Bankontskotlets ullålande Nr 8.

3

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension och gratifikation
åt f. postvaktmästaren hos riksdagens andra
kammare E. M. Wistrand.

I en inom andra kammaren av herr Brännström jämte två andra av
kammarens ledamöter väckt, till bankoutskottet remitterad motion, nr 69,
hemställes,

»att riksdagen måtte besluta,

l:o) att till postvaktmästaren Emil Mauritz Wistrand må från och med ingången
av innevarande kalenderår från riksgäldskontoret under hans återstående
livstid årligen utgå en pension å 1,840 kronor;

2:o) att till bemälde Emil Mauritz Wistrand såsom gratifikation anvisa ett
belopp av 1,000 kronor att utgå från anslaget till riksdags- ocb revisionskostnader.
»

Till stöd för motionen anföres följande:

»Postvaktmästaren hos riksdagens andra kammare, Emil Mauritz Wistrand,
född den 6 december 1871, anställdes såsom vaktmästare hos kammaren
första gången vid början av 1904 års riksdag. Därefter har han vid alla
följande riksdagar blivit återvald till dylik befattning, vadan han alltså vid
utgången av 1922 års riksdag gjort tjänst åt kammaren vid 24 lagtima och urtima
riksmöten. Under riksdagarna har Wistrands huvudsakliga göromål varit
att sköta ankommande och avgående post, jämväl värdeförsändelserna, att sköta
den vidlyftiga inkasseringen av telefonavgifter inom riksdagshuset samt att biträda
de olika partierna och grupperna med diverse göromål. Men jämväl mellan
riksdagarna har Wistrand haft sin sysselsättning i verksamhet, som varit
hans tjänst hos riksdagen närstående. Han har tjänstgjort i kommittéer i riksdagshuset
och vid kongresser ävensom i klubben för riksdagsmännens räkning,
varjämte han under riksdagsmännens resor i olika delar av landet varit resesekreterare.
Ofta har han haft tio å tolv timmars daglig tjänstgöringstid utan
ledighet för sön- och helgdagar. I all sin tjänstgöring har han städse ådagalagt
en osviklig plikttrohet jämte flit och duglighet. Nu har han, som icke är eller
varit anställd i någon annan statsinstitution än riksdagen, drabbats av sjukdom
och är enligt läkarebetyg för framtiden oförmögen till förvärvsarbete. Han
är änkling och har två söner, vilka numera uppnått myndig ålder, men med

Utskottet.

4 Bankoutsknttels uttåtande Nr 8.

små inkomster under sin verksamhetstid har han ej kunnat göra några besparingar,
och ingen av sönerna är i den ställning, att han kan understödja
fadern.

Då undertecknade tro, att riksdagen skulle vilja bereda sin mångårige tjänare
hjälp att hålla nöden från dörren, våga vi hos riksdagen hemställa om
pension åt Wistrand för hans återstående livstid, räknat från ingången av innevarande
kalenderår. Wistrand torde närmast vara att jämföra med expeditionsvakt
i statens centrala ämbetsverk, vilka efter avgång från tjänsten vid full
pension åtnjuta 1,824 kronor om året. Vi anse att en blivande pension åt Wistrand
lämpligen bör sättas till sagda belopp. Till ytterligare hjälp åt Wistrand,
som drabbats av sin sjukdom föregående år, hemställa vi jämväl om en gratifikation
till honom, en gång för alla, lämpligen med ettusen kronor.»

Vid motionen har i avskrift fogats ett den 28 december 1922 av leg. läkaren
N. Holmin utfärdat, så lydande läkarbetyg:

»Att Herr Emil Mauritz Wistrand som vårdas på Stockholms Sjukhem
för kronisk njursjukdom som orsakat hjärnblödning medförande partiell halvsidig
förlamning kan beräknas vara för framtiden oförmögen till förvärvsarbete
intygas på heder och samvete.»

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att Wistrand alltsedan
år 1904 haft anställning såsom vaktmästare hos riksdagens andra kammare
med uppdrag att handhava bestyret med ankommande och avgående post,
inkassera telefonavgifter m. m. Ersättningen till Wistrand i hans egenskap
av postvaktmästare har under de, senaste åren utgått med 10 kronor om
dagen, varjämte han uppburit viss gottgörelse för övriga uppdrag. Liksom
andra hos riksdagen anställda personer har Wistrand icke innehaft fast anställning
och är således icke berättigad till erhållande av pension. I likhet
med motionärerna anser emellertid utskottet vara billigt, att Wistrand, då
han nu på grund av iråkad svårartad sjukdom icke längre kan tjänstgöra
hos riksdagen, tilldelas något understöd; och synes detta med hänsyn till
att Wistrand icke tjänstgjort under hela året och icke heller erlagt några
pensionsavgifter samt till det pensionsbelopp, som enligt gällande föreskrifter
efter lika lång tjänstgöring skulle beviljas befattningshavare inom statsförvaltningen,
böra bestämmas till ett tusen kronor om året, alt utgå från och
med innevarande års början.

Mot den av motionärerna föreslagna gratifikationen å ett tusen kronor
har utskottet icke haft något att erinra.

Såväl understödet som gratifikationen torde böra anvisas att utgå från
riksgäldskontoret och påföras anslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus (XIII: i).

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

5

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
II: 69. må medgiva, att till förre postvaktmästaren hos
riksdagens andra kammare Emil Mauritz Wistrand må
av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus

a) från och med den 1 januari 1923 under hans
återstående livstid utgå ett årligt understöd å ett tusen
kronor, samt

b) utbetalas en gratifikation å ett tusen kronor.

Stockholm den 20 februari 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Enhörning, Vinda hl, Berge, Carlsson
och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,
Borggren, Bäcklund, Loven, Janson i Kungsör, Lorichs och Strindlund.