Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1923 kl. 1 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring i 45 § 2 mom. i förordningen angående försäljning
av rusdrycker.
(2:a avd.)
I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 124, hava herr Andersson i Rasjön och nio andra ledamöter
av kammaren föreslagit,
»att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av § 45 i
förordningen av den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,
att första stycket i mom. 2 nämnda paragraf erhåller följande lydelse:
Avhämtning å utminuteringsställe må äga rum endast mot avlämnande
av köparens egenhändigt undertecknade rekvisition och mot
erläggande av kontant betalning. Gäller inköpet spritdrycker, skall
därjämte köparens motbok uppvisas. Avhämtas dryckerna genom ombud,
må som sådant ej begagnas person, till vilken veterligen enligt
vad i 34 § stadgas rusdrycker ej må utminuteras. Ombud, varom här
är talat, må ej samma dag avhämta rusdrycker åt mera än en annan
rekvirent.»
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma
icke här nedan återgivits, får utskottet hänvisa till motionen.
I motionen har anförts, att den enligt 45 § i förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker medgivna rätten att
genom ombud inköpa rusdrycker medfört många missbruk såsom langning
och handel med motböcker. Enligt vad motionärerna uppgiva
skulle dessa missbruk å flera håll tagit en vidsträckt omfattning. Så
skulle inträffat, att personer använt ombudsmannaskapet såsom förvärvskälla,
i det att de företagit regelbundna resor till närmaste utminuteringsställe
för att åt andra personer hemskaffa spritdrycker, därvid ombuden
såsom ersättning härför betingat sig rätt att för egen räkning uttaga
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 6 käft. (Nr 10 — 13.) 1
Utskottet.
Motionen.
Utskottets
yttrande.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
spritdrycker å uppdragsgivarnas motböcker, med vilka spritdrycker
olaga handel därefter bedrivits.
Rusdrycksförsäljningsförordningen innehåller flera stadganden, som
äro avsedda att förebygga missbruk av den möjlighet att inköpa spritdrycker
genom ombud, som 45 § medgiver. Utöver den i sistnämnda
paragraf intagna, ovan återgivna bestämmelsen, enligt vilken såsom
ombud icke må begagnas person, till vilken veterligen rusdrycker ej må
utminuteras finnes i 47 § förbud meddelat dels för innehavare av
motbok att låta sådan användas av annan för inköp för dennes
räkning, dels ock mot att yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå
annan med anskaffande av rusdrycker. Överträdelse mot berörda
bestämmelser i 47 § straffas med böter. Därest förbrytelsen sker
i större omfattning eller yrkesmässigt eller av någon, som tidigare
straffats för sådan förbrytelse, kan fängelse i högst sex månader följa.
Redan nu gällande lagbestämmelser lämna förty möjlighet att beivra
de missbruk av inköpsrätten, som omförmälas i motionen. Såsom
motionärerna framhålla, torde det emellertid möta stora svårigheter att
förskaffa bindande bevisning mot missbrukarna, varför dessa vanligen
undgå all straffpåföljd. Svårigheten att effektivt övervaka efterlevnaden
av gällande föreskrifter har alltså möjliggjort de påtalade missbruken.
Enligt utskottets mening ligger det i öppen dag, att även en bestämmelse,
sådan som den föreslagna, skulle inbjuda till överträdelser
och kringgående. Kontrollen över bestämmelsens efterlevande, vilken
kontroll skulle medföra olägenheter och i viss mån ökade kostnader för
detaljhandelsbolagen, skulle försvåras därigenom att försöken till överti’ädelser
säkerligen skulle förekomma talrikast de dagar — särskilt
lördagarna — till vilka landsbygdens befolkning vanligen plägar förlägga
sina inköp av rusdrycker, och vilka dagar tillströmningen av kunder är
störst. Vidare är det antagligt, att framför allt de personer, som utöva
ombudsmannaskapet i illojalt syfte, skulle söka att träda i förbindelse
med å inköpsorten bosatta personer, vilka vore villiga att, eventuellt
mot ersättning i spritdrycker, biträda ombuden vid inköpen i fråga.
Med hänsyn till det anförda och då det måste anses olämpligt att införa
förbudsbestämmelser, om vilka redan på förhand kan sägas, att de
icke skulle kunna på ett tillfredsställande sätt upprätthållas, har utskottet
ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.
För övrigt vill utskottet erinra om, att genom beslut av 1922 års
riksdag en utvidgning vidtogs i detalj handelsbolagens rätt att försända
spritdrycker. Såsom ett huvudskäl för denna lagstiftningsåtgärd åbe
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
3
ropades, att därigenom eu inskränkning i användandet av ombud vid
inköp av spritdrycker borde följa. Då bestämmelsen om den utvidgade
försändningsrätten trätt i tillämpning den 1 juli 1922, kunna givetvis
ännu icke några säkra slutsatser dragas om lagstiftningens verkningar
i berörda hänseende. Det torde emellertid kunna antagas, att nämnda
lagstiftningsåtgärd kommer att medföra en minskning i missbruken av
ombudsmannaskapet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion II : 124 av herr Andersson
i Rasjön m. fl., om ändring i 45 § 2 mom. i förordningen
angående försäljning av rusdrycker, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Ilning, friherre Fleming, G-ustaf Nilsson. Antonsson, Wohlin,
Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Lithander. Sköld, Olsson i Ramsta,
Alexis Björkman, Isak Svensson, Johan Bergman, Uddenberg i Karlskoga, Lövgren
i Nyborg, Olsson i Grolvvasta och Brännström.
Reservation
av herrar Bärg i Katrineholm, Olsson i Ramsta, Alexis Björkman
och Johan Bergman, vilka ansett, att utskottets betänkande bort ha
följande lydelse:
»I en---(lika med majoriteten)---sex månader följa.
Utskottet, som funnit bekräftat, att sådana förhållanden som motionärerna
beskrivit verkligen i icke ringa utsträckning förefinnas, finner
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
det självklart, att ett sålunda missbrukat ombudsmannaskap strider mot
syftet med gällande lagstiftning. Men med den ifrågavarande paragrafens
nuvarande lydelse torde, enligt utskottets mening, dylikt missbruk icke
effektivt kunna förebyggas. Visserligen stadgas i 47 § av rusdrycksförsäljningsförordningen
uttryckligt förbud mot att yrkesmässigt eller
eller eljes mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker.
Men det torde erbjuda avsevärda svårigheter att förebringa
bevisning för det senare, då givetvis avtal om dylik ersättning sällan
kan antagas ske i vittnens närvaro. Svårigheten att beträffande personer,
som mer eller mindre regelbundet uppträda som ombud för flera
motboksinnehavare, förebringa bindande bevisning för yrkesmässighetens’
förefintlighet torde likaledes vara stor, därest icke lagen innehåller
närmare bestämmelser än som nu är fallet angående begränsning
i rätten till ombudsskap. Och även sådana personer, som icke kunna
sägas yrkesmässigt bedriva ombndsverksamheten, men som vid enstaka
tillfällen uppträda som ombud för flera motboksägare, medverka uppenbarligen
i många fall just till framkallande av den ymnigare tillgång
på spritdrycker, som lagen genom det individuella kontrollsystemet avsett
att förebygga. Väl är det sant, att möjligheten till kringgående icke
blir fullständigt utesluten ens med den av motionären föreslagna lydelsen
av 45 §, men svårigheten att vid varje tidpunkt kunna anskaffa nödiga
medhjälpare i det illojala företaget bleve dock därigenom så skärpt, att
de påklagade missbruken skulle kunna verksammare än hittills förhindras.
Utskottet får därför hemställa,
att ifrågavarande motion, nr 124 i andra kammaren
av herr Andersson i Rasjön in. fl., måtte av
riksdagen bifallas».