Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1923 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension eller
understöd åt vissa änkor efter distriktsveterinärer m. m.

I särskilda inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade
motioner hava förslag framställts om beredande av pension eller understöd
åt änkor efter tre avlidna distriktsveterinärer samt åt efterlevande
barn till en av nämnda veterinärer.

Sålunda har i en inom första kammaren av herr Heyman väckt motion Ang. pension
nr 109 hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att distriktsveterinären feieWnäVen
F. I. Tideströms änka Amanda Tideström antingen må mot erläggande f. t. Tideav
vederbörlig engångsavgift till statens anstalt för pensionering av folk- ,tröms anl<askollärare
m. fl. från och med den 1 januari 1923 erhålla pension från
anstalten, såsom om mannen vid sin död varit delägare i densamma,
eller från samma tid medgivas en pension av om möjligt samma belopp, att
utgå från allmänna indragningsstaten».

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Borggren väckt Ang. undermotion
nr 72 hemställts, »att riksdagen måtte bevilja distriktsveterinären distrikts
Nils Erikssons änka, Gertrud Eriksson, och makarnas minderåriga barn veterinären
ett årligt understöd, änkan ett årligt understöd av 600 kronor samt vart ZkTJchZrn
och ett av barnen 100 kronor om året, tills barnen fyllt 18 år, och torde
anslaget utgå från allmänna indragningsstaten».

Slutligen har i en inom andra kammaren av herr Österström Ang. undc,-väckt motion nr 142 hemställts, »att riksdagen måtte bevilja distrikts- distrikts
veterinären K. A. V. Edvalls änka Johanna Kristina Edvall, född Lodin, veterinären
för hennes återstående livstid ett årligt understöd med belopp, som veder- Y\

börande utskott kan finna skäligt». EdvalUänka.

Bihang till riksdagens jfrotokoll 1923. 8 saml. 30 käft. (Nr 33.)

900 23

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 83.

Statskontoret.

Utskottet.

Av motionerna inhämtas, bland annat, att ifrågavarande veterinärer
avlidit, Tideström den 15 september 1918, Eriksson den 8 juli 1915 och
Edvall den 9 januari 1909.

Beträffande motionärernas framställningar i övrigt får utskottet hänvisa
till motionerna.

I förevarande ärenden har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret; och har nämnda ämbetsverk över motionerna
införskaffat yttrande av medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har, med överlämnande av utdrag ur styrelsens
veterinärmatrikel rörande ifrågavarande befattningshavare, tillstyrkt bifall
till motionerna såsom varande synnerligen behjärtansvärda.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört följande:

»Motionerna nr 1:109, 11:72 och II: 142 avse beredande av pensioner åt
änkorna efter tre distriktsveterinärer. I den förstnämnda motionen har såsom
stöd åberopats den omständigheten, att riksdagen förut medgivit pensioner från
statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. ff. åt änkor efter distriktsveterinärer,
som avlidit under uet år, då riksdagen fattade beslut om inrättande
av sagda anstalt. Statskontoret vill emellertid erinra, att 1921 års riksdag i samband
med meddelande av beslut i eu av dessa pensionsfrågor (skr. nr 251) ansett
sig böra särskilt erinra, att, med hänsyn till föreliggande omständigheter och då
enligt tillgängliga uppgifter ytterligare endast två likartade fall förefunnes, ett
bifall till det framlagda förslaget om beviljande av pension icke torde vara ägnat
att medföra några nämnvärda konsekvenser. Beträffande nu förevarande motioner
får statskontoret, med åberopande av vad statskontoret anfört i underdånigt utlåtande
den 8 mars 1920 i fråga om pension åt distriktsveterinären A. Dahlqvists
iinka och barn (bankoutskottets utlåtande nr 48/21 s. 3) och med framhållande,
att ett beviljande i enlighet med motionerna av pensioner åt änkorna efter dessa
långt före pensionsanstaltens grundande avlidna distriktsveterinärer helt säkert
skulle medföra omfattande konsekvenser, hemställa att ifrågavarande motioner
icke måtte bifallas.»

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare, åren 1921 och 1922, i
tre fall medgivit, att änkor efter distriktsveterinärer, vilka avlidit under
år 1919 eller samma år, som frågan om dessa befattningshavares pensionsförhållanden
genom upprättandet av statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. erhöll sin lösning, finge mot erläggande av vederbörlig
engångsavgift till sagda anstalt erhålla pension från anstalten,
såsom om männen vunnit delaktighet i densamma med ingången av år
1920, från vilken tidpunkt anstalten trädde i verksamhet. I sitt utlåtande
rörande det första av nämnda fall (1921, nr 48) anförde bankoutskottet,

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

3

med anledning av väckt förslag om tilldelande av pension å allmänna
indragningsstaten, att utskottet, vid det förhållande att mannen icke varit
i statens tjänst anställd, ansåge det icke böra ifrågakomma att bevilja
sådan pension. Utskottet fann sig i stället böra förorda ett av statskontoret
tillstyrkt förslag, att änkan skulle beredas tillfälle att mot inbetalning
av föreskriven avgift erhålla pension från pensionsanstalten;
och uttalade utskottet i samband härmed, att utskottet ville särskilt erinra,
att, med hänsyn till föreliggande omständigheter och då enligt tillgängliga
uppgifter ytterligare endast två likartade fall syntes föreligga, ett
bifall till detta förslag icke syntes vara ägnat att medföra några nämnvärda
konsekvenser.

De nu gjorda framställningarna avse beredande av pension åt änkor
efter distriktsveterinärer, vilka alla avlidit före år 1919, nämligen en
under år 1918 och de båda andra respektive 1915 och 1909. Vid sådant
förhållande måste det enligt utskottets mening ur principiell synpunkt
väcka starka betänkligheter att i förevarande fall medgiva rätt till pension
från pensionsanstalten; och med hänsyn till de konsekvenser, ett dylikt
beslut otvivelaktigt vore ägnat att medföra särskilt med avseende å de
grupper av befattningshavare, vilka senare än distriktsveterinärerna erhållit
delaktighet i berörda anstalt, anser sig utskottet icke kunna förorda
ett dylikt medgivande.

Vad angår det i motionerna II: 72 och II: 142 väckta och jämväl
i motionen I: 109 alternativt framförda förslaget om beviljande av understöd
å allmänna indragningsstaten vill utskottet framhålla att, såsom
redan i ovannämnda utlåtande vid 1921 års riksdag berörts, bemälda befattningshavare
icke varit i statens tjänst anställda, varför det icke synes
böra ifrågakomma att med statsmedel pensionera deras änkor. Det torde
enligt utskottets meniug icke böra förbises att, därest sådan pensionering
i förevarande fall medgives, staten framdeles icke lärer kunna undandraga
sig att pensionera änkor efter andra befattningshavare, vilka i förhållande
till staten intaga ungefär samma ställning som distriktsveterinärerna,
exempelvis extra provinsialläkare, extra polismän å landsbygden,
befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl.

I enlighet med den uppfattning, utskottet här uttalat, torde understöd
givetvis ej heller böra, såsom i motionen 11:71 föreslagits, beviljas
åt distriktsveterinären Erikssons minderåriga barn.

På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna
tillstyrka någon åtgärd med anledning av föreliggande framställningar;
och får utskottet alltså hemställa,

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

att förevarande motioner

a) I: 109;

b) II: 72; och

c) II: 142

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 april 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren,*) Wall esf) Enhörning,*) Vindahl,
Johansson, Malmberg*) och Berge:

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,*) Borggren,
Hamrin, Backlund, Winkler,*) Lovén och Strindlund.*)

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1983.