Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1923 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats
å den internationella arbetsorganisationens konferens i
Geneve år 1921.
Genom en den 16 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 198, vilken
i nedan angivna delar hänvisats till lagutskott och behandlats av andra
lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet, anhållit om riksdagens yttrande rörande
de i nämnda protokoll omförmälda, å den internationella arbetsorganisationens
konferens i Geneve år 1921 fattade beslut.
Beträffande grunderna för Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa
till propositionens innehåll.
De vid omförmälda konferens fattade beslut, som hänvisats till
behandling av lagutskott, utgöras av följande, i översättning till svenska
återgivna sex rekommendationer och sju förslag till konventioner1):
'') De med I och VI i propositionen betecknade rekommendationerna härå hänvisats till behandling
av jordbruksutskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avi. 11 höft. (Nr 14.)
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
II.
Rekommendation angående skydd för kvinnliga jordbruksarbetare före och efter barnsbörd.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt
beslutit antaga vissa förslag angående skyddande, före och efter
barnsbörd, av kvinnliga lönearbetare inom jordbruket, vilken fråga innefattas
i tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,
antager följande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess förverkligande
genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.
Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:
att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder
för att bereda kvinnliga lönearbetare i jordbruksföretag skydd före och
efter barnsbörd, likartat med det, som genom ett av internationella arbetskonferensen
i Washington antaget konventionsförslag tillerkänts kvinnor, sysselsatta
inom industrien och handeln; börande nu berörda åtgärder avse bl. a. rätt till
ledighet från arbetet under viss tid före och efter barnsbörden samt till ersättning
under samma tid, vare sig av allmänna medel eller genom ett försäkringssystem.
III.
Rekommendation angående kvinnors nattarbete inom jordbruket.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt
beslutit antaga vissa förslag angående kvinnors nattarbete inom
jordbruket, vilken fråga innefattas i tredje punkten på dagordningen för
sammanträdet,
ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess
förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.
Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:
att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder till reglerande av kvinnliga lönearbetares nattarbete i jordbruksföretag
på sådant sätt, att dem tillförsäkras en vilotid, som motsvarar deras kroppskonstitutions
krav och ej omfattar mindre än nio om möjligt på varandra följande
timmar.
IV.
Förslag till konvention angående minimiålder för barns användande till arbete inom
jordbruket. -
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående användandet av barn
inom jordbruket under de obligatoriska skoltimmarna, vilken fråga innefattas
i tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.
§ i.
Barn under fjorton år må icke sysselsättas eller arbeta i offentliga eller
privata jordbruksföretag eller någon därtill hörande verksamhetsgren annat än
utom de timmar, som äro bestämda för skolundervisningen, och bör dylikt arbete,
där det förekommer, vara av sådan art, att det icke inverkar menligt på deras
skolgång.
§2.
I och för praktisk yrkesutbildning må undervisningsperioderna och -timmarna
regleras så, att de medgiva barns användande till lätta jordbruks- och
särskilt lätta skördearbeten. Likväl må icke hela den årliga tiden för skolgång
nedbringas under åtta månader.
§3.
Bestämmelserna i § 1 äga icke tillämpning å arbete, som av barn utföres
i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakat av offentlig myndighet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
§ 4.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.
§ 5.
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.
§ 6.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
§ 7.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 5 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2
och 3 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att
göra dem effektiva.
§ 8.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
§ 9.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.
§ 10.
Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
§ 11.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.
V.
Rekommendation angående barns och unga personers nattarbete inom jordbruket.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt
beslntit antaga vissa förslag angående barns och unga personers
nattarbete inom jordbruket, vilken fråga innefattas i tredje punkten
på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslntit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,
antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess
förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.
Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:
I.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder till reglerande av barns under fjorton år nattarbete i jordbruksföretag
på sådant sätt, att dem tillförsäkras eu vilotid, som motsvarar deras kroppskonstitutions
krav och ej omfattar mindre än tio på varandra följande timmar.
II.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder till reglerande av unga personers, mellan fjorton och aderton år, nattarbete
i jordbruksföretag på sådant sätt, att dem tillförsäkras en vilotid, som
motsvarar deras kroppskonstitutions krav och ej omfattar mindre än nio på varandra
följande timmar.
VII.
Rekommendation angående jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslntit antaga vissa förslag angående jordbruksarbetarnas
bostads- och sovplatsförhållanden, vilken fråga innefattas i fjärde punkten
på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,
antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess
förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen hemställer:
1.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte, såvida
icke redan så skett, på lagstiftningens väg eller annorledes, under beaktande av
de särskilda förhållanden, klimatiska eller andra, som öva inflytande på landets
jordbruk, och i samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,
där dylika finnas, reglera jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.
II.
Att dylik reglering måtte tillämpas på alla de lokaler, som av arbetsgivarna
tillhandahållas arbetarna, vare sig dessa härbärgeras var för sig eller gruppvis
eller jämte sina familjer och vare sig de härbärgeras i arbetsgivarnas hus eller i
byggnader, som av arbetsgivarna ställts till arbetarnas förfogande.
III.
Att dylik reglering måtte innefatta följande bestämmelser:
a) Såvida ej de klimatiska förhållandena göra uppvärmning onödig, böra
bostäder, avsedda för arbetarfamiljer, grupper av arbetare eller enstaka sådana,
innehålla rum, som kunna uppvärmas.
b) Lokaler, avsedda för härbärgerande av grupper av arbetare, skola vara
försedda med en säng för varje arbetare samt så inrättade och belägna, att de
medgiva arbetarna att tillgodose snygghetens krav. Skilda lokaler skola tillhandahållas
åt personer av olika kön. I familjebostäder skola lämpliga anordningar
vidtagas för barnen.
c) Stall, ladugårdar eller öppna skjul må ej användas till beredande av
sovplats åt arbetarna.
IV.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder för att trygga tillämpningen av här åsyftade reglering.
Andra lagutskottets utlåtande AV 14.
7
Vill.
Förslag till konvention angående jordbruksarbetarnas föreningsrätt.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genöve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående jordbruksarbetarnas
förenings- och församlingsrätt, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på
dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.
§ 1.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att tillförsäkra alla i jordbruk sysselsatta personer samma
föreningsrätt, som tillkommer industriarbetarna, samt att avskaffa alla genom lagstiftning
eller eljest vidtagna anordningar, som för jordbruksarbetarna medföra
inskränkning av nämnda rättighet.
§ 2.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.
§ 3;
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.
§ 4.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmar av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
§ 5.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 3 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i § 1
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att göra
dem effektiva.
§ 6.
Yarje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
§ 7.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats
hos sekretariatet.
§ 8.
• Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.
§ 9-
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.
IX.
Förslag till konvention angående ersättning för olycksfall i arbete inom jordbruket.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående skydd för jordbruksarbetare
mot olycksfall, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på dagordningen
för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.
§ L
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att till alla lönearbetare inom jordbruket utsträcka till
-
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
lämpningen av de lagar och reglementen, som hava till ändamål att bereda ersättning
för olycksfall till följd av eller under arbete.
§ 2.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av
de övriga fredsfördragen delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.
§o3.
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.
§ 4.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
lian skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare
delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
§ 5.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 3 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i § 1
senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra
dem effektiva.
§ 6.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
r:§ 7.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.
§ 8.
Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 11 käft. (Nr 14.)
2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
vitsord.
§ 9-
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
X.
Rekommendation angående socialförsäkring inom jordbruket.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt
beslutit antaga ett förslag angående skydd för jordbruksarbetare
mot sjukdom, invaliditet och ålderdom, vilken fråga innefattas i fjärde
punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att detta förslag skall taga form av en rekommendation,
antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess
förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.
Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen hemställer:
att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte till jordbrukets
lönearbetare utsträcka tillämpningen av de lagar och reglementen, som
konstituera system av försäkring emot sjukdom, invaliditet, ålderdom och andra
dylika sociala risker, på villkor likvärdiga dem, som gälla för arbetarna inom
industri och handel.
XI.
Förslag till konvention angående användandet av blyvitt vid målning.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt
beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande
av blyvitt vid målning, vilken fråga är upptagen såsom sjätte punkt på
dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.
§ 1-
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, vilken ratificerar
denna konvention, förbinder sig, under förbehåll lör de undantag, som angivas
i § 2, att förbjuda användande av blyvitt, blysulfat och alla produkter, innehållande
dessa färgämnen, vid invändig målning av byggnader. Från nu angivna
förbud undantagas järnvägsstationer och industriella anläggningar, vari användandet
av blyvitt, blysulfat eller produkt, innehållande sådant färgämne, av vederbörande
myndighet, efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer,
förklarats nödvändigt.
Användandet av vita färgämnen, innehållande högst 2 % bly, uttryckt i
metalliskt bly, är dock fortfarande medgivet.
§ 2. .
Bestämmelserna i § 1 skola icke äga tillämpning å dekorativ målning eller
uppdragande av fina linjer eller konturer. .
Varje regering skall bestämma gränserna mellan olika slag av målning
samt med hänsyn till dem, i enlighet med bestämmelserna i §§ 5, 6 och 7 av
denna konvention, meddela föreskrifter rörande användandet av blyvitt, blysulfat
och alla slag av produkter, innehållande sådant färgämne.
§ 3.
Det är förbjudet att använda ynglingar under aderton år eller kvinnor till
yrkesmässigt målningsarbete, som medför användandet av blyvitt, blysulfat eller
produkt, innehållande sådant färgämne.
Vederbörande myndigheter äga att efter samråd med arbetsgivare- och arbetarorganisationerna
medgiva, att målarlärlingar för sin yrkesutbildning användas
till arbeten, som äro förbjudna i nästföregående stycke.
§ 4.
De i §§ 1 och 3 angivna förbud träda i kraft sex år efter dagen för avslutandet
av den internationella arbetskonferensens tredje sammanträde.
§ 5.
Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att på grundval av nedan angivna principer meddela
föreskrifter rörande användandet av blyvitt, blysulfat och alla slag av produkter,
innehållande dylikt färgämne, i arbeten, beträffande vilka sådant användande
icke är förbjudet.
I. a) Blyvitt, biysulfat eller produkter, innehållande sådant färgämne, fa vid
målningsarbete endast handhavas i form av pasta eller färdigberedd^ färg.
b) Åtgärder skola vidtagas till undvikande av den fara, som uppstår vid
färgens anbringande medelst »pulverisation».
c) Åtgärder skola vid alla tillfällen, då så är möjligt, vidtagas till und -
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
vikande av den fara, som förorsakas av damm, alstrat genom torrslipning
eller -skrapning.
II. a) Anordningar skola vara vidtagna, som för måleriarbetarna möjliggöra att
under arbetets gång och efter dess slut vidtaga alla nödvändiga renlighetsåtgärder.
b) Särskilda arbetskläder skola av måleriarbetarna bäras under hela den tid,
arbetet pågår.
c) Lämpliga anordningar skola vidtagas till undvikande, att de kläder, som
äro avlagda under arbetet, förorenas med ämnen, använda för målningen.
III. a) Fall av blyförgiftning eller som misstänkas vara sådan förgiftning skola
göras till föremål för anmälan och efterföljande läkarundersökning av
läkare, utsedd av vederbörande myndighet,
b) Vederbörande myndighet skall äga att, när den så finner nödigt, påkalla
läkarundersökning av arbetarna.
IV. a) Anvisningar angående de särskilda hygieniska försiktighetsmått, som böra
iakttagas inom måleriyrket, skola utdelas bland måleriarbetarna.
'' § 6.
Till tryggande av efterlevnaden av de föreskrifter, som meddelats i föregående
paragrafer, skall vederbörande myndighet efter samråd med intresserade
arbetsgivar- och arbetarorganisationer vidtaga alla de åtgärder, som den finner
nödvändiga.
§ 7.
Förande blyförgiftning bland måleriarbetare skall upprättas statistik:
a) beträffande sjuklighet, på grund av anmälan om och undersökning av
alla förgiftningsfall,
b) beträffande dödlighet, enligt en metod, som godkänts av den officiella
statistiska myndigheten i varje land.
§ 8.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.
§ 9.
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.
§ 10.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisa
-
13
Andra lagutskottets utlåtande AV 14.
tionen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
§ 11.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förhinder sig att tillämpa
bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1924 samt att
vidtaga erforderliga åtgärder för att gorå dem effektiva.
§ 12.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
§ 13.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.
§ 14’
Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.
§ 15.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.
XII.
Förslag till konvention angående tillämpningen av vecko v i la i industriella företag.
Gleneralkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående veckovila inom industrien,
vilken fråga innefattas i sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
§ I
Med
hänsyn till tillämpningen av denna konvention skola såsom »industriella
företag» anses:
a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.
b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas,
färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen omgestaltas,
däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för förstöring av föremål,
ävensom framställning, transformering och överförande av drivkraft i allmänhet
och av elektricitet.
c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller rivning
av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor, vågbrytare,
kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar, viadukter, kloaker,
vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar, elektriska anläggningar,
gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten, ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten
för härovan åsyftade arbeten.
d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller å inre
vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor
och magasin med undantag likväl av transport för hand.
Ovanstående uppräkning är gjord med förbehåll för de särskilda undantag
av nationell natur, vilka angivas i Washingtonkonventionen angående begränsning
av arbetstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta
timmar i veckan, i den mån dessa undantag äro tillämpliga i avseende å
förevarande konvention.
Utöver vad ovanstående uppräkning giver vid handen, må, där så finnes
nödvändigt, varje medlem fastställa gränslinjen mellan industri å ena samt handel
och jordbruk å andra sidan.
§ 2.
Hela den personal, som sysselsättes i ett industriellt företag, allmänt eller
enskilt, eller i någon gren därav, skall, med förbehåll för de undantag, som angivas
i följande paragrafer, under loppet av varje tidrymd om sju dagar åtnjuta
en vilotid, innefattande minst tjugofyra på varandra följande timmar.
Denna vilotid skall såvitt möjligt beredas varje företags hela personal
samtidigt.
Vilotiden skall såvitt möjligt infalla å de dagar, som enligt landets eller
traktens tradition eller sedvänja ägnas åt vila.
§ 3.
Varje medlem må från tillämpningen av bestämmelserna i § 2 undantaga
personer, som sysselsättas i sådana industriella företag, vari endast användas medlemmar
av samma familj.
§ 4-
Varje medlem äger att, med beaktande särskilt av alla tillbörliga ekonomiska
och humanitära synpunkter och efter samråd med kompetenta arbetsgivaroch
arbetarorganisationer, där sådana finnas, medgiva undantag (däri inbegripet
suspension och avkortning av vilotid) helt eller delvis från bestämmelserna i § 2.
Dylikt samråd skall icke vare erforderligt i de undantagsfall, vilka redan
beviljats med tillämpning av gällande lagstiftning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
15
§ 5-
Yarje medlem bör, så vitt möjligt, meddela bestämmelser om vilotider till
ersättning för suspension eller avkortning, medgiven enligt § 4, förutom i sådana
fall, där genom överenskommelse eller sedvänja redan är sörjt för dylik vilotid.
§ 6.
Yarje medlem skall upprätta en förteckning å de undantag, som medgivits
enligt § 3 eller 4, samt delgiva densamma åt internationella arbetsbyrån. Sedermera
skall varje medlem vart annat år meddela alla förändringar, som vidtagits
i avseende å denna förteckning.
Internationella arbetsbyrån skall förelägga internationella arbetsorganisationens
generalkonferens en rapport i ämnet.
§ 7.
För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention
skall det åligga varje arbetsgivare, direktör eller disponent:
a) att, där veckovila gives samfällt åt hela personalen, tillkännagiva dagar
och timmar för gemensam vilotid antingen medelst anslag, uppsatta på i ögonen
fallande sätt å arbetsstället eller å annan lämplig plats eller ock på annat av
regeringen godkänt sätt;
b) att, där veckovilan icke gives samfällt åt hela personalen,_ medelst ett
register, upprättat på sätt, som godkänts genom landets lagstiftning eller av
vederbörande myndighet utfärdat reglemente, angiva de arbetare eller anställda,
för vilka särskilda föreskrifter beträffande veckovila gälla samt meddela dessa
föreskrifter.
§ 8.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.
§ 9.
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.
§ io.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
§ 11.
Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa
bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga
erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.
§ 12.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
§ 13.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.
§ 14.
Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.
§ 15.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.
XIII.
Rekommendation angående tillämpningen av vecko vi la i handelsföretag.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående veckovila inom handeln,
vilken fråga innefattas i sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,
antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess
förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Generalkonferensen hemställer:
I.
Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga
åtgärder för att i alla handelsföretag, allmänna eller enskilda, eller grenar därav,
personalen måtte kunna, med förbehåll för de undantag, varom stadgas i följande
avdelning, under loppet av varje tidrymd av sju dagar åtnjuta en vilotid,
innefattande minst tjugufyra på varandra följande timmar.
Konferensen hemställer, att denna vilotid, så vitt möjligt, måtte beredas
varje företags hela personal samtidigt och förläggas till dagar, ägnade åt vila
enligt landets eller traktens tradition eller sedvänja.
II.
Att varje medlem måtte vidtaga alla lämpliga anordningar för tillämpning
av förevarande rekommendation och särskilt med hänsyn till fastställandet av de
undantag, som kunna prövas nödiga. För det fall att undantag befinnas nödvändiga,
hemställer konferensen, att varje medlem måtte upprätta en förteckning
å dylika undantag.
III. "■
Att varje medlem måtte giva internationella arbetsbyrån del av den förteckning
å undantag, som medgivits enligt avdelning II, och sedermera vartannat
år av alla de förändringar, som vidtagits i avseende å förteckningen. Med ledning
häray skall internationella arbetsbyrån förelägga internationella arbetsorganisationens
generalkonferens en rapport i ämnet.
XIY.
Förslag till konvention angående minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande
av person under aderton år till arbete i kolboxar eller eldrum ombord å
fartyg, vilken fråga innefattas i den åttonde punkten på dagordningen för
sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i
Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen. §
§ 1-
Med »fartyg» förstås vid tillämpningen av denna konvention varje i allmän
eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som helst, vilket
nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 11 käft. (AV 14.) o
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
§2.
Unga personer under aderton år må icke användas såsom eldare eller kol*
lämpare ombord å fartyg.
§ 3.
Bestämmelserna i § 2 skola icke äga tillämpning å:
a) arbete av unga personer, vilket utföres a skol- eller övningsfartyg, för
såvitt arbetet är godkänt och övervakas av offentlig myndighet;
b) arbete ombord å fartyg, vars huvudsakliga framdnvningsmedel är annat
än ånga;
c) arbete av unga personer om minst sexton år, vilkas fysiska lämplighet
därför godkänts genom läkarundersökning och vilka användas ombord å fartyg,
uteslutande trafikerande Indiens eller Japans kuster; deras användande skall dock
vara underkastat reglerande bestämmelser, utfärdade efter samråd med arbetsgivarnas
och arbetarnas i dessa länder mest representativa organisationer.
§ 4.
I fall det befinnes nödvändigt att anställa eldare eller kollämpare i eu
hamn, där det icke finnes tillgång till sådana arbetare om minst aderton år, må
därtill användas personer under aderton men över sexton år; i dylikt fall skola
dock två unga personer anställas i stället för en erforderlig eldare eller kollämpare.
§ 5.
För att möjliggöra kontroll över tillämpningen av bestämmelserna i denna
konvention skall det åligga varje fartygsbefälhavare att föra ett register eller
förteckning i sjömansrullan, upptagande alla ombord sysselsatta personer under
aderton år, med angivande av dagen för vars och ens födelse.
§ 6.
Besättningens anställningsavtal skola innehålla en sammanfattning av bestämmelserna
i denna konvention.
§ 7-
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.
§8.
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.
o§ 9.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds general
-
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
sekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
§ 10.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2,
3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för
att göra dem effektiva.
§ n
Yarje
medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
§ 12.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.
§ 13.
Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.
§ 14-
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.
XV.
Förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,
som användas till arbete ombord å fartyg.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk läkarbesiktning
av barn och unga personer, använda till arbete ombord å fartyg,
vilken fråga innefattas i åttonde punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.
§ 1-
Med »fartyg» skall vid tillämpningen av denna konvention förstås varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som helst,
vilket nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.
§ 2.
Till arbete å andra fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar
av samma familj, må barn eller unga personer under aderton år användas allenast
efter företeende av läkarintyg, som utvisar lämplighet för dylikt arbete. Sådant
intyg skall vara utfärdat av en av vederbörande myndighet godkänd läkare.
§ 3.
Fortsatt användande till sjöss av sådana barn och unga personer medgives
endast Under förutsättning av förnyad läkarbesiktning, verkställd inom en tidrymd
av högst ett år, samt företeende efter vane läkarbesiktning av läkarintyg
om lämplighet för arbetet. Utlöper tiden för läkarintygs giltighet under loppet
av eu resa, skall likväl dess giltighet fortfara till resans slut.
§ 4-
I nödfall äger vederbörande myndighet medgiva yngling under aderton år
att embarkera, oaktat han icke undergått undersökning, som föreskrives i §§ 2
och 3j detta dock allenast under villkor att dylik undersökning verkställes i den
första hamn, fartyget därefter angör.
§ 5.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de
övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av
honom inregistreras.
§ 6.
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet. §
§ 7.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som
senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
21
§ 8.
Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 6 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2,
3 och 4 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att
göra dem effektiva.
§ 9-
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa
denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
§ io.
.Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflntit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos
sekretariatet.
§ 11.
Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.
§ 12.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.
Såsom i den föreliggande propositionen omförmäles och närmare
utvecklats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag, åligger det enligt
bestämmelse i de fredsfördrag, varigenom världskriget avslutades, regeringen
i stat, som tillhör den till nationernas förbund anknutna internationella
arbetsorganisationen, att inom ett år eller vid förhinder på
grund av exceptionella omständigheter senast inom 18 månader efter avslutandet
av ett sammanträde av organisationens beslutande församling,
internationella arbetskonferensen, underställa vid sammanträdet antagna
rekommendationer —- beslut avsedda att underställas vederbörande stater
för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder — och konventionsförslag1)
— beslut avsedda att ratificeras av organisationens medlemmar
— den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden resp. frågor
böra, för beslutens omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder.
*)
*) För godkännande beslut i fråga om såväl rekommendationer som konventionsförslag erfordras
två tredjedelars majoritet, och har varje ombud å konferensen en röst.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Till efterkommande av nu berörda bestämmelse avlät Kungl. Maj:t
till 1921 års riksdag ovan omnämnda proposition nr 361, vari Kungl.
Maj:t anhöll om riksdagens yttrande angående de rekommendationer och
förslag till konventioner, som beslutats å internationella arbetskonferensens
sammanträden i Washington år 1919 och i Genua år 1920.
Genom nu föreliggande proposition har motsvarande åtgärd vidtagits
beträffande de å arbetskonferensens sammanträde i Genéve år 1921
beslutade rekommendationer och förslag till konventioner.
Till förberedande av de å dagordningen för sistnämnda konferenssammanträde
upptagna frågorna hade arbetsorganisationens verkställande
organ, internationella arbetsbyrån i Genéve, utarbetat kortfattade betänkanden
med frågecirkulär i de olika spörsmålen. Sveriges delegation för
det internationella socialpolitiska samarbetet, som hade att avgiva förslag
till besvarande av nämnda frågecirkulär, samrådde därvid med vederbörande
fackmyndigheter och intresserade korporationer. Vid besvarandet
av de frågecirkulär, som rörde jordbruket, biträddes delegationen därjämte
av åtta av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga, nämligen verkställande
direktören i Svenska lantarbetsgivarnas centralförening, E. A. H.
Carell, redaktören A. Hansson, generaldirektören P. E. G. Insulander,
professorn H. J. Juhlin-Dannfelt, ledamoten av riksdagens första kammare
J. Johansson i Kälkebo samt ledamöterna av riksdagens andra
kammare O. Nilsson i Tånga, D. Pettersson i Bjälbo och P. E. Sköld.
Med ledning av de från de olika staterna inkomna svaren å frågecirkulären
utarbetade därefter internationella arbetsbyrån utkast till rekommendationer
och konventioner i de skilda frågorna. Dessa utkast, som
inneburo modifikationer i många avseenden, tillställdes de olika regeringarna
någon tid före konferenssammanträdets början.
I 1921 års konferenssammanträde, som bevistades av ombud för
39 stater och avslutades den 20 november nämnda år, deltogo från
Sveriges sida: såsom ombud för regeringen t. f. chefen och ordföranden
för arbetsrådet S. Ribbing och generaldirektören P. E. G. Insulander
med byråchefen J. A. E. Molin och t. f. byråchefen B. A. E. Nyström
som experter; såsom ombud för arbetsgivarna direktören J. S. Edström
med ordföranden i svenska lantarbetsgivarnas centralförening, amiralen
W. Dyrssen och direktören E. A. H. Carell som experter; och '' såsom
ombud för arbetarna sekreteraren i landsorganisationen E. Johanson med
redaktören A. Hansson och ledamoten av riksdagens andra kammare
P. E. Sköld som experter. Den mest uppmärksammade frågan å konferensens
dagordning, avseende reglering av arbetstiden inom jordbruket,
avfördes från dagordningen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
23*
Av de tretton beslut av internationella arbetskonferensen, som Utskottet.
genom förevarande proposition underställts riksdagen och hänvisats till
behandling av lagutskott, utgöras, såsom de förut återgivna texterna utvisa,
sex av rekommendationer och sju av förslag till konventioner.
Över samtliga bär Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska
samarbetet den 19 maj 1922 avgivit infordrat yttrande, efter det
att delegationen samrått med kommerskollegium, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
skolöverstyrelsen och socialstyrelsen i vad besluten anginge
respektive ämbetsverks arbetsuppgifter.
I fråga om fem av de sex rekommendationerna — ovan betecknade med
II, III, V, X och XIII samt avseende respektive skydd för kvinnliga jordbruksarbetare
före och efter barnsbörd, kvinnors nattarbete inom jordbruket,
barns och unga personers nattarbete inom jordbruket, socialförsäkring inom
jordbruket och tillämpningen av veckovila i handelsföretag — har föredragande
departementschefen ansett det icke eller åtminstone för närvarande ej
vara påkallat att vidtaga några särskilda åtgärder. Beträffande den återstående,
med VII här ovan betecknade rekommendationen angående jordbruksarbetarnas
bostads- och sovplatsförhållanden har densamma av departementschefen
funnits för närvarande icke kunna föranleda annat yttrande,
än att de däri berörda frågorna i lämpligt sammanhang borde upptagas
till utredning.
Enligt utskottets mening torde den motivering, som i propositionen
anförts för departementschefens ståndpunkt i avseende å de skilda rekommendationerna,
få anses övertygande, varför nämnda ståndpunkt synes
utskottet böra av riksdagen godtagas.
Av de sju i propositionen återgivna förslagen till konventioner
beröra tre jordbruket. Av dessa utgöres det med IV betecknade av förslag
till konvention angående minimiålder för barns användande till arbete
inom jordbruket. Under åberopande av vad delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet rörande nämnda förslag yttrat —
innebärande att syftet med konventionen, såsom även från skolöverstyrelsens
sida vitsordats, i huvudsak torde vara tillgodosett genom vår
skollagstiftning — har departementschefen förordat, att Sverige måtte
biträda ifrågavarande konventionsförslag.
Rubriken till konventionsförslaget, vilken torde avfattats med hänsyn
till ett tidigare uppgjort, mera ingripande förslag i ämnet, motsvara!'',
såsom synes, ej konventionsförslagets innehåll, men torde denna oegentlighet
sakna praktisk betydelse.
•24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Den i förslagets § 1 först upptagna bestämmelsen torde för sin
tillämpning inom vårt land ej kräva någon ändring eller komplettering
av hos oss gällande författningar å skolområdet. Beträffande den senare
bestämmelsen i samma paragraf finnes väl ingen direkt motsvarighet till
densamma i hos oss gällande bestämmelser å området, men till sin syftning
torde folkskolestadgans föreskrifter kunna sägas innefatta förbud
mot skolbarns användande i arbete av sådan art, att det kan inverka
menligt på deras skolgång.
Någon allmän bestämmelse, motsvarande det stadgande, som innehålles
i § 2 av förslaget, finnes ej i vår skollagstiftning. Möjlighet
finnes emellertid att genom de lokala skolreglementena ordna undervisningsperioderna
så, att de medgiva barns användande till jordbruks- och
särskilt skördearbeten. Denna möjlighet utnyttjas ock i betydlig omfattning,
exempelvis genom bestämmelse om inställande av skolarbetet under
ett par veckor vid tiden för potatisupptagningen. Därigenom sker emellertid
ej någon beskärning i det enligt bestämmelserna rörande statsbidragtill
folkskoleväsendet gällande påbudet, att den årliga undervisningstiden
i folkskola icke utom i särskilda, å Kungl. Maj:ts beslut ankommande
undantagsfall får understiga åtta månader om året.
Någon ändring av gällande bestämmelser i vår skollagstiftning synes
utskottet ej påkallas av innehållet i § 2 av konventionsförslaget, liksom
ej heller av bestämmelserna i de följande paragraferna i samma förslag.
Då ett biträdande av konventionen sålunda icke för Sveriges del
torde medföra några olägenheter, men det å andra sidan med hänsyn
till Sveriges medlemskap i den internationella arbetsorganisationen måste
anses angeläget, att vårt land, i den mån så låter sig göra, medverkar
till det internationella socialpolitiska reformarbetet, får utskottet tillstyrka
anslutning till konventionen.
De övriga, jordbruksförhållanden avseende, med Vill och IN betecknade
förslagen till konventioner, angående den förra jordbruksarbetarnas
föreningsrätt och den senare ersättning för olycksfall i arbete inom jordbruket
hava båda till syfte att trygga rätt för jordbruksarbetare till förmåner,
vilka för Sveriges del redan äro förverkligade. På enahanda
grunder, som ovan anförts beträffande nästföregående kon ven tionsför slag,
får utskottet förorda departementschefens förslag om de båda konventionernas
ratificering.''
Det med XI betecknade förslaget till konvention angående användandet
av blyvitt vid målning avser en fråga, som i vissa andra länder varit
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
25
föremål för betydande uppmärksamhet och givit upphov åt särskilda
skyddsbestämmelser. Här i landet torde användningen av blyvitt, blysulfat
och produkter, innehållande dessa färgämnen, numera vara obetydlig.
Enligt gällande giftstadga skall vid försäljning av blyfärg å omslaget
finnas påskrift, innefattande varning mot varans användning inom
hus. Sådan användning av blyfärg lärer ej hos oss längre förekomma.
De företräden, som blyvitt och därmed likställda produkter i vissa fall
anses äga, hänföra sig också till användning utom hus. Det i konventionsförslaget
intagna förbudet mot användande av ifrågavarande färgämnen
vid invändig målning av byggnader torde sålunda för Sveriges
vidkommande icke kunna medföra några olägenheter.
För den tillåtna användningen av blyvitt och därmed likställda
produkter uppställer konventionsförslaget ganska omständliga skyddsföreskrifter.
Dessa liksom även åläggandet att upprätta viss statistik rörande
blyförgiftningsfall bland måleriarbetare torde emellertid, oavsett att de
från skyddssynpunkt ej kunna frånkännas berättigande, med hänsyn till
den förut berörda obetydliga användningen inom vårt land av blyvitt
och övriga hithörande färgämnen icke gärna kunna giva anledning till
några mera betungande olägenheter.
Enligt utskottets mening torde sålunda Sverige, såsom ock i propositionen
förordats, böra biträda ifrågavarande konvention.
Det ovan med XII betecknade förslaget till konvention angående
tMdSm-pningen av veckovila i industriella företag har av Sveriges delegation
för det internationella socialpolitiska samarbetet underkastats en ingående
behandling. Utgående från arbetstidskommitténs uttalanden i ämnet har
delegationens flertal kommit till den slutsatsen att, väsentligen med hänsyn
till att en lagstiftning om veckovila icke hos oss vore av något starkare
praktiskt-socialt behov påkallad, men komme att betunga industrien,
icke anse sig kunna för närvarande förorda ratificering. Tvenne ledamöter
av delegationen hava emellertid för sin del hemställt om konventionens
ratificering. Först avsedda ledamöter av delegationen hava påpekat, att
man vid förestående revision av arbetarskyddslagen hade anledning tillse,
huruvida ej veckovilan för industriens arbetare kunde i lagstiftningsväg
bättre säkerställas. Till vad delegationens flertal sålunda anfört har föredragande
departementschefen anslutit sig under framhållande av att söndagsvilan
hos oss, i den mån ej särskilda omständigheter påkallade avvikelser,
redan vore i vidsträckt mån tryggad.
Det kunde möjligen synas följdriktigt att jämväl i fråga om förevarande
konventionsförslag låta det förhållandet, att förslagets syfte i
Bihang till riksdagens protokoll 192it. 0 samt. 2 avd. 11 höft. (Nr 14.) 4
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
allt väsentligt redan tillgodosetts här i landet, leda till förordande av
ratificering. Ett biträdande av denna konvention skulle emellertid, i
olikhet med vad fallet bliver vid anslutning till de förut behandlade,
föra med sig en ganska omfattande och komplicerad lagstiftning, som måhända
på sina håll skulle förorsaka kännbara olägenheter och före vars
genomförande ratificering av konventionen i allt fall ej skulle kunna ske.
Anmärkas må även med hänsyn till påståendet, att vecko vilan i industriella
företag redan genomförts genom arbetstidslagens begränsning
av veckoarbetstiden till 48 timmar, att sistnämnda lag är av provisorisk
natur med kort giltighetstid, under det att konventionens bestämmelser
skulle bliva gällande för minst 11 år från ikraftträdandet.
Med hänsyn till den påpekade möjligheten av förevarande frågas
upptagande till behandling i samband med arbetarskyddslagens revision
må nämnas, att socialstyrelsen numera enligt Kungl. Maj:ts beslut den
30 sistlidne november fått i uppdrag att utarbeta förslag till sådan revision,
därvid styrelsen jämväl bar att föreslå de ändringar i lagen, som
betingas av den internationella regleringen på området.
På ovan berörda grunder anser utskottet sig i överensstämmelse
med departementschefens uppfattning icke kunna tillstyrka för närvarande
konventionens ratificering.
De två sista med XIV och XV betecknade konventionsförslagen,
avseende det förra minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg
samt det senare obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,
som användas till arbete ombord å fartyg, gälla båda ett hittills från skyddssynpunkt
föga beaktat verksamhetsområde. Det torde få anses väl motiverat,
att internationella arbetsorganisationen vid sin strävan att förbättra
sjöfolkets arbetsförhållanden särskilt uppmärksammat de i regel mest
skyddsbehövande eller de minderåriga. Ehuru kommerskollegium jämte
två ledamöter av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet
ställt sig avvisande emot ifrågasatt anslutning till förslagen, hai;
också departementschefen i överensstämmelse med den mening, vilken härutinnan
hävdats av flertalet av förenämnda delegation, givit sin tillstyrkan
åt de båda konventionernas ratficering.
I olikhet med vad som varit förhållandet vid de förut av utskottet
tillstyrkta konventionsförslagen skulle ett biträdande av de båda nu
ifrågavarande kräva lagstiftnings- eller andra åtgärder, vilkas genomförande
förutsätter riksdagens medverkan. Såsom ovan antytts, torde
dessa åtgärder emellertid hava vägande skäl för sig med hänsyn till den
numera allmänt erkända förpliktelsen för staten att skydda de minder
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
27
ånga mot ohälsa och överansträngning i arbetet. Några större olägenheter
för sjöfarten skulle väl ej heller-förorsakas av tillämpningen av de
i konventionsförslagen innefattade bestämmelserna, då dessa, såsom departementschefen
framhåller, ej skulle gälla kust- och inomskärsfart och
minderåriga dessutom torde hava relativt mindre användning inom de
vidsträcktare farterna. Anmärkas må även, att med den brist å arbete,
som under de senaste åren rått inom sjömansyrket, tillflödet av minderårig
arbetskraft till sjöfarten i väsentlig mån lärer hava nedgått. Påpekas
kan slutligen, att fisket — såsom framgår bl. a. av fördelningen
på olika konventionsförslag av arbetstidsbestämmelserna för sjöfolket vid
arbetskonferensens sammanträde i Genua år 1920 — icke är att inräkna
under »sjöfart».
Enligt utskottets mening torde sålunda de nu avhandlade båda
konventionerna böra biträdas av Sverige.
Efter erinran att i de fall, då en rekommendation ej leder till
någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande
eller ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller
myndigheters bifall, respektive medlem av den internationella arbetsorganisationen
icke är underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn
därtill, får utskottet på grund av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att
erinra mot departementschefens hemställan beträffande
de riksdagen för yttrande underställda, med II—V
samt VII—XY betecknade rekommendationer och förslag
till konventioner.
Stockholm den 3 maj 1923.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Alfred Petrén, greve Spens,
Tjällgren*, Sigfrid Hansson, Thorberg* och von Kock;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman, Karlsson i Gasabäck,
Magnusson i Skövde, Johanson i Stockholm*, Nilsson i Vibberbo, Holmström i Stockholm
och Sundling.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Reservationer:
Beträffande det med IV betecknade förslaget till konvention angående minimiålder
för barns användande till arbete inom jordbruket.
1) av herrar Magnusson i Skövde och Slintning, vilka anfört:
Enligt förslagets text avser detsamma väsentligen att trygga barnens
skolgång, en. angelägenhet som i vårt land redan i största utsträckning
tryggats genom gällande skolstadga, vilket också framhållits såväl i
Kungl. Majrts proposition som i skolöverstyrelsens yttrande. Att under
sådana omständigheter, om också blott genom konventionens rubrik, binda
oss för ett uttalande angående minimiålder för barns användande til
jordbruksarbete anse vi obehövligt och olämpligt, och skulle eventuella
framtida åtgärder i denna riktning särskilt träffa de mindre jordbrukarna,
för vilka det är av utomordentlig vikt äga rätt att använda barnen till
lämpligt arbete i jordbruket i mån detta kan ske utan hinder för deras
skolgång. Vi anse därför, att utskottet bort avstyrka ratificering av
ifrågavarande förslag;
2) av herr Tjällgren.
Beträffande det med XII betecknade förslaget till konvention angående
tillämpningen ay veckovila i industriella företag.
av herrar Alfred Petrén, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i
Kalmar, Ilagman, Johanson i Stockholm och Holmström i Stockholm, vilka
ansett att utskottet bort tillstyrka ratificering av förevarande konvention.
Beträffande det med XIY betecknade förslaget till konvention angående minimiålder
för eldare och kollämpare ombord å fartyg.
av herr Bror Petrén, som, med instämmande av herrar von Sydow,
greve Spens, Magnusson i Skövde och Sundling, anfört:
Förevarande konventionsförslag innehåller föreskrift, att personer
under 18 år icke utom i vissa angivna undantagsfall må användas såsom
eldare eller kollämpare ombord å båt, fartyg eller skepp, av vad slag
som helst, vilket nyttjas i »sjöfart till havs».
I sjömanslagen av den 15 juni 1922 finnes föreskriven en allmän
minimiålder av 14 år för användning i skeppstjänst och av 16 år för
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
29
användning i eldartjänst; och äro bestämmelserna därom hämtade från
sjölagens 70 §, där de infördes genom lag den 16 oktober 1914.
De s. k. skeppstjänstkommitterade hava i sitt den 21 maj 1920
avgivna förslag till bemanningsförordning för vissa fall höjt åldersgränsen
för eldare till 18 resp. 19 år och för kollämpare föreslagit en minimiålder.
av 17 resp. 18 år. Nämnda förslag har emellertid hittills ej föranlett
någon framställning i ämnet till riksdagen.
Beträffande det föreliggande konventionsförslaget har från kommerskollegii
sida gjorts gällande, att det icke vore tillrådligt att på internationell
väg söka framtvinga en åldersbegränsning för eldarna, så länge
det icke ansetts erforderligt för Sveriges vidkommande att på lagstiftningsväg
härutinnan gå längre än i den nya sjömanslagen stadgas.
Vederbörande departementschef har till stöd för av honom uttalad
uppfattning, att nämnvärda olägenheter ej vore att förvänta av ett
biträdande av konventionsförslaget, åberopat, att enligt eu statistisk utredning
rörande sjömansyrket i Sverige — i huvudsak hänförande sig till
förhållandena år 1911 — endast 6,8 % av de under undersökningen
inbegripna eldarna och 21,8 procent av de under undersökningen inbegripna
kollämparna vore under 18 år.
Utan att vilja göra någon erinran emot att eldarnas och kollämparnas
arbete med hänsyn till såväl graden av ansträngning som arbetets
beskaffenhet i allmänhet är ur hygienisk synpunkt mindre lämpat
för minderåriga, hyser jag i anslutning till det av kommerskollegium
gjorda uttalandet den meningen, att frågan om ändring av hithörande
lagbestämmelser bör efter föregången närmare utredning om den nuvarande
användningen av personer under 18 års ålder till eldare och kollämpare
ombord å fartyg i östersjö-, nordsjö- och oceanfart upptagas till
vederbörlig prövning, innan ståndpunkt tages till spörsmålet om ratificering
av nu förevarande konvention.
I enlighet med denna min uppfattning har jag därför ansett, att
utskottet bort förklara sig ej kunna tillstyrka för närvarande konventionens
ratificering.
Beträffande det med XV betecknade förslaget till konvention angående obligatorisk
läkarundersökning av barn och unga personer, som användas till
arbete ombord å fartyg.
av herr Bror Petrén, som, med instämmande av herrar von Sgdoic,
greve Spens, Magnusson i Skövde och Sundling, anfört:
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Förevarande konventionsförslag innehåller dels föreskrift att personer
under 18 år icke utom i vissa angivna undantagsfall må användas till
arbete å båt, fartyg eller skepp av vad slag som helst, vilket nyttjas i »sjöfart
till havs», utan efter företeende av läkarintyg, som utvisar lämplighet
för dylikt arbete, och dels stadgande om förnyad läkarundersökning inom
eu tidrymd av ett år såsom villkor för fortsatt användande till sjöss av
nyssnämnda personer.
Kravet å läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigs anställning
å fartyg i »sjöfart till havs» — vartill torde kunna hänföras
östersjö-, nordsjö- och oceanfart — är för vårt lands vidkommande
redan till väsentlig del tillgodosett. Enligt förordning av den 30 december
1922 angående vissa villkor beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet
för vinnande av anställning å fartyg i viss fart erfordras för
anställning å fartyg, som går i oceanfart, företeende av läkarintyg, utfärdat
under loppet av de sista sex månaderna före anställningens början.
Jämlikt förordningen av den 13 juni 1911 angående sjömanshusen
i riket samt sjöfolks på- och avmönstring kräves för inskrivning vid sjömanshus
läkares intyg, ej över sex månader gammalt, att sökanden av
honom undersökts. Då inskrivning vid sjömanshus i regel är en förutsättning
för mönstring, kunna minderåriga följaktligen ej få anställning
å fartyg i utrikes fart och ej heller å en väsentlig del av passagerarfartyg
i inrikes fart utan att hava undergått läkarbesiktning.
Från och med år 1918 bidrager statsverket till kostnad för ovan
avsedd läkarundersökning av sjöfolk i enlighet med vissa av riksdagen
godtagna grunder, vilka finnas upptagna i förordningen den 31 december
1917 angående läkarintyg för sjöfolk. För ändamålet finnes å 10:e
huvudtiteln uppfört ett extra förslagsanslag, vilket för budgetsåret 1923—
1924 är föreslaget att utgå med 35,000 kronor.
Beträffande det föreliggande konventionsförslaget har från kommerskollegii
sida framhållits, att genom gällande bestämmelser trygghet redan
syntes hava vunnits för att minderårig sjöman vid den första anställningen
äger erforderlig hälsa och tillräckliga kroppskrafter för sjöfart av det med
konventionsförslaget avsedda slaget. Att ytterligare utsträcka kravet på
läkarundersökning av de minderåriga vore enligt kommerskollegii mening
icke motiverat, i varje fall icke förr än det bleve klarlagt, huruvida den
anställde skulle själv bekosta undersökningen eller huruvida, i motsatt
fall, medel kunde av det allmänna lämnas till bestridandet av de erforderliga
kostnaderna.
Vederbörande departementschef har till stöd för sin tillstyrkan av
Sveriges anslutning till konventionsförslaget framhållit bl. a., att den av
Andra lagutskottets utlåtande AV 14.
31
kommerskollegium berörda kostnadsfrågan torde begränsas till relativt
obetydliga dimensioner.
I anslutning till det av kommerskollegium gjorda uttalandet synes
mig, oavsett huruvida tillräckligt vägande skäl kunna anses föreligga för
biträdande av konventionsförslaget, frågan om sättet för gäldande av kostnaden
för de genom förslagets tillämpning tillkommande ytterligare läkarundersökningarna
böra klarläggas för att i mån så erfordras föreläggas
riksdagen, innan ståndpunkt tages till spörsmålet om ratificering av nu
förevarande konvention.
I enlighet med denna min uppfattning har jag därför ansett, att
utskottet bort förklara sig ej kunna tillstyrka för närvarande konventionens
ratificering.