Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 10 april kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse.
Genom en den 9 januari 1923 dagtecknad proposition, nr 20, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagda utdrag av i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till
Lag
om tillägg till lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning av tiden för
idkande av handel och viss annan rörelse.
Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall fogas
en ny paragraf av nedan angivna lydelse:
17 §.
På därom gjord framställning må länsstyrelse, i den omfattning
sådant finnes påkallat, i fråga om försäljning av motor- och smörjoljor
samt andra för framförande av motorfordon nödvändiga varor medgiva
undantag från tillämpningen av denna lag.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 7 käft. (Nr 9.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottet.
Sådant undantag må dock endast avse försäljning från upplagsställe,
där försäljning av andra varor ej förekommer; och skola sådana
villkor för undantagets tillgodonjutande föreskrivas, att arbetstiden för
biträde, som användes vid försäljningen, skäligen begränsas.
Innan ansökning om undantag, varom bär är fråga, beviljas, böra
ej mindre de, som i orten idka handel med varor, vilka undantaget skulle
avse, samt dessa handlandes biträden än även de, som där bruka motorfordon,
erhålla tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen.
Förevarande lagförslag avser att bereda möjlighet till eftergift från
den s. k. butikstängningslagens tillämpning i fråga om försäljning av
motor- och smörjoljor samt andra för framförande av motorfordon nödvändiga
varor. Förslaget innebär i huvudsak, att åt länsstyrelserna
skulle medgivas rätt att, efter prövning för varje fall, bevilja erforderligt
antal försäljare rätt till handel med ifrågavarande förnödenheter
jämväl å tider, då handel enligt butikstängningslagen eljest icke får äga
rum, i den omfattning sådant må finnas påkallat, under förutsättningdock
att försäljningen bedrives utan samband med annan handel och
förbindes med villkor, som säkerställa vid försäljningen använda biträden
mot oskäligt lång arbetstid. Länsstyrelserna skulle, före lämnande
av dylikt medgivande, söka åvägabringa all erforderlig utredning för
åstadkommande av så stor rättvisa och så lämplig fördelning mellan
olika orter och leverantörer som möjligt. För detta ändamål skulle
handlande inom branschen, deras butiksbiträden samt innehavare av
motorfordon i orten beredas tillfälle att yttra sig över inkomna ansökningar
om rätt till undantag av förevarande slag. För att säkerställa
de särskilda orternas och affärsinnehavarnas intressen skulle ifrågavarande
försäljningsmedgivande ej uteslutande förbehållas vissa en gångför
alla bestämda återförsäljare, utan till möjliggörande av ombyten, som
kunde befinnas lämpliga, meddelas för viss, dock ej alltför kort tid.
Beträffande sättet för försäljningen av ifrågavarande motorförnödenheter
må förutskickas följande: Engrosförsäljningen av bensin handhaves
i vårt land huvudsakligen av ett ringa antal firmor, vilka å vissa
större orter, såsom i Stockholm, därjämte för egen del driva minutförsäljning
från särskilda bensinstationer. Distribueringen av bensin sker
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
b
numera mestadels från underjordiska cisterner, vilka pläga anläggas av
vederbörande engrosfirma och sedan överlåtas till respektive minuthandlare,
samt endast i mindre omfattning från lager, bestående av s. k. bensindunkar.
Direkt från handelsbutik utminuteras endast undantagsvis bensin
för hithörande ändamål, enär pump till underjordisk cistern ur säkerhetssynpunkt
måste monteras utanför butikslokal, antingen i det fria eller i
därför avsedd tappningskiosk, samt förråd och upplag av bensindunkar
författningsenligt fordra särskilt för ändamålet inrättade magasin eller
öppna lagerplatser. I tappningskiosk och stundom även i dunkmagasin
förvaras i försäljningssyfte flerstädes jämväl smörjoljor, gummiringar och
andra för drivande av motorfordon erforderliga förnödenheter.
Redan kort efter ikraftträdandet den 1 oktober 1919 av nu gällande
butikstängningslag gavs offentligt uttryck för behovet av en lagändring
i det med propositionen avsedda syftet. I skrivelse till Ivungl.
Maj:t den 9 i samma månad framhölls nämligen av länsstyrelsen i Södermanlands
län, att särskilt för trafikanter med automobiler och motorcyklar,
men även för motorbåtstrafiken vore nödigt att såväl å sön- och
helgdagar som söckendagar samt utan begränsning till vissa timmar av
dagen kunna förskaffa sig erforderligt motorbränsle, samt föreslogs för
tillgodoseende härav, att från tillämpning av stadgandena i butikstängningslagen
måtte helt undantagas försäljning av motorbränsle och möjligen
även andra motorförnödenheter. Med instämmande i länsstyrelsens
uttalande förordade styrelsen för kungl. automobilklubben i yttrande den
7 påföljande november sådan ändring av lagen, att möjlighet därigenom
bereddes ej mindre automobil- och motorcykeltrafiken än även motorbåtstrafiken
att jämväl å söndagar täcka sitt behov av förbrukningsartiklar,
i främsta rummet motorbränsle och smörjoljor, men även andra
förnödenheter såsom gummiringar och dylikt. Som av propositionen nr
74 till 1920 års riksdag framgår, föranledde emellertid berörda framställningar
ej till någon åtgärd. Såsom skäl härutinnan anfördes, att
ifrågavarande varor icke kunde tillerkännas sådan grad av nödvändighet
och sådan betydelse, att åt dem framför livsmedel och andra livsförnödenheter
borde beredas någon undantagsställning, att innehavare av
motorfordon med någon förtänksamhet kunde bl. a. genom den i lagen
inrymda möjligheten att under försäljningstid beordra varor till leverans
under tid, då bod skall hållas stängd, förskaffa sig erforderligt förråd av
motorförnödenheter, samt att ett undantagande från lagens tillämpning
av dylika förnödenheter, vilka vore föremål för en omfattande handel,
oftast tillsammans med andra varor, sannolikt lör handelsbiträdeskaren
och lagens effektivitet skulle medföra betänkliga verkningar.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr ,9.
Efter hand som trafiken med motorfordon nått en alltmera betydande
utveckling'' har behovet av en lagändring i nu förevarande hänseende
med allt större styrka gjort sig gällande; och hava förnyade
framställningar i ämnet till Kungl. Maj:t ingivits av enahanda innebörd
som de ovan återgivna.
Enligt vad utskottet inhämtat har å några håll av vederbörande
länsstyrelse, för tillgodoseende av det föreliggande behovet av utsträckt
försäljningstid för motorförnödenheter, med tillämpning av andra stycket
i 8 § av butikstängningslagen meddelats tillstånd för minuthandlare inom
branschen att å tider, då handel enligt lagen eljest icke är tillåten, till
innehavare av motorfordon från utanför respektive handelsbodar belägna
förråd eller upplag utlämna bensin och andra motorförnödenheter. Ett
dylikt tillvägagående har emellertid i förenämnda proposition nr 74 till
1920 års riksdag av vederbörande departementschef betecknats såsom ej
överensstämmande med lagens mening.
Efter tillkomsten i mars 1920 av 16 § i lagen hava vidare av
ett stort antal affärsinnehavare inom branschen till socialstyrelsen ingivits
ansökningar med begäran om erhållande av eftergift jämlikt nämnda
paragrafs bestämmelse från lagens tillämpning i fråga om försäljning av
bensin åt innehavare av motordrivna fordon, men har socialstyrelsen under
hänvisning till vad som förekommit vid berörda lagrums tillkomst
förklarat sig icke äga befogenhet att bevilja sådan eftergift i det med
ansökningarna avsedda hänseendet.
Då sålunda butikstängningslagens nuvarande innehåll icke möjliggör
den utsträckning av försäljningstiden för motorbränsle, som för tillgodoseende
av den alltmera stegrade trafiken med motorfordon visat sig
vara erforderlig, hava förhållandena å förevarande område efter hand utvecklat
sig så, att gällande bestämmelser i ämnet numera torde i stor utsträckning
överträdas. Motorbränsle torde sålunda f. n. ganska allmänt saluhållas
jämväl å sön- och helgdagar samt utan begränsning till vissa timmar
å dagen, ja på vissa ställen, såsom i huvudstaden, t. o. in. dygnet om.
Att under sådana förhållanden en lagändring i det med propositionen
avsedda syftet är av ett verkligt behov påkallat, synes utskottet
ligga i öppen dag. I likhet med vad som innehålles i det riksdagen
förelagda lagförslaget anser utskottet den nödigvordna ändringen av
lagen böra begränsas att omfatta försäljning av motor- och smörjoljor
samt andra för framförande av motorfordon nödvändiga varor ävensom
med hänsyn till vad ovan nämnts rörande sättet för försäljning av ifrågavarande
förnödenheter böra inskränkas att avse försäljning allenast från
upplagsplats, där försäljning av andra varor ej förekommer.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
5
Beträffande sedan formen för den ifrågasatta lagändringen synes
man därutinnan närmast kunna framgå å endera av följande tvenne
vägar, nämligen antingen, såsom i propositionen föreslagits, uppdraga åt
vederbörande länsstyrelser att på därom gjorda framställningar, i den
omfattning sådant finnes påkallat, medgiva undantag från tillämpningen
av lagen i vad angår nu ifrågavarande handel eller ock, i enlighet med
vad av länsstyrelsen i Södermanlands län föreslagits, helt undantaga
sådan handel från lagens tillämplighetsområde. Det senare förslaget har
av sprängämnesinspektören uti en av denne i ärendet avgiven promemoria
betecknats såsom varande den enda praktiska utvägen. Då det i
propositionen innefattade lagförslaget icke varit utställt till yttrande av
respektive länsstyrelser, saknas —frånsett förenämnda länsstyrelse — kännedom
om dessa av lagförslaget närmast berörda myndigheters uppfattning
i frågan. Till stöd för förslaget att helt inordna ifrågavarande handel
bland undantagen från lagens tillämpning tala emellertid förhållandena å
förevarande område i de av våra grannländer, vilkas motortrafik särskilt
äger samband med vårt eget lands, nämligen Danmark och Norge.
I Danmark har sålunda den 30 juni 1922 utfärdats en ny butikstängningslag,
i vilken bland undantagen från lagens tillämplighetsområde
upptagits förseende av motorfordon med olja, bensin eller elektricitet. I
Norge bestämmas enligt där gällande butikstängningslag stängningstiderna
av de kommunala myndigheterna utan andra reglerande föreskrifter än
att beslut därutinnan skola underställas viss myndighets stadfästelse. Enligt
vad utskottet inhämtat torde hinder f. n. icke möta för innehavare av
motorfordon att inom Norge på hotell och näringsställen m. fl. platser
inköpa bensin å såväl vardagar som sön- och helgdagar samt under vilka
tider av dygnet som helst.
Utskottet bär vid övervägande av de synpunkter, som tala för och
emot de båda ovan angivna utvägarna för tillgodoseendet av det föreliggande
behovet av lagändring, funnit sig böra tillråda, att, i likhet
med vad som skett i Danmark, ifrågavarande handel helt undantages
från tillämpningen av lagen. De skäl, som härvid varit bestämmande
för utskottet, äro i korthet följande: Motorfordonen äro numera ett så
allmänt förekommande trafikmedel, att varje inskränkning medelst lagbestämmelser
i fråga om möjlighet till inköp av de för dylika fordons
framförande erforderliga förnödenheter framstår såsom en olägenhet.
Erfarenheten torde ock visa, att det möter svårigheter att upprätthålla
åtlydnad åt dylika bestämmelser. Det ansökningsförfarande, som innefattas
i det riksdagen förelagda lagförslaget, synes i tillämpningen komma
att verka betungande för länsstyrelserna och torde det bliva förenat med
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
ej oväsentliga svårigheter att medelst det tilltänkta förfarandet på ett
rättvist sätt fördela försäljningsmedgivanden emellan skilda intressenter.
De betänkligheter, som möta mot den av utskottet förordade utvägen
att helt undantaga den ifrågavarande handeln från tillämpningen
av lagen, hänföra sig till den vid tidigare prövning av samma utväg
framhållna farhågan, att olägliga verkningar därav skulle kunna vara att
vänta för de affärsanställda beträffande arbetstidens längd. Genom den
ifrågasatta undantagsbestämmelsens begränsning att gälla endast försäljning
av ifrågavarande förnödenheter från upplagsplats, där försäljning
av andra varor ej förekommer, har bestämmelsen fått mindre omfattning
än tidigare förutsatts. Vad särskilt landsbygden vidkommer torde handhavandet
av ifrågavarande försäljning å tider, då annan handel ej hålles
öppen, till väsentlig del komma att handhavas, icke av affärsanställda,
utan av affärsinnehavarna själva eller medlemmar av dessas familjer.
Att affärsbiträdens berättigade anspråk på skälig begränsning i fråga om
arbetstidens längd samt tillbörlig natt- och söndagsvila icke skola komma
att genom den ifrågasatta bestämmelsens införande i lagen äventyras,
synes utskottet vinna stöd därav, att rättmätigheten av berörda anspråk
ej minst efter tillkomsten av den nu gällande butikstängningslagen alltmera
insetts och beaktats. Uteslutet torde väl ej heller vara, att, särskilt
i städerna, genom överenskommelser emellan respektive affärsinnehavare
inom branschen försäljning av ifrågavarande förnödenheter skall komma
att under sön- och helgdagar turvis utövas av olika affärer med därav
följande större möjlighet till beredande av önsklig ledighet åt den affärsanställda
personalen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj ds
förevarande proposition för sin del antaga följande
Lag
om ändrad lydelse av 15 § i lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden
för idkande av handel och viss annan rörelse.
Härigenom förordnas, att 15 § i lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall i
nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse;
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
15 §.
Från tillämpning — — — — — undantagna:
försäljning å apotek,
försäljning — — — —- — pilsnerdricka,
för resande--— — — fartyg,
försäljning av motor- och smörjoljor samt andra för framförande
av motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,
där försäljning av andra varor ej förekommer,
försäljning — — — — — svagdricka,
tillfällig försäljning —----ändamål,
försäljning--—--restauranglokal, samt
försäljning — —--— dylikt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 10 april 1928.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, greve Spens, Hult, Tjällgren, Sigfrid
Hansson, Frändén* och Franzén,*
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman, Karlsson i Gasaback,
Magnusson i Skövde, Johanson i Stockholm,* Nilsson i Vibberbo, Carlsson i Solberga* och
Svensson i Skönsberg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.