Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1923 kl. l/i 1 e. m.
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstaterna.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.
A. Civila pensionsväsendet.
l:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1923 dagtecknad
proposition nr 78 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärendan för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra småskollärarinnan Anna
Sofia Svensson må av styrelsen för statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. tillerkännas ett årligt understöd av 600 kronor, att
utgå från och med ingången av år 1923.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Anna Sofia
Svensson, som är född den 28 januari 1874, avlagt småskollärarinneexamen
år 1892 samt väl vitsordad tjänstgjort såsom lärarinna vid
Rebbelberga församlings östra småskola under en tid av i det närmaste
sju år. Från och med den 8 augusti 1899 erhöll hon på egen begäran
avsked från sin lärarinnebefattning. Då hon vid ett tillfälle under år
1894 — för att undgå att bliva överfallen av en sinnessjuk person —
en kall vinternatt utan nödiga kläder stängt in sig i en garderob, hade
hon nämligen ådragit sig en nervsjukdom, som med åren förvärrats och
alltsedan år 1899 gjort henne oförmögen att sköta sin tjänst. Genom
ett i ärendet företett, den 25 september 1922 utfärdat läkarbetyg vitsordas,
att Anna Sofia Svensson fortfarande icke är tjänsteduglig samt
att hon kan anses vara obotligt sjuk. Enligt intyg av ordföranden i
vederbörande kommunalnämnd har hon under en följd av år uppburit
och åtnjuter fortfarande fattigvårdsunderstöd från kommunen.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 18 höft. (Nr 19.)
Ang.
understöd
från statens
anstalt för
pensionering
av folkskollärare
m. fl.
åt förra småskollärarinnan
Anna
Sofia Svensson,
i
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Utskottet.
Ang.
pension åt
förra småskollärarinnan
Johanna Jonasson,
född
Rydberg.
Skolöver
styrelsen.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet
hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna finner
även utskottet det vara billigt, att Anna Sofia Svensson tillerkännes ett
understöd från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;
och har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl.
Maj:t i sådant hänseende föreslagit. Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr
78 må av riksdagen bifallas.
2:o) I en inom andra kammaren av herr Rydström, väckt motion
nr 21 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förra småskollärarinnan
Johanna Jonasson, född Rydberg, en årlig pension av 600 kronor från
och med innevarande år under hennes återstående livstid.»
Av motionen med därtill hörande handlingar framgår, att Johanna
Jonasson, som är född den 6 juli 1857, den 15 december 1872 antagits
till småskollärarinna för Öjaby församling av Kronobergs län samt från
och med år 1876 i sådan egenskap tjänstgjort i Ojaby-Härlöfs gemensamma
skoldistrikt, att hon under hösten 1898 på grund av sjukdom
erhållit tjänstledighet från sin befattning, att hon, efter begäran av sin
man, till följd av sjukdomen (obotlig sinnessjukdom) med sistnämnda års
utgång beviljats avsked från befattningen, samt att hon och hennes man
leva i mycket behövande omständigheter.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen
med därtill hörande bilagor.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning
inhämtat utlåtande av statskontoret; och har nämnda ämbetsverk över
motionen hört skolöverstyrelsen och styrelsen för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl.
Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:
»Av den motionen åtföljande utredningen framgår, att Johanna Jonasson
såsom obotligt sinnessjuk avgick från sin tjänst med 1898 års utgång, och att hon
då räknade nära 26 tjänstår.
Det är sannolikt, att sökanden vid den tiden på grund av bestämmelserna
i reglementet för ålderdomsunderstödsanstalten icke kunnat komma i åtnjutande
av understöd. Sedermera tillkommo emellertid bestämmelser, enligt vilka obotligt
sjuka lärare kunde erhålla pension eller understöd, oaktat levnads- och tjänståren
icke uppginge till det antal, som eljest fordrades för erhållande av pension. Sålunda
stadgades genom kungl. kungörelsen den 24 oktober 1913, att obotligt sinnes
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
3
sjuk lärare skulle kunna från ålderdomsunderstödsanstalten erhålla understöd, även
om antalet tjänstår understege 15, vilket antal fordrades, när det gällde obotlig
sjukdom i allmänhet.
På grund av framställning av Kungl. Maj:t har emellertid riksdagen flera
gånger beviljat gamla lärare, som avgått från tjänsten, innan nyss nämda bestämmelser
blevo gällande, skälig pension, ehuru de därtill icke varit berättigade.
Överstyrelsen får i sådant hänseende hänvisa till kungl. propositionen nr 242 vid
1918 års riksdag angående förra småskollärarinnan Henny Josefina Andersson och
kungl. propositionen nr 283 vid 1919 års riksdag angående förra småskollärarinnan
Helena Amanda Höglund. Dessa pensionärer hava sedermera, därest de voro i
livet, på grund av övergångsbestämmelserna till kap. IV i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare med flera erhållit sin pension höjd till 600 kronor.
Med sistnämnda belopp beviljade ock 1920 års riksdag efter framställning av
Kungl. Maj:t, proposition nr 340, pension åt förra småskollärarinnan Ellen Mariana
Bäckström, som vid sin avgång från tjänsten år 1917 på grund av sjukdom till
följd av felande tjänstår icke kunde erhålla något ålderdomsunderstöd.
Då det fall, som i motionen avses, är i det stora hela likartat med de fall,
som här ovan berörts, och synnerligen ömmande omständigheter föreligga, får
överstyrelsen för sin del hemställa, att statskontoret ville tillstyrka bifall till
motionen.»
Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare med
flera har i ärendet anfört följande:
»Av de vid motionen fogade intyg synes framgå att, då Johanna Jonasson
den 18 december 1898 på begäran av sin man erhöll avsked från sin befattning,
som hon oförvitligen bestritt under nära 26 tjänstår, hon led av obotlig sinnessjukdom.
Med stöd av § 9 i reglementet den 22 juni 1892 för småskollärares med
flera ålderdomsunderstödsanstalt borde följaktligen hava kunnat för henne utverkats
ett sjukunderstöd, utgörande enligt stadgandets dåvarande lydelse 70 kronor årligen.
Detta sjukunderstöd skulle, jämlikt moment 2 i övergångsstadgandena till
kap. IV i reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare med flera, från och med år 1920 hava höjts till 600 kronor per år.
Det har förut förekommit att riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning
medgivit f. d. lärare att erhålla understöd från pensionsanstalten såsom om nyssnämnda
övergångsstadgande varit tillämpligt. Sålunda har riksdagen genom
skrivelser den 1 juni 1920, nr 299 (punkt 1), och den 21 juni 1920, nr 11 A, angående
regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 elfte huvudtitel
(punkt 9) förklarat, att en var av f. d. småskollärarinnorna Hulda Jenny Blomqvist
och Ellen Mariana Bäckström fingo av pensionsanstalten tillerkännas ett
årligt understöd från och med ingången av år 1920 å 600 kronor. En var av
dessa lärarinnor hade avgått från tjänsten på grund av sjukdom, men ingendera
av dem hade fullgjort den tjänstgöring under minst 15 tjänstår, som fordrades för
erhållande av sjukunderstöd enligt understödsanstaltens reglemente, och hade således
icke haft reglementsenlig rätt till understöd.
I förevarande fall har däremot sådan rätt förelegat, ehuru den av någon
anledning icke begagnats. Motionen synes därför med så mycket större skäl böra
på det sätt bifallas, att Johanna Jonasson må av anstalten tillerkännas ett årligt
understöd av 600 kronor, att utgå från och med ingången av år 1923.»
Styrelsen för
statens anstalt
för
pensionering
av folkskollärare
m. fl.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Statskontoret.
Utskottet.
Ang.
pension åt
folkskollärardottern
Anna
Alfrida Andersson.
Statskontoret har för egen del såsom yttrande i förevarande ärende
åberopat vad skolöverstyrelsen och styrelsen för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. härutinnan anfört, med det tillägg
likväl att, då pensionstillägg icke utginge å pension eller understöd från
^ssnämnda pensionsanstalt, det syntes i samband med beviljande av
den nu ifrågasatta pensionen böra föreskrivas, att pensionstillägg icke
skulle utgå å densamma.
Såsom styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. i sitt yttrande framhållit, bar för ifrågavarande befattningshavare
rätt till understöd från vederbörande pensionsanstalt en gång
förelegat, ehuru den icke i tid begagnats. På grund härav och med
hänsyn till de i förevarande ärende åberopade omständigheterna finner
utskottet det vara billigt, att något understöd beredes Johanna Jonasson.
Mot det av motionären i sådant avseende föreslagna beloppet synes icke
vara något att erinra. Understödet torde böra utgå från nämnda pensionsanstalt.
Särskild föreskrift, att pensionstillägg icke må tillgodonjutas
å detsamma, lärer icke vara erforderlig, då sådant tillägg icke
utgår å understöd från anstalten.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 21, må medgiva, att förra småskollärarinnan Johanna
Jonasson, född Rydberg, må av styrelsen för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. tillerkännas
ett årligt understöd av sexhundra kronor, att
utgå från och med ingången av år 1923.
3:o) I en inom andra kammaren av herr Molin väckt motion nr
20 har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att folkskollärardottern
Anna Alfrida Andersson, född den 12 februari 1868 och skriven i Askersunds
landsförsamling av Örebro län, må, så länge hon förbliver ogift,
få av folkskollärarnas Anke- och pupillkassa uppbära en årlig pension
av 300 kronor, räknat från den 1 januari 1923».
Av motionen framgår, bland annat, att folkskolläraren Anders
Petter Andersson i Askersunds landsförsamling, vilken från tjänsten avgått
med pension den 1 januari 1897, år 1915 avlidit, efterlämnande
dottern Anna Alfrida, vilken enligt åldersbetyg numera uppnått en ålder
av 55 år samt befunne sig i utblottat tillstånd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
5
Beträffande motiveringen i övrigt liksom i fråga om de bilagor,
som fogats vid motionen, får utskottet hänvisa till densamma.
Till stöd för sin hemställan har motionären åberopat det stadgande utskottet.
i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
den 31 december 1919 (kap. IV, övergångsstadganden, punkt 8), att
efterlevande efter den, som icke varit delägare i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa och som avlidit före den 1 januari 1920, men vid sin
död åtnjutit pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må, om
de styrka sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten
förklaras berättigade till pension enligt vissa grunder. Utskottet tillåter
sig i avseende härå erinra, att en förutsättning för erhållande av dylik
pension är, att reglementets bestämmelser i fråga om pensionsrätt i
övrigt äro i förekommande fall tillämpliga. Pension av berörda art
kan sålunda endast tillerkännas efterlevande änka eller barn under 21
års ålder. Att, såsom här ifrågasatts, bevilja pension åt en äldre person,
vilkens fader i egenskap av tjänstinnehavare en gång varit pensionsberättigad,
skulle uppenbarligen kunna medföra de mest omfattande
konsekvenser och bör därför enligt utskottets mening icke ifrågakomma.
Utskottet har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 20 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
B. Militära pensions väsende t.
4:o) Genom en till riksdagen avlåten den 16 februari 1923 dagtecknad
proposition nr 87 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
godkänna följande vid propositionen fogade
F ö r s 1 a g
till
kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen
antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.
Ang.
ändring i gällande
grunder
för pensioneringav
arméns
befäl och underbefäl
med
vederlikar
samt angående
tiden för avgång
ur tjänst.
Härigenom förordnas, att punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med
riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och under
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
befäl med vederlikar samt angående tiden för avgång nr tjänst skall
erhålla följande ändrade lydelse:
2.
En var av förenämnda ämbets- och tjänstemän, vilken vid avskedstagandet
stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer vid
värvat garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i övrigt
till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsavgift qch är till pension
ur kassan berättigad, äger att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,
beräknad enligt punkten 1 här ovan, om tillika följande levnadsår
äro uppnådda, nämligen av:
a) generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,
inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren
å Gottland, krigsarkivarien, förrådsvaktmästare samt vaktmästare vid
militära ämbetsverk och staber............................................................... 65 år;
b) regements- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt
för sig bestående militära kårer, överstar vid generalstaben, fortifikationen
och intendenturkåren, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan,
chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, chefen för krigsskolan, professorn
vid generalstaben, överstelöjtnanter och majorer vid intendenturkåren,
fältläkare, överfältveterinären, fälttygmästaren, styresmän för
artilleriets fabriker, tygmästare, regementsläkare, byråassistenten å arrnéförvaltningens
sjukvårdsstyrelses fältläkarbyrå, överläkaren med regementsläkares
lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, fältveterinärer,
regementsveterinärer, byråassistenten å arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses
fält veterinärbyrå, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,
fabriksförvaltare, kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare
vid intendenturkåren, fanjunkare vid krigsskolan, tygunderofficerare,
öververkmästare, verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare,
departementsskrivare, poliskommissarien vid fästningspolisen i
i Boden samt överkonstaplar och konstaplar vid fästningspolisen i Boden
och å Karlsborg, tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare, fortmaskinister,
gevärshantverkare och hantverkare vid trängen ................. 60 år;
c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för
artilleristaben, kaptener vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten
å armé förvaltningens sjukvårdsstyrelses fältläkarbyrå, överläkaren med
bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm samt bataljonsveterinärer.
................................................................................................ 55 år;
d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener
vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkare vid
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
7
krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare ävensom
musikpersonal...................................................................................... 50 år.
Förslaget innebär sådan ändring av nu gällande grunder, att pensionsåldern
för inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden,
vilken för närvarande är bestämd till uppnådda 60 levnadsår, skulle
höjas till 65 levnadsår.
Till det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för ovannämnda den 16 februari 1923 har föredragande
departementschefen anfört, att, sedan fråga uppstått om vidtagande
av nyssberörda höjning av pensionsåldern för ifrågavarande
officerare, chefen för generalstaben anmodats att avgiva det yttrande,
vartill han funne frågan härom föranleda.
Chefen för generalstaben har med anledning härav uti den 29
november 1922 avgivet utlåtande anfört följande:
»Frågan om höjd pensionsålder för inspektören för kavalleriet och kommendanten
i Boden är icke ny. Vid 1915 års riksdag framlades en kungl. proposition
i ärendet i samma syfte som det nu i remissen angivna. Förslaget hade tillstyrkts
av krigsbefälet, men vann dock icke riksdagens gillande.
Mot den ifrågasatta förändringen kunna ur militär synpunkt erinringar
anföras.
En ökning av pensionsåldern för någon eller några personalgrupper medför
i regeln minskad tjänstbarhet samt minskad tillgång på reservpersonal. I
fråga om här åsyftade beställningshavare — inspektören för kavalleriet och kommendanten
i Boden — göra sig dessutom vissa särskilda synpunkter gällande.
Inspektören for kavalleriet måste i särskild grad besitta full icke blott
andlig utan även kroppslig spänstighet för att kunna på ett tillfredsställande sätt
fylla sina uppgifter såsom främste målsman för ett truppslag, vid vilket stor rörlighet
och framkomlighet i terrängen äro oundgängliga.
Även kommendanten i Boden bör naturligtvis fylla höga fordringar uti
dessa avseenden. Härvid bör särskilt beaktas, att de klimatiska förhållandena i
Boden äro synnerligen påfrestande, särskilt för personer, vilka uppnått mera mogen
ålder, och detta manar till försiktighet vid höjande av pensionsåldern för därvarande
personal.
Men å andra sidan har det, synnerligast under senare tid, även gjorts
gällande, att till kommendant i Boden endast bör befordras eller transporteras
officer, lämplig för arméfördelningschefs beställning. Skulle denna synpunkt i
framtiden bliva beaktad, komme kommendantens pensionsålder sannolikt att förlora
praktisk betydelse, emedan i ty fall endast undantagsvis någon officer torde
komma att kvarstå såsom kommendant i Boden efter fyllda 60 år.
Vad pensionsåldern för inspektören för kavalleriet angår, synes redan ett
motsvarande förhållande hava inträtt. Sedan nämnda inspektörs pensionsålder
Förslagets
innebörd.
Chefen för
generalstaben.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Statskontoret.
Departements
chefen.
år 1915 fastställdes, har nämligen ingen inspektör för kavalleriet lämnat den
aktiva tjänsten vid uppnådda 60 år.
Då emellertid under de senaste åren så gott som alla organisationsfrågor
ställts i samband med försvarsrevisionens arbete, torde vidtagande av åtgärder
även i här avsett ärende böra anstå, tills försvarsrevisionens betänkande föreligger.»
Direktionen över arméns pensionskassa har den 6 december 1922
avgivit infordrat yttrande i ämnet samt därvid förklarat sig icke hava
något att erinra mot det ifrågasatta framflyttandet av pensionsåldern
för inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden från 60 till
65 år.
Uti den 25 januari 1923 avgivet yttrande har statskontoret anfört,
att därest ej de av chefen för generalstaben anförda militära skälen ansåges
böra utgöra hinder för den ifrågasatta höjningen av pensionsåldern
för kavalleriinspektören och kommendanten i Boden, statskontoret för
sin del intet hade att erinra mot dess genomförande; men ville statskontoret
dock ifrågasätta, om ej avgörandet av den nu väckta frågan
utan men kunde anstå, till dess det 1921 års pensionskommitté meddelade
uppdraget att uppgöra förslag till en pensionslag för militära befattningshavare
blivit slutfört.
För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:
»Inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden, vilka
tidigare åtnjutit samma lön som överstar, hava vid den nya löneregleringen
för den militära personalen tillika med militärbefälhavaren på
Gottland placerats i en särskild lönegrad— 7. lönegraden — mellan översteoch
generalsgraderna. Jämväl i avseende å pensionsförmånernas storlek
bilda nämnda tre beställningshavare numera en grupp för sig, enär
genom de av 1922 års riksdag antagna grunder för pensionsförbättring
åt arméns och marinens personal pensionsförmånerna för dessa beställningshavare
fastställts till ett högre sammanlagt belopp än för överstarna,
med vilka de tidigare varit i sådant hänseende likställda. Nu angivna
förhållanden synas mig tala för, att likställigheten mellan de tre beställningshavarna
genomföres även i så måtto, att pensionsåldern för kavalleriinspektören
och kommendanten i Boden höjes till 65 år eller samma
pensionsålder, som gäller för militärbefälhavaren på Gottland. Chefen
för generalstaben har visserligen ansett, att med vidtagande av åtgärder
i detta syfte borde anstå i avvaktan på försvarsrevisionens förslag. Då
emellertid en ändring av pensionsåldern för nämnda beställningshavare
icke torde kunna anses löregripa de beslut, vartill försvarsrevisionens
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
9
förslag kunna föranleda, och då ett beslut redan i år i förevarande
ärende kan få praktisk betydelse i avseende på besättandet av en av
ifrågavarande beställningar, finner jag mig böra förorda, att denna fråga
redan nu upptages till prövning.»
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
första kammaren av herr Hallin väckt motion nr 172, däri hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Till stöd för detta yrkande har i motionen bland annat erinrats,
att riksdagen år 1915 prövat liknande förslag om en högre pensionsålder
för de båda ifrågavarande befattningshavarna, men då icke ansett
skäl föreligga för en högre pensionsålder än 60 år. De betänkligheter
ur militär synpunkt, som av chefen för generalstaben i ovan återgivna
utlåtande anförts mot det nu föreliggande förslaget, syntes hava varit
utslagsgivande, när nämnda pensionsålder år 1915 bestämdes. Fordringarna
på såväl kavalleriinspektörens som kommendantens i Boden icke blott
andliga utan även — och framför allt — kroppsliga spänstighet och
vigör måste ställas så högt, att man endast undantagsvis syntes kunna
förutsätta, att dessa fordringar för innehavarna av befattningarna i fråga
vore i tillräcklig grad för handen efter uppnådda 60 år.
Motionären har vidare erinrat om den invändning av formell art,
som av statskontoret gjorts mot förslaget, samt framhållit olämpligheten
av att, innan försvarsrevisionens förslag bleve kända, göra ändring i
bestämmelser, som organisatoriskt kunde hava samband med försvarsväsendets
slutliga utformning.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Såsom departementschefen erinrat, hava inspektören för kavalleriet
och kommendanten i Boden vid den nya löneregleringen för den militära
personalen tillika med militärbefälhavaren på Gottland placerats i
en särskild lönegrad mellan överste- och generalsgraderna, varjämte
nämnda tre befattningar med avseende å pensionsförmånernas storlek
numera bilda en grupp för sig. Dessa omständigheter utgöra även
enligt utskottets mening starka skäl för att jämväl i fråga om pensionsåldern
likställa kavalleriinspektören och kommendanten i Boden med
militärbefälhavaren på Gottland, vars pensionsålder redan nu är bestämd
till 65 år. De betänkligheter ur militär synpunkt, som av chefen för
generalstaben uttalats mot detta förslag, synas med hänsyn till vad
generalstabschefen jämväl anfört rörande ifrågavarande befattningars
karaktär av genomgångsplatser för officerare, lämpliga att befordras till
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 samt. 18 höft. (Nr 19.) 2
Motion 1:172.
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Ang.
pensionsförbättring
till vissa verkmästare
och
f. d. verkmästare
vid
flottans varv
i Karlskrona.
arméfördelningschefer, icke vara av den betydelse, att förslaget av denna
anledning torde böra förkastas. På grand härav och då, enligt vad
departementschefen anfört, ett beslut redan innevarande år i förevarande
ärende kan få praktisk betydelse för besättandet av en utav beställningarna
i fråga, har utskottet icke ansett sig böra motsätta sig Kungl.
Maj:ts förslag.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning i övrigt
till-innehållet i propositionen får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å förevarande motion
1:172, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
nr 87.
5:o) I en till riksdagen avlåten, den 2 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 92 har Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkmästarna å månadslönarstat
vid flottans varv i Karlskrona Alfred Julius Blixtberg, Carl Julius Olson
och Måns Holgersson samt verkmästarna å sådan stat vid samma varv
John Lundh, Gustaf Wilhelm Åström och Carl Johan Larsson må, Blixtberg
från och med den 1 maj 1922, Olson från och med den 1 september
samma år och Holgersson från och med den 1 januari 1923
samt envar av de övriga från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära
pensionsförbättring med ett belopp av 1,155 kronor 60 öre för
år räknat, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till
pensionsförbättring för viss personal vid marinen och i samma ordning
som fyllnadspension.
I fråga om den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen.
Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med grunder,
vilka förut tillämpats i åtskilliga liknande fall, har icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
11
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. försvarsdepartementet.
6:o) I en inom andra kammaren av herr Fjéllman väckt motion
nr 22 har hemställts, »att riksdagen från och med år 1923 måtte bevilja
änkan Maria Hall ett årligt understöd av 200 kronor, så länge hon
förbliver ogift, jämte 100 kronor för varje barn till och med det år dessa
fylla 16 år.»
Av motionen med därtill hörande handlingar framgår, bland annat,
att sergeanten vid skånska dragonregementet Edvard Hall, som var född
den 5 juli 1879, den 27 december 1917 avlidit, efterlämnande änka,
Maria Hall, född Persson den 9 juni 1882, samt två barn, födda respektive
den 15 augusti 1907 och den 10 februari 1914, ävensom att änkan
Hall efter mannen uppbär änkepension, vilken förmån enligt motionärens
uppgift numera jämte pensions- och dyrtidstillägg uppgår till omkring
700 kronor årligen.
Beträffande motionens innehåll i övrigt får utskottet hänvisa till
motionen med därvid fogade bilagor.
Utskottet tillåter sig framhålla, att den pension, som på grund av
mannens anställning i statens tjänst tillkommer änkan Hall, är tillmätt
i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Å denna pension uppbär
änkan Hall jämväl enligt 1922 års riksdags beslut om pensionstilläggåt
vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.
sådant tillägg, varjämte dyrtidstillägg utgår å såväl pensionen som
pensionstillägget. Sammanlagda pensionsförmånerna överstiga härigenom
vida pensionens grundbelopp. Utskottet vill vidare erinra, att nyssnämnda
beslut om pensionstillägg avsåg att åvägabringa en allmän
reglering av alla lägre änkepensioner. Vid sådant förhållande måste
det innebära starka principiella betänkligheter att i enstaka fall medgiva
förhöjning av författningsenligt utgående pensionsförmåner. Utskottet
kan fördenskull icke tillstyrka bifall till motionen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II : 22 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Ang.
årligt understöd
dt änkan
Maria Hall.
Utskottet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
Ang.
årligt understöd
åt undero/ficerskorpralenO.
E. Edins
änka.
7:o) I en inom andra kammaren under nr 73 väckt motion har
herr Holmgren hemställt, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne under -officerskorpralen vid 1. Ekonomikomp. nr 202 Edins änka, Elina Christina
Edin, född Mårtensson, må så länge hon befinner sig i sitt änkestånd,
från och med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd till samma belopp som
gratialet till änka efter underofficer av 3. graden.»
Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts, bland annat,
följande:
»Underofficerskorpralen vid 1. Ekon. komp. nr 202 Edin avled den 5 mars
1915 i kräfta. Oaktat Edin hade en tjänstetid av 26 år, kunde hans efterlevande
icke erhålla något statsunderstöd, ty vid tiden för dödsfallet hade riksdagen ännu
ej beslutat utbyta underofficerskorpralsgraden, som tillhörde manskapsklass och
vilkens änkor icke ägde gratialsrätt, mot underofficerare av 3. graden, vilkas änkor
hava gratialsrätt.
Edin var en skötsam och duglig man, som otvivelaktigt, därest han fått
leva, skulle vid 1919 års ingång hava blivit överflyttad till den då nyinrättade
3. graden av underofficerare och under årets början även befordrad till underofficer
av 2. graden.
Redan under hösten 1914 kände sig Edin sjuk, men med hänsyn till svårigheten
att under då rådande mobilisering kunna ersätta honom i den befattning
ombord, som han då beklädde, kände han det som en plikt att kvarstå på sin post
i stället för att låta avpollettera sig till sjukhus för erhållande av vård. Det
möter givetvis svårighet att leda i bevis, att sjukhusvård under hösten 1914 kunde
hava räddat hans liv, men intet motsäger det antagandet, att sakkunnig vård i
ett tidigt stadium av sjukdomen kunde hava medfört, att fallet gått till hälsa, så
att Edin jämte övriga kamrater bland underofficerskorpralerna vid 1919 års ingång
blivit överflyttad till underofficer av 3. graden, vilket medfört gratialsrätt
för änkan.
Vid makens frånfälle stod fru Edin alldeles utblottad och hänvisad att
genom eget arbete försörja sig och 4 minderåriga barn. Av fruktan att icke erhålla
anställning har hon hemlighållet ett svårt hjärtlidande, som enligt närlagda
läkarebetyg gör henne arbetsoduglig. Av de 4 barnen försörjer sig numera en
dotter helt och en son delvis, under det att 2 äro helt beroende av moderns arbetsförtjänst.
Fru Edin, som icke förut känt till möjligheten att från riksförsäknngsanstalten
erhålla understöd, gjorde först år 1920 framställning i sådant syfte, men
hennes framställning kunde såsom för sent ingiven icke upptagas till prövning.»
Över förevarande motion har statskontoret på anhållan av utskottet
anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat
yttranden av stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona
samt riksförsäkringsanstalten.
Stationsbefälhavaren har i sitt yttrande lämnat följande upplysningar: -
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
13
»I ärendet får jag meddela, att underofficerskorpralen vid 1. ekonomikompaniet
nr 202 Edin, som var född den 16 september 1867, antogs vid sjömanskåren 1889
och avled 1915 och alltså innehade en tjänstetid av 26 år,
att hans änka icke är berättigad att av flottans pensionskassa erhålla gratial,
att han under hela sin tjänstetid ådagalagt berömligt uppförande och mycket
god tjänstbarhet,
att han efter slutad sjökommendering å kanonbåten Gunhild anlände till
Karlskrona den 17 november 1914, intogs å flottans sjukhus den 22 februari 1915
och efter operation avled därstädes den 5 mars samma år samt
att fru Edin i september 1920 anhöll om ersättning från riksförsäkringsanstalten,
vilken anhållan nämnda ämbetsverk genom skrivelse av den 10 januari
1921 förklarade sig icke kunna upptaga till prövning.
I flera fall har under senaste åren riksdagen bifallit, att årlig ersättning
till änka må utgå från riksförsäkringsanstalten, oavsett att ansökan därom inkommit
efter föreskrivna tiden, vilken numera (Svensk författningssamling nr
305 1920) är fastställd till tre år. Härvid är dock att märka, att i berörda fall
dödsfallet förorsakats av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöringen, vilket ej
torde kunna visas beträffande U. O. K. Edin.»
Riksförsäkringsanstalten, som ansett sig böra uttala sig endast
beträffande änkan Edins och hennes minderåriga barns rätt till ersättning
jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring, har i detta avseende
anfört följande:
»Med skrivelse den 3 januari 1921 överlämnade stationsbefälhavaren vid
flottans station i Karlskrona till riksförsäkringsanstalten en av änkan Edin den
18 september 1920 gjord framställning om tillerkännande av livränta åt henne
och hennes minderåriga barn i anledning därav, att hennes man den 5 mars 1915
avlidit till följd av magkräfta. Genom beslut den 10 januari 1921 förklarade
emellertid riksförsäkringsanstalten, att enär jämlikt bestämmelserna i ovannämnda
förordning framställning om ersättning i anledning av dödsfall skulle göras inom
två år från det döden inträtt, anstalten funnit sig icke kunna upptaga ersättningsanspråket
till prövning.
Riksförsäkringsanstalten vill vidare framhålla, att anstalten efter inhämtat
yttrande från sin överläkare, professorn J. H. Åkerman, och en av sina biträdande
läkare, professorn S. E. P. Haglund, funnit underofficerskorpralen Edins militärtjänstgöring
icke kunna antagas hava bidragit till den sjukdom, på grund varav
han avlidit. Till följd härav skulle, även om ifrågavarande ersättningsanspråk
icke varit preskriberat, någon ersättning jämlikt bestämmelserna i anförda förordning
ej hava utgått till änkan Edin och hennes minderåriga barn.»
För egen del yttrar statskontoret i ärendet:
»Av riksförsäkringsanstalten har i detta ärende upplysts, att sådana omständigheter
icke förelegat vid Edins i motionen omförmälda sjukdom och av sjukdomen
föranledda död att understöd enligt nådiga förordningen den 18 juni 1909
Stationsbefälhavaren
vid
flottans station
i Karlskrona.
Riksförsäk
rings
anstalten.
Statskontoret.
14
Bankoutskottets utlåtande AV 19.
Utskottet.
Ang.
årligt understöd
åt skrädderiarbetaren
J.6.Blomberg.
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
kunnat beviljas hans efterlevande änka, även om ansökning i sådant avseende
gjorts inom föreskriven tid. Detta förhållande synes emellertid icke böra utgöra
hinder för att i anledning av föreliggande, synnerligen ömmande omständigheter
bevilja något understöd åt änkan Edin. Motionären har föreslagit, att understödet
skulle utgå med samma belopp som gratialet till änka efter underofficer av
3. graden, eller sålunda 400 kronor. Då emellertid några pensionsavgifter i detta
fall icke blivit erlagda, torde en nedsättning av pensionsbeloppet böra äga rum;
och får statskontoret därför för sin del föreslå att pensionen bestämmes till 350
kronor.»
Såsom den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen,
äro änkan Edin och hennes minderåriga barn icke på grund av mannens
sjukdom och död berättigade till någon ersättning enligt förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring. Med hänsyn till i ärendet åberopade ömmande
omständigheter finner utskottet emellertid billigt, att ett årligt
understöd av allmänna medel tillerkännes änkan Edin. Det av statskontoret
i sådant avseende föreslagna beloppet, 350 kronor, synes utskottet
vara skäligt. Understödet torde böra beviljas å allmänna indragningsstaten
och utgå från och med den 1 januari 1923.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
II: 73, må medgiva, att avlidne underofficerskorpralen
Ossian Edvard Edins änka Elina Christina Edil), född
Mårtensson, må från och med den 1 januari 1923
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indraguingsstaten
uppbära ett årligt understöd av trehundrafemtio
kronor.
8:o) 1 en inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde väckt
motion nr 133 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja skrädderiarbetaren
Johan Gustaf Blomberg från Björkhult i Ransbergs socken
ett årligt understöd av 500 kronor.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Blomberg, som är född
den 15 februari 1858, alltsedan år 1887 arbetat vid olika armén tillhörande
skrädderiverkstäder vid Karlsborg och för närvarande är anställd
såsom arbetare å skrädderiverkstaden vid intendenturkompaniet därstädes.
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
15
Med hänsyn till Blombergs långvariga arbete i statens tjänst
iinner även utskottet det vara billigt, att Blomberg efter anställningens
upphörande kommer i åtnjutande av någon pension av allmänna medel.
Då emellertid, såsom av motionen framgår, Blomberg ännu är i tjänstgöring
vid intendenturkompaniets å Karlsborg skrädderiverkstad, synes
utskottet frågan om pension åt honom först i samband med entledigande
Irån anställningen böra efter ansökan göras till föremål för prövning
av vederbörande myndigheter. På grund härav anser utskottet motionen
för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion II: 133 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
9:o) I en inom andra kammaren av herr Sjöström väckt motion,
nr 136, hemställes, »att riksdagen måtte besluta att från och med år 1923
tilldela förre korpralen Johan August Öster den pension han skulle varit
berättigad till, därest han stått kvar i tjänsten i fulla 20 år.»
Såsom stöd för yrkandet har i motionen framhållits, bland annat,
att Öster, som är född den 19 september 1859, den 7 april 1880 kommit
i tjänst vid Upplands regemente och den 22 augusti 1899 erhållit avsked
ur krigstjänsten, att han sålunda kunde räkna en tjänstetid av
omkring 19 år 4 månader, att Öster, som hade hustru och 16 barn, av
vilka 4 ännu vore minderåriga, hade att dragas med ekonomiska bekymmer,
samt att han genom olyckshändelse fått händerna förbrända,
vilket gjorde det svårt för honom att erhålla inkomstbringande sysselsättning.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, är Öster icke berättigad
att komma i åtnjutande av något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
då han icke varit i krigstjänst mer än omkring 19 år 4
månader. Riksdagen har emellertid i vissa fall i fråga om såväl båtsmän
som indelta soldater, vilka icke tjänat därför föreskriven tid, förklarat
berörda omständighet icke utgöra hinder för dem att komma i
åtnjutande av pension. Enligt utskottets mening föreligga i detta fall
sådaua ömmande omständigheter, att det måste anses vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att ifrågavarande korpral tillerkännes
underhåll, som om han tjänat därför föreskriven tid.
Utskottet får alltså hemställa,
Utskottet.
Ang.
pension it
förre korpralen
J. A.
Öster.
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 136, må medgiva, att förre korpralen vid Upplands
regemente Johan August Öster må från och med den
1 januari 1923 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll efter samma grunder, som om han
tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.
^ i0:o) i en inom andra kammaren under nr 138 väckt motion har
förhöjt ''ärligt |ierr Billqvist anfört och hemställt följande:
understöd åt * itu
förre sergean- »Med anledning av en inom andra kammaren ar 1920 av herr Johansson
ten, skrädda- j Qäre väekt motion nr 116 beviljade riksdagen på tillstyrkan av dess bankorBruhn!''
Utskott ett ärligt understöd av 500 kronor åt förre sergeanten, skräddaren Ernst
Julius Bruhn från Karlsborg. .. ,
Vad Bruhns levnadsförhållanden angår, ber jag få hänvisa till ovan namnda
moti°n^fter ^ ]ang tjänstgöring, som Bruhn presterat, förefaller emellertid understödsbeloppet
väl lågt. Jag tillåter mig därför hemställa, att riksdagen ville höja
det belopp av 500 kronor, som 1920 års riksdag beviljade Bruhn i ärligt understöd,
till 800 kronor.»
utskottet. Såsom i motionen omnämnts, beviljades Bruhn genom beslut av 1920
års riksdag å allmänna indragningsstaten ett årligt understöd av 500 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, vari hans då innehavda
anställning vid Karlsborgs artillerikårs skrädderiverkstad upphörde. A
detta understöd uppbär Bruhn i enlighet med 1922 års riksdags beslut
om pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
sådant tillägg, varjämte dyrtidstillägg utgår å såväl understödet som
pensionstillägget. De sammanlagda pensionsföimanerna överstiga häri
genom vida understödets grundbelopp. Utskottet vill erinra, att nyssnämnda
beslut om pensionstillägg avsåg att åvägabringa en generell förhöjning
av alla lägre pensioner. Vid sådant förhållande skulle ett bifall till
motionen vara ägnat att medföra konsekvenser av betänklig art. Utskottet
anser sig därför böra avstyrka densamma.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion II: 138 icke må av riksdagen
bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
17
II. Ang. ecklesiastikdepartementet.
Ang.
Emilia
Augusta
Lundgren.
ll:o) I en inom andra kammaren av herr Waldén vackt motion nr 139
hemställes, »att riksdagen måtte medgiva, att avlidne folkskolläraren år,list ««<*«•-Frans Peter Lundgrens änka Emilia Augusta Lundgren må under sin stodåtankan
återstående livstid, så länge hon befinner sig i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av tre hundra
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923.»
I motionen har upplysts, att kantorn och pensionerade folkskolläraren
Frans Peter Lundgren i Björnekulla församling av Lunds stift
avlidit år 1914, att han icke tillhört folkskollärarnas änke- och pupillkassa
samt att änkan vore fullständigt medellös.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogad bilaga.
Utskottet tillåter sig erinra, att enligt bestämmelserna i regie- utskottet.
mentet den 31 december 1921 för statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. (Kap. IV, övergångsstadganden, punkt 8) efterlevande
efter den, som icke varit delägare i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa och som avlidit före den 1 januari 1920 och vid sin död
innehade anställning som lärare med full tjänstgöring vid av skoldistrikt
inrättad folkskola eller pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
må, om de styrka sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten
förklaras berättigade till pension, som beräknas enligt § 34
mom. 2 i reglementet, och ett familjepensionsunderlag av 300 kronor.
Enligt nyssnämnda § 34 mom. 2 utgår pensionen för änka ensam med
familjepensionsunderlagets belopp.
Då sålunda änkan Lundgren enligt gällande bestämmelser kan,
om hon styrker sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten
förklaras berättigad till årligt understöd med samma belopp,
som av motionären ifrågasatts, har utskottet ansett motionen icke böra
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer alltså,
3
Bihany (ill riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 18 häft. (Nr 19.)
18 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
att förevarande motion II: 139 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 april 1923.
På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.
Herr Eriksson i Grängesberg har begärt få antecknat, att han
icke deltagit i behandlingen av de i detta utlåtande omförmälda frågor.
»
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1923.