4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1923 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
viss ändring av bestämmelserna angående tilläggsavvittring
i Västerbottens läns lappmark.
Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 189,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, begärt riksdagens yttrande
över följande förslag till
Kungörelse
om ändrad lydelse av 4 och 23 §§ av kungörelsen den 30 december 1916
(nr 603) angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns
lappmark.
Härigenom förordnas, att 4 och 23 §§ i kungörelsen den 30
december 1916 angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens
läns lappmark skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse.
4 §.
Då laga kraft ägande utslag rörande den pågående allmänna
avvittringen föreligger, skall beträffande varje inom avvittringslagen
belägen och ej under kronans omedelbara disposition stående fastighet,
som fått sig tillagda en eller flera under stadgandet i 1 § inbegripna
slåtterängar, så snart ske kan genom särskild avvittringsnämnd undersökas,
huruvida och på vad sätt lämpligen kan företagas odling, som,
med beräkning av en årlig höskörd av lägst ettusenfemhundra kilogram
och högst tretusen kilogram för varje hektar odlad jord, kan i avkastning
lämna samma myckenhet hö, som beräknas i medeltal årligen kunna
skördas å nämnda ängar. Till ledning vid sistnämnda beräkning skall
tjäna den uppskattning, som skett vid den allmänna avvittringen; dock
må avvikelse därifrån äga rum i den mån sådant föranledes av kreaturs
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11. 5
antalet vid gården eller andra omständigheter. Avvittringenämnden äge,
då särskild anledning därtill föreligger, att för höavkastningens beräknande
företaga besiktning av ängarna.
Till--— fastighet.
23 §.
Sedan — — — år.
I utslag — — — hänseende.
Har område, som skall avträdas, eller del därav utsetts till odlingsområde
för annan fastighet, äge avträdandet rum, så snart beslutet
därom vunnit laga kraft, men vare i sådant fall hemmansägaren eller
nybyggaren berättigad att av statsmedel uppbära ersättning för mistad
avkastning med högst femton gånger det belopp, som efter ett pris av
högst femton kronor för varje lass kan beräknas motsvara den årliga
höavkastningen, sådan denna blivit jämlikt 4 § första stycket bestämd.
Ersättningc-belopp, varom här är fråga, skall beräknas av avvittringsnämnden
och fastställas i utslaget angående tilläggsavvittringen.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och skall äga tillämpning jämväl å redan avslutade förrättningar;
börande dessa till följd härav ånyo företagas och i erforderlig
omfattning ändras och fullständigas.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen.
Kungörelsen den 30 december 1916 angående tilläggsavvittring i
vissa delar av Västerbottens läns lappmark, vilken kungörelse tillkom
efter riksdagens hörande, hade tillämpning endast inom de trakter i
Sorsele och Dorotea socknar av Västerbottens län, i vilka allmän avvittring
vid kungörelsens tillkomst pågick. Dess tillämplighetsområde
utvidgades emellertid genom kungörelse den 7 februari 1919 att omfatta
även Vilhelmina och Stensele socknars fjälltrakter samt Tärna
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
socken och kom därigenom att avse hela fjällområdet i Västerbottens
läns lappmark eller i stort sett trakterna ovan odlingsgränsen i länet.
Genom förstberörda kungörelse togs första steget till en lösning av
frågan om indragande till kronan av de spridda ängslägenheter (ströängar)
vilka — till huvudsaklig del belägna å kronomark — vid avvittringen
i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker tillsvidare tilllagts
hemman och nybyggen utanför deras egentliga ägoområden. På
grund av åtskilliga samverkande omständigheter har emellertid ej någon
förrättning för indragning av ströängar åt kronan i enlighet med bestämmelserna
i ifrågavavarande kungörelse ägt rum förrän under fjolåret,
då, samtidigt med påbörjandet av den allmänna ströängsindragningen
till kronan i lappmarkerna inom förenänmda län nedom odlingsgränsen
jämlikt därför gällande lag av den 22 juni 1921, en avvittringsnämnd
tillsattes med Dikanästrakten inom Vilhelmina socken såsom verksamhetsområde.
Av propositionen framgår, att de förrättningar, 69 till antalet,
som denna avvittringsnämnd hållit under fjolåret, väckt ett mycket
starkt missnöje hos befolkningen, beroende därå att de odlingsområden,
som utlagts i vederlag mot indragna ströängar, blivit alltför små till
arealen, så att den kreatursstock, som en hemmansägare eller nybyggare
förut kunuat föda med avkastningen å sitt hemman eller nybygge med
därtill hörande ströängar, icke längre kunde upprätthållas, sedan ströängarna
frångått fastigheten och ersatts med odlingsområde.
I fråga om såväl tilläggsavvittrin<<en ovan odlingsgränsen som
den allmänna ströängsindragningen nedom densamma gäller såsom
grundprincip, att ströängarna skola återgå till kronan emot vederlag av
åtagande från kronans sida att bekosta så mycken odling inom eller i
närheten av fastigheten, som beräknas erfordras för beredande av en
höskörd, motsvarande den som erhållits från ängarna. Medan enligt
kungörelsen angående tilläggsavvittringen skall till grund för bestämmande
av vederlaget — med en beräkningsgrund av en årlig höskörd
om 1,500 kilogram för varje hektar odlad jord — läggas den höavkastning,
som vid allmänna avvittringen har beräknats kunna skördas å
respektive ströängar, skall åter i fråga om den allmänna ströängsindragningen
enligt den därför gällande lagen av den 22 juni 1921 verkställas
dels en uppskattning av respektive ströängars beräknade höavkastning,
därvid till ledning för beräkningen visserligen skall tjäna den
motsvarande uppskattning, som skett vid avvittringen, men med rätt
till avvikelse därifrån, i den mån sådant föranledes'' av innehållet i
skifteshandlingar, kreatursantalet vid gården eller andra omständigheter,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11■ 7
dels ock till viss myckenhet, lägst 1,700 kilogram och högst 3,000 kilogram
för hektar, beräknas den höavkastning, som det tillämnade odlingsområdet
kan i odlat skick lämna.
Av vad i propositionen anförts finner utskottet ådagalagt, att
till förebyggande av att tilläggsavvittringen skall, i motsats till vad som
åsyftats, leda till ett försvagande av hemmansägarnas eller nybyggarnas
ställning, en ändring av de för odlingsersältningens bestämmande gällande
grunder är högeligen av behovet påkallad; och synes denna
ändring lämpligen böra gå ut på, att vederbörande avvittringsnämnd
icke skall vara bunden av den vid allmänna avvittringen verkställda
uppskattningen av respektive ströängais avkastning, utan äga rätt till
liknande avvikelse därifråS, som föreskrivits i den för den allmänna
ströängsindragningen gällande lagen.
I enlighet med denna uppfattning hava också de ändringar, som
innefattas i det riksdagen för yttrande underställda kungörelseförslaget
uppgjorts; och har utskottet vid granskning av de däri föreslagna bestämmelserna,
vilka äro avsedda att tillämpas jämväl å de under fjolåret
verkställda förrättningarna, som för sådant ändamål avsetts att
för ändring i erforderlig omfattning ånyo företagas, funnit samma bestämmelser
vara väl avvägda.
Med anledning av en i propositionen återgiven skrivelse från
samtliga hemmansägare i Dajkanviks by i Vilhelmina socken, däri klagomål
anförts över, att det vore omöjligt att med hästar och jordbruksredskap
kunna komma fram till de för dem å 1 å 3 kilometers avstånd
från deras bostäder utlagda odlingsområden sommartid annat än genom
anläggning av ett flertal dyrbara vägar och broar över bäckar och åar,
något som åter omöjliggjordes genom byamännens svaga ekonomiska ställning,
vill utskottet erinra, att jämlikt 13 och 28 §§ i den med propositionen
avsedda kungörelsen möjlighet finnes att i odlingsersättning få inräknad
jämväl kostnad för broar, som finnas oundgängligen nödvändiga för
brukande av utlagda odlingsområden.
Vad åter angår anläggning av vägar har visserligen i propositionen
till 1916 års riksdag (nr 166 sid. 161) uttalats, att särskild ersättning
för väg näppeligen syntes böra beräknas, då arbetet för upptagande av
väg till odlingsområdena i de flesta fall komme att inskränkas till någon
röjning av träd och buskar, där sådana förekomme, samt till borttagande
av en eller annan större sten, men detta uttalande torde icke
utgöra hinder för att i fall, då tillfartsväg icke kan beredas utan
väsentlig kostnad, ersättning därför möjliggöres. Ett stöd för denna
uppfattning torde kunna hämtas av riksdagens skrivelse nr 230 med
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
anledning av propositionen till 1916 års riksdag, uti vilken skrivelse riksdagen
uttalat (sid. 27), att Kungl. Maj:t ägde rätt att vidtaga de modifikationer
rörande detaljfrågor, som kunde bliva påkallade till följd
av de erfarenheter, vilka komme att vinnas under tilläggsavvittringens
gång.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anmäla, att vid granskning av nu ifrågavarande författningsförslag
riksdagen ej funnit skäl till erinran
beträffande detsamma.
Stockholm den 18 april 1923.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, greve Spens, Tjällgren, Sigfrid Hansson,
och Lindhagen * fröken Hesselgren samt herrar Franzén * och Lundell *;
från andra kammaren: herrar Öberg *, Karlsson i Gasabäck, Nilsson i Vibberbo *,
Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå* och Olovson i Västerås.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
STOCKHOLM, ISAAC MARCCS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.