Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
om ändrade bestämmelser rörande aktiebolaget
kreditkassan av år 1922.

I en till bankoutskottet avlåten, den 8 februari 1923 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att utskottet ville hos riksdagen utverka
bifall till sådana ändringar av bestämmelserna rörande aktiebolaget
kreditkassan av år 1922,

att totalbeloppet av kassans förpliktelser må uppgå till högst dubbla summan
av kassans fonder, samt

att kassan må, när sådant visar sig vara oundgängligen nödvändigt, medverka
vid rekonstruktion av kreditanstalt även genom lån till avlyftande
av kreditanstalts engagemang.

Såsom stöd för denna framställning hava fullmäktige anfört följande:

»Aktiebolaget kreditkassan av år 1922, som bildades på initiativ av riksbanken, Fullmäktige
har till ändamål att giva stöd åt svenska kreditanstalter i överensstämmelse '' riksbanken.
med de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. Enligt dessa
bestämmelser kan kassan lämna dylikt stöd genom garanterande av teckning
av erforderligt aktiekapital eller genom belåning åt enskilda personer, aktiebolag
eller andra sammanslutningar av lotter och aktier i kriditanstalt, som vore avsedd
att stödjas. Dessutom får kassan, när synnerliga skäl föreligga, belåna
sparbanks säkerheter eller av sparbanks huvudmän utfärdad förbindelse att tillskjuta
för sparbanks fortsatta verksamhet nödiga medel. Dessa vid början avkassans
verksamhet fastställda bestämmelser hava senare av Kungl. Maj:t utvidgats
så, att kassan vid rekonstruktion av kreditanstalt jämväl må utlämna
lån mot hypotek av bevis om tillskott till anstaltens grundfond enligt § 209 avgällande
banklag.

Kreditkassans aktiekapital utgör fem miljoner kronor, tecknat av privata
banker, varjämte staten genom riksgäldskontoret till kassan överlämnat en garantifond
av nominellt femtio miljoner kronor av staten utgivna 5 % obligationer.

Om vid kassans likvidation förlust uppstått på kassans rörelse, skall förlusten
i första hand drabba garantifonden och i sista hand aktiekapitalet. Kassan
äger icke utlåna eller ikläda sig förbindelser för mera än tillhopa femtiofem
miljoner kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 192fi samt. 9 höft. (Nr 10).

t

2

Bankoutskottets utlåtande, Nr 10.

När kreditkassan bildades lät det sig icke förutses i vilken omfattning den
inträdda ekonomiska krisen kunde komma att påkalla stöd åt kreditanstalter.
Ej heller kunde förutses på vilka olika sätt kassans stödjande verksamhet kunde
bliva av behovet påkallad. Några detaljerade och eventuella situationer täckande
riktlinjer för kassans verksamhet kunde fördenskull icke på förhand uppdragas.
Den hittills vunna erfarenheten har emellertid visat, att olika vägar måste inför
olika situationer kunna av kassan beträdas, för att kassan skall vara i stånd
att fylla sitt ändamål. De av Kungl. Maj:t ursprungligen meddelade bestämmelserna
ha också, såsom härovan nämnts, redan en gång måst utvidgas och
fullmäktie anse sig nu böra föreslå ytterligare ändring.

Redan innan kassan trädde i verksamhet, hade riksbanken vid rekonstruktion
av sydsvenska kreditaktiebolaget måst intervenera på ett sätt, som icke
hade kunnat ifrågakomma, om icke fullmäktige ansett sig kunna förutsätta, att
de av riksbanken sålunda åtagna förpliktelserna inom kort skulle komma att
övertagas av den planerade kreditkassan. Denna förutsättning gick också i
uppfyllelse.

Fullmäktiges betänkligheter mot övertagande av dessa förpliktelser hade sin
orsak däri, att såväl arten av de säkerheter, om vilkas belåning här var fråga,
som belåningstiden icke voro överensstämmande med de regler, som böra gälla
för en centralbanks kreditgivning.

Den situation, liknande den som rådde vid tiden för kreditkassans bildande,
föreligger nu. Riksbanken har för att möjliggöra den nyligen genomförda rekonstruktionen
av Värmlands enskilda bank nödgats övertaga vissa Värmlandsbankens
engagement, mot vilka ur riksbankssynpunkt måste anföras samma
betänkligheter som mot de förpliktelser, riksbanken övertog i sammanhang med
sydsvenska kreditaktiebolagets rekonstruktion. Nu liksom då ha fullmäktige
handlat under förutsättning, att de riksbanken ådragna förpliktelserna endast
tillfälligtvis böra få tynga riksbanken och att de samma inom kort skulle komma
att övertagas av kreditkassan.

Efter ingående underhandlingar med finansministern, bankinspektören och
kreditkassan kom man till den enhälliga meningen, att riksbanken för att rädda
Värmlandsbanken från fullständigt sammanbrott måste träda emellan på sätt
som skedde. Kreditkassans styrelse förklarade sig därvid för sin del villig att
av riksbanken övertaga ifrågavarande engagement, så snart härför erforderliga
ändringar i bestämmelserna för kassans verksamhet blivit vidtagna.

För att kassan skall kunna göra detta måste dels det nu fastställda högsta
beloppet, till vilket kassan får ikläda sig förpliktelser, ökas, dels åt kassan medgivas
att vid rekonstruktion av kreditanstalt lämna sin medverkan även genom
lån till avlyftande av kreditanstalts engagement.

Enligt gällande bestämmelser får totalbeloppet av kreditkassans förpliktelser icke
överstiga sammanlagda summa av kassans fonder eller 55 miljoner kronor. Härav
äro för närvarande tagna i anspråk omkring 37 miljoner kronor Resterande
18 miljoner kronor äro icke tillräckliga för täckande av de engagement, om
vilka här är fråga, vartill kommer, att den ekonomiska utrensningsprocess, till
vars underlättande kassan bildats, ännu icke torde vara helt slutförd.

Ehuru vid bildandet av kreditkassan av naturliga skäl icke kunde på förhand
beräknas omfånget av de förpliktelser, kreditkassan kunde för fyllande av sitt
ändamål behöva påtaga sig, föreslogs av riksbankens representant vid förhand -

Bankoutskoltets utlåtande Nr 10. 3

lingarna rörande kassans bildande, att den garantifond, staten skulle tillskjuta,
borde bestämmas till 100 miljoner kronor. Någon ökning av garantifonden är
emellertid icke nu erforderlig, utan kan den behövliga utvidgningen av kassans
hjälpförmåga åstadkommas därigenom, att kassan berättigas ikläda sig förpliktelser
till dubbla summan av kassans fonder. 1 detta sammanhang kan erinras
därom, att svenska kronkrediiaktiebolaget, som bildades år 1918 på liknande
grunder som kreditkassan i ändamål att anskaffa medel för tillhandahållande
av i samband med handelsavtal beviljade krediter till utlandet, var berättigat
att ikläda sig förpliktelser till högst fem gånger bolagets fonder. Fullmäktige
ha förvissat sig därom, att denna utvidgning av kassans rätt att ikläda sig förpliktelser
icke möter hinder från kassans aktieägares sida.

Om kreditkassan berättigas att ikläda sig förpliktelser till dubbla summan av
kassans fonder, anse fullmäktige, att grundad anledning finnes att antaga, att
kassan härigenom blir i stånd att möta de anspråk på biträde, som ännu kunna
väntas bliva ställda på kassan.»

Såsom fullmäktige erinra, bildades förlidet år på deras initiativ aktiebolaget
kreditkassan av år 1922. Samma års riksdag medgav, på Ivungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, att såsom garanlifond åt ett aktiebolag med
uppgift att bereda stöd åt inhemska banker finge genom riksgäldskontor^
tillhandahållas bolaget ett belopp av 50 miljoner kronor i av svenska staten
utgivna 5 procents obligationer, att användas i överensstämmelse med
vissa angivna grunder.

Vid avlåtande av ifrågavarande framställning erinrade föredragande departementschefen,
hurusom den alltjämt pågående ekonomiska krisen medfört
avsevärda förluster för åtskilliga av landets banker. För ett par banker
hade sålunda en djupgående rekonstruktion blivit nödvändig med nedskrivning
av aktiekapitalet till en ringa del av ursprungliga värdet och
anskaffande av nytt kapital. Vid underhandlingarna rörande den sista av
dessa rekonstruktioner hade det emellertid visat sig, att densamma icke
kunde genomföras utan statens medverkan i en eller annan form. Denna
medverkan lämnades av riksbanken under förutsättning att med statens stöd
bildades en låneanstalt med uppgift att underlätta avvecklingen av på kreditväsendets
område inträffande svårigheter. Det erinrades vidare, hurusom
de föreliggande svårigheterna till väsentlig del torde hava föranletts av det
betryckta läget inom vissa industrier, som måhända hastigt nog kunde komma
att återhämta sig. Men uppenbarligen hade åtskilliga banker på grund av
alltför stor optimism vid bedömandet av bärigheten hos företag, vilka erhållit
kredit, råkat i svårigheter, som icke kunde utjämnas allenast genom
att avvakta ett omslag i konjunkturerna. Åtskilliga företag, som tillkommit
under krigsperioden, hade visat sig icke äga förutsättning att bestå efter inträdda
fredsförhållanden. Och i andra fall hade utvidgningar av redan bestående
anläggningar företagits i en sådan omfattning, att efter inträdandet

Utskottet.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

av fritt varuutbyte normal förräntning av det nedlagda kapitalet ej syntes
vara att räkna med. Under sådana förhållanden ansågs staten böra träda
emellan för möjliggörande av den pågående krisens avveckling utan alltlör
stora svårigheter. I detta syfte kom sedermera ifrågavarande kreditkassa
till stånd.

Såsom fullmäktige framhålla, kunde man vid den tidpunkt, då kreditkassan
bildades, icke förutse, i vilken utsträckning den inträdda ekonomiska krisen
kunde komma att påkalla stöd åt kreditanstalter. Ej heller kunde förutses,
på vilka olika sätt kassans stödjande verksamhet kunde bliva av behovet
påkallad.

Redan innan kassan trädde i verksamhet hade vid rekonstruktionen av
Sydsvenska kreditaktieholaget fullmäktige nödgats ingripa och hade fullmäktige
därvid ansett sig kunna förutsätta, att de av riksbanken åtagna förpliktelserna
inom kort skulle komma att övertagas av kreditkassan, något som
också skedde.

Nu har, enligt vad fullmäktige meddela, en liknande situation inträtt. Riksbanken
har nämligen för att möjliggöra genomförandet av Värmlands enskilda
hanks rekonstruktion nödgats övertaga vissa av bankens engagemang,
vilka äro av beskaffenhet att icke böra tynga riksbankens porlfölj. Även i
detta fall hava fullmäktige ansett sig kunna förutsätta, att de av riksbanken
åtagna förpliktelserna inom kort skulle komma att överflyttas på kreditkassan
och har styrelsen för denna förklarat sig villig alt övertaga engagemangen,
så snart härför erforderliga ändringar i bestämmelserna för kassans verksamhet
vidtagits.

Fullmäktige framhålla vidare, att den ekonomiska utrensningsprocess, till
vars underlättande kassan bildats, ännu icke torde vara helt slutförd, och
anse fullmäktige grundad anledning finnas att antaga, att, om kreditkassan
berättigas att ikläda sig förpliktelser till dubbla summan av kassans fonder,
kassan därigenom skall bliva i stånd att såväl övertaga de krediter, vilka
riksbanken övertagit från Värmlands enskilda bank, som jämväl möta de
anspråk på biträde, som ännu kunna väntas bliva ställda på kassan.

Ehuru betänkligheter förefinnas mot en utsträckning av kassans verksamhetsområde
till att omfatta även övertagande till viss del av banks kreditengagemang
vid rekonstruktion samt att öka statens förpliktelser på nu föreslaget
sätt, har likväl utskottet, vid den prövning utskottet ägnat denna
fråga, kommit till den övertygelsen, att under rådande förhållanden staten
icke bör undandraga sig att lämna det ekonomiska stöd, varom fullmäktige
nu gjort framställning.

De särskilda förhållanden, som föranlett dels kreditkassans bildande dels
ock fullmäktiges ifrågavarande framställning, synas emellertid påkalla en

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

noggrann undersökning, huruvida vår nuvarande banklagstiftning kan anses
vara tillfyllest för tillvaratagande av de intressen nämnda lagstiftning har till
uppgift att skydda. Åtskilliga skäl tala enligt utskottets mening för nödvändigheten
av att en dylik undersökning verkställes. Vid denna torde särskilt
böra tagas under övervägande, om icke bestämmelser erfordras till
förebyggande av den risk för bankerna, som kan ligga i vissa grenar av
deras utlåningsrörelse, bland annat utlåningen till emissions- eller andra
dylika bolag samt utlämnande av lån mot säkerhet av aktier. Även lärer
undersökningen böra taga sikte på förhållandet mellan affärsbankerna och
landets industri och därvid särskilt på frågan om åtgärder till förebyggande
av emissionsrörelses förening med bankrörelse.

Vidare torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke banksammanslagningar
av den art, som under de senaste åren i stor utsträckning ägt
rum, äro till skada för näringslivet, då de smärre bankerna hava en särskild
uppgift att fylla vid tillgodoseendet av de mindre näringsidkarnas lånebehov.

I detta sammanhang torde jämväl böra utredas frågan om den nuvarande
tillsyningsmyndighetens ställning till landets bankväsen och särskilt i vad
mån denna myndighets befogenhet bör närmare preciseras och måhända
utsträckas.

Dessa och andra därmed sammanhängande spörsmål äro emellertid av
den natur, att de kräva ett synnerligen ingående och omsorgsfullt övervägande,
innan de kunna göras till föremål för lagstiftning; och torde med
hänsyn till ärendets störa vikt och betydelse Kungl. Maj:t icke underlåta att
vidtaga härför erforderliga åtgärder.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört hemställer utskottet,

att fullmäktiges i riksbanken föreliggande förslag må
av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 februari 1923.

På bankoulskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Walles, Enhörning, Johansson,
Malmberg, Bondeson*) och Abrahamsson*);

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro*),
Borggren*), Hamrin, Backlund*), Lorichs, Törnkvist och Strindlund.

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.