Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den it maj 1923 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
statens verksamhet för egnaliemsbildning ävensom åtta i
ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
Under punkt 117 i nionde huvudtiteln av innevarande års statsverksproposition
liar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition angående statens verksamhet för egnahemsbildning, som
Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, till odlings- och
byggnadshjälp åt egnahemslåntagare beräkna lör budgetåret 1923—1924
ett anslag av 800,000 kronor.
Vidare har Kungl. Magt under punkt 118 i samma huvudtitel
föreslagit riksdagen att i avbidan på berörda proposition angående statens
verksamhet för egnahemsbildning till bestridande av kostnader för jordförmedling
i samband med egnahemslånerörelsen beräkna för budgetåret
1923 —1924 ett anslag av 200,000 kronor.
I punkt 3 av den till innevarande riksdag avlåtna statsverksproposition,
avdelning: utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksdepartementet,
har Kungl. Magt vidare föreslagit riksdagen att i avbidan
på den proposition angående statens verksamhet för egnahemsbildning,
som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, såsom
kapitalökning för egnahemslånefonden beräkna för budgetåret 1923—
1924 ett belopp av 25,000,000 kronor.
I en till riksdagen den 10 mars 1923 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 144, har nu Kungl. Maj: t under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
a) att godkänna det såsom bilaga A till statsrådsprotokollet fogade
förslag till ändrad lydelse av §§ 5, 6, 10, 11 och 12 samt § 14 mom. 2
och 4 av de utav riksdagen 1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser
för statens egnahemslånerörelse, att tillämpas från och med
dag under 1923, som av Kungl. Maj:t bestämmes;
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 10 sand. 22 höft. (Nr 39—40.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
b) att, för utlämnande under 1923 och 1924 av premielån till
egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta
grunder, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag
av 800,000 kronor, därav för 1923 må användas högst 320,000
kronor;
c) att medgiva att, utan hinder av de utav riksdagen 1919 antagna
allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden,
Kungl. Maj:t må av fondens tillgängliga kapitalbehållning till
förlagslån för förmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskap
av jord till egna hem för jordbruksändamål disponera under
1923 och 1924 tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i
beviljade förlagslån icke vid något tillfälle under sagda år överstiger
1,500,000 kronor, att utlämnas mot eu ränta av 4 procent om året och
under de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott att i varje
särskilt fall föreskriva i syfte att betryggande garantier ermås för förlagslånens
användande till avsett ändamål;
d) att, för utlämnande under 1923 och 1924 i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta
grunder av statsbidrag till hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet,
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor, därav för 1923 må användas högst 75,000 kronor;
e) att medgiva, att Kungl. Maj:t må under 1923, utöver det belopp,
som av Kungl. Maj:t för samma år redan beviljats såsom lån från
egnahemslånefonden, disponera såsom lån från samma fond ett ytterligare
belopp av intill 4,000,000 kronor, därav 2,500,000 kronor för
jordbrukslägenheter och 1,500,000 kronor för bostadslägenheter;
f) att medgiva, att Kungl. Maj:t må under 1924, utöver förut
medgiven utlåning av intill 12,000,000 kronor, disponera ett belopp av
intill 7,000,000 kronor eller således tillhopa intill 19,000,000 kronor såsom
lån från egnahemslånefonden, därav 13,500,000 kronor för jordbrukslägenheter
och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter; samt
g) att såsom kapitalökning för egnahemslånefonden för budgetåret
1923 —1924 anvisa ett reservationsanslag av 21,000,000 kronor.
Ovanberörda författningsförslag är av följande lydelse:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
3
»Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 5, 6, 10, 11 och 12 samt § 14 mom. 2 och 4 av de utav
riksdagen 1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser för statens
egnahemslåuerörelse.
§ 5.
Egnahemslån — — — — (nötkreatur eller häst).
Låneförmedlare åligger att vid fördelning av egnahemslån för jordbrukslägenheter
söka främja nybildning av jordbruk. Dylikt lån bör
sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar
1) att genom njmdling och nybyggnad bilda ett helt och hållet
nytt jordbruk eller
2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete
i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående
jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig
lägenhet,
3) eller, ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller
grundförbättringsarbete icke är avsett att komma till utförande,
a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden
innehar under nyttjanderätt, eller
b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas
eller bebos av ägaren själv.
I fråga om bostadslägenheter bör vid beviljandet av egnahemslån
företräde givas åt sökande, som åsyftar att genom nybyggnad bilda ett
nytt eget hem.
Under i övrigt lika förhållanden bör vid beviljandet av egnahemslån
företräde givas åt sökande, som med lånet förenar livförsäkring på
sätt i § 26 sägs.
§ 6.
Utan hinder av att egnahemslån redan blivit beviljat må låneförmedlare
kunna, om så anses lämpligt, tilldela egnahemslåntagare en
gång tilläggslån, beträffande jordbrukslägenhet för utvidgande av jordområdet
å lägenheten och beträffande bostadslägenhet för lägenhetens
omläggning, genom utvidgande av jordområdet och uppförande av
erforderliga ekonomibyggnader, till jordbrukslägenhet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
I förhållandet mellan låneförmedlaren och egnahem slåntagaren skall
tilläggslån, därest det utdelas till förut för jordbrukslägenhet beviljat
egnahemslån, innan amorteringsskyldighet för detta inträtt, och löper
med samma ränta som detta, sammanslås därmed, men eljest i avseende
å förräntning och återbetalning behandlas såsom särskilt lån.
Om — — — — jordbrukslägenhet.
Den — — — — utgått.
§ 10.
Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må under det år, för vilket lånet
beviljats, så ock i den mån lånet under sagda år blivit till egnahemslån
disponerat jämväl under nästföljande år av vederbörande låneförmedlare
på en gång eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande
av en utav låneförmedlaren till statskontoret eller order ställd, av statskontoret
godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens
åtagande att återbetala lånet i den ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp,
som icke uttagits inom sålunda föreskriven tid, återfaller till
fonden.
Låneförmedlande — — — — godkännas.
Inteckning — — — — erbjudes.
Därest — — — — godkännas.
§ ii
Statslån,
som av Kungl. Maj:t anvisats till beredande av egnahemslån,
förräntas efter fyra och tre fjärdedels procent om året, dock
att, ifråga om statslån, som efter ingången av 1923 anvisas för 1923
eller senare år, räntan skall för tiden till och med året före det, amorteringsskyldighet
jämlikt § 14 inträder, utgöra allenast fyra procent
samt att jämväl i fråga om statslån, som före 1923 anvisats för åren 1920—
1923, räntan skall för tiden från och med 1923 till och med året före
det, amorteringsskyldighet jämlikt § 14 inträder, nedsättas till fyra procent,
i den mån låneförmedlare styrker sig hava medgivit innehavare
av egnahemslån från respektive statslån enahanda nedsättning av räntan.
A till — — — — sker.
§ 12-
Vad av lyft statslån icke vid utgången av det år, för vilket lånet
beviljats, blivit till egnahemslån utlämnat eller eljest disponerat, skall
till statskontoret inbetalas före utgången av mars månad nästpåföljande
år, där ej Kungl. Maj:t på av låneförmedlaren före utgången av januari
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
5
månad ingiven ansökning medgiver denne rätt att ytterligare ett år för
avsett ändamål innehava statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp,
som sålunda återbetalas, skall erläggas i den ordning, § 14 mom. 4
stadgar.
§ 14-
Mom. 2. Å amorteringsdelen---amorteringsdelen. Amor
teringsskyldigketen
inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår,
för vilket lånet beviljats. Intilldess kapitalavbetalningen börjar,
erlägges allenast ränta å statslånets hela belopp jämlikt bestämmelserna
i § 11 första stycket. Därefter — — — inbetalts.
Mom. 4. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av
låneförmedlaren inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad
nästföljande år; skolande alltså den första amorteringen verkställas
under det sjunde året från utgången av det år, för vilket lånet beviljats.»
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
ej mindre följande inom riksdagen före avlämnande av propositionen
nr 144 väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nämligen
nr 7 i första kammaren av herr Gabrielsson och nr 29 i andra
kammaren av herr Brännström, lika lydande, vari hemställts, att räntan
å de av staten år 1920 och senare utlämnade egnahemslånen må från
och med innevarande års början beräknas efter (4) procent per år;
nr 16 i andra kammaren av herr Borg, vari hemställts, det
riksdagen behagade besluta, att i § 11 i lagen om egnahemslånerörelse
av den 9 augusti 1919 räntesatsen från år 1924 må ändras från fyra
och tre fjärdedels procent till tre och sex tiondels procent
och nr 158 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta att i § 11 i lagen
om egnahemslånerörelsen av den 9 augusti 1919 räntesatsen må ändras
från nuvarande 4.7 5 procent till 3.6 procent, samt att ifråga om lån
som beviljas där nybyggnad och nyodling utföras efter den 1 juli 1923
måtte medgivas låntagaren ett räntefritt anstånd på 3 år;
än även följande inom riksdagen i anslutning till propositionen nr
144 väckta motioner, nämligen
nr 204 i första kammaren av herr Lindhagen, vari hemställts, att
riksdagen vid behandling av proposition nr 144 angående statens verk
-
Motioner.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
samhet för egnahemsbildning måtte såsom villkor för egnahemslån till
jordbrukslägenheter för främjande av nybildning av jordbruk ytterligare
föreskriva:
att i de under 5 § 1) och 2) angivna fallen bör tillrådas, att till
jordbruket lägges tillräcklig med odlingsmark samt erforderlig skog,
bete och fiske till husbehov för att kunna huvudsakligen försörja en
medelstor familj
samt att i de under 5 § 3) angivna fallen bör såsom villkor för
låns beviljande tillses, att med det nya jordbruket följer odlad jord och
odlingsmark samt skog, bete och fiske till husbehov i erforderlig utsträckning
för att kunna huvudsakligen försörja en medelstor familj;
nr 287 i andra kammaren av herr Magnusson i Skövde, vari
hemställts, att utskottet måtte i sin motivering beakta i motionen anförda
synpunkter i mån dessa icke kunna eller böra föranleda direkt
ändring i propositionens yrkanden samt därutöver att riksdagen måtte
för sin del uttala eller besluta;
att nybildningen i tillämpningen ej göres till mera betonat villkor
för egnahemslån än tidigare varit fallet;
att premielån endast böra utgå för produktiva ändamål och att
vid deras utdelande fullständig eller så gott som fullständig medellöshet
icke sättes som ovillkorligt villkor;
att ökad möjlighet beredes för samarbete i jordförmedlingen, särskilt
jordstyckningsverksamheten, mellan hushållningssällskapen ochegnahemsföreningar
eller egnahemsbolag;
att bestämmelser införas i reglementet avseende att begränsa lånens
löptid;
att reglementet för jordförmedlingsfonden omarbetas i syfte att
göra lån ur denna lättare tillgängliga för med densamma avsedda ändamålet;
samt
att utskottet måtte föreslå formulering till de förändringar, som i
anledning härav erfordras, till Kungl. Maj:ts framställning;
nr 284 i andra kammaren av herr Karlsson i Vadstena m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte antingen utöka den bostadsfond,
som i proposition nr 144 omnämnes, till ett så stort belopp, att 500,000
kronor kunna under år 1923 få användas till bostadslån till personalen
vid statens hospital och asyler, eller ock att av den i proposition nr 144
omnämnda summan ovannämnda belopp, 500,000 kronor, må kunna
under år 1923 utlämnas i form av lån till nämnda personal, samt
att riksdagen måtte besluta, att lånen skola utgå efter i huvudsak
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
7
de grunder, som gälla för lån till kommunikationsverkens personal enligt
motionen bifogade bilaga;
nr 265 i andra kammaren av herr Eriksson i Grängesberg, vari
hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att Kungl. Maj:t må under år
1923 utöver vad Kungl. Maj:t begärt i proposition nr 1.44 få disponera
som lån för bostadslägenheter från egnahemslånefonden ett belopp av
1,000,000 kronor;
att för år 1924 för samma ändamål måtte få disponeras utöver
vad Kungl. Maj:t begärt likaledes 1,000,000 kronor; samt
att såsom kapitalökning för egnahemslånefonden för budgetåret
1923—24 anvisa ett reservationsanslag av 23,000,000 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,
hänvisas till motionerna.
Riksdagen anhöll 1918 i skrivelse nr 342, att Kungl. Maj:t måtte
verkställa viss utredning, huru kolonisation å bondejord i Norrland skulle
kunna kraftigare än dittills befrämjas, och därefter för riksdagen framlägga
de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Sedan Kungl.
Maj:t den 11 juli 1918 uppdragit åt den genom beslut den 30 juni 1916
tillsatta kolonisationskommittén att verkställa jämväl den av riksdagen
sålunda begärda utredningen, har kolonisationskommittén i sitt den 31
maj 1922 avgivna betänkande uti en särskild avdelning, benämnd kraftigare
befrämjande av egnahemsbildning å enskild jord i Norrland, framställt
vissa förslag avseende, bland annat, jordförmedlings- och egnahemslåneverksamheten
(betänkandets avd. Ili, sid. 91 o. f.). Åtskilliga
myndigheter hava häröver avgivit yttrande.
1 den till 1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen, nr 106,
angående vissa egnahemsväsendet berörande frågor framhöll dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, att otvivelaktigt återstode ännu
ganska mycket, innan egnahemsväsendet i sin helhet bleve så anordnat,
som önskvärt och möjligt vore, samt att ytterligare utredning i viktiga
hänseenden tarvades. Efter att hava framhållit, att vissa för frågans
lösning betydelsefulla utredningar ännu vore oavslutade, uttalade
departementschefen, att för tillfallet och i avvaktan på resultatet av
dessa utredningar åtgärderna på egnahemsväsendets område syntes böra
inriktas på att inom den dåvarande organisationens ram vidtaga de
förändringar, som befunnes behövliga eller önskvärda, dock med uppmärksamt
tillseende, att härigenom icke några för framtiden bindande
anordningar träffades, genom vilka ökade svårigheter skulle uppstå för
eu eventuell omläggning av organisationen. De förslag, som framlades
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
i nyssnämnda proposition, avsågo icke att åstadkomma någon genomgripande
ombildning av egnahemsrörelsen utan hade närmast karaktären
av kompletteringar i och förbättringar av det dåvarande systemet. Propositionen
blev av riksdagen i huvudsak bifallen, och riksdagen uttalade
i skrivelsen nr 339 sin anslutning till departementschefens nyss angivna
uppfattning.
Riksdagen 1920 har därefter i två särskilda skrivelser, nr 98 och
nr 306, gjort framställningar till Kungl. Maj:t i egnahem sfrågan. I den
förstnämnda skrivelsen anhölls om utredning beträffande vilka åtgärder,
som från statens sida borde vidtagas för att underlätta nyodling och
betes förbättring å sådana egnahemslägenheter, för vilkas förvärvande lån
erhölles från egnahemslånefonden. I den senare skrivelsen anhöll riksdagen
— under framhållande att, därest egnahemsrörelsen i vårt land
skulle kunna fylla sin ur befolkningssynpunkt trängande uppgift, en
reform av egnahemsväsendet icke kunde undanskjutas — att utredning
måtte verkställas angående vilka åtgärder, som kunde utöver vad som
redan skett vidtagas till förekommande av landsbygdens avfolkning.
Allt sedan tillkomsten 1920 av jordbruksdepartementets egnahemsavdelning,
till vilken Kungl. Maj:t för utredning överlämnat sistberörda
riksdagsskrivelser, har frågan om erforderliga reformer varit föremål för
egnahemsavdelningens uppmärksamhet, och har egnahemsinspektören,
i en till chefen för jordbruksdepartementet avgiven i propositionen intagen
promemoria sammanställt resultatet av verkställda utredningar i
ärendet samt framlagt vissa förslag till ändrade bestämmelser m. m.
angående statens verksamhet för egnahemsbildningen.
Nu gällande bestämmelser angående den statliga egnahemslånerörelsen
återfinnes i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) angående
allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse med
viss ändring däri genom kungörelse den 26 mars 1920 (nr 127) samt
i kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623) med särskilda föreskrifter
angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från egnahemslånefonden.
Beträffande dessa bestämmelser må ur egnahemsinspektörens berörda
P. M. återgivas följande:
Förmedlare av egnahemslån kunna vara hushållningssällskap, kommuner
samt vissa aktiebolag och föreningar, vilka samtliga i avseende å »in egnahemslåneverks&mhet
och vad därmed sammanhänger skola stå under uppsikt
och kontroll av den från och med 1920 inrättade egnahemsavdelningen
inom jordbruksdepartementet.
Hushållningssällskap skall för att kunna åtnjuta statslån från egnahemslånefonden
bedriva egnahemslånerörelsen genom en särskild egnahems
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
9
nämnd, bestående av utav sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedda
personer jämte en å statens vägnar, av vederbörande länsstyrelse utsedd leda
mot, vilken äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Ett å statens
vägnar utsett ombud skall äga deltaga i granskningen av egnahemsnämndens
räkenskaper och förvaltning. Inom varje kommun av hushållningssällskapets
område skall finnas anställt ett av egnahemsnämnden utsett ombud med uppgift
att biträda nämnden i dess verksamhet samt tilllhandagå lånesökande med
råd och anvisningar, dock kan, där så finnes lämpligt, gemensamt ombud utses
för högst tre kommuner. Hos hushållningssällskapet skall finnas anställd
minst en med bidrag av statsmedel avlönad jordbrukskonsulent med åliggande
att biträda egnahemsnämnden samt i övrigt medverka vid egnahemsväsendets
utveckling inom sällskapets område. Slutligen skall hushållningssällskapet
hava för egnahemslånerörelsen antagit reglemente, som godkänts av egnahemsinspektören
i jordbruksdepartementet. I reglementet skola finnas intagna
bestämmelser, bland annat, angående verkställandet genom jordbrukskonsulent
eller i dennes ställe genom annan sakkunnig person av besiktning
av lägenheter, för vilka egnahemslån blivit sökta, samt inspektion å lägenheter,
för vilka dylika lån beviljats; vidare därom, att jordbrukskonsulent skall vid
egnahemsnämndens sammanträden närvara och föredraga ärendena, att låneansökningar
skola prövas och avgöras minst fyra gånger om året, att särskilda
räkenskaper skola föras för egnahemslånerörelsen m. m. — Hushållningssällskapen
hava allt sedan 1905 varit de huvudsakliga bärarna av statens
egnahemslånerörelse.
Som villkor för att kommun skall kunna erhålla statslån från egnahemslånefonden
gäller, att kommunen skall hava för egnahemslånerörelsen antagit
reglemente, som godkänts av egnahemsinspektören i jordbruksdepartementet.
Före 1920 ägde kommuner icke att förmedla egnahemslån.
Aktiebolag eller ekonomisk förening kan erhålla statslån från egnahemslånefonden
under villkor, att dess uppgift är att befrämja förvärvandet av
egnahem samt företaget av Kungl. Maj:t, vid prövning 5 Ararje särskilt fall,
finnes vara lämpligt såsom mellanhand vid lånerörelsen och bereda tillräcklig
trygghet för att egnahems förvärvande av mindre bemedlade personer blir
på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjat. Liksom beträffande
hushållningssällskapen gäller, att en å statens vägnar utsedd ledamot i bolagets
eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten
samt att ett ombud å statens vägnar skall äga deltaga i granskningen
av räkenskaperna och förvaltningen. Likaså skall reglemente för egnahemslånerörelsen
av i huvudsak samma innehåll, som i fråga om hushållningssällskapen,
vara antaget och godkänt av egnahemsinspektören. Bolagsordningen,
respektive föreningsstadgarna skola vara upprättade i överensstämmelse med
vissa av Kungl. Maj:t särskilt föreskrivna grunder, innehållande, bland annat,
bestämmelse om viss begränsad vinstutdelning till aktieägarna, respektive
medlemmarna, om dispositionen av överskjutande vinstmedel etc.
Låneförmedlarna tilldelas efter ansökan hos Kung], Maj:t visst statslånebelopp
för år och hava därefter att av de erhållna statslånen på ogen risk
och med egen beslutanderätt utlämna egnahemslån till enskilda låntagare för
förvärvande av antingen jordbrukslägenheter eller bostadslägenheter. För
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 10 samt. 22 höft. (År 39 40.) 2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
statslån behöva hushållningssällskap och kommuner icke ställa någon säkerhet,
men andra låneförmedlare skola ställa säkerhet, som av statskontoret godkann.
es.
av for dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förlusten
Bidraget belöper sig till K % å låneförmedlarens kapitalskuld och utgår
direkt av egnahemslånefondens avkastning.
De lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån kunna av låneförmedlarna
beviljas, skola vara belägna å landsbygden eller å till stad hörande
område,, för vilket stadsplan icke blivit fastställd. Deras beräknade värde _
jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader — får
icke överstiga för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet
12,000 kronor och för bostadslägenhet 10,000 kronor. Såsom
obebyggd må därvid räknas lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad
erfordras. Egnahemslån får utgå endast för bildande av sådant eget hem,
där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, dock
må egnahemslån tillsvidare även utgå till förvärvande av bostadslägenhet
för vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen
tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.
Under i övrigt lika förhållanden bör vid beviljandet av egnahemslån
företräde givas åt sökande, som asyftar att genom nyodling och nybyggnad
bilda ett nytt eget hem.
Egnahemslån får ej tilldelas annan mindre bemedlad arbetare eller med
sådan likställd man eller kvinna, än den, som är svensk medborgare, minst
21 år och i regel ej över 50 år gammal, är känd för sparsamhet, nykterhet och
hedrande vandel och visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till
bildande av eget hem men är i behov av kraftigt bistånd för dess förvärvande,
samt, när fråga är om jordbrukslägenhet, äger förutsättningar att driva det
jordbruk, som å lägenheten kan förekomma.
Egnahemslånebelopvet får uppgå till högst 6/o av jordbrukslägenhets
värde och till högst 3U av bostadslägenhets värde. Räntan å alla lån, som beviljats
för 1920 eller därefter, beräknas efter 43A %. Egnahemslån — liksom även
statslånen till 1 åneförmcd 1 arna — skall i fråga om återbetalningen delas i två
lika delar, en stående del och en amorteringsdel. De fem första åren skall
endast betalas ränta a hela lanot, därefter skall amorteringsdelen även amorteras
på så sätt, att å denna erlägges en annuitet, avseende såväl amortering
som ränta, av 6 % för lån för jordbrukslägenheter och 7 % för lån för bostadslägenheter.
Sedan amorteringsdelen slutbetalts, skall den stående delen inbetalas
senast inom femte året. Annan säkerhet för egnahemslånet får icke betingas
än första inteckning i egnahemslägenket, dock kan visst förskott få
lämnas mot annan säkerhet. I det lånekontrakt, som skall upprättas, skall
bland annat intagas bestämmelser även om vilka byggnader, som "böra å lägenheten
uppföras och om tiden, inom vilken de böra vara fullbordade, samt angående
de fall, i vilka låneförmedlaren äger rätt uppsäga egnahemslånet till
inbetalning.
Från och med 1920 kan egnahemslån — till tryggande av låntagarens
ofterle vandes existens och till stärkande av låneförmedlarens säkerhet — förenas
med försäkring å låntagarens liv på sätt stadgas i § 26 av föromnämnda
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
11
kungörelse nr 483/1919 och i särskild kungörelse den 30 juni 1920 (nr 509) angående
särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer, som
erhålla lån ur statens egnahemslånefond. Riksförsäkringsanstalten ombestyr
berörda försäkring.»
Angående statens verksamhet för underlättande av jordförmedling
innehåller promemorian följande redogörelse.
»I proposition, nr 149, till 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
till bildande av en lånefond (jordförmedlingsfonden) avseende underlättandet
av inköp på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det
planlagda området belägen mark av större jordområden, som kunde erhållas
för billigt pris och särskilt lämpade sig att helt och hållet eller till väsentlig
del utstyckas till egnahemslägenheter. I propositionen framhölls såsom ett
av de viktigaste hindren för egnahemsrörelsens utveckling svårigheten att erhålla
det nödvändiga jordområdet. Det framstode därför som önskvärt, att
staten på något sätt bidroge till att för egnahemsbildning — framför allt jordbruksnybildning
— lämplig jord bleve tillgänglig i större utsträckning och
till billigare pris än som utan det allmännas ingripande visat sig bliva fallet.
Förslaget gick ut på, att riksdagen skulle anvisa visst belopp, till en början 2
miljoner kronor, att såsom eu jordförmedlingsfond från och med 1908 vara
för Kungl. Maj:t tillgängligt för lämnande av statslån (jordförmedlingslån)
till aktiebolag och föreningar av samma beskaffenhet, som de, vilka kunde erhålla
lån ur egnahemslånefonden. Lån ur jordförmedlingsfonden skulle avse
inköp till uppgivet pris av visst område, som skulle i ansökningen beskrivas.
För bedömande av områdets verkliga värde skulle vissa uppgifter bifogas.
Lån skulle få beviljas till högst 4/e av detta värde, dock ej till
mer än 4/s av köpesumman. Aktiebolag och förening skulle ställa
av statskontoret godkänd säkerhet för lånet. Lånet skulle lyftas inom
ett år från beviljandet. Med ledning av låntagarens årliga redogörelser
över försäljningar av lotter från området skulle Kungl. Maj:t för varje år
föreskriva, hur mycket av statslånet, som skulle återbetalas. Detta belopp
skulle bestämmas efter värdet å de försålda lotterna i förhållande till hela områdets
värde. Lånet finge dock i regel ej åtnjutas längre än intill utgången
av femte kalenderåret efter det, då detsamma blivit lyft. Lånet skulle löpa
med en ränta efter 4 %. Från det medelst lånet inköpta området finge upplåtelser
av lotter ske endast under äganderätt, dock att, intill dess försäljning
kunde ske, området finge upplåtas på arrende under kortare tid.
I skrivelse nr 226 anmälde riksdagen sitt bifall till propositionen, men
gjorde det tillägget, att även hushållningssällskap medgåves rätt erhålla lån
från jordförmedlingsfonden, varvid dessa fritogos från skyldighet att ställa
säkerhet för erhållna lån. Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 28 juni 1907
kungörelse (nr 49, s. 1) angående allmänna bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden
samt den 29 november 1907 kungörelse (nr 120, s. 2) med särskilda
föreskrifter till iakttagande av hushållningssällskap, aktiebolag och
föreningar, vilka vilja erhålla statslån från jordförmedlingsfonden.
Jordfärmed
lingsfonden
inrättande
1907.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
1919 frs I samband med den behandling av egnahemsfrågan i allmänhet, som —
bestämmelse^ vad nyss nämnts — ägde rum vid 1919 års lagtima riksdag, beslötos
om jordför- jämväl, på Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 106, åtskilliga ändringar
medlings- i jordförmedlingsverksamheten och antogos förnyade allmänna bestämmelser
fonden. för lån från jordförmedlingsfonden. Dessa bestämmelser, vilka alltjämt är o
gällande, återfinnas dels i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående allmänna
villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden och dels
i kungörelsen den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter angående
erhållande och tillgodonjutande av statslån från sagda fond. Därvid
vidtogos, bland annat, de ändringar, att även kommuner kunde tilldelas
jordförmedlingslån, att räntefoten höjdes till 43A % och att lånen i viss utsträckning
och under särskilda villkor kunde få användas för bildande av
lägenheter, som för viss tid upplätes på arrende med rätt för arrendatorn att
efter högst 20 år under äganderätt förvärva lägenheten som eget hem. Låntagarna
ur fonden — för vilka skulle gälla i stort sett samma kvalitetsfordringar
som beträffande egnahemslåneförmedlare och vilka benämndes jordförmedlare
— skulle till jordbruksdepartementet för prövning och fastställelse
insända upprättad styckningsplan jämte över densamma avgivet yttrande av
jordbrukskonsulent, därest planen icke uppgjorts av dylik tjänsteman. Innan
styckningsplan sålunda fastställts, finge jordförmedlaren icke avyttra någon
del av den inköpta fastigheten eller avverka eller låta avverka skog å densamma
utöver vad som erfordrades till husbehov å fastigheten.
Jordfärmed■ På förslag av Kungl. Maj:t beviljades för första gången vid 1911 års
mg» yraei j jpsdag anslag till jordförmedlingsbyråer. Anslaget avsåg först endast sådana
byråer, som upprättats av hushållningssällskap, men redan vid 1912 års riksdag
ändrades villkoren, så att statsbidrag skulle kunna under vissa förutsättningar
utgå även för andra byråer. Statsbidrag fick till en början utgå
med högst 700 kronor för byrå och år, därav 500 kronor såsom bidrag till avlöning
åt den sakkunnige person, som skulle finnas anställd hos byrån, och
200 kronor såsom bidrag till övriga driftkostnader; 1919 höjdes dessa maximibelopp
till 700 respektive 400 kronor, och från och med 1922 äro de bestämda
till 800 respektive 600 kronor, alltså sammanlagt 1,400 kronor per byrå och
år. Nu gällande allmänna bestämmelser i ämnet ingå i kungörelsen den 27
juni 1919 (nr 574) angående statsbidrag till jordf örmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen
med däri genom kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 349) gjord
ändring. Enligt dessa bestämmelser skall statsunderstödd jordförmedlingsbyrå
stå under närmaste ledning, om det gäller av hushållningssällskap eller
hushållningssällskaps egnahemsnämnd inrättad byrå, av vederbörande egnahemsnämnd,
om av landsting inrättad byrå, av en utav landstinget tillsatt
styrelse, samt i andra fall av styrelse, i vilken hushållningssällskap och landsting
skola äga rätt att utse vardera minst en ledamot. Byrås verksamhet
skall huvudsakligen avse dels att insamla och i samverkan med egnahemsavdelningen
inom jordbruksdepartementet bland allmänheten sprida uppgifter
rörande till salu befintliga egnahemslägenheter och vissa andra smärre fastigheter,
dels ock att lämna spekulanter å sådana lägenheter det bistånd vid avtals
avslutande samt beträffande övriga i samband därmed stående förhållan
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
13
den, vaxav de kunna vara i behov. För sistnämnda ändamål skall, såsom
ovan antytts, hos byrån finnas anställd sakkunnig person med uppdrag, bland
annat, att kostnadsfritt lämna spekulanter å lägenheter erforderliga upplysningar
om köpebestämmelser samt om villkoren och sättet för erhållande av
egnahemslån ävensom biträde med uppsättande av låneansökningar samt köpeoch
andra avtalshandlingar samt vid ordnandet av intecknings- och lagfartsförhållanden
m. m. Å tider, som i särskild ordning bestämmas, skall byrå tillhandahålla
egnahemsavdelningen fullständiga uppgifter över lägenheter, som
genom byrån utbjudas till försäljning.. De uppgifter, som enligt anförda bestämmelser
tid efter annan insändas till egnahemsavdelningen (före 1920 till
av lantbruksstyrelsen utsedd person), sammanföras för alla byråerna i ett
tryckt häfte, betitlat ‘Fastigheter till salu genom de med statsmedel understödda
jordförmedlingsbyråer’, vilket häfte under senaste tid. utkommit
två gånger årligen och genom egnahemsavdelningen, byråerna m. fl. tillhandahålles
intresserade.»
Förevarande proposition avser icke en omorganisation av statens
egnahemsväsen — med prövning av vilken fråga ansetts böra anstå i
avvaktan på resultatet av ännu icke slutbehandlade förslag om ytterligare
statsåtgärder för jordbruksnybildning -- utan endast vidtagande
inom ramen av den nuvarande egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten
av vissa förändringar i syfte till ett verksammare befordrande
av framförallt tillkomsten av nya jordbruk.
Huvuddragen i propositionen torde kunna sammanfattas på följande
sätt:
1) Skärpta bestämmelser om företräde till egnahemslån för skapande
av nya hem.
2) Viss utvidgning av rätten till tilläggslån.
3) Förhindrande av ränteförluster för låneförmedlare vid egnahemsrörelsen.
4) Vissa ändringar i räntebestämmelserna för egnahemslån.
5) Beredande åt egnahemslåntagare i vissa fall av odlings- och
byggnadsbidrag.
6) Lättnad i viss utsträckning med avseende å jordförmedlingsfondens
användning.
7) Beredande av statsbidrag till hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet.
8) Kapitalökning till egnahemslånefonden.
De under 1)—4) upptagna förslagen beröra gällande allmänna villkor
och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.
I § 5 har sålunda för erhållande av egnahemslån för jordbrukslägenhetcr
såsom grundläggande bestämmelse stadgats att egnahemslån
Utskottet.
Ändringar av
de allmänna
villkoren och
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
bestämmelserna
för
statens egnahemslånerörelse.
i regel icke bör utdelas i andra fall än där sökanden åsyftar att genom
nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att
genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete
i avsevärd män förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk.
Herr Magnussons motion, så vitt densamma rör nu ifrågavarande
bestämmelse innebär, att nybildning nu ej bör göras till mera betonat
villkor för egnahemslåns erhållande än tidigare varit fallet. Herr Lindhagens
motion åter avser ett tillägg till bestämmelsen, varigenom erhållande
av egnahemslån till jordbrukslägenheter skulle förbindas med villkor att
till lägenheten lades tillräcklig odlingsmark samt erforderlig skog, bete,
fiske till husbehov för att kunna försörja en medelstor familj.
För egen del är utskottet i likhet med departementschefen övertygat
om nödvändigheten att mera målmedvetet än hittills främja tillkomsten
av nya jordbruk. Utskottet förbiser härvid icke den minskning
i efterfrågan på lån, som härav torde kunna bliva en följd, om icke,
såsom Kungl. Maj:ts förslag samtidigt innebär, möjlighet beredes låntagaren
till visst odlings- och byggnadsbidrag. A andra sidan få
givetvis icke andra berättigade intressen eftersättas. Den förevarande
författningsbestämmelsen synes utskottet i detta avseende hava erhållit
en något sträng avfattning, men torde likväl med hänsyn till uttrycket
»i regel» enligt utskottets uppfattning något hinder icke böra möta att,
där särskilda omständigheter tala för ett sådant förfarande, utlämna
egnahemslån jämväl i andra än de i förevarande paragraf särskilt angivna
fall. Utskottet syftar härvid närmast på fall, då exempelvis, såsom
kolonisationskommittén framhållit, en fäderneärvd fastighet därest egnahemslån
ej beviljades måste säljas till utomstående på grund av svårigheter
för något av barnen att övertaga densamma. Emellertid bör
givetvis vid prövning av fall av ifrågavarande art all urskiljning och
varsamhet iakttagas.
Vad angår herr Lindhagens motion, är utskottet ense med motionären
om önskvärdheten därav att lägenheter, vilka avse att bereda
innehavaren hans fulla utkomst, också äga därför erforderliga förutsättningar.
Denna fråga sammanhänger emellertid med spörsmålet rörande
maximivärdet å de lägenheter, för vilka egnahemslån kunna erhållas.
En bestämmelse i det syfte motionären avser torde sålunda i vissa fall
påkalla en höjning av berörda maximigräns. Utskottet anser emellertid
i likhet med departementschefen att med frågan härom bör tillsvidare
anstå. Å andra sidan är utskottet icke lika övertygat om lämpligheten
att på sätt motionären synes åsyfta såsom generellt villkor för erhållande
av egnahemslån för jordbrnkslägenhet uppställa fordran på att lägen
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39. 15
heten kan bereda innehavaren full försörjning. Detta synes utskottet
vara en fråga, som bör få bero på förutsättningarna i det särskilda fallet.
I § 6 föreslås sådan förändring, att tilläggslån, som enligt paragrafens
nuvarande lydelse endast kan tilldelas, innan amorteringsskyldigheten
inträder och allenast för utvidgande av jordbrukslägenhet, skall
kunna utgå även efter amorteringstidens ingång och därjämte även beträffande
bostadslägenhet för lägenhetens omläggning, genom utvidgande
av jordområdet och uppförande av erforderliga ekonomibyggnader till
jordbrukslägenhet.
Mot detta förslag har utskottet intet att erinra.
Till undvikande av ränteförluster för låneförmedlarna har i § 10
föreslagits sådan jämkning av bestämmelsen om skyldighet för låneförmedlare
att före den 1 november det år, för vilket lånet anvisats, lyfta
statslånebelopp, att tidpunkten för lånets lyftande framflyttats till utgången
av nästföljande år.
Häremot har utskottet intet att erinra.
§ 11 avser räntebestämmelserna vid ifrågavarande lån. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag skulle beträffande statslån, som efter ingången av
1923 anvisats för 1923 eller senare ar räntan — som för närvarande
under hela lånetiden utgår med 4 7* procent — för tiden till och med
året före det, amorteringsskyldighet inträder utgöra allenast 4 procent.
Jämväl i fråga om statslån, som före 1923 anvisats för åren 1920—1923
skulle räntan för tiden från och med 1923 till och med året före det,
amorteringsskyldighet inträder, nedsättas till 4 procent,
I motionerna I: 7 likalydande med II: 29 samt II: 16 och II: 158,
vilka motioner såsom ovan nämnts väckts före avlämnande av förevarande
proposition, hava förslag framställts om egnahemslåneräntans
sänkande beträffande hela lånetiden. I motionerna II: 16 och II: 158
har sålunda föreslagits en räntesats av 3.6 procent, varjämte i sistnämnda
motion ifrågasatts ett räntefritt anstånd av tre år. I motionerna
I: 7 och II: 29 yrkas på en ränta av 4 procent. I herr Magnussons
motion åter i frågasättes en begränsning med avseende å lånens löptid
gående ut på överförande vid lämplig tidpunkt av då återstående
lånebelopp från statens direkta kreditgivning till annan långivare för
att genom en sålunda förkortad återbetalningstid möjliggöra att tillgängliga
statsmedel för egnahemslån skulle kunna komma ett större
flertal till godo. Denna fråga har jämväl berörts i egnahemsinspektörens
ovannämnda P. M.
Motionärernas krav på en räntesänkning har genom den föreliggande
propositionen blivit tillgodosedda i vad rör tiden före amorte
-
Odlings- och
nybyggnadsbidrag.
16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
ringens början. Beträffande förslaget om räntefritt anstånd synes utskottet
en sådan åtgärd icke tillrådlig.
Utskottet anser emellertid skäl tala för en räntesänkning
även för tiden efter amorteringens början. Dock inträder för de
lån, som första gången utlämnades mot den högre räntan av 4 3U
procent skyldigheten till amortering enligt vad egnahemsinspektörens
P. M. ger vid handen icke förrän tidigast i november 1926, vadan
frågan om förräntning i samband med återbetalning av amorteringsdelen
för närvarande icke torde vara aktuell. Icke heller torde vara
oundgängligt att redan nu pröva fragan om sänkning av räntefoten beträffande
lånets stående del för tiden sedan amortering inträtt liksom ej
heller den i herr Magnussons motion upptagna frågan om revidering
av reglerna för låns återbetalning. Vid sådant förhållande och då förevarande
spörsmål tarvar närmare utredning har utskottet ansett, att
med prövning därav bör tillsvidare anstå. Utskottet vill emellertid tilllika
uttala önskvärdheten av att vid den utredning, som utskottet sålunda
anser böra verkställas rörande rånte- och amorteringsbestämmelserna,
jämväl undersökes lämpligheten av en sådan ändring i gällande
bestämmelser rörande med egnahemslån kombinerad livförsäkring, att
förmånen härav skulle kunna tillgodokomma låntagaren jämväl efter
amorteringstidens slut. I detta samband bör givetvis även utredas,
vilka förändringar med avseende å livförsäkringspremierna, som böra
föranledas härav ävensom av en eventuell förändring i rånte- och
amorteringsbestämmelserna.
De i §§ 12 och 14 föreslagna ändringarna, vilka stå i samband
med ändringen av § 10, föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Härefter övergår utskottet till Kungl. Maj:ts förslag i den del det
avser odlings- och nybyggnadsbidrag till egnahemslåntagare. Grunderna
för utdelande av dylikt bidrag, vilket skulle utgå i form av premielån,
har i egnahemsinspektörens, av departementschefen gillade förslag sammanfattats
sålunda.
Premielånen syntes böra genom vederbörande låneförmedlare kunna
såsom en särskild förmån tilldelas dem, som lieviljas egnahemslån, för
jordbrukslägenheter, i sådana fall, där genom nyodling och nybyggnad bildas
ett helt och hållet.nytt jordbruk eller där genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads-
eller grundförbättringsarbete den i samband med låneansökningen förvärvade
lägenheten i avsevärd mån förbättras eller utvidgas. För att odlingsarbete
skall få räknas såsom mera väsentligt torde minst en hektar jord nyodlas,
och beträffande byggnadsarbete bör fordras, att antingen det för jord
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
17
bruket erforderliga ekonomihuset — i vilket fall fordran på rationell gödselstadsanordning
i regel bör upprätthållas — eller också bostadshuset nyuppföres.
Förmånen bör utgå i en form, som i viss mån är av samma karaktär som
de s. k. premielånen vid premiering av mindre jordbruk (jämför kungörelsen
den 19 oktober 1911, nr 116). Lån bör alltså få lämnas för utförande av nyss
åsyftade arbeten, och lånet skall anses guldet, då arbetena vid en viss tidpunkt
befinnas vara vederbörligen utförda.
Beträffande premielånets storlek torde det riktigaste vara, att omfattningen
av de arbeten, som skola komma till utförande, bliver det bestämmande.
Premielånet bör sättas till högst halva den av låneförmedlaren beräknade arbetskostnaden
för de odlings- och byggnadsprestationer, som enligt vad nyss
sagts befinnas böra understödjas. I intet fall bör dock premielånet få överstiga
1,500 kronor per jordbrukslägenhet.
Sökande, som prövas icke vara i behov av sådan ekonomisk hjälp, varom
nu är fråga, bör givetvis icke tilldelas premielån.
Ansökan om premielån bör inlämnas till låneförmedlaren, som efter
den i samband med egnahemslåneprövningen företagna besiktningen av lägenheten,
beslutar om premielåns beviljande så vitt möjligt i samband med beviljandet
av egnahemslånet.
Rörande premielånets utbetalande böra i huvudsak samma regler gälla
som de, vilka fastställts för utbetalande av arbetslöshetsunderstöd i samband
med egnahemslån, nämligen, att premielånet må utanordnas endast i den mån
arbete utförts. Låneförmedlaren äger föreskriva tid, inom vilken arbetet skall
vara avslutat, och må tiden härför icke sättas senare än till den tidpunkt, amorteringsskyldighet
för egnahemslånet inträder. Hinder torde icke böra möta
för låneförmedlaren att, där så anses lämpligt, utanordna premielånet på så
sätt, att i stället för kontant utbetalning till låntagaren göres motsvarande
avdrag vid debiterandet av ränta å egnahemslånet. Som säkerhet för att de
byggnads- eller odlingsföretag, som premielånet avser att främja, bliva av
vid beviljandet förutsatt art och omfattning, skall låntagaren, innan någon del
av premielånet får utbetalas, till låneförmedlaren avlämna skuldförbindelse å
beloppet, vilken vid tiden för inträdandet av amorteringsskyldigheten för egnahemslånet
återlämnas sedan arbetet slutförts och avsynats. Ränta torde icke
böra förekomma å premielånen.
I herr Magnussons motion har föreslagits, att premielån endast
måtte utgå för produktiva ändamål och att vid deras utdelande fullständig
eller så gott som fullständig medellöshet icke måtte sättas såsom
oeftergivligt villkor.
För egen del håller även utskottet före, att premielånen givetvis
höra i första hand utlämnas för företag, som äro ägnade att befordra
produktiva ändamål såsom för nyodlingsföretag, uppförande av nödiga
ekonomihus, gödselstad o. d. Detta bör emellertid å andra sidan icke helt
utesluta,''att sådant lån kan i särskilt behjärtansvärda fall utgå även för nyuppförande
av bostadshus. Beträffande frågan vilka synpunkter rörande
bihang till riksdagens protokoll 1923. 10 sand. 22 höft. (Nr 39—40.) 3
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
Effektivare
jordförmed
ling.
sökandens ekonomiska ställning, som böra vara avgörande vid låns utdelande,
anser utskottet, att här bör i tillämpliga delar gälla vad som
stadgats i fråga om rätt att erhålla egnahemslån. Utskottet håller med
andra ord före, att avgörande bör vara, huruvida sökanden är i behov av
sådan ekonomisk hjälp, varom här är fråga.
För åstadkommande av en mera effektiv jordförmedling genom
eller under kontroll av hushållningssällskapen föreslås i förevarande
proposition vidare, att Kungl. Maj:t måtte tillerkännas rätt att utan hinder
av gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden,
vilken för närvarande uppgår till 3,000,000 kronor tills vidare
disponera ett belopp av intill 1,500,000 kronor av fondens tillgångar
för utlämnande till hushållningssällskapen av förlagslån mot en ränta
av 4 procent per år. Syftet vore härvid närmast att åt hushållningssällskapens
egnahemsnämnder uppdraga jämväl förmedling genom frivilliga
förvärv av enskild jord till egna hem. — Återstoden av jordförmedlingsfonden
skulle användas för utlämnande av lån enligt gällande
allmänna villkor, varigenom sålunda jämväl aktiebolag och föreningar
för egnahemsbildningens främjande alltjämt kunde erhålla jordförmedlingslån.
— I samband härmed skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag hushållningssällskapen
beredas en ersättning, som åtminstone i viss mån
säkerställde dem för förluster å jordförmedlingsverksamheten. Ett hushållningssällskap,
som för sitt områdes vidkommande på ett tillfredsställande
sätt ordnade en effektiv jordförmedling, vare sig denna bedreves
direkt av sällskapet (eller dess egnahemsnämnd) eller under
sällskapets kontroll av något i anslutning till sällskapet arbetande egnahemsföretag,
borde sålunda av statsmedel kunna påräkna ett engångsbidrag
till täckande av nyss nämnda kostnader och risk av 3 procent å
beloppet av beviljade egnahemslån å sådana jordbrukslägenheter, som
upplätes från områden, vilka för egnahemsbildning förvärvats av sällskapet
självt, samt av 2 procent å beloppet av beviljade egnahemslån å
jordbrukslägenheter, som åt genom jordförmedlingen anmälda spekulanter
försåldes från områden, vilka för egnahemsbildning eljest uppbringats
under sällskapets medverkan och kontroll. För ifrågavarande ändamål
har beräknats ett anslag av 200,000 kronor, varav 75,000 kronor skulle
få disponeras redan under 1923.
Herr Magnusson har i sin motion ansett ökad möjlighet böra
beredas för samarbete beträffande jordförmedlingen, särskilt jordstyckningsverksamheten,
mellan hushållningssällskapen och egnahemsföreningar
eller egnahem sbplag ävensom att bestämmelserna rörande jordförmedlings
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39-
19
fonden borde omarbetas i syfte att göra lån ur fonden lättare tillgängliga
för det med densamma avsedda ändamålet.
För egen del anser utskottet i likhet med departementschefen
försiktigheten bjuda att icke för närvarande i vidare mån än som i
propositionen föreslagits avvika från gällande bestämmelser för jordlörmedlingsfonden.
Rörande vad i motionen framhållits om önskvärdheten
av ett ökat samarbete mellan hushållningssällskapen och andra sammanslutningar
för egnahemsbildningens främjande, så utesluter vad i propositionen
föreslagits givetvis icke såsom motionären synes befara möjligheten
i sådant avseende. Utskottet har för övrigt så mycket mindre
anledning föreslå någon avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag, som den
nu ifrågasatta jordförmedlingen genom hushållningssällskapens egnahemsnämnder
på sätt departementschefen anfört torde vara att tillsvidare
betrakta såsom ett försök.
Utskottet biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag om rätt för Kungl.
Maj:t att för angivet ändamål disponera ett belopp av 1,500,000 kronor
av jordförmedlingsfonden.
Rörande den ifrågasatta ersättningen till hushållningssällskap för
förluster vid ifrågavarande jordförmedling har utskottet intet att erinra
mot grunderna härför, men håller dock före, att jämväl beträffande egnahemslån
å sådana jordbrukslägenheter, som upplåtits från områden, vilka
förvärvats visserligen icke direkt av sällskapet självt, men genom en till
sällskapet nära anknuten organisation, ersättningsbeloppet efter Kungl.
Maj.ts prövning bör kunna utgå med 3 procent. Det för ändamålet
beräknade anslagsbeloppet ger ej anledning till någon utskottets erinran.
Vad angår det i motionen II: 284 framställda förslaget om ställande
till förfogande ur egnahoinslånefonden av ett belopp av 500,000
kronor för utlämnande av bostadslån till uteslutande personalen vid
statens hospital och asyler, vill utskottet erinra, att ett dylikt förfaringssätt
icke skulle stå i överensstämmelse med gällande bestämmelser för
lån från egnahemslånefonden, vilka icke på sätt motionärerna synas hava
förutsatt medgiva reserverande av visst belopp för tillgodoseende av
något speciellt egnahemsintresse. Vid sådant förhållande torde någon
annan utväg icke stå ifrågavarande befattningshavare till buds, än att
i vanlig ordning söka lån från ifrågavarande fond. Att tillika såsom
rhotionärerna ifrågasatt vid eventuellt beviljande av lån från egnahemslånefondon
för ifrågavarande befattningshavares vidkommande tillämpa
några andra lånevillkor än de för egnahemslån i allmänhet stadgade
Bostadslån
till personalen
vid statens
hospital och
asyler.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
Anslags
behovet.
torde givetvis icke kunna ifrågakomma. Utskottet kan alltså icke biträda
motionen.
Kung]. Maj:ts förslag innebär slutligen medgivande för Kung!.
Maj:t dels att under 1923 disponera såsom lån från samma fond ett
ytterligare belopp av intill 4,000,000 kronor, därav 2,500,000 kronor
för jordbrukslägenheter och 1,500,000 kronor för bostadslägenheter, dels
ock att under 1924, utöver förut medgiven utlåning av intill 12,000,000
kronor, disponera ett belopp av intill 7,000,000 kronor eller således tillhopa
intill 19,000,000 kronor, därav 13,500,000 kronor för jordbrukslägenheter
och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter.
För ifrågavarande ändamål skulle enligt propositionen erfordras
såsom kapitalökning ett anslag av 21,000,000 kronor.
I herr Erikssons i Grängesberg motion föreslås för att möjliggöra
utlämnande under vart och ett av åren 1923 och 1924 av ytterligare
1,000,000 kronor till bostadslägenheter, ett till 23,000,000 kronor höjt
kapitalökningsanslag.
För egen del finner utskottet sig icke kunna tillstyrka högre anslag
än det av Kungl. Maj:t föreslagna och kan därför icke biträda
motionen.
Under åberopande av det anförda och då utskottet i övrigt icke
funnit något att erinra mot innehållet i Kungl. Maj:ts förevarande framställning
eller mot vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
hemställa,
i
1) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med avslag å motionerna
1:204, 11:284 och 11:265
a) godkänna ovan intagna förslag till ändrad
lydelse av §§ 5, 6, 10, 11 och 12 samt § 14 mom. 2
och 4 av de utav riksdagen 1919 antagna allmänna
villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse,
att tillämpas från och med dag under 1923,
som av Kungl. Maj:t bestämmes;
b) för utlämnande under 1923 och 1924 av
premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och
njbygguadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta
grunder, för budgetåret 1923—1924 anvisa ett
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
21
extra reservationsanslag av 800,000 kronor, därav för
1923 må användas högst 320,000 kronor;
c) medgiva att, utan hinder av de utav riksdagen
1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser
för lån från jordförmedlingsfonden, Kungl. Maj:t må
av fondens tillgängliga kapitalbehållning till förlagslån
för förmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskap
av jord till egna hem för jordbruksändamål
disponera under 1923 och 1924 tillhopa högst
så stort belopp, att vad som utestår i beviljade förlagslån
icke vid något tillfälle under sagda år överstiger
1,500,000 kronor, att utlämnas mot en ränta av 4 procent
om året och under de villkor i övrigt, som Kungl.
Maj:t kan finna gott att i varje särskilt fall föreskriva
i syfte att betryggande garantier ernås för förlagslånens
användande till avsett ändamål;
d) för utlämnande under 1923 och 1924 i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder av statsbidrag
till hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet,
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor, därav för 1923 må användas
högst 75,000 kronor;
e) medgiva, att Kungl. Maj:t må under 1923,
utöver det belopp, som av Kungl. Maj:t för samma år
redan beviljats såsom lån från egnahemslånefonden,
disponera såsom lån från samma fond ett ytterligare
belopp av intill 4,000,000 kronor, därav 2,500,000
kronor för jordbrukslägenheter och 1,500,000 kronor
för bostadslägenheter;
f) medgiva, att Kungl. Maj:t må under 1924,
utöver förut medgiven utlåning av intill 12,000,000
kronor, disponera ett belopp av intill 7,000,000 kronor
eller således tillhopa intill 19,000,000 kronor såsom
lån från egnahemslånefonden, därav 13,500,000 kronor
för jordbrukslägenheter och 5,500,000 krouor för bostadslägenheter;
samt
g) såsom kapitalökning för egnahemslånefonden
för budgetåret 1923 —1924 anvisa ett reservationsanslag
av 21,000,000 kronor.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
2) att motionerna I: 7 och II: 29 samt II: 16 må
anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört.
3) att motionen II: 158, i den mån den ej kan
anses besvarad genom vad utskottet här ovan anfört,
ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
4) att motion II: 287, i den män den ej kan anses
besvarad genom vad utskottet här ovan anfört, ej må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Beträffande sättet för anskaffande av det såsom kapitalökning tillstyrkta
anslaget torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva
förslag.
Stockholm den 11 maj 1923.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. NILSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hellström, P., Boberg, Eriksson i Ljusdal, grevo
Wachtmeister, Lindstrand, Andersson, E. B., Gabrielsson och Åström samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Olsson i Broberg, greve Hamilton,
Hedlund i Östersund, frih. Hermelin, Andersson i Grimbo och Aarnseth.