BeviUninrjsutskottets betänkande Nr 13.

11

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1923 kl. 1 e. ni.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om visst
tillägg till § 19 mom. 1 i förordningen om frihamn.

(l:a avd.)

I en inom första kammaren väckt motion, nr 72, kar herr Stendahl
hemställt, »att riksdagen ville besluta ett tillägg till första stycket

av § 19 mom. 1 frihamnsförordningen, så lydande:---äger rum;

och meddelas av Konungen föreskrifter i fråga om tidpunkten, då införseln
skall anses vara verkställd».

Det i motionärernas hemställan omnämnda första momentet i § 19
av förordningen om frihamn den 15 november 1907 hade ursprungligen
följande lydelse: »Förtullning av gods, som införes från frihamn,
skall ske efter de taxor och författningar, som äro gällande, då införseln
äger rum».

På förslag av bevillningsutskottet (betänkande nr 54) beslöt 1921
års riksdag, att vid nämnda bestämmelse skulle fogas följande tillägg:
»dock att Konungen må medgiva, att på de villkor Konungen bestämmer
gods som direkte från utrikes ort införts med fartyg till frihamn
och där icke varit upplagt för lagring, må förtullas efter taxor och författningar,
som gälla vid visst tidigare tillfälle efter fartygs ankomst
till frihamn».

Genom förordningen den 19 augusti 1921 har momentet erhållit
den sålunda beslutade lydelsen.

Enligt vad bevillningsutskottet inhämtat, hava i särskilda till
finansdepartementet ingivna skrifter Stockhoms frihamnsaktiebolag, Göteborgs
frihamnsaktiebolag och Malmö frihamnsaktiebolag hemställt om
meddelande av bestämmelser, i syfte att förtullning av gods, som infördes
från frihamn, skulle ske efter de taxor och författningar, som gällde då godset
angåves till förtullning. Sedan nämnda framställningar enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 31 december 1921 överlämnats till generalttillstyrelsen

Utskottet.

Historik.

Framställningar
till
Kungl. Maj.t
och utlåtande
av generaltull
styrelsen.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

för att läggas till grund för styrelsens behandling av ämnet i sammanhang
med inom styrelsen pågående arbete med utarbetande av förslag till ny
tullstadga, har styrelsen emellertid, utan att avvakta slutförandet av sistnämnda
arbete, vilket alltjämt pågår, gjort den i skrivelserna berörda
frågan till föremål för en särskild framställning. Denna innefattas i
en av styrelsen den 20 februari 1922 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse,
i vilken framställts det förslag, som i den förevarande motionen sedermera
upptagits.

Motionären har till stöd för sin hemställan åberopat dels innehållet
i generaltullstyrelsens nämnda skrivelse, vilken bilagts motionen,
dels ock ett från kommerskollegium i anledning av skrivelsen infordrat
underdånigt utlåtande, däri kollegium förklarat sig biträda generaltullstyrelsens
förslag i ämnet.

I finansdepartementet har upplysts, att generaltullstyrelsens omförmälda
framställning ännu icke av Kungl. Maj:t upptagits till prövning.

Generaltullstyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande efter att hava
erinrat om den i § 19 mom. 1 frihamnsförordningen stadgade huvudregeln,
att förtullning av gods, som införes från frihamn, skall ske
efter de taxor och författningar, som gälla då införseln äger rum, vidare
anfört:

»För närvarande saknas bestämmelse för bedömande av frågan, när sådan
införsel skall anses hava ägt rum, och lärer förty införsel böra anses verkställd
först omedelbart sedan godset efter vederbörlig tullbehandling förts över
gränsen för frih a mnsområdet.

Från det allmännas synpunkt kan en sådan tidsbestämning i omförmälda
hänseende anses väl vald. Emellertid har, i sammanhang med frågan
om inträdande tullförhöjningar, denna tolkning visat sig ställa importörer i
frihamn i ogynnsamt läge gent emot importörer i tullhamn.

Don senares från utrikes ort inkomna för direkt f örtullning avsedda vara
skall behandlas enligt taxor och författningar, som äro gällande vid varans
ankomst till importorten eller, vad sjöledes inkommande varor beträffar, den
dag fartygets märkrulla enligt åtecknat bevis ingivits till tullförvaltningen.
På annan väg inkommande varor, avsedda för direkt förtullning, behandlas
härutinnan efter i huvudsak motsvarande grunder. Beträffande nederlags- och
transitupplagsgods är det tiden för angivningen, som är den i ifrågavarande
hänseende bestämmande. De åtgärder, som sedermera vidtagas med till tullhamn
inkommet gods före dess överlämnande från tullverket till importörens
förfogande, utöva förty härutinnan icke något inflytande.

Helt annorlunda är förhållandet med varor, som skola införas från frihamn.
Sedan varan därstädes underkastats vederbörlig tullbehandling, skola
erforderliga åtgärder för varans förande över frihamnsgränsen hava vidtagits
och själva transporten ägt rum, innan varan får anses införd och alltså innan
det är i varje fall avgjort, vilken tull varan skall draga och över huvud huru -

Pevillninosutakotteta betänkande Nr 13. i;i

vidn densamma skall underkastas vidare åtgärd från tullverkets sida. Givet
är, att under sådana omständigheter svårigheter i trafikhänseende, över vilka
importören ej kan råda, härutinnan kunna komma att öva avgörande inflytande.

Styrelsen anser förty åtgärder höra vidtagas för erhållande av förklaring
i fråga om innebörden av det i ovannämnda författaingsrum avsedda begreppet
införsel. För sin del anser styrelsen önskvärt, att införsel från frihamn
fånge anses verkställd, beträffande tullplikligt gods, då därå belöpande
tullavgift blivit i behörig ordning er,lägel eller då godset, efter angivning till
förtullning, blivit mot godkänd säkerhet för oguldna tullavgifter under vederbörlig
tullkontroll bortfört från frihamnsområdet eller för befordran från sådant
område inlastat å fartyg, järnvägsvagn eller fordon, samt i fråga om
tullfritt gods, då detsamma, efter vederbörlig tullbehandling, förts från frihamnsområdet
eller för befordran därifrån inlastats på sätt nyss nämnts.

För att emellertid frihamnsförordningen ej må tyngas med administrativa
bestämmelser härutinnan, tillåter sig styrelsen i underdånighet hemställa,
att Eders Kumgl Maj:t täcktes i proposition till riksdagen föreslå erforderlig
ändring av författningsrummet, angivande att det ankomme på Eders
Kung!. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i fråga om tidpunkten, när
införseln skall anses hava skett.

Det enligt ovannämnda nådiga förordning den 19 augusti 1921 gjorda
tillägg till författningsrummet i dess ursprungliga lydelse lärer böra åtminstone
tills vidare kvarstå, men skulle vid den förestående omarbetningen av tullstadgan
visa sig, att en genomgripande''ändring av best äm melserna rörande
införsel över tullhamn bör komma till stånd, kan det till äventyrs bliva nödvändigt
att borttaga sagda tillägg.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillåter sig styrelsen underdånigst
föreslå följande lydelse för § 19 mom. 1 frihamnsförordningen, nämligen
:

Förtullning av gods, som införes från frihamn, skall ske efter de taxor
och författningar, som äro gällande, då införseln äger rum; och meddelas av
Konungen föreskrifter i fråga om tidpunkten, då införseln skall anses vara
verkställd.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen medgiva, att på de
villkor, Konungen bestämmer, gods, som direkt från utrikes ort införts med
fartyg till frihamn och där icke varit upplagt för lagring, må förtullas efter
taxor och författningar, som gälla vid visst tidigare tillfälle efter fartygets
ankomst till frihamn.»

På sätt generaltullstyrelsen sålunda framhållit är det uppenbart,
att importör, som i frihamn lagrar för den inhemska marknaden avsedda
varor, kommer, därest under tiden för lagringen tullförhöjning
å de införda varorna inträder, i en sämre ställning än den, som inför
varor genom tullhamn. På grund av de förhållanden, som rått alltsedan
frihamnarna i vårt land öppnats, hava dessa hamnar, som känt är, endast
i mycket begränsad omfattning kunnat komma till användning för

Utskottets

yttrande.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

utrikes transithandel; verksamheten inom frihamnarna har sålunda i övervägande
man måst omfatta varor, avsedda för förbrukning inom landet. Vid
sådant förhållande har det synts utskottet angeläget, att icke för frihamnarna
gälla, med avseende å förtullningen av varor bestämda för den
inhemska marknaden, ofördelaktigare bestämmelser än de, som reglera
förtullningen vid införsel genom tullhamn. Utskottet har därför funnit
önskvärt, att ändring åstadkommes i den praxis, som, på sätt generaltullstyrelsen
omnämnt, tillämpas i fråga om bestämmandet av den tidpunkt,
då .införsel från frihamn skall anses äga rum. I likhet med styrelsen
har utskottet vidare ansett lämpligt, att sådan ändring möjliggöres
därigenom, att åt Kungl. Maj:t överlåtes att meddela föreskrift i
frågan. Däremot har utskottet icke ansett påkallat att ingå i undersökning
av spörsmålet, huruvida de regler i fråga om bestämmandet av
begreppet införsel från frihamn, som generaltullstyrelsen i sitt utlåtande
angivit såsom önskvärda, må vara de lämpligaste. Utskottet har så
mycket hellre lämnat sistnämnda fråga öppen, som generaltullstyrelsen
under det ovan berörda arbetet med förberedandet av en ny tullstadga
lär få anledning att bedöma frågan i ett större sammanhang, därvid
tilläventyrs nya synpunkter kunna giva nya uppslag.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av herr Stendahls
förevarande motion II: 72, om visst tillägg till
§ 19 mom. 1 i förordningen om frihamn, besluta,

att § 19 mom. 1 i förordningen om frihamn
den 15 november 1907 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 19-

Förtullning av gods, som införes från frihamn,
skall ske efter de taxor och författningar, som äro
gällande, då införseln äger rum; och meddelas av
Konungen föreskrifter i fråga om tidpunkten, då införseln
skall anses vara verkställd.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen
medgiva, att på de villkor, Konungen bestämmer,
gods, som direkte från utrikes ort införts med fartyg
till frihamn och där icke varit upplagt för lagring,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

15

må förtullas efter taxor och författningar, som gälla
vid visst tidigare tillfälle efter fartygets ankomst till
frihamn.

Stockholm den 2 mars 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Rosén, Wigforss, Rune, Wohlin, Björnsson,
Boman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Sköld, Vennersten, Carlsson i
Ystad, Johan Bergman, Uddenberg i Karlskoga, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg,
Jönsson i Fridhill och Olsson i Golvvasta.