8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Utskottet.

Kort redogörelse
för
tillkomsten av
1917 års rusdrycks
för säljning
s för ordning.

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1923 kl. 1 e. ui.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om revision av förordningen
angående försäljning av rusdrycker m. tn.

(2: a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 44, har herr Kinmanson hemställt, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om revision av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker jämte därmed sammanhörande författningar samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill denna revision kan föranleda».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

Gällande förordning angående försäljning av rusdrycker utfärdades
den 14 juni 1917 och trädde i kraft den 1 januari 1919. Genom densamma
upphävdes förordningarna den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin samt angående försäljning av vin och Öl.

Frågan om en reformerad rusdrycksförsäljningslagstiftning förekom
redan vid 1914 års riksdag. Sedan nykterhetskommittén den 5
januari 1914 avgivit betänkande med förslag, bland annat, till förordning
angående försäljning av rusdrycker, framlade nämligen Kungl.
Maj:t genom proposition, nr 242, vid 1914 års senare riksdag förslagtill
förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m.
Ehuru sistnämnda förslag var uppbyggt på grundval av nykterhetskommitténs,
företedde förslagen i flera väsentliga punkter skiljaktigheter.
1 motioner vid sistnämnda riksdag framlades emellertid nykterhetskommitténs
förslag i huvudsak oförändrat. Vid behandling av frågan stannade
kamrarna i skiljaktiga beslut, varför densamma förföll vid samma
riksdag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

9

Jämväl vid 1915 och 1916 års riksdag, då frågan väcktes genom
motioner, förföll densamma till följd av att kamrarna intogo olika ståndpunkter.

Även vid 1917 års riksdag väcktes åtskilliga motioner i ämnet.
De författningsförslag, som 1917 års bevillningsutskott framlade med
sitt betänkande nr 12, anslöto sig i huvudsak till de på nykterhetskommitténs
förslag byggda motionerna, under det att de med berörda
proposition, nr 242, år 1914 framlagda författningsförslagen med vissa
ändringar framfördes genom en reservation. Vid sistnämnda riksdaggodkände
första kammaren i huvudsak berörda reservation, under det
att andra kammaren i allt väsentligt godkände de förslag, som framlades
med bevillningsutskottets betänkande. Efter det bevillningsutskottet
framlagt ett sammanjämkningsförslag, antogs detta av båda kamrarna.

Motionären har inskränkt sig till att söka påvisa, att rusdrycksförsäljningsförordningen
på åtskilliga punkter vore behäftad med oklarheter
och brister. Däremot har han icke uppdragit några allmänna
riktlinjer för den föreslagna revisionen.

Utskottet vill icke bestrida, att nämnda förordning såväl på flera
av de utav motionären vidrörda punkterna som även i andra avseenden
företer brister, vilket förhållande med hänsyn till omständigheterna
vid förordningens tillkomst må anses förklarligt. Det nuvarande försäljningssystemet
har emellertid utövats endast under jämförelsevis
kort tid och under en del av denna tid har lagstiftningen på grund av
abnorma förhållanden icke kunnat tillämpas i full utsträckning. Det
synes därför utskottet, som om hittills icke vunnits sådana erfarenheter
rörande verkningarna av försäljningsbestämmelserna,att därav kunna dragas
några säkra slutsatser rörande riktningen för ett kommande reformarbete.

På grund av vad sålunda anförts och då de missförhållanden, som
framhållits i motionen icke kunna anses vara av sådan art, att desamma
påkalla en omedelbar ändring av rusdrycksförsäljningsförordningen, får
utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 44 av herr Kininanson,
om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om revision av
förordningen angående försäljning av rusdrycker m. m.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Utskottets

yttrande

Bihang till riksdagens ''protokoll 1923. 7 samt. 6 höft. (Nr 10—13.)

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, Wohlin,
Bom an, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Bo a, Lithander, Sköld, Olsson i Ramsta, Alexis
Björkman, Isak Svensson, Carlsson i Ystad, Johan Bergman, Uddenherg i Karlskoga,
Lövgren i Nyborg, Olsson i Golvvasta och Brännström.

Reservationer:

av herr Litliander, som yrkat bifall till motionen; samt

av herrar Bärg i Katrineholm, Olsson i Ramsta, Alexis Björkman
och Johan Bergman, vilka ansett, att senare delen av utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill ingalunda bestrida, att nämnda förordning’ såväl
på vissa av de i motionen berörda punkterna som även och måhända
i än högre grad i andra avseenden företer betänkliga brister, vilket förhållande
till stor del sammanhänger med förordningens karaktär av
kompromissprodukt, som kända omständigheter vid dess tillkomst föranledde.

Men utskottet kan icke i motionärens motivering finna sådana
anvisningar för den genomgripande revision, han föreslår, att utsikt kan
förväntas att på den väg, han förutsätter, vinna en tillfredsställande
förbättring.

På grund av vad sålunda anförts etc. (lika med utskottets majoritet)
— — — riksdagens åtgärd».