Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1923 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om åstadkommande av ökad
kontroll över sjukkassor.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 57, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Berglund föreslagit,
att riksdagen måtte besluta ett tillägg till 91 § sjukkasselagen av förslagsvis
följande lydelse:
”Tillsynsmyndigheten äger förordna en revisor att med de av sjukkassan
utsedda revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning
och sjukkassans räkenskaper. Den sålunda förordnade revisorn äge av kassan
uppbära arvode till belopp, som bestämmes av tillsynsmyndigheten.”
Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan,
lår utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionens innehåll.
Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver, begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning
härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar
utskottet till dess innehåll.
Motionen åsyftar att medelst införande av en bestämmelse i lagen om
sjukkassor den 4 juli 1910 få möjliggjort för tillsynsmyndigheten för registrerade
sjukkassor (socialstyrelsen) att till vinnande av en mera effektiv kontroll
från det allmännas sida över dylika kassor förordna en revisor att med
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 5 käft. (Nr 7.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
de av respektive sjukkassa utsedda revisorer deltaga i granskningen av styrelsens
förvaltning och sjukkassans räkenskaper.
Redogörelse
för gällande
föreskrifter
angående
kontroll över
registrerade
sjukkassors
förvaltning
och räkenskaper.
Enligt 45 § i sjukkasselagen skola beträffande registrerade sjukkassor
styrelsens förvaltning och sjukkassans räkenskaper granskas av minst två
för högst tvenne år utsedda revisorer, vilka, därest ej i stadgarna föreskrivits
annat sätt för deras utseende, skola väljas å sjukkassesammanträde. Valbarhet
till revisorer är ej begränsad till kassans egna medlemmar, men är
därifrån utestängd den, som är i kassans eller någon dess styrelseledamots
tjänst.
Jämlikt 46 § i sjukkasselagen äga revisorerna för registrerade sjukkassor
att när som helst inventera sjukkassans alla tillgångar samt granska
alla dess böcker, räkenskaper och andra handlingar med rätt att därvid tilllika
av styrelsen bekomma de upplysningar angående förvaltningen av kassan,
som revisorerna i övrigt finna påkallade.
Tillsynsmyndigheten för registrerade sjukkassor tillkommer enligt
93 § i sjukkasselagen att övervaka, att dylik sjukkassas verksamhet står i
överensstämmelse med nämnda lag och kassans stadgar ävensom i övrigt utövas
på ändamålsenligt sätt; och har tillsynsmyndigheten i sådant hänseende
bl. a. att tillhandagå med råd och upplysningar beträffande det lämpliga inrättandet
av sjukkassas verksamhet samt att, då avvikelse från sjukkasselagen
eller kassas stadgar befinnes förekomma eller eljest anledning till anmärkning
mot kassas verksamhet föreligger, meddela kassan anvisning att
vidtaga den åtgärd eller förändring av kassans verksamhet, som prövas erforderlig.
Styrelse för registrerad sjukkassa är enligt 91 § i samma lag
pliktig att för varje räkenskapsår inom viss tid från det revisorernas berättelse
framlagts å sjukkassesammanträde till tillsynsmyndigheten ingiva
styrelsens förvaltnings- och revisorernas granskningsberättelse samt avskrift
av protokoll, upptagande de å sjukkassesammanträde i anledning av nämnda
handlingar fattade beslut, att i förekommande fall ofördröjligen lämna tillsynsmyndigheten
av densamma infordrade ytterligare upplysningar, samt att,
när som helst bereda tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera
kassans medel samt att granska dess räkenskaper och övriga handlingar.
Ovan återgivna bestämmelser i sjukkasselagen angående utseende av
revisorer överensstämma i det hela med motsvarande bestämmelser i lagen
om understödsföreningar den 27 juni 1912 och lagen om ekonomiska föreningar
den 22 juni 1911, dock att sistnämnda lag — i likhet med vad fallet
är beträffande lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910 — tillika innehåller
stadgande om rätt för registrerad ekonomisk förening eller en viss minoritet
av dess medlemmar att hos offentlig myndighet (vederbörande länsstyrelse)
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 3
påkalla utseende av en revisor att jämte övriga revisorer deltaga i dem åliggande
granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
eller i granskning av vissa räkenskaper.
Under förarbetena till gällande sjukkasselag var fråga om införande
av ett motsvarande stadgande jämväl i denna lag under övervägande. I motiverna
till det av särskilda sakkunniga den 30 juni 1909 avgivna förslag till
lag om registrerade sjukkassor anföres härom följande: En dylik rätt skulle
närmast tjäna till att försäkra om en sakkunskap och grundlighet vid revisionens
verkställande, som eljest icke alltid kunde med säkerhet påräknas,
eller ock till att bereda minoriteten skydd mot majoritetens maktmissbruk
Härutinnan, att den utsåge revisorer, som saknade vilja eller förmåga att
meddela tillförlitliga upplysningar om den ekonomiska ställningen och det
sätt, varpå styrelseuppdraget utförts. För sjukkassorna syntes emellertid
fastställandet av cn rätt, sådan som den nu nämnda, icke vara erforderligt.
För utsåge sjukkassa behovet av revisorer med särskilda kvalifikationer eller
förefunnes eljest på förhand något intresse, som gjorde ett utom kassans inflytande
stående val av revisor önskvärt, borde den i lagförslaget anvisade
utvägen att i stadgarna föreskriva om annat sätt för utseende av revisorer
än medelst val å sjuklcassesammanträde anlitas. I de fall åter, där denna utväg
ej stode till buds eller begagnats, borde tillsynsmyndighetens övervakande
verksamhet erbjuda såväl sjukkassan i dess helhet som en minoritet
inom densamma nödigt skydd mot missgrepp eller maktmissbruk från styrelsens
sida.
Enligt vad utskottet inhämtat har den i sjukkasselagen medgivna
rätten att låta revisorer utses i annan ordning än genom val å sjukkassesammanträde
ej hittills föranlett, att tillsynsmyndigheten för registrerade sjukkassor
medelst bestämmelse i någon dylik kassas stadgar bemyndigats att
utse revisor för sådan kassa.
Fn bestämmelse av liknande innehåll med den i förevarande motion
föreslagna återfinnes i lagen om försäkringsrörelse den 25 maj 1917, vars
227 § innehåller följande, försäkringsbolag avseende stadgande: ”Försäkringsinspektionen
äger förordna en revisor att med de av bolaget utsedda
revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.
Den sålunda förordnade revisorn äge av bolaget uppbära arvode till
belopp, som bestämmes av Konungen.”
Fn motsvarande bestämmelse fanns intagen jämväl i den tidigare lagen
om försäkringsrörelse av den 24 juli 1903, dock däri begränsad att gälla allenast
sådana under lagen fallande bolag, som dreve livförsäkringsrörelse.
I det jämväl sjukkassor omfattande förslag till lag om understödsför -
Förebilder i
andra lagar
till den i
motionen
föreslagna
tilläggsbestämmelsen.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
eningar, vilket av särskilda kommitterade avgavs den 2 december 1905 utan
att dock sedermera föranleda förslag i ämnet till riksdagen, fanns, efter förebilden
i 1903 års lag om försäkringsrörelse, en liknande bestämmelse upptagen
med avseende å förening, som drev livförsäkringsrörelse, i det att tillsynsmyndigheten
för understödsföreningar enligt samma lagförslag skulle
äga att beträffande förening av förenämnda slag förordna en revisor att med
de av föreningen utsedda revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper.
Motion 1:50
av samma
motionär vid
drets riksdag
i likartat
syfte.
Till vinnande av det med förevarande motion avsedda syftet att få
åvägabragt en mera effektiv kontroll från statens sida över registrerade sjukkassor
har samme motionär i en annan vid innevarande riksdag väckt motion
(T: 50) i anslutning till ett av socialstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 27 september 1922 framställt förslag hemställt, att erforderliga medel
måtte beviljas till inrättande å socialstyrelsens byrå för sjukkasseväsendet
m. m. av en sekreterartjänst, vars innehavare skulle hava till huvudsaklig
uppgift att företaga inspektion av sjukkassor. Enligt vad i sistberörda motion
uppgivits har alltifrån sjukkassebyråns tillkomst allenast ett 30-tal sjukkassor
eller lokalavdelningar av sådana blivit från byråns sida underkastade
lokal inspektion, därav omkring 20 efter den 1 juli 1921, då genom av Kungl.
Maj:t för ändamålet anvisade medel en tillfällig förstärkning av arbetskrafter
å byrån vanns för någon tid framåt. Inom ej mindre än hälften av de efter
sistnämnda dag undersökta kassorna skall enligt uppgift i samma motion vid
inspektionerna hava konstaterats förskingringar, i ett fall uppgående till belopp
av nära en halv miljon kronor, varvid dock är att märka, att flertalet
av dessa inspektioner företagits i sådana fall, där sjukkassebvrån blivit underkunnig
om eller haft anledning befara, att oegentligheter förelåge.
Enligt vad statsverkspropositionen till innevarande riksdag, femte huvudtiteln
(s. 25), utvisar, har vid föredragning av socialstyrelsens förenämnda
framställning vederbörande departementschef väl funnit anställandet av ytterligare
arbetskraft av kvalificerad art å sjukkassebyrån vara önskvärt, särskilt
för möjliggörande av en mera omfattande inspektion och revision av
sjukkassornas verksamhet och räkenskaper, men av statsfinansiella skäl
förklarat sig ej nu kunna förorda förslaget därom, därvid departementschefen
dock uttalat, att om någon förstärkning av byråns arbetskrafter skulle visa
sig ofrånkomlig, Kungl. Maj:t torde jämväl framdeles kunna, på sätt under
]922 ägt rum, av huvudtitelns anslag till extra utgifter anvisa medel inom
angivet belopp till viss revision av sjukkassornas räkenskaper.
Statsutskottet, till vilken motionen I: 50 för förberedande behandling
hänvisats, har i utlåtande, nr 5, under uttalande av sin anslutning till depar
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
5
tementschefens ovan återgivna ståndpunkt i frågan förklarat sig ej kunna
tillstyrka den i motionen gjorda hemställan.
På sätt av socialstyrelsens vid utskottsutlåtandet såsom bilaga
fogade yttrande framgår, har frågan om statslig kontroll över
sjukkassors räkenskaper och förvaltning utöver den inspektionsverksamhet,
som sjukkassebyrån är i tillfälle att genom sin egen personal
direkt utöva, av socialstyrelsen förelagts till behandling av sociala
rådets sektion för sjukkasseväsen (sjukkassenämnden) vid dess sammanträde
under fjolårets höst. Sektionen har därvid enhälligt såsom sin mening
uttalat, att med hänsyn till särskilt de senare årens erfarenheter en effektiv
tillsyn över sjukkassornas räkenskaper och förvaltning vore av behovet påkallad,
att i sådant hänseende syntes böra tagas i övervägande, huruvida
icke särskilda av staten avlönade revisorer borde ställas till socialstyrelsens
förfogande för verkställande av revisioner på ort och ställe, samt att i varje
fall vore nödigt, att i sjukkasselagen stadgades befogenhet för tillsynsmyndigheten
att, där så av förhållandena påkallades, uppdraga åt lämpliga personer,
bosatta inom ifrågakommande sjukkassors verksamhetsområden, att
jämte de av respektive kassor utsedda revisorer deltaga i de årligen försiggående
revisionerna inom sjukkassorna.
Socialstyrelsen har i sitt till utskottet avgivna yttrande — under framhållande
av att en så omfattande åtgärd som ställandet av ett antal fullt kvalificerade,
officiella sjukkasserevisorer till socialstyrelsens förfogande för
vinnande av en fullt sakkunnig och planmässig granskning av sjukkassornas
räkenskaper och förvaltning på grund av det nuvarande ekonomiska läget
och då frågan om införandet av obligatorisk sjukförsäkring fortfarande stode
på dagordningen uppenbarligen ej nu kunde ifrågasättas — för sin del förordat
det i förevarande motion innefattade förslaget om rätt för tillsynsmyndigheten
att för respektive sjukkassor förordna särskild revisor, såsom enligt
styrelsens mening varande av stor betydelse och möjliggörande en mera betryggande
kontroll över sjukkasseverlcsamheten.
I likhet med motionären samt sjukkassenämnden och socialstyrelsen
finner utskottet det vara önskvärt, att åtgärder vidtagas till ernående av en
förbättrad kontroll från det allmännas sida över registrerade sjukkassors
förvaltning och räkenskaper. Av de i det föregående berörda utvägar, som
för ändamålet kunna tänkas erbjuda sig, har den, som avser en förstärkning
av arbetskrafterna å sjukkassebyrån inom socialstyrelsen, av vederbörande
utskott avstyrkts. Ej heller förslaget att inom sjukkassebyrån låta anställa
ett antal statsavlönade, särskilda revisorer för verkställandet av lokala revi
-
Yttranden i
ämnet av sjukkassenämnden
och socialstyrelsen.
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
sioner efter tillsynsmyndighetens anvisningar och i enlighet med av denna
uPPgj°rd plan synes på av socialstyrelsen anförda skäl nu kunna förverkligas.
Den av motionären för ändamålet föreslagna utvägen att genom ett tilllägg
till sjukkasselagen tillförsäkra tillsynsmyndigheten rätt att i förekommande
fall förordna särskild revisor att med de av en sjukkassa utsedda
revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och sjukkassans
räkenskaper har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, stöd av
sjukkassenämndens enhälliga uttalande och torde på grund härav kunna
förutsättas uppbäras av en allmän uppfattning inom sjukkasserörelsen. Med
fästat avseende härå samt med hänsyn till det obestridliga intresse, som det
allmänna har av att sjukkasserörelsen handhaves på ett för medlemmarna
fullt betryggande sätt, finner utskottet sig i likhet med socialstyrelsen böra tillstyrka,
att till sjukkasselagen fogas en bestämmelse av ovan angivna innehåll.
Börande tillämpningen av en dylik bestämmelse vill utskottet framhålla, att
det givetvis icke borde bliva fråga om att samtliga sjukkassor skulle årligen
underkastas sådan förstärkt revision, utan att denna komme att årligen omfatta
allenast ett mindre antal kassor. Att göra bestämmelsens tillämpning beroende
av framställning därom från vederbörande sjukkassor själva har synts
utskottet mindre lämpligt, då ett sådant påkallande lätteligen skulle kunna
ingiva allmänheten misstroende mot vederbörande kassas soliditet.
Beträffande frågan om ersättningen till nu avsedd revisor har motionären
föreslagit, att arvode till denne skulle utgå av vederbörande sjukkassas
medel och till belopp, som bestämdes av tillsynsmyndigheten. Enligt föreliggande
referat från överläggningarna vid förenämnda sammanträde med sjukkassenämnden
har därvid ock förutsatts, att vederbörande sjukkassa skulle
hava att bekosta ifrågavarande arvode. Såsom av socialstyrelsens till utskottet
avgivna yttrande framgår, har emellertid av nämnda styrelse uttalats en viss
tveksamhet å denna punkt. Då, såsom utskottet ovan anfört, det icke torde
bliva fråga om att mer än ett mindre antal sjukkassor årligen skulle göras till
föremål för revision av på nu föreslaget sätt utsedd revisor och då sådan i
flertalet fall torde kunna utses bland personer, som äro bosatta å den ort.
där sjukkassan har sitt säte, anser utskottet, att de av den ifrågasatta anordningen
betingade kostnaderna icke kunna bliva för sjukkassorna nämnvärt
betungande. Om ock ur principiell synpunkt skäl kunna anföras för att kostnaden
för den av statens tillsynsmyndighet föranstaltade kontrollen över
registrerade sjukkassor bör falla enbart å statsverket, anser sig dock utskottet
med hänsyn till de betydande statsunderstöd, som utgå till dylika sjukkassor,
böra giva sin tillstyrkan till förslaget jämväl i förevarande del. Grunderna
för arvodets utgående torde dock, på sätt socialstyrelsen föreslagit, lämpligen
böra bestämmas av Kungl. Maj:t.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
7
Socialstyrelsen har i sitt förenämnda yttrande framhållit såsom sin
mening, att en med den föreslagna likalydande bestämmelse borde intagas
jämväl i 80 § i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar; och har styrelsen
till stöd härför framhållit, att sjukkasse- och understödsverksamheten
ofta utövades i så intimt samband, att en revision, som vore begränsad till
endast endera av dessa verksamhetsgrenar, skulle bliva mer eller mindre
illusorisk. Enligt vad utskottet inhämtat lärer beträffande 84 sjukkassor verksamheten
utövas under gemensam förvaltning med en närstående understödsförening.
Ehuru sålunda avsedda sjukkassor och understödsföreningar sammanlagt
hava ett stort medlemstal och en avsevärd kapitalbehållning, utgöra
de dock endast en bråkdel av hela antalet dylika kassor och föreningar, i det
att sjukkassorna för närvarande uppgå till 1,312 och understödsföreningarna
till 240. Utskottet har vid nu angivna förhållande funnit ifrågavarande om
ständighet icke med nödvändighet betinga den föreslagna anordningens utsträckande
till jämväl understödsföreningarna. Den lokala inspektionsverksamhet,
som sjukkassebyrån genom sina egna tjänstemän eller särskilt förordnade
ombud är i tillfälle att direkt utöva över sjukkassor, torde, i den mån
så synes lägligt, kunna inriktas å fall, där gemensam förvaltning med understödsföreningar
föreligger. Att med anledning av förevarande, enbart sjukkassor
avseende motion föreslå införandet av en bestämmelse av enahanda
lydelse jämväl i lagen om understödsföreningar synes utskottet möta betänkligheter
i den av socialstyrelsen framhållna omständigheten, att dylika
föreningar icke åtnjuta något som helst statsunderstöd.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte
för sin del antaga följande
Lag
om ändrad lydelse av 91 § i lagen den 4 juli 1910
om sjukkassor.
Härigenom förordnas, att 91 § i lagen den 4 juli 1910
om sjukkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:
91 §.
Det åligger-------verksamhet under året.
Finner tillsynsmyndigheten-----av styrelsen.
Sjukkassas styrelse------------
till sjukkassesammanträde.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
Tillsynsmyndigheten äger förordna en revisor att med
de av sjukkassan utsedda revisorer deltaga i granskningen
av styrelsens förvaltning och sjukkassans räkenskaper.
Sålunda förordnad revisor äge av kassan uppbära
arvode till belopp, som enligt av Konungen fastställda grunder
bestämmes av tillsynsmyndigheten.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 6 april 192B.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, greve Spens, Tjällgren och Sigfrid
Hansson, fröken Hesselgren samt herrar Franzén och Wahl*,
från andra kammaren: herrar Hagman*, Karlsson i Gasabäck, Hage*, Nilsson i Vibberbo,
Holmström i Stockholm, Carlsson i Solberga*, Svensson i Skönsberg och Sundling.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Karlsson i Gasabäck.
Bilaga.
Stockholm den 9 februari 1923.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 26 januari 1923 anbefalld avgiva och till utskottet
senast den 9 februari 1923 överlämna yttrande över en inom riksdagens första
kammare väckt motion, nr 57, om åstadkommande av ökad kontroll över sjukkassor,
får socialstyrelsen härmed anföra följande.
Det ändamål — åstadkommande av ökad kontroll över sjukkassor —
som avses med förevarande motion, har sedan länge varit föremål för styrel
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
9
sens uppmärksamhet. I utlåtande till Kungl. Maj:t den 6 juni 1921 angående
behov av ökad arbetskraft å styrelsens tredje byrå (byrån för sjukkasseväsen
m. m.) framhöll sålunda styrelsen såsom motiv för en dylik förstärkning bland
annat, att sjukkasselagen förutsatte, att genom tillsynsmyndighetens försorg
inspektioner och revisioner av vederbörande kassors verksamhet och förvaltning
verkställdes på ort och ställe. Utan att dylika lokala revisioner ägde rum
något så när regelbundet och i större omfattning än ditintills varit fallet,
kunde tillsynen icke göras effektiv.
Till följd av denna framställning bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut
den 22 juni 1921 styrelsen att å tredje byrån för tiden från och med den
1 juli 1921 tillsvidare till och med utgången av samma år förordna en extra
sekreterare. En framställning från styrelsen om enahanda bemyndigande även
för år 1922 bifölls dock av Kungl. Maj:t endast i så måtto, att Kungl. Maj:t
ställde medel till styrelsens förfogande för förstärkning av styrelsens arbetskrafter
för viss revision av sjukkassors räkenskaper.
I sin framställning till Kungl. Maj:t den 27 september 1922 angående
anslagsäskanden till 1923 års riksdag har styrelsen ånyo framlagt förslag om
anställande bland annat för förevarande uppgift å byrån för sjukkasseväsendet
in. m. av en extra sekreterare med juridisk kompetens. Vid föredragning
av framställningen i denna del inför Kungl. Maj :t bär emellertid statsrådet och
chefen för socialdepartementet, såsom framgår av statsverkspropositionen,
förklarat sig visserligen finna anställandet av ytterligare arbetskraft av kvalificerad
art å byrån vara önskvärt, men att han, med hänsyn till nödvändigheten
att under rådande förhållanden så mycket som möjligt begränsa personalen
inom de centrala ämbetsverken, icke nu kunde förorda styrelsens ifrågavarande
förslag.
Antalet registrerade och i verksamhet varande sjukkassor utgör för
närvarande (februari 1923) 1.312 och antalet registrerade understödsföreningar,
för vilka ju styrelsen likaledes är tillsynsmyndighet, 240. Det ligger
därför i öppen dag, att, även med den ovan berörda förstärkningen av arbetskrafterna
å styrelsens tredje byrå, en förstärkning, vilken ju. såsom styrelsens
ovan åberopade framställningar utvisa, kräves med hänsyn även till andra än
här berörda inspektions- och revisionsuppgifter, den inspektion och kontroll,
som kan utövas direkt genom byråns personal, icke kan bliva för ändamålet
fullt tillräcklig. Den direkt genom styrelsen utövade inspektions- och kontrollverksamheten
torde sålunda" behöva kompletteras genom en mera regelbunden
och fortlöpande revision, utövad direkt på platsen och av därtill av styrelsen
förordnade personer.
Frågan om cn förbättrad kontroll över sjukkassors och understödsföreningars
räkenskaper och förvaltning har av styrelsen förelagts till behandling
av sociala rådets sektion för sjukkasseväsen den 22—23 september och
dess sektion för understödsföreningar den 13 november 1922. Båda sektionerna
framhålla i sina uttalanden, som här bifogas, önskvärdheten av, att en
mera effektiv och betryggande kontroll över respektive sammanslutningars räkenskaper
och förvaltning komme till stånd. Sjukkassesektionen uttalade sig
dessutom bestämt för en anordning av den innebörd, som i förevarande motion
avses.
För att möjliggöra ett fullt effektivt övervakande av den av de registreBihang
till riksdagens protokoll 1023. 9 samt. 2 avd. 5 höft. (Nr 7.)
o
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
rade sjukkassorna och understödsföreningarna utövade verksamheten vore
otvivelaktigt mest önskvärt, att tillsynsmyndigheten här i Sverige på samma
sätt som sjukkasseinspektoratet i Danmark erhölle till sitt förfogande ett
mindre antal fullt kvalificerade officiella sjukkasserevisorer med uppgift att
efter tillsynsmyndighetens anvisningar och i enlighet med av den uppgjord
plan på ort och ställe verkställa revision av sjukkassornas och understödsföreningarnas
räkenskaper och förvaltning. På detta sätt skulle det bliva möjligt
att, såsom sker i fråga om de erkända sjukkassorna i Danmark, underkasta
samtliga sjukkassor och understödsföreningar en fullt sakkunnig, tid
efter annan återkommande revision och granskning. På grund av det nuvarande
ekonomiska läget och då frågan om införandet av obligatorisk sjukförsäkring
fortfarande står på dagordningen, kan dock en så omfattande åtgärd
uppenbarligen icke nu ifrågasättas.
I anslutning till sjukkassesektionens inom sociala rådet ovan åberopade
uttalande föreslår nu motionären, att tillsynsmyndigheten skulle genom tillägg
till 91 § i sjukkasselagen i fråga om sjukkassorna tillerkännas samma befogenhet
som jämlikt försäkringslagen tillkommer försäkringsinspektionen,
nämligen att förordna revisor att med de av kassan utsedda revisorerna deltaga
i granskningen av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper. Den
sålunda förordnade revisorn skulle av kassan uppbära arvode till belopp, som
tillsynsmyndigheten ägde fastställa.
En bestämmelse av den art, som här föreslås, skulle utan tvivel vara av
stor betydelse och möjliggöra eu mera betryggande kontroll över sjukkasseverksamheten.
Dock borde enligt styrelsens mening en häremot svarande bestämmelse
intagas jämväl i 80 § av lagen om understödsföreningar den 29 juni
1912. Bortsett därifrån, att det allmänna måste anses ha ett intresse av att
även den på självhjälp grundade ömsesidiga understödsverksamheten handhaves
på ett för medlemmarna fullt betryggande sätt, utövas nämligen sjukkasse-
och understödsverksamheten ofta i så intimt samband med varandra, att
en revision, som vore begränsad till endast endera av dessa verksamhetsgrenar,
ofta skulle bliva mer eller mindre illusorisk.
Jämlikt 91 § sjukkasselagen och 80 § understödsföreningslagen äger
visserligen tillsynsmyndigheten redan nu befogenhet att låta genom ombud
verkställa där omförmälda inventeringar och granskningar. I enstaka undantagsfall
har styrelsen ock ansett sig böra begagna sig av denna utväg och
förordnat en utom verket stående person att tillsammans med en styrelsens
egen tjänsteman verkställa mera omfattande granskningsuppdrag. Att i större
utsträckning anlita denna utväg är emellertid uteslutet redan med hänsyn till
kostnaderna.
Styrelsen vill därför för sin del förorda det i motionen framställda förslaget
om rätt för tillsynsmyndigheten att förordna en revisor att med de av
sjukkassan utsedda revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning
och sjukkassans räkenskaper. På skäl, som ovan anförts, anser emellertid
styrelsen att enahanda befogenhet bör tillerkännas styrelsen ifråga om
de under dess tillsyn stående understödsföreningarna.
Däremot kan styrelsen icke annat än känna sig tveksam inför förslaget,
att arvode till den sålunda förordnade revisorn skulle utgå av kassans medel
och till belopp, som tillsynsmyndigheten ägde bestämma. Då Kungl. Maj:t
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
11
av hänsyn till statsfinansernas nuvarande läge ansett sig nödsakad att indraga
det så kallade extra statsbidraget, skulle det måhända på åtskilliga håll
betraktas som en obillighet mot sjukkasserörelsen, om sjukkassorna under
dessa förhållanden förklarades skyldiga att av egna medel bestrida kostnaderna
för de av tillsynsmyndigheten förordnade revisorerna. Vad särskilt
understödsföreningarna beträffar må dessutom framhållas, att denna understödsverksamhet
icke åtnjuter något som helst understöd av allmänna medel.
Att överlämna åt tillsynsmyndigheten att själv bestämma angående
arvodesbeloppen synes icke heller lämpligt. I varje fall synas de grunder,
efter vilka dessa belopp må beräknas, böra fastställas av Kungl. Maj:t.
GUNNAR HUSS.
Theofil Andersson.
Transumt.
Protokoll
hållet vid sammanträde med sociala rådets sektion för sjukkasseväsen den 22
och 23 september 1922.
Därefter beslöts, att sektionen på grundvalen av de meningar, som under
diskussionen framkommit, skulle i ämnet göra ett särskilt uttalande till protokollet
över sammanträdet. Uttalandet ifråga finnes återgivet i bilaga II till
protokollet.
Med stöd av särskilt de senare årens erfarenheter uttalar sektionen
såsom sin mening att en effektiv tillsyn över sjukkassornas räkenskaper och
förvaltning är av behovet påkallad. För att en dylik kontroll må bliva möjlig
bör sjukkassebyrån sättas i tillfälle att i vida högre grad än vad hittills varit
möjligt ägna sin uppmärksamhet åt den jämlikt 93 § sjukkasselagen tillsynsmyndigheten
åliggande skyldigheten att övervaka sjukkassornas verksamhet.
En fullt tillfredsställande kontroll över sjukkasseverksamheten torde dock
enligt sektionens förmenande icke kunna åstadkommas, med mindre även
andra anordningar för ändamålet träffas. I sådant hänseende synes böra tagas
i övervägande, huruvida icke särskilda, av staten avlönade revisorer höra
ställas till socialstyrelsens förfogande för verkställande av revisioner på ort
och ställe av sjukkassornas räkenskaper. I varje fall vore enligt sektionens
mening önskvärt eller till och med nödvändigt, att i sjukkasselagen stadgades
befogenhet för tillsynsmyndigheten, att, där så av förhållandena påkallas,
uppdraga åt lämpliga personer, bosatta inom ifrågakommande sjukkassors
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.
verksamhetsområden, att jämte de av resp. kassor utsedda revisorer deltaga i de
årligen försiggående revisionerna inom sjukkassorna.
Vidimeras ex officio:
Holger Erh. Areschoug.
Trcmsumt.
Protokoll
hållet vid sammanträde med sociala rådets sektion för understödsföreningar
den 13 november 1922.
På ordförandens hemställan, att sektionen ville sammanfatta sill mening
rörande den föreliggande frågan beslöt sektionen att göra följande uttalande
till protokollet:
Sektionen finner önskvärt, att en mera effektiv och betryggande kontroll
över understödsföreningarnas förvaltning och räkenskaper kommer till stånd.
I fråga om huru detta önskemal bäst skall kunna realiseras, vill sektionen
särskilt framhålla betydelsen av, att en så ingående och vidsträckt kontroll
som möjligt utövas från tillsynsmyndighetens sida. Därvid torde det tillsvidare
böra stanna vid ett utnyttjande av de möjligheter, vilka understödsföreningslagen
redan nu anvisar. Bland de utvägar, vilka under sådana förhallanden
kunna ifrågakomma vill sektionen framhålla dels inspektion
genom tillsynsmyndighetens tjänstemän eller särskild inventering och revision
genom annan, av tillsynsmyndigheten för tillfället utsedd, lämplig person, dels
vidare utsändande av cirkulär till föreningarna, innefattande råd och anvisningar
med avseende å verkställandet av inom föreningarna förekommande
revisioner, dels införskaffande av upplysningar rörande föreningarnas verksamhet
— i den mån de föreskrivna statistiska uppgifterna härutinnan befinnas
otillräckliga — bland annat från de banker, i vilka föreningarnas tillgångar
äro placerade, dels slutligen ett lämpligt användande av pressen.
Vidimeras ex officio:
Holger Erh. Areschoug.
A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1923.