Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
\
Nr 70.
(
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1928 kl. 10,30 f. m.
Utlåtande, i anledning av vissa uttalanden av riksdagens revisorer
rörande enskilda, med statslån understödda järnvägsaktielolags
räkenskaper m. m
-
I sitt den 6 mars 1923 avgivna utlåtande (nr 15) angående verkställd
granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning hade
bankoutskottet för riksdagen anmält, att utskottet komme att framdeles
avgiva särskilt utlåtande över de av riksdagens revisorer i deras berättelse
om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning
gjorda uttalanden m. m. angående enskilda, med statslån understödda
järnvägsaktiebolag och deras räkenskaper.
l:o.
I sin ovannämnda berättelse hava revisorerna å sid. 224—225 i
fråga om de med statslån understödda järnvägsaktiebolagens bokföring
anfört följande:
»I sin år 1919 avgivna berättelse angående riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning
uttalade revisorerna, att revisorerna vid sin granskning av de med statslån
understödda järnvägsbolagens räkenskaper funnit, att enhetliga grunder ej tillämpades
vid uppgörandet av de balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar, vilka plägade
intagas i eller bifogas vederbörande bolagsstyrelses förvaltningsberättelse. Det syntes
revisorerna uppenbart, att olikheterna i järnvägsbolagens bokföring försvårade möjligheten
att såväl rätt bedöma ett visst bolags ställning som att anställa jämförelser de
olika bolagen emellan. Ett sådant förhållande vore givetvis till men såväl för statsrevisorerna
som övriga myndigheter vid deras granskning. Till följd därav syntes det
revisorerna önskvärt, att åtgärder vidtoges för ernående av förbättrade förhållanden i
förevarande hänseende; och torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej, sedan utredning
i detta syfte blivit verkställd, formulär till normalbokföring för ifrågavarande enskilda
järnvägsbolag borde upprättas samt bolagen åläggas att vid sin bokföring följa dessa
formulär.
Med anledning av detta revisorernas uttalande avläto fullmäktige i riksgäldskontoret,
vilka delade den av revisorerna uttalade uppfattningen om önskvärdheten av en
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 sand. 61 höft. (Nr 70).
De med
statslån understödda
järnvägsaktiebolagens
bokföring.
Stats
revisorerna.
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
:2
Utredning i förevarande ämne, den 29 november 1919 en skrivelse till Kungl. Maj:t,
däri fullmäktige gjorde framställning om åtgärder för utredningens verkställande.
Jämväl riksdagen fann den sålunda ifrågasatta utredningen önskvärd och anmälde
i skrivelse till Kungl. Maj:t av den 2 mars 1920 revisorernas ovanberörda framställning
under anhållan att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredningen samt därefter
vidtaga de åtgärder, som av densamma påkallades.
Med anledning av denna riksdagens skrivelse tillsatte Kungl. Maj:t den 21 maj
1920 en kommission för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga
om bokföringen vid de enskilda järnvägarna.
I sitt år 1921 avgivna utlåtande nr 63 angående vissa frågor, berörande statens
utlåning till enskilda järnvägar, meddelade bankoutskottet, att, enligt vad utskottet av
de sakkunnigas ordförande inhämtat, dessas arbete då ej fortskridit så långt, att förslag
hunnit avgivas, men att möjlighet förefunnes för utredningens slutförande under
samma år. Under framhållande av att viss av utskottet företagen granskning sedermera
ytterligare belyst önskvärdheten av att bestämmelser för de statslåneunderstödda
järnvägsbolagens bokföring snarast möjligt bleve utfärdade, uttalade utskottet den förhoppningen,
att de sakkunnigas arbeten måtte bedrivas -med all den skyndsamhet, som
vore möjlig.
Enligt vad revisorerna erfarit, har berörda kommission ännu icke avgivit sitt förslag.
Då revisorerna i likhet med 1919 års revisorer och bankoutskottet vid 1921 års
riksdag finna den föreliggande frågans lösning vara en angelägenhet av vikt, vilja revisorerna,
som finna dröjsmålet med uppgiftens slutförande anmärkningsvärt, instämma
i vad utskottet uttalat angående arbetets bedrivande.»
Fullmäktige Med anledning härav hava fullmäktige i riksgäldskontoret i skri*
kontoret8 v0lse den 15 december 1922 meddelat, att, enligt vad fullmäktige inhämtat,
Kung]. Maj:t den 30 november 1922 beslutit, att ovannämnda
kommission skulle från och med samma dag upplösas samt uppdragit
åt ledamöterna av kommissionen, byrådirektören S. Norrman och kamreraren
K. Richnau att med biträde av kommissionens sekreterare, förste
aktuarien E. V. Malmkvist, uppgöra och senast den 31 maj 1923 inkomma
med förslag i fråga om huvudgrunderna för anordnande av en
enhetlig och likformig bokföring vid de enskilda järnvägarna.
På grund av vad sålunda förekommit hade fullmäktige ej ansett
någon fullmäktiges åtgärd med anledning av revisorernas ifrågavarande
uttalande för närvarande erforderlig.
Utskottet. Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört har ej heller utskottet
funnit särskild åtgärd för närvarande påkallas i anledning av vad revisorerna
uti här ifrågavarande avseende yttrat; vilket utskottet skolat
härigenom för riksdagen
anmäla.
Bankoutskottets utlåtande Nr 70. 3
2:o
Vad revisorerna i övrigt i detta ämne anfört har ej givit anledning
till annat utskottets uttalande än det, varom här nedan vidare förmäles.
I sin berättelse hava revisorerna å sid. 134—135 beträffande Landskrona—
Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag omförmält, att under år 1921
någon inbetalning å bolagets statslån icke verkställts. Skulden för
lånet, som vid nämnda års början uppgick till 2,220,115 kronor 46 öre,
hade till följd därav vid årets slut ökats till 2,309,254 kronor 45 öre,
varav 1,166,321 kronor vore till betalning förfallna. I skrivelse till
riksgäldskontoret den 25 maj 1922 hade bolaget meddelat, att driftsöverskottet
för år 1921, uppgående till 91,281 kronor 3 öre, måst i
huvudsak användas till täckande av 1920 års driftförlust samt till
nödiga nyanläggningar till förbilligande av driften.
Revisorerna hava vidare upplyst, att bolagets i nästföregående års
revisionsberättelse omförmälda hemställan om efterskänkande av all å
statslånet till 1920 års utgång upplupen ränta och om medgivande, att
lånet jinge löpa räntefritt till utgången av år 1925, enligt Kungl. Maj:ts
resolution den 9 december 1921 icke föranlett någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. Slutligen hava revisorerna omnämnt, att bolagsstyrelsen i sin
förvaltningsberättelse för år 1921 meddelat, att, sedan Landskrona—
Lund—Trälleborgs järnvägsaktiebolag under året dels efterskänkt en
fordran å 13,600 kronor för utlägg under år 1920 såsom borgensman
för Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolags obligationslån av
år 1906, dels ock övertagit den framtida betalningsskyldigheten för
lånet såväl till resterande kapital 167,000 kronor som ränta utan regress
mot låntagaren, sistnämnda bolags bokförda samlade förlust minskats
med 184,775 kronor till 647,696 kronor 16 öre.
Med anledning av vad sålunda förekommit har genom därtill utsedda
sakkunniga granskning verkställts av här ifrågavarande järnvägsaktiebolags
förvaltning. Av den redogörelse, som i sådant avseende lämnats,
framgår beträffande bolagets finansiella ställning, bland annat, att bolaget
under åren 1906—1921 haft en samlad nettobehållning, innan
debitering av räntor och avskrivningar verkställts, av 567,000 kronor.
Sedan järnvägsbyggnaderna avslutats, hade endast omkring 4,000 kronor
nedlagts i förbättringar, varjämte rörelsemedlen minskats med närmare
10,000 kronor samt övriga tillgångar ökats med endast 7,000 kronor.
Berörda nettobehållning hade tydligen så gott som i sin helhet disponerats
för rånte- och kapitalavbetalningar å under byggnadstiden upp
-
Landskrona
—Kävlinge
—Sjöbo
järnvägsaktiebolags
statslån.
Statsreviso
rerna.
Utsedde
gransknings
män.
4
BanJcoutskettets utlåtande Nr 70.
tagna lån. Annuiteterna å statslånet hade icke till någon del fullgjorts,
utan hade beloppet helt utbetalts till enskilda fordringsägare.
Av förenämnda överskottsmedel för åren 1906—1921 beräknades
omkring 300,000 kronor disponerade för betalning och omkring 260,000
kronor, för förräntning av obligationslån och övriga enskilda lån, som
upptagits under järnvägens byggnadstid.
Granskningsmännen hava framhållit, hurusom b}7ggandet av järnvägen,
som ursprungligen beräknats draga en kostnad av 2,400,000
kronor,, redan före arbetenas avslutande visat sig betydligt dyrare, varför
ett obligationslån år 1906 upplagts på 300,000 kronor, för vilket
Landskrona Kävlinge järnvägsaktiebolag iklätt sig borgen och inteckning
närmast statslånet lämnats i järnvägen. Av lånet hade emellertid
endast 200,000 kronor vunnit avnämare, medan återstående belopp
deponerats som säkerhet för banklån, för vilka dessutom fordrats personliga
borgensförbindelser.
Vid byggnadstidens utgång den 31 december 1908 var emellertid
järnvägen med rullande materiel, inventarier och förråd bokförd till en
kostnad av 2,928,727 kronor 51 öre, varför krävts ett ytterligare kapitaltillskott
av över 200,000 kronor. Bolaget hade sålunda redan från början
arbetat med en svävande skuld av omkring 300,000 kronor. Det vore
särskilt för denna skulds förräntning och senare likvidering, som överskottsmedlen
kommit till användning. Det placerade obligationslånet å
200,000 kronor syntes.hava helt förräntats och amorterats av Landskrona
—Kävlinge järnvägsaktiebolag, som successivt efterskänkt gjorda utlägg
och slutligen övertagit lånet som egen skuld.
I samband med den redan förut omförmälda framställningen om
efterskänkande av den å statslånet vid 1920 års utgång upplupna räntan
hade, såsom granskningsmännen vidare erinrat, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vilken syntes hava små förväntningar på banans bärkraft,
ifrågasatt järnvägens försäljning till Landskrona—Lund—Trälleborgs
järnvägsakti.ebolag, varjämte järnvägsstyrelsen förklarat sig anse, att det
syntes möjligt att under vissa förutsättningar förvalta och driva järnvägen
i statens ägo, så att de direkta kostnaderna täcktes och att även
som. regel något överskott till förräntande av statens i banan engagerade
kapital lämnades.
Efter en redogörelse för orsakerna till järnvägens svaga ekonomiska
resultat, såsom de höga förvaltnings- och driftkostnaderna m. m.,
hava granskningsmännen beträffande frågan huruvida bolaget borde
träda i likvidation erinrat, att då aktiekapitalet utgjorde 1,200,000 kronor,
BanJcoutsIcottets utlåtande Nr 70.
5
bolaget vore skyldigt att likvidera, när bristen uppgirige till 800,000
kronor. Bristen vid 1922 års slut beräknades på följande sätt:
Balanserad förlust vid 1921 års slut.............................. kr. 647,112:66
1922 års förlust....................................................................... » 137,003: 77
summa kr. 784,116:43
Härifrån borde emellertid avgå anståndsränta, som
kunde föras inom linjen, till belopp av kr. 73,643: 50,
samt en bokförd men icke förefintlig av
skrivningsfond
till belopp av........................ » 68,577: 65 » 142,221: 15
Återstående brist utgjorde alltså ..................................... kr. 641,895: 28
Under sådana förhållanden syntes något tvång att omedelbart träda i
likvidation icke föreligga för bolaget.
De driftresultat, som järnvägen under sin förflutna trafikeringstid
lämnat — med ett överskott för åren 1906—1921 av 567,000 kronor — vore
icke så svaga, att de syntes motivera väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förut berörda yttrande, att det låge nära till hands ”att ifrågasätta,
huruvida det kunde innebära en för staten i någon mån förmånlig
anordning, om Landskrona—Trälleborgs järnvägsaktiebolag kunde köpa
järnvägen för låt vara ett ganska litet belopp, som dock kunde vara att föredraga
framför ett- förhållande med ingen ränta alls på det utlagda kapitalet”.
Det vore nämligen att märka, att järnvägens avkastning skulle,
därest den disponerats för de prioriterade statslånens förräntning, räckt
till täckande av 75 procent av de under trafikeringstiden å det ursprungliga
statslånet förfallna räntorna.
Med hänsyn till vad vid granskningen framkommit hava granskningsmännen
såsom sammanfattning av sitt yttrande anfört, att Landskrona
—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag i sin medelsförvaltning icke iakttagit
den förmånsrätt framför varje annan fordran, som kontraktsenligt
tillförsäkrats staten i egenskap av långivare; och icke heller syntes
statens ombud hava, på sätt önskligt varit, hävdat sagda förmånsrätt,
Dessa erinringar gällde i särskild grad åren 1916—1919 samt
1921, under vilka järnvägsrörelsen lämnat överskott av sådan storlek, att
de möjliggjort slutlikvidering av relativt betydliga enskilda skulder, under
det att samtidigt ingen ansats gjorts att fullgöra bolagets förbindelser i
fråga om statslånet.
Utskottet.
6 BanJcoutskottets utlåtande Nr 70.
Enär järnvägsrörelsen under senare tid — bortsett från åren 1920 och
1922, under vilket sistnämnda år sockerbruken gått med reducerad drift
— lämnat i förhållande till det ursprungliga statslånet icke obetydliga
överskott och enär dels trafikrörelsen å banan efter insättande av en motorvagn
syntes kunna ökas, dels driftutgifterna borde kunna väsentligt
nedbringas, syntes sannolikt, att järnvägsaktiebolaget skulle kunna vara
i stånd att, under förutsättning av väl avvägd ekonomisk drift, under
något av de närmaste åren påbörja fullgörandet av annuiteterna å statslånet,
sedan 1922 års driftförlust blivit täckt.
En härför erforderlig åtgärd vore, att gällande, i vissa delar oförmånliga
trafiköverenskommelse med Landskrona—Lund—Trälleborgs järnvägsaktiebolag
snarast uppsades och reviderades, varvid Kävlinge—Sjöbo
järnvägs andel av de allmänna förvaltningskostnaderna för de samtrafikerande
banorna borde avvägas med hänsyn till trafikomfattningens relativa
storlek.
Skulle det emellertid visa sig, att annuiteterna å statslånet även
framgent icke bleve fullgjorda vare sig helt eller till så stor del, som under
förhandenvarande förhållanden kunde anses skäligt, syntes kunna ifrågasättas,
huruvida ej lagliga åtgärder borde mot bolaget vidtagas. Därest
som följd härav järnvägen skulle komma att övergå i statens hand, syntes
böra tagas under omprövning, huruvida icke ett gynnsammare ekonomiskt
resultat kunde ernås genom driftens partiella nedläggande.
Utskottet, som i huvudsak funnit sig böra ansluta sig till vad granskningsmännen
sålunda uttalat, vill erinra, att enligt gällande instruktion
för de ombud, som å statens vägnar deltaga i årliga granskningen av enskilda
med statsbidrag understödda järnvägsaktiebolags förvaltning och
räkenskaper, sådant ombud har att årligen till Kungi. Majts befallningshavande
ingiva — för att genom dess försorg till vederbörande departement
insändas — bland annat enligt fastställt formulär upprättat
sammandrag av bolagets räkenskaper för de senaste fem åren. Då det, enligt
vad verkställda undersökningar givit vid handen och granskningsmännen
i sitt förevarande yttrande jämväl framhållit, visat sig, att berörda
femårsöversikter i många fall icke lämna tillfredsställande upplysningar i
avseende å bolagens ställning, anser sig utskottet böra uttala önskvärdheten
av att i en blivande ny instruktion för dessa ombud bland annat stadgas
skyldighet för dem att i fall, då annuitet för statslån ej erlägges,
lämna en fullständig redogörelse för anledningarna härtill, börande vid
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
7
donna redogörelse fogas en ingående specifikation över don faktiska och
icke allenast den bokföringsmässiga användningen av överskottsmedel,
som eventuellt uppkommit å rörelsen.
Vad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet ansett sig böra
för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 26 maj 1923.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Walles, Vindahl och Malmberg;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,
Hamrin, Lovén, Strindlund och Höglund.