Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1923 kl. 1/a 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om viss
ändring i gällande bestämmelser rörande förfarandet vid beviljande
åt bolag av rätt till detaljhandel med rusdrycker.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 126, hava herr Johanson i Huskvarna och tretton
andra ledamöter av kammaren hemställt, »att riksdagen måtte för sin
del besluta sådan ändring i gällande rusdrvcksförsäljningsförordning att
innan bolag beviljas sökt rättighet till detaljhandel med rusdrycker
Kungl. Maj:ts befallningskavande skall infordra yttrande i ärendet från
kommunalstämmorna och stadsfullmäktige i alla de kommuner som anses
komma att utgöra bolagets försäljningsområde».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

Enligt 17 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker skall Konungens befallningshavande inhämta utlåtande
över ansökning om rättighet till detaljhandel med rusdrycker från
de kommunala myndigheterna. Dessa böra i sina utlåtanden angiva,
huruvida och i vilken utsträckning den sökta rättigheten anses böra
medgivas, antalet försäljningsställen, som böra få anordnas, samt de inskränkningar
med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens
bedrivande, som anses nödiga. Har ansökning avstyrkts av
stadsfullmäktige eller kommunalstämma inom den kommun, där försäljningen
är avsedd att äga rum, får ansökningen ej bifallas. Konungens
befallningshavande är jämväl bunden av de inskränkningar med hänsyn
till försäljningsställenas antal och förläggning samt rörelsens bedrivande,
som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämma föreslagna, för
såvitt ej ett beslut om dessa inskränkningar skulle stå i strid med allBihang
till riksdagens protokoll 1923. 7 saml. 8 höft. (Nr 15.) 1

Utskottet.

Nu gällande
bestämmelser.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Utskottets

yttrande.

män lag eller författning. Vidare åligger det Konungens befallningshavande,
därest det kan antagas, att rörelsen skulle vålla olägenhet för
angränsande kommun, att inhämta yttrande från stadsfullmäktige eller
kommunalstämma i sådan kommun.

Enligt 18 § samma förordning är Konungens befallningshavande
vid upplåtande av rättighet till filialhandel med rusdrycker bunden av
de kommunala myndigheternas avstyrkande samt deras förslag angående
inskränkningar i försäljningsrätten på samma sätt som då fråga uppkommer
om beviljande av rätt till detaljhandel åt självständigt bolag.

Utskottet har till en början velat erinra om, att vid 1921 års
riksdag genom en i andra kammaren av herr Nilsson i Landeryd väckt
motion, nr 247, ett förslag framlades av samma innebörd som det
nu förevarande. Första kammaren avslog emellertid sistnämnda motion,
medan andra kammaren biföll densamma. För nu föreliggande motion
hava i huvudsak samma skäl åberopats som de, vilka anfördes till stöd
för berörda, vid 1921 års riksdag väckta förslag. Några nya på frågans
bedömande inverkande omständigheter hava motionärerna icke åberopat.

Beträffande själva sakfrågan vill utskottet framhålla, att några
särskilda försäljningsområden icke tilldelas detaljhandelsbolagen. Däremot
har, på sätt framgår av 36 § rusdrycksförsäljningsföx-ordningen,
varje kommun sitt hemortsbolag, vilket anvisas av kontrollstyrelsen i de
fall, där bolag icke idkar utminutering av rusdrycker inom kommunen.
De kommuner, för vilka bolag utgör hemortsbolag, sägas ingå i bolagets
kontrollområde. Ehuru i regel konsumenter av spritdrycker vid
inköp pläga anlita hemortsbolaget, torde dock rätten att för inköp använda
annat bolag begagnas i många fall.

Motionärernas syfte synes gå ut på sådan ändring av rusdrjmksförsäljningsförordningen,
att skyldighet ålägges Konungens befallningshavande
att infordra yttrande över bolags ansökning om rättighet till
detaljhandel från stadsfullmäktige och kommunalstämma i samtliga de
kommuner, som kunna antagas komma att ingå i bolagets kontrollområde.
Emellertid finnes vid tiden för sådan ansöknings avgörande icke
något kontrollområde för den kommande oktrojtiden fastställt för bolaget.
Härigenom skulle ofta nog svårighet uppstå att avgöra, från vilka kommuner
Konungens befallningshavande borde infordra yttrande, och detta
särskilt under den närmaste framtiden, då, till följd av den år 1922 vidtagna
begränsningen i detalj handelsbolagens antal, helt säkert åtskilliga förändringar
komma att äga rum i nu gällande indelning i kontrollområden.
Det synes även sannolikt, att sådan svårighet skulle i särskilt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

3

hög grad uppstå, då fråga uppkomme om beviljande av rätt till filialutminutering
av spritdrycker.

Mot förslaget kan vidare den anmärkningen riktas, att ett bifall
till detsamma komme att föranleda en omfattande skriftväxling utan att
några egentliga fördelar vunnes för de ifrågavarande kommunerna.
Kommgens befallningsliavande skall redan för närvarande i särskilda
fall inhämta yttrande från angränsande kommuner, varjämte det givetvis
står öppet för varje annan kommun, vars intressen kunna komma att
beröras av den sökta handeln med rusdrycker, att, innan ansökning
avgjorts, hos Konungens befallningsliavande göra de erinringar, vartill
ansökningen kan giva anledning. Den oinskränkta rätt att bestämma
villkoren för rusdryckshandelns bedrivande, som denj s. k. hemkommunen
äger och vilken rätt ansetts kunna begagnas jämväl under oktrojtiden,
skulle säkerligen icke komma att beskäras genom den föreslagna lagstiftningen,
därest icke samtidigt genom detaljerade föreskrifter bestämdes,
i vad mån Konungens befallningsliavande vore bunden av annan kommuns
förslag rörande rusdryckshandelns ordnande. Ett införande av sådana
bestämmelser skulle säkerligen medföra omfattande ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
då de innebure en rubbning av en utav de
huvudprinciper, på vilka rusdryckslagstiftningen bygger. Det har därför
synts utskottet som om ståndpunkt till denna fråga icke borde tagas
förrän i samband med en allmän revision av denna lagstiftning. Utskottet
har emellertid nyligen hemställt om avslag å ett i motionsväg
framställt yrkande om skrivelse till Konungen om revision av denna lagstiftning.
I sin motivering till detta avslagsyrkande (betänkande nr 12)
har utskottet framhållit, att sådana erfarenheter rörande verkningarna
av gällande försäljningssystem icke vunnits, att ännu några säkra slutsatser
kunde dragas rörande riktningen för ett kommande reformarbete.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 125 av herr Johanson
i Huskvarna in. fl., om viss ändring i gällande bestämmelser
rörande förfarandet vid beviljande åt bolag av
rätt till detaljhandel med rusdrycker, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Närvarande: herrar Böing, friherre Fleming, Antonsson, Rosén, Wigforss, Rune,
Wohlin, Björnsson, Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Sköld, Alexis
Björkman, Johan Bergman, Uddenberg i Karlskoga, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg,
Jönsson i Fridhill och Olsson i Golvvasta.

Reservationer:

av herr Johan Bergman, som anfört följande:

»Vad motionärerna här föreslå har redan 1921 förelegat till riksdagens
prövning. Andra kammaren biföll förslaget, som emellertid föll
på första kammarens motstånd. Avslaget motiverades under överläggningen
med två huvudargument: dels borde den kommunala vetorätten
icke utsträckas längre än den för närvarande sträckte sig, dels skulle
svårigheter yppa sig för Konungens befallningshavande att avgöra av
vilka kommuner yttrande borde infordras, alldenstund bolagets blivande
kontrollområde vid ansökningen om oktroj ännu icke vore bestämt.
Den första invändningen synes ha berott på en missuppfattning av
motionens syfte och träffar i varje fall icke den nu föreliggande motionen,
som icke åsyftar någon utsträckning av den kommunala vetorätten
utan blott eu ytterligare utsträckning av sådan yttranderätt, som redan
nu är vissa angränsande kommuner tillerkänd. Den andra invändningen
kunde måhända äga något fog för sig, om man yrkade föreskrift för
Konungens befallningshavande att av samtliga kommuner inom kontrollområdet
infordra yttrande. Denna huvudsakligen formella svårighet
torde emellertid kunna undanröjas därigenom, att Konungens befallningshavande
icke ålägges infordra de ifrågasatta yttrandena utan blott
att genom allmän kungörelse utsätta en tid, inom vilken de kommuner
som anse sig hava något intresse av frågans utgång äga att, därest de
önska, till Konungens befallningshavande inkomma med yttrande. Till
17 § 4 mom. av förordningen den 14 juni 1917 kunde sålunda fogas
ett tillägg av ungefär följande innehåll (de kursiverade orden innebära
tillägget till momentets för övrigt oförändrade text):

4. Sedan de i 3 mom. omförmälda utlåtanden till Konungens
befallningshavande avgivits, har Konungens befallningshavande, där
ansökning ej genast varder avslagen, att, om rörelsen kan antagas
vålla olägenhet för angränsande kommun, över ansökningen infordra

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15. 5

yttrande från stadsfullmäktige eller kommunalstämma i sådan kommun,
ävensom, i varje fall, utsätta en tid, inom vilken jämväl övriga kommuner
inom det område som kan väntas komma att beröras av bolagets verksamhet
må äga att över ansökningen avgiva yttrande.

Då utskottets majoritet emellertid ej varit benägen att företaga någon
ändring i nu gällande lagstiftning i ärendet och möjlighet att genom
utskottets försorg få en definitiv lagtextformulering framlagd redan för
innevarande års riksdag således ej förefinnes, inskränker jag mig till
att yrka,

att riksdagen, med anledning av herr Johansons
i Huskvarna m. fl. motion nr 126 i andra kammaren,
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utredning och förslag till sådan ändring av gällande
rusdrycksförsäljningsförordning, att, innan bolag beviljas
sökt rättighet till detaljhandel med rusdrycker, Kungl.
Maj:ts befallningshavande skall bereda tillfälle för kommunerna
inom det område, som kan väntas komma
att beröras av bolagets verksamhet, att avgiva yttrande
i ärendet.»; samt

av herrar Rosén, Alexis Björkman och Jönsson i Fridhill, vilka instämt
i herr Bergmans yrkande.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt.

8 höft. (Nr 15.)

2