Bwdlnmusutskottcts betänkande Nr 23.

\

Nr 23.

Ankqm till ri|fsdqgpns Kansli 4en 12 ayril J9JJ3 kl. 1 e qi.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till kungörelser angående dels
ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor, dels ändrad lydelse
av. § 2 i förordningen den 13 december 1912 angående
tullrestiiution i vissa fall vid återförsel av utländsk
vara. (l:a avd.)

I en den 9 mars 1923 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 137, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna

1) följande

förslag

till

kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)
med tulltaxa för inkommande varor.

Ifärigenom förord nap,

dels att § 4 mom- d) i förordningen den 9 joni 1911 med tull»
fasa för inkommande varor skull upphöra att gälla,

dels ock att § 13 mom- 5 första stycket \ nämnda förordning, sådant
detta författniugsrvno lyder enligt kungörelse dep 11 juni 191fi (nr 25g),
skall hava följande ändrade lydelse:

Åt näringsidkare ---- — ----- — — exportvaras framställ ning.

Rätt tjU tullrestitution enligt detta moment må endast lämnas
åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig,

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1923,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 13 höft. (Nr 23—24.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Ur 23.

2) följande

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse ay § 2 i förordningen den 13 december
1912 (nr 355) angående tullrestitution i yissa fall yid återutförsel av

utländsk vara. , .

Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 13 december
1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk
vara skall hava följande ändrade lydelse:

Tillstånd för handelsidkare att begagna sig av den i § 1 avsedda
rätt meddelas av generaltullstyrelsen. Sådant tillstånd må endast lämnas
handelsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig.
Tillståndet kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de förutsättningar,
som legat till grund för tillståndets meddelande, icke längre förefinnas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1923.

Utskottet. Jämlikt § 4 mom. d) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med

Propositionen tulltaxa för inkommande varor åtnjutes tullfrihet för sådana för lanteller
sjöförsvarets räkning införda effekter, vilka icke inom landet tillverkas
eller, i följd av behov av deras skyndsamma anskaffning, icke
kunnat inom landet erhållas, dock endast efter prövning av Konungen
i varje förekommande fall.

Den föreliggande propositionen avser för det första upphävande
av denna bestämmelse. I fråga härom har chefen för finansdepartementet
till ovannämnda, vid propositionen fogade statsrådsprotokoll anfört
bland annat, att den tullfrihet, som jämlikt bestämmelsen medgåves,
uppenbarligen icke kunde för staten tjäna något reellt syfte, då inbesparingen
i utgifter för armén och marinen motsvarades av en lika stor
utebliven inkomst för tullverket. Det vore dessutom önskvärt, att statens
inkomster och utgifter redovisades i sitt rätta sammanhang, varför den
nuvarande ordningen vore olämplig. Härtill komme, att handläggningen
av de olika ärendena om beviljande av ifrågavarande tullfrihet
krävde ett icke ringa arbete hos de ämbetsverk och myndigheter, på
vilka denna handläggning ankomme.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

8

Jämlikt § 13 mom, 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande
varor, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse
den 11 juni 1915, må näringsidkare, som vill införa utländsk tulipliktig
vara för att använda densamma till framställning av exportvara, kunna
medgivas rätt till återbekommande av erlagd tullavgift för berörda vara
eller, ifall tullavgiften ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande.
För , åtnjutande av tullrestitution jämlikt ifrågavarande författningsrum
erfordras, att näringsidkaren är känd såsom synnerligen redbar
och solid samt i övrigt prövas lämplig.

Enahanda kvalifikationer erfordras för att handelsidkare skall enligt
§ 2 i förordningen den 13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara erhålla tillstånd att
begagna sig av den i förordningen omförmälda tullrestitution.

I den ifrågavarande propositionen föreslås nu, för det andra, att
det i omförmälda båda författningsrum för erhållande av tullrestitution
(industrirestitution respektive handelsrestitution) föreskrivna villkoret, att
vederbörande närings- eller handelsidkare skall vara känd såsom »synnerligen
redbar och solid» måtte ändras därtill, att han skall vara känd såsom
»redbar». Av ovan omnämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag
framgår, bland annat, följande. Propositionen är föranledd av
en framställning från Stockholms handelskammare, som anfört, att det
i författningarna uppställda villkoret »synnerligen solid» enligt handelskammarens
mening utestängde från restitutionsförmånen personer, som
gjort sig kända såsom energiska och inom sitt område erfarna ledare
av nystartade företag, men vilka ännu ej hunnit förvärva den synnerliga
soliditet, som stipulerades. Skälet till förslaget, i vad detsamma
avser, att i den enligt författningarnas nuvarande lydelse fordrade
kvalifikationen »synnerligen redbar» ordet synnerligen måtte uteslutas,
har angivits av kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka i ett
i ärendet gemensamt avgivet utlåtande anfört, att det syntes något
oegentligt att särskilja olika grader av redbarhet. Chefen för finansdepartementet
har för egen del anfört, att författningarnas krav på
synnerlig soliditet syntes kunna utgöra ett onödigt hinder för Kungl.
Maj:t att bevilja eljest önskvärd tullrestitution.

Under åberopande av vad statsrådsprotokollet i detta ärende sålunda
och i övrigt innehåller, får utskottet, som icke funnit anledning
till erinran mot de föreliggande förslagen, hemställa,

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottet* betänkande Ht 23.

att riksdagen måtte, med bifall till förevarande
proposition nr 137, antuga ovan återgivna förelåg till
kungörelser angående dels vissa ändringar i förördningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor, dels ändrad lydelse av § 2 i förord4
ningen dett 13 december 1912 (nr 365) angående tttlirestitution
i visSa fall Vid återutförsel av utländsk vara.

Stockholm den 12 april 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, AntonSson, Rose''nt
Wigforss, Rune, Wo hlin, Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson
i Kulletsta, tiithånder, Sköld, Johån Éérgman, Bengtsson i Kullen, Jöbgren i Nyborg,
Jönsson i Fridhill och Olsson i Öölvvastå.