Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1923 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden för
värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 15 december 1922 dagtecknad proposition, nr 3,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga här
nedan införda förslag till lag om minskning av tjänstgöringstiden för
värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.
1 sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 34
i första kammaren av herr Leander och nr 46 i andra kammaren av
herr Boden.
Herr Leander har i sin motion hemställt, att riksdagen ville — med
bifall till vad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit om minskning av
tjänstgöringstiden med högst 60 dagar för s. k. samvetsömma värnpliktiga
i allmänhet — besluta, att tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig,
som tillhör gruppen studenter och med dem likställda, skall, under i
propositionen angivna villkor, genom den värnpliktiges hemförlovning
före tjänstgöringstidens slut minskas med det antal dagar, dock högst
120, som Konungen bestämmer.
Herr Bodén åter har hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring i Kungl. Maj:ts proposition, att Konungen må i förekommande
fäll förordna, att tjänstgöringstiden för i propositionen avsedda värnpliktiga
kan genom den värnpliktiges hemförlovning före tjänstgöringstidens
slut minskas till det antal dagar, som nu är bestämt eller framBihang
till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 4 häft. (Nr 6.) 648 23 1
TJtskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
deles kommer att bestämmas för värnpliktiga vid krigsmakten, vilka
tilldelas rytteriet.
Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag ävensom de skäl,
som motionärerna åberopa till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i
den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
respektive motionerna.
Föreliggande proposition avser att bereda Kungl. Maj:t bemyndigande
att utan hinder av vad i § 3 i lagen den 21 maj 1920 om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
stadgas rörande nämnda värnpliktigas tjänstgöringstid, efter prövning i
förekommande fall, genom hemförlovning före tjänstgöringstidens slut
medgiva sådan värnpliktig minskning i tjänstgöringstiden med högst
60 dagar.
Utskottet erinrar, att under förenämnda lag, vilken äger giltighet
intill utgången av år 1925, innefattas två olika grupper av värnpliktiga,
som hysa allvarliga, på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöringens fullgörande i den ordning gällande
värnpliktslag förutsätter, nämligen dels sådana, vilkas samvetsbetänkligheter
avse tjänstgöring med vapen och vilka fördenskull väl hava att
fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten, men utan att därunder övas i
vapnens bruk eller bära vapen eller ammunition (s. k. vapenvägrare), och
dels sådana, vilkas samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring vid
krigsmakten och vilka fördenskull i stället för dem åliggande värnpliktstjänstgöring
få utföra civilt arbete för statens räkning (s. k. civilarbetare).
Jämlikt § 3 i om förmälda lag är tjänstgöringstiden under
fredstid för ifrågavarande båda grupper av värnpliktiga bestämd i förhållande
till det sammanlagda antal dagar, varunder tjänstgöring för
utbildning samt reservtrupp- och landstormsövningar åligger vapenföra,
som tilldelats de vapenslag, för vilka längsta tjänstgöringstid föreskrivits,
i det att nämnda dagantal för gruppen vapenvägrare förlängts med 25
procent och för gruppen civilarbetare med 50 procent. Med tillämpning
av den förkortning av utbildningstiden, vilken genomförts för värnpliktiga
tillhörande de senaste årsklasserna och vilken förkortning avsetts
att komma jämväl de s. k. samvetsömma av samma årsklasser till
godo, utgör den tjänstgöringstid, som f. n. åligger s. k. samvetsömma
värnpliktiga, för vapenvägrare tillhörande kategorien värnpliktiga i allmänhet
318 dagar och tillhörande kategorien studenter och med dem
likställda 450 dagar samt för civilarbetare tillhörande den förra kate
-
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
gorien 382 dagar och tillhörande den senare kategorien 540 dagar.
Denna tjänstgöring skulle enligt lagen den 21 maj 1920 fullgöras i en
följd. Häri har emellertid enligt beslut av fjolårets riksdag i anledning
av propositionen nr 173 vidtagits den ändring, att civilarbetarna skola
hava att fullgöra sin tjänstgöring antingen i en följd eller ock i två
omgångar.
Nu förevarande proposition torde närmast vara föranledd av utskottets
vid fjolårets riksdag över nyssnämnda proposition nr 173 avgivna,
av riksdagen godkända utlåtande nr 11, i vilket utlåtande anfördes
följande:
»Enär den för s. k. samvetsömma värnpliktiga gällande tjänstgöringstiden
otvivelaktigt fastställts med hänsyn tagen till den förmån, som tjänstgöring i en
följd innebär, synes utskottet den nu tillämnade omläggningen av tjänstgöringen
för civilarbetare till två omgångar böra föranleda, att frågan om tjänstgöringstidens
längd för denna grupp av värnpliktiga upptages till förnyad omprövning.
Då emellertid för ett bedömande av berörda fråga någon tids erfarenhet av ifrågavarande
civilarbete, sådant detsamma enligt numera inom försvarsdepartementet
slutförda förarbeten planerats, synes synnerligen önsklig samt genom den tilltänkta
uppdelningen av tjänstgöringen å två sommarhalvår dylik erfarenhet står
att vinna utan att beslut i frågan behöver fattas vid innevarande riksdag, har
utskottet ej ansett sig nu böra framlägga något förslag i ämnet, utan förutsätter,
att Kungl. Maj:t, efter omprövning av frågan med ledning av erfarenheterna från
det under innevarande år tillämnade civilarbetet, för nästkommande års riksdag
framlägger det förslag härutinnan, vartill omprövningen kan föranleda.»
Av propositionen framgår, att Kungl. Maj:t med stöd av erfarenheterna
från den hittills förflutna tiden av lagens tillämpning ansett
möjlighet böra i förekommande fall beredas till någon förkortning i
tjänstgöringstiden för båda grupperna av s. k. samvetsömma värnpliktiga;
och har enligt propositionen avsetts, att vid utövandet av det i
propositionen ifrågasatta bemyndigandet för Kungl. Maj:t att inom viss
gräns medgiva dylik avkortniug sådan hänsyn skulle tagas till den olika
tjänstgöringstiden för vapenvägrare och civilarbetare, att medan avkortningen
för vapenvägrare i förekommande fall tänkts kunna sträcka sig
till cirka 1 VT månad, densamma för civilarbetare avsetts kunna uppgå
till 1 1 2 å 2 månader.
Chefm för generalstaben har, med instämmande av chefen för marinstaben,
under hänvisning till tjänstgöringstiderna för de civilarbetarna
motsvarande kategorierna av värnpliktiga i Danmark och Norge, avstyrkt
varje minskning av de i lagen den 21 maj 1920 innefattade tjänstgöringstiderna
för samvetsömma värnpliktiga. Till stöd för denna mening
har av generalstabschefen framhållits, att det jämförelsevis mycket
stora antal av dylika värnpliktiga, som under det senaste året fått till
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
stånd att i stället för tjänstgöring vid krigsmakten fullgöra civilt arbete,
syntes betinga den allra största försiktighet med beredandet av ytterligare
lättnader, samt att under nu rådande arbetslöshet den hos oss
tillmätta tjänstgöringstiden för det stora flertalet av hithörande värnpliktiga
icke syntes innebära sådana olägenheter, att därigenom bereddes
den säkerhet mot försök till simulation, som lagen den 21 maj 1920 avsåge
att giva.
För bedömandet av förevarande spörsmål synes utskottet vara av
intresse att äga kännedom om dels den utsträckning, vari lagen den 21
maj 1920 hittills kommit i tillämpning, och dels erfarenheterna från
civilarbetarnas tjänstgöring under det förflutna året.
Såsom utskottet angav i sitt utlåtande nr 11 till fjolårets riksdag,
utgjorde antalet värnpliktiga, vilka under år 1921 erhållit tillstånd att
fullgöra värnpliktstjänstgöring utan att övas i vapens bruk eller bära
vapen eller ammunition, 371. I detta antal inrymdes jämväl åtskilliga
värnpliktiga, som inskrivits tidigare än år 1921. Under år 1922 hava
ytterligare 223 värnpliktiga av vederbörande inskrivningsrevisioner meddelats
dylikt tillstånd. Enligt vapenövningsuppgift för den 1 november
1922 hade under det därförut närmast förflutna året inalles 362 vapenvägrare
varit inkallade i tjänstgöring.
1 utskottets nyssnämnda utlåtande meddelades vidare, att antalet
värnpliktiga, som under år 1921 erhållit tillstånd att i stället för värnpliktstjänstgöring
utföra civilt arbete för statens räkning, uppgick till
152. Av dessa voro 2 inskrivna år 1909, 1 år 1911, 1 år 1912, 2 år
1913, 2 år 1914 (senare inskrivningen), 2 år 1915, 2 år 1916, 2 år
1917, 18 år 1918, 19 år 1919, 47 år 1920 och 52 år 1921. Av nämnda
värnpliktiga tillhörde 4 kategorien studenter och med dem likställda.
Såsom av nu ifrågavarande proposition framgår, hava av under
fjolåret inkallade 151 civilarbetare 106 inkallats till arbete vid domänstyrelsens
skogsarbeteten inom Hunnebergs och Hamra revir och övriga
45 vid av vattenfallsstyrelsen anordnade arbeten; och har möjlighet att
fullgöra tjänstgöringen i en följd kunnat beredas mer än 2h av dessa
under fjolåret sålunda inkallade civilarbetare.
Erfarenheterna beträffande nämnda civilarbetares tjänstgöring äro
synnerligen goda.
Jägmästaren i Hunnebergs revir har härom meddelat följande:
De arbeten, som utförts, både bestått i anläggning och reparation av spårvägar,
lastning av timmer och props ävensom diverse hantverksarbeten m. m.
De arbetande hade i allmänhet indelats i arbetslag om 6 ä 8 personer under
tillsyn av en förman, som uttagits bland dem själva och som varit ansvarig för
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
arbetets ordentliga utförande. Arbetstiden hade utgjort 48 timmar i veckan.
Vanligen både arbetet utlämnats på ackord. Den tid, som de arbetande därvid
kunnat intjäna, både i regel utnyttjats så, att vederbörande erhållit tjänstledighet
under motsvarande tid för hemresa. De arbetandes arbetsprestationer hade
varit fullt jämförliga med vana arbetares. Flit och uppförande hade städse varit
de allra bästa.
Jägmästaren i Hamra revir har yttrat följande:
De arbetande hade använts huvudsakligen till vägbrytnings ■ och dikningsarbeten,
men även till byggnads-, avverknings-, skogsodlings- och stämplingsarbeten
m. m. De hade därvid varit indelade i arbetslag, vilkas storlek växlat från 2 till
4 personer. Till en början hade arbetet utförts under ständig tillsyn av kronojägare
såsom ledare, men sedan bättre erfarenhet vunnits om de olika lagens
prestationsförmåga, hade arbetet utlämnats på beting, i regel omfattande cirka en
vecka. Arbetstiden hade i allmänhet varit 8 timmar om dagen. De arbetande
hade uppfört sig mycket bra och varit arbetsvilliga samt utfört sitt arbete med
stor noggrannhet. Försök till slarv eller fusk hade ej iakttagits. Sedan de blivit
vana vid arbetet, hade deras prestationer i medeltal uppgått till 75 ä 80 % av en
normal arbetares.
Slutligen har av vederbörande byråingenjör vid kraftstationen i Alvkarleö
meddelats följande:
De arbetande hade vid Eamnäs varit sysselsatta med upptagning, bärgning
och lastning av torv jämte skogsarbete, i Lidköpingstrakten med målning av kraftlinjestolpar,
i Trollhättetrakten med hantlangning vid stukning av kraftlinjer samt
vid Norrviken med planering av tomt jämte byggande av ett mindre trähus. De
hade arbetat i lag av varierande storlek samt varit inkvarterade, vid Eamnäs och
Norrviken i vattenfallsstyrelsens baracker och å övriga ställen hos bönder i trakten.
De hade behandlats som vanliga arbetare samt haft en arbetstid av 8 timmar om
dagen. I mindre utsträckning hade, i den mån så varit lämpligt, arbete på beting
tillämpats, varigenom kortare tids ledighet, utöver den lagstadgade, kunnat
tilldelas dem. Uppsikten över arbetet hade närmast utövats av linje- och stationsmästare.
De arbetande hade genomgående varit villiga och ordentliga. Eu del
av dem, som utgjorts av predikanter, »evangelister», bokhållare och andra vid
kroppsarbete ovana personer, hade icke kunnat åstadkomma pa långt när normalt
arbetsresultat, men även om samtliga varit fullgoda arbetare, torde arbetsresultatet
dock ej blivit likvärdigt med en vanlig arbetares, beroende på frånvaron av den
sporre, som läge däri, ett arbetsförtjänsten i vanliga fall ökades med arbetsprestationen.
Antalet personer, som under år 1922 erhållit tillstånd att i stället
för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning, uppgår
till 131, däribland 5 tillhöra kategorien studenter och med dem likställda.
Sammanlagda antalet civilarbetare, som skola innevarande år inkallas för
tjänstgöring i eu följd eller till en första omgång, utgör 154. Av dessa
är 1 inskriven år i909, 1 år 1913, 1 år 1915, 4 år 1916, 2 år 1917,
4 år 1918, 6 år 1919, 17 år 1920, 45 år 1921 och 73 år 1922. Enligt
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
uppgift från lantförsvarets kommandoexpedition äro av dessa 108 avsedda
att inkallas till tjänstgöring vid domänstyrelsens skogsarbeten inom Hunnebergs,
Hamra och Mackmyra revir samt övriga 46 vid av vattenfallsstyrelsen
anordnade arbeten å skilda platser inom landet.
Med anledning av generalstabschefens åberopande av tjänstgöringstiderna
för de civilarbetarna motsvarande kategorierna av värnpliktiga i
Danmark och Norge vill utskottet beträffande det förra landet erinra,
att därstädes den 13 december 1917 utfärdats en lag angående värnpliktigas
användning till civilt arbete, enligt vilken lag värnpliktiga, för
vilka militär tjänstgöring av varje slag får anses oförenlig med deras
samvete, kunna befrias från dylik tjänstgöring och i stället användas
till civilt arbete för statens räkning under en tidrymd, som i lagen bestämts
till 20 månader för den första tjänstgöringsomgången och till 3
månader för varje repetitionsövning. Till jämförelse meddelas, att för det
vapenslag, för vilket längsta tjänstgöringstid föreskrivits, nu är gällande
en första tjänstgöring om 425 dagar samt två repetitionsövningar om
vardera 28 dagar. Framhållas må emellertid, att enär den danska lagens
räckvidd ej, såsom hos oss, begränsats till fall av samvetsbetänkligheter
av religiös natur,- utan omfattar även sådana av politiska och andra slag,
tiden för civilarbetet för det förra landets del torde behöva bestämmas
väsentligt längre för att såmedelst lämna erforderlig garanti emot lagens
missbruk.
I Norge har, efter det att under årens lopp ett flertal regeringspropositioner
i ämnet framlagts utan att leda till resultat, under fjolåret
i enlighet med stortingets beslut tillkommit en den 24 mars utfärdad
lag om värnpliktiga civilarbetare. Enligt nämnda lag har värnpliktig,
som av religiösa samvetsbetänkligheter ej vill underkasta sig militär
tjänstgöring, att i stället utföra civilt arbete för statens räkning. Medan i
tidigare förslag ifrågasatts vida längre tidsmått för dylikt arbetes utförande,
har i förenämnda lag bestämts, att detsamma skall utföras under så lång
tid, som motsvarar den ordinarie fredstjänstgöringen vid infanteri vapnet
med tillägg av 50 procent, antingen i en följd eller ock i flera omgångar,
varförutom särskilda bestämmelser i lagen meddelats angående
utförande under viss tid av civilt arbete i stället för extra militär tjänstgöring
under fredstid ävensom för militär tjänstgöring i händelse av krig.
Medan enligt gällande värnpliktslag i Norge den ordinarie sammanlagda
fredstjänstgöringen vid infanterivapnet f. n. utgör 144 dagar och således
med 50 procents tillägg 216 dagar, uppgår motsvarande tjänstgöringstid
för vapenslag med längsta sådan (kavallerivapnet) till 198 dagar.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
7
Enligt ovan omförmälda, hos oss gällande lag av den 21 maj 1920
om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
ankommer det å vederbörande inskrivningsrevisioner att i föreliggande
fall pröva, om förutsättningarna för samma lags tillämplighet
äro för handen. De närmare föreskrifterna, huru vid sådan prövning
skall förfaras, återfinnas i en förordning av den 28 april 1922 angående
tillämpning av ifrågavarande lag (svensk förf.-samling nr 186). I nämnda
förordning har lämnats detaljerade föreskrifter om förebringande i hithörande
fall av motiverade intyg av vederbörande präst samt av andra
ojäviga och trovärdiga personer rörande förefintligheten hos vederbörande
värnpliktiga av samvetsbetänkligheter utav i iagen angivet slag och
om åvägabringande av annan, närmare angiven utredning angående den
värnpliktiges personliga förhållanden, bl. a. genom samtal med honom
vid inskrivningsnämnds sammanträde, ävensom i fall av behov genom
hans personliga inställelse inför inskrivningsrevisionen samt inkallande
inför denna av även andra personer, vilkas hörande revisionen i och för
frågans prövning kan anse vara av vikt.
Utskottet, som delar den av general- och marinstabscheferna uttalade
uppfattningen, att all varsamhet bör iakttagas, då fråga är om möjlig förkortning
av nu gällande, intill 1925 års utgång föreskrivna tjänstgöringstider
för samvetsömma värnpliktiga, anser sig med fästat avseende härå
ej kunna tillstyrka det i herr Bodens motion innefattade förslaget om
avkortning av berörda tider ned till det dagantal, som är bestämt eller
kan komma att bestämmas för rytteriet tilldelade värnpliktigas tjänstgöring
under fredstid. Däremot finner utskottet, vid övervägande av
vad i propositionen och här ovan förebragts till stöd för det i propositionen
ifrågasatta bemyndigandet för Kungl. Maj:t att, efter prövning i
förekommande fall, genom hemförlovning före tjänstgöringstidens slut
medgiva samvetsömma värnpliktiga någon förkortning i de för dem nu
gällande tjänstgöringstiderna, ej skäl till erinran emot lämnandet av ett
sådant bemyndigande. Utskottet förutsätter emellertid härvid, att Kungl.
Maj:t kommer att med försiktighet handhava en dylik befogenhet, så att
hemförlovning i förekommande fall medgives allenast när all fara för
simulation får anses vara utesluten. Med godtagande, såvitt angår
kategorien värnpliktiga i allmänhet, av det i propositionen angivna syfte,
att vid bemyndigandets tillämpning sådan hänsyn skulle tagas till den
olika tjänstgöringstiden för vapenvägrare och civilarbetare, att medan
avkortningen för de förra i förekommande fäll tänkts kunna sträcka sig
till cirka 1 1 < månad, densamma åter för de senare avsetts kunna uppgå
till 1 Va å 2 månader, finner utskottet emellertid, i likhet med herr Leander,
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
att i fråga om tjänstgöringstiden för kategorien studenter och med dem
likställda avkortning bör kunna i förekommande fall ske utöver vad
i propositionen föreslagits. För att möjliggöra en procentuellt ungefär
lika stor avkortning i tjänstgöringstiden för kategorien studenter och med
dem likställda som för kategorien värnpliktiga i allmänhet synes för
den förra kategoriens del böra bestämmas en till 90 dagar förhöjd
maximigräns för dylik avkortning. Inom ramen av sålunda ifrågasatta
maximimått kommer att för Kungl. Maj:t inrymmas möjlighet att, i den
mån förhållandena i särskilda fall därtill giva anledning, beträffande
civilarbetare medgiva större avkortning i tjänstgöringstiden för sådana,
som nödgats fullgöra arbetstiden i två omgångar i stället för i en följd.
Vidkommande den föreslagna avfattningen av lagtexten har utskottet,
frånsett det tillägg, som föranledes av utskottets ändringsförslag i fråga
om kategorien studenter och med dem likställda, företagit en redaktionell
jämkning beträffande bestämmelsen om tiden för lagens ikraftträdande.
Med hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke av riksdagen i oförändrat
skick antagits, måtte för sin del antaga följande
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.
Härigenom förordnas som följer:
Utan hinder av vad i § 3 i lagen
den 21 maj 1920 (nr 303) om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring,
stadgas rörande nämnda värnpliktigas
tjänstgöringstid, må Konungen
i förekommande fall förordna, att
tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig
skall genom den värnpliktiges
hemförlovning före tjänstgöringstidens
slut minskas med det
antal dagar, dock högst 60, som
Konungen bestämmer.
Härigenom förordnas som följer:
Utan hinder av vad i § 3 i lagen
den 21 maj 1920 (nr 303) om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värupliktstjänstgöring,
stadgas rörande nämnda värnpliktigas
tjänstgöringstid, må Konungen
i förekommande fall förordna, att
tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig
skall genom den värnpliktiges
bemförlovning före tjänstgöringstidens
slut minskas med det
antal dagar, som Konungen bestämmer,
dock med iakttagande att sådant dagantal
beträffande värnpliktig, som är
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
(Kung!. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
hänförlig till § 27 monn. 1 B eller C
eller mom. 2 B eller C värnpliktslagen,
ej må överstiga SO och beträffande
annan värnpliktig ej må överstiga 60.
Denna lag träder genast i kraft.
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, frän trycket utkommit
i Svensk författningssamling.
B) att herr Leanders motion nr 34, i den mån den icke kan anses
besvarad genom vad utskottet ovan under A) hemställt, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda, samt
C) att herr Bodéns motion nr 46 måtte av riksdagen avslås.
Stockholm den 7 mars 1923.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Betr in, von Sydow*), Alfred Petrén, Linder*),
greve Spens och Sigfrid Hansson samt fröken Hesselgren;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*), Öberg*), Karlsson i Gasabäck,
Hage, Magnusson i Skövde, Nilsson i Vibberbo och Svensson i Skönsberg.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar von Sydow, greve Spens och Magnusson i Skövde, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte avslå såväl den
Kungl. propositionen som de av herrar Leander och Bodén i ämnet
väckta motionerna;
2) av herr Hage.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 6.) 543 23 2
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.