Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1923 kl. 9 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till brandstadga ävensom i ämnet väckta motioner.
Genom en den 9 mars 1923 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 123, som behandlats av första lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, begärt riksdagens
yttrande över vid propositionen fogat, här nedan intaget förslag till
brandstadga.
I samband med denna proposition bar utskottet till behandling
förebaft följande med anledning av propositionen väckta motioner,
inom första kammaren,
nr 185 av herr von Sneidern med instämmande av herr Lamm; samt
inom andra kammaren,
nr 243 av herr Harnrin,
nr 263 av herr Kinmanson,
nr 277 av herr Sundling och
nr 278 av herr Törnkvist i Karlskrona.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen jämte
därvid fogat protokollsutdrag. Yad motionärerna hemställt återgives här
nedan vid behandlingen av de delar av Kungl. Maj:ts förslag, vartill
motionärernas yrkanden i varje särskilt fall hänföra sig. J fråga om
vad motionärerna till stöd för sina förslag anfört får utskottet hänvisa
till motionerna.
Till utskottet hava inkommit skrivelser från Svenska brandskyddsföreningen
samt från Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund, Stockholms
stads skorstensfejareverkmästareförening och Svenska skorstensfejeriarbetareförbundet,
vilka med anledning av propositionen uttalat vissa
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 1 avd. 19 höft. (Nr 21.) 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
önskemål. För de i berörda skrivelser framförda synpunkterna redogöres
i huvudsak här nedan.
Det färdig- Såsom föredragande departementschefen erinrat, uppdrog Kungl.
9<lslaget '' Maj:t den 6 december 1918 åt särskilda sakkunniga att verkställa ej
mindre revidering av brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874
med hänsyn till brandskyddets tillvaratagande enligt nutida fordringar,
än även utredning, om och i vad mån jämväl för rikets landsbygd några
allmänna bestämmelser i brandskyddsavseende kunde erfordras, ävensom
avgiva det förslag, vartill berörda utredning kunde föranleda. Med betänkande
den 16 april 1921 avlämnade de sakkunniga av motiv åtföljda
förslag till lag angående brandväsendet i riket och till brandstadga för riket.
Sedan utlåtanden över desamma avgivits av åtskilliga statliga och kommunala
myndigheter, enskilda sammanslutningar med flera, blevo förslagen
föremål för omarbetning inom kommunikationsdepartementet. Såsom resultat
av denna omarbetning har framgått det förslag till brandstadga, som
genom nu ifrågavarande proposition förelagts riksdagen.
De viktigaste olikheterna mellan den gällande brandstadgan och
det föreliggande förslaget hava av departementschefen sammanfattats
sålunda: »Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter har uppdragits
åt en särskild förvaltningsmyndighet. Eu dylik delegation omnämnes ej
i brandstadgan. I fråga om brandstyrkan föreskriver brandstadgan endast,
att den skall vara antingen avlönad eller ock grundad på medborgerlig
plikt. Förslaget, som först framhåller stads skyldighet att upprätthålla
en brandstyrka av tillfredsställande omfattning, föreskriver därefter, att
brandstyrkan skall vara sammansatt dels av avlönad personal och dels
av personal, som inträder på grund av medborgerlig plikt. Den avlönade
personalen är antingen yrkesbrandkår, som odelat ägnar sig åt brandtjänsten,
eller ock borgarbrandkår, som har brandtjänst vid sidan av sitt
borgerliga yrke. Den på medborgerlig plikt grundade brandstyrkan utgör
allmänna brandkåren. Brandstadgan uppställer inga som helst fordringar
i fråga om brandchefens kompetens. I förslaget stadgas, att brandchefen
och hans ställföreträdare, vice brandchefen, skola vara i sitt yrke väl
förfarna och vitsordade samt besitta goda befälsegenskaper. I sammanhang
därmed har även föreskrift meddelats, att val av brandchef och
vice brandchef skall för att vara giltigt fastställas av vederbörande länsstyrelse,
som har att pröva den valdes lämplighet för befattningen. Brandsynen,
som enligt brandstadgan är att betrakta närmast som en eldstadsbesiktning,
har i förslaget väsentligt utvidgats. Bestämmelserna om sotning
hava också fått ett fylligare innehåll, krav på skorstensfejares yrkesutbildning
hava uppställts och sotningsfristerna fixerats. Slutligen inne
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 3
håller förslaget en särskild avdelning, avsedd att ordna förhållandena å
landsbygden.»
Den nu gällande brandstadgan torde vid tiden för sin tillkomst
hava på ett i huvudsak nöjaktigt sätt motsvarat behovet av författningsbestämmelser
angående brandskydd i städer och därmed likartade samhällen.
Genom att meddela vissa allmänna regler angav densamma den
ram, inom vilken kommunerna ägde att med hänsyn till de särskilda
förhållandena å varje ort ordna sitt brandväsen. Under den tid, stadgan
tillämpats, hava emellertid på det område, densamma avser att reglera,
inträtt betydelsefulla förändringar. Den ökade befolkningstätheten i städerna,
förändringarna i byggnadssättet, industriens utveckling in. in. hava
medfört stegrade anspråk på såväl det förebyggande brandskyddet som
själva eldsläckningsväsendet. Stadgans föreskrifter äro därför numera i
viss grad föråldrade. De torde icke längre erbjuda tillräcklig säkerhet
för skapandet av ett brandväsen, ägnat att i erforderlig mån förebygga
uppkomsten och utbredningen av eldsolyckor. Vid olika tillfällen har
också framhållits, att en omarbetning av stadgan är av behovet påkallad.
Till denna mening ansluter sig även utskottet.
Ett annat önskemål, som i samband med revisionen av brandstadgan
bör förverkligas, är införandet av verksamma brandskyddsbestämmelser
för landsbygden. Ordnandet av brandväsendet på landet har hittills så
gott som uteslutande varit överlämnat åt det kommunala eller enskilda
initiativet. De ålderdomliga bestämmelserna i 24 kap. byggningabalken
torde numera sakna betydelse. Genom den år 1913 vidtagna ändringen
av 74 § i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet
hava visserligen för kommunerna öppnats vidgade möjligheter att
ordna sitt brandväsen, men dessa möjligheter torde endast föga hava
utnyttjats. Uti lagen den 14 oktober 1914 om förekommande och släckning
av skogseld, vilken lag trätt i stället för 15 kap. byggningabalken,
hava givits vissa stadganden, åsyftande att förebygga eller minska
skador genom skogsbrand, och genom särskilt förordnande kan brandstadgan
för rikets städer bringas i tillämpning för visst område på landet,
men i övrigt saknas beträffande landsbygden allmänna bestämmelser
angående brandskydd. Att denna brist på föreskrifter medfört betydande
olägenheter, torde vara allmänt erkänt. I skrivelse den 19 maj 1915
anhöll också riksdagen, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, så
vitt på riksdagens medverkan ankomme, för riksdagen framlägga förslag
till stadganden angående ordnandet av brandväsendet å landsbygden. De
skål, som nämnda år förelågo för införandet av bestämmelser angående
ett effektivare brandskydd å landet, torde numera hava vunnit i styrka.
Utskottet.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
Någon anledning synes därför ej föreligga att frånträda den av riksdagen
i denna del tidigare intagna ståndpunkten.
Beträffande formen för de erforderliga nya författningsbestämmelserna
hava de sakkunniga framhållit, att det vid den revision av brandstadgan,
som av dem företagits, framstått såsom ett oavvisligt behov att
kunna på en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag grunda det
statsingripande i kommunernas lagstadgade självstyrelse, som måste antagas
komma att införas i en brandstadga för riket. Detta statsingripande
sträckte sig i de sakkunnigas förslag till brandstadga väsentligt
utöver vad dittills gällt. Förslaget innebure ett framtvingande av vissa
prestationer i brandskyddshänseende, vilka visserligen till en stor del
inom de större städerna redan av självbevarelsedrift fullgjordes, men vilka
för ett tidsenligt ordnat brandväsen måste i större eller mindre grad
fordras av varje samhälle med större sammanträngd befolkning. Och
vidkommande den egentliga landsbygden ville förslaget dels införa eu
organisationsram, dels ock kräva vissa prestationer, närmast jämförliga
med dem, åt vilka givits uttryck i lagen den 14 oktober 1914 om förekommande
och släckning av skogseld. Dessa långt gående anspråk kunde
icke framgent lämpligen lagfästas i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga
utan hade otvivelaktigt sin naturliga plats i allmän lag. I lagen borde
fastslås allenast det allmänna åliggandet för kommunerna att upprätthålla
ett brandväsen, som tillfredsställde skäliga anspråk på trygghet
mot skada av brand, statens högsta inseende över fullgörandet av detta
åliggande, den enskildes skyldighet att deltaga i eldsläckning, de vid
brandväsendet anställdas tjänsteställning, huru staten skulle anordna det
fackliga inseendet över brandväsendet samt huru kostnaden därför skulle
bestridas. Till Konungens ekonomiska lagstiftning borde däremot hänskjutas
enskildheterna av brandlagstiftningen.
Den uppdelning av ämnet, som de sakkunniga sålunda föreslagit
i dels en lag om brandväsendet, dels ock en brandstadga, finner utskottet
principiellt riktig. Föreskrifter, åsyftande att med intrång i den kommunala
självbestämmanderätten pålägga kommunerna förpliktelser, torde böra
givas i form av allmän lag. Detsamma gäller givetvis rörande bestämmelser,
avsedda att grunda medborgerliga skyldigheter eller att ålägga
inskränkningar i den enskildes rätt att förfoga över sin egendom. Stadganden
rörande medborgarnas skyldighet att biträda vid eldsläckning och
att i vissa fall ställa sina tillhörigheter till förfogande synas därför rätteligen
hava sin plats i lag.
Ehuru utskottet sålunda i princip ansluter sig till den av de sakkunniga
uttalade meningen, kan utskottet dock icke undgå att finna, att
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
5
en särskild lag om brandväsendet är mindre erforderlig. Såsom departementschefen
framhållit, hava de anspråk, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle ställas på kommunerna, i det nu föreliggande förslaget till
brandstadga högst väsentligt beskurits. Därest det av utskottet nedan
förordade förslaget godkännes, komma dessa krav att än mera modifieras.
Vad som i sistnämnda förslag kräves av kommunerna torde, åtminstone
för städernas vidkommande, icke gå utöver måttet av vad dessa i allmänhet
i sitt eget intresse åtagit sig. Åtskilliga av de i de sakkunnigas
lagförslag införda bestämmelserna hava icke heller upptagits i det omarbetade
stadgeförslaget. Uteslutits hava sålunda föreskrifterna om statens
utövande av tillsyn över brandväsendet genom riks- och länsinspektörer
samt om bestridandet av kostnaderna för deras verksamhet. Ej
heller har stadgandet om den vid kommuns brandväsende anställda personalens
ställning medtagits. De återstående föreskrifterna i de sakkunnigas
lagförslag förekomma i huvudsak om än icke lika fullständiga i
gällande brandstadga. Att nu införa desamma i en särskild lag synes
icke erforderligt. De förpliktelser, som enligt det föreliggande stadgeförslaget
skulle åläggas de enskilda medborgarna, kunna icke heller betraktas
som nyheter. Skyldigheten att efter förmåga medverka vid eldsläckning
och att därvid i vissa fall ställa sin egendom till förfogande torde av de
flesta människor betraktas som något självklart. Ett stadgande i allmän
lag, åsyftande att fastslå denna skyldighet, vilken förutsättes jämväl i
den gällande brandstadgan, torde icke vara nödvändigt. Märkas bör
även, såsom departementschefen framhållit, att beträffande det med
brandväsendet jämförbara byggnads- och hälsovårdsväsendet icke finnes
någon motsvarighet till den föreslagna lagen. För de myndigheter, som
hava att tillämpa de nya bestämmelserna, måste det jämväl vara en
fördel att hava desamma samlade i en författning. Tydligt är slutligen,
att den oegentlighet, som uppkommer därigenom, att bestämmelser av nu
ifrågavarande art icke givas i form av allmän lag, i viss grad undanröjas,
i den mån Kungl. Maj:t över föreslagna ändringar i den administrativa
lagstiftningen inhämtar riksdagens yttrande. Det torde också
kunna antagas, att Kungl. Maj:t icke kommer att vidtaga ändringar i
brandstadgan utan att riksdagen beretts tillfälle att däröver giva tillkänna
sin mening. Under uttryckligt framhållande, att utskottets beslut icke
får tillerkännas prejudicerande betydelse, kan utskottet därför i nu förevarande
fall ansluta sig till departementschefens uppfattning, att eu särskild
lag i ämnet icke är erforderlig.
Yad brandstadgans innehåll beträffar, hava de sakkunniga i det av
dem utarbetade förslaget infört allt, som ansetts allmängiltigt och av
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
gemensamt gagn för brandväsendet å varje ort, under det att åt kommunernas
brandordningar, överlämnats att bestämma allenast de av lokala
förhållanden beroende speciella angelägenheterna. På grund därav har
de sakkunnigas förslag kommit att erhålla betydande omfång och stor
detaljrikedom. Grenom detsamma skulle kommunerna även komma att
åläggas avsevärda ekonomiska bördor.
I likhet med departementschefen anser utskottet den av de sakkunniga
sålunda tillämpade metoden ej vara fullt lämplig. Den stora
olikhet, som föreligger mellan förhållandena på skilda platser, gör det
ytterst vanskligt att inom ifrågavarande område fastslå några allmängiltiga
bestämmelser. Föreskrifter, som för vissa kommuner kunna befinnas
erforderliga eller lämpliga, kunna för andra vara onödiga eller
hindersamma. För övrigt lärer, såsom departementschefen framhållit,
den omständigheten, att en föreskrift är allmängiltig, icke nödvändiggöra
att densamma införes i brandstadgan. Den kan lika väl få sin plats i
den för kommunen gällande brandordningen. Alltför detaljerade bestämmelser
skulle dessutom göra stadgan mindre överskådlig och försvåra
dess tillämpning. Tydligt är även, att de kostnader, som för brandväsendets
ordnande böra påläggas kommunerna, måste stå i rimligt förhållande
till de fördelar, man avser att vinna. Det synes därför utskottet
riktigt, att departementschefen ur de sakkunnigas förslag utmönstrat åtskilliga
bestämmelser och jämväl i övrigt väsentligt omarbetat detsamma.
Utskottet har ansett sig böra fortsätta på den av departementschefen
beträdda vägen och i vissa hänseenden föreslå modifikationer i Kungl.
Maj:ts förslag. De flesta ändringsförslagen hava sin grund i utskottets
strävan att bereda kommunerna ökad frihet att inom stadgans ram ordna
sitt brandväsen med hänsyn till de å varje ort rådande förhållandena.
Ur stadgan hava sålunda uteslutits vissa föreskrifter angående ämnen,
som enligt utskottets mening lämpligen böra regleras i brandordningarna.
För de föreslagna ändringarna, i den mån de icke innebära allenast
redaktionella jämkningar, redogöres här nedan under de särskilda paragraferna.
2 §•
Enligt förslaget äga stadsfullmäktige att antaga reglementen för
brandstyrka, brandchef, vice brandchef och skorstensfejare. Någon föreskrift
om innehållet i sagda reglementen gives ej.
Skorstensfejareorganisationerna hava i sin förberörda skrivelse ifrågasatt,
huruvida det kan vara riktigt, att i dylika reglementen intagas stadganden
om böter eller viten för underlåtenhet att fullgöra vad däri
föreskrives. Denna synpunkt finner utskottet beaktansvärd. Det torde
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
7
icke vara lämpligt, att'' i reglementen intagas bestämmelser av angivet
innehåll. Föreskrifter angående böter och viten synas hava sin plats i
brandordningen, vilken skall underställas länsstyrelsens prövning. Denna
ståndpunkt intages även i nu gällande brandstadga. Utskottet har därför
ansett, att i förevarande paragraf bör införas en erinran om stadsfullmäktiges
befogenhet att utfärda reglementen samt ett förbud mot
intagande däri av stadganden om böter eller viten. Samtidigt har starkare
framhävts, att dessa reglementen avse allenast att fullständiga
brandordningen. Såsom en följd av detta ändringsförslag hava i 8 och
22 §§ bestämmelserna angående reglementen något ändrats.
3 §•
Uti de sakkunnigas förslag hade i överensstämmelse med motsvarande
föreskrift i gällande brandstadga föreskrivits skyldighet för magistraten
eller stadsstyrelsen att införa brandordningen i en för sådant
ändamål inrättad liggare. I det genom propositionen framlagda förslaget
har nämnda bestämmelse uteslutits, då den, enligt vad departementschefen
ansett, saknade betydelse och hittills endast sällan torde hava
efterlevts.
Enligt utskottets mening torde emellertid brandordningens införande
i dylik liggare äga ett visst värde. Även om genom magistratens försorg
exemplar av brandordningen skola finnas att köpa i staden, synes
det vara lämpligt, att allmänheten äger tillgång till en av magistraten
kontrollerad, fullt tillförlitlig avfattning av gällande brandordnings bestämmelser.
Särskilt torde detta vara av betydelse i sådana fall, då
brandordningen varit föremål för upprepade ändringar. Erinras må även,
att föreskrifter om vissa stadgandens införande i särskild liggare återfinnas
ej blott i gällande brandstadga utan även i 1868 års ordningsstagda,
1874 års byggnadsstadga och den år 1919 utfärdade hälsovårdsstadgan.
Det torde vara ändamålsenligt, att alla för staden gällande
politiföreskrifter finnas sammanförda i en officiell samling. Utskottet vill
därför föreslå, att bestämmelse om brandordningens införande i liggare
infogas i förevarande paragraf.
4 §•
Enligt de sakkunnigas förslag skulle brandväsendets förvaltningsangelägenheter
handhavas av en särskilt utsedd brandstyrelse, benämnd
brandnämnd. I propositionen har meddelats, att mot detta förslag
betänkligheter framförts från flera håll. Därvid hade framhållits, bland
annat, att åtskilliga städer, bland dem landets största, för närva
-
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
rande saknade särskilt organ för förvaltningen av brandväsendet utan
att därav försports några olägenheter. Det skulle också bäst överensstämma
med grunderna för den kommunala självstyrelsen att låta vederbörande
samhälle få avgöra, om behov förelåge att inrätta särskild styrelse
för brandväsendet. På grund av vad sålunda förekommit, hade
föreskrifter om obligatoriskt inrättande av brandstyrelse icke bibehållits
uti det i propositionen framlagda förslaget. Enligt nämnda förslag skall
särskild förvaltningsmyndighet för brandväsendet visserligen finnas, men
det har överlåtits åt stadsfullmäktige att besluta, om denna myndighet
skall utgöras av en för ändamålet utsedd styrelse, eller om förvaltningen
skall uppdragas åt någon redan befintlig kommunal förvaltningsmyndighet.
Uti förenämnda till utskottet ingivna skrivelse från skorstensfejareorganisationerna
har hemställts, bland annat, att sådan ändring måtte
vidtagas i det framlagda förslaget, att det lämnades staden frihet att
avgöra, huruvida särskild förvaltningsmyndighet för brandväsendet skulle
finnas eller ej. Detta förslag kan utskottet icke tillstyrka. Även om
några direkta olägenheter ej försports av de nu rådande förhållandena beträffande
förvaltningen av brandväsendets angelägenheter, torde det- dock
vara lämpligt, att dessa angelägenheter uppdragas åt en kommunal förvaltningsmyndighet.
Om det, såsom i propositionen föreslagits, överlåtes
åt stadsfullmäktige att efter eget skön utse särskild brandstyrelse eller
överlåta förvaltningsbestyren åt annan myndighet, torde några berättigade
invändningar mot förslaget för intrång i den kommunala självstyrelserätten
icke kunna göras.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle brandchef och vice brandchef
efter förslag av brandnämnden tillsättas av ortens beslutande myndighet,
så framt icke i brandordningen tillsättningen uppdragits åt annan kommunal
myndighet. På brandnämnden skulle vidare ankomma att efter
förslag av brandchef besluta angående befäls och underbefäls tillsättning
och avsked samt att pröva och avgöra brandchefens förslag i fråga om
brandmanskaps antagande, befordran och avsked.
På i propositionen angivna skäl har uti det framlagda förslaget
uppdragits åt den myndighet, som handhar förvaltningen av brandväsendets
angelägenheter, att tillsätta brandchef och vice brandchef. Samma
myndighet har även att efter förslag av brandchefen tillsätta övrigt befäl
och underbefäl vid brandstyrkan.
Uti den av herr Hamrin väckta motionen, har hemställts, att förslaget
måtte ändras, så att brandchef och vice brandchef komme att på
sätt de sakkunniga föreslagit tillsättas av den beslutande myndigheten.
Herr Kinmanson har uti den av honom framburna motionen hemställt,
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
9
att 2 mom. 4) av förevarande paragraf måtte erhålla följande lydelse:
»att tillsätta brandchef samt efter hörande av brandchefen, vice brandchef
och övrigt befäl och underbefäl vid brandstyrka, de senare dock
endast i den utsträckning stadsfullmäktige besluta».
I likhet med departementschefen anser utskottet lämpligast, att den
beslutande myndigheten icke får någon befattning med brandbefälets tillsättande.
Departementschefen har i detta avseende framhållit, att för
frågans avgörande främmande synpunkter lätt bliva bestämmande, då
nämnda myndighet skall tillsätta befattningshavare i kommunens tjänst.
Härtill kommer, att den beslutande myndigheten, som i regel består av ett
stort antal ledamöter, knappast kan antagas äga samma möjlighet att
ingående och allsidigt bedöma lämpligheten hos olika sökande som den
förvaltande myndigheten. Den sistnämnda måste nämligen förutsättas besitta
särskild sakkunskap på brandväsendets område och bär dessutom
det direkta ansvaret för brandväsendets handhavande inom kommunen.
Utskottet kan alltså icke tillstyrka herr Hamrins förslag.
Däremot har utskottet ansett det riktigt att, såsom i herr Kinmansons
motion föreslagits, brandchefen erhåller visst inflytande på tillsättandet
av vice brandchef. Utskottet har därför föreslagit sådan ändring i
förevarande paragraf, att vice brandchef skall i likhet med övrigt befäl
och underbefäl vid brandstyrkan tillsättas efter förslag av brandchefen.
Den i herr Kinmansons motion föreslagna modifikationen beträffande
brandunderbefälets tillsättande finner utskottet däremot icke anledning
tillstyrka.
6 §•
Enligt de sakkunnigas förslag fordrades för vinnande av anställning
såsom brandchef och vice brandchef bevis om viss utbildning, olika
allt efter folkmängden i den stad, anställningen avsåg. Bland fordringarna
ingick alltid viss tids tjänstgöring vid yrkesbrandkår samt dessutom, i
vissa fall, även viss byggnadsteknisk utbildning. I det föreliggande förslaget
har stadgats, att brandchefen och vice brandchefen skola vara väl
förfarna och vitsordade i sitt yrke samt besitta goda befälsegenskaper.
Utskottet finner emellertid en sådan bestämmelse mindre lämplig.
I gällande brandstadga saknas föreskrifter beträffande kompetensfordringarna
för erhållande av brandchefsbefattning. Detta har dock icke hindrat,
att yrkesutbildning på brandväsendets område allmänt uppställts som ett
oeftergivligt villkor för erhållande av brandchefsbefattning i de större
städerna. Även för erhållande av avlönad brandchefsbefattning i övriga
städer torde det numera som regel fordras viss föregående längre eller
Bihang till riksdagens jirotokoll 1923. 9 sand. 1 avd. 19 käft. {Nr 21.) 2
10
Första lagutskottets utlåtande ATr 21.
kortare utbildning- vid större yrkesbrandkår. Emellertid måste beaktas,
att brandchefsbefattningarna i flera av de mindre städerna icke äro förenade
med någon avlöning eller i varje fall med en ytterst obetydlig sådan,
ävensom att brandstadgans bestämmelser i nu förevarande avseende
skola gälla även för köpingar och andra stadsliknande samhällen, där det
torde vara regel, att brandchefsbefattningarna innehavas såsom oavlönade
kommunala förtroendeuppdrag.
Det föreslagna stadgandet synes närmast giva vid handen, att brandchefen
skall vara yrkesman. En bestämmelse, som tvingade mindre städer
och samhällen att anställa yrkesutbildade brandchefer, skulle emellertid
pålägga dem utgifter för brandväsendet, som icke stode i rimligt förhållande
till de eftersträvade fördelarna. Det synes därför utskottet lämpligast,
att i brandordningen för varje kommun meddelas föreskrifter angående
de krav, som böra ställas på brandchefens och vice brandchefens
kompetens. Någon risk torde icke vara förenad med denna anordning,
då länsstyrelsen skall fastställa icke blott brandordningen utan även beslut
om tillsättande av brandchef och vice brandchef och därvid har att
pröva den tillsattes lämplighet för befattningen. En viss garanti finnes
sålunda alltid för att kompetensfordringarna i de olika fallen icke sättas
för lågt. Utskottet föreslår därför, att paragrafens 2 mom. måtte utgå..
7 §•
Såsom redan vid 6 § framhållits, förekommer för närvarande och
torde även hädanefter förekomma, att brandchefsbefattningarna icke äro
förenade med någon avlöning utan innehavas såsom kommunala förtroendeuppdrag.
Att i de allmänna tidningarna införa kungörelse om
att en dylik oavlönad befattning är ledig, torde icke tjäna något förnuftigt
syfte, då sökande från andra orter icke gärna kunna tänkas ifrågakomma.
I de fall åter, då en avlönad brandchefsbefattning skall tillsättas,
torde man kunna utgå från, att den förvaltande myndigheten ombesörjer,
att ledigheten blir på lämpligt sätt annonserad. I regel torde
också bestämmelser om huru ledigheter inom brandbefälet skola kungöras
komma att intagas i städernas brandordningar, och det ankommer
då på de kommunala myndigheterna att själva bestämma, huru
nämnda kungörande skall ske. Utskottet finner därför icke av behovet
påkallat att föreskriva skyldighet att införa kungörelse i förevarande
avsende i de allmänna tidningarna och har därför ansett, att första
punkten i 7 § bör utgå. Likaså torde andra punkten kunna utgå, då
redan 4 § innehåller stadgande om vem som skall tillsätta brandchef
och vice brandchef.
i
Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 11
Som redan vid behandlingen av 4 § framhållits, har utskottet icke
ansett sig kunna tillstyrka det i herr Hamrins motion framställda förslaget,
att brandchef och vice brandchef skola utses av kommunens beslutande
myndighet.
10 §.
Enligt bestämmelserna i förevarande paragraf skall allmän brandsyn,
omfattande stads hela område, äga rum eu gång årligen. Synen
skall förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen eller annan av
brandbefälet såsom ordförande, skorstensfejaren samt stadsarkitekten
eller annan byggnadssakkunnig person. I stad med större folkmängd
må dock brandchefen eller annan av brandbefälet ensam verkställa
brandsyn, varom bestämmelse i så fall skall införas i brandordningen.
I paragrafens 3 mom. lämnas slutligen bestämmelser om brandsynens
uppgifter, och föreskrives därvid, att vid dylik syn skall undersökas,
bland annat, huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes
finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående
brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör
anordnats, borttagits eller ändrats.
Emot de sålunda föreslagna bestämmelserna har herr Kinmanson
i sin motion framställt vissa erinringar. Sålunda har han framhållit,
att bestämmelsen, att den årliga allmänna brandsynen skulle omfatta städs
hela område, d. v. s. alla byggnader m. m. inom staden, vore omöjlig
att genomföra i en sådan stad som Stockhom med dess stora antal byggnader
och eldfarliga upplag, därest icke ett mycket stort antal besiktningsmän
utsåges. En dylik årlig besiktning vore dessutom fullkomligt
onödig i exempelvis boningshus, där sotning i förening med eldstadsbesiktning
regelbundet verkställdes. Det vore därför lämpligare att lägga
i brandchefens hand att bestämma vilka byggnader m. m., som skulle
underkastas syn. Beträffande bestämmelsen, att brandchef eller annan
av brandbefälet skulle äga att ensam verkställa brandsyn i stad med
större folkmängd, har motionären anfört, att dylik befogenhet syntes kunna
tilläggas brandbefälet även i mindre stad. Det vore därför bättre att låta
Kungl. Maj:t, vederbörande länsstyrelse eller annan myndighet i varje
särskilt fall avgöra, när brandsyn skulle få förrättas enbart av brandbefälet.
Slutligen har motionären ansett, att i stad, där brandchefen eller
annan av brandbefälet ägde ensam verkställa brandsyn, borde få uppdragas
åt skorstensfejare att verkställa ovannämnda eldstadsbesiktning m. m.
Såsom skäl härför har motionären anfört, att det, framför allt i Stockholm,
skulle vara omöjligt för brandbefälet att årligen hinna undersöka
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
samtliga eldstäder. Det vore dessutom obehövligt, då sotarna både skyldighet
att vid de på bestämda mellantider återkommande sotningsförrättningarna
tillse, att eldstäder m. in. vore i fullgott skick. Herr Kinmansons
förslag har biträtts av förenämnda skorstensfejareorganisationer.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall bestämmelse,
att brandsyn må förrättas av enbart brandbefälet, införas i brandordningen.
Då denna skall fastställas av länsstyrelsen, kommer frågan om
brandsyns förrättande på angivet sätt alltid under nämnda myndighets
prövning. Det torde kunna förutsättas, att länsstyrelserna vid prövning
av underställda brandordningar komma att godtaga bestämmelser om
brandsynens överlämnande åt stadens brandbefäl, så snart garanti finnes
för att detsamma besitter erforderlig kompetens. Utskottet saknar därför
anledning tillstyrka motionärens förslag, i vad detsamma avser brandsyns
verkställande på angivet sätt även i mindre städer.
Däremot finner utskottet vad motionären i övrigt anfört beträffande
förevarande bestämmelser värt beaktande. Såsom motionären påpekat,
hade de sakkunniga föreslagit, att i stad, där brandchefen eller annan
ur brandkåren beordrad befälsperson ägde ensam förrätta brandsyn, den
s. k. eldstadsbesiktningen skulle kunna uppdragas åt skorstensfej aren i
distriktet. Emot denna bestämmelse har departementschefen anfört, att
det vore tvivelaktigt, om skorstensfej aren alltid besutte erforderlig kompetens
för dylikt uppdrag. Denna farhåga kan utskottet icke dela.
Genom förslagets bestämmelser torde vara sörjt för att samhällena komma
att erhålla en duglig och i sitt yrke väl förfaren skorstensfej arekår.
Särskilt torde detta bliva fallet i de större städerna. Några befogade
invändningar mot att i dylika städer anförtro den ifrågavarande eldstadsbesiktningen
åt skorstensfej ärna torde därför icke kunna göras. Tvärtom
torde detta vara lämpligt ej blott ur kostnadssynpunkt utan även med
hänsyn därtill, att besiktningen därigenom komme att anförtros åt personer,
som väl känna till de förhållanden, vilka skola undersökas. Enligt
20 § i förslaget skall nämligen vid varje sotningsförrättning verkställas
en sorgfällig undersökning av eldstäder, murar m. m. för upptäckande
av möjliga felaktigheter, som kunna medföra eldfara. I likhet med motionären
anser därför utskottet, att dylik besiktning må i stad med större
folkmängd kunna anförtros åt skorstensfejare.
Aven vad motionären anfört beträffande omfattningen av den besiktning,
som skall verkställas vid allmän brandsyn, finner utskottet
riktigt. Utan risk för brandsäkerheten torde i de större städerna kunna
överlåtas åt brandchefen att bestämma, vilka byggnader, lägenheter och
annat, som skola synas, ävensom tiden härför.
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
13
De ändrade bestämmelser, som utskottet sålunda funnit erforderliga,
hava fogats till paragrafen som ett nytt 4 mom. Till detta har även
överförts föreskriften i sista punkten av 2 mom. i förslaget, vilken jämväl
har avseende å städer med större folkmängd.
11 §•
Enligt bestämmelserna i 2 mom. av förevarande paragraf äger den,
som förrättar brandsyn, där så prövas nödigt, genast låta riva eldstad
m. m., som befinnes vara i så bristfälligt skick, att genom begagnandet
synnerlig fara för brand skulle uppstå.
Att i de fall, då brandsyn verkställes av endast en person, medgiva
förrättningsmannen rätt att på egen hand besluta dylika, för den
enskilde synnerligen ingripande åtgärder torde emellertid vara betänkligt.
Utskottet har därför ansett, att till momentet bör fogas ett nytt
stycke av innehåll, att förrättningsman, som ensam förrättar brandsyn,
icke må meddela beslut om rivning av eldstad, innan han hört två
personer, som av stadsfullmäktige utsetts att biträda vid dylika tillfällen.
En liknande bestämmelse återfinnes i brandordningen för Stockholm.
13 §.
Det torde vara tydligt, att i paragrafen omförmäld protokollsavskrift
bör tillställas vederbörande utan avgift.
16 §.
Herr Kinmanson har i sin motion föreslagit, att stadgandet i första
momentet av förevarande paragraf, att i brandordningen skall införas
bestämmelse om antal och gränser för distrikt, vari stad skall i och för
sotnings verkställande indelas, måtte utbytas mot föreskrift, att stad skall
vara indelad i erforderligt antal sotningsdistrikt. Även om, såsom motionären
anfört, antalet sotningsdistrikt kan behöva ökas i samma mån som
stad tillväxer, torde detta dock icke ske oftare än att erforderliga ändringar
utan större olägenheter kunna verkställas i brandordningen. Då
det är förenat med vissa fördelar att hava distriktsindelningen bestämd
i brandordningen, kan utskottet icke biträda motionärens förslag.
19 §.
I 2 mom. av förevarande paragraf har stadgats, att i brandordningen
skola intagas bestämmelser om den tid, som må förflyta från en
sotning till nästa. Denna tid får dock icke överskrida vissa med hänsyn
till olika slag av rökgångar bestämda frister.
14
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
Herr Kinmanson har i sin motion hemställt, att bestämmelserna
i nämnda moment måtte ersättas av en föreskrift, att beträffande sotningsfrist.
skall gälla vad vederbörande brandordning därom stadgar.
Vidare hava de förut omnämnda skorstensfejareorganisationerna
i sin till utskottet ingivna skrift, under framhållande av att det bäst
torde överensstämma med grunderna för den kommunala självstyrelsen
att, såsom hittills skett, låta vederbörande samhällen själva avgöra och
besluta om sotningsfrister, hemställt, att 2 mom. i förevarande paragraf
måtte erhålla följande lydelse: »I brandordningen skola intagas bestämmelser
om den tid, som må förflyta från en sotning till nästa, dock må
i intet fall sotningsfrist överstiga ett år».
Såsom av de sakkunnigas utredning framgår, gälla för närvarande
i olika städer synnerligen skiftande föreskrifter rörande sotningsfrister.
Behovet av sotning är beroende icke blott av eldningens omfattning utan
även och i främsta rummet av det använda bränslets beskaffenhet. Att
under dylika förhållanden fastslå för samtliga städer lämpade bestämmelser
torde icke vara möjligt och knappast heller erforderligt. Det bör
enligt utskottets mening hädanefter liksom hittills överlåtas åt de kommunala
myndigheterna att i brandordningen meddela de föreskrifter härom,
som kunna vara lämpliga för varje ort. Då brandordningen skall fastställas
av länsstyrelsen, har nämnda myndighet alltid möjlighet att tillse,
att för de olika orterna lämpliga tidsbestämmelser beträffande sotningen
meddelas. I stadgan torde endast böra meddelas den längsta tid, utöver
vilken sotningsfrist icke får utsträckas. Med hänsyn till de föreskrifter,
som för närvarande gälla på olika orter, har utskottet ansett, att denna
tid lämpligen bör bestämmas till två år.
21 §.
Då det måste anses lämpligt, att lägenhetsinnehavare i förväg
erhåller meddelande om, när sotningsförrättning skall äga rum, har utskottet
föreslagit, att föreskrift i sådant hänseende införes i paragrafen.
24 §.
Andra avdelningen i det föreliggande förslaget, omfattande 24—36
§§, innehåller bestämmelser rörande landsbygden. Enligt föreskrifterna
i förevarande paragraf skall länsstyrelsen under vissa förutsättningar äga
att efter vederbörandes hörande förordna, att vad i nämnda avdelning
stadgas skall helt eller delvis gälla inom viss kommun å landet eller del
därav. För dylikt område skall enligt 31 § 1 mom. gälla vissa bestämmelser
angående brandsyn.
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
15
Herr Sundling liar i sin motion föreslagit, bland annat, att till
24 § skulle fogas ett nytt stycke av innehåll, att i kommun, beträffande
vilken dylikt förordnande icke meddelats, skulle åligga kommunalstämma,
eller kommunalfullmäktige, där sådana finnas, att för fyra år i sänder
utse en brandsynenämnd, bestående av tre därtill lämpliga personer, att
årligen förrätta sådan brandsyn, som omnämnes i 31 § 1 mom. och däröver
avgiva rapport till kommunalnämnden.
Motionärens berörda förslag kan utskottet icke tillstyrka. Såsom
nyss nämnts medgiva föreskrifterna i förevarande paragraf, att stadgans
bestämmelser angående landsbygden göras helt eller delvis tillämpliga,
inom viss kommun eller del därav. En kommun, som önskar att bestämmelserna
om brandsyn enligt 31 § skola tillämpas inom dess område,
kan därför redan enligt det föreliggande förslaget få detta önskemål
uppfyllt genom att göra framställning härom hos länsstyrelsen.
En bestämmelse om obligatorisk brandsyn inom alla kommuner
skulle för övrigt enligt utskottets mening icke vara lämplig, då den för
många kommuner skulle kunna komma att medföra ökade kostnader utan att
ur allmän brandsäkerhetssynpunkt medföra någon egentlig fördel. Det
torde vara ändamålsenligast att liksom hittills överlåta åt brandförsäkringsbolagen
att föranstalta om brandsyns hållande.
25 §.
Uti första stycket av förevarande paragraf föreskrives, att brandordning
skall finnas för kommun, »beträffande vilken förordnande, som
i 24 § sägs, meddelats». Eu dylik erinran om de meddelade föreskrifternas
begränsade giltighetsområde torde icke vara erforderlig, då
redan av stadgandena i 24 § framgår, att bestämmelserna i såväl den
nu förevarande som de följande paragraferna i avdelning II äro tillämpliga
endast under förutsättning, att länsstyrelsen därom förordnat.
Att i de fall, då för viss kommun på grund av länsstyrelsens förordnande
allenast en del av de i avdelning II upptagna bestämmelserna
skola tillämpas, kräva, att brandordningen skall innehålla föreskrifter, som
äro erforderliga »för fullständigt och ändamålsenligt ordnande av kommunens
brandväsen», torde icke vara lämpligt. Utskottet har därför
ansett, att de citerade orden böra utgå.
29 §•
Herr Sundling har i sin motion föreslagit, att bestämmelserna i
förevarande paragraf om tillsättande av brandchef och vice brandchef
på landet måtte ändras så, att dessa befattningshavare komme att utses
16 Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, men eljest av kommunalstämma.
På skäl, som av utskottet ovan under 4 § anförts mot förslaget, att
brandchef och vice brandchef i stad skola utses av den beslutande myndigheten,
finner sig utskottet böra avstyrka herr Sundlings ifrågavarande
yrkande.
31 §.
Enligt 2 mom. i förevarande paragraf skall brandsyn förrättas av
en nämnd, bestående av tre därtill lämpliga personer, som den förvaltande
myndigheten utser.
Herr Sundling har i sin motion yrkat den ändring i förslaget, att
brandsynenämnd måtte utses av kommunens beslutande organ.
Denna motionärens hemställan finner utskottet vara förtjänt att
bifallas. De skäl, som anförts mot förslaget, att brandchef och vice
brandchef skola utses av den beslutande myndigheten, kunna icke göras
gällande mot förevarande yrkande. I de fall, då för närvarande inom
kommunerna utses brandsynenämnd, torde valet i regel förrättas av kommunalfullmäktige
eller kommunalstämma. I större kommuner torde även
vara vanligt, att desamma för brandsyns förrättande delas i distrikt, och
att särskild nämnd utses för varje distrikt. Det har synts utskottet lämpligt,
att bestämmelser, som möjliggöra en dylik anordning, infogas i
nämnda moment. Däremot kan utskottet icke finna erforderligt, att i
stadgan fastslås, att brandsynenämnd skall bestå av tre ledamöter. I
vissa fall lärer vara tillräckligt, att därtill utses allenast två personer.
Det torde vara ändamålsenligt att lämna kommunerna valfrihet i detta
hänseende.
32 §.
I 3 mom. av denna paragraf stadgas bland annat, att, därest vid
efterbesiktning befinnes, att givet föreläggande icke fullgjorts, underrättelse
skall meddelas polismyndigheten, som har att tillhålla den försumlige att
fullgöra vad honom åligger, samt att arbete, som ej blivit utfört, må av
samma myndighet verkställas på den försumliges bekostnad. Denna
bestämmelse finner utskottet mindre tillfredsställande. Det föreslagna
anlitandet av polismyndigheten torde medföra onödig omgång. Lämpligare
synes vara, att ifrågavarande befogenhet i stället tillägges brandsynenämnden.
34 §.
Även i förevarande paragraf omförmälda protokollsavskrift synes
böra kostnadsfritt tillställas vederbörande.
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
17
36 §.
Herr Törnqvist har i sin motion hemställt, att i förevarande paragraf
måtte införas bestämmelse av innehåll, att tidsfristen från en sotning
till nästa icke får överstiga ett år, samt att sotning skall utföras av
kvalificerad yrkesman. Enahanda yrkande har framställts av skorstensfejareorganisationerna.
Detta förslag kan utskottet icke biträda. Med hänsyn till de olika
förhållanden, som råda i skilda delar av landet, synes det icke vara
lämpligt att fastställa någon allmängiltig längsta sotningsfrist. Föreskrift,
att sotning alltid skall verkställas av yrkesskorstensfejare, torde medföra
onödiga kostnader. I de orter, där så finnes erforderligt, kunna givetvis
bestämmelser i nu ifrågavarande hänseenden intagas i brandordningarna.
47 §.
Den i 1 mom. av förevarande paragraf stadgade klagotiden synes
utskottet, så vitt angår landet, väl kort. Utskottet har ansett sig böra
föreslå, att sagda tid för landsbygden utsträckes till tjugu dagar.
Såsom redan berörts, hade de sakkunniga föreslagit inrättandet av
en statlig inspektion över rikets brandväsen. Högsta inseendet över detsamma
skulle utövas av en riksbrandinspektör. Till biträde åt denne
ävensom åt länsstyrelserna och de kommunala myndigheterna skulle i
varje län finnas en inspektör för brandväsendet. Departementschefen
har emellertid på i propositionen anförda skäl förklarat sig icke kunna
i denna del biträda de sakkunnigas förslag.
Däremot har herr von Sneidern i den av honom framburna motionen
hemställt, att riksdagen vid avgivande av yttrande över det föreliggande
förslaget ville hos Kungl. Maj:t begära framläggande av förslag
till inrättande av en brandinspektörstjänst med huvudsakligen konsultativ
verksamhet, vilken tjänst borde träda i funktion samtidigt med att den
nya brandstadgan komme i tillämpning.
Vissa skäl kunna givetvis anföras för motionärens förslag. Den
nya brandstadgan kommer att pålägga länsstyrelserna åtskilliga uppgifter
med hänsyn till brandväsendet, och det torde icke kunna förutsättas, att
sagda myndigheter alltid äro i besittning av erforderlig sakkunskap. Det
skulle uppenbarligen vara förenat med vissa fördelar att vid handläggning
av frågor, som för sin prövning kräva tekniska insikter, äga tillgång
till ett särskilt sakkunnigt statsorgan. Behovet av eu rådgivande mynDihang
till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 1 avd. 19 käft. (Nr 21.) 3
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
dighet på detta område har även framhållits i förenämnda skrivelse från
Svenska brandskyddsföreningen.
Emellertid kan utskottet för sin del icke tillstyrka bifall till detta
förslag. Det finansiella läget manar givetvis till största varsamhet, då
fråga är om inrättande av nya tjänster. Märkas bör även, såsom departementschefen
erinrat, att en rådgivande verksamhet på brandväsendets
område redan nu utövas av såväl försäkringsinrättningar som vissa frivilliga
sammanslutningar. Den omständigheten, att vid tiden för den
nya brandstadgans ikraftträdande normaltyper till olika brandordningar
torde komma att tillhandahållas, synes även i någon mån minska myndigheternas
behov av sakkunnigt biträde. Ifrågasättas kan slutligen, huruvida
det skulle bliva möjligt för en person att fullgöra de uppgifter, som
enligt förslagsställarnas mening skulle påläggas den nye brandinspektören.
Det vill synas, som om ett bifall till motionen skulle ställa i utsikt inrättandet
av flera nya befattningar.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
l:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen
för yttrande underställda förslaget till brandstadga
ävensom motionerna nris 263 och 277 i andra
kammaren ansett, att nämnda stadga bör erhålla följande
ändrade lydelse:
19
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Brandstadga.
Avdelning I.
Bestämmelser angående stad.
1 kap.
Om stads skyldighet att upprätthålla ett brandväsen, om brandordning samt om
förvaltningen av brandväsendet.
1 §•
Det åligger varje stad att i enlighet med bestämmelserna i denna
stadga vidmakthålla ett brandväsen, som kan anses tillfredsställa skäliga
anspråk på trygghet mot skada av brand.
2 §•
För varje stad skall finnas brandordning,
upptagande de föreskrifter,
som utöver i denna stadga eller
eljest i vederbörlig ordning meddelade
bestämmelser äro erforderliga
för fullständigt och ändamålsenligt
ordnande av stadens brandväsen.
I brandordning må för överträdelse
av dess föreskrifter stadgas
böter från och med 5 till och med
500 kronor.
2 §•
För varje stad skall finnas brandordning,
upptagande de föreskrifter,
som utöver i denna stadga eller eljest
i vederbörlig ordning meddelade
bestämmelser äro erforderliga
för fullständigt och ändamålsenligt
ordnande av stadens brandväsen.
I brandordning må för överträdelse
av dess föreskrifter stadgas
böter från och med 5 till och med
500 kronor.
Till fullständig ande av brandordningen
äga stadsfullmäktige utfärda
särskilda reglementen för brandstyrka,
brandchef och vice brandchef samt
för skorstensfejare.
I dessa reglementen må dock ej
böter eller viten stadgas för under
-
20
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
3 §•
Brandordning antages av stadsfullmäktige
samt skall för att vara
gällande fastställas av länsstyrelsen.
Finner länsstyrelsen brandordningen
ej kunna fastställas, skola skälen
därför uppgivas. Då brandordning
fastställts, skall den av länsstyrelsen
ofördröjligen införas i länskungörelserna,
därav tre exemplar skola
insändas till kommunikationsdepartementet,
ett till justitiekanslern och
ett till justitieombudsmannen. Det
åligger magistraten skyndsamt besörja,
att kungörelse om fastställ elsen
införes i den eller de tidningar,
vari kommunala meddelanden för
staden införas, samt att exemplar av
brandordningen finnas inom staden
att tillgå för köpare.
Yad sålunda stadgats, skall äga
tillämpning jämväl i fråga om ändring
i eller tillägg till brandordning.
(Utskottets förslag.)
låtenhet att fullgöra vad däri föreskrives,
utan skola de bestämmelser
härom, vilka kunna anses erforderliga,
införas i brandordningen.
3 §•
Brandordning antages av stadsfullmäktige
samt skall för att vara
gällande fastställas av länsstyrelsen.
Finner länsstyrelsen brandordningen
ej kunna fastställas, skola skälen
därför uppgivas. Då brandordning
fastställts, skall den av länsstyrelsen
ofördröjligen införas i länskungörelserna,
därav tre exemplar skola
insändas till kommunikationsdepartementet,
ett till justi tiekanslern och
ett till justitieombudsmannen. Det
åligger magistraten att dels fullständigt
införa brandordningen i en för
sådant ändamål inrättad liggare dels
ock skyndsamt besörja, att kungörelse
om fastställelsen införes i den eller
de tidningar, vari kommunala meddelanden
för staden införas, samt
att exemplar av brandordningen finnas
inom staden att tillgå för köpare.
Vad sålunda stadgats, skall äga
tillämpning jämväl i fråga om ändring
i eller tillägg till brandordning.
4 §•
1 mom. Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall
handhavas av en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller
ock av annan kommunal förvaltningsmyndighet, på sätt stadsfullmäktige
besluta.
21
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Ma,jäs förslag.)
t? mom. Det tillkommer den förvaltande
myndigheten bland annat:
1) att uppgöra förslag till brandordning,
reglementen för brandstyrkan
och skorstensfejare samt sotningstaxa,
2) att årligen avgiva förslag till
inkomst- och utgiftsstat för brandväsendet
under det nästföljande året,
3) att hos vederbörande myndigheter
väcka de förslag öch göra de
framställningar, som finnas nödiga,
4) att tillsätta brandchef och
vice brandchef samt efter förslag av
brandchefen övrigt befäl och underbefäl
vid brandstyrkan, samt
5) att efter förslag av brandchefen
av de i allmän brandkår tjänstpliktiga
uttaga och indela lämpligt
antal personer till befäl, underbefäl
och manskap.
I övrigt må i brandordningen
meddelas ytterligare föreskrifter om
den förvaltande myndighetens åligganden.
(Utskottets förslag.)
2 mom. Det tillkommer den förvaltande
myndigheten bland annat:
1 :o) att uppgöra förslag till brandordning,
reglementen för brandstyrkan,
brandchefen, vice brandchefen
och skorstensfejare samt sotningstaxa,
2:o) att årligen avgiva förslag till
inkomst- och utgiftsstat för brandväsendet
under det nästföljande året,
3:o) att bos vederbörande myndigheter
väcka de förslag och göra de
framställningar, som finnas nödiga,
4:o) att tillsätta brandchef samt
efter förslag av brandchefen vice
brandchef jämte övrigt befäl och underbefäl
vid brandstyrkan, samt
5:o) att efter förslag av brandchefen
av de i allmän brandkår tjänstpliktiga
uttaga och indela lämpligt
antal personer till befäl, underbefäl
och manskap.
I övrigt må i brandordningen
meddelas ytterligare föreskrifter om
den förvaltande myndighetens åligganden.
2 kap.
Om brandstyrka, brandchef och vice brandchef.
5 §•
1 mom. I varje stad skall finnas en brandstyrka av sådan omfattning,
att stadens trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsställande.
Brandstyrkan skall med det undantag, varom förmäles i 4 mom.
i denna §, vara sammansatt dels av avlönad personal och dels av personal,
som inträder på grund av medborgerlig plikt.
2 mom. Avlönad brandstyrka 2 mom. Avlönad brandstyrka
är yrJcesbrandkär, när medlemmarna är yrkesbrandkår, när medlemmarna
22 Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
äro anställda med skyldighet att
för avtalad tid odelat ägna sig åt
brandtjänsten, och borgarbrandkår,
när medlemmarna äro för avtalad
tid förbundna att, vid sidan av sin
borgerliga sysselsättning, ägna viss
tid åt brandtjänst.
Yrkesbrandkår skall vara kasernerad
inom brandstationen.
Borgarbrandkårens medlemmar
skola förmedelst ändamålsenlig alarmeringsan
ordning kunna inkallas
till tjänst å varje tid av dygnet.
äro anställda med skyldighet att
för avtalad tid odelat ägna sig åt
brandtjänsten, och borgarbrandkår,
när medlemmarna äro för avtalad
tid förbundna att, vid sidan av sin
borgerliga sysselsättning, ägna viss
tid åt brandtjänst.
Yrkesbrandkår skall vara kasernerad
inom brandstation.
Borgarbrandkårens medlemmar
skola förmedelst ändamålsenlig alarmeringsanordning
kunna inkallas
till tjänst å varje tid av dygnet.
3 mom. Den på medborgerlig plikt grundade brandstyrkan utgör
allmänna brandkåren, och skall denna bestå av erforderligt antal till eldsläckningst
jänst lämpliga personer, som uttagits bland de tjänstpliktiga.
Skyldig att tjänstgöra i allmänna brandkåren är envar i staden boende
arbetsför man från och med det år, under vilket han fyller 20 år, till
och med det, under vilket han fyller 50 år.
4 mom. Där avlönad brandstyrka finnes av sådan storlek, att stadens
trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsställande, äger länsstyrelsen
på därom gjord framställning medgiva, att allmän brandkår ej
skall upprättas. Likaledes må i stad, där så kallad frivillig brandkår
finnes, denna kunna efter länsstyrelsens beprövande helt eller delvis ersätta
annan brandstyrka.
5 mom. I brandordningen skola meddelas närmare bestämmelser
om brandstyrkans sammansättning.
6 §•
1 mom. Närmaste inseendet
över stadens brandväsen utövas av
en för sådant ändamål utsedd brandchef.
För att vid brandchefens
frånvaro i hans ställe inträda skall
finnas en vice brandchef.
2 mom. Till brandchef och vice
brandchef må ej utses annan än
6 §•
Närmaste inseendet över stadens
brandväsen utövas av en för sådant
ändamål utsedd brandchef. För att
vid brandchefens frånvaro i hans
ställe inträda skall finnas en vice
brandchef.
23
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
den, som är i sitt yrke väl förfaren
och vitsordad samt besitter goda
befälsegenskaper.
7 §•
1 mom. Då befattning såsom
brandchef eller vice brandchef är
ledig, skall kungörelse därom införas
i allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens
utgång förrättas av
den i 4 § avsedda myndighet val
bland de sökande. Valet skall för
att vara giltigt fastställas av länsstyrelsen,
som har att pröva den
valdes lämplighet för befattningen.
2 mom. Brandchef och vice
brandchef tillsättas för den tid och
på de villkor, stadsfullmäktige besluta.
8 §•
I brandordningen eller särskilt
av stadsfullmäktige utfärdat reglemente
skola närmare bestämmelser
meddelas angående brandchefens
och vice brandchefens ävensom angående
brandstyrkans åligganden
samt vad därmed har samband.
(Utskottets förslag.)
7 §•
Brandchef och vice brandchef
tillsättas för den tid och på de
villkor, stadsfullmäktige besluta.
Tillsättandet skall för att vara
giltigt fastställas av länsstyrelsen,
som har att pröva den tillsattes lämplighet
för befattningen.
8 §•
I brandordningen eller reglemente
skola närmare bestämmelser
meddelas angående brandchefens och
vice brandchefens ävensom brandstyrkans
åligganden samt vad därmed
har samband.
3 kap.
Om brand- och livräddningsredskap m. m.
9 §•
1 mom. Det åligger varje stad:
l:o) att anskaffa och underhålla dels brand- och livräddningsredskap
i tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet, dels ock
24
Första lagutskottets utlåtande. Nr 21.
(.Ktmgl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eu eller flera lämpligt belägna brandstationer för den kasernerade brandstyrkans
förläggning samt för inrymmande av brand- och livräddningsredskap
eller, där kasernerad brandstyrka ej finnes, nödiga förvaringsrum
för redskapen,
2:o) att anskaffa och underhålla brandtelegraf eller ock att på annat
lämpligt sätt träffa anordning, varigenom vid eldsvådetillbud brandstyrkan
kan av allmänheten tillkallas,
3:o) att sörja för beredande av tillräcklig vattentillgång vid eldsvåda
genom vattenledning eller uppfordring av vatten från vattendrag,
anlagda vattenbehållare eller allmänna eller enskilda brunnar, genom
fastställande av skyldighet till vattenkörning, där sådan ifrågakommer,
ävensom genom bestämmelser, i vad mån och genom vilkas försorg
brandvakar vintertiden skola hållas öppna samt huru tillgång på varmt
vatten för sprutornas uppvärmande under köld må beredas, samt
4:o) att genom polisbetjäning eller på annat lämpligt sätt anordna
brandvakt för uppmärksammande av eldfara.
1 brandordningen skola närmare bestämmelser införas om vad här
ovan under 2:o), 3:o) och 4:o) blivit stadgat.
2 mom. Vidare må i brandordningen stadgas åläggande för fastighetsägare
att anskaffa och underhålla viss för gård, upplagsplats med
mera erforderlig brand- och livräddningsredskap ävensom lämnas föreskrift
om denna redskaps förvaring.
4 kap.
Om brandsyn.
10 §.
1 mom. Allmän brandsyn, omfattande stads hela område, skall
efter förutgången kungörelse äga rum en gång årligen å tid, som i brandordningen
bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när
brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.
2 mom. Brandsyn skall för- 2 mom. Brandsyn skall för
rättas
av en nämnd, bestående av rättas av en nämnd, bestående av
brandchefen eller annan av brandbefälet
såsom ordförande, skorstensfejaren
samt stadsarkitekten eller
brandchefen eller annan av brandbefälet
såsom ordförande, skorstensf
ej aren samt stadsarkitekten eller
25
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
annan byggnadssakkunnig person, annan byggnadssakkunnig person,
som byggnadsnämnden förordnar. som byggnadsnämnden förordnar.
I stad med större folkmängd må
dock brandchefen eller annan av
brandbefälet ensam verkställa brandsyn;
härom skall bestämmelse införas
i brandordningen.
3 mom. Vid brandsyn skall noga undersökas:
l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av
elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människoliv
och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,
2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes
finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående
brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats,
borttagits eller ändrats, samt
3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av beskaffenhet
att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning eller
svårighet vid räddning av människoliv från eldskada.
4 mom. I stad med större folkmängd
må i brandordningen stadgas:
att brandchefen äger bestämma,
vilka byggnader, lägenheter och annat,
som skola synas, ävensom tiden härför,
att brandchefen eller annan av
brandbefälet ensam äger verkställa
brandsyn, samt
att den under 3 mom. 2:6) föreskrivna
eldstadsbesiktning m. m. må
uppdragas åt skorstensfejare att verkställas
i samband med sotning.
11 §•
1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 10 § 3 mom. l:o) omnämnd
föreskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma
moment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör,
föreläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. lavd. 19 käft. {Nr 21.) 4
26
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Utskottets förslag.)
2 mom. Befinnes vid brandsyn
eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller
annat dylikt vara i så bristfälligt
skick, att synnerlig fara för brand är
för handen, äger den, som förrättar
synen, där så prövas nödigt, att
genast låta riva den eller de eldstäder,
genom vilkas begagnande
fara för bi''and kan uppstå, eller
vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom
begagnandet kan hindras,
till dess bristen blivit avhjälpt.
Dock må i stad, där brandsyn
förrättas av endast en person, förrättningsmannen
icke meddela beslut
om rivning av eldstad, innan han
hört två sakkunniga personer, vilka
jämte två suppleanter för dem årligen
utses av stadsfullmäktige att vid
dylika tillfällen biträda.
3 mom. Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbesiktning
förrättas av den, som givit föreläggandet. Befinnes därvid
föreläggandet icke vara fullgjort, skall underrättelse skyndsamt meddelas
polismyndigheten, som har att tillhålla den försumlige att fullgöra vad
honom åligger. Arbete, som ej blivit utfört, må polismyndigheten låta
verkställa på den försumliges bekostnad.
12 §.
Iakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande,
varom i 10 § 3 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare
eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra
åläggas vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller
eljest stadgats, har den, som förrättar brandsynen eller efterbesiktningen,
att ofördröjligen ingå till länsstyrelsen med anmälan därom.
Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vederbörandes hörande
meddela det föreläggande, som av förhållandena påkallas; läns
-
(Kungl. Maj:ts förslag.)
2 mom. Befinnes vid brandsyn
eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller
annat dylikt vara i så bristfälligt
skick, att synnerlig fara för brand är
för handen, äger den, som förrättar
synen, där så prövas nödigt, att
genast låta riva den eller de eldstäder,
genom vilkas begagnande
fara för brand kan uppstå, eller
vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom
begagnandet kan hindras,
till dess bristen blivit avhjälpt.
27
första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
styrelsen obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövning
giva sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen
vidare sig utlåter.
I ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas
brandchefen.
13 §.
1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll,
däri skall anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som givits.
Avskrift av protokollet, i vad detsamma rör fastighetsägare eller
annan vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tillställas
denne.
2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall i korthet
införas i en för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad liggare,
som upptager i ordningsföljd alla fastigheter inom staden.
14 §.
Lägenhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersökas,
skall vara tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämda
tid. Underlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid utsättas för
förrättningen eller den del därav, som ej kunnat verkställas. Tredskas
någon att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som
skall undersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten.
15 §.
Polismyndigheten skall ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt,
som kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn och, när missförhållande
iakttages, därom ofördröjligen underrätta brandchefen.
5 kap.
Om sotning.
16 §.
1 mom. I brandordningen skall införas bestämmelse om det antal
distrikt, vari stad skall i och för sotnings verkställande indelas; och skall
därvid tillika angivas de särskilda distriktens gränser.
28
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)
2 mom. För varje sotningsdistrikt skall finnas anställd en vrkesutbildad
skorstensfejare.
17 §.
För att vinna anställning såsom skorstensfejare fordras att liava
uppnått 25 års ålder samt hava antingen med godkända kunskapsbetyg
genomgått statsunderstödd fackskola för utbildande av skorstensfejare eller
ock minst 5 år med goda vitsord arbetat i yrket.
18 §.
Då skorstensfej arbefattning är ledig, skall kungörelse därom införas
i allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens utgång utfärdar den i 4 §
avsedda myndighet förordnande för den av de sökande, som prövas vara
lämpligast.
Finner nämnda myndighet skorstensfej aren icke vidare vara lämplig
för befattningen, må han därifrån entledigas.
19 §.
1 mom. Skorstensfejare åligger att själv eller genom hos honom
anställda biträden utföra all inom hans distrikt erforderlig sotning; och
må dylikt arbete ej utföras av annan, så framt icke i fråga om till
fabrik eller annan anläggning hörande, fristående skorsten med rökgångar
och kanaler den i 4 § avsedda myndighet efter brandchefens
hörande därtill giver tillstånd.
2 mom. I brandordningen skola
intagas bestämmelser om den tid,
som må förflyta från en sotning till
nästa. Denna tid får dock icke
sättas längre än
2 mom. I brandordningen skola
intagas bestämmelser om den tid,
som må förflyta från en sotning till
nästa. Denna tid får dock icke
sättas längre än till två år.
till en månad
för rökgång jämte köksspisel, pannmur
eller annan eldstad, varest kokning
äger rum i större omfattning
än för enskilt hushålls behov, såsom
i värdshus, näringsställe, bageri,
rökeri eller annan därmed jämförlig
inrättning;
291
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
till två månader
a) för rökgång jämte köksspisel,
pannmur eller annan eldstad, varest
kokning äger rum för enskilt
hushålls behov;
b) för centraluppvärmningsapparat
med tillhörande rökgång och rör;
c) för imrör, som användes endast
för immas avledande och tillhör
köksspisel eller annan eldstad,
varest kokning äger rum i större
omfattning än för enskilt hushålls
behov;
till två år
a) för rökgång jämte kamin och
kakelugn, som användas uteslutande
för rums uppvärmning, ävensom
badkamin;
b) för skorsten med rökgångar
och kanaler, som höra till fabrik
eller annan anläggning;
c) för annat imrör än ovan
nämnts.
Från vad sålunda stadgats må
undantag beviljas i brandordningen
för det fall att eldning ej skett
efter senast verkställda sotning.
(Utskottets förslag.)
Från vad sålunda stadgats må
undantag beviljas i brandordningen
för det fall att eldning ej skett
efter senast verkställda sotning.
20 §.
Vid sotningsförrättning skall sorgfälligt undersökas, huruvida å
eldstad, mur, rör, tak, skorsten och dylikt finnes felaktighet, som kan
medföra eldfara, varjämte uppmärksamhet skall ägnas jämväl åt annat,
som kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn. Upptäckes felaktighet
eller iakttages annat missförhållande, skall brandchefen ofördröjligen
underrättas därom.
30
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
21 §.
För sotningsarbetes utförande
skall skorsten sf ej aren äga tillträde
till byggnad och lägenhet ävensom,
när sådant för arbetets verkställande
är erforderligt, till bredvidliggande
fastighet. Vägras tillträde, skall
polismyndigheten lämna handräckning.
21 §.
För sotningsarbetes utförande
skall skorstensfejaren å förut tillkännagiven
tid äga tillträde till byggnad
och lägenhet ävensom, när sådant
för arbetets verkställande är
erforderligt, till bredvidliggande
fastighet. Vägras tillträde, skall
polismyndigheten lämna handräckning.
22 §.
1 mom. I brandordningen må införas de ytterligare bestämmelser
i fråga om sotning, som äro av nöden utöver vad i detta kapitel stadgats.
2 mom. Sotningstaxa skall, där sådan taxa ifrågakommer, antagas
av stadsfullmäktige samt underställas länsstyrelsens prövning.
3 mom. Angående skorstensfejare^
rättigheter och skyldigheter
i övrigt må bestämmelser meddelas
i brandordningen eller i av stadsfullmäktige
utfärdat reglemente.
3 mom. Angående skorstensfejare^
rättigheter och skyldigheter
i övrigt må bestämmelser meddelas
i brandordningen eller reglemente.
6 kap.
Om vissa med stad jämförliga samhällens skyldighet att ordna sitt brandväsen.
23 §.
Vad i denna avdelning är föreskrivet för stad, skall i tillämpliga
delar gälla även för köping, så ock för hamnplats, fiskläge eller annan
tätare befolkad ort, då sådant av omständigheterna påkallas och länsstyrelsen
till följd därav efter vederbörandes hörande därom förordnar
genom beslut, som skall underställas Konungens prövning.
31
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Ma.j:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Avdelning II.
Bestämmelser angående landsbygden.
7 kap.
Om stadgans tillämpningsområde.
24 §.
Då landskommun därom gör framställning eller då länsstyrelse med
hänsyn till byggnadstäthet, befintligheten av eldfarliga inrättningar eller
andra dylika omständigheter finner förhållandena sådant påkalla, äger
länsstyrelsen efter vederbörandes hörande förordna, att vad i denna avdelning
stadgas skall helt eller delvis gälla inom viss kommun å landet
eller del därav.
Har dylikt förordnande meddelats, skall jämväl vad under avdelning
III här nedan stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
8 kap.
Om brandordning och förvaltningen av brandväsendet.
25 §.
För kommun, beträffande vilken
förordnande, som i 24 § sägs,
meddelats, skall finnas brandordning,
upptagande de föreskrifter,
som utöver i denna stadga eller eljest
i vederbörlig ordning meddelade
bestämmelser äro erforderliga
för fullständigt och ändamålsenligt
ordnande av kommunens brandväsen.
I brandordning må för överträdelse
av dess föreskrifter stadgas
böter från och med 5 till och med
500 kronor.
25 §.
För kommun skall finnas brandordning,
upptagande de föreskrifter,
som utöver i denna stadga eller eljest
i vederbörlig ordning meddelade
bestämmelser äro erforderliga.
I brandordning må för överträdelse
av dess föreskrifter stadgas
böter från och med 5 till och med
500 kronor.
32
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
26 §.
Av kommun antagen brandordning skall för att vara gällande fastställas
av länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen brandordningen ej kunna
fastställas, skola skälen därför uppgivas. Då brandordning fastställts,
skall den av länsstyrelsen ofördröjligen införas i länskungörelserna, därav
tre exemplar skola insändas till kommunikationsdepartementet, ett till
justitiekanslern och ett till justitieombudsmannen. Det åligger kommunalnämnden
skyndsamt besörja, att kungörelse om fastställelsen införes
i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för orten införas,
samt att exemplar av brandordningen finnas inom kommunen att tillgå
för köpare.
Yad sålunda stadgats, skall äga tillämpning jämväl i fråga om
ändring i eller tillägg till brandordning.
27 §.
Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall handhavas
av kommunalnämnden, därest ej kommunen finner skäligt uppdraga förvaltningen
åt en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller
ock åt annan kommunal förvaltningsmyndighet.
I brandordningen skola föreskrifter meddelas dels, då särskild brandstyrelse
finnes, om dennas sammansättning, dels ock om de åligganden
och befogenheter, som tillkomma den förvaltande myndigheten.
9 kap.
Om brandstyrka, brandchef och vice brandchef samt brand- och livräddnings
redskap
m. m.
28 §.
Kommun skall upprätthålla en brandstyrka av tillfredsställande
storlek och sammansättning.
I brandordningen skola närmare bestämmelser meddelas härom
ävensom om brandstyrkans åligganden i tjänsten.
Ingår i brandstyrkan allmän brandkår, är envar i kommunen boende
arbetsför man pliktig att tjänstgöra i densamma från och med det
år, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han
fyller 50 år.
Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 33
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
29 §.
Närmaste inseendet över kommuns brandväsen utövas av en för
sådant ändamål utsedd brandchef.
För att vid brandchefens frånvaro i hans ställe inträda skall finnas
en vice brandchef.
Brandchefen och vice brandchefen utses av den myndighet, som
handhar förvaltningen av brandväsendets angelägenheter. De tillsättas
för den tid, som i brandordningen bestämmes.
Om brandchefens och vice brandchefens åligganden skola bestämmelser
meddelas i brandordningen.
30 §.
Likaledes skola i brandordningen införas efter kommunens behov
lämpade bestämmelser om:
kommunens gemensamma brand- och livräddningsredskap samt förvaringsrum
för densamma,
beredande av vattentillgång för eldsläckning,
lämplig signalanordning för tillkännagivande av eldsvåda samt
i vad mån fastighetsägare åligger att anskaffa och underhålla för
fastigheten erforderlig brand- och livräddningsredskap.
10 kap.
Om brandsyn.
31 §.
1 mom. Varje år å i brandordningen bestämd tid skall efter förutgången
kungörelse brandsyn förrättas. Därvid skall noga undersökas:
l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av
elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människoliv
och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,
2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes
finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående
brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats,
borttagits eller ändrats, samt
3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av
Bihang till riksdagens protokoll 192.3. 0 sand. lavd. 10 höft. (Nr 21.) 5
34
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)
beskaffenhet att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning
eller svårighet vid räddning av människoliv från eldskada.
Från den årliga brandsynen må den myndighet, som handhar förvaltningen
av brandväsendets angelägenheter, bevilja undantag för byggnad,
som är av obetydlig beskaffenhet eller belägen på ett avstånd av minst
1,000 meter från närmaste byggnad; skolande den förvaltande myndigheten
bestämma om och huru ofta brandsyn å sådan byggnad skall äga rum.
Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när brandebefen så
påfordrar, särskild brandsyn hållas.
2 mom. Brandsyn förrättas av
en nämnd, bestående av tre därtill
lämpliga personer, som den förvaltande
myndigheten utser. Vid förrättningen
äger brandförsäkringsinrättning,
bos vilken inom kommunen
belägen fastighet är försäkrad
mot skada av brand, vara tillstädes
med rätt att göra erinringar
men icke att deltaga i besluten.
2 mom. Brandsyn förrättas av
en nämnd, bestående av två eller
tre därtill lämpliga personer, som
utses av kommunalfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, av kommunalstämma.
För brandsyns förrättande
må kommunalfullmäktige eller kommunalstämma
indela kommunen i
distrikt och för varje distrikt utse
särskild brandsynenåmnd. Vid förrättningen
äger brandförsäkringsinrättning,
hos vilken inom kommunen
belägen fastighet är försäkrad
mot skada av brand, vara tillstädes
genom ombud med rätt att
göra erinringar men icke att deltaga
i besluten.
32 §.
1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 31 § 1 mom. l:o) omnämnd
föreskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma
moment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör,
föreläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.
2 mom. Befinnes vid brandsyn eldstad, mur, rör, tak, skorsten
eller annat dylikt vara i så bristfälligt skick, att synnerlig fara för brand
är för handen, äger brandsynenämnden, där så nödigt prövas, att genast
låta riva den eller de eldstäder, genom vilkas begagnande fara för brand
kan uppstå, eller vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom begagnandet
kan hindras, till dess bristen blivit avhjälpt.
35
Första lagutskottets utlåtande, Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
3 mom. Har föreläggande givits,
skall å förut kungjord tid efterbesiktning
förrättas av brandsynenämnden.
Befinnes därvid föreläggandet
icke vara fullgjort, skall
underrättelse skyndsamt meddelas
polismyndigheten, som har att tillhålla
den försumlige att fullgöra
vad honom åligger. Arbete, som
ej blivit utfört, må polismyndigheten
låta verkställa på den försumliges
bekostnad.
3 mom. Har föreläggande givits,
skall å förut kungjord tid efterbesiktning
förrättas av brandsynenämnden.
Befinnes därvid föreläggandet
icke vara fullgjort, skall
brandsynenämnden tillhålla den försumlige
att fullgöra vad honom
åligger. Arbete, som ej blivit utfört,
må brandsynenämnden låta verkställa
på den försumliges bekostnad.
33 §.
Iakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande,
varom i 31 § 1 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare
eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra åläggas
vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller eljest stadgats,
har brandsynenämnden att ofördröjligen ingå till länsstyrelsen med
anmälan därom.
Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vederbörandes hörande
meddela det föreläggande, som av förhållandena påkallas; länsstyrelsen
obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövning
giva sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen
vidare sig utlåter.
I ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas
brandchefen.
34 §.
Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll, däri skall
anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som givits. Avskrift
av protokollet i vad detsamma rör fastighetsägare eller annan
vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tillställas
denne.
35 §.
Lägenhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersökas,
skall vara tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämda
36
Företa lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
tid. Underlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid utsättas för
förrättningen eller den del därav, som ej kunnat verkställas. Tredskas
någon att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som
skall undersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten.
11 kap.
Om sotning.
36 §.
Det åligger innehavare av eldstadsförsedd byggnad att låta verkställa
nödig sotning, därvid alla rökgångar och eldstäder, som icke användas
uteslutande för gas eller elektricitet, skola jämte tillhörande rökrör
och imrör noga rengöras.
I brandordningen skall föreskrift intagas om den tid, som får
förflyta från en sotning till nästa, ävensom meddelas de övriga bestämmelser
om sotning, som kunna vara erforderliga.
r Vm " • r ; « . . ? '' jj vo r *
Avdelning III.
Allmänna bestämmelser.
12 kap.
Om tillsynen över brandväsendet i riket.
37 §.
Länsstyrelse skall, var inom sitt län, vaka över att brandväsendet
är tillfredsställande ordnat samt, där underlåtenhet i sådant hänseende
å någon ort äger rum och länsstyrelsens framställningar om rättelse icke
efterföljas, anmäla förhållandet hos Konungen.
13 kap.
Om förfarandet vid eldsvåda m. m.
38 §.
1 mom. Envar, som upptäcker eldsvåda eller fara därför, åligger
att varsko dem, som äro utsatta för eldfaran, ävensom att, såvida han
Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 37
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
icke själv kan släcka elden eller undanröja faran, genom förefintlig^ signalanordning
eller på annat lämpligt sätt underrätta därom, så att
släckningsmanskap kan infinna sig.
2 mom. Innehavare av telefon åligger att medelst denna genast
befordra inkommen brandanmälan vidare samt att vid eldsvådetillfällen
ställa telefonen till förfogande för brandchef eller den, som går hans
ärenden.
39 §.
1 mom. Vid eldsvåda äger brandchefen eller den, som i hans
ställe för befälet, att, när han anser sådant erfordras för hämmande av
eldens spridning, låta spränga eller riva hus, plank, staket eller annat,
dock att i brandordningen må kunna bestämmas, att han dessförinnan
har att, därest omständigheterna det medgiva, rådgöra med underlydande
befäl eller annan.
2 mom. Vatten för eldsläckning må hämtas från enskilda tillhöriga
brunnar eller andra vattensamlingar, när brandchefen eller annan
av brandbefälet giver befallning därom.
40 §.
Brandchefen är berättigad att för räddnings- och släckningsarbetet
vid eldsvåda bereda brandkåren tillträde till den fastighet, där elden
utbrutit, ävensom vid behov till annan fastighet samt att för arbetets
främjande låta avspärra brandplatsen, påkalla åtgärder för belysning av
densamma och dess närmaste omgivning samt för avstängning i erforderlig
utsträckning av vattenledning för annat ändamål än eldsläckning
ävensom förhindra belamring av gator, vägar och portgångar m. m.
Närmare föreskrifter härom må intagas i brandordningen.
41 §.
Ägare av fastighet, där eldsvåda timat, är pliktig att för eftersläckning,
grävning och andra efter branden nödiga arbeten, som ej
lämpligen kunna av brandkåren utföras, tillhandahålla erforderlig arbetsstyrka
vid påföljd för uraktlåtenhet därutinnan, att brandchefen pa
ägarens bekostnad anskaffar det behövliga manskapet.
38
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj.ls förslag.) {Utskottets förslag.)
42 §.
Envar ägare av häst, fordon eller båt är pliktig att, när brandchefen
för släckningsarbete det påfordrar, ställa dem till brandväsendets
förfogande emot ersättning, på sätt i brandordningen bestämmes.
14 kap.
Om ansvarapåföljd, besvär i ärenden rörande brandväsendet m. m.
43 §.
1 mom. Underlåter någon att ställa sig vid brandsyn givet föreläggande
till efterrättelse, böte, där ej särskilt vite är av rätten satt,
från och med 5 till och med 500 kronor.
Till enahanda böter vare den förfallen, som vid brandsyn tredskas
att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som skall
undersökas, eller som utan skäl vägrar skorstensfejare tillträde, då denne
inställer sig för sotnings verkställande. *
2 mom. Till böter från och med 5 till och med 500 kronor dömes
envar, som bryter mot vad som i 36, 38 och 42 §§ finnes för varje fall
föreskrivet.
3 mom. Den, som giver eller föranleder falsk brandsignal eller
annorledes falskeligen åstadkommer brandstyrkas samling eller utryckning,
straffes med böter från och med 25 till och med 500 kronor eller
med fängelse i högst 6 månader.
4 mom. Underlåter medlem av brandstyrka utan giltigt förfall
att inställa sig vid övning eller eldsvåda eller vägrar han vid sådant
tillfälle utan skäl att fullgöra honom av förman i tjänsten given befallning,
straffes med böter från och med 5 till och med 500 kronor.
Har den, som är i annans arbete eller tjänst anställd, uteblivit
från brandövning eller eldsvåda av den anledning att arbetsgivaren eller
arbetsledaren förvägrat honom erforderlig ledighet, vare arbetsgivaren
eller arbetsledaren, såvida ledigheten kunnat utan synnerlig olägenhet
medgivas, förfallen till det ansvar, som i första stycket av detta moment
sägs.
5 mom. Uraktlåter skorstensfejare, vad honom enligt denna stadga,
brandordning eller reglemente åligger, straffes, där ej förseelsen anses
föranleda till varning eller avsättning, med böter från och med 5 till
och med 500 kronor.
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
39
44 §.
Förseelse mot denna stadga eller mot brandordning åtalas av allmän
åklagare hos polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos
poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol.
45 §.
1 mom. Till straff enligt denna stadga eller brandordning må icke
dömas, om å förseelsen följer straff enligt allmän lag.
2 mom. Böter ävensom viten, vilka på grund av denna stadgas
eller brandordnings föreskrifter ådömas, tillfalla det samhälle, inom vilket
förseelsen ägt rum.
3 mom. Saknas tillgång till fulla gäldandet av berörda böter eller
viten, skola de förvandlas enligt allmän lag.
46 §.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse
mot denna stadga eller brandordning, fortsätter samma förseelse, skall,
när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning honom
delgivits, fällas till det straff, som är bestämt för förseelsen.
47 §.
1 mom. Den, som är missnöjd
med beslut vid brandsyn, äger att
överklaga detsamma, i stad hos
polismyndigheten och på landet
hos länsstyrelsen, inom fjorton dagar
efter det han därav skriftligen
undfått del.
1 mom. Den, som är missnöjd
med beslut vid brandsyn, äger att
överklaga detsamma, i stad hos
polismyndigheten inom fjorton dagar
och på landet hos länsstyrelsen,
inom tjugu dagar efter det han därav
skriftligen undfått del.
2 mom. Över polismyndighets beslut må besvär anföras hos länsstyrelsen
inom trettio dagar efter det klaganden av beslutet erhållit del.
3 mom. Över beslut, som länsstyrelse meddelat på besvär över
polismyndighets beslut eller eljest på grund av denna stadga eller brandordning,
må besvär anföras hos Konungen inom tid, som i allmänhet är
bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut.
40
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
48 §.
1 mom. Vad i denna stadga sägs om magistrat gäller, för Stockholm
överståthållarämbetet, för stad, där magistrat ej finnes, den för
staden särskilt tillsatta styrelse samt för köping, annat samhälle å landet,
som i 23 § avses, och landskommun kommunalnämnd eller municipalnämnd.
1 stad, där stadsfullmäktige ej finnas, skall allmän rådstuga äga
den befogenhet, som enligt denna stadga tillkommer stadsfullmäktige.
2 mom. I denna stadga förstås med polismyndighet, för Stockholm
överståthållarämbetet samt för annan stad poliskammare, eller, där
sådan ej finnes, magistrat eller stadsstyrelse.
För samhälle, som i 23 § omförmäles, bestämmer Konungen efter
förslag av länsstyrelsen, vem det i olika avseenden tillkommer att fullgöra
polismyndighetens åligganden enligt denna stadga.
Å landsbygden i övrigt ankommer på landsfiskalen att utföra vad
som enligt denna stadga åligger polismyndigheten.
49 §.
Vad i denna stadga och ortens brandordning föreskrives, gäller
även beträffande statens byggnader och upplag m. m., därest icke
Konungen för något fall annorlunda förordnar.
50 §.
De bestämmelser, som i denna stadga finnas meddelade för stad,
köping och annat samhälle, som i 23 § avses, skola jämväl gälla samhällets
icke planlagda område; dock må för sådant område länsstyrelsen
medgiva de avvikelser från vad under avdelning I här ovan stadgats,
som kunna anses vara av behovet påkallade.
Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1924, vid vilken
tid brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 upphör att gälla.
2:o) att motionerna nris 263 och 277 i andra
kammaren, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom utskottets hemställan under l:o) här ovan, även
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
41
som motionerna nris 243 och 278 i samma kammare
måtte av riksdagen lämnas utan vidare avseende; samt
3:o) att motionen nr 185 i första kammaren
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 maj 1923.
På första lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Jacob Larsson, Högberg, Leander, Edw. Larson*,
Klefbeck, Sandegård*, Carlsson i Hällsbäck och Svensson i Eskhult;
från andra kammaren: herrar Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Halmstad, Strid,
Söderberg, Johanson* i Huskvarna, Billqvist*, Olsson i Kalmar och Lindgren* i Dingelvik.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer.
A) Vidkommande utskottets allmänna motivering:
av herrar Pettersson i Södertälje och Jacob Larsson, vilka anfört:
»I likhet med de sakkunniga, som verkställt den till grund för ifrågavarande
förslag liggande revidering av brandstadgan för rikets städer,
hava vi ansett, att de författningsbestämmelser, som innehålla dels det
allmänna åliggandet för kommunerna att upprätta och vidmakthålla ett
betryggande brandväsen och statens inseende över fullgörandet av detta
åliggande, dels ock den enskildes skyldighet att deltaga i brandskyddsarbetet,
höra fastslås i en av Konung och riksdag stiftad lag och icke
inflyta i eu av Konungen utfärdad stadga. Utskottet har i detta avseende
bland annat anfört, att det torde kunna antagas, att Kungl. Maj:t
icke kommer att vidtaga ändringar i brandstadgan utan att riksdagen
beretts tillfälle att däröver giva tillkänna sin mening. Även om detta
Bihang till riksdagens protokoll ltJ23. 9 samt. 1 avd. 19 käft. (Nr 21.) 6
42
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
antagande är riktigt, så innebär det dock ej en tillfredsställande garanti
härutinnan. Och grundsatserna om kommunernas självstyrelse samt om
de enskilda medborgarnes rätt att icke underkastas inskränkning i sin
personliga frihet i annan ordning än genom en i grundlagsenliga former
stiftad lag äro enligt vår mening så viktiga, att de icke böra av praktiska
skäl åsidosättas. Vi hava därför inom utskottet yrkat, att de bestämmelser,
som förevarande förslag innehåller, måtte uppdelas i två författningar,
nämligen en av Konung och riksdag stiftad lag, innehållande
ovan omförmälda allmänna föreskrifter, och en av Konungen beslutad
stadga, innehållande tillämpnings- och detalj bestämmelser.»
B) Beträffande utskottets hemställan under l:o) och 2:o):
dels av herr Leander, som ansett, att utskottet bort tillstyrka de i
herrar Hamrins och Sundlings motioner framförda förslagen angående val
av brandchef och vice brandchef, samt i följd därav påyrkat, att utskottets
hemställan i nedanstående delar måtte erhålla följande avfattning:
»På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
l:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen
för yttrande underställda förslaget till brandstadga
ävensom motionerna nris 243, 263 och 277 i
andra kammaren ansett, att nämnda stadga bör erhålla
följande ändrade lydelse:
4 §•
1 mom. Förvaltningen — — — — — — — — besluta.
2 mom. Det tillkommer den förvaltande myndigheten bland annat:
4) att efter förslag av brandchefen tillsätta befäl och underbefäl
vid brandstyrkan, samt
7 §•
Brandchef och vice brandchef tillsättas av stadsfullmäktige, därest
icke i brandordningen tillsättningen uppdragits åt annan kommunal
myndighet.
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
43
Tillsättningen sker för den tid och på de villkor, stadsfullmäktige
besluta, och skall för att vara giltig fastställas av länsstyrelsen, som har
att pröva den tillsattes lämplighet för befattningen.
29 §.
Närmaste — — — — — —• — — — vice brandchef.
Brandchefen och vice brandchefen utses av kommunalfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av kommunalstämma. De tillsättas för den
tid, som i brandordningen bestämmes.
2:o) att motionerna nris 263 och 277 i andra
kammaren, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom utskottets hemställan under l:o) här ovan, ävensom
motionen nr 278 i samma kammare måtte av
riksdagen lämnas utan vidare avseende; samt — —
— — åtgärd.»
dels ock av herr Johanson i Huskvarna, samt
Vid 4 §.
av herrar Jacob Larsson, Lindqvist i Halmstad och Söderberg, vilka
ansett, att 4 § 2 mom. 4:o) bort godkännas med den lydelse, samma punkt
erhållit i Kungl. Maj:ts förslag.
Vid 7 §.
av herr Edw. Larson, som med instämmande av herr Högberg anfört:
»Då det är att förvänta, att stadsfullmäktige vid hithörande val
alltid skola taga skälig hänsyn till den valdes lämplighet för befattningen
samt länsstyrelsens skyldighet till prövning i berörda hänseende i
de flesta fall, sakligt sett, måste bliva av mindre värde, har jag funnit
den omförmälta prövningsskyldigheten icke vara erforderlig utan inom
utskottet hemställt, att vad i sådant avseende föreslagits måtte ur förslaget
utgå.
I anslutning härtill har jag yrkat, att förevarande paragraf skulle
erhålla följande lydelse:
Brandchef och vice brandchef tillsättas för den tid och på de villkor,
stadsfullmäktige besluta.
Tillsättandet skall för att vara giltigt fastställas av länsstyrelsen.»
44
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
Vid 21 §.
av herr Rogberg, som anfört:
»Då lägenhetsägare enligt allmänt iakttagen ordning torde i förväg
erhålla meddelande om när sotningsförrättning skall äga rum, samt en
ovillkorlig skyldighet om förhandsmeddelande rörande sotning för skorstensf
ej aren blir betungande utan motsvarande nytta för lägenhetsägaren, har
jag ansett, att utskottet icke bort hemställa om ändring i propositionen
vidkommande förevarande paragraf.»
Vid 24 §.
av herr Edw. Larson, som med instämmanden av herrar Rogberg,
Carlsson i Hällsbäck, Svensson i Eskhult och Lindgren i Dingelvik, anfört:
»Den i förevarande paragraf föreslagna befogenheten för länsstyrelsen
att under vissa omständigheter påtvinga en landskommun skyldighet
att låta brandstadgans bestämmelser angående landsbygden helt eller
delvis bliva gällande inom kommunen eller del därav lärer icke stå i
god överensstämmelse med den kommunala självbestämningsrätten. I
och för sig får det även anses mindre lämpligt, att berörda befogenhet
blir tillagd länsstyrelsen. Av dessa anledningar har jag inom utskottet
yrkat, att orden »eller då länsstyrelse med hänsyn till byggnadstäthet,
befintligheten av eldfarliga inrättningar eller andra dylika omständigheter
finner förhållandena sådant påkalla» ävensom orden »efter vederbörandes
hörande» måtte ur paragrafen utgå. Följaktligen har av mig föreslagits,
att ifrågavarande paragraf skulle erhålla följande lydelse:
Då landskommun därom gör framställning, äger länsstyrelsen förordna,
att vad i denna avdelning stadgas skall helt eller delvis gälla
inom viss kommun å landet eller del därav.
Har dylikt förordnande meddelats, skall jämväl vad under avdelning
III här nedan stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.»
Vid 47 §.
av herrar Lindqvist i Halmstad och Söderberg, som ansett, att denna
paragraf bort tillstyrkas i den avfattning, den erhållit i Kungl. Maj:ts
förslag.
Vid slutbestämmelsen.
av herr Olsson i Kalmar, som med instämmande av herr Rogberg
anfört:
»Med hänsyn till vad de sakkunniga föreslagit beträffande brandstyrka,
brandstation m. m. hade dessa i sitt betänkande tillika hemställt
om vissa övergångsbestämmelser. Av uppgiven anledning har departe
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 45
mentschefen ansett dylika bestämmelser överflödiga. Emot berörda uppfattning
synes mig visserligen icke något vara att invända, men då utskottet
antytt, att vid tiden för den nya brandstadgans ikraftträdande
normaltyper till olika brandordningar skulle komma att tillhandahållas,
är det sannolikt, att städerna i avbidan på tillgång till normaltyperna
skola uppskjuta nödiga åtgärder i avseende å sina brandordningar, till
dess de erhållit normaltyperna. Då den tid, som kan förflyta mellan utdelning
av normaltyperna och den nya brandstadgans ikraftträdande,
torde bliva kort nog, uppkommer sannolikt stor brådska för städerna vid
åtgärder enligt den nya författningen. Av sådan anledning har jag ansett,
att tiden för författningens ikraftträdande och den gällande brandstadgans
upphörande borde uppskjutas, lämpligen till den 1 januari
1925. Någon fara av ett dylikt uppskov lärer ej kunna förväntas.
I anslutning till förestående har jag inom utskottet yrkat, att slutbestämmelsen
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1925, vid vilken
tid brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 upphör att gälla.»
C) I fråga om utskottets hemställan under 3:o):
dels av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:
- »Genom det av utskottet tillstyrkta förslaget till brandstadga hava
länsstyrelserna fått en ganska vidsträckt befogenhet i fråga om brandväsendet.
De hava sålunda bland annat att fastställa de av kommunerna
antagna brandordningarna, att pröva av kommunerna antagna
brandchefers och vice brandchefers lämplighet för sina befattningar samt
att, då hänsyn till byggnadstäthet, befintligheten av eldfarliga inrättningar
eller andra dylika omständigheter sådant påkallar, förordna, att
brandstadgan skall helt eller delvis gälla inom landsbygdskommun eller
del därav. För att länsstyrelserna skola kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla dessa uppgifter, är det nödvändigt, att de erhålla tillgång till
teknisk sakkunskap. Att härutinnan lita till frivilliga sammanslutningars
eventuella tjänstvillighet kan icke anses betryggande eller tillfredsställande.
Vill man, att länsstyrelsernas ifrågavarande befogenhet verkligen
skall medföra därmed avsett gagn, och vill man tillika underlätta spridandet
inom kommunerna .av erforderlig insikt på detta område, torde
det därför vara nödvändigt att, såsom i den av herr von Sneidern avgivna
motionen föreslås, en konsultativ verksamhet på statens bekostnad
anordnas till biträde åt såviil länsstyrelserna som allmänheten.
46
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
Jag hemställer således,
att riksdagen måtte, i anledning av den utav
herr von Sneidern väckta motionen, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen
framlägga förslag om inrättande av en brandinspektörstj
änst med huvudsakligen konsultativ verksamhet».
dels ock av herr Sandegård, som instämt i den av hen- Pettersson
Södertälje i anledning av herr von Sneiderns motion gjorda hemställan.
Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.