6

Riksdagens skrivelse Nr 54.

Nr 54.

Godkflnd av första kammaren den 11 mars 1922.

GodkSnd av andra kammaren den 11 mars 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen och
propositionen om tillägg sstat för år 1922 gjorda framställningar
om vissa anslag till patent- och registreringsverket.

(Statsutskottets utlåtande nr 14.)

Till Konungen.

1 den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—30 juni
1923 har Eders Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln, med åberopande
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden
samma dag, punkterna 19 och 21, föreslagit riksdagen att

dels, för år räknat, minska det i staten för patent- och registreringsverket
upptagna förslagsanslaget till renskrivning och skrivmaterialier
m. m., nu 105,000 kronor, med 15,900 kronor till 89,100 kronor,
dels, likaledes för år räknat, höja det i samma stat upptagna förslagsanslaget
till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,
nu 1,600 kronor, med 1,600 kronor till 3,200 kronor,

dels för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till upprätthållande av patent- och registreringsverkets
verksamhet, nu 970,440 kronor, med hälften av det belopp, som, vid
bifall till vad ovan föreslagits, skulle utgöra slutsumman av staten för
patent- och registreringsverket, eller 478,070 kronor, att direkt utgå av
patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel,

Riksdagens skrivelse Nr 54.

7

dels ock för beredande av tillfällig försträckning åt patent- och
registreringsverket å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett förslagsanslag, högst, 75,000 kronor, att av patent- och registreringsverket
återbetalas, i den mån reservationerna å anslaget till upprätthållande
av ämbetsverkets verksamhet därtill lämna tillgång.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i den ovanberörda dag avlåtna propositionen
med förslag till tilläggsstat för år 1922 under samma huvudtitel
(punkt 4) föreslagit riksdagen att för beredande av tillfällig försträckning
åt patent- och registreringsverket å tilläggsstat för år 1922
anvisa ett förslagsanslag, högst, 225,000 kronor, att av patent- och
registreringsverket likaledes återbetalas i den mån reservationerna å
anslaget till upprätthållande av ämbetsverkets verksamhet därtill lämna
tillgång.

I 1922 års riksstat är det ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande
av patent- och registreringsverkets verksamhet uppfört med
970,440 kronor, att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters
medel direkt utgå.

kronor 509,000
» 138,000

b 105,000

Den för ämbetsverket godkända staten har följande utseende:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis beräknade
till ...........................................................................

Vikariatsersättningar samt avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m., förslagsvis beräknade till ..
Renskrivning och skrivmaterialier, postavgifter, hyror,
bränsle, lyse, renhållning och städning samt inventariers
anskaffande och underhåll m. m., förslagsvis beräknat
till .............................................................................

Böcker och tidskrifter, tryckning och bindningskostnader,
kungörelser och publikationer m. m., efter avdrag av
influtna prenumerationsavgifter och dylikt, förslagsvis
beräknat till.................................................................

Återställda registreringsavgifter, förslagsvis beräknade

till ............................................................................................

Bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,

förslagsvis beräknat till ....................................................

Pensioner åt avskedade tjänstemän, förslagsvis beräknade
till..................................................................................

200,000

15,000

1,600

1,840

Summa kronor 970,440.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle i ovanstående
stat vidtagas de ändringar, att, för helt år räknat, anslaget till ren -

8

Riksdagens skrivelse Nr 54.

skrivning, skrivmaterialier m. m., nu 105,000 kronor, sänkes med 15,900
kronor till 89,100 kronor och anslaget till bidrag till patentunionens
internationella byrå i Bern, nu 1,600 kronor, höjes med 1,600 kronor
till 3,200 kronor. Slutsumman av helårsstaten, nu 970,440 kronor,
skulle alltså sänkas till 956,140 kronor, varav å övergångsbudgeten skulle
uppföras halva beloppet eller 478,070 kronor.

De av Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen för första halvåret
1923 samt å 1922 års tilläggsstat äskade anslagen för beredande av
tillfällig förstärkning åt patent- och registreringsverket äro föranledda
därav, att verket, enligt vad detsamma i skrivelse den 25 november
1921 hos Eders Kungl. Maj:t anmält, imder den närmaste tiden icke
vore i stånd att, såsom avsetts, med de till förfogande stående medel
helt bestrida de av verkets drift föranledda utgifterna.

Innan riksdagen ingår i prövning av Eders Kungl. Maj:ts nu föreliggande
förslag, får riksdagen till en början erinra om, att patent- och
registreringsverket redau i skrivelse den 5 november 1920 till Eders Kungl.
Magt anmälde, att ämbetsverket ansåg sig icke vara i stånd att med de till
verkets förfogande stående medel bestrida, jämte de löpande utgifterna
för uppehållande av verkets drift, jämväl de resterande kostnaderna för
uppförande och inredning av verkets då ännu icke fullbordade nybyggnad.
På grund av denna framställning föreslog Eders Kungl. Maj:t sistlidet
års riksdag att för tillfällig förstärkning av reservationsanslaget till
upprätthållande av patent- och registreringsverkets verksamhet å tillläggsstat
för år 1921 anvisa ett förslagsanslag å högst 1^000,000 kronor,
att av patent- och registreringsverket återbetalas i den mån reservationerna
å förstnämnda anslag därtill lämnade tillgång. Med anledning
av denna framställning uttalade riksdagen, att riksdagen visserligen
funnit ett förstärkningsanslag för ifrågavarande ändamål oundgängligt,
men ansåge sig riksdagen kunna ifrågasätta, huruvida icke
ett avsevärt lägre belopp än det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna skulle
kunna visa sig tillräckligt. Efter under hand erhållet meddelande om att
ämbetsverket för nybyggnadsarbetet vållats viss oförutsedd utgift, fann
riksdagen sig likväl icke kunna bestämma anslaget lägre än 900,000
kronor, vilket belopp av riksdagen anvisades på det av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna villkoret.

Tillika får riksdagen erinra, att vid prövning av det förslag till
ordinarie stat för patent- och registreringsverket år 1922, som Eders Kungl.
Maj:t framlade för sistlidet års riksdag, riksdagen anförde bland annat,
att riksdagen icke kunnat undgå att finna de för renskrivning och skriv -

Riksdagens skrivelse Nr 54-

9

materialier in. in. samt böcker och tidskrifter m. in. upptagna anslagsposterna
å 105,000 ocli 200,000 kronor alltför högt beräknade. Riksdagen,
som emellertid ansåg sig icke böra då vidtaga en nedsättning
av posterna i fråga, förutsatte dock, att posterna till ett kommande år
i avsevärd mån begränsades, och betonade riksdagen angelägenheten
av, att i verkets administration all nödig sparsamhet iakttoges samt att
varje överflödig utgift undvekes.

Då riksdagen nu haft att pröva Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag
om anslag dels till upprätthållande av patent- och registreringsverkets
verksamhet under första halvåret 1923 dels ock till beredande .av tillfällig
förstärkning åt ämbetsverket ävensom verkets till grund för dessa
förslag till Eders Kungl. Maj:t ingivna framställningar, har riksdagen funnit,
att de erinringar, riksdagen, på sätt ovan nämnts, föregående år vid
beviljande av anslag till verket i fråga fann anledning uttala, icke blivit
av verket tillräckligt beaktade. Att så icke skett, torde bland annat
framgå därav, att verket fortfarande befinner sig i den situationen, att
dess inkomster, trots det under senaste tiden handlagda stora antalet
patentansökningar och beslutad höjning av avgifterna för registrering i
aktiebolagsregistret, icke förslå till täckande av verkets driftkostnader.
I likhet med departementschefen finner ock riksdagen verkets anspråk
på direkta statsanslag för verksamhetens uppehållande ägnade att väcka
stark betänksamhet.

Vad då först vidkommer det ordinarie reservationsanslaget för halvåret
1 januari—30 juni 1923 synes det riksdagen, som om någon ytterligare
minskning skulle kunnat åstadkommas beträffande posten vikariatsersättningar
samt avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. Därest,
såsom riksdagen förutsätter, den av riksdagen för bland annat de
centrala ämbetsverken från och med innevarande år beslutade utökningen
av arbetstiden med en sjunde timme blir på vederbörligt sätt utnyttjad
samt verkets arbete över huvud taget rationellt utföres, så att ett mot
arbetstiden i övrigt svarande resultat därunder utvinnes, torde nämligen
avarbetningen av den kvarstående balansen å oavgjorda ärenden på ett
för allmänheten tillfredsställande sätt kunna bedrivas även med viss
personalminskning utöver den av departementschefen ifrågasatta. Riksdagen
finner sig dock ej för närvarande böra vidtaga sådan minskning. Vidare
synes det riksdagen, att den i anslaget ingående för inköp av böcker och
tidskrifter samt för tryckning och bindningskostnader m. m. avsedda
anslagsposten borde genom hittills i tillräcklig omfattning uppenbarligen
icke vidtagna förbilligande åtgärder av olika slag kunna något nedbringas.
Riksdagen har därför ansett sig böra, för helt år räknat,
Bihang till riksdagens protolcoU 1922. 14 samt. Nr 51—55. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 54.

nedsätta denna anslagspost med 20,000 kronor eller för jämnande av
ordinarie reservationsanslagets slutsumma 20,140 kronor. På grund
härav och då riksdagen i övrigt icke ansett sig böra vidtaga någon
ändring i de av Eders Kungl. Maj:t för upprätthållande av patent- och
registreringsverkets verksamhet äskade anslagsposterna, kommer ifrågavarande
anslag för första halvåret 1923 att sluta å 468,000 kronor.

Beträffande härefter de av Eders Kungl. Maj:t å 1922 års tilläggsstat
och för första halvåret 1923 till beredande av tillfällig förstärkning åt
patent- och registreringsverket äskade anslagen har riksdagen, med hänsyn
till verkets ekonomiska ställning, funnit det vara av behovet oundgängligen
påkallat, att jämväl medel för ändamålet i fråga av riksdagen
anvisas. Kostnaderna för verkets nybyggnad och uppköp av inventarier,
sammanlagt omkring 3,300,000 kronor, hava nämligen jämte verkets
övriga omkostnader så fullständigt uttömt verkets tidigare besparingar,
att verket nu saknar nödiga rörelsemedel för uppehållande av driften.

I sammanhang med frågan om kostnaden för nybyggnaden har
riksdagen fäst sin uppmärksamhet vid ett skiljedomsförfarande rörande
vissa av dessa kostnader, angående vilket riksdagen av handlingarna i
ärendet inhämtat följande.

Enligt ett den 31 december 1917 mellan dåvarande överintendentsämbetet,
å ena, samt byggnadsfirman Zetterberg aktiebolag, å andra
sidan, upprättat kontrakt åtog sig firman att på entreprenad mot erhållande
av en summa av 1,490,000 kronor uppföra berörda nybyggnad
i enlighet med bestämmelserna i samma kontrakt. I § 9 av kontraktet
stadgades, att om hindrande strejk, lockout eller blockad uppstode
utan entreprenörens förvållande, entreprenören skulle vara berättigad
till förlängning av arbetstiden, motsvarande den tidsförlust han
bevisligen lidit, men skulle icke äga rätt till annan ersättning. Detsamma
skulle även gälla om entreprenören hindrades i sitt arbete av
force majeure. Enligt § 24 finge tvist rörande tolkningen och tillämpningen
av kontraktet med tillhörande ritningar och beskrivningar och
därmed sammanhängande åtaganden ej dragas under domstols prövning
utan skulle hänskjutas till Sveriges tekniskt-industriella skiljedomsinstitut.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 28 november 1918 anhöll
entreprenören dels på grund av utbruten långvarig strejk om förlängning
av entreprenadtiden dels ock på grund av framtvingade högre arbetspriser
och minskad arbetstid om tillägg till entreprenadsumman. Genom
beslut den 12 december 1918 fann styrelsen framställningen ej kunna
bifallas.

11

Riksdagens skrivelse Nr 54.

Efter förnyade liknande yrkanden påkallade entreprenören den 4
oktober 1920 hos ovannämnda skiljedomsinstitut tillämpning av det i
§ 24 av kontraktet omhandlade skiljedomsavtalet, under framhållande
av att sedermera flera omständigheter tillkommit, över vilka någon entreprenör
ej kunnat råda och på grund av vilka firman enligt kontraktet
måste vara berättigad såväl till förlängning av entreprenadtiden som
ock till ersättning för uppkommen merkostnad, vilken närmast hänförde
sig till arbetarnas ökade avlöning och minskade arbetstid i
förhållande till de vid kontraktets avslutande rådande arbetsavtalen.
Byggnadsstyrelsen bestred, att de av firman sålunda väckta anspråken
enligt parternas avtal utgjorde föremål för avgörande genom skiljemän.
Den 26 oktober 1920 utsåg institutet skiljemän. Firman yrkade
inför skiljedomstolen åläggande för byggnadsstyrelsen att till firman
utgiva ett belopp av 324,855 kronor 2 öre. Styrelsen företräddes
inför domstolen av utav justitiekanslersämbetet utsett ombud. Under
handläggningen av målet förklarade sig nämnda ombud frånträda invändningen
ifraga om skiljedomstolens behörighet att pröva tvisten.
Vidare medgav ombudet, att tiden för skiljedomens meddelande utsträcktes
till utgången av april 1921.

Den 19 april 1921 meddelades dom i saken, därvid domstolen,
enär styrelsen återkallat sin invändning ifråga om dess behörighet,
fann vidare yttrande därutinnan ej vara av nöden, men ansåg sig i
anledning av ett efter berörda återkallande från styrelsens sida gjort
uttalande böra uttryckligen förklara, att den i allt fall funnit invändningen
icke förtjäna avseende. Vidkommande själva saken prövade
skiljedomstolen rättvist och billigt på det sätt bifalla firmans talan, att
styrelsen förpliktades såsom gottgörelse i ifrågavarande hänseende till
firman utgiva ett skäligen jämkat belopp av 77,000 kronor. Vidare
förklarades firman berättigad till förlängning i entreprenadtiden med 40
söckendagar. Kostnaderna för skiljedomen, 10,525 kronor, skulle gäldas
till hälften av vardera parten.

Efter det byggnadsstyrelsen hos Eders Kungl. Maj:t anmält vad sålunda
förekommit, inhämtade Eders Kungl. Maj:t yttrande i saken från justitiekanslersämbetet,
som i utlåtande den 8 juni 1921 framhöll, bland annat, att
det enligt ämbetets uppfattning måste ur rättslig synpunkt anses ganska
märkligt, att skiljemännen, med den lydelse entreprenadkontraktet hade,
kunnat förplikta kronan att utgiva gottgörelse till entreprenören för
ifrågavarande merkostnader. Att på materiella skäl överklaga skiljedomen
vore emellertid lagligen uteslutet. Däremot förelåg möjlighet att
få prövade vissa frågor av formell innebörd, nämligen huruvida tvisten

12 Riksdagens skrivelse Nr 54.

skjutits under skiljemännen samt huruvida skiljedomen meddelats inom
stadgad tid. I båda frågorna förelågo emellertid av kronans ombud
inför skiljemännen gjorda medgivanden. Ehuru ämbetet för sin del
ansåge det tvivelaktigt, huruvida ombudet varit behörigt att göra berörda
medgivande, torde dock utsikten att pa antydda grunder undgå
verkställigheten av domen icke vara stor. Ämbetet ansag sig därför
icke böra avstyrka att besparingarna å anslaget till upprätthållande av
patent- och registreringsverkets verksamhet toges i anspråk för fullgörande
av kronans betalningsskyldighet på grund av skiljomannaförfarandet.
Ämbetet ville emellertid ifrågasätta, om det icke vore skäl att
för framtiden söka undvika skiljemannaklausuler i byggnadsstyrelsens
entreprenadkontrakt.

Genom brev den 7 juli 1921 bemyndigade Eders Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen
att till vederbörande utbetala de genom skiljedomen utdömda
belopp jämte arvode till styrelsens ombud, 2,550 kronor, eller
tillhopa 84,812 kronor 50 öre jämte 6 procents ränta å viss del av
sistnämnda belopp. Det belopp som för den slutliga uppgörelsen av
patent- och registreringsverket tillhandahölls byggnadsstyrelsen utgjorde
85,855 kronor.

Vad sålunda förekommit har riksdagen funnit anmärkningsvärt.
Redan den omständigheten att sådan anordning vidtagits, att en
eventuell tvist, däri statsverket är part, skall avgöras av skiljemän,
som tillsättas av en enskild institution, utan rätt för vederbörande statsmyndighet
att taga någon del i personvalet, måste anses synnerligen
betänklig. Vidare har ej heller, såvitt av handlingarna framgår, något
försök gjorts att få skiljedomen upphävd, vilket, med hänsyn till vad
justitiekanslern anfört i ärendet, synes kunnat vara väl motiverat.
Överhuvudtaget kan man icke värja sig för den uppfattningen, att
vid behandlingen av detta ärende statsverkets intressen icke blivit av
dem det vederbort på önskvärt sätt tillvaratagna. Riksdagen har emellertid
uppmärksammat, att dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet
med anledning av vad i ärendet förekommit sett sig föranlåten
att den 28 juli 1921 från ett stort antal verk och inrättningar inhämta
yttranden, huruvida det kan anses lämpligt att för framtiden i avtal om
utförande på entreprenad av visst arbete för deras räkning intaga bestämmelse
om att tvister på grund av avtalet icke.få instämmas till
domstol utan skola hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Enligt vad ovan nämnts, har riksdagen emellertid funnit det vara
oundgängligt, att patent- och registreringsverket erhåller särskild kassa -

Riksdagens skrivelse Nr 54.

13

förstärkning. Med hänsyn, bland annat, till att de från verkets medel
utgående dyrtidstilläggen åt verkets personal synas komma att nedgå
betydligt under de i tidigare kalkyler beräknade beloppen, har riksdagen
funnit sig kunna vidtaga en nedsättning av de av Eders Kungl. Maj:t
äskade anslagen med 25,000 kronor, vilken nedsättning riksdagen anser
böra vidtagas å det å 1922 års tilläggsstat uppförda anslaget,

225.000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,
att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
dels för år räknat, minskat det i staten för patent- och registreringsverket
upptagna förslagsanslaget till renskrivning och skrivmaterialier
m. m., nu 105,000 kronor, med 15,900 kronor till 89,100 kronor;

dels likaledes för år räknat, minskat det i samma stat upptagna
förslagsanslag till böcker och tidskrifter m. m., nu 200,000 kronor,
med 20,140 kronor till 179,860 kronor;

dels likaledes för år räknat, höjt det i samma stat upptagna
förslagsanslaget till bidrag till patentunionens internationella byrå i
Bern, nu 1,600 kronor, med 1,600 kronor till 3,200 kronor;

dels för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptagit det ordinarie
reservationsanslaget till upprätthållande av patent- och registreriugsverkets
verksamhet, nu 970,440 kronor, med hälften av det belopp, som,
på grund av vad riksdagen sålunda beslutat, kommer att utgöra slutsumman
av staten för patent- och registreringsverket, eller 468,000 kronor,
att direkt utgå av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters
medel;

dels ock för beredande av tillfällig försträckning åt patent- och
registreringsverket anvisat

ej mindre å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,
högst, 75,000 kronor,

än även å tilläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,

200.000 kronor,

att av patent- och registreringsverket återbetalas i den mån reservationerna
å anslaget till upprätthållande av ämbetsverkets verksamhet
därtill lämna tillgång.

Stockholm den 11 mars 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 51—55.

3