Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1928 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrad lydelse av rubriken nr 749
för plåt- och bleckvaror i gällande tulltaxa.
(l:a avd.)
I en den 16 mars 1923 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 196, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att rubriken nr 749 i gällande tulltaxa skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Kvantitet |
Tullsats |
|||
Kr. |
öre |
|||
Plåt och bleckvaror, ej särskilt nämnda: |
||||
749. |
förnicklade, förkopprade, förmässingade eller |
1 kg. |
50 |
dels ock förklara, att ifrågavarande ändring skall träda i kraft å
dag, som Konungen bestämmer.
Enligt bestämmelsen i den efter rubriken 896 i gällande tulltaxa
intagna anmärkningen skall för järnvaror, hänförliga till någon av
rubrikerna 882—884 eller 894—896 och vägande per stycke högst
10 kilogram, tillkomma såsom särskild tilläggstull, då de äro förgyllda
eller försilvrade, 80 öre per kilogram, och då de äro polerade, förnicklade,
emaljerade, lackerade, förmässingade eller galvanisk bronserade,
35 öre per kilogram. Den sålunda stadgade förhöjningen av grundtullén
för det fall, att varans yta är på visst sätt bearbetad, skall alltså
tillämpas endast i fråga om artiklar av högst 10 kilograms vikt.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 14 käft. (Nr 25—26.) 1
Utskottet,
Gällande bestämmelser.
Propositionen.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
Nämnda viktbegränsning vid tillämpningen av de på grund av
ytbehandlingen gällande högre tullsatserna saknar motsvarighet beträffande
de med förenämnda järnvaror i tullbeskattningshänseende eljest tämligen
likställda, till rubrikerna 747—754 häri förliga plåt- och bleckvaror. De
för ytbehandlade sådana varor fastställda tullsatserna gälla nämligen oberoende
av vikten per stycke, i det att tullen per kilogram skall utgå för
förgyllda och försilvrade artiklar (rubrik 747) med 1 krona, för emaljerade
(rubrik 748) med 40 öre och för förnicklade, förkopprade, förmässingade,
bronserade eller lackerade (rubrik 749) med 50 öre per kilogram.
Den ändring av rubriken 749, som genom den föreliggande propositionen
föreslås, innebär, att av de i rubriken avsedda plåt- och bleckvarorna
de lackerade skola hänföras till denna rubrik endast under förutsättning
att de väga per stycke netto högst »10 kilogram men eljest till
någon av rubrikerna 750—753, för vilka tullsatserna ligga mellan 6 och
15 öre.
Propositionen är föranledd av en av generaltullstyrelsen gjord framställning,
vilken emellertid avsåg, att den ändring beträffande lackerade
varor, som Kungl. Maj:t nu föreslår, skulle omfatta samtliga till rubriken
749 hörande varuslag. I fråga om skälen för den av Kungl. Maj:t sålunda
gjorda begränsningen tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda,
vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokoll. Motiveringen för
det förslag, propositionen innehåller, framgår av följande, som inhämtas
ur nämnda protokollsutdrag.
Generaltullstyrelsen har i omförmälda framställning anfört bland
annat, att tid efter annan hade, särskilt under de senare åren, förekommit
till import olika artiklar, bestående av grövre plåtarbeten, försedda
med någon ytbetäckning vanligen av sådant slag, som enligt tullteknisk
uppfattning måste betecknas såsom lackering. Dylik ytbehandling
vore knappast ägnad att i mera avsevärd mån höja varans utseende,
utan syntes huvudsakligen hava till ändamål att skydda densamma mot
rost. Artiklar av nämnda slag hade på grund av gällande bestämmelser
i tulltaxan betungats med en mycket hög tull, vilken varit särskilt
oläglig i de ofta nog förekommande fall, då den drabbat transportanordningar
och andra för industriellt bruk erforderliga, tekniska hjälpmedel.
Det hade inträffat, att tullen för dylika artiklar uppgått till av^-sevärt högre belopp än varans värde.
Chefen för finansdepartementet har för egen del bland annat framhållit,
att de olägenheter i förevarande avseende, som av generaltullstyrelsen
påtalats, icke varit vid avfattningen av ifrågavarande rubrik i
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 3
tulltaxan avsedda. Avsikten med den högre tullsatsen för ytbehandlade
bleck- och plåtvaror hade icke varit att därmed skulle träffas störré
artiklar med så enkel ytbehandling som bestrykning med hartsämnen
eller annat slag av enklare lackering till skydd mot rost eller dylikt.
Det vore icke att antaga, att dyrbarare lackering anbringades å dylika
grövre arbeten.
Utskottet har av sålunda återgivna skäl funnit påkallat, att i
rubriken 749 göres en ändring av den innebörd, som i propositionen
avses. I fråga om rubrikens avfattning har utskottet ansett lämpligt
att föreslå den mindre redaktionella ändring, som intagits i den lydelse,
om vars godkännande utskottet nu går att hemställa.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 196 icke kunnat oförändrad
bifallas,
dels besluta, att rubriken 749 i gällande tulltaxa
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Kvantitet |
Tullsats |
|||
Plåt och bleckvaror, ej sär-skilt nämnda: |
Kr. |
öre |
||
749. |
lackerade, vägande per |
1 kg. |
50 |
dels ock förklara, att ifrågavarande ändring skall
träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Stockholm den 12 april 1923.
Utskottets
yttrande.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.
Närvarande: herrar Ilning, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, Rosén,
Wigforss, Rune, Wohlin, Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson
i Kullersta, Lithander, Sköld, Johan Bergman, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg,
Jönsson i Fridhill och Olsson i Golvvasta.