Banlcoutslcottets utlåtande Nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i pensioneringen av vissa provinsialläkare
med flera.
I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad proposition
nr 118, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva,
dels att, under förutsättning att till reglementet för extra provinsialläkarnas
pensionskassa göres ett tillägg i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av föredragande departementschefen förordat förslag, beträffande
den, som den 1 juli 1923 är förste provinsialläkare eller provinsialläkare
och förut varit anställd såsom extra provinsialläkare, så ock
beträffande den, som vid nämnda tidpunkt är anställd såsom extra
provinsialläkare och sedermera blir innehavare av tjänst såsom förste
provinsialläkare eller provinsialläkare, må i fråga om rätt till pension
och tjänstårsberäkning i sådan egenskap enligt lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension gälla:
1) att, sedan från tjänstgöringstiden såsom extra provinsialläkare
avdragits sju år, två tredjedelar av återstående tiden räknas lika med
tjänstetid i statens tjänst, samt
2) att därutöver må i förekommande fall av återstående tredjedelen
tillgodoräknas uti ifrågavarande avseende så många år, som motsvara
den tid, för vilken årsavgift av vederbörande såsom delägare i extra
provinsialläkarnas pensionskassa innestår hos kassan;
dels att beloppet av den pension av statsmedel, som efter ingången
av juli 1923 beviljas med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen
den 30 december 1911 angående rätt till pension för vissa extra provinsialläkare,
som icke äro delägare i extra provinsialläkarnas pensionsBihavg
till riksdagens protokoll 1923 8 samt. 42 haft. (Nr 48.) ooo 23 ]
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
kassa, skall utgöra lägst 2,000 kronor för år ävensom att denna pension
må av statsmedel ökas med ytterligare högst 500 kronor för år, i den
mån minst ett motsvarande belopp årligen såsom bidrag till pensionen
lämnas av landsting, kommun eller enskilda;
dels ock att den, som före ingången av juli 1923 pensionerats med
tillämpning av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse, må utöver
statspensionen å 1,500 kronor från och med den 1 juli 1923 åtnjuta av
statsmedel ett fast tillägg av 500 kronor för år räknat samt därutöver
ytterligare högst 500 kronor för år, i den mån minst ett motsvarande
belopp årligen såsom bidrag till pensionen utgår från landsting, kommun
eller enskilda, dock att nämnda förhöjningar av statsmedel icke må
utgå med högre sammanlagt belopp än att detta, jämte vad vederbörande
från annat håll åtnjuter, icke överstiger 1,500 kronor för år
räknat.
I ovanberörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
till en början meddelat, att 1921 års pensionskommitté, som erhållit
tippdrag att verkställa utredning rörande vissa frågor med avseende
å provinsialläkarkårens pensionering, den 22 december 1922 avgivit
utlåtande med förslag beträffande ändringar i pensionsförhållandena
för vissa provinsialläkare och extra provinsialläkare. Departementschefen
har vidare — efter en översikt över de för ifrågavarande befattningshavare
nu gällande pensionsbestämmelserna samt däremot framställda erinringar —
lämnat en redogörelse för innehållet i kommitténs utlåtande, till vilken
redogörelse utskottet tillåter sig hänvisa (propositionen sid. 5 — 11 och
sid. 17—19).
Över pensionskommitténs utlåtande hava yttranden avgivits av direktionen
över extra provinsialläkarnas pensionskassa, medicinalstyrelsen och
statskontoret.
Kommitténs förslag, till vilket departementschefen anslutit sig, avser
dels att viss del av tjänstetid såsom extra provinsialläkare skulle få tillgodoräknas
för förste provinsialläkares och provinsialläkares pension
enligt civila pensionslagen, dels ock en förhöjning av den avgiftsfria
pension å 1,500 kronor, som enligt ovannämnda kungörelse den 30
december 1911 utgår till vissa extra provinsialläkare, vilka icke äro delägare
i extra provinsialläkarnas pensionskassa.
I fråga om rätten till tjänstårsberäkning innebär förslaget, att sådan
rätt skulle tillkomma den, som den 1 juli 1923 är förste provinsialläkare
eller provinsialläkare och förut varit anställd såsom extra provinsialläkare,
så ock den, som vid nämnda tidpunkt är anställd såsom extra
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
3
provinsialläkare och sedermera blir innehavare av tjänst såsom förste
provinsialläkare eller provinsialläkare. Regeln för tjänstårsberäkning
skulle vara den att, sedan från tjänstetiden såsom extra provinsialläkare
avräknats 7 år — vilken tid genom en år 1911 vidtagen sänkning
av pensionsåldern för provinsialläkare i själva verket redan fått tillgodoräknas
för pension efter befordran till provinsialläkare — två
tredjedelar av den återstående tiden skulle få tillgodoräknas, och detta
oavsett om läkaren därunder varit delägare i extra provinsialläkarnas
pensionskassa eller icke. Dessutom skulle den, som varit delägare i
kassan, äga att av den ytterligare tredjedelen av tjänstetiden såsom extra
provinsialläkare tillgodoräkna sig så många år, som motsvara den tid,
för vilken årsavgifter för läkaren innestå i kassan. Dock skulle härför
och för tillgodoräknande överhuvud taget av tjänstgöring såsom extra
provinsialläkare förutsättas, att de premiereserver, som innestå i kassan
för respektive delägare, överfördes till fonden för civila tjänstinnehavares
pensionering, med undantag allenast för vad kassan kunde behöva hava
i behåll för bestridande av densamma åliggande tilläggspensionering.
Detta överförande skulle ske efter hand, allt eftersom pensioner enligt
den civila pensionslagen beviljades åt förste provinsialläkare och provinsialläkare,
som varit delägare i kassan.
Beträffande den avgiftsfria statspensionen till vissa äldre extra provinsialläkare
har föreslagits, att denna pension, som tillkommer sådana extra
provinsialläkare, vilka redan vid tillkomsten år 1912 av extra provinsialläkarnas
pensionskassa uppnått en ålder av 45 år, skulle av statsmedel
förhöjas med 500 kronor, varigenom den komme att uppgå till
2,000 kronor årligen, samt att, därest landsting, kommun eller enskilda,
som bidragit till vederbörande läkares avlöning, anslagit medel till hans
pensionerande, av statsverket skulle ytterligare beviljas ett däremot svarande
belopp, dock högst 500 kronor årligen.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet
hänvisa till propositionen.
Utskottet delar den av föredragande departementschefen uttalade
meningen, att pensionsförhållandena för provinsialläkarkåren för närvarande
icke äro tillfredsställande ordnade, och finner därför påkallat, att
åtgärder vidtagas för en förbättring härutinnan. Det förslag, som i
sådant syfte framställts i förevarande proposition, har i avvaktan på nu
pågående omorganisation av provinsialläkardistriktsindelningen — vilken
omorganisation torde komma att väsentligt förbättra befordringsutsik
-
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
terna på provinsialläkarbanan — begränsats till ett provisoriskt ordnande
av pensionsförbållandena för dem, som nu tillhöra provinsialläkarkåren.
En sådan anordning synes utskottet lämplig.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna rätten att för pension såsom provinsialläkare
eller förste provinsialläkare tillgodoräkna viss del av tjänstetid
i extra provinsialläkarbefattning torde enligt utskottets mening komma
att medföra en betydande förbättring av nuvarande pensionsförhållanden
utan att en slutlig lösning av det omfattande spörsmålet om rätt att
för statspension tillgodoräkna annan verksamhet än i statens tjänst
härigenom föregripes. Detta förslag måste sålunda efter utskottets förmenande
betraktas såsom i det hela väl avvägt, varför utskottet biträder
detsamma.
Jämväl i fråga om den föreslagna förhöjningen av den avgiftsfria
statspensionen till vissa äldre extra provinsialläkare vill utskottet ansluta
sig till Kungl. Maj:ts framställning. I likhet med pensionskommittén vill
utskottet därvid särskilt framhålla, att ett bifall till förslaget om särskild
förhöjning intill ett årligt belopp av högst 2,500 kronor i sådana fall,
där landsting, kommuner eller enskilda deltagit i pensioneringen, synes
kunna förväntas medföra, att vederbörande löngivare, som alltså genom
en jämförelsevis obetydlig uppoffring kunna bereda en avsevärd pensionsförbättriog,
icke komma att undandraga sig att bidraga härtill.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 8 maj 1923.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Öhngren, Enhörning, Vindahl, Berge, Andersson
i Hägelåkra, Bodin och Ström;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,
Bäcklund, Lovén, Byberg, Olsson och Janson i Kungsör.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.