Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

i

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 25 januari 1923 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897 m. m.

I en till bankoutskottet avlåten, den 18 januari 1923 dagtecknad
skrivelse hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att utskottet ville
föreslå riksdagen att för sin del antaga i skrivelsen intaget förslag
till lag om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen den 12 maj 1897
för Sveriges riksbank.

Fullmäktiges ifrågavarande förslag avser en höjning av avbetalningslånefonden
med 2 miljoner kronor från 28 miljoner kronor till
30 miljoner kronor.

Tillika hava fullmäktige, under förutsättning att lag utfärdades
i enlighet med förslaget, hemställt, »att nu ifrågavarande ökning av
avbetalningslånefonden måtte ske genom överföring av två miljoner
kronor från 1922 års vinst till avbetalningslånefonden».

I sin berörda skrivelse hava fullmäktige till stöd för framställningen
anfört följande:

»I enlighet med beslut vid 1918, 1919, 1920, 1921 och 1922 års lagtima
riksdagar har genom av Kungl. Maj:t den 8 februari 1918, den 8 april 1919, den
6 februari 1920, den 4 februari 1921 och den 17 februari 1922 utfärdade lagar i
13 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 vidtagits sådan ändring, att
den däri omförmälda avbetalningslånefonden höjts från förutvarande belopp tolv och
en halv miljoner kronor till femton miljoner kronor år 1918, till aderton miljoner
kronor år 1919, till tjuguen miljoner kronor år 1920, till tjugufem miljoner kronor
år 1921 samt till tjuguåtta miljoner kronor år 1922.

I de framställningar till banko utskottet, som föranlett dessa ändringar, hava
fullmäktige i Sveriges riksbank framhållit, att avbetalningslån beviljades huvudsakligen
åt näringsidkare, befattningshavare, studerande m. fl. i anspråkslösa ekonomiska
villkor samt att avbetalningslånefonden därför kunde med fullt fog sägas
fylla ett verkligt behov, varjämte anförts, att det skulle vara enligt fullmäktiges
mening i hög grad beklagligt, isynnerhet under då rådande ekonomiska förhållanden,
om riksbanken nödgades av brist på medel avvisa ansökningar om avbetalningslån,
som annars borde hava beviljats.

Då de på denna utlåning inverkande ekonomiska förhållandena inom landet
fortfarande äro i stort sett oförändrade, anse fullmäktige, att, ehuru av fondens
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 5 höft. (Nr 5.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet.

kapital den 31 december 1922 återstodo obegagnade 1,311,832 kronor 25 öre, fördelade
på riksbankens samtliga 26 kontor, det är tillrådligt att ånyo höja fondens
kapital, enär det med hänsyn till den tillströmning av låneansökningar, som under
senare åren förekommit, eljest kan finnas anledning till antagande, att fonden även
med nuvarande kapital inom en nära framtid kan bliva uttömd och till följd därav
utbetalning av beviljade lån måste anstå i avbidan på till fonden återgående medel;
och föreslå fullmäktige därför, att fonden nu liöjes med två miljoner kronor eller
från tjuguåtta miljoner kronor till trettio miljoner kronor.»

Såsom av fullmäktiges skrivelse framgår, liar den i 13 § riksbankslagen
omförmälda avbetalningslånefonden höjts vid en var av de
fem senaste årens riksdagar. Erfarenheten har visat, att genom denna
fond ett mycket allmänt behov tillgodosetts, och på grund härav har
bankoutskottet tidigare uttalat den mening, att, så snart behov av en
ytterligare ökning av fonden förelåge, fullmäktige icke skulle underlåta
att därom i tid inkomma med framställning.

Då de på ifrågavarande utlåning inverkande ekonomiska’1 förhållandena
fortfarande äro i stort sett oförändrade, hava fullmäktige nu
ansett behov föreligga att öka fonden från dess nuvarande belopp, 28
miljoner kronor, till 30 miljoner kronor. På grund av vad fullmäktige
anfört finner sig utskottet böra biträda fullmäktiges framställning; och
har utskottet icke något att erinra mot förslaget, att ökningen må ske
genom överföring av 2 miljoner kronor från 1922 års vinst till avbetalningslånefonden
.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till fullmäktiges förevarande
framställning, må besluta

l:o) att för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse ar 13 och 25 §§ i lagen den 12 inaj 1897 för
Sveriges riksbank.

13 §.

Från en under riksbankens förvaltning stående
särskild fond (avbetalningslånefonden) med ett kapital
av trettio miljoner kronor må riksbanken utlämna lån
mot förbindelse till återbetalning på vissa bestämda
tider samt mot säkerhet, som i mom. d) ovan sägs.

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

3

25 §.

Över riksbankens behållna årliga vinst äger riksdagen
förfoga, dock med iakttagande av vad här nedan
i 26 § stadgas.

Till riksbankens vinst skall även räknas den vinst
för året, som uppstår för avbetalningslånefonden; dock
att, därest i följd av lidna förluster denna fond nedgått
under trettio miljoner kronor, fondens följande
årsvinster främst skola användas för dess uppbringande
till nyssnämnda belopp.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då
lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit
i svensk författningssamling.

samt

2:o) att, under förutsättning av riksdagens bifall
till vad under l:o) här ovan föreslagits, omförmälda
ökning av avbetalningslånefonden må ske genom
överföring av två miljoner kronor från 1922 års vinst
till nämnda fond.

Stockholm den 25 januari 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Ohngren, Wallen, Vindahl, Johansson, Malmberg,
Ber ge och Andersson;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren, Winkler, Boven,
Byberg, Kloo, Olsson och Janson i Kungsör.