Iiankoidskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli don 10 april 1923 kl. 1 c. ni.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 10
i instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, bankooch
riksgäldsverken.
I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult väckt, till
bankoutskottets förberedande behandling hänvisad motion nr 42, har hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att § 10 i instruktionen för riksdagens
revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken må erhålla följande ändrade
lydelse: Revisor äger att under revisionsförrättningen åtnjuta, förutom
resekostnadsersättning i likhet med riksdagens medlemmar, dagtraktamente,
som för revisor, bosatt i huvudstaden, utgår med 24 kronor och för
annan revisor med 32 kronor.
Dessa traktamenten och resekostnadsersättningar skola utbetalas av
riksgäldskontor.
Resekostnadsersättning-----traktamente.
Till stöd för detta yttrande har motionären anfört följande:
»Under 1920 års riksdag höjdes som bekant arvodet för riksdagens ledamöter
till .32 kronor för dem, som icke äro bosatta i huvudstaden, och till 24 kronor fördom,
som äro bosatta i huvudstaden, allt per dag räknat. Det var ju helt naturligt, att
arvodet till riksdagens revisorer skulle höjas att utgå med enahanda belopp. Bankoutskottet,
som hade att framlägga förslag härom, fann emellertid lämpligt att därjämte
föreslå, att under resa, som av revisorerna företages till allmänt verk eller inrättning
utom huvudstaden, särskilt dagtraktamente skulle utgå med 10 kronor,
vilket, förslag av riksdagen bifölls. Någon motivering för detta särskilda dagtraktamente
iörebragtes icke av utskottet.
Vid föregående års riksdag väckte jag motion om att detta särskilda dagtraktamente
vid revisorernas resor måtte upphöra att, utgå. Bankoutskottet avstyrkte
motionen, och denna utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.
De skäl, som av utskottet och i riksdagen anfördes för avslag, synas mig icke
vara bärande, varför jag med åberopande av de synpunkter, vilka jag i min motion
förra året anförde och vilka nu böra vara, än mera talande än dä, anser mig böra till
förnyad prövning framlägga frågan, som har såväl ekonomisk som, och i all synnerhet,
principiell betydelse.»
Kilning till riksdagens protokoll 1921. <S'' sand. 20 häll. (Nr 21—22.)
J
9
BankoutsTcottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
Såsom i motionen omförmäles, väcktes vid förlidet års riksdag en motion
med enahanda hemställan, men blev densamma av bankoutskottet
enhälligt avstyrkt och av riksdagen avslagen. Utskottet erinrade uti sitt över
motionen avgivna utlåtande, hurusom arvodet för riksdagens ledamöter
vid 1920 års riksdag höjts till 32 kronor för dem, som icke vore bosatta i
huvudstaden, och till 24 kronor för dem, som vore där bosatta, allt för dag
räknat, ävensom att i anslutning härtill motsvarande höjning ansetts böra
ske med avseende å arvodet till statsrevisorerna. I sammanhang härmed
hade 1920 års riksdag vidare beslutit, att vid resa, som av revisorerna företoges
till allmänt verk eller inrättning utom huvudstaden, särskilt dagtraktamente
skulle utgå med 16 kronor. Dessa resor medförde nämligen extra
utgifter av olika slag, varjämte åtminstone i regel under dylik resa revisor
hade att vidkännas kostnaden för av honom i huvudstaden förhyrd bostad.
Tillika erinrades, att en vid förlidet års riksdag väckt motion om minskning
av riksdagsmännens arvoden blivit av båda kamrarna avslagen. Att
under sådana förhållanden föreslå en ändring av hithörande bestämmelser,
vilka så nyligen blivit av riksdagen ^fastställda, ansåge sig utskottet icke
kunna tillstyrka. Frågan syntes för övrigt icke vara av någon ekonomisk
betydelse.
Då utskottet allt fortfarande är av den mening, att några särskilda
skäl icke torde föreligga för en ändring av ifrågavarande så nyligen fastställda
bestämmelser, har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion 11:42 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 april 1923.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Enhörning, Vindahl, Berge, Andersson i Hägelåkra, Bondeson och Bodin,
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren, Ilamrin, Bäcklund, Lovin.
Lorichs och Slrindlund.
Reservation
av herrar Hamrin, Lorichs; och Strindlund, vilka yrkat bifall till motionen.