Riksdagens skrivelse Nr 2Ö.
5
Nr 29.
Godkänd av första kammaren den 18 februari 1922.
Godkänd av andra kammaren den 18 februari 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Alaj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning
av lagen den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring m. m.
(Andra lagutskottets utlåtande nr 5.)
Till Konungen.
Genom en den 20 januari 1922 dagtecknad proposition, nr 19, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 22 juni 1921 (nr 321)
med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring; och
2) lag om jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet.
Med överlämnaude av andra lagutskottets i ärendet avgivna, av
riksdagen godkända utlåtande nr 5 får riksdagen, med förklarande att
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke av riksdagen i oförändrat
skick antagits, anmäla, att riksdagen för sin del antagit följande:
l:o) Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 22 juni 1921 (nr 321) med vissa
bestämmelser mot oskälig arrendestegring.
Härigenom förordnas, att lagen den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring, vilken lag gäller till den 1
6
Riksdagens skrivelse Nr 29.
juni 1922, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 mars 1923; dock
skall från och med den 1 juni 1922 1 § hava följande lydelse:
Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917,
är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag efter
avtalets ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid icke lät sig
beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart oskälig; äge
arrendator!! rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden från
och med den 1 oktober 1917 till den 1 mars 1923, påfordra, att skälig
andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda åsämjes,
må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.
Beträffande beslut, som av i lagen omförmäld nämnd fattats före
den 1 mars 1923, skall vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande gälla.
2:o) Lag
om
jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet.
Härigenom förordnas som följer:
Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 januari 1918,
är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom fullgörande
av dagsverken, körslor eller andra arbetsprestationer eller att mot
ersättning utgöra visst antal prestationer av nyssnämnda slag, å dylika
prestationer efter avtalets ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid
icke lät sig beräkna, och finnes i följd härav, att värdet av vad arrendatorn
enligt avtalet har att utgöra står i uppenbart missförhållande till
de honom genom avtalet tillförsäkrade förmåner, äge arrendator!! rätt
att, såvitt angår arbetsprestationer, vilka skola fullgöras under tiden
från och med den 14 mars 1921 till den 1 mars 1923, påfordra, att skälig
andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda
åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.
Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om storleken av den
andel i prisstegringen, som efter vad ovan sägs må tillkomma arrendatorn,
skall vad i 2—6 §§ i lagen med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring
för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.
7
Riksdagens skrivelse Nr 29.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1922 och gäller till den 1 mars
1923, dock skall beträffande beslut, som av sådan nämnd, som avses i
ovannämnda lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring,
fattats före den 1 mars 1923, vad i 4 och 5 §§ i samma lag är stadgat
äga motsvarande tillämpning jämväl efter den 28 februari 1923.
Stockholm den 18 februari 1922.
Med undersåtlig vördnad.