Riksdagens skrivelse Nr (j%.

3

Nr G2.

Godkänd i första kammaren den 24 mars 1922.
Godkänd i andra kammaren den 24 mars 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående kraftstationen vid
Lilla Edet.

(Statsutskottets utlåtande nr 17 A, punkt 17.)

Till Konungen.

Uti det vid statsverkspropositionen till innevarande riksdag under
rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 7 januari 1922 (sid. 118—120) har departementschefen
till behandling upptagit frågan om anslag till kraftstationen
vid Lilla Edet. Därvid återgives till en början vattenfallsstyrelsens
i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 27 september 1921 i ämnet
gjorda framställning, så lydande:

»Till den pågående utbyggnaden av kraftstationen vid Lilla Edet
hava hittills av riksdagen beviljats följande anslag:

Riksstat

Tilläggsstat

Summa

För år 1918 . . .

—

700.000

700,000

» 1919 . . .

.......... 2,550,000

—

2,550,000

» 1920 . . .

.......: . . 2,000,000

—

2,000,000

» 1921 . . .

—

—

—

» 1922 . . .

.......... 2,500,000

—

2,500,000

Summa kronor —

—

7,750,000

Arbetena hava under senaste året fortgått efter den arbetsplan, enligt vilken
kraftstationen beräknades bliva färdigställd i slutet av år 1923 eller början av
år 1924.

4

Riksdagens skrivelse Nr 62.

Fångdammen omkring arbetsplatsen för maskinstationen är numera fullt
iordningställd, och området innanför densamma torrlagt. Betongarbetena för den
permanenta dammbyggnaden äro i huvudsak slutförda. Sedan dessa blivit avslutade,
återstå för denna del av byggnaden endast anskaffande av luckor med
spel samt mindre kompletteringar. Scbaktnings- och bergsprängningsarbetena för
maskinstation och fördelningsbassäng hava fortgått.

Kostnaderna för den första utbyggnaden, omfattande tre maskinaggregat
om sammanlagt 30000 hästkrafter, hava i vattenfallsstyrelsens skrivelse den 29
september 1920 vad beträffar vatten- och husbyggnader uppgivits till sammanlagt

9.400.000 kronor, vartill för turbiner och elektrisk utrustning beräknades komma

9.900.000 kronor eller sammanlagt 19,300,000 kronor. På grund av den inträdda
sänkningen i prisnivån kunna kostnaderna för återstående arbeten numera beräknas
bliva lägre. Sålunda torde sammanlagda kostnaderna för vatten- och husbyggnader
med nu gällande arbetslöner och materialpris belöpa sig till 9,100,000
kronor och kostnaderna för den maskinella utrustningen, såvitt nu kan bedömas,
till omkring 7,500,000 kronor.

En förutsättning för att kraftstationen i enlighet med den hittills följda
arbetsplanen skall kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1923—1924 är, att de första
turbinerna beställas redan i slutet av år 1921. Förberedelser härtill äro också
vidtagna i så måtto, att på grundval av utarbetade programhandlingar förfrågningar
rörande turbinleveransen utsänts till större in- och utländska verkstäder.

Såsom redan i inledningen närmare berörts, mana emellertid de nuvarande
ekonomiska förhållandena till den största försiktighet vid utbyggandet av nya
kraftstationer. Kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk har i
betydlig grad minskats, i det att icke blott antalet ny tillträdan de kraftabonnenter
nedgått, utan även förmärkts en avsevärd minskning av kraftkonsumtionen från
förutvarande abonnenter. Då därtill kommer, att tidpunkten för påbörjandet av
elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg, för vilken kraftbehovet varit
avsett att till stor del fyllas från Lilla Edets kraftstation, ännu icke blivit bestämd,
och avsättningen för det nya krafttillskott, som genom anläggningen vinnes,
alltså måste anses ganska oviss, finner vattenfallsstyrelsen avgörande skäl tala
för att anläggningens färdigställande tillsvidare uppskjutes, intill dess möjlighet
erhållits för eu skälig förräntning av anläggningskostnaden.

Att omedelbart avbryta arbetena låter sig dock icke med fördel göra på
grund av den risk och de dryga underhållskostnader under uppehållstiden, som
bibehållandet av den stora provisoriska, av trä utförda fångdammen skulle medföra.
Av denna anledning är det lämpligare att, innan arbetena avbrytas, först
färdigställa sådana delar av maskinstationens grundläggning, som ovillkorligen
måste utföras, för att göra fångdammen överflödig och därefter riva densamma.
Dessa arbeten kunna med bibehållande av ungefär nuvarande arbetsstyrka beräknas
bliva färdiga mot slutet av år 1922.

Det bör i detta sammanhang dock framhållas, att arbetenas avbrytande,
även oavsett kostnaderna under själva uppehållet, ränteförluster o. d., nödvändiggör
vissa anordningar och försiktighetsmått, som icke vore behövliga vid utförande
i ett sammanhang och sålunda medföra en direkt ökning av den totala anläggningskostnaden.
Detta tillskott beräknas vid nuvarande prisnivå till omkring

425.000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för redan utförda arbeten och för sådana, som

Riksdagens skrivelse Nr OS.

5

enligt vad nyss anförts böra utföras, innan arbetet kan nedläggas, beräknas uppgå
till 5,500,000 kronor. Av de medel, 7,750,000 kronor, som av riksdagen anvisats för
Lilla Edets kraftstationsbyggnad, skulle sålunda 2,250,000 kronor återstå vid 1922
års slut. För underhäll av utförda anläggningar, pumpningskostnader m. in. bör
dock för första hälften av 1923 reserveras ett belopp av 50,000 kronor. Ytterligare
anslag för fortsatt underhåll komma givetvis även att krävas under de följande
åren, men oavsett detta skulle återstående medel, 2,200,000 kronor, bliva disponibla.

Vattenfallsstyrelsen anser sig sålunda icke under nu rådande förhållanden
böra föreslå Kung!. Maj:t att av riksdagen begära ytterligare anslag till fortsättandet
av Lilla Edets kraftverksbyggnad.

Emellertid vill styrelsen icke underlåta att samtidigt framhålla de olägenheter,
som kunna väntas uppstå genom arbetenas avbrytande. Enligt det föregående
skulle arbetena vid Lilla Edet tillsvidare upphöra med utgången av år
1922. Ungefär vid samma tid torde byggnadsarbetena för genomförandet av profilregleringen
av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön vara färdiga. Då några
ytterligare byggnadsarbeten för vattenfallsstyrelsens räkning icke för närvarande
äro avsedda att inom de närmaste åren igångsättas i Trollhättan eller i dess närhet,
synes det bliva nödvändigt att ungefär samtidigt avskeda en sammanlagd
arbetsstyrka av omkring 400 man. Det torde knappast vara sannolikt, att vid
nämnda tidpunkt annat liknande arbete, t. ex. vid enskilda byggnadsföretag, står
till buds, varför det kan befaras, att arbetslöshet inträder med åtföljande nationalekonomiska
olägenheter och lidanden för dem, som därav drabbas. Även från
vattenfallsstyrelsens egen synpunkt innebär avskedandet av den dugliga och med
styrelsens arbeten väl förtrogna arbetarstam, som under årens lopp samlats, en
betydande olägenhet genom därmed följande svårigheter att vid framtida återupptagande
av arbetena åter erhålla lämplig personal.

Måhända kunna förhållandena inom kort ändra sig därhän, att industriens
kraftbehov åter tillväxer, och i sådant fall är det givetvis önskvärt, att tillgång
på elektrisk kraft finnes för behovets fyllande.

Skulle Kungl. Maj:t eller riksdagen på sådana grunder finna skäligt, att
byggnadsarbetet vid Lilla Edet bör kontinuerligt fortsättas, anser vattenfallsstyrelsen
emellertid nödvändigt, att en avsevärd del av kostnaderna därför bestridas
av sådana medel, som icke skola förräntas av den färdiga anläggningens inkomster,
exempelvis genom bidrag av anslagsmedel till arbetslöshetens bekämpande.»

Efter att hava omförmält, hurusom vattenfallsstyrelsen, sedan framställning
inkommit från ett möte i Lilla Edet om arbetenas fortsättande,
i den 5 december 1921 avgivet utlåtande tillstyrkt, att arbetena fortsattes
under förutsättning dels att anslagsmedel, som icke behövde av företaget
förräntas, ställdes till styrelsens förfogande för ändamålet i erforderlig omfattning,
dels att uppgörelse om maskinleveranser kunde ske till skäliga
pris och att arbetskostnaderna kunde reduceras till sådan höjd, som
svarade mot arbetets natur av nödhjårsarbete, anför departementschefen
för egen del följande:

»Som styrelsens yttrande ger vid handen, har en väsentlig nedgång
inträffat i kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk. Detta

6

Riksdagens skrivelse Nr 62.

har medfört, att det måste anses ovisst, när det ytterligare krafttillskott,
som skulle vinnas genom Lilla Edets kraftstation, kan bliva erforderligt.
Att vid sådant förhållande fortsätta arbetena å kraftstationen med anlitande
endast av medel, som skola av statens vattenfallsverk förräntas,
anser jag mig ej kunna förorda. Då härtill kommer, att betydande belopp
återstå å hittills för ändamålet anvisade anslag, torde äskande av
ytterligare anslag i förevarande ordning ej böra ifrågasättas. Emellertid
är jag ej heller för närvarande beredd tillstyrka, att arbetena skola helt
nedläggas. På sätt jag inledningsvis betonat, torde det nämligen med
ganska stor sannolikhet kunna antagas, att, så snart en förändring till
det bättre av konjunkturerna inträder, anläggningen ifråga måste fullbordas
för tillgodoseende av landets kraftbehov. Härvid må även framhållas,
att planen för företaget påverkas av tidpunkten för påbörjandet av
elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg, vilken sistnämnda
fråga som bekant för närvarande befinner sig i ett svävande läge. Med
den utveckling, förhållandena tagit på arbetsmarknaden, skulle det i övrigt
ur arbetslöshetssynpunkt bliva förbundet med särdeles stora olägenheter,
om arbetena under den närmaste tiden komme att avbrytas. Jag finner
således starka skäl föreligga att söka möjliggöra arbetenas fortsättande
under av vattenfallsstyrelsen angivna förutsättningar. Oöverstigliga hinder
härför lära ej heller möta, enär dels en avsevärd del av de av riksdagen
för kraftanläggningen anvisade medel som nämnts ännu återstå oförbrukade,
dels även betydande belopp av riksdagen torde komma att beviljas till
arbetslöshetens bekämpande, så att arbetenas bedrivande torde kunna i
större omfattning ske med bidrag av dylika medel. Med hänsyn till ovissheten
om när kraften kan komma till användning torde emellertid arbetena
ej böra forceras utan bedrivas endast i en långsam takt. Om så
sker, synas mig erforderliga belopp kunna ställas till förfogande, för att
arbetena å kraftanläggningen må kunna fortgå intill 1923 års riksdag.
Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag mig ej kunna förorda, att
någon del av de för anläggningen redan anvisade medlen för närvarande
tagas i anspråk för annat ändamål.»

Jämväl i den till innevarande riksdag avlåtna propositionen nr 11
angående anslag för bekämpande av arbetslösheten bar förevarande fråga
blivit berörd i så måtto, att däri omförmäles, hurusom bland de statsbeställningar,
som av vederbörande verk och myndigheter föreslagits böra
göras för att till beredande av arbetstillfällen stödja den enskilda industrien,
ingår av vattenfallsstyrelsen föreslagen beställning å materiel till
kraftstationen vid Lilla Edet för ett belopp av 4,500,000 kronor. Beträf -

Riksdagens skrivelse Nr (>£•

7

fande de grunder som höra följas i avseende å anlitande av olika slags
medel för dessa statsbeställningar anför departementschefen till det vid
nu ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokollet följande:

»I fråga om beställningar, gjorda av andra statsinstitutioner än
kommunikations verken, synes böra så förfaras, att de erforderliga medlen
i sin helhet utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget. För detta
ändamål torde, såvitt nu kan bedömas, höra beräknas ett belopp av
5,000,000 kronor.

För kommunikationsverken, varmed jag i detta sammanhang förstår
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, gorå sig
i fråga om beställningarna från den enskilda industrien enahanda synpunkter
gällande som beträffande andra för dessa verks räkning utförda
nödhjälpsarbeten. Ur ren affärssynpunkt kan verkställandet redan nu av
ifrågavarande beställningar och arbeten i- allmänhet ej anses motiverat.
Å andra sidan kan det dock icke anses rimligt, att nämnda verk skulle
tillgodonjuta den förmån, som sådana arbeten, nu eller framdeles, representera
för dem, utan att någon del av motsvarande värde komme att
för framtiden belasta det i affärsföretaget nedlagda kapital, som skall
förräntas. Med hänsyn härtill har den principen varit under övervägande,
att avgörande beträffande frågan om det belopp, som bör påföras det
ifrågavarande affärsverkets kapital, skulle fattas först vid den tidpunkt,
då verket ansåge sig ur affärssynpunkt hava behov av beställningens
eller arbetets utförande. Olika förslag huru i sådant hänseende bokföringsmässigt
borde förfaras hava avgivits av riksräkenskapsverket.
Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet har jag
dock kommit till den uppfattningen, att, om möjligt, redan i Kungl.
Maj:ts beslut om anvisande av medel för de olika beställningarna eller
arbetena skall fastställas, med vilket belopp det ifrågavarande verkets
kapital bör av sådan anledning belastas och vilket belopp skall utgå av
det allmänna arbetslöshetsanslaget. Framhållas må även, att denna
princip hittills blivit följd, då kostnaderna för vissa arbeten, undantagsvis
även beställningar, bestritts med anlitande dels av det på 1921 års
tilläggsstat under »utgifter för kapitalökning» beviljade anslaget för arbeten
vid vissa av kommunikationsverken för bekämpande av arbetslösheten,
dels ock av det allmänna arbetslöshetsanslaget.

Chefen för kommunikationsdepartementet har för mig framhållit,
att det för den affärsmässiga skötseln av kommunikationsverken måste
anses vara av stor betydelse, att å verkens kapital vid ovan nämnda
fördelning ej påföres större belopp än som ur rent affärsmässiga synpunkter
kan anses skäligt, varvid hänsyn måste tagas ej endast till den

8

Riksdagens skrivelse Nr 62.

ytterligare nedgång i prisnivån, som kan förväntas, utan även till de
ränteförluster, som verken åsamkas genom att nödgas tidigare än eljest
skulle varit fallet utföra arbetena. Till hans uppfattning om vad sålunda
bör iakttagas kan jag ansluta mig.

Det belopp, som för beställningar och arbeten för kommunikationsverken
skulle utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget; har — med
hänsyn jämväl till att vissa av dessa arbeten såsom likställda med vanliga
nödhjälpsarbeten torde kunna bliva delaktiga i de för sistnämnda
arbetens finansiering avsedda medlen — beräknats till 10,000,000 kronor.»

Slutligen har riksdagens vederbörande utskott från vattenfallsstyrelsen
på begäran fått mottaga vissa ytterligare uppgifter i saken och kostnadsberäkningar,
innefattade i en den 4 mars 1922 avgiven promemoria,
varav riksdagen ansett sig här böra intaga följande: „

»De arbeten, som hittills blivit utförda, äro huvudsakligen rivning av
förutvarande fabriksbyggnader, bortmuddring av sten och pinmo å platsen för
kraftstationen, byggandet av en mycket lång och djup fångdamm kring hela byggnadsplatsen,
, bergsprängning inom det därigenom torrlagda schaktet samt utförandet
av det murverk, som utgör gräns mot älven för tilloppskanalen mellan regleringsdamm
och kraftstation. Kostnaden härför belöper f. n. å c:a 3.5 null. kr.

För arbetenas fortsatta bedrivande kan antingen tillämpas det arbetssätt
som föreslogs i Vattenfallsstyrelsens und. skrivelse den 27 sept. 1921, här benämnt
Alt. /, varigenom arbetena skulle nedläggas sedan man dessförinnan bl. a. utfört
sådana delar av kraftstationens grundläggning och omslutande murverk, att den
stora fångdammen kunde rivas. Totalkostnaden för anläggningen vid ett sådant
avbrott beräknades i sept. 1921 till 5.5 mill. kr., men kan på grund av därefter
skedd prissänkning f. n. kalkyleras till c:a 5.2 mill. kr.

Då emellertid Kungl. Maj:t ansett ett fortsättande av arbetena önskvärt
med hänsyn till arbetslösheten, har Vattenfallsstyrelsen verkställt nya kalkyler
över totalkostnaden för anläggningens omedelbara fullbordan, vilket kan ske på
omkring 2 år. Vid detta arbetssätt, som här benämnes Alt. II skulle i första
utbyggnaden installeras 3 st. vertikala maskiner om vardera 10,000 hkr., d. v. s.
tillsammans 30,000 hkr. Kostnaden för en sådan anläggning har vid olika tid -

punkter beräknats sålunda:

i aept. 1920. i sept. 1921. ‘i febr. 1922
Mill. Mill. Mill.

Vatten o. husbyggnader................ 9.40 9.10 8.80

Maskiner.............. 9.90 7.-50 5.05

Summa kronor 19.30 16.60 13.85

Om alt. I följes, måste den nuvarande arbetsstyrkan c:a 155 man minskas
till 50 man, vilken arbetsstyrka kan bibehållas till omkring 1 november 1922, då
det omslutande murverket torde bliva färdigt, varefter arbetet å platsen helt
nedlägges.

Riksdagens skrivelse Nr 02.

9

Enligt alt. 11 lian arbetsstyrkan å platsen ökas till 200 man i april månad
och denna arbetsstyrka erfordras även i genomsnitt under de 2 år, som åtgå för
utbyggandet av anläggningen i dess första skede med maskiner om tillsammans
30,000 hkr.

I enlighet med P M. av den 20 febr. 1921 beträffande de arbetstillfällen,
som härigenom skulle beredas, kan antagas att å platsen samt å mekaniska verkstäder,
förädlingsindustrier etc. skulle åtgå c:a 680,000 dagsverken för utförandet
av de återstående arbetena med kraftstationen vid Lilla Edet, men att då hela
anläggningen kunde utföras av svenska arbetare och med användande huvudsakligen
av svenska materialier och maskiner, därutöver en stor mängd dagsverken
skulle åtgå inom indirekta verksamhetsområden såsom för affärsanställda, skogsoch
transportarbetare m. fl.

Då, såsom nedan säges, Vattenfallsstyrelsen för att omedelbart kunna fortsätta
anläggningen behöver avsevärda belopp av arbetslöshetsmedel (= skattemedel),
har styrelsen tänkt sig, att vid dessa arbeten tillämpa en lägre lönenivå än
vid arbeten, som drivas utan bidrag av dylika medel. Såsom lämplig skillnad
har man tänkt sig c:a 20 %, varigenom vid nuvarande indextal och läge å arbetsmarknaden
en grovarbetarelön i Lilla Edet av 75 öre pr tim. skulle tillämpas
mot normalt 97 öre. Arbetena skulle dock som förut drivas på ackord, varvid
medelinkomsten pr arbetsdag vid nuvarande prisnivå beräknas bliva 7 ä 8 kr.
I samma mån som den allmänna lönenivån förändras, skulle även dessa löner
jämkas.

Anbudssummorna maskiner torde i genomsnitt utgöra 1.5 å 1.6 gånger billigaste
fredspris, vilket måste anses fullt acceptabelt, då nuvarande prisnivå kan
anses utgöra 1.8 ä 2.o gånger fredsprisnivån. Därav följer, att maskinleverantörerna
måste vara mycket sparsamma beträffande såväl administration som materialköp
och arbetskostnader för att utan förlust kunna fullgöra sina åtaganden.

I fråga om samtliga anläggningskostnader ligger det givetvis i Vattenfallsstyrelsens
intresse att söka i möjligaste män minska dem för att möjliggöra eu
skälig förräntning. Man torde därför kunna antaga, att anläggningens fortsättande
ej kommer att ske på sådant sätt, att den skulle medverka till att vidmakthålla
en högre prisnivå än som kan anses motsvara ett sunt näringsliv.

Trots den starka ovan angivna nedgången i totalkostnader från i september
1920 till nu anser sig Vattenfallsstyrelsen på grund av den starka depressionen,
som jämväl i hög grad försvårar kraftavsättning till vinstgivande pris, icke
kunna tillstyrka anläggningens omedelbara fortsättande, utan att ett belopp av
3.5 mill. kr. av arbetslöshetsmedel ställes till styrelsens förfogande. Anläggningskostnaden
13.85 mill. skulle härigenom av Vattenfallsstyrelsen kunna nedskrivas
till 10.35 mill., å vilket belopp skälig förräntning torde kunna förväntas. Vattenfallsstyrelsen
har därvid förutsatt, att järn vägselektrifieringen Stockholm—Göteborg
och däremot svarande energileverans skall komma till stånd utan längre
dröjsmål, sedan prisnivån stadgat sig och näringslivet börjat återhämta sig.

För de olika budgetåren fördela sig anslagsbehoven enl. alt. II sålunda:

t. o. m. 1921 ...........................3.5

år 1922 .............................. 5.25

Vi—s" e 1923............................ 2.50

V» 1923—s°/6 1921.................... 2,60

Samma 13.85

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 61—63.

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 6Z.

Hittills äro anslagna 7.7 5 null. för Lilla Edetstation. Anslagens fördelning
mellan låne- och skattemedel kunde lämpligen ske sålunda:

Lånemedel

Skattemedel

Summa

t. o. m. 1921.........

........3.50

—

3.60

för år 1922 ..........

.........1.75

3.50

5.25

för ‘/i-80/» 1923 ......

........2.50 7.75

—

2.50

för ‘/i 1923 »o/e 1924 .....

......... 2.60

—

2.60

Samma kr. 10.35

3.50

13.86

Då anslagsbehovet av lånemedel t. o. m. lista halvåret 1923 är täckt av
redan anvisade medel, erfordras intet anslag å kapitalökning av 1922 års riksdag,
varemot nödhjälpsmedel till ett belopp av 3.5 mill. böra ställas till förfogande
för denna anläggning under år 1922. Det hör anmärkas, att det belopp om 4.5
mill. kr., som är uppgivet å sid. 31 i Kungl. Maj:ts proposition nr 11 om arbetslöshetsanslagen
för materiel till kraftstationsarbeten vid Lilla Edet, avsåg det
belopp, vartill kostnaden för maskiner då beräknades uppgå, om 2 st. maskinaggregat
omedelbart skulle beställas. Av denna kostnad var endast en del avsedd
att bestridas av skattemedel, enär givetvis det bidrag av skattemedel, som Vattenfallsstyrelsen
anser oundgängligt för anläggningens fortsättande, bör fördelas
mellan kostnaderna för såväl vatten- och husbyggnader som för maskinell utrustning.

Med anledning av att, enligt vad riksdagen inhämtat, det är av största
betydelse ur synpunkten av arbetets planläggning att avgörande snarast möjligt
träffas, huruvida detsamma nu skall avbrytas eller fortsättas i huvudsaklig
överensstämmelse med hittills följd plan, har riksdagen, oaktat det nära
samband frågan äger med spörsmålet om åtgärder för arbetslöshetens
bekämpande och att däruti måhända kunnat ligga anledning till att uppskjuta
frågan till den slutliga behandlingen av Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 11, likväl ansett sig höra* redan nu uttala sig i ämnet, i
trots av att något Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan icke blivit
riksdagen förelagt.

Vid den prövning riksdagen sålunda nu underkastat frågan, har
riksdagen i likhet med departementschefen kommit till det resultat att
arbetena lämpligen böra fortsättas och avslutas i normal ordning.
Visserligen måste det betraktas såsom en principiell oegentlighet att, på
sätt av vattenfallsstyrelsens uttalanden framgår, den för anläggningens
fullbordande beräknade kostnaden, 13.85 miljoner kronor, icke kan antagas
— med den avsättning å elektrisk energi, som under de närmaste åren kan
förväntas — komma att bliva på ett tillfredsställande sätt förräntad, men
denna olägenhet anser riksdagen uppvägas av de fördelar arbetenas fortsättande
erbjuda i form av möjlighet såväl för styrelsen att under en

Riksdagens skrivelse Nr 62.

11

avsevärd tid framåt i sin tjänst kunna bibehålla och sysselsätta en erfaren
ock yrkesskicklig arbetarestam på omkring 200 personer som ock
för de enskilda industriföretag, hos vilka materiellbeställningarna komma
att placeras, att bereda arbetstillfällen åt vid dessa industrier anställda
arbetare.

Härjämte har beträffande särskilt förhållandena vid Lilla Edet
från vederbörande kommun för riksdagens vederbörande utskott framhållits
det bekymmersamma läge, vari kommunen kommit genom att statsverket
efter inköp av Lilla EdetS Pappersbruks Aktiebolag tillhöriga fabriker
och vattenfall nedlagt bruksdriften och rivit fabriksbyggnaderna för
vattenfallets utbyggande — en åtgärd, varigenom såväl allra största delen
av den vid pappersbruket anställda arbetarestammen av omkring 600 man
blivit arbetslös som ock kommunen lidit en ytterst kännbar minskning i
sin skatteinkomst; och ansåge kommunen därföre att dess ekonomiska läge
förtjänade största hänsyn från statsmakternas sida. Riksdagen har funnit
de av kommunen sålunda framförda synpunkterna icke kunna frånkännas
ett visst fog. Även om riksdagen givetvis måste ställa sig avvisande till
tanken att statsverket i allmänhet skulle skäligen vara pliktigt att i större
eller mindre grad hålla vederbörande kommuner skadeslösa för de olägenheter
av en eller annan art som i fall sådana som det förevarande
kunna för dem uppkomma, har riksdagen å andra sidan icke kunnat
undgå att finna, att i det föreliggande särskilda fallet omständigheterna
tala för att icke staten bör genom att nu avbryta utbyggandet av kraftstationen
öka de ekonomiska svårigheter vari kommunen, åtminstone
delvis genom statens egna åtgärder, befinner sig. Riksdagen har alltså
härutinnan funnit ett ytterligare skäl för sin åsikt att arbetena nu böra
fortsättas.

Beträffande materiellbeställningarna vill riksdagen framhålla angelägenheten
av att så stor del som möjligt av maskiner och därför erforderlig
materiell må tillverkas inom landet, och att alltså endast där
sådant oundgängligen är av nöden den svenska leverantören överlåter en
del av beställningen på utländsk firma. I detta sammanhang har riksdagen,
som inhämtat, att för närvarande provningar pågå för ut experimenterande
av den för kraftstationen lämpligaste turbin typen, likaledes
velat framhålla nödvändigheten av att man icke av hänsyn till arbetenas
fortskyndande avslutar beställningar eller eljest vidtager åtgärder, som
föregripa ifrågavarande undersökningars resultat.

I avseende å de löner, som skola betalas vid arbetena å Lilla
Edet, har vattenfallsstyrelsen tänkt sig en lägre lönenivå än som skulle
ifrågakomma, om arbetet bedreves i vanlig ordning. Då det ifrågavarande

12

Riksdagens skrivelse Nr 6£.

arbetet till väsentlig del har karaktären av nödhj årsarbete, synes det
riksdagen skäligt att även en viss reduktion i arbetslönen äger rum. Ett
dylikt förfarande står också i överensstämmelse med de grunder för utmätande
av lönerna vid kommunikationsverkens arbeten för bekämpande
av arbetslösheten, som av departementschefen i propositionen nr 158
vid 1921 års riksdag angåvos. Departementschefen uttalade nämligen
såsom sin åsikt i frågan att i de fall, där arbetena i avsevärd grad kunde
betraktas såsom nödhjälpsarbeten, torde, liksom vid övriga sådana arbeten
i regel plägade ske, lägre arbetslöner * än de i allmänhet vid verkens
byggnader gällande böra tillämpas, ehuru frihet borde finnas att laga
efter omständigheterna. Detta departementschefens uttalande lämnades
av riksdagen utan erinran.

Såsom ovan nämnts, beräknar vattenfallsstyrelsen totalkostnaden
för anläggningen i fullbordat skick till 13.85 miljoner kronor. Av hänsyn
till den motsedda omöjligheten att förränta detta kapital ifrågasätter
styrelsen nu, att endast ett belopp av 10.35 miljoner kronor skall utgå av
lånemedel såsom utgift för kapitalökning, under det att återstoden, 3.5
miljoner kronor, skulle anvisas av arbetslöshetsanslaget, d. v. s. av andra
statsinkomster än lånemedel. I anslutning härtill skulle anläggningens
värde i räkenskapen endast upptagas till ett belopp motsvarande berörda
av lånemedel däri nedlagda kapital, 10.35 miljoner kronor. Med hänsyn
till den ståndpunkt riksdagen, enligt vad här ovan närmare utvecklats,
intager till frågan om arbetenas fortsättande i trots av att en tillfredsställande
avkastning av anläggningen icke under de närmaste åren torde kunna
beräknas och då, såsom riksdagen jämväl förut framhållit, arbetena till avsevärd
del kunna betraktas såsom nödhjälpsarbeten, har riksdagen för sin del
intet att erinra mot att eu del av kostnaden bestrides av arbetslöshetsmedel.
Det i sådant avseende föreslagna beloppet, 3.5 miljoner kronor, finner riksdagen
lämpligt avvägt. Detta belopp jämte vad som finnes odisponerat,
omkring 2.5 miljoner kronor, av de för anläggningen redan beviljade
anslagen av lånemedel, 7.75 miljoner kronor, beräknas förslå för arbetenas
bedrivande t. o. m. den 30 juni 1923. Något särskilt anslag för ändamålet
skulle således icke behöva av innevarande riksdag beviljas.

En sammanfattning av det ovan anförda giver alltså vid handen,
att enligt riksdagens mening hinder ej bör möta för Eders Kungl. Maj:t
att vidtaga nödiga anordningar för fortsättande av arbetena med utbyggande
av kraftstationen vid Lilla Edet samt att för sådant ändamål disponera
dels ännu oanvänd del av de för berörda ändamål redan beviljade
medel, dels ock intill ett belopp av högst 3.5 miljoner kronor av de
medel, som innevarande riksdag i anledning av Eders Kungl. Maj ds pro -

Riksdagens skrivelse Nr 6/!.

VA

position nr 11 anvisat eller kan komma att anvisa för arbetslöshetens
bekämpande.

Denna riksdagens uppfattning av förevarande fråga har riksdagen
härigenom velat bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom.

Stockholm den 24 mars 1922.

Med undersåtlig vördnad.