4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1923 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
viss ändring i 5 § av förordningen den 19 november
1920 angående särskilda grunder för utgörande av 1921
—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.
I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 64, hemställer herr Lyberg, att riksdagen ville för sin del besluta
sådan ändring i 5 § av förordningen angående särskilda grunder för
utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m. den
19 november 1920, att utskylderna till den borgerliga kommunen, till
skolan och till kyrkan må i den kommunala debiterings- och uppbördslängden
samt i debetsedlarna upptagas enbart med det sammanlagda
beloppet i stället för såsom hittills med tre särskilda belopp.
Till stöd för sin hemställan bär motionären hänvisat till den av
honom i motionen i första kammaren nr 61 förebragta motiveringen,
som i ifrågavarande del är av följande lydelse:
»Enligt 64 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet skall
debiterings- och uppbördslängden å kommunalutskylder uppgöras enligt
ett författningen bifogat formulär litt. B och med iakttagande i övrigt
av vissa i lagrummet meddelade anvisningar. Motsvarande bestämmelse
rörande stad finnes meddelad i 64 § av förordningen om kommunalstyrelse
i stad och innehåller anvisningar av ungefär enahanda beskaffenhet;
men föreskriften om längdens uppgörande i enlighet med fastställt
formulär är här ersatt med ett stadgande att den bör vara inrättad i
enlighet med de föreskrifter, som magistraten meddelar.
Bägge dessa lagrum äro numera kompletterade och i viss mån
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
5
ändrade genom 5 § i förordningen angående särskilda grunder för utgörande
av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m. den 19
november 1920. Enligt denna nya författning skall ifrågavarande längd
upprättas i överensstämmelse med ett författningen bifogat formulär litt. B,
vilket uppställts med hänsyn till de förändrade beskattningsreglerna och
införande av kommunala progressivskatten. Såväl det ursprungliga, vid
kommunalförordningen fogade formuläret som det nya är avfattat på
sådant sätt, att på landsbygden utskyldsbeloppet till den borgerliga
kommunen, till kyrkan och till skolan måste var för sig uträknas samt
i längden och debetsedeln införas, i ty att en särskild kolumn för vart
och ett av dessa skattebelopp finnes i formuläret. I det nya hava därtill
kommit motsvarande tre kolumner för progressivskatten.
För stad gäller visserligen enligt den nya författningen likasom
hittills, att debiteringsformerna icke äro bundna vid särskilt formulär,
utan i stället äro i viss mån beroende på magistratens föreskrifter. Men
i densamma har utsagts, att längden skall även i stad upptaga, bland
annat, beloppet av den skattskyldiga påförda kommunalutskylder med
särskilt aktgivande på de olika skatter och övriga avgifter, som däri
ingå. Denna bestämmelse, jämförd med det för landskommunerna gällande
formuläret, är ägnad att även för städerna framtvinga skattebeloppens
uppdelning och påförande på samma sätt, som för de förra
uttryckligen är föreskrivet.
En dylik uppdelning synes vara alldeles överflödig och för de
kommunala debiteringsförrättarna medföra tre gånger mera arbete, än
som av omständigheterna erfordras. Utan någon som helst olägenhet
torde det kunna ordnas på det sättet, att endast vid längdens kolumnrubrik
»Utskylder» och på motsvarande plats i debetsedlarna var för
sig angivas den borgerliga kommunens, skolans och kyrkans andel dels
i den allmänna kommunalutskylden och dels i progressivskatten, men
att, sedan procentsatserna eller andelarna summerats, ett skattebelopp
för vardera av de två skatteformerna uträknas och debiteras. Därigenom
uppstår givetvis icke något hinder för de influtna skattesummornas uppdelning
och redovisning för de tre nämnda kommunala skattebehoven.
Varken den omständigheten, att den borgerliga och den kyrkliga
kommunens territorier icke alltid sammanfalla eller det i förordningen
om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, § 35, meddelade stadgandet
om lindring i vissa främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska
kyrkan samt dess prästerskap och betjäning medföra hinder eller svårighet
att konsekvent tillämpa ett dylikt debiteringsförfarande.
Då det uppenbarligen är en statsmakternas skyldighet tillse även
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
Utskottets
yttrande.
att kommunerna icke genom olämplig lagstiftning påläggas onödigt
arbete med därav följande utgifter, vare sig för avlönande av tjänstemän
eller för ersättning åt de kommunala förtroendemännen, har det synts
mig önskligt att i nu angivna hänseende rättelse snarast möjligt sker
genom ändring av 5 § i 1920 års förberörda förordning.»
En reform i den riktning, motionären avsett, skulle enligt utskottets
mening innebära en icke oväsentlig förenkling i det inom kommunerna
förekommande debiteringsarbetet och därigenom medföra beaktansvärda
praktiska fördelar. Då utskottet likväl icke anser sig kunna tillstyrka
en omedelbar lagändring i ifrågavarande riktning, beror detta i
första hand därpå, att den lag, i vilken ändring skulle vidtagas, är av
provisorisk karaktär och upphör att gälla med utgången av år 1924. Det
synes utskottet föga tilltalande att i en fråga av jämförelsevis underordnad
betydelse vidtaga en lagändring, som sålunda blott under en
mycket kort tid bleve tillämplig, låt vara att den sedermera väl skulle
komma att överflyttas till den lagstiftning angående den kommunala
beskattningen, som är avsedd att i sinom tid ersätta vad såväl kommunallagarna
som förordningen angående särskilda grunder för utgörande av
1921—1924 års allmänna kommunalutskylder härom innehålla. Naturligare
vore då, att det av motionären framförda spörsmålet komme i betraktande
i samband med den under utredning varande frågan om denna
lagstiftning.
Utskottet vill således hemställa, att ärendet hänskjutes till Kungl.
Maj:ts övervägande. Därvid torde även böra tagas i betraktande, huruvida
ej stadgandena om debiteringsförfarandet i kommunerna i väsentliga
delar skulle kunna utbrytas ur kommunalförfattningarna för att i stället
— på sätt redan gäller i avseende å ett likartat förhållande, nämligen
röstlängdens upprättande — av Kungl. Maj:t i administrativ väg
regleras.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av herr Lybergs motion
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga under övervägande frågan om meddelande
av sådana ändrade bestämmelser beträffande
debiteringen av de allmänna kommunalutskylderna, att
utskylder till den borgerliga kommunen, utskylder
till skolan och utskylder till kyrkan icke behöva för
varje skattskyldig påföras med särskilda belopp, utan
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
7
må kunna debiteras med sammanlagda beloppet, ävensom
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
må föranleda.
Stockholm den 17 maj 1923.
På konstitutionsutskottets vägnar:
ARTHUR ENGBERG.
Närvarande: Herrar Engberg, Strömberg, Reuterskiöld*, O. W. Hansson, von
Oeijer*, Lyberg*, Almkvist*, Larsén, N. J. M. Svensson, Nils Anton Nilsson, P. E. A. Jonsson,
Sävström, Magnusson i Tumhult, Jansson i Edsbäcken*, Vennerström*, Nilsson i Antnäs,
Bäckström, Karlsson i Vadstena, Svensson i Grönvik och Björkman i Norrköping.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av berr Reuterskiöld, som, med instämmande av herr Magnusson i
Tumhult, ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»En reform i den riktning, motionären avsett, skulle enligt utskottets
mening innebära en viss förenkling av det formella debiteringsarbetet
inom kommunerna, men det synes utskottet uppenbart, att en
dylik reform knappast bör avse en lag av så provisorisk natur som den
i detta fall avsedda, vilken upphör att gälla med utgången av år 1924.
Härtill kommer, att, i den mån motionärens yrkande kan äga fog för sig,
det synes utskottet antagligt, att Kungl. Maj:t kommer att skänka detsamma
behörigt beaktande vid framläggandet av det väntade förslaget
till omläggning av det kommunala beskattningsväsendet. Visserligen
kunde ifrågasättas, om ej i anledning av motionen riksdagen i skrivelse
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.
8
till Kungl. Maj:t borde hemställa om utredning, huruvida ej överhuvud
stadgandena om debiteringsförfarandet i kommunerna i väsentliga delar
skulle kunna upphöra att hava lags karaktär för att i stället — på sätt
redan gäller i avseende å likartade förhållanden, t. ex. röstlängds upprättande
— av Kungl. Maj:t i administrativ väg regleras. Men utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj:t även utan särskild framställning från riksdagen
i denna detaljfråga kommer att ägna densamma nödig uppmärksamhet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 64 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
Stockholm 1923. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt k Söner
23isas