Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1923 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget
för häradshövding.
I en inom första kammaren av herr Julin vackt, till bankoutskottet hänvisad
motion nr 71 har hemställts, att riksdagen måtte ”dels bestämma att
såsom pensionsunderlag för häradshövding skall från och med den 1 juli 1923
gälla ett belopp av 6,996 kronor, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i övergångsbestämmelser
till den kungörelse eller förordning, som i anledning härav
utfärdas, meddela föreskrifter i syfte att här åsyftad pension till f. d. häradshövding,
som åtnjuter sådan vid tiden för ikraftträdandet av den föreslagna
höjningen, jämväl må i motsvarande mån förhöjas.”
Till stöd för yrkandet har i motionen anförts följande:
Genom kungörelse den 7 juni 1878 berättigades häradshövding att vid
avgang från tjänsten efter uppnådda 65 levnadsår och 35 tjänstår uppbära
pension tran allmanna mdragningsstaten med ett belopp av 5,000 kronor, och
enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension bestämdes enahanda belopp såsom pensionsunderlag för häradshövding,
^ intill dess ny lönestat bleve fastställd.
,.. ,, NåS°n ändring i fråga om pensionsunderlaget för häradshövding har
a"?, 2 fel iorl\r 4r .192°- f k""Sl. brev till statskontor! S
skulle utgöraSÄ ^ “n oeh med den 1 januari 1921
,^et är uppenbart, att den sålunda vidtagna höjningen i pensionsunder
•um1
efter år 1878 TdThTT Af Ö~ninS 1 lånekostnaderna, som ägt
ruin etter ar 1878. I det betänkande rörande fragan om avskaffandet av
sportelsystemet såsom avlöningsform för domare m m., som den 24 september
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 3 sarnl. 26 häft. (Nr 29.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Utskottet.
1921 avgavs av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunnige, har darfor
föreslagits, att pensionsunderlaget för häradshövding matte faststallas till
(1.996 kronor, motsvarande det pensionsunderlag, som numera ar bestämt tor
hovrättsråd och revisionssekreterare. , ,
I de yttranden, som avgivits över nämnda betänkande, har icke trana
ställts någon anmärkning mot vad detsamma i nu berörda del innehåller, oc
statskontoret har i sitt avgivna utlåtande uttryckligen förklarat sig icke»hava
något att erinra mot den föreslagna höjningen av pensionsunderlaget. basom
ett särskilt skäl för en dylik höjning av pensionsunderlaget ma anföras, att
före den år 1909 genomförda löneregleringen för hovrätterna samma pension,
5,000 kronor, gällde för häradshövdingar som för hovrättsråd. „
Föreningen Sveriges Häradshövdingar har jämlikt enhälligt beslut a
föreningens den 7 oktober 1922 hållna årsmöte hemställt hos Kungl. Maj:t, att
— oavsett vilka åtgärder som må anses böra vidtagas i anledning av cle i
omförmälda betänkande i övrigt framställda förslag till 19_o ars riksdag
måtte avlåtas proposition om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding
till 6,996 kronor. Då det icke är uteslutet, att Kungh Maj:t ej hinner
förelägga riksdagen ärendet, vill jag på detta sätt bringa fragan under ri sdagens
prövning. Jag har ansett ett särskilt skäl att nu upptaga denna truga,
som rör blott en speciell grupp befattningshavare, ligga däri, att det har galler
att rätta en oriktigt gjord omplacering i pensionshänseenue av denna grupp,
en omständighet som även gör, att det måste tillses, att redan utdelade, for
lågt satta pensioner i görligaste mån nu förbättras.”
Såsom i motionen omnämnts, har föreningen Sveriges häradshövdingar
hos Kungl. Maj :t gjort framställning om avlåtande av proposition till innevarande
års riksdag med förslag om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding,
varjämte föreningen framhållit önskvärdheten av att med en höjning
av nämnda pensionsunderlag måtte förknippas en förhöjning av pensionen
för dem, som redan pensionerats, innan den sökta höjningen av pensionsunderlaget
trätt i kraft. Enligt vad utskottet inhämtat, har berörda
framställning varit föremål för prövning av 1921 års pensionskommitté, som
den 24 januari 1923 avgivit yttrande över densamma.
I nämnda yttrande har kommittén, som erhållit uppdrag att undersöka,
huruvida åtgärder av provisorisk natur borde vidtagas for att bereda förbättring
av pensionerna för någon grupp av befattningshavare vid ännu icke
nyreglerade verk, till en början erinrat, att detta spörsmål varit föremal föryttrande
av kommittén i dess den 16 december 1921 avgivna betänkande med
förslag till författningar angående dyrtidstiilägg och pensionstillägg åt vissa,
pensionärer, vilket förslag lades till grund för 1922 års riksdags beslut i
fråga om sådana tillägg. Efter framhållande, att kommittén funnit sig ic
för det dåvarande kunna tillstyrka genomförande av en allmän reglering av
redan utgående pensioner, då en sådan måste grundas pa skillnaden mellan
en pension av äldre typ och en nyreglerad pension, men nagra nyreglera e
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
3
pensioner ännu icke förefunnes för statsförvaltningen i dess helhet, hade kommittén
i betänkandet (sid. 12) anfört följande:
”Väl skulle man kunna tänka sig, att för varje befattning vid de ännu
oreglerade verken fastställdes ett nytt pensionsunderlag; och kommitterade.
vilka i anledning av 1921 års riksdags beslut om höjt pensionsunderlag^ för
landshövding anbefallts taga under övervägande, huruvida tilläventyrs några
åtgärder av provisorisk natur böra vidtagas för att bereda en motsvarande
förmån även för andra befattningshavare vid ännu icke nyreglerade verk, hava
undersökt förhållandena, men kommit till den slutsats att, även om beträffande
en del befattningar vid oreglerade verk man med ledning av de nya
pensionsunderlagen för jämförliga befattningar vid nyreglerade verk. skulle
kunna utan större risk fastställa nya pensionsunderlag, likväl möjligheten
av ett föregripande av resultaten av pågående utredningar om löne- och pensionsregleringar
skulle beträffande en stor mängd befattningar ingalunda vara
utesluten. På grund härav och då de i tjänst varande befattningshavare, som
skulle beröras av en sådan anordning — i olikhet med landshövdingarna, vilka
åtnjuta avlöning å så gammal stat. att skyldighet icke föreligger för dem att
erlägga avgift för egen pensionering — i allmänhet skulle genom fastställande
av nytt pensionsunderlag nödgas erlägga förhöjda avgifter för egen pensionering
ävensom eventuellt även ökade insatser i vederbörande änke- och pupillkassa
utan att samtidigt erhålla någon förbättring av sina avlöningsförmåner,
hava kommitterade funnit sig icke kunna förorda någon provisorisk
åtgärd i nu berörda syfte.”
Vidkommande den av föreningen Sveriges häradshövdingar gjorda
framställningen har kommittén anfört, bland annat, att häradshövdingarna
visserligen hörde till de befattningshavare, för vilka nytt pensionsunderlag
skulle kunna fastställas utan någon större risk att därvid föregripa resultatet
av en blivande löne- och pensionsreglering. Ur denna synpunkt vore därför
måhända icke något att erinra mot bifall till förevarande framställning, i vad
den avsåge höjning av pensionsunderlaget. Men betraktade man närmare vad
följden skulle bliva, om för häradshövding, vilken nu icke vore skyldig att
erlägga avgift för egen pensionering, fastställdes ett nytt pensionsunderlag,
motsvarande det för hovrättsråd gällande, utan att därvid samtidigt ny förbättrad
lönestat bleve fastställd för häradshövdingarna, så måste man finna,
att det nya pensionsunderlaget icke kunde påtvingas den, som dessförinnan
utnämnts till häradshövding, samt att därför — åtminstone om skyldighet
infördes att erlägga avgift för egen pensionering — endast vissa häradshövdingar
komme att ansluta sig till den förbättrade pensioneringen, nämligen de,
vilka inom de närmaste åren antingen uppnådde avgångsåldern 70 år eller
ock närmade sig en levnadsålder av 60 år, efter vilken en förhöjning av d elak -tighetsbeloppet i civilstatens änke- och pupillkassa icke finge äga rum, eller
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
eljest önskade redan nu bereda sina efterlevande den med sådan förhöjning
förenade ökade förmånen, och vilka sålunda kunde hava fördel av att ingå
på det nya pensionsunderlaget. Det stora flertalet häradshövdingar däremot
kunde avvakta den definitiva löne- och pensionsreglering, som måste komma
inom ett eller annat år, och hade alltså icke något intresse att redan nu ingå
på förhöjt pensionsunderlag med därav följande avgifter för egen pensionering
och eventuellt höjda familjepensionsavgifter. Att å andra sidan nu utan villkor
om skyldighet att för egen pensionering erlägga avgift medgiva, att pensionsonderlaget
för häradshövding, vilket för endast ett par år sedan bestämts till
sitt nuvarande belopp och därvid höjts med 600 kronor, åter skulle ytterligare
så väsentligt höjas, som i framställningen påyrkats, syntes kommittén betänkligt.
Häradshövding skulle nämligen därigenom utan avgift bekomma samma
pension, som av hovrättsråd. med flera delvis bekostades med egna avgifter,
och vida högre pension än den, som tillkomme ungefär jämställd befattningshavare
hos länsstyrelse (landssekreterare och landskamrerare) mot erläggande
av pensionsavgift; och vid en blivande definitiv löne- och pensionsreglering
komme häradshövding givetvis att drabbas av avgifter för egen pensionering
utan att dock i sammanhang därmed pensionsunderlaget kunde väntas
bliva förhöjt utöver det belopp, som nu påyrkats.
Även ur andra synpunkter har kommittén förklarat sig hysa betänkligheter
mot ett provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena för en grupp
bland den stora mängden av befattningshavare, vilka ännu väntade på definitiv
löne- och pensionsreglering. Om man på dylikt sätt särskilde en grupp
bland många i stort sett likställda grupper, kunde det icke gärna undvikas,
att de andra grupperna funne sig tillbakasätta. Till dessa andra grupper
hörde exempelvis landsstaten, provinsialläkarstaten, universiteten och lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken. Att en provisorisk anordning av ifrågavarande
slag funnits vara på sin plats i fråga om landshövdingarna, syntes
förnämligast hava berott på det synnerligen ogynnsamma läge i pensionshänseende,
vari landshövdingarna ensamma i jämförelse med alla övriga
befattningshavare i motsvarande chefsställning kommit, enär efter pensionsregleringen
för de sistnämnda landshövdingarna hade varit de enda, vilkas
pensioner drabbats av den i civila pensionslagen ursprungligen fastställda,
men numera övergivna principen, att pension icke finge överstiga 6,000 kronor.
Beträffande framställningen, i vad den avsåge förhöjning av redan
utgående pensioner, ville kommittén, som enligt vad dess förenämnda betänkande
gåve vid handen icke ställt sig alldeles avvisande mot tanken att, när
nya pensionsunderlag förelåge över hela linjen, en reglering av redan utgående
pensioner skulle kunna äga rum i sammanhang med en avveckling av
Bankoutskotteis utlåtande Nr 29.
5
dyrtidstilläggen, framhålla, att tiden ännu icke kunde anses vara inne att
realisera en sådan pensionsreglering.
Slutligen har kommittén fäst uppmärksamheten därpå, att genom nu
gällande bestämmelser om dyrtidstillägg, som läte sådant tillägg ä pension
av äldre typ utgå efter gynnsammare grunder än å nyreglerad pension, eu
utjämning i viss män ägae rum.
På grund av vad sålunda anförts har kommittén hemställt, att föreningens
framställning icke matte till särskild åtgärd löranleda. Pramställningen
är, enligt vad utskottet inhämtat, lortlaranue beroende på Kungi. Maj:ts
prövning.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om lönereglering
för häradshövdingarna ännu icke vunnit sin lösning. Några särskilda
skäl hava enligt utskottets mening icke anförts för nödvändigheten av att före
genomförandet av en sådan reglering åvägabringa en provisorisk förbättring
av ifrågavarande befattningshavares pensionsförmåner. På grund härav och
då Kungl. Maj:t icke ansett sig böra för riksdagen framlägga förslag i anledning
av den utav föreningen Sveriges häradshövdingar i sådant syfte gjorda
framställningen, har utskottet funnit sig icke kunna på grundvalen av enskild
motion tillstyrka genomförandet av en fristående provisorisk pensionsreglering
för ifrågavarande grupp av befattningshavare.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion 1:71 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 april 1923.
På banko utskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, öhngren, Walles, Enhörning, Vindahl, Johansson,
Malmberg och Berge;
1T . av ®n,d,ra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Boraaren,
Hamnn, Bäcklund, Winkler, Lovén och Hy berg.
Utskottets
yttrande.