Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande
till viss del av dygnet dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 2 mars 1923 dagtecknad proposition nr 88, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda
förslag till lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del
av dygnet.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 173 av herr Carl August Carlsson, samt

inom andra kammaren:

nr 234 av herrar Borggren och Sjöström,

nr 235 av herr Kinmanson, och

nr 236 av herr Fjellman.

Herrar Carlsson och Kinmanson hava i lika lydande motioner yrkat
dels att det med propositionen framlagda förslaget till lag om bagerioch
konditoriarbetes förläggande till viss del av dygnet måtte antagas
att gälla endast till och med den 31 december 1924, dels ock att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
föranstalta om en allsidig och grundlig utredning angående den nu gällande
bagerilagens verkningar, varvid tillfälle borde lämnas vederbörande
yrkesorganisationer att medverka.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 13 käft. (Nr 16.) 99123 1

Herrar Carlssons
och
Kinmansons
motioner.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Herrar Borggrens
och
Sjöströms
motion.

Herr Fjellmans
motion.

Historik.

Herrar Borggren och Sjöström hava i sin motion hemställt, att den
i första stycket av 1 § i lagförslaget intagna bestämmelsen »Vad sålunda
stadgats äger dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde
av annan än make och hemmavarande barn» måtte ur förslaget utgå.

Herr Fjellman har i sin motion hemställt, att riksdagen, med avslag
å förevarande proposition, måtte för sin del besluta, att den nu gällande
provisoriska lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete
av den 17 oktober 1919, som utlöper den 31 december 1923,
icke skall förnyas.

Beträffande skälen för det med propositionen framlagda lagförslaget
och för de i ämnet väckta motionerna får utskottet, i den mån ej redogörelse
därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionens resp. motionernas
innehåll.

Frågan om lag-stadgad reglering av tiden för arbetets förläggninginom
bageri- och konditoriyrkena hade upprepade gånger varit föremål
för framställningar inom riksdagen, innan vid 1915 års riksdag beslut
fattades om avlåtande av en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning i ämnet. Sedan verkställandet av den av riksdagen sålunda
begärda utredningen överlämnats till den s. k. arbetstidskommittén,
avgav denna den 22 november 1918 ett betänkande med förslag till lagom
begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete. På grundval
av detta kommittébetänkande avläts proposition i ämnet till 1919 års
lagtima riksdag. Kamrarna fattade emellertid olika beslut i frågan och
sammanjämkning emellan de skilda besluten kunde icke åvägabringas.
Vid 1919 års urtima riksdag framlades av Kungl. Maj:t ett väsentligen
likalydande förslag- till lag i ämnet och blev detta av riksdagen med
vissa ändringar bifallet, varefter ännu gällande lag om begränsning av
tiden för bageri- och konditoriarbete — i det följande benämnd bagerilagen
— den 17 oktober 1919 promulgerades.

Lagen, vars huvudstadgande innehåller förbud mot bedrivande av
arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror å söneller
helgdag samt å tid mellan kl. 8 e. in. och kl. 6 f. m. å söckendag,
tillkom så till vida å en för dess genomförande gynnsam tidpunkt, som
med anledning av det under kristiden på grund av den då rådande
knappa spannmålstillgången meddelade förbudet mot saluhållande av
färskt bröd nattarbetet inom bageriyrket före lagens tillkomst väsentligen
upphört.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 3

Beträffande den dagliga arbetstidens längd inom bageri- och konditoriyrkena
inrymdes ej i bagerilagen några bestämmelser, utan reglerades
dithörande förhållanden genom den samtidigt tillkomna, sedermera
reviderade åttatimmarslagen, vilken äger full tillämpning jämväl å ifrågavarande
yrken.

I likhet med vad fallet var beträffande sistnämnda lag gavs åt bagerilagen
en begränsad giltighetstid intill utgången av innevarande år. Till
stöd härför angavs särskilt, att det ej vore otroligt, att man om några
år kunde hava gjort en del erfarenheter, som kunde bliva av värde vid
eu revision av lagen.

Efter tillkomsten av bagerilagen har densamma icke undergått
någon förändring. Vid fjolårets riksdag framlades visserligen i en inom
andra kammaren av herr Kinmanson väckt motion nr 67 förslag till
ny lagstiftning i ämnet, vilket förslag innefattade vissa modifikationer
uti den nu gällande lagen, men föranledde, i enlighet med utskottets
hemställan, denna motion ej någon riksdagens åtgärd. I sitt över motionen
avgivna utlåtande nr 17 framhöll utskottet, att då erfarenheterna
från lagens dittillsvarande tillämpning ej gåve sådant stöd för i motionen
föreslagna ändringar i lagen, att underlåtenhet att vidtaga desamma
kunde antagas skola medföra väsentliga olägenheter, det syntes lämpligen
böra anstå med prövning av ändringsförslagen till 1923 års riksdag, då
frågan om prolongation av lagen kunde förutsättas komma att föreligga
till bedömande.

På sätt av propositionen framgår har socialstj^relsen under fjolåret
till ledning för prövning av frågan om bibehållande av lagstiftning å
ifrågavarande område föranstaltat om utredning i vissa hänseenden
rörande bagerilagens verkningar. Såsom resultat av berörda utredning
har socialstyrelsen den 21 december 1922 framlagt förslag till förnyad
lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, vilket förslag
jämte tillhörande redogörelse för den av styrelsen verkställda utredningen
fogats såsom bilaga vid den i ämnet avgivna propositionen.
Det med propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer i allt
väsentligt med socialstyrelsens berörda förslag.

Vid prövning av det i förevarande proposition innefattade förslaget
till lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss del av
dygnet med en avsedd giltighetstid av tre år gäller det först att ingå
i bedömande av, huruvida övervägande skäl tala för det i herr Fjellmans
motion framställda yrkandet om upphävande med innevarande års utgång
av lagstadgad begränsning beträffande tiden för arbetets förlägg -

Utslcotlct.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

ning inom ifrågavarande yrken eller för åvägabringande av en kortare
ytterligare försöksperiod, innan slutlig ståndpunkt tages till frågan om
en fortsatt lagstiftning på ifrågavarande område.

Socialstyrelsen har till stöd för sitt förslag om fortsatt lagstiftning
å området anfört bl. a. följande:

Det missförhållande, som denna lagstiftning vände sig emot, eller det eljest
i nära nog oavbruten följd året runt förekommande nattarbetet för eu rätt betydande
grupp av arbetare torde från arbetarskyddssynpunkt få anses så allvarligt,
att endast verkligt betydande olägenheter av lagstiftningen skulle kunna motivera
dess avskaffande. Av de verkställda undersökningarna framginge visserligen, att
från arbetsgivarsidan framförts många och bittra klagomål över bagerilagen, vilka
klagomål sannolikt icke alldeles saknade skäl för sig. De olägenheter, klagomålen
rörde och vilka väl även i viss mån varit kännbara för allmänheten, syntes
emellertid knappast hava varit av den svårartade beskaffenhet, varom nyss nämnts.
Av länsstyrelserna, som yttrat sig i samband med den av socialstyrelsen föranstaltade
undersökningen, hade sålunda 14 förklarat sig anse, att bagerilagen
icke medfört några mer betydande olägenheter, och 8 att, även om lagen i vissa
hänseenden vant till men för bagerinäringen, detta dock ej varit förhållandet i
sådan utsträckning, att lagens prolongering borde avstyrkas.

I avgivet utlåtande över det av socialstyrelsen utarbetade förslaget
till förnyad lag i ämnet har kommerskollegium förklarat sig anse, att
en särskild reglering av arbetstiden för bagerier vore ur arbetarskyddssynpunkt
ofrånkomlig till undvikande av sociala olägenheter av allvarlig
art för den inom yrket anställda personalen.

I anslutning till dessa uttalanden finner utskottet, i likhet med
Kungl. Maj:t, vägande skäl tala för bibehållandet av särskilda bestämmelser
för reglering av arbetstidernas förläggning inom nu ifrågavarande
yrken. Den starka press, som önskningar från konsumenthåll om
ett tidigt saluhållande av färskt bröd i sig utgöra, skulle enligt utskottets
förmenande, därest tiderna för arbetets förläggning inom dessa yrken
lämnades oreglerade, snart nog kunna föranleda en återgång till de
ur arbetarskyddssynpunkt betänkliga förhållanden, som före lagens tillkomst
därutinnan vore rådande.

Ett ytterligare skäl för bibehållandet av lagstiftning å förevarande
område även efter utgången av innevarande år synes utskottet ligga
däri, att på grund av åt socialstyrelsen den 30 november 1922 lämnat
uppdrag att i viss omfattning revidera lagen om arbetarskydd det möjligen
inom den närmare framtiden kan ifrågakomma att allmängiltigt
reglera nattarbetet.

Till stöd för fortsatt lagstiftning å området talar även det förhållandet,
att, enligt vad utskottet inhämtat, lagstiftning med förbud för

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 5

nattarbete i bagerier de senaste åren tillkommit i åtskilliga stater, så
att sådan numera finnes införd i de flesta europeiska länder, om ock i
flertalet av dem i mildare form än hos oss, samt att enligt beslut vid
den internationella arbetsbyråns styrelses senaste sammanträde under
sistförflutna april månad frågan om en internationell reglering av nattarbetet
i bagerier skall upptagas till behandling vid nästkommande års
internationella arbetskonferens.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke kan
.giva sin anslutning till det yrkande, som innefattas i herr Fjellmans i
ämnet väckta motion.

Under ärendets handläggning inom utskottet har från Sveriges
Bageriidkareförening och Stockholms Bageriindustriförening ställts till utskottets
förfogande den i herrar Carlssons och Kinmansons motioner
åberopade utredningen rörande den nu gällande bagerilagens ekonomiska
verkningar, vilken utredning omfattat tre bagerier av olika slag med
ett antal av respektive 21, 60 och 87 arbetare. Utredningen föreligger
emellertid ej i det skick, att utskottet ansett sig kunna på grund av
densamma bilda sig ett närmare omdöme i frågan.

I likhet med vad i sistnämnda motioner gjorts gällande anser även
utskottet önskligt, att en ingående undersökning från det allmännas sida
kommer till stånd i fråga om de ekonomiska verkningarna av lagstiftningen
å området med hänsyn till brödprisens storlek, därvid i enlighet
med motionärernas hemställan tillfälle bör lämnas för respektive arbetsgivare-
och arbetareorganisationer att medverka.

Att, såsom herrar Carlsson och Kinmanson i sina respektive motioner
föreslagit, begränsa den nu ifrågasatta lagens giltighetstid att gälla
endast under loppet av nästkommande år finner sig utskottet ej kunna
tillstyrka. För vinnande av nödiga erfarenheter av lagstiftningen å
området ur såväl arbetarnas som bagerinäringens och den brödkonsumerande
allmänhetens synpunkter anser sig utskottet böra förorda antagande
av en förnyad lag i ämnet för den av Kungl. Maj:t föreslagna
tidsperioden av ytterligare tre år eller samma tidslängd, som efter tillstyrkan
av utskottet njdigen godtagits av riksdagen för prolongering
av den provisoriska anordningen med lagstadgad begränsning av arbetstiden.
För en dylik prolongeringstid talar ock i viss mån vad ovan
nämnts rörande tillämnat upptagande till behandling av spörsmålen om
dels en mera allmängiltig reglering för vårt lands vidkommande av
nattarbetet och dels en internationell reglering av dylikt arbete i bagerier.

Det torde få anses självfallet, att Kungl. Maj:t under en dylik
fortsatt provisorietid kommer att ägna önsklig uppmärksamhet åt lag -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

stiftningens verkningar samt före provisoriets utlöpande låter verkställa
utredning i såväl förut särskilt angivna som ock andra hänseenden,
vilka kunna finnas påkallade för att statsmakterna då skola bättre vara
i stånd att definitivt taga ståndpunkt till frågan om fortsatt lagstiftning
å ifrågavarande område. Vid sådant förhållande anser utskottet ej erforderligt
att från riksdagens sida nu avlåtes eu skrivelse till Knngl.
Magt med det av herrar Carlsson och Kinmanson föreslagna innehållet.

Då utskottet sålunda ansett sig böra förorda ett biträdande av
propositionen i vad densamma avser bibehållande av lagstiftning å området
under en ytterligare försöksperiod å tre år, har utskottet samtidigt
funnit angeläget att underkasta de särskilda bestämmelserna i lagförslaget
granskning i syfte att bagerinäringen genom lagstiftningens
fortsatta bestånd icke må beredas större svårigheter än som för vinnande
av lagens syfte synes erforderligt; och återkommer utskottet under de
särskilda paragraferna till de uttalanden, som denna granskning föranlett.

Det med propositionen avsedda lagförslaget är väsentligen av
samma innebörd som den nu gällande bagerilagen. De förändringar i
särskilda avseenden, som föreslagits, upptagas i det följande till närmare
behandling.

Lagens rubrik.

Det i herr Kinmansons ovannämnda motion vid fjolårets riksdag
framlagda förslaget till ny lag i ämnet hade till rubrik: »Lag om vissa
inskränkningar i avseende å tiden för arbetets förläggning i bagerier och
konditorier». I motionen framhölls, att förändringen av rubriken skett i
avsikt att tydligt utmärka, det bagerilagen ej avsåge att på något sätt
begränsa själva arbetstiden inom yrket. Denna begränsning skedde uteslutande
genom den allmänna arbetstidslagen. Bagerilagen åsyftade allenast
att förlägga arbetstiden inom yrket så, att nattarbete och söndagsarbete
reglerades.

I ett till utskottet avgivet yttrande över motionen anmärkte socialstyrelsen
beträffande den av motionären föreslagna formuleringen av
lagens rubrik, att uttrycket »arbetets förläggning i bagerier och konditorier»
ej riktigt väl motsvarade lagens innehåll, enär lagen, även med
de i motionen föreslagna ändringarna, åsyftade tillverkning av bagerioch
konditorivaror ej endast i bagerier och konditorier utan jämväl å
andra arbetsställen, t. ex. hotell och restauranter. Skulle emellertid
lagens rubrik finnas kräva korrigering, syntes följande avfattning möjligen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 7

kunna förordas: »Lag om vissa begränsningar av tiden för bageri- och
konditoriarbetets förläggning».

I sitt över motionen avgivna utlåtande förklarade sig utskottet, i
likhet med socialstyrelsen, anse bagerilagens rubrik icke giva ett fullt
tillfredsställande uttryck för lagens innehåll, men fann utskottet frågan
därom ej lämpligen böra upptagas till omprövning förrän i samband
med ett blivande ståndpunktstagande till spörsmålet om lagens förnyande.

I propositionen har departementschefen i nu förevarande hänseende
anfört, att han i likhet med utskottet icke kunnat undgå att finna den
nuvarande lagens överskrift mindre tillfredsställande. Särskilt om den
jämfördes med den allmänna arbetstidslagens rubrik, kunde överskriften
giva anledning till den missuppfattningen, att bagerilagen skulle hava
till uppgift att reglera arbetstidens längd inom ifrågavarande yrken, samt
att bageri- och konditoriarbete vore undantaget från den allmänna arbetstidslagens
bestämmelser. Då departementschefen ansåge det vara av
vikt att förebygga en dylik missuppfattning, syntes departementschefen
den ifrågasatta nya lagens överskrift böra tydligare angiva lagens syfte,
varför han i sådant hänseende föresloge den i förslaget upptagna formuleringen:
»Lag om bageri- och konditoriarbetes förläggande till viss
del av dygnet».

Den av departementschefen sålunda föreslagna lydelsen har utskottet
emellertid funnit så till vida lämna rum för anmärkning, som densamma
hänför sig allenast till lagens reglerande av nattarbete, utan att antydan
göres, att lagen jämväl bär avseende å regleringen av söndagsarbete.

Utskottet föreslår fördenskull, att lagens rubrik må erhålla följande
lydelse: »Lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete».

1 och 2 §§.

Förstnämnda paragraf inrymmer lagens förut återgivna huvudstadgande
om förbud mot bedrivande av arbete för tillverkning till avsalu
av bageri- eller konditorivaror å sön- eller helgdag samt å tid mellan
kl. 8 e. m. och kl. 6 f. in. å söckendag. Från det sålunda stadgade förbudet
fritages rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och
hemmavarande barn, varförutom från huvudstadgandet medgivas vissa
andra närmare angivna undantag.

De ifrågavarande paragraferna hava i förslaget enahanda avfattning
som motsvarande paragrafer i nu gällande lag.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

I herr Kinmansons motion till fjolårets riksdag hade beträffande
detta lagrum föreslagits följande ändringar, nämligen

l:o) tillbakaflyttande med två timmar av begynnelsetiderna om
morgnarna för arbetet vid mjukbrödsbagerier och konditorier; samt

2:6) utsträckning av lagens tillämpligbetsområde att omfatta jämväl
familjebagerierna eller sådana bagerier, som bedrivas utan biträde av
annan än make och hemmavarande barn.

De krav på ändringar, som i herr Kinmansons fjolårsmotion i förenämnda
båda hänseenden framfördes, hava herrar Carlsson och Kinmanson
uti sina nu väckta respektive motioner förklarat sig vidhålla.

Såsom av det föregående framgår åsyftar herrar Borggrens och
Sjöströms motion samma ändring i det nu föreliggande lagförslaget, som
innefattades i den av herr Kinmanson vid fjolårets riksdag beträffande
familjebagerier påfordrade ändringen i nu gällande lag.

I sitt utlåtande över herr Kinmansons vid fjolårets riksdag väckta
motion, i vad angick frågan om tillbakaflyttande med två timmar av
arbetstidens början, anförde utskottet följande:

»Beträffande därefter frågan om tillbakaflyttande av tiden för arbetets början
i bagerier och konditorier innebär motionärens förslag härutinnan, att en förskjutning
i sådant hänseende skulle ske med två timmar, så att det egentliga
bageri- och konditoriarbetet under söckendagar skulle få börja i stället för, som
nu är fallet, kl. 6 redan kl. 4 f. m. och de nödiga förarbetena med uppeldning
och deggörning få i regel begynna i stället för kl. 4 f. m. redan kl. 2 på natten.

Såsom huvudmotiv till de härutinnan föreslagna ändringarna har anförts,
att genom desamma skulle förebyggas den oekonomiska driftkoncentrering under
de första arbetstimmarna å morgnarna, som blivit en följd av bagerilagens nuvarande
bestämmelser i denna del. Även om ett förverkligande av detta motionärens
ändringsförslag skulle vara ägnat att medföra ett förbilligande och, enligt vad av
motionären gjorts gällande, jämväl ett förbättrande av varorna, synes det dock
utskottet uteslutet att kunna biträda samma förslag, vars genomförande, på sätt
av socialstyrelsen med fog framhållits, skulle nära nog vara liktydigt med ett
upphävande av lagen. Utskottet förutsätter emellertid, att den av socialstyrelsen
tillämnade undersökningen angående lagens verkningar skall komma att lämna
nödigt underlag även för bedömandet av frågan, huruvida och i vad mån de i
nu förevarande hänseende gällande restriktiva bestämmelserna tilläventyrs kunna
i något hänseende tarva jämkning.»

Socialstyrelsen har i nu förevarande del yttrat bl. a. följande:

»Vid den genom polismyndigheterna verkställda undersökningen rörande
bagerilagens tillämpning framkommo också en mångfald klagomål över de olägenheter,
nattarbetsförbudet förorsakat bagerinäringen. Ur redogörelsen för undersökningen
må här anföras de mer väsentliga av dessa olägenheter: Färskt bröd
kan ej tillhandahållas å tid, som kunder och återförsäljare skäligen fordra. På
grund av den knappa arbetstiden måste bakningen under morgontimmarna for -

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

ceras, vilket förhindrade ett omsorgsfullt arbete, försämrade brödets kvalitet och
ökade jäståtgången. För forceringen måste även arbetarantalet ökas, vilket åter
hade till följd, att arbetskostnaderna ökades och att arbetstiden senare på dagen
ofta icke kunde till fullo utnyttjas. Vid distribution och försändande måste brödet
ofta inpackas varmt, varigenom det mer eller mindre skadades.

Enligt styrelsens uppfattning lär det ej kunna förnekas, att här ifrågavarande
förbud för bagerinäringen och i viss mån även för den konsumerande
allmänheten genom kostnadsökning och på annat sätt medfört en del olägenheter.
Ifrågasatt har också blivit, att statsmakterna möjligen skulle, till lindrande
av berörda olägenheter, i någon mån gå bagerinäringens önskningar till mötes
genom att med någon kortare tidrymd, exempelvis en timme, tillbakaflytta tiderna
för de olika arbetenas början. Efter en dylik förändring skulle arbetet i allmänhet
kunna börja kl. 5 i stället för kl. 6 f. m. eller vid den tid, som gäller för
arbetets början enligt lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag och som återfinnes
såsom gräns för nattarbetet jämväl i vissa internationella konventioner. Styrelsen
har emellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan förändring, enär densamma
från arbetarskyddssynpunkt måste betraktas som en avsevärd försämring
och från bageriarbetarnas sida skulle möta starkt motstånd.»

Kommerskollegium har under åberopande av de olägenheter, som
framträtt i samband med den nuvarande starka begränsningen av bakningstiden
på morgnarna, uttalat sig för att, där särskilda skäl därtill
förelåge, möjlighet borde beredas för börjande av arbetet vid mjukbrödsbagerierna
en å två timmar tidigare än vad f. n. är fallet. I sådant
hänseende har av kommerskollegium ifrågasatts, att yrkesinspektionens
chefsmyndighet skulle erhålla bemyndigande att medgiva dispens, så att
arbetet finge taga sin början exempelvis kl. 5 f. m., samt att, där arbetet
fördelades på två skift, ytterligare medgivande skulle kunna lämnas
att påbörja arbetet redan kl. 4 f. m.

Med vidhållande av den uppfattning, som utskottet i nu förevarande
hänseende i fjol uttalat, har utskottet haft under ingående övervägande,
huruvida någon jämkning i nu gällande hithörande bestämmelser skulle
kunna tänkas ske utan åsidosättande i mera betydande grad av de arbetarskyddssynpunkter,
som lagen avser att tillgodose. Utskottet har
härvid även haft under övervägande möjligheten av att i lagen inrymdes
eu från allmänna arbetstidslagen hämtad bestämmelse, som medgåve
beviljande av eu tidigare början i arbetstiden ortsvis, om det stora flertalet
av de arbetare, som skulle beröras av ett dylikt undantag, därtill
gåve sin anslutning. 1 likhet med departementschefen har emellertid
utskottet vid prövning av hithörande fråga ej funnit sig kunna lör den
nu ifrågasatta förnyade försöksperioden tillstyrka någon jämkning i de
bestämmelser, som därutinnan f. n. äro gällande.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 13 käft. (Nr 16.) 99123 2

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Beträffande sedan den i såväl herrar Carlssons och Kinmansons
som herrar Borggrens och Sjöströms motioner omhandlade frågan om
familjebageriernas inordnande under lagen anförde utskottet härutinnan
i fjol i sitt utlåtande över herr Kinmansons då väckta motion följande: »Vad

först beträffar frågan om liembageriernas inordnande under lagen, vill
utskottet erinra om att dessa bagerier varken i arbetstidskommitténs betänkande
eller i de av Kungl. Maj:t vid 1919 års riksdagar framlagda propositioner i ämnet
undantagits från lagens tillämpning. Vid båda riksdagarna framfördes emellertid
förslag därom; och vann detta vid den senare riksdagen båda kamrarnas bifall.

Till stöd för hembageriernas undantagande från lagens tillämpning anfördes
därvid, bl. a. dels att hembagerirörelsen för dess utövare vore i regel deras enda
förvärvskälla och att konkurrensen med de mera yrkesmässigt bedrivna bagerierna
nödvändiggjorde för hembageriernas innehavare en sådan undantagsställning,
och dels att man genom att begränsa rätten för den enskilde att å förevarande
yrkesområde bruka även egen eller familjemedlemmarnas arbetskraft
skulle komma att gå längre än vid all övrig samtidigt föreslagen eller förut gällande
skyddslagstiftning på arbetstidsbegränsningens område, i det att lagstadgad
reglering för hemarbete ej förekomme å något annat yrkesområde.

Såsom huvudsakligt skäl för den av motionären nu påyrkade utsträckningen
av lagens tillämplighetsområde att omfatta jämväl hembagerierna har anförts,
att dessas redan förut betydliga antal liksom deras omsättning genom den privilegierade
undantagsställning, som i fråga om arbetstidens längd och förläggning
tillförsäkrats dem, i allt högre grad utökats på bekostnad av yrkesbagerierna
och yrkesbageriarbetarna i egentlig mening med därav nödvändigtvis följande
fördyring och försämring av brödet.

I de yttranden från sammanslutningar av dels bageriidkare och dels yrkesbageriarbetare,
som i anledning av motionen till utskottet avgivits, har, såsom
de till utskottets utlåtande fogade bilagorna utvisa, samstämmigt uttalats anslutning
till motionärens ändringsförslag i nu förevarande del; och har av socialstyrelsen
i enlighet med dess redan under förarbetena till lagen å denna punkt
hävdade uppfattning framhållits, att lagstiftningen ej rättvisligen kunde undgå
att, oaktat mycket vägande invändningar från annan synpunkt kunde göras däremot,
jämställa alla bageriföretag i fråga om begränsningar av tiden för arbetets
förläggande.

För bedömande av förevarande spörsmål synes utskottet vara av bestämmande
vikt att genom verkställd undersökning få utrönt, i vad mån efter bagerilagens
tillkomst en förskjutning inom bageribranschen skett i riktning mot utökat
antal av hembagerier och vidgad omsättning för sådana till förfång för de
mera yrkesmässigt bedrivna bagerierna samt i vilken utsträckning hembageriernas
innehavare begagna sig av och ur konkurrenssynpunkt anses behöva utnyttja
den dem tillkommande rätten att begynna arbetet om morgnarna tidigare
än bagerilagen för de därunder inbegripna bagerierna medgiver.

I sistnämnda hänseende förtjänar erinras om en inom statens yrkesinspektion
på uppdrag av socialstyrelsen under vintern 1920—1921 verkställd undersökning.
De vid undersökningen lämnade uppgifterna i fråga om tiden för påbörjande
om morgnarna av arbetet med deggörning och uppeldning gåvo i fråga

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

om hembagerierna stöd för den uppfattningen, att arbetet i dem i stort sett
icke började före den för andra bagerier lagstadgade tiden. Emellertid torde
härvid böra framhållas, att dessa av hembageriernas innehavare lämnade uppgifter
givetvis svårligen kunnat till sin riktighet kontrolleras.»

Socialstyrelsen har i nu förevarande del uttalat bl. a. följande:

»Medelst eu genom polismyndigheternas förmedling utförd undersökning
rörande bagerinäringen både styrelsen avsett bland annat att vinna upplysning
om utvecklingstendensen för de små, utan lejd arbetskraft skötta bagerierna
(»familjebagerier») i jämförelse med de större, mer yrkesmässigt bedrivna bageriföretagen.
Av de inkomna uppgifterna framginge, att antalet bagerier inom riket,
vilka använde främmande arbetskraft, uppgick vid tiden för 1920 års början, d. v. s.
när bagerilagen trädde i kraft, till 2,052 och den 1 april 1922 till 2,143 samt att
motsvarande siffror beträffande sådana bagerier, som bedrevos utan biträde av
annan än make och hemmavarande barn, voro 1,118 och 1,212. Av hela antalet
bagerier inom riket — frånsett dock företag för uteslutande tillverkning av spisoffer
knäckebröd eller konditorivaror — utgjorde sålunda familjebagerierna vid
1920 års början 35.3 % och den 1 april 1922 36.i %. Under nu åsyftade tidrymd
hade antalet arbetare vid bagerier med främmande arbetskraft ökats från
6,423 till 6,723, medan familjebageriernas arbetarantal stigit från 1,156 till 1,245.
Procentuellt i förhållande till samtliga bageriarbetare visade sålunda familjebageriernas
arbetarstam eu ökning från 15.3 till 15 6. Såge man på motsvarande
siffror för de olika länen, funne man, att procenttalen för familjebageriema visserligen
ökat i flertalet län men även att de sjunkit i ej så få. Såsom totalomdöme
i förevarande avseende torde man kunna säga, att den tendens till starkare ökning
under tiden 1 januari 1920—1 april 1922, som familjebagerierna visat, vore så
obetydlig och till sin förekomst så splittrad, att man ej gärna kunde tillerkänna
den någon avsevärd beviskraft beträffande verkningarna av ifrågavarande undantag
i bagerilagen.

Ifråga om den senare av de båda ovan angivna punkter, rörande vilka andra
lagutskottet önskade utredning, eller i vilken utsträckning familjebagerierna ansågo
sig behöva begagna och utnyttjade rätten att börja arbeta tidigare om morgnarna,
hade styrelsen, då tillförlitliga upplysningar härom knappast torde stå att
vinna utan betydande arbete, icke funnit sig föranlåten föranstalta om någon
utredning. Med hänsyn till att det för dessa små bagerier i regel ej torde vara
fråga om tillverkning för någon avsevärd distribution — det tidiga färdigställandet
av brödet vore särskilt påkallat för distributionen — syntes det vara sannolikt, att
arbetet i dessa bagerier i stort sett ej började mycket tidigare än i de större,
mer yrkesmässiga företagen. En inom yrkesinspektionen verkställd, i utskottsutlåtandet
angående herr Kinmansons motion åberopad utredning rörande kvinnors
nattarbete gåve även stöd åt nu angivna uppfattning.

Styrelsen vore givetvis fortfarande av den uppfattningen, att det från konkurrenssynpunkt
måste anses rätt och billigt, att bagerilagens förbud gällde för
alla slag av bageriföretag. Någon mer avsevärd praktisk betydelse till förfång
för de större bagerierna torde emellertid, såsom ovan visats, förevarande undantag
ej gärna kunna anses äga. I betraktande härav och då det nu endast skulle
vara fråga om en förlängd provisorisk reglering, hade styrelsen icke trott sig lia
tillräcklig anledning att påkalla uteslutande av förevarande på riksdagens initiativ
tillfogade undantagsbestämmelse.»

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Departementschefen har i denna del yttrat följande:

»För min del anser jag, att man icke utan trängande skäl bör borttaga det
på riksdagens initiativ tillkomna undantaget från lagen till förmån för familjebagerierna.
Erinras må, att ett undantag av denna art ingalunda saknar motstycke
utan tvärtom, står i god överensstämmelse med gällande rättsregler. Sålunda
har rörelse, som av någon bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande
barn, undantagits från statlig reglering i näringsfrihetsförordningen, lagen
om arbetarskydd och lagen om arbetstidens begränsning. Ur skyddssynpunkt
torde intet vara att erinra mot familjebageriernas undantagande, och vad beträffar
konkurrensen från dessa bageriers sida, varöver så mycket klagas, lärer den förebragta
utredningen knappast giva vid handen, att familjebageriernas gynnade ställning
medfört menliga följder av större betydelse.»

Såväl herrar Carlsson och Kinmanson som ock herrar Borggren
och Sjöström hava i sina respektive motioner gjort gällande, att den av
socialstyrelsen verkställda undersökningen, i vad mån efter tillkomsten
av nu gällande bagerilag en förskjutning inom bageribranschen skett i
förhållandet emellan familje- och andra bagerier, varit alltför summarisk
för att kunna tillerkännas vitsord.

Om ock tillförlitligheten i de resultat, till vilka den ifrågavarande
undersökningen kommit, torde kunna dragas i tvivelsmål, synes dock av
en utav Sveriges Bageriidkareförening beträffande ett 50-tal städer verkställd,
utskottet tillhandahållen kontrollundersökning framgå, att, frånsett
förhållandena i Stockholm och Göteborg, skillnaden mellan de vid de båda
undersökningarna erhållna uppgifterna i allmänhet icke varit mera betydande.

I anslutning till de synpunkter, som av socialstyrelsen och departementschefen
i ovan återgivna yttranden utvecklats, anser sig utskottet ej
på grundval av den av socialstyrelsen i nu förevarande hänseende förebragta
utredningen kunna ifrågasätta någon ändring i nu gällande bestämmelser.

3 och 4 §§.

Enligt 3 § i den nu gällande bagerilagen har i fråga om medelst
skiftarbete bedriven tillverkning av spis- eller knäckebröd medgivits, att
arbetet må å söckendag fortgå jämväl mellan kl. 8 och kl. 10 eftermiddagen
ävensom, om så kräves för brödets torkning, mellan kl. 10
eftermiddagen och kl. 12 midnatt. Såsom förutsättning för detta medgivande
har dock i lagrummet uppställts det villkor, att arbetstiden,
raster däri inbegripna, icke för något arbetslag får överstiga åtta timmar
av dygnet.

I propositionen har nu föreslagits, att nämnda villkor, såsom varande
mindre väl motiverat, skall ur paragrafen uteslutas.

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Enligt 4 § första stycket av bagerilagen äger yrkesinspektör eller
i visst fall yrkesinspektionens chefsmyndighet meddela eftergift från det
i 1 § stadgade förbudet.

I 4 § andra stycket stadgas, att, om för ändamålsenlig drift av
tillverkning av spis- eller knäckebröd oundgängligen erfordras ytterligare
nattarbete, arbetsrådet skall äga lämna medgivande därtill.

Beträffande 4 § har nu i propositionen föreslagits, att det i paragrafens
andra stycke förekommande ordet »oundgängligen)) skall för behörigt tillgodoseende
av bagerinäringens intresse utgå och i samma stycke införas
uttrycklig bestämmelse, att vid lämnande av däri avsett medgivande
till ytterligare nattarbete sådana föreskrifter om nattarbetets anordnande
skola meddelas, som ur arbetarskyddssynpunkt kunna anses erforderliga.

Vidare har föreslagits, att meddelandet av dispenser enligt samma
lagrum icke, såsom hittills, skall tillkomma arbetsrådet utan yrkesinspektionens
chefsmyndighet. Till stöd för sistnämnda ändringsförslag har
anförts, att det icke kunde vara lämpligt, att befogenheten att lämna
eftergifter från lagen vore så splittrad, samt att särskilda skäl icke
syntes tala för arbetsrådets bibehållande vid dess sällan utövade befogenhet
i sådant avseende.

De beträffande nu förevarande paragrafer ifrågasatta ändringarna,
vilka endels sammanfalla med vad utskottet i anledning av herr Kinmansons
vid fjolårets riksdag väckta motion i sitt däröver avgivna utlåtande
anfört, synas utskottet vara välgrundade och förty böra av riksdagen
godtagas.

6 §■

BeträSande 6 § har föreslagits en jämkning i paragrafens avfattning,
vilken föranletts av de i 4 §:s andra stycke föreslagna ändringarna.

Slutst adg andena.

Såsom förut berörts, har utskottet i fråga om giltighetstiden för
den föreslagna lagen icke funnit anledning att, på sätt av herrar Carlsson
och Kinmanson i deras motioner ifrågasatts, föreslå lagens begränsning
till kortare tid än i propositionen föreslagna tre år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av ifrågavarande
proposition för sin del måtte antaga följande

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag om bageri- och konditori- Lag om vissa inskränkningar

arbetes förläggande till viss beträffande tiden för förläggande

del av dygnet. av bageri- och konditoriarbete.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror
må icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen
och klockan 6 förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats
äger dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av
annan än make och hemmavarande barn.

Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
eller eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse,
skall det icke vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser
tillverkning av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må

a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror
utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan
klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;

b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning
av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket
bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å söneller
helgdag under tid, som under a) sägs;

c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två
timmar mellan klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan
4 och klockan 6 förmiddagen;

e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare
å tid, då eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera
på varandra följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning
utföras jämväl mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat
arbete mellan klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

[Kungl. Maf.ts förslag.) [Utskottets förslag)

3 §.

Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet
är indelat i skift, å söckendag fortgå jämväl mellan klockan 8 och
klockan 10 eftermiddagen ävensom, i den män så kräves för det tillverkade
brödets torkning, mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan
12 midnatt.

4 §■

Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade
förbud, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande
yrkesinspektör att meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd,
vilket skall sökas för varje särskilt tillfälle, må ej avse mer än två dygn
i sänder eller för samma arbetsställe meddelas mer än tio gånger under
ett och samma kalenderår. År ytterligare eftergift av särskilt förhållande
tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.

Erfordras för ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses,
ytterligare nattarbete, äge yrkesinspektionens chefsmyndighet att lämna
medgivande därtill; och skola därvid meddelas de föreskrifter om nattarbetets
anordnande, som kunna finnas erforderliga.

År på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet
avvikelse, varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och
är ej tid att inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd,
dock ej för mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och
anledningen därtill åligger det företagets innehavare att ofördröjligen göra
anmälan till vederbörande yrkesinspektör.

5 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen
om arbetarskydd den 29 juni 1912.

Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,
bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag finnas
anslagen på lämplig plats.

0 §.

Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i
strid mot stadgande i lagen eller med stöd av sådant stadgande utfärdad

IG

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

föreskrift, straffes med böter från och med tio till och med ettusen
kronor. Har på sådant sätt till arbete med faders eller målsmans vetskap
och vilja använts person under aderton år, vare fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.

7 §•

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar
att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket,
eller skyldighet, som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med
böter från och med fem till och med femhundra kronor.

8 §•

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där
sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till och
med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, som avses i 6 eller 7 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i
kraft meddela beslut om eftergift, som avses i 4 §.

B) att motionerna nr 173 i första kammaren samt
nr 234, 235 och 236 i andra kammaren — motionerna
nr 173 och 235 i vad desamma hänföra sig till
det i propositionen innefattade lagförslaget — måtte
anses besvarade genom vad ovan under A) hemställts;

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

17

C) att motionerna nr 173 i första kammaren och
nr 235 i andra kammaren, i vad desamma innefatta
hemställan om skrivelses avlåtande till Kungl. Maj:t
med begäran om en allsidig och grundlig utredning
angående bagerilagens verkningar, därvid tillfälle borde
lämnas vederbörande yrkesorganisationer att medverka,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 maj 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Alfred Petrén*, greve Spens
och Sigfrid Hansson, fröken Hesselgren* samt herr Schedin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman*, Karlsson i Gasabäck,
Nilsson i Vibberbo, Holmström i Stockholm, Johansson i Sollefteå, Sundling
och Bos*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar von Sydow och greve Spens, vilka anfört följande:

Arbetstiden inom bageriyrket regleras för närvarande dels av åttatimmarslagen
och dels av den särskilda lagen om begränsning av tiden
för bageri- och konditoriarbete. Anledningen till detta för bageriyrket
säregna förhållande är, att inom detta yrke tillförene en viss arbetstidsindelning
blivit vedertagen, vilken, ehuru icke stridande mot åttatimmarslagen,
ur social synpunkt måste anses förkastlig, enär den medförde,
att åtskilliga arbetare fingo sin huvudsakliga arbetstid förlagd till natten,
dygn efter dygn. Numera har emellertid till följd av den särskilda
lagen rörande arbetstidens förläggning inom yrket denna arbetstidsindelning
försvunnit, och enligt vår åsikt finnes det icke någon fara för att
den åter skulle införas, ifall man nu upphävde speciallagen för yrket.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 13 käft. (Nr 16.) 99123 3

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Arbetarnas organisation bar numera den styrka, att den helt visst skulle
veta att förhindra en dylik återgång, och enligt av vad från vederhäftigt
håll försäkrats inför utskottet önskas något sådant icke heller från arbetsgivarehåll.
Under sådana förhållanden synes det oss, att den dubbla
lagstiftningen om arbetstiden inom bageriyrket numera skulle kunna
upphöra, och detta yrke icke underkastas strängare bestämmelser i ifrågavarande
avseende än andra yrken. Skulle under den nu pågående revideringen
av lagen om arbetarskydd visa sig, att några särskilda bestämmelser
till förekommande av hygieniska olägenheter skulle vara av
nöden för detta yrke, torde dessa i sådant sammanhang bliva genomförda.

Vi anse alltså, att utskottet bort avstyrka bifall till den kungl.
propositionen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1923.