Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1923 kl. ‘/j 5 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion med
förslag till viss bestämmelse om skatt för testamentslott
eller gåva. (l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 6, har herr Röing hemställt, »att riksdagen måtte besluta,
att den omständigheten, att skatten för testamentslott eller gåva erlägges
av testators bo eller givaren icke skall medföra, att skatten blir
högre än den skulle blivit, därest testaments- eller gåvotagaren själv
haft att bära skatten».
Därjämte har motionären hemställt, att bevillningsutskottet måtte
formulera den ändring i eller det tillägg till gällande förordning om
arvsskatt och skatt för gåva, som ett bifall till förberörda hemställan
nödvändiggjorde.
Då i testamente föreskrivits, att för testamentslott skatten skall Utskottet,
gäldas av dödsboet eller av viss eller vissa arvingar eller då vid gåva Tiiiämpgivaren
betalat å gåvan belöpande skatt, hava, på sätt motionären fram- ™”0e" a.j®
hållit, underdomstolar och myndigheter, vilka haft att enligt gällande för- *tämmelser\
ordning om arvsskatt och skatt för gåva beräkna dylik skatt, förfarit olika
vid bestämmandet av skattens föremål. Därvid har nämligen understundom
hänsyn icke tagits till den testaments- eller gåvotagaren tillkommande förmånen
att själv icke behöva erlägga den å testamentslotten eller gåvan
belöpande skatten, utan skattens föremål har upptagits till samma värde
som skolat läggas till grund, därest vederbörande testaments- eller gåvotagare
själv haft att gälda skatten. 1 andra fall åter har berörda
förmån beaktats och skattens belopp inräknats i gåvan. Testamentslotts
eller gåvas värde torde då vanligen hava upptagits till så stort belopp,
att detsamma, minskat med därå belöpande skatt, uppgått till testamentslottens
eller gåvans, så att säga, nettobelopp. För att komma till ett
dylikt värdes exakta belopp torde, med hänsyn till skattesatsernas progressivitet,
erfordras en beräkning enligt följande plan: till nettobeloppet
lägges den därå enligt gällande tariff belöpande skatten, den å summan
av dessa båda belopp belöpande skatten uträknas, till summan lägges
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 11 höft. (Nr 21.) 1
Motionen.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
skillnaden mellan den senast och den därförut uträknade skatten, å
den sålunda erhållna summan uträknas därå belöpande skatt, till sistnämnda
summa lägges skillnaden mellan de senast uträknade skattebeloppen
o. s. v. med tillämpning av samma grunder intill dess ytterligare
tillägg av skatteskillnad icke höjer lottens värde till närmast
högre fulla hundratal kronor. Den sist hopadderade summan är då värdet
å testamentslotten eller gåvan. Till förtydligande härav må ett exempel
anföras. Antag, att en person till en oskyld testamenterar 50,000 kronor
samt tillika förordnar, att arvsskatt för denna testamentslott skall gäldas
av bo oskifto. Med tillämpning av det angivna beräkningssättet bliva
enligt klass IV i gällande tariff värdet av den angivna testamentslotten
60,242 kronor samt skatten härå 10,242 kronor. Skillnaden mellan
dessa båda belopp utgör testamentslottens nettobelopp, 50,000 kronor.
Uträkningen framgår närmare av efterföljande sammanställning:
Testamentslott
kronor
50,000
58,200
59,840
60,160
60,221
60,242
Skattebelopp
kronor
8,200
9,840
10,160
10,221
10,242
Efter vad som anförts är det uppenbart, att, då värdet av testamentslott
eller gåva blir högre med tillämpning av det senare beräkningssättet
— vilket här torde kunna betecknas såsom det strängare — än
med tillämpning av det förra, det mindre stränga, beräkningssättet, jämväl
skatten för dylik lott eller gåva blir större med tillämpning av det
strängare beräkningssättet. En tillämpning i fråga om värdet å testamentslott
av ena eller andra beräkningssättet inverkar emellertid även å värdet
av boets återstående behållning; och med hänsyn till klassindelningen
och progressiviteten i gällande tariff kan det inträffa, att den sammanlagda
skatten å ur testators bo utgående testaments- och arvslotter
blir mindre vid tillämpning av det strängare beräkningssättet än vid
tillämpning av det mindre stränga, ehuru det motsatta förhållandet torde
vara regel.
Motionären har i sin motivering framhållit olägenheten av att i
fall, som motionen berör, icke alltid samma grunder tillämpas i fråga
om bestämmandet av skattens föremål. Vidare har motionären anfört,
att, även om skäl av teoretisk natur kunde anföras för den tolkning av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 3
författningen, som kontnne till uttryck i det strängare beräkningssättet,
även den andra tolkningen syntes hava goda skäl för sig. Det borde
nämligen vara staten likgiltigt, huruvida skatten betalades av den, som
finge mottaga ett legat eller en gåva, eller av boet eller givaren, och
beräkningen av skatten enligt den mindre stränga tolkningen vore
enklare. Ur ekonomisk synpunkt syntes det icke vara för staten av
större betydelse, huruvida den ena eller den andra tolkningen tillämpades.
I sistberörda hänseende har motionären fäst uppmärksamheten vid
det ovan berörda förhållandet, att det strängare beräkningssättet i vissa
fall leder till att hela skattebeloppet för ett bo blir lägre än om den
mindre stränga tolkningen följts.
Beträffande vad motionären i övrigt anfört får utskottet hänvisa
till motionen.
Den bristande enhetlighet i lagtolkningen vid bestämmandet i vissa
fall av arvs- eller gåvoskattens föremål, som motionären omnämnt, synes
vara på väg att avhjälpas därigenom att praxis samlar sig omkring den
tolkning av gällande bestämmelser, vilken ovan betecknats såsom den
strängare och vilken innebär, att även det belopp, som för täckning av arvseller
gåvoskatt utbetalas ur boet eller av givaren, inräknas i testamentslotten
eller gåvan. Såvitt för utskottet är känt, har frågan visserligen
icke varit föremål för högsta domstolens prövning, men åtminstone två
hovrättsutslag föreligga — givna det ena den 23 december 1920 av hovrätten
över Skåne och Blekinge (refererat i Svensk juristtidning år 1921,
rättsfall nr 2*) och det andra den 15 december 1922 av Svea hovrätt
— i vilka den strängare tolkningen lagts till grund vid beräknandet
av arvsskatt. Det torde kunna antagas, att detta beräkningssätt kommer
att allmänt tillämpas, i vilket hänseende utskottet vill erinra om, att
granskning av underdomstolars och myndigheters beräkningar av arvsskatt
och skatt för gåva verkställes inom vederbörande hovrätter.
Den genom motionen väckta frågan befinner sig härmed i ett i
viss mån annat läge än det, som motionären tagit till utgångspunkt
för sin framställning. Sedan det visat sig, att någon åtgärd från
riksdagens sida icke erfordras för åstadkommande av enhetlig praxis
i det i motionen berörda hänseendet, kommer nämligen frågan att uteslutande
gälla, huruvida det beräkningssätt, som praxis upptagit eller
får förutsättas komma att upptaga, bör av ett eller annat skäl vika för
det mindre stränga förfarandet. 1 fråga härom har utskottet till en
början funnit, att det strängare beräkningssättet, vilket innebär att ett
skattebelopp, utbetalat av boet eller givaren, betraktas såsom en enligt
Utskottets
yttrande.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
ifrågavarande förordning beskattningsbar förmögenhetsöverflyttning, innefattar
en fullt följdriktig tolkning av författningen. Aven ur statsfinansiell
synpunkt är det strängare förfarandet att föredraga. Av det ovan härom
anförda torde nämligen framgå, att det mindre stränga förfarandet skulle
i det hela föranleda en inkomstminskning för statsverket.
Mot det strängare förfarandet kan däremot anses i viss mån tala
det förhållandet, att detsamma förutsätter användningen av den obekväma
och tunga beräkningsmetod, som ovan beskrivits och vilken möjligen
kan föranleda, att det för en testator blir svårt att på förhand
beräkna den ekonomiska innebörden av ett sådant testamentarisk! förordnande,
varom här är fråga. Denna olägenhet, som utskottet icke
kunnat tillmäta avgörande betydelse, skulle möjligen kunna avhjälpas
genom att vid sidan av den nuvarande tariffen uppgjordes en annan
för sådana fall, som i motionen avses. Utskottet har emellertid icke
ansett frågan härom, vilken säkerligen berör ett relativt litet antal fall,
böra bliva föremål för initiativ från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 6 av herr Röing, med
förslag till viss bestämmelse om skatt för testamentslott
eller gåva, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 april 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Rosén, Wigforss, Rune,
Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander,
Olsson i Ramsta, Henrikson, Johan Bergman, Lövgren i Nyborg, Björklund och Olsson i
Golvvasta.
av herr Röing.
Reservation
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923