Bevillningsutskottets betänkande Kr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1923 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa inrikes postavgifter.
I en den 9 mars 1923 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 122, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen besluta, att de av riksdagen
för tiden till 1923 års utgång beslutade postavgifterna skulle äga fortsatt
tillämpning till och med den 31 december 1924, dock att de stadgade
avgifterna för postabonnemang å tidning icke skulle tillämpas beträffande
sådana abonnemang för år 1925, som verkställdes under år 1924.
Under kristiden hava de inrikes postavgifterna höjts fyra olika
gånger, nämligen efter beslut av 1917, 1918, 1919 och 1920 års lagtima
riksdagar. Alla dessa förhöjningar utom den första hava ansetts
böra vidtagas till förebyggande av att förlust uppstode å poströrelsen.
För 1921 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t förslag om ytterligare
ökning av vissa postavgifter (propositionen nr 186). Då emellertid
av general poststyrelsen sedermera verkställda utgiftsberäkningar gåvo vid
handen, att utan anlitande av nya portoförhöjningar skulle för år 1921
ernås enahanda resultat, som Kungl. Maj:t avsett att vinna genom de
föreslagna höjningarna, och för år 1922 ett något bättre resultat än
Kungl. Maj:t beräknat, fann riksdagen sig kunna lämna förslaget om
förhöjningarna utan bifall.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 saml. 20 käft. (Nr 32.) 1
Utskottet.
Återblick.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
Det av Kungl. Maj:t för 1922 års riksdag framlagda förslaget rörande
vissa inrikes postavgifter avsåg i huvudsak, dels att då gällande förhöjda
postavgifter skulle äga fortsatt giltighet till utgången av år 1923, med
undantag av inrikes brevportot och i samband därmed portot för korsband
som innehåller affärshandling, för vilka viss nedsättning föreslogs
från och med den 1 oktober 1922, dels ock att maximivikten för korsband,
som innehåller varuprov, skulle från och med samma tidpunkt höjas.
I sitt i anledning av propositionen avgivna betänkande, nr 36, tillstyrkte
bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts med propositionen framlagda förslag
med, bland annat, den ändringen, att utskottet förordade återinförande
av särskilt lägre lokalporto. Vid behandlingen av utskottets betänkande
stannade kamrarna i olika beslut, i det att första kammaren biföll vad
utskottet i betänkandet hemställt, under det att andra kammaren biföll
ett under överläggningen framställt yrkande, att riksdagen, med avslag
å utskottets hemställan, måtte besluta, att de av riksdagen för tiden till
1922 års utgång beslutade postavgifterna skulle äga fortsatt tillämpning
till och med den 31 december 1923. I gemensam omröstning segrade
första kammarens mening. Sålunda nedsattes från och med den 1 oktober
1922 det inrikes brevportot till 15, 30, 45 och 60 öre för respektive
viktsatser samt minsta avgiften för korsband, innehållande affärshandlingar,
till 15 öre, och samtidigt återinfördes lokalporto med 10,
20, 30 och 40 öre för respektive viktsatser av lokalbrev och 10 öres
minimiavgift för korsband av nyss angivet slag; övriga postavgifter bibehöllos
oförändrade.
Propositionen. Den föreliggande propositionen avser i huvudsak, att de sedan den
1 oktober 1922 gällande postavgifterna skola äga fortsatt giltighet till
utgången av år 1924.
Generalpost- I skrivelse den 14 november 1922 med förslag till beräkning av
styrelsen. ^et in]^omstöverskott av postverkets rörelse, som borde upptagas i riksstaten
för budgetåret 1923—1924, framlade generalpoststyrelsen en beräkning
rörande postverkets driftresultat för såväl år 1922 som år 1923.
Därvid uppskattade styrelsen för år 1922 inkomsterna till 68.7 och utgifterna
till 54.7 miljoner kronor samt för år 1923 inkomsterna till 59 och utgifterna
till 53 miljoner kronor. Styrelsen kom följaktligen i sina beräkningar
till driftöverskott, nämligen för år 1922 1.4 och för år 1923
6 miljoner kronor; och föreslog styrelsen, att sistnämnda belopp, som
beräknades bliva inlevererat till statskassan under första hälften av år
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
1924, måtte upptagas i riksstaten för budgetåret 1923—1924 såsom
inkomstöverskott av poströrelsen.
I skrivelse den G mars 1923 gjorde generalpoststyrelsen sedermera
framställning beträffande postavgifterna för tiden efter 1924 års ingång.
Därvid meddelade styrelsen, att av bokslutet för år 1922 framginge, att
postverkets inkomster och utgifter uppgått till respektive omkring 69.4 och
54.1 miljoner kronor, vadan överskottet under nämnda år belöpt sig till
omkring 15.3 miljoner kronor. Att de verkliga inkomsterna överstigit de
beräknade berodde, enligt vad styrelsen vidare meddelade, huvudsakligen
på ökad frankoteckensuppbörd under årets sista månader samt under
december 1922 influtna likvider från vissa utländska postförvaltningar.
Vad det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse under år 1923 beträffade,
förklarade sig styrelsen numera med hänsyn dels till den uppgång,
frankoteckensuppbörden visat under sista kvartalet 1922 och
januari månad 1923, dels ock till den minskning i driftkostnaderna,
som dyrtidstilläggets nedsättning i enlighet med de av Kungl. Maj:t
i propositionen nr 2 till 1923 års riksdag föreslagna grunder skulle
medföra för postverket, kunna beräkna inkomstöverskottet under sistnämnda
år till 7,5 miljoner kronor. Vad år 1924 beträffade förklarade sig
styrelsen anse, att det med hänsyn till de svårberäkneliga faktorer, som
inverkade på postverkets såväl inkomster som utgifter, icke läte sig göra
att så lång tid i förväg framkomma med några tillförlitliga kalkyler.
Inkomstöverskottet för år 1924 kunde för närvarande icke beräknas till
högre belopp än för år 1923 eller till 7,5 miljoner kronor.
Generalpoststyrelsen, som vid de meddelade beräkningarna angående
postverkets inkomster för åren 1923 och 1924 räknat med att nu gällande
postavgifter komme att oförändrade gälla icke blott under hela år
1923 utan även under hela år 1924, förklarade i sistnämnda framställning,
att styrelsen icke ansåge sig för närvarande böra föreslå någon ändring beträffande
nu utgående postavgifter, vårföre styrelsen hemställde, att bestämmelserna
om desamma måtte givas fortsatt tillämpning till och med
den 31 december 1924.
I det anförande till statsrådsprotokollet den 8 januari 1923, med Chefen för
vilket dåvarande chefen för finansdepartementet underställde Kungl. Maj:ts^n“”®^“_rfe''
prövning beräkningen av statens inkomster för tiden 1 juli 1923—30 juni
1924, anförde departementschefen beträffande postverkets överskott för
år 1923 i huvudsak följande (propositionen nr 1, inkomsterna s. 22).
Sagda överskott hade av generalpoststyrelsen beräknats till 6 mil -
Chefen för
kommunikationsdepartementet.
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
joner kronor. Styrelsen hade därvid — med hänsyn till de osäkra utsikterna
på det ekonomiska området — för sin del ansett försiktigheten
bjuda att räkna med en, låt vara mindre nedgång i poströrelsen under
år 1923 i jämförelse med år 1922. Riksräkenskapsverket åter hade, från
sin allmänna uppfattning att man snarare borde kunna vänta en uppåtgående
än en nedåtgående konjunktur, beräknat en inkomst ävensom ett
överskott, som med 3 miljoner kronor överstego vad generalpoststyrelsen
upptagit. För egen del förklarade chefen för finansdepartementet, att
en given följd av den under år 1922 vidtagna portosänkningen vore, att
överskottet av poströrelsen, som för år 1922 beräknats hava uppgått till
14 miljoner kronor, borde sänkas. Av generalpoststyrelsens beräkning
rörande driftkostnaderna ville det emellertid synas, som skulle ett större
överskott än 6 miljoner kronor kunna ernås. På grund av sänkningen
i dyrtidstilläggskostnader samt med tillämpande av den allmänna uppfattning
rörande konjunkturutvecklingen, åt vilken departementschefen vid
behandlingen av finansplanen för statsregleringen givit uttryck, vore en
höjning av generalpoststyrelsens beräkning av överskottet fullt berättigad.
För sin del förordade chefen för finansdepartementet, att inkomsttiteln
ifråga upptoges till 8 miljoner kronor.
Vid anmälan i statsrådet av föreliggande ärende erinrade dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet om sistnämnda beräkning, vilken
med en halv miljon kronor överstege vad generalpoststyrelsen i sin skrivelse
den 6 mars 1923 ansåge sig kunna beräkna. Med hänsyn härtill ansåg
departementschefen någon nedsättning i nu gällande postavgifter icke
böra för närvarande vidtagas, och tillstyrkte departementschefen därför
general poststyrelsens förslag, att berörda avgifter skulle oförändrade utgå
under år 1924.
I likhet med generalpoststyrelsen och förutvarande chefen för kommunikationsdepartementet
har bevillningsutskottet, som särskilt beaktat
den statsfinansiella synpunkten, funnit, att någon nedsättning av de enligt
beslut av 1922 års riksdag till utgången av år 1923 gällande postavgifterna
icke bör äga rum under år 1924; utskottet har sålunda ansett
sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Beträffande avgifterna för postabonnemang å tidning framgår av
det vid propositionen fogade protokollsutdraget, att med de nuvarande
avgiftsbeloppen inkomsterna av bestyret med de postabonnerade tidningarna
uppgå till ett belopp, som är mellan 7 och 8 miljoner kronor lägre
än utgifterna för samma verksamhetsgren.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 5
Generalpoststyrelsen anförde i sin den 27 februari 1922 dagteeknade
skrivelse, vilken låg till grund för Kung]. Maj:ts till sistnämnda års riksdag
avgivna proposition (nr 143) i fråga om vissa inrikes postavgifter, att det
syntes böra tagas under omprövning, huruvida de grunder, efter vilka postavgifterna
för postabonnerade tidningar utgingc, möjligen borde omläggas,
liksom ock huruvida sistnämnda avgifter och avgifterna för utgivarkorsband
stode i lämpligt förhållande till varandra, varjämte jämväl vissa
andra bestämmelser i 1916 års tidningsförordning syntes böra underkastas
revision. Till det statsrådsprotokoll, varav utdrag bifogats sistnämnda
proposition, anförde föredragande chefen för kommunikationsdepartementet,
efter att hava erinrat om det nu återgivna uttalandet, att
departementschefen hade för avsikt att låta verkställa en utredning i frågan.
Utskottet har inhämtat, att berörda ämne inom generalpoststyrelsen
är föremål för en undersökning, vilken har ansetts böra föregå den i
utsikt ställda utredningen. Utskottet förutsätter, att den anmärkningsvärda
brist, som ifrågavarande verksamhetsgren på sått nyss nämnts uppvisar,
vid utredningen särskilt beaktas.
I anslutning dill .vad bär ovan förut anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 122, besluta, att de av
riksdagen för tiden till 1923 års utgång beslutade
postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning till och
med den 31 december 1924, dock att de stadgade
avgifterna för postabonnemang å tidning icke skola
tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1925,
som verkställas under år 1924.
Stockholm den 24 april 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar liöing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson*, Rosén *,
Rune, Björnsson, Boman *, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta *, Lilhander, Olsson i
Ramsta *, Henrikson *, Alexis Björkman *, Ericson i Oberga, Johan Bergman *, Uddenberg
i Karlskoga, Lövgren i Nyborg och Björklund.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 20 käft. (Nr 32.)
2