Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj
1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk
förening att förvärva fast egendom dels och en i ämnet
väckt motion.

Genom en den 9 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 43, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 (nr 247) angående förbud
i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 maj 1921 angående förbud
i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom,
vilken lag gäller tills vidare intill den 1 juli 1923, skall äga fortsatt
tillämpning tills vidare intill den 1 juli 1924.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för nu ifrågavarande, av
lagrådet utan anmärkning lämnade förslag, får utskottet hänvisa till
propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft eu i ardedning av densamma inom andra kammaren av herrar
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 15 höft. (Nr 18.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Redogörelse
för innebörden
i
lagen den
20 maj 1921.

Johanson i Huskvarna, Jonsson i Hökhult, Petersson i Broaryd, Jonsson i
Mörkhult, Svensson i Långelanda, Johanson i Hörninge, Johansson i Krogstorp
och Carlström i Helgagård samt fröken Tamm väckt motion, nr 213,
i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring uti
lagen den 20 maj 1921, att egnahemsföreningar och egnahemsbolag
måtte uteslutas från lagens tillämplighetsområde.

1 fråga om vad motionärerna till stöd för denna sin hemställan
anfört får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,
hänvisa till motionen.

Den i propositionen avsedda lagen den 20 maj 1921 angående förbud
i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom
innehåller, att den för de fyra nordligaste länen och Värmlands samt
vissa delar av Kopparbergs och Gävleborgs län gällande lagen den 4
maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva
fast egendom (den norrländska förbudslagen) skall utom i vad angår lagens
3 § — om vars innehåll redogörelse lämnas här nedan — äga
tillämpning jämväl i de delar av landet, där lagen för närvarande icke
gäller, dock med iakttagande att vid denna tillämpning med förening
skall förstås allenast ekonomisk sådan.

Den norrländska förbudslagen innehåller i huvudsak följande: Genom
densamma stadgas förbud för bolag och föreningar att å landet
förvärva odlad och odlingsbar mark samt stödskog. Huru mycket skog
på varje ort skall hänföras till stödskog bestämmes detaljerat i lagen.
Konungen äger dock på grund av särskilda omständigheter medgiva tillstånd
till förvärv av mark, som nu nämnts. Erhålles ej sådant tillstånd,
blir fånget ogillt. Tillstånd erfordras ej för förvärv av annan mark än ovan
omförmälts, ej heller för förvärv av fastighet, som äger sitt huvudsakliga
värde i åbyggnaden eller huvudsakligen är avsedd till tomt, upplagsplats
eller dylikt, eller utgör stenbrott, grus- eller lertag, torvmosse,
vattenfall, fiske eller dylikt. Sådant förvärvs giltighet är dock beroende
därav, att förvärvaren inom viss tid efter fånget underställer detsamma
vederbörande länsstyrelses prövning. Länsstyrelsen skall därvid tillse,
att fastigheten är av den beskaffenhet, att densamma ej inbegripes under
förvärvsförbudet. Har länsstyrelsen en gång förklarat fastighet vara av
sådan beskaffenhet, gäller detta även vid framtida överlåtelser av fastigheten
eller del därav. Fastighet, som vid lagens ikraftträdande tillhörde
bolag eller förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet,
får utan avseende å markens beskaffenhet fritt förvärvas. Likaledes äga
bolag och föreningar att å exekutiv auktion inropa fastighet, ändå att

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

3

däri ingår mark, för vars förvärvande i annan ordning tillstånd erfordras.
Emellertid måste bolag eller förening, som inropat dylik fastighet,
för att behålla densamma söka Konungens tillstånd. Erhålles ej
sådant tillstånd, måste bolaget eller föreningen åter avyttra fastigheten
inom sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän tre år förflutit
från det auktionen vann laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagå^ •peh
framgår ej av vederbörande domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten
är avyttrad, förordnar länsstyrelsen, att fastigheten skall säljas i exekutiv
ordning. Å den auktion, som i anledning av sådant förordnande hålles,
får fastigheten ej åter inropas av samma bolag eller förening. Har bolaget
eller föreningen inropat fastigheten för att skydda någon sin fordran
eller rättighet, varför fastigheten på grund av inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken häftar, och kan bolaget eller föreningen visa sannolika
skäl, att fastigheten ej kunnat utan förlust avyttras inom den ovannämnda
respittiden, äger Konungen på särskild ansökan medgiva förlängd
respittid efter ty skäligt prövas.

I 3 § av norrländska förbudslagen lämnas föreskrift om den bolag
och förening förbehållna rätten att utan Konungens tillstånd förvärva
den del av ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilken av vederbörande
länsstyrelse i ovan angivna ordning prövas ej vara att hänföra
till stödskog eller odlingsområde.

Genom att sistnämnda lagrum, enligt vad ovan nämnts, undantaga
från tillämpningen av lagen den 20 maj 1921 har åt denna i så
måtto givits ett strängare innehåll än den norrländska förbudslagen äger,
att enligt lagen den 20 maj 1921 rätten för bolag och förening att förvärva
även till stödskog ej hänförlig skogsmark etc. såmedelst gjorts beroende
av Konungens tillstånd och följaktligen i de förekommande fallen
förutsätter, att särskilda omständigheter giva anledning till förvärvet.

Praktiskt sett torde emellertid denna olikhet mellan de båda lagarna
icke hava så stor betydelse, enär de syd- och mellansvenska jordbruksfastigheterna
i allmänhet ej hava någon större tillgång på skogsmark
utöver husbehovet.

Den ifrågavarande lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa Lagensantafall
för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom, vilken
lags giltighetstid i nu förevarande proposition föreslås förlängd med ett riksdag.
år intill den 1 juli 1924, tillkom jämlikt beslut av 1921 års riksdag på
initiativ av enskilda motionärer efter det att jordkommissiouen i avgivet
utlåtande tillstyrkt lagens antagande.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Lagens prolongering

vid 1922 ars
riksdag.

Jordkommissionens

den 15 december
1921
avgivna förslag
till definitiva
lagbestämmelser
i ämnet.

Yttranden
över jordkommissionens
förenämnda

förslag.

Angående dennas giltighetstid anförde utskottet i sitt över motionen
avgivna utlåtande nr 22 följande:

»Det synes utskottet lämpligt, på sätt föreslagits, inskränka provisoriets
giltighet tills vidare till den 1 juli 1922. Till nästkommande riksdag synes, att
döma åtminstone av jordkommissionens utlåtande, frågan om en definitiv lagstiftning
kunna komma till behandling. Skulle ytterligare uppskov bliva nödigt,
torde riksdagen, såsom i liknande fall plägar ske, hava att emotse en proposition
om provisoriets förlängning på lämplig tid.»

Sedan jordkommissionen i ett den 5 december 1921 dagtecknat
yttrande tillstyrkt förlängning av den ifrågavarande provisoriska lagens
giltighetstid med ett år i avbidan på att riksdagen hunne pröva ett av
kommissionen med skrivelse den 15 i samma månad avgivet förslag till
lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom,
avliits proposition till fjolårets riksdag med förslag om fortsatt tillämpning
av 1921 års lag från och med den 1 juli 1922 tills vidare intill
den 1 juli 1923.

På tillstyrkan av utskottet i dess utlåtande nr 9 blev berörda proposition
av riksdagen, utan omröstning i någondera kammaren, bifallen.

Det av jordkommissionen den 15 december 1921 avgivna förslaget
till lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast
egendom innehåller hl. a. för landet i dess helhet avsedda bestämmelser
angående bolags och ekonomiska föreningars förvärv av fast egendom.
Nämnda bestämmelser, vilka alltså förutsätta upphävande av den norrländska
förbudslagen, innebära gent emot denna skärpningar i åtskilliga
hänseenden. Sålunda har förvärvsförbud utan Konungens tillstånd föreslagits
dels, i enlighet med vad som redan gäller enligt den provisoriska
lagen av den 20 maj 1921, beträffande skogsmark, som ej är att hänföra
till stödskog, och dels beträffande bolags och föreningars förvärv av
fastigheter från annan dylik samfällighet, samt vidare tiden för återförsäljning
av å exekutiv auktion av bolag eller förening inköpt fastighet
begränsats från nu föreskrivna tre till allenast ett år.

Över jordkommissionens förenämnda lagförslag hava yttranden under
senare hälften av fjolåret avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar,
däribland av länsstyrelserna och lantbruksstyrelsen, vilken
senare myndighet vid sitt yttrande fogat utlåtanden från länens hushållningssällskap.

I de avgivna yttrandena hava vitt skiftande meningar i fråga om
förslaget i dess nu förevarande del kommit till uttryck. Medan sålunda

0

Andra lagutskottet* utlåtande Nr 18.

förslaget i hithörande del å några håll vunnit full anslutning, har åter i
tindra yttranden i princip tillstyrkts eu lagstiftning därutinnan i förslagets
syfte, men påyrkats iller eller mindre genomgripande modifikationer i förslaget,
därvid från åtskilliga håll särskilt ifrågasatts lämpligheten av att utsträcka
lagstiftningen härom att avse hela den delen av landet, för vilken
lagen den 20 maj 1921 nu är gällande. Vidare har i ett stort antal
av yttrandena förslaget i nu förevarande del helt och hållet avstyrkts.

Slutligen må ock nämnas, att jordkommissionen i infordrat yttrande Yttrande av
den 7 december 1922 utan meningsskiljaktighet förklarat såsom sin mening,
att i händelse förslag till definitiv lagstiftning rörande bolags jord- december
förvärv icke bleve förelagt 1923 års riksdag, giltighetstiden för den pro- 192Z
visoriska lagen av den 20 maj 1921 borde ytterligare förlängas.

I det skick, i vilket frågan om den norrländska förbudslagstift- utskottets
ningens definitiva utsträckning till landet i övrigt eller vissa delar därav, yttrande.
enligt vad den föregående redogörelsen utvisar, f. n. befinner sig, synes
utskottet, att i avbidan på ståndpunktstagande till berörda spörsmål den
nu sedan två år tillbaka gällande provisoriska lagstiftningen i fråga om
förbud för bolags och föreningars fastighetsförvärv inom de delar av landet,
vilka ej äro underkastade den norrländska förbudslagen, bör, på
sätt i propositionen föreslagits, tillsvidare under ännu ett år upprätthållas.

I den av herr Johanson i Huskvarna in. 11. väckta motionen II: 213
har, såsom ovan nämnts, föreslagits, att vid prolongering av lagen den
20 maj 1921 skulle i densamma vidtagas sådan ändring, att egnahemsföreningar
och egnahemsbolag undantoges från lagens tillämplighetsområde.
Motionärerna hava till stöd för detta sitt yrkande framhållit, att
det nuvarande ansökningsförfarandet förorsakade såväl myndigheterna
som ifrågavarande sammanslutningar onödigt besvär och verkade Underligt
för egnahemsbildningen i landet.

Med anledning av denna motionärernas framställning vill utskottet
erinra, att i jordkommissionens förenämnda förslag till lag med bestämmelser
angående rätt att förvärva och besitta fast egendom egnahemsföreningar
och egnahemsbolag icke undantagits från lagens tillämplighetsområde,
liksom fallet ej heller är i den nuvarande norrländska förbudslagen.
1 sina motiv har jordkommissionen anfört, att det icke läte sig
göra att skilja på bolag av olika slag och därvid vid lindrigare former
binda förvärv av sådana bolag, vilka kunde förmodas komma att handhava
inköpta fastigheter på ett samhällsgagneligt sätt. De hänsyn, vilka
härutinnan kunde hava skäliga anspråk på att vinna beaktande, borde,

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

därest de uppställda förvärvsreglerna över huvud taget medgåve förvärv,
kunna göras gällande vid prövningen av varje särskilt fall.

I sin redogörelse för den norrländska förbudslagens hittillsvarande
tillämpning och verkningar har kommissionen vidare framhållit beträffande
från egnahemsbolag hittills ingivna ansökningar om tillstånd
till gjorda fastighetsförvärv följande: Syftet med dessa förvärv hade
varit att stycka de inköpta fastigheterna till egnahemslägenheter (småbruk).
Ett naket uppgivande av sådant syftemål hade givetvis icke varit
tillräckligt för erhållande av tillstånd, utan hade det krävts någon utredning
om den ifrågasatta styckningens lämplighet och genomförbarhet.
I ett fall hade ansökan av dylikt bolag avslagits av Kungl. Maj:t. A7ederbörande
länsstyrelse hade i detta fall avstyrkt tillstånds beviljande, enär
tvivel förefunnes, att sökandebolaget skulle komma att praktiskt genomföra
den uppgivna avsikten.

Det av motionärerna framförda spörsmålet rörande lämpligheten
av att generellt undantaga egnahemsföreningar och egnahemsbolag från
koncessionsplikt anser utskottet vara väl värt beaktande. Då emellertid eu
dylik undantagsbestämmelse, vilken ej av jordkommissionen föreslagits
för en eventuell definitiv lagstiftning å området, icke finnes inrymd i den
norrländska förbudslagen, samt bristande överensstämmelse därutinnan
emellan denna och 1921 års lag ej synes önsklig, har utskottet ansett lämpligt,
att den av motionärerna väckta frågan ej nu i samband med prolongering
av den provisoriska lagen tillsvidare på ytterligare ett år upptages
till bedömande, utan att därmed må anstå till dess under nu föreslagna
provisorietid kommer att tagas ståndpunkt till spörsmålet om eu
definitiv lagstiftning å området.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen
bifallas;

B) att motionen nr 213 i andra kammaren måtte
anses besvarad genom vad ovan under A) hemställts.

Stockholm den 23 maj 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, greve Spens, Tjällgren, Sigfrid Hansson*
och Lindhagen,* fröken Hesselgren samt herrar Franzén* och Lundell*;

från andra kammaren: herrar Öberg, Karlsson i Gasabäck, Nilsson i Vibberbo,*
Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå, Olovson i Västerås och Ros.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar greve Spens och Lundell, vilka ansett, att utskottet bort
hemställa om avslag cå propositionen.