Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1923 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om ändring i bestämmelserna rörande beskattning av
fastighet, som äges av bostadsförening.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, väckta,
den ena i första kammaren, nr 107, av herr Wahl, och den andra i andra
kammaren, nr 127, av herr Eriksson i Stockholm, har hemställts, »att
riksdagen ville besluta sådan ändring av gällande skatte författningar,
eventuellt i anvisningarna till desamma, att fastighet, som äges av bostadsförening,
icke må beskattas annorlunda, än vad förhållandet skulle
vara, därest fastigheten ägdes av enskild person eller av aktiebolag».
Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sitt förslag får
utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt de bestämmelser, som gällde intill 1920 års utgång, var
delägare i bostadsförening i likhet med delägare i annan ekonomisk förening
fritagen från skattskyldighet för vad han erhållit såsom vinstutdelning
å sin insats i föreningen. Genom sistnämnda år vidtagna ändringar i skatteförfattningarna
upphävdes berörda skattefrihet för delägare i ekonomisk
förening, i det att utdelning å insatser i sådan förening underkastades beskattBihang
till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 18 käft. (Nr 30.) 1
Utskottet.
Bostadsföreningars
beskattning
enligt
gällande
lagstiftning.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
ning i samma ordning, som gällde beträffande utdelning å aktier i inländskt
bolag. Bestämmelserna rörande ekonomiska föreningars skattskyldighet
åter undergingo icke någon ändring genom sistberörda lagstiftning.
Enligt praxis, som sedan flera år tillbaka tillämpats i beskattningsnämnderna
och numera godkänts av Kungl. Maj:t, bär såsom beskattningsbar
inkomst för bostadsförening upptagits värdet av de bostadsförmåner,
som föreningens medlemmar åtnjutit i dennas fastighet. Då
jämväl medlemmarna numera torde vara skattskyldiga för den inkomst,
de bekommit å sina insatser i bostadsföreningen, har därför värdet av
berörda bostadsförmåner kommit att taxeras såsom inkomst för såväl
bostadsföreningen som medlemmarna.
Motionerna.
Motionärerna synas nu åsyfta sådan ändring i gällande skatteförfattningar,
att värdet av berörda förmåner icke komme att taxeras såsom
inkomst för bostadsföreningen.
Kammar
rätten.
Utskottet har i grundlagsenlig ordning begärt att av kammarrätten
erhålla det yttrande, vartill kammarrätten kunde finna motionerna giva
anledning. Utskottet har numera från kammarrätten mottagit dels en
till utskottet ställd skrivelse, däri kammarrätten meddelat, att vid ärendets
föredragning särskilda meningar yppats utan att majoritet för någon
mening vunnits, dels ock utdrag av kammarrättens i ärendet förda protokoll,
vilket protokollsutdrag återfinnes såsom bilaga till detta betänkande.
Av berörda protokollsutdrag framgår, att de sju ledamöter av kammarrätten,
som deltagit i ärendets handläggning, varit eniga om, att bestämmelser
borde införas till förebyggande av att ifrågavarande bostadsförmåners
värde komme att taxeras såsom inkomst för såväl bostadsföreningen
som medlemmarna. Medan presidenten östergren och två andra
ledamöter ansett medlemmarna böra fritagas från beskattning för bostadsförmånerna,
hava de fyra återstående i ärendets behandling deltagande
ledamöterna ansett, att nämnda förmåner icke borde upptagas såsom
inkomst för föreningen. Av sistnämnda fyra ledamter hava tre, däribland
referenten extra kammarrättsrådet Asplund, till förekommande av att
förmånen komme att taxeras såsom inkomst för föreningen, föreslagit
ändring i bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt, medan en ledamot, kammarrättsrådet Norrman, ansett
nämnda syfte kunna uppnås genom ändring i de särskilda anvisningarna
till nämnda förordningar. Sistnämnde ledamot har därjämte föreslagit, att
stadgandet rörande skattefrihet skulle omfatta jämväl bostadsaktiebolag.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 3
De bostadsföreningar, som närmast avses i motionerna, torde vara
sådana, som efter inköp av en fastighet till medlemmarna upplåta besittningsrätt
till lägenheter i fastigheten. Förhållandet mellan föreningen
och dess medlemmar torde i regel vara ordnat på följande sätt. Medlemsinsatsernas
inbördes storlek bestämmes med hänsyn till de särskilda lägenheternas
värde och varje insats berättigar till disposition av viss bestämd
lägenhet. Dessa insatser pläga uppdelas på dels en första insats dels ock
årliga avbetalningar, vilka ingå i den årsavgift, medlemmen har att erlägga,
och vilken årsavgift dessutom omfattar å medlemmen belöpande
andel i föreningens omkostnader för fastigheten. Medan medlemmen själv
har att bekosta alla utgifter för reparation och underhåll av den utav
honom disponerade lägenheten, har föreningen att bestrida de utgifter för
fastigheten, vilka äro gemensamma för samtliga medlemmar. Onekligen
företer den medlemmen tillkommande rätten till lägenheten flera likheter
med en verklig äganderätt och i den allmänna uppfattningen betraktas
den vanligen såsom en sådan. Besittningsrätten är avsedd att
äga bestånd lika länge som föreningen. Medlemmen äger att genom
försäljning av sin andel i föreningen överlåta sin rätt till lägenheten
ävensom att till annan person uthyra densamma. Föreningens egentliga
verksamhet torde, sedan förfoganderätten till samtliga lägenheter upplåtits
till medlemmarna, inskränka sig till förvaltning av fastigheten.
I likhet med de ledamöter av kammarrätten, som yttrat sig i ärendet,
anser utskottet åtgärder böra vidtagas till förekommande av att medlemmarna
tillkommande bostadsförmåner i föreningens fastighet taxeras
såsom inkomst för såväl föreningen som medlemmarna. Ovan omförmälda
praxis att till inkomst för föreningen hänföra hyresvärdet av nämnda
bostadsförmåner torde närmast hava föranletts därav, att beskattningsmyndigheterna
under den tid, medlemmarna icke voro skattskyldiga för vinstutdelning
från bostadsförening, ville förebygga, att värdet av förmånerna
skulle komma att helt undgå beskattning. Då numera bostadsföreningens
medlemmar själva beskattas för värdet av ifrågavarande förmåner,
föreligger icke längre detta skäl för bibehållande av föreningens skatteplikt
för dessa förmåner.
För delägarna innebär åtnjutandet av sådana förmåner obestridligen
en ökning i skatteförmågan. Det skulle därför vara mindre följdriktigt
att icke i beskattningshänseende taga hänsyn till denna ökade skatteförmåga
och en sådan avvikelse från principen om skattens bestämmande
efter den skattskyldiges förmåga bör i varje fall ej förekomma, såvida
ej starka skäl kunna åberopas därför.
Utskottet»
yttrande.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Enligt utskottets mening kunna de skäl, som av tre utav kammarrättens
ledamöter anförts för att skattskyldigheten för värdet av bostadsförmånerna
skulle läggas å bostadsföreningen men ej å medlemmarna,
icke tillerkännas någon avgörande betydelse. Även för det fal , att medlemmarna
beskattas för bostadsförmånernas värde, torde fullt^betryggande
garantier vinnas för skattens erläggande, då bostadsförening i likhet med
annan ekonomisk förening är skyldig att till taxeringsmyndigheterna lämna
uppgift om av delägarna åtnjuten utdelning, samt i regel någon svårighet
icke torde föreligga att av medlemmarna utfå dem påförd skatt. Ehuru
det anförda skälet, att bostadsföreningen i allt fall har att svara för
fastighetsbevillningen, icke kan frånkännas allt fog, innebär dock en sådan
anordning icke någon avvikelse från de allmänna grunderna. Jämväl i
andra fall, där annan person än ägaren åtnjuter avkastningen av en
fastighet — exempelvis i form av livränta — har ägaren att svara för
fastighetsbevillningen, medan inkomsttagaren påföres inkomstbevillning samt
inkomst- och förmögenhetsskatt för den avkastning fastigheten lämnar.
Vidare kunna mot förslaget att lägga skatteplikten å bostadsföreningen
flera invändningar framställas. Genom att föreningen faktiskt avhänt sig
förfoganderätten till lägenheterna, saknar föreningen möjlighet att bestämmande
inverka å fastighetens verkliga avkastning. Därest en medlem
icke alls kan utnyttja sin lägenhet eller denna uthyres till ett pris antingen
under- eller överstigande bostadsförmånens beräknade marknadsvärde,
skulle föreningens skatteplikt komma att härigenom minskas eller
ökas, oaktat skatteförmågan hos föreningen eller någon annan medlem icke
rönt inflytande av nämnda omständigheter. Visserligen kan ifrågasättas,
om icke såsom föreningens inkomst borde under alla omständigheter upptagas
lägenheternas beräknade hyresvärde. Ett dylikt sätt att beräkna
föreningens inkomst kunde väl äga ett visst fog, därest dessutom medlemmarna
beskattades för den verkliga inkomsten av bostadsförmånerna, men
skulle i annat fall leda till, att fastighetens verkliga avkastning icke
komme att göras till föremål för beskattning. För övrigt skulle eu liknande
förskjutning i skattebördan som den nu nämnda komma att inträffa,
om hyresvärdet av en lägenhet avsevärt ökats i värde i förhållande till
de övriga lägenheterna, vare sig denna värdeökning uppkommit genom att
innehavaren å densamma nedlagt kostnader eller genom andra omständigheter,
såsom att lägenheten visat sig lämplig att uthyra till affärslokal.
Slutligen förtjänar framhållas att en förening med en värdefull fastighet,
som lämnar en större inkomst, genom den progressiva beskattningen
komme att beskattas hårdare än en förening med en mindre fastighet
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30, 5
oberoende av den skattekraft, delägarna i de särskilda föreningarna äga.
Utskottet har därför ansett, att den av presidenten Östergren jämte två
andra ledamöter av kammarrätten föreslagna utvägen att förekomma den
påtalade dubbelbeskattningen icke bör anlitas.
Lägges åter skattskyldigheten för bostadsförmånernas värde å
medlemmarna men icke å föreningen, skulle medlemmen äga rätt att
från sin bruttoinkomst såsom innehavare av lägenheten verkställa avdrag
dels för de reparations- och underhållskostnader, han själv nedlagt å
lägenheten, dels ock för bidrag till föreningens utgifter för fastigheten
såsom räntor, reparations- och förvaltningskostnader samt avgifter för
vatten, renhållning och försäkring. Däremot torde avdrag icke få göras
för avbetalningar å medlemmens insats liksom ej heller för utdebiterade
belopp, som äro avsedda för fastighetens förbättring. Sistnämnda avgifter
utgå nämligen icke såsom ersättning för medlemmens rätt att förfoga
över lägenheten under visst år, utan utgöra en kapitalplacering. Genom
dessa avgifters erläggande ökas uppenbarligen medlemmens förmögenhet
såsom delägare i bostadsföreningen med avgifternas belopp.
Såsom föreningens inkomst synes böra upptagas den del av de av medlemmarna
till föreningen erlagda avgifter, för vilka dessa erhållit avdrag. För
bostadsförening, som icke åtnjutit annan inkomst, skulle förty någon beskattningsbar
inkomst i regel ej komma att återstå. Då sådan förening,
enligt vad här ovan framhållits, icke utövar någon förvärvsverksamhet
i vanlig mening, kan mot denna påföljd av den föreslagna lagändringen
ur saklig synpunkt någon invändning icke framställas.
Enär delägarnas inkomst från föreningen utgör avkastning å deras
andelar i föreningen samt utgår i förhållande till andelarnas storlek,
torde denna inkomst böra i beskattningshänseende hänföras till utdelning.
Understundom lär inträffa, att sådana juridiska personer, som
iämlikt 9 § 2 mom. c) bevillningsförordningen icke äro underkastade
bevillning för utdelning å insatser i ekonomiska föreningar, i egenskap
av delägare i bostadsförening: förfoga över lägenheter. Då emellertid
dessa lägenheter undantagslöst torde användas i innehavarens rörelse
samt avdrag för lägenhetens hyresvärde icke torde få äga rum vid beräkning
av inkomsten av rörelse, skulle jämväl i dessa fall inkomsten i
sin helhet komma att taxeras till bevillning.
På sätt kammarrättsrådet Norrman föreslagit bör ett stadgande
om skattefrihet för värdet av bostadsförmåner omfatta såväl bostadsföreningar
som sådana aktiebolag, vilka i likhet med föreningarna hava
till huvudsakligt ändamål att bereda delägarna bostäder. Enligt vad ut
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
skottet erfarit, hava emellertid dessa bostadsaktiebolag icke kommit att
taxeras för aktieägarna tillkommande bostadsförmåner.
Flertalet av sådana utav bostadsföreningar ägda fastigheter, vilkas
avkastning blivit föremål för dubbelbeskattning, torde vara belägna i
Stockholm. Taxeringsnämnderna därstädes lära i avbidan på riksdagens
beslut i frågan ännu icke hava behandlat bostadsföreningarnas beskattning.
I flera av rikets större städer skulle, enligt vad för utskottet uppgivits,
bostadsföreningar icke hava taxerats för bostadsförmånernas värde.
Trots den framskridna tiden böra därför de bestämmelser, utskottet
föreslår, kunna tillämpas redan vid årets taxering. Därest någon taxeringsnämnd
vid bostadsförenings taxering följt hittills vedertagen praxis,
skulle emellertid erforderlig rättelse kunna lämnas av vederbörande prövningsnämnd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna
I: 107 av herr Wahl och II: 127 av herr Eriksson i
Stockholm,
1) antaga följande
Förordning om ändrad lydelse av 8 § 1 mom. i
förordningen den 28 oktober 1910 (nr 116) angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst.
Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. i förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst skall hava följande
ändrade lydelse:
8 § 1 mom.
Såsom inkomst — — — varit bosatt.
Aktiebolag eller ekonomisk förening, som har
till uteslutande eller huvudsakligt ändamål att bereda
sina delägare bostäder (bostadsaktiebolag och bostadsförening),
taxeras icke för värdet av bostads- eller
andra förmåner, som i aktiebolaget eller föreningen
tillhörig fastighet tillkommit delägare i sådan
egenskap.
Gift kvinna — — —
200 kronor.
Bevillningsutskottet betänkande Nr 30.
7
Denna förordning träder i kraft dagen efter
den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift,
av trycket utkommit i Svensk författningssamling,
skolande prövningsnämnd företaga de ändringar i
taxeringsnämnds beslut, som därav må föranledas.
2) antaga följande
Förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen
den 28 oktober 1910 (nr 115) om inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
skall hava följande ändrade lydelse:
8 §•
Såsom inkomst — — — varit bosatt.
Aktiebolag eller ekonomisk förening, som har
till uteslutande eller huvudsakligt ändamål att bereda
sina delägare bostäder (bostadsaktiebolag och bostadsförening),
taxeras icke för värdet av bostads- eller
andra förmåner, som i aktiebolaget eller föreningen
tillhörig fastighet tillkommit delägare i sådan egenskap.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den,
då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, av
trycket utkommit i Svensk författningssamling, skolande
prövningsnämnd företaga de ändringar i taxeringsnämnds
beslut, som därav må föranledas.
Stockholm den 17 april 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Rosén, Rune, Wohlin,
Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander,
Sköld, Olsson i Ramsta, Alexis Björkman, Wahl, Johan Bergman, Bengtsson i Kullen,
Lövgren i Nyborg och Olsson i Golvvasta.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Reservation
av herr friherre Fleming, vilken anfört: »I likhet med utskottet finner
jag de föreslagna förändringarna i skatteförordningarna vara fullt befogade,
och jag instämmer även i utskottets motivering, men jag har såsom min
åsikt dessutom velat uttala, att den praxis som börjat tillämpas att beskatta
bostadsföreningar för en obefintlig, fingerad inkomst även utan de
nu föreslagna ändringarna måste anses stridande emot författningarnas
anda.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
9
Bilaga.
Utdrag av protokollet, hållet hos Kungl.
Maj:ts och Rikets Kammarrätt den 8 mars 1923.
Närvarande:
Presidenten ............................................. Östergren
Kammarrättsrådet .................................... Smerling
» .................................... Waldenström
» .................................... Norrman
Extra kammarrättsrådet ........................... Asplund
» ........................... von Sydow
Extra ordinarie assessorn........................... Tersmeden.
S. D. Extra kammarrättsrådet Asplund föredrog Kungl. Maj:ts remiss
den 16 februari 1923, varigenom Kungl. Kammarrätten anbefallts att till riksdagens
bevillningsutskott avgiva yttrande i anledning av tvenne motioner, väckta
den ena i första kammaren, nr 107, av herr Wahl och den andra i andra kammaren,
nr 127, av herr Eriksson i Stockholm, och avseende båda ändring i fråga
om bostadsföreningars beskattning.
Följande särskilda meningar yttrades:
Referenten, med vilken kammarrättsrådet Smerling och extra kammarrättsrådet
von Sydow instämde, anförde:
»Före 1920 års skattelagstiftning gällde beträffande ekonomiska föreningar
— varav bostadsföreningar utgöra en särskild grupp — att desamma voro skattskyldiga
för sin inkomst, men däremot icke för förmögenhet. Till föreningens
inkomst hänfördes den del av årsvinsten, som utdelats till föreningsmedlemmarna.
Delägare i förening däremot var icke underkastad inkomsttaxering för vinstutdelning
å insats i föreningen, men var pliktig erlägga förmögenhetsskatt för sin
andel i densamma.
Genom berörda lagstiftning upphävdes bestämmelsen om delägares skattefrihet
för vinstutdelning och infördes stadgande därom att utdelning å insatser
i ekonomiska föreningar skulle beskattas såsom inkomst av kapital. Härigenom
uppstod beträffande ekonomiska föreningars inkomst en dubbelbeskattning, liknande
den som förut gällt i fråga om aktiebolags och solidariska bankbolags
inkomst. Något undantag från dessa regler för bostadsföreningars del har icke
stadgats och torde ej heller hava varit åsyftat. Tvekan kan emellertid råda
huruvida en bostadsförenings tillhandahållande av bostäder åt sina delägare är
att i beskattningshänseende likställa med övriga ekonomiska föreningars utdelningar
till sina delägare. Något därvidlag vägledande beslut har ännu icke medBihang
till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 18 käft. (Nr 30.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
delats av Kammarrätten eller av högre instans. Såvitt jag nu kan bedöma detta
spörsmål, lärer icke kunna antagas att bostadsföreningarna äro fritagna från den
dubbelbeskattning, som genom den nya lagstiftningen pålagts de ekonomiska
föreningarna.
Motionerna, vilka synas utgå från den uppfattningen att skattelagstiftningen
genom de nya bestämmelserna icke avsett någon ändring i bostadsföreningars
beskattning, hava till syfte bestämmelser, varigenom detta skulle klarläggas.
I motiveringen härför framhålles, bland annat, den samhällsnyttiga
verksamhet dessa föreningar anses utöva. Häremot anser jag mig endast böra
erinra därom att samma skäl, om ock måhända ej med samma styrka, kunna
åberopas för andra dylika föreningars skattelindring.
En författningsändring i motionernas syfte synes mig dock böra tillstyrkas.
Bostadsföreningarna förete i flera avseenden olikhet mot andra ekonomiska
föreningar. Ehuruväl desamma rättsligen inrymmas bland de ekonomiska föreningarna,
liknar deras delägares rätt närmast en samäganderätt i fastighet, och
i allmänhet lära väl också delägarna betrakta sig såsom ägare av de åt dem
upplåtna bostadslägenheterna. Någon rörelse i egentlig bemärkelse utövas ej heller
av bostadsföreningarna. Ändamålet med en sådan förening kan nämligen i de
flesta fall sägas vara fyllt i och med densammas bildande, i det därigenom förverkligas
ett antal bostadsbehövande personers åtkomst av bostad. Det är mera
en, tydligen av bostadsföreningarnas inordnande under ekonomiska föreningar,
föranledd konstruktion att till föreningens inkomster hänföra hyresvärdet av
bostadslägenheterna och anse det föreningen giver sina delägare utdelning i form
av bostad. Olikheten emellan denna utdelning och den, som övriga ekonomiska
föreningar, särskilt de kooperativa, lämna sina delägare, är också påfallande stor.
Medan utdelningen i ekonomiska föreningar i allmänhet tages av årsvinsten och
utgöres av en kontant, årsvis utfallande utbetalning, består utdelningen i en
bostadsförening huvudsakligen i fortbestående besittningsrätt till åt delägarna
vid inträdet i föreningen upplåtna delar av en fastighet.
För frågan huru den åsyftade skattelindriugen skall ordnas är i viss mån
avgörande den uppfattning, som bör läggas å spörsmålet vad med utdelning i
bostadsförening förstås.
Teoretiskt riktigast är måhända att såsom utdelning å delägarens insats i
föreningen betrakta endast en del av bostadsförmånen, nämligen skillnaden mellan
det på bostadsmarknaden gängse hyresvärdet å den åt delägaren upplåtna lägenheten
och det belopp, som av delägaren erlägges såsom årsavgift till föreningen.
Den delen av bostadsförmånen, som motsvarar årsavgiften, bör med detta betraktelsesätt
anses såsom föreningens vederlag för årsavgiften. En dylik uppdelning av
begreppet bostadsförmån leder säkerligen till svårigheter vid taxeringen, om nämligen
en viss del av förmånen skall beskattas hos föreningen och en annan del
hos delägaren. Ett i praktiken mera användbart resultat erhålles, om man
betraktar delägarens vid inträdet i föreningen åtagna föibindelse att till densamma
erlägga en viss årlig avgift såsom insats i föreningen, jämställd med den erlagda
engångskostnaden. Såsom utdelning åt delägaren kan då anses hela värdet av
bostadsförmånen. I det följande har jag utgått från denna synpunkt.
Skattskyldigheten för de åt delägarna i en bostadsförening upplåtna bostads -
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
förmånerna kan läggas antingen å föreningen eller ock fördelas å delägarna allt
efter deras olika innehav av dylika förmåner.
Om icke delägarna utan föreningen beskattas för bostadsförmånerna —
varmed i det följande förstås hela hyresvärdet å de åt delägarna upplåtna lägenheterna
med tillhörande förmåner till åtskillnad från hyresvärdet å i vanlig ordning
uthyrda lägenheter — sker därmed en återgång till vad som före 1920 ärs
skattelagstiftning gällde för delägare i ekonomisk förening. Såsom en följd av
en dylik beskattningsmetod synes dock böra stadgas skattefrihet för årsavgifterna.
En olägenhet vid denna beskattning är emellertid, att avdrag för delägarnas kostnader
för underhåll av deras lägenheter icke kan ske vare sig vid föreningens
eller vid delägarnas taxering. Härigenom bliver föreningens fastighet tyngre
beskattad än andra fastigheter, tillhöriga vanliga fastighetsägare. Måhända torde
ock böra påpekas den orättvisa, som kan uppstå därigenom, att, om en eller
annan delägare avsevärt höjer hyresvärdet å sin lägenhet genom exempelvis dyrbar
inredning eller om lägenheten genom yttre konjuukturer får ett högre värde,
föreningen i dess helhet får vidkännas den skatteförhöjning, som härav kan föranledas.
Lägges åter skattskyldigheten för bostadsförmånerna å föreningens delägare,
bliva förhållandena i viss mån omvända. Årsavgifterna böra då hänföras till
inkomst för föreningen. Dess efter avdrag för räntor och omkostnader återstående
behållning lärer i sådant fall bliva ingen eller ringa. Den enskilde delägaren
åter äger då givetvis rätt att från hyresvärdet av sin lägenhet avdraga,
förutom andra kostnader för lägenheten, jämväl vad han i årsavgift erlagt till
föreningen.
Av dessa tvenne alternativ anser jag mig böra giva företrädet åt det senare
eller det som innebär skattepliktens läggande å föreningens delägare. Det synes
mig mera naturligt att betrakta en bostadsförmån av det slag, varom nu är fråga,
såsom inkomst för den, som faktiskt åtnjuter densamma, än såsom en inkomst
för den, som upplåter förmånen. Bostadsföreningar och deras delägare komma
härigenom att beskattas efter samma principer, som kommit till användning vid
beskattningen av bostadsaktiebolag och deras delägare.
Den nu ifrågasatta ändringen beträffande bostadsföreningars beskattning
torde lämpligen kunna lagfästas därigenom att 8 § bevillningsförordningen och
8 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt ändras på sätt framgår av
följande, förslagsvis gjorda uppställning.
»Bevillningsförordniugen.
8 §•
1 mom. Såsom inkomst-----—--bosatt.
Bostadsförening taxeras icke för värdet av bostads- eller andra förmåner,
som tillkommit delägare i föreningen i sådan egenskap.
Gift kvinna--—---— — — — 200 kronor.
2 mom. — — — — — — — — — — — — — —
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.
8 §•
Såsom inkomst — — —----------bosatt.
Bostadsförening taxeras icke för värdet av bostads- eller andra förmåner,
som tillkommit delägare i föreningen i sådan egenskap.»
Presidenten, med vilken kammarrättsrådet Waldenström och extra ordinarie
assessorn T er smeden förenade sig, yttrade:
»Jag är ense med referenten däri, att författningsändring i motionernas
syfte bör tillstyrkas, men kan icke biträda referentens mening i fråga om sättet
för det åsyftade målets vinnande.
Den påklagade dubbelbeskattningen kan upphävas på två olika sätt.
Antingen lägges skattskyldighet för värdet av bostadsförmånerna på bostadsföreningen
och medlemmarna fritagas från taxering för dessa förmåner eller ock
medgives dylik befrielse föreningen, under det att skattskyldigheten lägges på
medlemmarna. Ehuruväl medlemmarnas i en bostadsförening rätt kan anses
jämförlig med samäganderätt, torde det dock vara naturligast att likställa bostadsförening
med aktiebolag. Då bostadsföreningen i alla händelser har att svara
för fastighetsbevillningen, synes det vara lämpligast att föreningen även taxeras
till bevillning för inkomsten av fastigheten samt till inkomstskatt och att föreningen,
liksom den har att svara för de kommunalutskylder, som utgå för
fastigheten, får svara jämväl för de kommunalutskylder, som följa av taxering
till bevillning för inkomst. Att denna ordning medför största säkerheten för
skattens behöriga erläggande säger sig självt. Då jag därför tillstyrker, att
skattelindringen beredes i enlighet med det förra av de två förenämnda alternativen,
vill jag emellertid påpeka att det, till förekommande av dubbelbeskattning,
vid lösning av frågan i enlighet med detta alternativ lärer bliva nödigt
medgiva föreningen skattefrihet för medlemmarnas avgifter till föreningen.
För genomförande av de ifrågasatta förändringarna beträffande bostadsföreningars
och deras medlemmars skattskyldighet föreslår jag här nedan antydda
förändringar i bevillningsförordningen samt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.
Bevillningsförordningen.
8 §•
1 mom. Såsom inkomst — — — — — — — — — — — — överstiger
200 kronor.
För värdet av bostads- eller annan förmån, som tillkommer delägare i
bostadsförening i sådan egenskap, skall delägaren icke taxeras enligt denna förordning.
Ej heller skall avgift, som delägare i bostadsförening har att i sådan
egenskap erlägga till föreningen, vid taxering enligt denna förordning anses
såsom inkomst för föreningen.
2 mom.---—--- —--
13
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
9 §•
1 moln. Till inkomst av fast egendom —--— ersättning därför.
Värdet av bostads- eller annan förmån, som tillkommer delägare i bostadsförening
i sådan egenskap, skall anses såsom hyresinkomst för föreningen.
2 mom. —--------------
Förordningen om inkomst- ock förmögenhetsskatt.
7 §.
Vid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras
l:o) till inkomst av Jäst egendom •—- —--—----
a) inkomst, som av —-----hyra; skolande värdet av bostads
eller
annan förmån, som tillkommer delägare i bostadsförening i sådan egenskap,
anses såsom hyresinkomst för föreningen.
b) ------------
8 §■
Såsom inkomst taxeras icke:
andel---------bosatt.
Värdet av bostads- eller annan förmån, som tillkommer delägare i bostadsförening
i sådan egenskap, skall icke taxeras såsom inkomst för delägaren. Ej
heller skall avgift, som delägare i bostadsförening har att i sådan egenskap
erlägga till föreningen, taxeras såsom inkomst för föreningen.»
Kammarrättsrådet Norrman anförde:
»Enligt gällande skattelagar skatta ekonomiska föreningar för sin inkomst,
och delägare i föreningen skattar för utdelning å sin insats i föreningen. Här
föreligger en tydlig och avsiktlig dubbelbeskattning.
I fråga om bostadsföreningarna, vilka äro ett slags ekonomiska föreningar,
tillämpas åtminstone i beskattningsnämnderna den praxis, att såsom föreningens
inkomst betraktas bland annat hyresvärdet av de åt delägarna upplåtna lägenheterna
efter avdrag för räntor och kostnader m. m. och att såsom delägarens
utdelning å hans insats betraktas hyresvärdet å den till honom upplåtna lägenheten
efter avdrag för vad han årligen betalar till föreningen och av honom
havda reparations- och underhållskostnader.
I båda fallen grundar sig beskattningen åtminstone delvis på en fiktion.
Vad först angår föreningens beskattning, gör man den fiktionen, att
föreningen, som givetvis i likhet med andra fastighetsägare är skattskyldig för
»förmån av hyresfri bostad», har sådan hyresfri bostad i alla de åt delägarna
upplåtna lägenheterna. Jag skall här icke ingå på frågan, om en sådan fiktion
är i överensstämmelse med skatteförordningens bestämmelse i anvisningarna om
vad som är att hänföra till bostadsförmån. Föreningen såsom sådan tager
emellertid faktiskt icke i anspråk lägenheterna i fastigheten. Dem har föreningen
upplåtit till delägarna mot dels ett engångsbelopp, vilket av föreningen nedlagts
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
i fastigheten och varav föreningen såsom sådan i regel icke har någon inkomst,
och dels kontanta årliga avgifter. I den mån å dessa avgifter uppkommer
någon behållning efter avdrag för föreningen påvilande räntor och pålagor —
vilket givetvis sker om och i den mån avgifterna utgöra bidrag till amortering
av föreningens skulder — bör denna otvivelaktigt utgöra beskattningsbar inkomst
för föreningen. Dessa avgifter äro enligt min mening närmast att jämställa med
de hyror, hyresgäster i vanliga fastighetsägare tillhöriga fastigheter erlägga. Det
synes mig däremot oberättigat att driva dubbelbeskattningen så långt, att föreningen
ålägges att skatta jämväl för den fingerade inkomst, som innefattas i hyresvärdet
av de upplåtna lägenheterna, i den mån detta värde överstiger summan av delägarnas
årliga avgifter. Det torde i detta sammanhang vara lämpligt att erinra
därom, att en konsumtionsförening, som säljer varor till delägare till pris
understigande gängse bandelspris, icke skattar för mera än sin verkliga inkomst
samt att, då —■ vilket torde vara vanligare än nyssnämnda fall — en konsumtionsförening
säljer varor till gängse handelspris men lämnar kunderna utdelning i
förhållande till gjorda köp, vad sålunda återbetalas till kunderna icke i konsumtionsföreningens
och för övrigt icke heller i kundens hand beskattas såsom inkomst.
En bostadsförening lärer måhända icke vara en kooperativ förening i skattelagarnas
bemärkelse, men beröringspunkterna dem emellan äro dock omisskänliga.
Delägarens beskattning åter lärer grundas på den fiktionen, att skillnaden
mellan lägenhetens hyresvärde och vad han erlägger i årlig avgift till föreningen
— vilken skillnad för övrigt ofta lärer summariskt beräknas till fem procent av
det av delägaren till föreningen erlagda engångsbeloppet — nämnda skillnad
minskad med av delägaren havda reparations- och underhållskostnader, utgör utdelning
å hans insats i föreningen. Det synes mig visserligen tvivelaktigt, om
detta strängt taget är en »utdelning», men i varje fall måste beloppet i fråga
anses utgöra en inkomst för delägaren. Tack vare det engångsbelopp, denne
erlagt till föreningen, har han nämligen faktiskt förmån av till en del hyresfri
bostad, så länge nämligen föreningen icke utdebiterar så stor årlig avgift, att
denna svarar mot lägenhetens hyresvärde. Om denna förmån icke kan anses i
hans hand utgöra inkomst av vare sig kapital eller fast egendom, lärer den i
varje fall kunna hänföras till sådan, i skattelagarna visserligen såsom inkomst av
arbete rubricerad, inkomst, varom sägs i 7 § 3:o) c) 2) förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt och 9 § 3 mom. c) 2) bevillningsförordningen.
Det synes mig visserligen å ena sidan oberättigat att, så länge dubbelbeskattningen
av samma inkomst hos ekonomisk förening och dess delägare
bibehålies i lagstiftningen, i princip undantaga bostadsföreningarna, men det
synes mig minst lika oberättigat att driva denna dubbelbeskattning så långt, att
den omfattar icke bara verklig oomtvistlig inkomst utan även inkomst, som
framkonstruerats.
Detta missförhållande synes mig böra avhjälpas på så sätt att — såsom av
det föregående framgår — föreningen skattar endast för sin behållning, efter
avdrag för föreningen påvilande räntor och kostnader, å sin verkliga inkomst,
delägarnas avgifter, hyror m. in., samt delägaren skattar endast för skillnaden
mellan hyresvärdet å hans lägenhet och hans årliga avgift till föreningen, denna
skillnad minskad med de avdrag, vartill han lagligen är berättigad. Till vilken
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
inkomstgrupp i skattelagarna detta belopp hänföres synes mig likgiltigt och må
detsamma gärna, om det förklaras i motiver till stadgandet, rubriceras såsom
utdelning å delägarens insats i föreningen och alltså beskattas såsom inkomst
av kapital.
Om beskattningen lägges helt å föreningen eller helt å delägarna, uppstår
i båda fallen svårighet att erhålla vederbörliga avdrag, för räntor och för reparations-
och underhållskostnader, i förra fallet för sådana kostnader, som påvila
delägarna, och i senare fallet för sådana räntor och kostnader, som påvila
föreningen.
Om beskattningen i enlighet med ovanstående lägges delvis på föreningen
och delvis på delägarna, synes mig målet enklast kunna vinnas genom en omformulering
av anvisningarna till skatteförordningen. Någon motsvarande omformulering
av 3 § i anvisningarna till bevillningsförordningen synes med hänsyn
till att detta stadgande hänför sig till anvisningarna vid skatteförordningen
icke erforderlig.
Ifrågavarande stadgande, som lärer böra hava sådan generell lydelse, att
det omfattar jämväl bostadsaktiebolag, kunde exempelvis erhålla följande form:
Förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt:
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
l:o.
Inkomst av fast egendom.
7 § l:o.
1. Värdet av —--jaktstuga o. d.
Lägenhet, som upplåtits av bostadsförening till delägare i föreningen eller
av bostadsaktiebolag till aktieägare i bolaget, anses icke såsom bostadsförmån
för bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget.
I skattskyldigs inkomst —--andel av dess värde.»
Härefter beslöts skrivelse, se registraturet.
Som ovan
In fidem
Ludv. Arnberg.