Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 10 mars 1!)22
om utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss
egendom.

Genom eu den 9 mars 1923 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 98, som behandlats av första lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen biiagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

Lag

Om fortsatt tillämpning av lagen den 10 mars 1922 (nr 82) om utsträckt rätt
att från utmätning få undantagen viss egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 10 mars 1922 om utsträckt
rätt att från utmätning få undantagen viss egendom, vilken lag gäller
till den 1 juli 1923, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 juli 1924.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propusitionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Uti 65 § utsökningslagen stadgas, att från utmätning skola undantagas
dels nödiga gång- och sängkläder för gäldenären, hans make och
oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap eller
andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor, eller, där
gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst
tvåhundra kronor. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle, skall, enligt
samma lagrum, från utmätning undantagas av det förråd, som i huset finnes,
vad till underhåll för en månad tarvas, eller, där tillräckligt förråd ej
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 1 avd. 13 höft. (Nr 13.) 1

Utskottet.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

finnes, av penningar, som gäldenären innehar eller äger innestående i
bank eller annan penninginrättning, så mycket som erfordras för anskaffande
av det felande.

Genom lagen den 10 mars 1922 om utsträckt rätt att från utmätning
få undantagen viss egendom har förordnats, att från utmätning
för utskylder och avgifter, som uppbäras och redovisas i sammanhang
med utskylder, skola, där gäldenären är familjeförsörjare eller har eget
hushåll, undantagas, utöver vad i 65 § utsökningslagen sägs, bohag,
husgeråd och husdjur till ett sammanlagt värde av högst femhundra
kronor. 1922 års lag gäller till den 1 juli 1923.

I nu förevarande proposition har föreslagits, att sistnämnda lag
måtte erhålla fortsatt tillämpning till den 1 juli 1924.

Vid framläggandet för 1922 års riksdag av förslag till lag om
utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss egendom framhöll
föredragande departementschefen, att den rådande ekonomiska depressionen
för många medfört omöjlighet att utgöra dem påförda utskylder,
samt att ett uttagande på exekutiv väg av nämnda utskylder skulle
medföra skövling av tusentals hem. En eftergift från det allmännas
sida i nämnda hänseende vore därför av omstäudigheterna påkallad
och hade sitt fulla berättigaode i den omsorg, staten borde hava om
sina medlemmar. De omständigheter, som sålunda föranlett lagens framläggande,
äro enligt utskottets mening fortfarande för handen. Åven
om de ekonomiska förhållandena i någon mån förbättrats, synes depressionen
ingalunda vara hävd. På vissa håll råder fortfarande betydande
arbetslöshet, och för stora grupper av medborgare är det alltjämt förenat
med svårighet att komma ut med dem påförda utskylder. Under
dylika omständigheter synas starka skäl tala för förlängning av lagens
giltighetstid.

Utskottet kan icke heller finna, att de anmärkningar, som framställts
mot lagen, böra tillerkännas avgörande betydelse. Visserligen
torde, såsom en del myndigheter framhållit, lagen i vissa fall försvåra
indrivandet av utskylder och därmed jämställda avgifter, men de belopp,
som på grund av lagens tillvaro måste avskrivas, äro dock jämförelsevis
små. Det synes också utskottet vara av större vikt för det allmänna,
att hemmen, så vitt möjligt, skyddas, än att de obetydliga belopp, varom
här är fråga, indrivas. Det har även från olika håll anmärkts, att lagen
icke skulle äga någon större betydelse, enär utskylder i regel, då de icke
frivilligt erläggas, uttagas genom införsel i avlöning, och gäldenären
oftast i de fall, då betalning icke kan på sistnämnda sätt framtvingas,

Första lagutskottets utlåtande Nr 13. 3

saknar bohag, husgeråd och husdjur till värde överstigande femhundra
kronor. Ehuru denna anmärkning synes äga ett visst berättigande,
kan dock, såsom departementschefen anfört, häremot framhållas, att just
i de fall, där behovet av skydd mot utmätning är starkast d. v. s. i de
fall, där den skattskyldige saknar inkomst, ej heller skatterna kunna
uttagas genom införsel i lön. För dessa fall synes lagen hava en uppgift
att fylla. Givetvis kan, på sätt vissa myndigheter påpekat, lagen
i en del fall medföra, att personer, som hava möjlighet att gälda dem
påförda utskylder, undandraga sig fullgörandet av sin betalningsplikt,
under det att hos andra skattskyldiga, som befinna sig i ungefär samma
förmögeuhetsställning, utskylderna uttagis genom införsel. Även om
lagen understundom på detta sätt kommit att bereda frihet från utmätning
åt personer, som ej varit i trängande behov därav, och jämväl i
några fall verkat mindre rättvist, torde hänsynen härtill dock ej höra
föranleda borttagandet av ett skydd, som för många är av behovet påkallat
och för dem visat sig vara till verkligt gagn.

Den tanken har jämväl framkastats, att lagen borde så småningom
avvecklas därigenom, att man efter hand nedsatte det för utmätning
undantagna beloppet. Ett ytterligare skäl för en nedsättning skulle
vara, att nyssnämnda belopp med hänsyn till det nuvarande prisläget
vore väl högt. Utskottet kan dock för sin del icke finna en dylik
successiv avveckling lämplig, och den prissänkning, som ägt rum, synes,
på sätt departementschefen anfört, icke vara så väsentlig, att densamma
bör föranleda någon jämkning av lagens bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 9 april 1923.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit :

från första kammaren: herrar Hederstierna, Jacob Larsson, Leander, Klefbeck,
Edw. Larson* K. O. Westman och Carlsson i Hällsbäck.

från andra kammaren: herrar Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Halmstad,
Strid, Leo, Johansson i Brånalt, Söderberg och Johanson i Huskvarna.

* J5j närvarande vid utlåtandets justering.

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

Reservation

av herr Heder stjerna, som anfört:

»Då första lagutskottet vid nästlidna års riksdag avgav utlåtande
i förevarande ämne och hemställde om antagande av nu gällande lag i
detta avseende, fogade jag vid utlåtandet eu reservation, däri jag hemställde
om avslag å utskottets förslag under anförande av följande:

''På sätt utskottet anmärkt, har av Kungl. Maj:t i sammanhang med
nu ifrågavarande lagförslag icke föreslagits någon ändring i konkurslagens
bestämmelse om rätt för gäldenär att från konkursboet utbekomma
viss egendom, och har ej heller av utskottet föreslagits någon
sådan ändring. Till följd härav kan enligt min mening stadgandet i
nu föreslagna lag lätt bliva alldeles illusoriskt. Vida betänkligare synes
mig emellertid vara, att antagandet av förevarande lagförslag är ägnat
att ingiva den föreställningen, att gäldande av skuld till det allmänna
icke är av samma vikt som betalandet av annan gäld.’

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, och då den nu
gällande lagen säkerligen endast i undantagsfall kommit i tillämpning,
hemställer jag jämväl nu om avslag å Kungl. Maj:ts proposition.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.