Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

5

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1923 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till
lag angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat
kapital med bankbolags egna fonder.

I en till riksdagen den 16 mars 1923 avlåten proposition nr 181,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit
riksdagen att antaga nedan intagna

Förslag

till

Lag

angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapital med

bankbolags egna fonder.

Härigenom förordnas som följer:

Vid beräknande av det belopp, vartill inlåning till visst bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag jämlikt 49 och 165 §§ i lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse högst må äga rum, må, efter därtill
av Konungen lämnat tillstånd, tills vidare, intill dess tillståndet återkallas,
med bankbolagets egna fonder likställas visst kapital, som tillförts
bankbolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser, enligt vilka
vederbörande fordringsägare äga rätt till betalning ur bolagets tillgångar
törst efter andra bolagets borgenärer än dem, som mot förbindelser av
enahanda innehåll lämnat bolaget försträckning.

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Denna lag träder i kraft å åttonde dagen efter den, då lagen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit _ i Svensk författningssamling;
och må tillstånd, som i lagen avses, ej meddelas eftei
utgången av år 1925.

I 49 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, sådant nämnda
lagrum lyder enligt lag den 21 maj 1920, är föreskrivet, att bankaktiebolags
inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå till högst
fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad för
bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga
fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå bankaktiebolags
egna fonder till mera än fem miljoner kronor, må enligt stadgande i
samma paragraf inlåning äga rum högst till belopp av tjugufem miljoner
kronor, ökat med nio gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets
egna fonder och fem miljoner kronor, dock att inlåningssumman
icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna fonder. Med
bankaktiebolags egna fonder avses i detta sammanhang grundfond,
reservfond och, i förekommande fall, dispositionsfond.

I 165 § samma lag enligt dess nuvarande lydelse finnas motsvarande
bestämmelser stadgade rörande solidariska bankbolag. Såsom
egen fond räknas härvid jämväl kommanditfond, då sådan finnes.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag är föranlett av en utav bankoch
fondinspektionen gjord framställning om provisorisk lagstiftning i
syfte att i visst avseende mildra de i gällande lag om bankrörelse stadgade
inskränkningarna i inlåningsrätten. Inspektionen har i sin framställning
erinrat, hurusom i de förslag till rekonstruktion eller sanering
av vissa bankbolag, som under förlidet år framkommit, vederbörande
bankbolags egna fonder i så stor utsträckning ansetts böra användas
till täckande av förluster, att efter en dylik åtgärds genomförande inlåningen
skulle komma att överskrida det i gällande lag stadgade
maximum. Bland annat med hänsyn härtill hade ifrågavarande bankbolag
från egna delägare eller utanför deras krets upplanat kapital mot
s. k. förlagsbevis, vilket kapital för vederbörande bankbolag bestämts
till så stort belopp, att, därest detta kapital kunde i fråga om beräknandet
av inlåningsmaximum jämställas med egna fonder, den nuvarande
inlåningen icke skulle behöva minskas. Banklagens nuvarande
föreskrifter i ämnet kunde emellertid icke utan vidare anses medgiva,
att dylikt förlagskapital betraktades såsom bankbolagets egen fond.

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

7

Detsamma vore dock till sin natur så nära en bolagets egen fond, att
det vid beräknande av inlåningsmaximum borde kunna jämställas med
en dylik fond. För möjliggörande av en sådan anordning borde ett
särskilt medgivande i lagstiftningsväg lämnas, men borde en lagstiftning
i ämnet erhålla allenast temporär karaktär.

Lagförslaget har granskats av lagrådet och efter där framställda
erinringar undergått vissa jämkningar.

I likhet med departementschefen anser utskottet det vara önskvärt
att, för de nyligen genomförda bankrekonstruktionerna, man genom
särskild lagstiftning tills vidare bereder möjlighet att i formellt hänseende
likställa förlagsbeviskapital med bankernas egna fonder.

Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag och hemställer förty,

att Kungl. Majrts förevarande proposition nr 181
må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley*, Öhngren*, Walles*, Vindahl,
Johansson, Andersson i Hägelåkra och Carlsson;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro",
Bäcklund, Winkler*, Loven, Höglund*, Janson i Kungsör* och Strindlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.