Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
3
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1923 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
förhindrande, att vissa av stats finansiella skäl genomförda
tull förhöjning ar utnyttjas av inhemska tillverkare.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion (nr 123) har herr Lövgren i Nyborg hemställt, »att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och därpå
grundat förslag till sådan ändring i tulltaxan, att icke de tullförhöjningar
å varor under avd. Vill av gällande tulltaxa, som genomförts
av statsfinansiella skäl, kunna utnyttjas av inhemska tillverkare.»
Till stöd för sin hemställan har motionären, efter erinran om den
av 1921 års riksdag beslutade höjningen av åtskilliga finanstullar, anfört
följande.
»Aven om redan förut gällande tullsatser kunnat skapa gynnsamma betingelser
för viss tillverkning, hava dessa för vissa slag av varor självfallet genom
här åsyftade tullförhöjningar blivit än gynnsammare. Ett sådant fall föreligger
beträffande strumpstolsarbeten av konstsilke.
Enligt gällande tulltaxa utgör tullen för sådana arbeten 30 kronor per kilogram
under det tullen för garn av konstsilke (blekt eller färgat) enligt tulltaxerubrik
nr 360 är endast 2 kronor per kilogram. Icke minst därför, att färdiga
varor av konstsilke äro relativt tunga ger skillnaden mellan dessa båda tullsatser
ett orimligt stort och oberättigat skydd för tillverkningen inom vårt land av strumpstolsarbeten
av konstsilke. Förbrukningen av dylika varor har på senaste tiden
blivit synnerligen stor och en avsevärd tillverkning äger också rum inom landet,
ehuru den ännu ej är tillräcklig för att fylla behovet, detta sannolikt därför att
åtskilliga företag, som skulle kunna inrätta sig för sådan tillverkning, underlåta att
göra det, enär de frukta, att det höga tullskyddet snart skall försvinna. På grund
härav hava också de firmor, som verkligen tillverka sådana varor möjlighet att
utnyttja detta höga tullskydd, vilket står i klar strid med syftet med de höga tullsatserna
på färdiga varor av konstsilke.
En ändring härutinnan synes därför påkallad, varvid särskilt torde böra
undersökas, huruvida det icke är tulltekniskt möjligt att på särskilda rubriker i
tulltaxan föra varor av å ena sidan konstsilke och å andra sidan av natursilke.»
1921 års
ändringar i
fråga om
tullen på arbeten
av silke.
Statistik.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
Strumpstolsarbeten m. m. av silke, andra än glödnät, hänföras —
vare sig de äro tillverkade av naturligt eller av konstgjort silke — till
tulltaxans rubrik 373. I fråga om nämnda rubrik innefattade ovan berörda,
av 1921 års riksdag beslutade höjning av vissa finanstullar en
uppdelning, i det att rubriken,, vilkens tullsats var 9 kronor för kilogram,
ersattes av rubrikerna 373 a, glödnät, även apterade till glödstrumpor,
med tullsatsen 9 kronor för kilogram bibehållen, samt 373 b,
andra arbeten av ifrågavarande slag, med en tullsats av 30 kronor för
kilogram. Nämnda riksdagsbeslut innefattade avsevärda höjningar även
beträffande tullsatserna för andra under tulltaxans avdelning Vill A upptagna
varor av silke. Tullsatserna för garn av silke lämnades däremot
oförändrade; för färgat garn av konstsilke, annat än i smärre för detaljhandeln
lämpade uppläggningar, utgör tullsatsen, enligt rubriken 360,
sålunda alltjämt 2 kronor för kilogram.
Importen av nedannämnda slag av konstsilke under åren 1913
samt 1918—1922 — vilken import ägt rum huvudsakligen över Stockholm,
Göteborg, Malmö, Borås och Norrköping — framgår av följande
sammanställning:
Stat. nr 359 |
Stat. nr 360 A |
Stat. nr 360 B |
|||
A r totalimport kg. |
import från kg- |
totalimport kg. |
import från |
totalimport kg- |
import från |
1913 ..................; 5,999 |
3,389 |
3,181 |
2,623 |
1,753 |
1,295 |
1918 .................. 284 |
ej spec. |
55 |
ej spec. |
22 |
ej spec. |
1919 ..................! 1,531 |
» » |
642 |
» » |
620 |
» » |
1920 .................. 6,075 |
3,239 |
1,260 |
495 |
922 |
755 |
1921 ..................1 7,852 |
2,237 |
2,424 |
1,618 |
3,095 |
2,519 |
19221..................| 4,558 |
2,070 |
10,474 |
4,746 |
6,565 |
4,268 , |
1 Från och med den m/i 1922 hänföres vitt silke till rubriken 360.
Av de sålunda anförda siffrorna framgår, att den totala importen
under de i sammanställningen upptagna rubrikerna utgjorde år 1913
10,933 kilogram, år 1920 8,257 kilogram, år 1921 13,371 kilogram och
år 1922 21,597 kilogram. Importen under 1922 utvisar följaktligen en
stegring från år 1921 med 61.6 procent och från år 1920, det sista år,
då den gamla tullsatsen för arbeten av silke gällde under hela året,
med icke mindre än 161.5 procent. Importens tillväxt är sålunda betydande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18. 5
Utskottet har sökt erhålla upplysning, huruvida den ifrågavarande
iinportökningen kan antagas bero på andra förhållanden än ökad användning
av konstsilke inom textilfabrikationen; och har med stöd av en
undersökning, som i sådant hänseende på utskottets föranstaltande verkställts,
meddelats utskottet, att konstsilke icke syntes inom landet i
någon större utsträckning komma till användning för tekniska ändamål.
Den stegrade importen tyder följaktligen på en väsentligt ökad
inhemsk tillverkning av arbeten, framställda av konstsilke. Härom vittnar
ytterligare den omständigheten, att den sedan någon tid tillbaka inom
landet bedrivna fabrikationen av konstsilke nått en avsevärd omfattning
och av allt döma synes vara stadd i rask utveckling. Säkerligen är
den ökning i tillverkningen av silkesvaror, som sålunda ägt rum, föranledd
av den höjda tullen på dylika arbeten.
I den skrivelse, genom vilken 1921 års riksdag meddelade sitt beslut
om höjning av vissa linanstuilar, anförde riksdagen bland annat i enlighet
med ett uttalande av bevillningsutskottet i dess betänkande i ämnet
(nr 50) följande:
»För den händelse de av riksdagen beslutade tullförhöjningarna skulle föranleda,
att fråga uppkomme om igångsättande av någon ny tillverkning inom landet,
för vilken betingelse kunde anses föreligga i och med höjningen av en eller annan
tullsats, har riksdagen velat uttryckligen framhålla, att avsikten med de ifrågavarande
tullförhöjningarna uteslutande är att bereda förstärkning åt statskassan
under en tid med sinande statsinkomster samt att en ny industrigren följaktligen
icke kan påräkna, att de högre tullsatserna skola äga giltighet under längre tid
än som påkallas av det skäl, som nu varit för riksdagen ensamt bestämmande.»
Vad utskottet ovan anfört giver vid handen, att den avsevärda
stegring i tillverkningen av arbeten av konstsilke, som motionären i sin
motivering omnämnt, utgör ett fall av sådan under skydd av en höjd
finanstull uppkommen tillverkning, som riksdagen med nyss återgivna
uttalande avsett att förebygga.
En dylik utveckling medför olägenheter i flere hänseenden. Till
en början är det uppenbart, att syftet med 1921 års berörda tullförhöjningar,
vilket, som nyss betonats, var uteslutande statsfinansiellt, förfelas,
i samma mån som importen av de artiklar, vilka tullförhöjningarna
avsågo, minskas. Vidare är det givet, att tullsatser, vilka höjts i uteslutande
statsfinansiellt syfte, måste, i den mån de komma att utgöra
skydd för inhemsk tillverkning, verka synnerligen godtyckligt. Olägenheten
härav framträder så mycket skarpare, där fråga är om tullförhöjningar,
vilka aldrig avsetts att bliva bestående utan som tillkommit i
syfte att bereda statsverket en tillfällig ökning i tullinkomsterna. Den
rådande osäkerheten beträffande den tid, under vilken de höjda tull
-
Utskottets
yttrande.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
satserna kunna komma att förbliva gällande, måste nämligen verka återhållande
på igångsättandet av sådan tillverkning, för vilkens bedrivande
den gällande höga tullen anses vara en förutsättning, och föranleder
därför, att den inhemska konkurrensen icke erhåller den omfattning, som
den skulle nå under skyddet av en varaktig tullsats. Det faktiska tullskyddet
kan följaktligen med så mycket större effektivitet utnyttjas, på
samma gång som handeln med hithörande varor utsattes för svårigheter.
Av sålunda anförda skäl har utskottet ansett påkallat, att riksdagen
beträffande arbeten av silke hos Kungl. Maj:t begär utredning
och förslag i det i motionen angivna syftet. Vad beträffar motionärens
ovan återgivna hemställan, i vad densamma avser 1921 års tullförhöjningar
beträffande andra till avdelning Vill i tulltaxan hörande varuslag
än arbeten av silke, har utskottet endast att anmärka, att behovet av
en utredning härom varken blivit i motionen påvisat eller eljest framgår
av några för utskottet framlagda uppgifter.
Den utredning inom en begränsad del av det i motionen avsedda
området, som utskottet sålunda ansett böra begäras, har synts utskottet
böra i första rummet avse frågan, huruvida produkter av konstsilke och
produkter av natursilke kunna på tulltekniskt tillfredsställande sätt särskiljas.
Därest så visar sig vara fallet, torde frågan kunna lösas genom
en nedsättning av tullsatserna vid de under avdelning VIII A i tulltaxan
upptagna tullsatserna för silkesvaror, i vad dessa tullsatser avse
varor av konstsilke. Skulle däremot ett dylikt särskiljande visa sig icke
kunna utföras på tillfredsställande sätt, lär undersökningen böra inriktas
på att pröva andra medel, som tilläventyrs kunna tillgodose det avsedda
syftet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande
motion II : 123 av herr Lövgren i Nyborg, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta
utreda, vilka åtgärder må böra vidtagas, för att den
av 1921 års riksdag beslutade höjningen av tullsatserna
vid de till avdelning VIII A i tulltaxan hörande
rubrikerna för silkesvaror, i vad dessa rubriker omfatta
varor av konstgjort silke, icke skall medföra
andra verkningar än de av riksdagen avsedda, samt
att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 13 mars 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖINGl.
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
Närvarande: herrar Ilning, Gustaf Nilsson, Rosen, Rune, Wohlin, Björnsson,
Pers, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson i Kullorsta, Johansson i Kälkebo,
Olsson i Ramsta, Henrikson, Carlsson i Ystad, Heyman, Jönsson i Slätåker, Andersson
i Hedsta, Lövgren i Nyborg, Björklund och Brännström.
Reservation
av herrar Wohlin, Jönsson i Boa, Johansson i Kälkebo, Henrikson,
Heyman, Andersson i Hedsta och Brännström,
vilka hemställt om avslag å såväl utskottets hemställan som den
i ämnet väckta motionen.