Riksdagens skrivelse Nr 76.

1

Nr 7C>.

Godkänd av första kammaren den 31 mars 1922.
Godkänd av andra kammaren den 31 mars 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kung1. Majds proposition
angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss
tid från skyldigheten alt inlösa av banken utgivna sedlar med
guld.

(Bankoutskottets aflåtande nr 23.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1922 dagtecknad proposition
nr 137 liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden från och- med
den 1 april till och med den 15 maj 1922 vara fritagen. från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras
lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva
anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens
sedlar.

Departementschefen erinrar, att, då fullmäktige i riksbanken nu allenast
begärt en förlängning av befrielsen från sedelinlösningsplikten för
tiden 1 april—15 maj, han för sin del icke funnit anledning att till närmare
prövning upptaga de olika åsikter och yrkanden, som framställts i
valutafrågan. Eders Kungl. Maj:t hade den 2 december 1921 uppdragit
åt tull- och traktatkommittén att verkställa utredning angående vidtagande
av åtgärder till skydd för den svenska industrien, därvid jämväl borde
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 76—80.

2

Riksdagens skrivelse Nr 76.

tagas under övervägande åtgärder inom den allmänna valuta- och penningpolitikens
områden.

I sitt utlåtande i ärendet har kommittén bland annat framhållit, att
allt, som kunde åstadkommas i riktning av en stabilisering av den svenska
valutan, obestridligen måste äga en mycket stor och välgörande betydelse
för såväl produktionen och handeln som för statens finans- och budgetpolitik.
En stabilisering av prisnivån. vore enligt kommitténs mening ett
nödvändigt medel att för näringslivet skapa lugnare villkor; och den enda
framkomliga vägen för uppnående av åtminstone en relativ sådan stabilisering
ansåge kommittén vara en fullständig återgång till guldmyntfot.

Riksdagen vill erinra, att även riksdagens bankoutskott för sin del
förlidet år med styrka framhållit dessa av kommittén nu framförda synpunkter
eller nödvändigheten av prisnivåns stabilisering och såsom medel
härtill vidtagande av åtgärder för eu snabbare återgång till en effektiv
guldmyntfot. Jämväl fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret,
vilka yttrat sig över tull- och traktatkommitténs betänkande, hava
uttalat enahanda uppfattning. Alla synas sålunda för närvarande vara ense
om lämpligheten av en dylik åtgärd. Det har emellertid gjorts gällande,
att tidpunkten för en återgång till guldmyntfot ännu icke vore inne, då
man nämligen härvidlag borde handla i samförstånd med andra länder,
vilkas valutaställning vore närmast jämförlig med vår. Departementschefen
bär ock uttalat den förvissning, att ledningen av riksbanken komme att
hålla sig i kontakt med vederbörande inom de länder, med vilka ett
samarbete närmast kunde komma i fråga. Enligt vad bankoutskottet under
hand från fullmäktige i riksbanken inhämtat, hava förhandlingar i ovanberörda
syfte redan inletts och torde frågan jämväl komma att upptagas till
behandling vid den snart stundande konferensen i Genua. Under sådana
förhållanden anser sig riksdagen sakna anledning att nu göra några särskilda
uttalanden eller vidtaga särskilda åtgärder i valutafrågan.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om medgivande för riksbanken att
för tiden från och med den 1 april till och med den 15 maj 1922 vara
fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld har riksdagen således icke haft något att erinra.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition nr 137.

Stockholm den 31 mars 1922.

Med undersåtlig vördnad.