Riksdagens skrivelse Nr 276.
1
Nr 276.
Godkänd av första kammaren den 7 juni 1922.
Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående godkännande av tullverkets utgiftsstater
för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 116.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, dels (punkt 26) beräkna
det ordinarie förslagsanslaget till tullverket till 8,580,000 kronor;
dels ock (punkt 27) för bestridande av övergångsavlöning under år 1923
till tullverkets personal bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln
å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 beräkna ett förslagsanslag
av 428,000 kronor.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t i den till riksdagen den 7 januari
1922 avlåtna propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1922, under
åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 saml. Nr 276—277. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 276.
proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, dels (punkt 6)
för uppförande under år 1922 av bostadslägenheter åt viss tullpersonal
å tilläggsstat för samma år såsom förslagsanslag beräkna ett belopp av
116.000 kronor; dels (punkt 7) för ökning av arbetskrafterna vid tullverket
å tilläggsstat för år 1922 såsom förslagsanslag, högst, beräkna
ett belopp av 93,800 kronor; dels ock (punkt 8) till bestridande av
diverse utgifter vid tullverket å tilläggsstat för år 1922 såsom förslagsanslag,
högst, beräkna ett belopp av 25,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den
17 februari 1922 dagtecknad proposition (nr 89), under åberopande av
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
den 22 juni 1921 (nr 451) skall från och med den 1 januari
1923 äga tillämpning å befattningshavare vid generaltullstyrelsen och
tullstateu;
dels besluta, att 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente skall
från och med den 1 januari 1923 hava följande ändrade lydelse:
»1. För följande befattningar, vilka tillsättas genom förordnande
på viss tid, nämligen generaldirektörs- och chefsbefattningarna vid
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och kommerskollegium
ävensom generaltulldirektörs- och chefsbefattningen vid tullverket,
utgår arvode, för år räknat, med 19,000 kronor. För kustbevakningsinspektörsbefattningen
vid tullverket, vilken befattning likaledes tillsättes
genom förordnande på viss tid, utgår arvode, för år räknat, med
10.000 kronor»;
dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte
de för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i
9 § av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas på följande
sätt:
Riksdagens skrivelse Nr 276.
3
'' liefattningar |
Lönegrader |
Befattningar |
Lönegrader |
Generaltullstyrelsen och tnllstaten. |
5 tullförvaltare av klass 1 A ...... |
B 16 |
|
3 tullkommissarier ..................... |
B 16 |
||
Generaltullstyrelsen. |
6 tullförvaltare av klass 1 B ...... |
B 15 |
|
a. Manliga befattningshavare. |
|||
20 tullöverkontrollörer .................. |
B 15 |
||
1 generaltulldirektör, arvode enligt |
— |
16 förste tullkontrollörer............... |
B 14 |
B 20 |
1 gränsbevakningschef ............... |
B 14 |
|
1 kustbevakningsinspektör, arvode |
20 tullförvaltare av klass 2............ |
B 14 |
|
enligt 5 § i avlöningsreglementet |
— |
14 tullförvaltare av klass 3............ |
B 13 |
1 chef för statistiska avdelningen... |
B 16 |
126 tullkontrollörer........................ |
B 13 |
B 15 |
11 1 11 Pr It*- 11 i |
B 11 |
|
2 förste revisorer ........................ |
B 15 |
B 11 |
|
B 15 |
B 9 |
||
2 sekreterare ............................. |
B 15 |
402 kammarskrivare ........*............ |
B 9 |
B 13 |
B ft |
||
2 notarier.................................... |
B 13 |
10 gränsöveruppsyningsmän ......... |
B 6 |
1 registrator................................. |
B 13 |
22 kustöveruppsyningsmän............ |
B 6 |
B 13 |
R 8 |
||
1 materialförvaltare .................... |
B 8 |
131 tullöveruppsyningsmän ............ |
B 6 |
2 förste expeditionsvakter ............ |
B 3 |
199 gränsuppsyningsmän ............... |
B 4 |
7 expeditionsvakter ..................... |
B 1 |
B 4 |
|
b. Kvinnliga befattningshavare. |
477 tulluppsyningsman ................. |
B 4 |
|
42 förste kustvakter..................... |
B 3 |
||
4 kontorsskrivare ........................ |
C 5 |
||
149 kustvakter .............................. |
B 2 |
||
14 kanslibiträden........................... |
C 3 |
||
20 kontorsbiträden ....................... |
C 2 |
699 tillsyningsman ........................ |
B 2 |
5 skrivbiträden ........................... |
C 1 |
30 kustbevakningsbiträden ............ |
B 1 |
100 tullvakter .............................. |
B 1 |
||
Tullstaten. |
|||
a. Manliga befattningshavare. |
b. Kvinnliga befattningshavare. |
||
fi 19 |
1 kontorsskrivare........................ |
C 5 |
|
3 tullöverinspektörer..................... |
B 17 |
5 kanslibiträden ........................ |
C 3 |
B 16 |
C 2 |
||
; 3 tulldirektörsassistenter.............. |
B 16 |
12 skrivbiträden........................... |
C 1 |
4
Riksdagens skrivelse Nr 276.
dels besluta, att i den till avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckning
skola under sjunde huvudtiteln för generaltullstyrelsen och tullstaten
införas nu angivna benämningar å samt lönegrader för tjänstebefattningar
därstädes;
dels godkänna följande särskilda bestämmelser att från och med
den 1 januari 1923 lända till efterrättelse beträffande tjänstemän vid
generaltullstyrelsen och tullstaten, nämligen:
med ordinäre befattning vid tullverket må förenas uppdrag såsom
tullverkets ombudsman, därest generaltullstyrelsen finner uppdraget icke
kunna anses inverka hinderligt för utövande av den ordinarie befattningen
;
tjänsteman, vid tullverket, tillhörande någon av 1 — 8 lönegraderna
enligt avdelning B i 9 § av avlöningsreglementet, vilken befordras till
kammarskrivare vid tullverket, må, i den mån så prövas skäligt, för
bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera
för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoföras intill hälften
av den tjänstetid, han innehaft ordinarie anställning vid tullverket, dock
att härvid icke må samtidigt tillämpas 12 § 1 mom. av avlöningsreglementet
samt ej heller i något fall tillgodoräknas honom mera än sex
år; och skall, därest vid sådant tillgodoräknande del av kalenderkvartal
uppstår, hänsyn icke tagas därtill;
tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande den i 14 § av
avlöningsreglementet omförmälda kallortsklassen VI, må, därest tjänstgöringen
är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för
inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 50 öre för varje
tjänstgöringsdag;
tjänsteman vid tullstaten, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna
enligt avdelning B eller 1—5 lönegraderna enligt avdelning C i 9 § av
avlöningsreglementet, må jämväl i andra fall än vid skada till följd av
olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,
erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad,
dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel
under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön;
tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
för tullverket tillhör generaltullstyrelsens ordinarie vaktbetjäning
och i sådan egenskap äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel på tullverkets
bekostnad, må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst inom
styrelsens vaktbetjäning, såsom personlig förmån tillgodonjuta enahanda
Riksdagens skrivelse Nr 276.
5
rätt till kostnadsfri läkarvård jämte läkemedel, som, enligt vad nyss
nämnts, tillkommer vissa tjänstemän vid tullstaten; samt
anslag, som vid vissa tjänster erfordras till lega för fortskaffningsmateriell,
må till beloppet bestämmas av generaltullstyrelsen och skall
av för ändamålet anvisade medel utgå till den, som förrättar tjänsten,
dock att, om denna bestrides på förordnande, ordinarie innehavare av
tjänsten må kunna vid anslaget bibehållas, mot det att han tillhandagår
vikarien med vad som för anslaget skall hållas;
dels för tiden 1 januari—30 juni 1923 för tullverket godkänna
följande
Ordinarie stat.
A. Arlöningsstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänste -
män, förslagsanslag........................ kronor 243,000
Vikariatsersättningar,/örsZa#saKsZö0 » 10,000
Arvode till tullverkets ombudsman s> 1,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag
............................................... t 30,000
Tullstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag ....................... kronor 5,190,030
Vikariatsersättningar, förslagsanslag
................................................... j) 60,000
Arvoden å högst 1,500 kronor, för
år räknat, till två laboratorieföreståndare,
förslagsanslag, högst > 1,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslags
ansla9
................................................ » 751,750 kronor 6,287,280-
B. Indragnings- och övergångsstater.
Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater,
förslagsanslag............................................. kronor 83,000.
6
Riksdagens skrivelse Nr 276.
C. Pensionsstater.
Pensioner till avskedade tjänstemän,
förslagsanslag ............................. kronor 200,000
Pensioner till avlidna tjänstemäns
änkor och barn, förslagsanslag... » 12,500
Gottgörelse till tullstatens enskilda
pensionsinrättning för mistade
andelar av avlöning vid vakanta .
tjänster .......................................... » 6,500 kronor 219,000.
D. Omkostnadsstat.
Kostnader för avdömande av tullmål,
förslagsanslag ........................ kronor
Resekostnads- och traktan!entsersättningar
m. m., förslagsanslag »
Hemliga utgifter............................... »
Övriga kostnader för tullverket,
förslagsanslag ............................... » 2,100,360 kronor 2,152,510.
Summa förslagsanslag kronor 8,741,790;
dels bestämma det ordinarie anslaget för tullverket för nämnda tid
till ett mot statens slutsumma svarande belopp av 8,741,790 kronor att
såsom förslagsanslag direkt utgå av tullmedel;
dels besluta, att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1
januari 1923 av den nya avlöningsstaten för tullstaten skall gälla, att Eders
Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar från och med sagda dag tillämplig
föreskrift därom, att följande slag av tulltjänsteman tillkommande extra
inkomster skola upphöra att till dem utgå, nämligen: ersättning enligt
taxan den 23 december 1910 för å övertid verkställda tjänstförrättningar;
aktoratsprovision; auktionsprovision vid försäljning enligt tullstadgan av
beslagsgods eller annat gods ävensom vid försäljning av sjöfynd; slagavgift
vid försäljning å auktion; lösen för av tullverkets lokalförvaltningar
utfärdade depositionsbevis; ersättning för uppbörd av till stad eller annan
kommun utgående avgifter; och ersättning av post- eller järnvägsmedel
för vissa i sammanhang med tulltjänsten verkställda göromål för postverkets
eller statens järnvägars räkning;
dels förklara, att såsom kompensation för sålunda indragna extra
inkomster — ersättningen enligt taxan den 23 december 1910 likväl
endast i mån som den icke är att hänföra till resekostnadsersättning
9,150
40,000
3,000
Riksdagens skrivelse Nr 276.
7
eller dagtraktamente enligt resereglementet eller annan fortskaffningskostnad
— skall åt ordinarie tjänsteman, som uppföres å den med 1923
års ingång ikraftträdande ordinarie avlöningsstaten och vilkens sammanlagda
avlöning i medeltal under åren 1921 och 1922 jämte under
samma tid i medeltal uppburna extra inkomster av ifrågavarande
slag, de senare uppgående till minst 100 kronor och beräknade till
högst 5,400 kronor, överstiger årsavlöningen för år 1923, utbetalas
personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott, dock med iakttagande
att det sålunda bestämda lönetillägget, vilket i övrigt bör minskas
eller upphöra i den mån avlöningen å ny stat ökas, skall under loppet
av nio år avskrivas med en niondel om året;
dels förklara, att efter motsvarande grunder beräknat personligt
lönetillägg skall utbetalas jämväl till sådan å nuvarande ordinarie stat
eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman, som ej
anmäler sig icke vilja övergå på den nya staten;
dels förklara, att sådan å nuvarande ordinarie stat eller å en äldre
övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid tullstaten, som ej
anmäler sig icke vilja övergå på den nya staten, må under tiden 1
januari—30 juni 1923 efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande komma i
åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt
förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av
vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till
högre belopp, för år räknat, än som genom Eders Kungl. Maj:ts kungörelse
den 22 juni 1921 angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal
vid tullverket för år 1922 blivit bestämda;
dels förklara, att tillfällig löneförbättring åt sådan å nuvarande
ordinarie stat kvarstående tjänsteman hos generaltullstyrelsen, som ej
anmäler sig icke vilja övergå på den nya staten, må bestridas av det i
staten för avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater
avsedda förslagsanslag;
dels medgiva, att Eders Kungl. Maj:t må med stöd av undersökningar,
verkställda av en efter Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande av
generaltullstyrelsen tillsatt särskild tjänstgöringskommission, i den avlöningsstat
för tullverket, som varder för tiden 1 januari—30 juni 1923
fastställd, vidtaga
ej mindre de förändringar i fråga om antalet tullförvaltartjänster
inom de olika lönegraderna, till vilka omständigheterna kunna giva
anledning,
än även sådana förändringar i antalet till tullförvaltartjänster ej
hänförliga ordinarie befattningar vid lokaltullförvaltningen, tillhörande
8
Riksdagens skrivelse Nr 276.
1—13 lönegraderna enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningar B och
C, vilka kunna finnas erforderliga eller lämpliga men tillika icke kunna
anses innebära ökning i det för avlöningar vid dessa slag av befattningar
i nämnda avlöningsstat avsedda anslagsbelopp;
dels medgiva, att tullpersonal tillhörig, vid den nya statens ikraftträdande
mot lega hållen fortskaffningsmateriell må, i mån som generaltullstyrelsen
finner så böra ske och efter vederbörlig värdering, av statsverket
inlösas, att värderings- och inlösningskostnaderna må av tullmedlen
förskotteras samt att, i händelse vid försäljning för statsverkets
räkning av ifrågavarande materiell försäljningspriset skulle understiga
nyssberörda kostnader, underskottet må ur tullverkets räkenskaper såsom
omkostnader avföras;
dels till ökning av arbetskrafterna vid tullverket med tre kustbevakDingskontrollörer
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett förslagsanslag av 10,500 kronor;
dels besluta, att, där vid tullverket anställd tjänsteman, å vilken
ovannämnda avlöningsreglemente kommer att äga tillämpning, enligt
hittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen
— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
och tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången av januari månad
1923 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid
utgången av år 1922 innehar, i förskott uppburit för januari månad
1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning
åtnjuter fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri
uppvärmning och fri belysning, skall ökas med värdet, enligt generaltullstyrelsens
uppskattning, av denna förmån för en månad;
dels till bestridande av kostnaderna för övergång till anordning
med hela avlöningens utbetalning i efterskott på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 ''bevilja ett förslagsanslag av 428,000 kronor;
dels medgiva, att tullkammaren i Riksgränsen må, därest omständigheterna
anses böra därtill föranleda, under år 1922 förflyttas till
Kiruna;
dels till bestridande av kostnaderna för anskaffning under nämnda
år, under förutsättning att sådan förflyttning sker, av bostadslägenheter
åt i Kiruna stationerad tullpersonal på tilläggsstat för år 1922 anvisa
ett reservationsanslag av 116,000 kronor;
dels till ökning av arbetskrafterna vid tullverket med en personalbyråchef,
tre tulldirektörer, en kustbevakningsinspektör samt enligt
Riksdagens skrivelse Nr 276.
9
lämnad redogörelse erforderlig tullporsonal vid tullförvaltningarna i
Göteborgs och Malmö frihamnar under respektive fyra, tre, fyra och
högst nio månader av år 1922, med inbesparing av vederbörlig del av
det i samma års avlöningsstat för tullverket förekommande anslagsbelopp
till arvoden åt tulldirektörer, å tilläggsstat för år 1922 anvisa
ett förslagsanslag, högst, 90,115 kronor;
dels förklara, att såväl för dessa befattningshavare och deras
tjänster som för i succession efter dem förordnade tjänstemän skola i
tillämpliga delar gälla enahanda bestämmelser som i fråga om de å
tullverkets extra stat för år 1922 uppförda tjänster och deras innehavare
samt i succession efter dem förordnade tjänstemän, med iakttagande
att de i kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 442) avsedda avdrag
skola utgöra, för år räknat, för personalbyråchef och kustbevakningsinspektör
300 kronor, för tulldirektör 250 kronor och för tullförvaltare
av klass 1 200 kronor;
dels ock till gäldande av under år 1922 uppkommande kostnader
för detektivundersökningar för tullverkets räkning såsom förstärkning
av det å tullverkets omkostnadsstat för samma år uppförda, till bestridande
av diverse utgifter avsedda förslagsanslag upptaga å tilläggsstat
för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor.
I förevarande ämne hava inom riksdagen väckts åtskilliga motioner.
Sålunda har i en motion (II: 210) föreslagits, att vid bifall till Eders
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 det måtte medgivas vid saltsjön belägen
ort, vilken nu har mindre tullstation, som bekostas av samhället och
förestås av tjänsteman inom kustbevakningen av lägre grad, att även
för framtiden på i huvudsak samma villkor få bibehålla sådan tullstation,
om anhållan därom inkomme till Eders Kungl. Maj:t senast i
oktober i år.
I en annan motion (II: 227) har hemställts, att riksdagen måtte med
anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition, nr 89, besluta, dels att
med avslag å propositionens förslag om uppförande i tullverkets stat
för första halvåret 1923 av 130 tullkontoristtjänster i lönegraden B 6
i samma lönegrad uppföra erforderligt antal »tullvägare»; dels ock att
utöka antalet föreslagna kvinnliga befattningshavare med det antal,
som erfordras för bestridande av det kontorsarbete, för vilket »tullkontorister»
avsetts.
Vidare har i en motion (II: 235) hemställts, att framställningen
om inrättandet av 3 kontrollörer och 3 kammarskrivare för kustbevakningen
måtte avslås och befälet över kustbevakningen i stället överlämnas
åt tullförvaltarna inom respektive distrikt.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 276—277. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 276.
Personal
byT&chef.
Tullfull
mäktige.
Slutligen har i en motion (II: 236) föreslagits, att riksdagen måtte vidtaga
sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag till organisation av tullverket,
att det lokala chefskapet över kustbevakningen komme att utövas
av tullförvaltarna inom vederbörligt tullkammardistrikt, dock att inom
Stockholms, Göteborgs och Malmö tullkammardistrikt sagda chefskap
borde utövas av chefen för tullbevakningsavdelningen i respektive stad.
Vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit eller i statsrådsprotokollet till
förevarande proposition, i vad densamma innefattar frågor, som ankomma
på riksdagens prövning, blivit anfört, har givit riksdagen anledning till
erinran eller uttalande i allenast följande avseenden.
Det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget att i stället för de
ifrågasatta distriktscheferna inom tullverket och till underlättande av
generaltullstyrelsens numera avsevärt ökade arbetsbörda inom styrelsen
inrätta en ny byrå, personalbyrån, med en byråchef såsom föreståndare
har riksdagen funnit sig böra bifalla. Riksdagen har nämligen ansett,
att genom en sådan anordning vore att vinna icke blott snabbare behandling
hos styrelsen av åtskilliga ärenden utan även större möjligheter
till övervakande, att de lokala tullmyndigheternas arbetskrafter utnyttjas
på det mest ekonomiska sätt, och till utväljande av de för de olika
tulltjänsterna lämpligaste personerna. De i derå avseenden ömtåliga
frågor, vilka skulle komma under behandling av föreståndaren för personalbyrån,
och det betydande ansvar med häns}7n till personalens rätta
användning, som komme att åvila denne, har synts böra föranleda, att
bemälde föreståndare gives en så självständig ställning, som byråchefsbefattning
medför.
Enligt ett av 1914 års tullkommission väckt förslag skulle inom
generaltullstyrelsen finnas så kallade tullfullmäktige, avsedda att utgöra
en lekmannarepresentation för tillvaratagande av näringarnas intressen.
Detta förslag, vilket, ehuru dåmera tillstyrkt av generaltullstyrelsen,
icke vann beaktande i 1921 års proposition angående reglering av tullverkets
stater för år 1922 in. m. (nr 330), har nu icke längre vidhållits
av generaltullstyrelsen samt icke heller av Eders Kungl. Maj:t upptagits.
Anledningen därtill har i samtliga fall angivits vara den, att något
oavvisligt behov av tullfullmäktige icke ansetts föreligga.
Riksdagen har för sin del icke kunnat bortse från, att inrättandet
av en lekmannarepresentation vid en del andra verk på liknande sätt,
som tullkommissionen tänkt sig beträffande tullverket, visat sig vara av
ej ringa värde såväl för verket självt som särskilt för den allmänhet,
Riksdagens skrivelse Nr 276.
11
vilken i mera omfattande grad berörts av verkets funktion. Det liar
därför synts riksdagen tveksamt, huruvida icke jämväl vid tullverket
borde införas en dylik anordning, varigenom verket tillfördes den speciella
sakkunskap, som representanter för handel, industri och sjöfart
vore i tillfälle att lämna, och dessa näringsgrenars berättigade önskemål
mera omedelbart kunde tillgodoses. Emellertid bär riksdagen, med hänsyn
såväl till generaltullstyrelsens ställning till frågan som ock till
att Eders Kungl. Maj:t ej ansett sig böra framlägga förslag i ämnet och
då i allt fall frågan är av beskaffenhet att utan olägenhet kunna särskilt
för sig upptagas till förnyad prövning, därest omständigheterna skulle
framdeles göra sådant önskligt, ansett sig icke böra för närvarande besluta
om tullfullmäktigeinstitutionens införande. Dock förutsätter riksdagen,
att det förfaringssätt, som för generaltullstyrelsen redan står till buds vid
handläggning av för näringarna betydelsefulla ärenden, eller att före ärendenas
avgörande bereda sammanslutningar inom vederbörande näringsgrenar
tillfälle att däri uttala sig, varder i största möjliga mån anlitat.
I likhet med Eders Kung]. Maj:t finner riksdagen åklagarskapet i
tullmål böra fortfarande omhänderhavas dels av tullfiskaler, dels av tullförvaltare.
Bibehållandet av de fyra tullfiskalerna måste särskilt under nuvarande
förhållanden, då försöken till brott mot tullstadgan visat sig
vara i avsevärt tilltagande, anses vara ett krav, som icke utan olägenhet
låter sig avvisas. Den av Eders Kung], Maj:t förordade förändringen i
sättet för tullfiskalernas anställande och avlönande synes riksdagen ägnad
att bereda större möjlighet för tullverket än hittills att å ena sidan få vid
befattningarna fästade de för dessa särskilt lämpliga personerna och att
å andra sidan kunna från samma befattningar avlägsna sådana, vilka
till äventyrs visa sig mindre tillfredsställande fylla de anspråk, som skäligen
böra å dem ställas. Riksdagen har därför ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.
De principer, varå Eders Kungl. Maj:ts förslag till organisation av
kustbevakningen byggts, synas riksdagen till väsentliga delar fullt riktiga.
Den i hög grad tilltagande olovliga införseln, särskilt av sådana varor,
vilka här i riket äro underkastade särskild kontroll, och de metoder,
som därvid användas, göra det jämväl enligt riksdagens förmenande
ofrånkomligt att utrusta tullverkets vederbörande personal med synnerligen
förbättrade tekniska hjälpmedel för att därigenom ävensom genom
ökad handledning av samma personal och skärpta undersökningar av de
lokala förhållandena vid rikets kuster höja kustbevakningens effektivitet.
Åklagarskapet
i
tullm&l.
Kustbevak
ningens
organisation.
12
Riksdagens skrivelse Nr 276.
I fråga om detaljerna vid genomförandet av berörda förbättringar
av kustbevakningen har riksdagen emellertid i vissa avseenden en från
Eders Kungl. Maj:t skiljaktig mening.
Vad först beträffar kustbevakningens blivande tjänstemateriell, vill
riksdagen, som icke ansett lämpligt att göra något uttalande om vilket
motorfabrikat, som bör för denna materiell komma till användning,
emellertid betona den synnerliga angelägenheten av att tulljagarna —
med nödigt beaktande av de ekonomiska synpunkterna i fråga om
driftkostnaderna och motorernas hållbarhet — kunna givas tillräckligt
hög fart. Endast under berörda förutsättning kan nämligen enligt riksdagens
förmenande en nöjaktig tillsyn av rikets kuster utan ökning av
bevakningsstyrkan därstädes vara att påräkna.
Om riksdagen således principiellt ansluter sig till Eders Kungl.
Maj:ts förslag rörande beskaffenheten av tulljagarna — liksom för övrigt
även till vad Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt angående typerna för tullbåtarna
— har riksdagen icke därmed medgivit, att ett större antal tulljagare
på en gång må anskaffas, innan någon prövning av deras lämplighet
ur olika synpunkter företagits. I stället beviljar riksdagen tills
vidare medel för nybyggnad av allenast sex tulljagare. Av dessa böra
lämpligen fem förläggas till för smuggling mera utsatta kuststräckor i
olika delar av riket och den sjätte användas för att på obestämda tider
insättas såsom tillfällig förstärkning av kustbevakningen å områden, som
eljest äro i avsaknad av tulljagare, och såsom reservmateriell vid fall
av behov. Genom att anskaffningen begränsas såsom ovan föreslagits,
torde möjlighet kunna förefinnas, att vid eventuell ytterligare nyanskaffning
svenska motorer kunna komma till användning. Innan sådan nyanskaffning
beslutas, bör jämväl utredas, om de ytterligare jagare, som
må komma att anskaffas, skola bliva av samma typ och få samma fart
som de nu föreslagna.
Vidkommande ■ härefter kustbevakningens personalantal samt dess
fördelning på distrikt och posteringar har riksdagen, frånsett det lokala
chefskapet vid samma bevakning, ej funnit anledning till erinran mot
vad Eders Kungl. Maj:t i dessa hänseenden tillstyrkt och anfört. Den
inskränkning i antalet tulljagare, som riksdagen för närvarande ansett
lämplig, inverkar således icke på biträdandet i princip av den av Eders
Kungl. Maj:t framlagda organisationsplanen. Dock blir det givetvis nödvändigt
att tills vidare, intill dess medel för anskaffande av ytterligare
tulljagare må varda beviljade, i viss mån bibehålla den hittillsvarande
organisationen inom de distrikt, där tulljagare icke bliva stationerade.
Riksdagen förutsätter emellertid, att generaltullstyrelsen och närmast den
Riksdagens skrivelse Nr 276.
13
blivande kustbevakningsinspektören, vars anställande riksdagen medgivit,
ägnar synnerlig uppmärksamhet åt att varje förändring i de nuvarande
kustbevakningsposteringarnas styrka eller förläggning, som under ifrågavarande
övergångstid kan bidraga till ökande av kustbevakningens effektivitet
utan att bliva ekonomiskt ofördelaktig, varder vidtagen samt att,
i mån som kustbevakningstjänsteman, vilken ej är uppförd å den nya
staten, förflyttas till tjänst vid den inre bevakningen eller eljest avgår
från befattning utom ordinarie stat vid kustbevakningen, den sålunda
ledigblivna befattningen icke återbesättes utan utbytes mot inhållning i
tjänstgöring av extra ordinarie personal eller annan tillfällig bevakningsförstärkning.
Till skillnad mot vad nu är förhållandet, skulle hädanefter kustbevakningsdistrikten
ej sällan sträcka sig över mera än ett tullkammardistrikt.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle med undantag för
viss del av den nordligaste kusten det lokala chefskapet inom områden,
innefattande flera kustbevakningsdistrikt, omhänderhavas av ett nytt slag
av befattningshavare, kustbevakningskontrollörer, vilka till biträden skulle
hava var sin kammarskrivare. I tvenne motioner har, såsom förut berörts,
påyrkats ändring i detta förhållande sålunda, att det ifrågavarande
chefskapet i stället anförtroddes åt tullförvaltaren (respektive tullbevakningschefen)
inom ett vart tullkammardistrikt. Riksdagen har ansett
sig icke kunna dela Eders Kungl. Maj:ts uppfattning i förevarande
avseende. De tjänstgöringsdistrikt, som komme att tilldelas kustbevakningskontrollörerna,
skulle nämligen bliva av alltför stor utsträckning
för att en närmare kännedom om de skilda kusttrakternas behov av
bevakningsförstärkning vid olika tillfällen skulle kunna vinnas och en
mera omedelbar handledning av vederbörande personal inom distriktet
åvägabringas, något som måste anses vara av synnerlig vikt vid
fråga om skärpning av kustbevakningens effektivitet. Härtill kommer,
att kontrollörsinstitutionen i dess föreslagna skick måhända kan i en
del fall leda till olägliga dröjsmål med hänsyn till inhämtande eller
meddelande av order i tulltjänsten. I stället finner riksdagen det
system med tullförvaltare såsom kustbevakningschefer, vilket i en av de
omnämnda motionerna förordats i anslutning till vad av 1914 års tullkommission
i ämnet föreslagits, kunna tjäna som grund för ordnandet
av berörda chefskap. Systemet torde dock böra på visst sätt utbyggas
till underlättande av en successiv övergång till en fullständigt genomförd
anordning med tulljägare och till ökande av kustbevakningsposteringarnas
rörlighet. Denna utbyggnad synes böra ske sålunda, att omförmälda
chefskap inom varje kustbevakningsdistrikt ålägges den därinom statio
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 276.
uerade tullförvaltaren (respektive tullbevakningschefen) eller, där flera
tullförvaltare äro placerade inom distriktet, den för uppdraget lämpligaste
av dem; chefskapet för kustbevakningsdistrikt, varest tullförvaltare ej
finnes, bör tilldelas den tullförvaltare eller tullbevakningschef, som erhåller
chefskap för något av vidliggande kustbevakningsdistrikt. Vid
utövandet av ifrågavarande chefskap skulle tullförvaltaren eller tullbevakningschefen
givetvis äga att påkalla biträde av honom underlydande
personal vid tullförvaltningen.
Tullförvaltning, vars föreståndare sålunda anförtros särskilt chefskap,
bör enligt riksdagens mening ur enhetlighetssynpunkt omhänderhava
icke blott de administrativa utan även de kamerala bestyren rörande
all kustbevakningspersonal inom det kustbevakningsdistrikt, över vilket
tullförvaltningsföreståndaren utövar chefskapet. Uppenbart är emellertid,
att även annan tullförvaltare skall, liksom hittills, vara pliktig att,
där så erfordras, lämna kustbevakningspersonalen råd och upplysningar
i tjänsten, ändå att han icke har speciellt chefskap över samma personal
sig ålagt. Personalen å den förutnämnda reserv t ulljagaren torde lämpligen
kunna lyda omedelbart under generaltullstyrelsen och dess kustbevakningsinspektör,
i mån som jagaren icke mera stadigvarande insättes
i stället för annan tulljagare och personalen då lyder under chefen för
kustbevakningen inom det distrikt, dit den förlagts. Den av riksdagen
framlagda planen för ordnandet av det lokala chefskapet vid kustbevakningen
synes böra genomföras i samband med tullverkets omorganisation
i övrigt, således oberoende av att anskaffningen av tulljagarna till slutligt
antal icke nu kommer att företagas.
Den organisation av det lokala chefskapet vid kustbevakningen,
som riksdagen beslutat, förutsätter, att tullförvaltningsföreståndare, vilken
tilldelas uppdrag såsom chef för kustbevakningsdistrikt, ej ägnar mindre
tillsyn åt den yttre än åt den inre honom underlydande bevakningen.
Att ”så i varje fall blir förhållandet, däröver lärer kustbevakningsinspektören
få att närmast hålla hand.
Den ekonomiska innebörden av de förändringar i Eders Kungl.
Maj:ts förslag, som riksdagen ansett böra vidtagas, blir följande.
För anskaffning av tulljagarna har Eders Kungl. Maj:t avsett ett
anslagsbelopp å 1,219,200 kronor. Detta belopp kan med hänsyn till
såväl minskning i antalet sådana jagare från 24 till 6 som ock prisfall
nedbringas till 286,800 kronor. Därvid hava till utgångspunkt för beräkningarna
tagits vissa riksdagens vederbörande utskott tillhandakomna,
nyligen upprättade kostnadsuppgifter rörande den jagaretyp, generaltullstyrelsen
förordat och Eders Kungl. Maj:t föreslagit. Med samma ut
-
Riksdagens skrivelse Nr 276.
15
gångspuukt synas halvårskostnaderna för underhållet av tulljagarna kunna
nedsättas till 3,000 kronor. Kostnaderna för driften av tulljagarna och
den fortskaffuingsmateriell, som skulle anskaffas av kustbevakningstjänstemännen
själva, hava av Eders Kungl. Maj:t upptagits till omkring 170,000
kronor respektive 17,000 kronor för halvår. Genom den av riksdagen
vidtagna inskränkningen i tulljagarnas antal jämte vikande priser komma
visserligen å ena sidan driftkostnaderna för tulljagarna att sänkas till omkring
38,000 kronor för halvår. Men å andra sidan medför samma inskränkning
bibehållande tills vidare av ett större antal hittillsvarande
farkoster, varigenom en ökning i driftkostnaderna för tjänstemännens
egna båtar uppstår. Då utgifterna under förra hälften av år 1921 för
drift av kustbevakningens tjänstebåtar uppgått till i runt tal 20,000
kronor, torde denna ökning kunna sättas till 15,000 kronor och driftkostnaderna
för de smärre tullfarkosterna vid kustbevakningen således
bestämmas till 32,000 kronor för halvår. Med iakttagande, att Eders
Kungl. Maj:t till drift av övrig tjäustemateriell vid tullverket beräknat
ett sammanlagt halvårsbelopp av 19,000 kronor, bör det följaktligen
bliva tillräckligt att till underhåll och drift av all fortskaffningsmateriell
vid tullverket anslå, i stället för 212,000 kronor, ett belopp av allenast
92,000 kronor.
Till legor för fortskaffningsmateriell vid tullverket hava under
hälften av år 1921 åtgått omkring 134,000 kronor. Då riksdagen i likhet
med Eders Kungl. Magt anser, att beträffande tullpersonalens fortskaffningsmateriell
det nuvarande legosystemet bör såsom för statsverket förmånligast
bibehållas utom beträffande de kostsamma tulljagarna, torde nyssnämnda
belopp, minskat med vad som kan anses motsvara legorna för
de smärre farkoster, vilka genom de fem mera fast utposterade tulljagarna
kunna avvaras, böra läggas till grund för berörda anslags beräknande
i nu föreliggande stat. Skattas beloppet av sist omförmälda
legor till 10,000 kronor, kommer alltså ett anslag av 124,000 krön orätt
under förra halvåret 1923 bliva erforderligt till legor för den vid
tullverket förefintliga fortskaffningsmateriellen. En höjning av det för
ändamålet av Eders Kungl. Maj:t beräknade beloppet med 49,000 kronor
har av riksdagen följaktligen ansetts behöva företagas.
Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att kostnaderna för värdering och
inlösen av övertalig fortskaffningsmateriell skulle få av tullmedlen förskotteras,
och har förty icke upptagit något särskilt anslagsbelopp därför
i den framlagda staten. Vid sådant förhållande påkallas icke någon
ändring i sagda stat såsom följd av den omständigheten, att riksdagen
beslutat viss inskränkning i nyanskaffningen av materiell och att inlösen
16
Riksdagens skrivelse Nr 276.
av fortskaffningsmateriell — mot vilken åtgärd under de i propositionen
angivna förutsättningar riksdagen i princip ej funnit anledning till
erinran — således måste komma att ske i mindre omfattning, än Eders
Kungl. Maj:t avsett.
Däremot har den ordinarie staten funnits böra minskas med det avlöningsbelopp,
7,718 kronor, som beräknats för de tre kammarskrivare,
vilka avsetts för de föreslagna men av riksdagen ej bifallna kustbevakningskontrollörernas
expeditioner, varjämte det på extra stat upptagna anslaget
å 10,500 kronor till bemälda kontrollörers avlönande under förra halvåret
1923 ansetts böra utgå. För den nuvarande ordinarie personal,
vilken utan att få plats på den nya staten för kustbevakningen skulle
därstädes behöva användas, torde medel redan vara i Eders Kungl.
Maj:ts förslag beräknade å övergångsavlöningsstat.
Vad beträffar det i en av motionerna framförda yrkandet, att
tjänsteman vid kustbevakningen skulle kunna få såsom hittills förordnas
att förestå av kommun bekostad tullstation, vill riksdagen liava
uttalat, att, då en dylik anordning synes riksdagen kunna ofördelaktigt
inverka på kustbevakningens effektivitet, densamma principiellt icke bör
tillåtas. Visar det sig, att inom vederbörande kommun en mindre tullförvaltning
fortfarande är av behovet påkallad, synes därstädes hellre
böra på statsverkets bekostnad inrättas en tullexpedition med person
utom tullverket såsom föreståndare mot ett mindre arvode. En dylik
anordning bar av generaltullstyrelsen på förekommen anledning föreslagits
för viss ort (propositionen nr 89, sid. 40 o. f.). Därest under
tiden för övergången till den fullständiga nya organisationen vid kustbevakningen
det i något fall skulle visa sig icke vara möjligt att uppbringa
lämplig person utom tullverket för uppdraget såsom tullexpeditionsföreståndare,
bör det likväl få ankomma på generaltullstyrelsen
att medgiva kustbevakningstjänsteman att tills vidare få av kommun
mottaga uppdrag, som i törenämnda motion sägs. Riksdagen anser alltså,
att syftemålet med den förevarande motionen bör på ena eller andra
sättet tillgodoses.
Gr&nsbevak. Emot vad i propositionen föreslagits i fråga om gränsbevak
ningens
orga- ningens organisation har riksdagen ej funnit anledning till erinran. Dock
nation. jiar riksdagen varit i någon mån tveksam beträffande anordnande av
det lokala chefskapet över gränsbevakningspersonalen inom Dalsland,
Värmland och Dalarna, vilket skulle liksom nu åvila en särskild gränsbevakningschef.
Med hänsyn till den olikformighet i chefskapets utövande
inom nämnda landskap och vid övriga delar av rikets landgräns,
Riksdagens skrivelse Nr 270.
1?
som vid ett bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle komma att föreligga,
bär riksdagen haft under omprövning, huruvida icke chefskapet kunde beträffande
gränsbevakningen i Dalsland och Värmland läggas under en å
ort därstädes stationerad tullförvaltare och beträffande Dalarna under
tullförvaltaren i Falun. Emellertid bär riksdagen funnit synnerligen angeläget,
att bevakningen vid ifrågavarande, i kontrollhänseende särdeles
viktiga gränssträcka ställes under enhetligt befäl och att den mångfald
gränstullstationer, som dit måst förläggas på grund av den livliga trafiken
i dessa gränstrakter, erhålla likformig samt ofta påkommande
handledning och tillsyn. En dylik tillsyn synes vara så mycket mera
behövlig som särskild inspektör för gränsbevakningen icke skulle, såsom
avses för kustbevakningen, finnas anställd. De anförda omständigheterna
liksom ock det förhållandet, att en övergång till en anordning med
tullförvaltare såsom chefer skulle komma att, efter vad i den föreliggande
propositionen (sid. 100) påvisas, draga väsentligt högre kostnader än
bibehållandet av det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna systemet, hava
förmått riksdagen att stanna vid den lösning av förevarande spörsmål,
som i förevarande proposition kommit till uttryck.
Vad riksdagen ovan anfört om innebörden av chefskapet för gränsbevakningen
i Dalsland, Värmland och Dalarna, har föranlett riksdagen
att bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag jämväl i det hänseendet, att såsom
gränsbevakningschefens närmaste man anställes en tjänsteman i kammarskrivares
ställning.
Beträffande tullpersonalens utbildning framgår av statsrådsprotokollet
(sid. 110), att Eders Kungl. Maj:t anbefallt särskild utredning i detta
ämne, vilken väntas föreligga någon kortare tid efter det grunderna
för tullverkets omorganisation blivit av riksdagen prövade. Ehuru därför
någon närmare granskning av hithörande frågor ansetts icke lämpligen
böra vid detta tillfälle företagas, vill riksdagen, under uttalande av sitt
gillande av den principen, att synnerlig omsorg bör ägnas åt tulltjänstemännens
utbildning, emellertid med hänsyn till de planer för utbildningens
anordnande, som framlagts av 1914 års tullkommission, icke
underlåta att redan nu uttala sina tvivelsmål om behövligheten och
värdet av att på statsverkets bekostnad inrätta särskilda kurser för
sådana äldre tjänstemän, som vilja göra sig kompetenta till ledande
platser inom tullverket.
1 fråga om de av Eders Kungl. Maj:t äskade medlen till utbildning i
tulltjänsten har departementschefen principiellt tillstyrkt, att av blivande
anslag till sådan utbildning till generaltullstyrelsens förfogande årligen
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 276—277. 3
Personalens
utbildning
18
Riksdagens skrivelse Nr 276.
Personalens
användning.
Tjänstgö
ringskommis
sionen.
ställes ett belopp av förslagsvis 5,000 kronor för tulltjänstemans
studieresor i utlandet. Riksdagen anser, att dylika stipendier icke böra
åtminstone för närvarande utdelas. Då emellertid av uppgiven anledning
något belopp för stipendier icke medtagits vid beräkning av det för förra
halvåret 1923 behövliga anslagsbeloppet till utbildning i tulltjänsten,
kan riksdagens nyssnämnda ställning till stipendieinstitutionen ej medföra
minskning i staten för samma tid.
Grundtanken i förslaget att minska den överkvalificerade arbetskraften
vid tullverket genom användande av tullkontorister för utförande
av enklare tullbehandiingsgöromål ävensom vissa kamerala arbeten
anser riksdagen sig kunna fullt gilla. Genom införande vid tullverket
av detta nya slag av befattningshavare synes möjlighet vara beredd
att få såväl tullbehandlings- som kontorskostnaderna för verket efterhand
nedbringade. Samtidigt bär öppnats utsikt för de mera kunniga
och framåtsträvande bland den lägre tullpersonalen att nå en mot deras
större duglighet svarande tjänsteställning. Emellertid vill riksdagen i
detta sammanhang erinra, att enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle för
utförande av kontorsgöromål anställas jämväl kvinnlig personal. Det
synes riksdagen böra tagas under övervägande, om icke genom användande
av sådan personal i något större utsträckning, än som föreslagits,
viss kostnadsbesparing skulle kunna ernås.
Under sådana omständigheter anser riksdagen försiktigheten bjuda
att icke nu i staten uppföra hela det antal tullkontoristbefattningar, som
av Eders Kungl. Maj:t föreslagits. Efter vad som framgår av statsrådsprotokollet
(sid. 190), komma att vid 1923 års början sannolikt finnas
tillgängliga endast 40 till tullkontoristbefattning kompetenta tjänstemän.
Att nu uppföra ett större antal sådana befattningar än det nämnda synes
icke erforderligt, utan torde det böra få ankomma på följande riksdagar
att i staten upptaga det ytterligare antal dylika befattningar, som efter
skedd utredning visar sig behövligt och som kan besättas med kompetenta
innehavare.
Vad angår den föreslagna tjänstgöringskommissionen, finner även
riksdagen påkallat, att en dylik, sådan som den av Eders Kungl. Maj:t tilltänkts,
snarast möjligt kommer till stånd i och för närmare undersökningar
rörande antalet tullförvaltartjänster inom de olika lönegraderna samt det
vid envar tullförvaltning erforderliga antalet tjänstemän av lägre tjänstegrad
än förste tullkontrollörs. Beträffande fullgörandet av ifrågavarande
undersökningar vill riksdagen i likhet med departementschefen betona
den synnerliga angelägenheten därav, att undersökningarna bedrivas så,
Riksdagens skrivelse Nr 276.
19
att åtminstone ett preliminärt uttalande från kommissionen om den riktiga
fördelningen av antalet tullforvaltartjänster på de för sådana tjänster
bestämda lönegraderna samt om det faktiska behovet vid lokalförvaltningen
av förberörda andra slags tjänster föreligger vid tiden för handläggningen
hos Eders Kungl. Maj:t av ärendet om antalet tjänster vid
nämnda förvaltning för förra halvåret 1923.
De resultat, som undersökningarna sålunda må komma att giva,
böra givetvis göras till föremål för möjligast noggranna prövning jämväl
av generaltullstyrelsen, innan Eders Kungl. Maj:t på grundvalen av den föreliggande
utredningen definitivt fastställer ifrågavarande statförändringar.
Dessa förändringar böra enligt riksdagens förmenande icke, vare sig de
avse antalet tullforvaltartjänster inom de olika lönegraderna eller övriga
ifrågavarande befattningar, få vidtagas på sådant sätt, att den stat,
som nu av riksdagen fastställts, därigenom kan beträffande någon av
dessa båda grupper av tjänster anses ökad. Denna riksdagens ståndpunkt
innebär beträffande tullförvaltartjänsterna viss inskränkning i den
rätt, som enligt propositionen avsetts för Eders Kungl. Maj:t, eller att obegränsat
vidtaga de förändringar i fråga om antalet sådana tjänster inom
de olika lönegraderna, till vilka omständigheterna kunna giva anledning.
I föreliggande proposition hava uppräknats vissa vid tullverket förekommande
slag av extra inkomster, vilka Eders Kungl. Maj:t ansett böra
indragas till statsverket från och med den tidpunkt, då nytt avlöningsreglemente
blir gällande för verkets personal. Riksdagen, som funnit,
att jämväl andra extra inkomster än de ''sålunda angivna för närvarande
tillgodokomma tulltjänstemän, är av den mening, att den ifrågavarande
indragningen bör omfatta samtliga slag av extra inkomster vid tullverket
med undantag av de s. k. beslagarandelarna. Det må i detta sammanhang
erinras därom, att enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 7
juli 1921 (nr 397) lösen ej skall debiteras för sådana expeditioner, som
avses i bestämmelser angående indragning av expeditionslösen, meddelade
vid verkställd reglering av statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. m., samt utfärdats av ämbets- och tjänstemän, som
äro underkastade samma bestämmelser. 1 stället skall stämpel utgå till
motsvarande belopp.
Lika med Eders Kungl. Maj:t anser riksdagen, att vederbörande tjänstemän
böra beredas en successivt bortfallande ersättning för vad de kunna
beräknas förlora genom nyssberörda indragning av extra inkomster.
Emellertid har riksdagen uppmärksammat, att en avsevärd del av de
Indragning
av sportler.
Kompensation
för
sportler.
20 Riksdagens skrivelse Nr 276.
extra inkomster, för vilka kompensation sålunda ifrågakommer, utgöres
av ersättning för t jänste förrättning å^s. k. övertid. Då framdeles flera
av de tjänstemän, som skulle bliva berättigade till kompensation, kunna
förväntas komma att fortfarande förrätta tjänstgöring å övertid men
därför erhålla gottgörelse enligt bestämda grunder antingen kontant eller
i form av motsvarande ledighet å normal tjänstgöringstid, förefaller det
riksdagen rättvist, att den blivande kompensationen för sportler, erhållna
genom övertidstjänstgöring, icke för de åsyftade tjänstemännen utgår med
fulla beloppet av vad som med tillämpning av det av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna beräkningssätt skolat tillkomma dem. En fullt exakt beräkning
av reduceringsbeloppets storlek låter sig tydligen icke göra, för
så vitt ett för tjänstemännen olägligt uppskov med kompensationens
bestämmande och utbetalning, intill dess den nya organisationen för
tullverket varit i kraft under åtminstone ett år, skall kunna undvikas.
Riksdagen har därför varit hänvisad till att söka utfinna en ungefärlig
procentsats för det avdrag, vilket motsvarar den egentliga förlusten i
ersättning för sådana tjänsteförrättningar å övertid, som vanligast förekomma
för respektive tjänstemän. Därvid har riksdagen kommit till det resultat,
att den minskning i övertidsersättning, som på detta sätt skulle åsamkas
tjänstemännen vid övergången till förändrad organisation, kan anses belöpa
sig till 15 procent för kammarskrivare och 40 procent för tjänstemän
i lägre ställning. Endast för belopp, som motsvara denna procentuella
minskning, anser riksdagen således kompensation böra för dessa
befattningshavare utgå, i vad de upphörda extra inkomsterna utgjort
ersättning för tjänstgöring å övertid.
I det anslagsbelopp å 73,500 kronor, som i Eders Kungl. Maj:ts statförslag
beräknats till personliga lönetillägg samt ersättning för indragna
extra inkomster m. m., ingår sportelkompensationen med 20,000 kronor.
Riksdagen har funnit, att nyssberörda inskränkning i rätten till kompensation
bör medföra en minskning av sistnämnda belopp med 5,000
kronor, varigenom anslagsbeloppet å 73,500 kronor nedbringas till 68,500
kronor.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle vid beräknande av sportelberättigad
tjänstemans inkomst av sin befattning hänsyn tagas till medeltalet
av sportlernas belopp under åren 1921 och 1922. Under tidigare
år uppburna sportler borde således icke få utöva inverkan på den blivande
sportelkompensationen. Denna ståndpunkt synes riksdagen riktig.
Ty även om fullt noggranna uppgifter om de uppburna sportlernas belopp,
fördelat på olika slag av förrättningar, kunde åstadkommas för
längre tillbaka liggande år, något för vilket departementschefens ytt
-
Riksdagens skrivelse Nr 27ti.
21
rande emellertid icke ger stöd, lärer det knappast kunna anses tillräckligt
motiverat att bereda vederbörande ersättning för sådana extra inkomster,
vilka sedan en tidrymd av mera än två år tillbaka upphört,
allrahelst det icke kunnat göras troligt, att desamma ens inom det stundande
året skola återkomma i förutvarande omfattning.
Vid bestämmandet av den medelavlöning för åren 1921 och 1922,
som skall ligga till grund vid beräkning av sportelkompensation, bör
tydligen tagas hänsyn jämväl till tillfällig löneförbättring och tillfälligt
lönetillägg, som må hava under nämnda år åtnjutits.
Jämlikt 29 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen in. 11.
må för tjänstgöring utöver fastställd arbetstid till manlig tjänsteman,
tillhörande någon av 1—12 lönegraderna enligt 9 §, avdelning B, samt
till kvinnlig tjänsteman ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete
undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder, som bestämmas
av Eders Kungl. Maj:t.
Åven riksdagen finner det ur flera synpunkter önskligt, att annan
gräns för tulltjänstemännens rätt till övertidsersättning ej uppdrages
än den, som fastställts icke blott för de under statsdepartementens avlöningsreglemente
inordnade verken utan även för kommunikationsverken.
Att tullpersonalens tjänstgöring för tillhandagående av trafiken
icke ens gives skenet att bero av, huruvida eller i vad mån extra gottgörelse
beredes tjänstemannen för densamma, bör bliva en synnerlig
angelägenhet för verkets ledning att övervaka.
Eders Kungl. Maj:t har på tillstyrkan av 1902 års löneregleringskommitté
föreslagit, att förmånen av kostnadsfri läkarvård jämte läkemedel
måtte i ungefär hittillsvarande omfattning bibehållas för ordinarie
personal vid tullverket (sid. 130). Eu reservant inom nämnda kommitté
har emellertid yrkat, att sådan förmån framdeles icke måtte beredas
tullpersonal i annat fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten.
Riksdagens ställning till detta spörsmål överensstämmer med den,
reservanten intagit. Dock måste det anses vara med billighet överensstämmande,
att den tjänsteman, vilken omedelbart före ikraftträdandet
för tullverket av det nya avlöningsreglementet innehar sådan
befattning å ordinarie eller extra stat vid nämnda verk, som i den
nya staten är upptagen i lönegrad, lägre än den för kammarskrivare
avsedda, och med vilken dittills följt rätt till kostnadsfri läkarvård
jämte läkemedel, bibehålies vid denna rätt i den utsträckning, Eders
Kung!. Maj:ts förslag innebär, så länge han icke tilldelas tullkontorist
-
Hätt till
övertidsersättning.
Läkarvård
m. m.
22
Riksdagens skrivelse Nr 276.
Antalet befattningar.
befattning eller befattning i samma grad som eller högre grad än
kammarskrivare. Riksdagen har därför med avslag å Eders Kungl.
Maj:ts förslag i förevarande ämne, ansett sig böra såsom personlig
förmån lämna medgivande i nyesberörda riktning.
Behovet av det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet högre befattningar
av de olika slagen vid generaltullstyrelsen och tullstaten har
riksdagen i möjligaste mån prövat och därvid funnit vad propositionen
i sådant avseende upptager kunna bifallas. Beträffande antalet tull förvaltare
änster i skilda klasser vill riksdagen dock ånyo fästa uppmärksamheten
därå, att detta antal är i så måtto provisoriskt, att den slutliga
fastställ elsen av detsamma blir beroende av de undersökningar på
respektive platser, som skulle före den nya statens ikraftträdande företagas
av tullverkets blivande tjänstgöringskommission. Det definitiva
bestämmandet av ifrågavarande antal kommer emellertid, såsom tidigare
nämnts, ej att få leda till ökning av de sammanlagda kostnader, som
nu av riksdagen beräknats för samtliga tullförvaltareänster.
Vad åter angår de lägre befattningarna vid tullverket från och
med de i tullkontrollörs grad placerade, får riksdagen anföra följande.
De i förevarande proposition förebragta, av olika kommittéer och
generaltullstyrelsen åstadkomna utredningar i fråga om antalet befattningar
vid kustbevakningen, å vilka Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande
dessa grundats, hava givit riksdagen anledning antaga, att det nu föreslagna
antalet sådana befattningar — frånsett de tre för kustbevakningskontrollörernas
expeditioner avsedda kammarskrivartjänsterna — icke
skall visa sig vara för högt tilltaget. Riksdagen medgiver alltså, att
berörda antal upptages i staten för förra halvåret 1923.
Vidkommande antalet lägre befattningar vid gränsbevakningen,
bifaller riksdagen likaledes Eders Kung]. Maj:ts förslag, vilket i stort sett
allenast innebär ett upptagande på ordinarie stat av den ordinarie och
extra ordinarie gränsbevakningspersonal, som under senare tider visat
sig behövlig.
Beträffande vidare det föreslagna antalet lägre befattningar vid
lokaltullförvaltningen — frånsett tullkontoristtjänsterna, varom ovan
nämnts — vilket, såvitt riksdagen kunnat utröna, innebär en ej ringa
reducering av det antal, som vederbörande tullförvaltningar ansett behövligt,
har riksdagens vederbörande utskott inhämtat en del upplysningar
rörande förhållanden av beskaffenhet att kunna inverka på detta antal.
Dessa upplysningar hava givit vid handen bland annat följande. Importen
och exporten hava såsom helhet betraktade visserligen nedgått under perioden
Riksdagens skrivelse ‘Nr 276. 23
1913 1921. Men denna nedgång- belöper allenast på importen av tullfritt
gods och på. exporten, båda grenar av utrikestrafiken, som icke torde
kunna anses i större mån inverka på tullverkets personalbehov. Importen
av tullpliktigt gods, vilken åter utövar stort inflytande på tullverkets
arbetsbörda, har däremot högst väsentligt ökats. Ökningen
har inträtt beträffande samtliga ej alltför oväsentliga varugrupper,
dock med undantag av spannmål; denna varas tullbehandling lärer
emellertid på grund av sättet för varans lossning och uppvägning
kräva jämförelsevis ringa tullpersonal. Enligt anställda beräkningar
har sedan år 1913 värdesumman för importen av tullpliktiga varor ökats
med i runt tal 20.5 miljoner kronor enligt 1913 års importmedelpriser
samt tullsumman för samma import stigit med 13.9 miljoner kronor
eller omkring 20 procent, allt sedan år 1913. Vid bestämmande av
sist angivna stigning har jämväl beaktats verkan av att tullförändringar
inträtt samt att tullen å vissa varuslag beräknas efter värde och sålunda
röner inverkan av penningvärdets skiftningar. Importsiffrornas
stegring synes för nu omhandlade fråga vara av så mycket större betydelse
som den trafik, vilken försiggår i mindre sändningar, vuxit —
om antalet postpaket lägges till grund för beräkningen — med över
70 procent från nyssnämnda år, ett förhållande som synes kunna påverka
såväl tullbehandlingsgöromålen som det kamerala arbetet. Bevaknmgsbestyren
uppgivas hava tilltagit i omfattning, särskilt på grund
av den på senare åren av allmänt kända omständigheter påkallade
skärpta tillsynen i hamnarna, vilken innebär dels förstärkta och tätare
inträffande patrulleringar, dels ock mera genomgående och förnyade,
tidsödande fartygsvisitationer.
Den översikt av förhållandena rörande utrikestrafiken, som sålunda
och i övrigt erhållits, har tillika med en jämförelse med den personalstyrka,
som stod tullverket till buds under det senaste normala
året, och den, varöver tullverket med ingången av år 1922 skulle hava
att förfoga, givit riksdagen det allmänna intryck, att betjänandet och
övervakandet av denna trafik kan för den lokala rörelsens del komma
att tills vidare kräva det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna sammanlagda
antal befattningar i här behandlade lägre tjänsteställningar. I saknad
av närmare uppgifter om den blivande arbetsfördelningen vid envar
tullförvaltning — vilka uppgifter givetvis ej kunna med större grad av
säkerhet erhållas utan speciella undersökningar på varje plats _ vill
riksdagen likväl icke härmed hava fastslagit, att det sålunda ifrågasatta
antalet bör bliva en minimisiffra. Riksdagen har också i det föregående
betonat, att det slutliga fastställandet bör föregås av särskilda utred
-
Lönegrader.
24 Riksdagens skrivelse Nr 276.
uingar genom tjänstgöringskommissionen och generaltullstyrelsen, och
riksdagen förväntar, att dessa utredningar framför allt inriktas på åstadkommandet
av största möjliga inskränkningar i personalantalet. Därjämte
bör emellertid vid utredningarna icke bortses från den synnerliga
vikten, att ej något slag av ifrågavarande befattningar inrättas till
större antal, än vad däremot svarande arbete måste anses komma att
efter den nya organisationens genomförande oavvisligen kräva. Därvid
bör särskilt uppmärksamhet ägnas åt att den lägsta befattningen för
manliga tjänstemän vid lokaltullförvaltningen, tullvakt — vilken befattning
riksdagen icke blott anser böra nyinrättas utan även finner vara
i det föreliggande förslaget upptagen till ett i jämförelse med det totala
antalet befattningar alltför ringa antal — kommer i tillbörlig utsträckning
till utnyttjande för det mindre kvalificerade bevaknings- och annat
dylikt arbete, som otvivelaktigt måste förefinnas vid rikets samtliga tullförvaltningar.
Beträffande slutligen antalet lägre befattningar hos generaltullstyrelsen
finner riksdagen ej anledning till annan avvikelse från vad Eders
Kungl. Maj:t föreslagit, än att riksdagen anser en av de för styrelsens
statistiska avdelning avsedda fyra kvinnliga kontorsskrivarbefattningarna
böra nedflyttas till kanslibiträdesbefattning.. Innehavaren av denna
befattning har i tidigare förslag beräknats bliva behövlig såsom arbetsledare
för den personal, vilken skulle sysselsättas med statistiska göromål
angående huvudsakligen tullagers- och restitutionsrörelsen. _ Riksdagen
är emellertid av den uppfattning, att innehavaren av den blivande
nya aktuariebefattningen på samma avdelning bör kunna ensam utöva
den särskilda arbetsledning, som må vara erforderlig för nyssnämnda
personal.
Det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till tulltjänsternas
inordnande i löneskalan är, såvitt riksdagen kunnat pröva, i stort sett väl
avvägt med hänsyn såväl till de arbetsuppgifter, som skulle ankomma
på de olika slagen befattningshavare, som ock till den lönegradsplacering,
vilken fastställts för motsvarande befattningshavare i andra verk.
I sistnämnda avseende har tullstatens personal, liksom fallet varit sedan
äldre tider, i allmänhet beretts en något högre lönenivå än personalen
vid närmast jämförbara verk. Denna förmånligare ställning anser riksdagen
väl försvarlig. Utan att bortse från vikten av det arbete, som
givetvis inom varje av sistberörda verk kräves, har riksdagen nämligen
fått den uppfattning, att den särskilt ömtåliga ställning till den trafikerande
allmänheten, som tulltjänstemannen intager, och det stora an
-
Riksdagens skrivelse Nr 276.
25
svar i fråga om utmätandet av statsintäkter, som åvilar honom i motsats
till tjänstemän inom andra verk, med vilka jämförelse i allmänhet
anställes, icke skäligen kan undgå att medföra en häremot svarande
bättre löneplacering.
Emellertid anser riksdagen, som funnit det av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna antalet klasser av tullförvaltare''änster vara lämpligt, att de
platser å löneskalan, vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag beretts
för de olika klasserna av tullförvaltartjänsterna, äro väl avpassade efter
omfattningen av det arbete och ansvar, som äro förbundna med tjänsterna,
samt av arbetets beskaffenhet.
En närmare prövning av frågan om vilka orters tullförvaltartjänster,
som böra hänföras till ena eller andra klassen, har riksdagen, såsom
förut antytts, i saknad av efter nuvarande förhållanden upprättat
material rörande detaljerna av arbetet vid varje tullförvaltning samt
med hänsyn till de blivande undersökningarna i saken av tullverkets
tjänstgöringskommission, icke ansett sig kunna företaga.
Kammarskrivarbefattningarnas upptagande i 9 lönegraden synes
riksdagen riktigt. Den nya löneställning, som kommer att beredas
kammarskrivare, kan även anses innefatta gottgörelse för den i jämförelse
med flera1 andra verks personal längre extratiden för dessa,
särskilt som den nya organisationen måste genom att lämna möjlighet
till snabbare befordran leda till väsentlig avkortning av denna tid.
Endast för de nuvarande å ordinarie eller extra stat uppförda kammarskrivarna
gestalta sig förhållandena ogynnsammare härutinnan. Det
synes därför riksdagen skäligt, att en förbättring av deras ställning i
den nya organisationen åstadkommes. Denna förbättring anser riksdagen
böra ske fullt fristående och bestå däri, att rätt lämnas envar dylik
kammarskrivare, som övergår på den nya staten, att, sedan han med
tillämpning jämväl av avlöningsreglementets bestämmelser om tillgodoräknande
av tjänstetid kan anses hava tillhört den för kammarskrivarbefattning
avsedda lönegradens högsta löneklass i sex år, bliva uppflyttad
i närmast högre löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om
denna senare löneklass tillhörde den för kammarskrivare bestämda lönegraden.
Den här åsyftade förmånen bör emellertid icke få avse den,
som först från och med den 1 januari 1923 tillträder kammarskrivarbefattning.
Medgivandet av nyssnämnda förmån för vissa kammarskrivare
föranleder höjning i det för sådana befattningshavare i avlöningsstaten
beräknade avlöningsbelopp med förslagsvis 10,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 saml. Nr 276—277. 4
26
Riksdagens skrivelse Nr 276.
Anslag till
fortskaffningsmateriell.
Extra staten.
Enligt vad numera föreliggande utredning ger vid handen, är den
patrullbåt, som ställts till Stockholms tullbevaknings förfogande, av den
otillfredsställande beskaffenhet, att ständiga reparationer påfordras för
att bibehålla densamma i sådant skick, att den kan anses åtminstone
tämligen sjövärdig. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande båt även
i andra avseenden synes icke kunna nöjaktigt uppfylla de fordringar,
som numera måste ställas på en patrullbåt inom Stockholms vidsträckta
hamnområden, finner riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förslag om byggande på svensk verkstad av en ny sådan i den förras
ställe i huvudsaklig överensstämmelse med den av 1921 års riksdag för
Göteborgs tullbevakning beviljade patrullbåten. Mot den beräknade
kostnaden härför, högst 55,000 kronor, har riksdagen ej anledning till
erinran.
I fråga om de i Eders Kungl. Maj:ts statförslag avsedda kostnaderna
för nyanskaffning och underhåll av vid kustbevakningen erforderlig
tjänstemateriell har riksdagen redan i annat sammanhang yttrat sig.
Såsom förut nämnts, har riksdagen funnit de till uppförande å
extra stat föreslagna tre kustbevakningskontrollörerna icke behövliga,
varför det föreliggande förslaget till extra stat för förra halvåret 1923
kan minskas med det för avlöningar åt dessa tjänstemän beräknade belopp,
10,500 kronor.
I övrigt har riksdagen bifallit berörda statförslag.
Enär den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna flyttningen av tullkammaren
i Riksgränsen till Kiruna enligt anställda undersökningar visat sig
komma att medföra ganska avsevärd årlig besparing för statsverket och
därtill synes kunna verkställas utan äventyrande av något allmänt intresse,
finner riksdagen sig böra lämna det begärda medgivandet att
under år 1922 verkställa sådan förflyttning. Däremot är riksdagen icke
övertygad, att ett verkligt behov föreligger att i samband med denna
flyttning anskaffa bostäder på statsverkets bekostnad åt den blivande tullpersonalen
i Kiruna. I varje fall synes den utredning angående kostnaderna
för en sådan anskaffning, vilken förebragts, icke vara tillräckligt
ingående för att riksdagen skulle på grundvalen av densamma kunna
nöjaktigt bedöma, huruvida de för ändamålet äskade medlen må vara
väl avvägda. Under sådana förhållanden finner riksdagen sig icke böra
bevilja det på tilläggsstat för år 1922 begärda reservationsanslaget å
116,000 kronor.
Till ökning av arbetskrafterna vid tullverket har Eders Kungl.
Maj:t å tilläggsstat för år 1922 föreslagit ett belopp av högst 90,115
Riksdagens skrivelse Nr 276.
27
kronor. I detta belopp ingå bland annat avlöningar åt tre tulldirektörer
under tre månader av året med tillsammans 5,475 kronor samt åt
erforderlig tullpersonal vid tullförvaltningarna i Göteborgs och Malmö
frihamnar under högst nio månader av året med inalles 79,240 kronor.
Tulldirektörerna hava ansetts böra tillsättas före ingången av år 1923
i och för utförande av åtskilliga förarbeten för övergången till den
nya organisationen. Då riksdagen emellertid förmenar, att tillsättandet
av de i staten för förra halvåret 1923 uppförda tulldirektörstjänsterna
bör kunna ske så tidigt under innevarande år, att tjänsternas blivande
innehavare må medhinna att — efter medgiven befrielse helt eller delvis
från handläggningen av dem eljest åliggande göromål — utföra berörda
förarbeten vid sidan av innehavande tjänst, anser riksdagen det
för tulldirektörers avlönande under viss del av år 1922 beräknade anslagsbeloppet,
icke vara behövligt. Vad åter angår avlöningarna åt
tullpersonalen vid de båda frihamnarna, synas med avseende därå, att
öppnandet av nämnda frihamnar visat sig icke kunna komma att ske
före den 1 juni 1922, de för dessa avlöningar äskade medlen böra begränsas
till att avse högst sju månader av innevarande år, eller till i
runt tal 61,630 kronor. Till ökning av arbetskrafterna vid tullverket
under år 1922 skulle således erfordras allenast 67,030 kronor.
Mot beviljande av de begärda anslagsbeloppen i övrigt å tilläggsstaten
för tullverket har riksdagen ej något att erinra.
Därest hittillsvarande uppställning av tullverkets utgiftsstater an- jämförande
vändes, utvisa anslagsbeloppen å de ordinarie och extra staterna för översikt,
förra halvåret 1923 samt tilläggsstaten för år 1922 dels enligt Eders
Kungl. Maj:ts förslag, dels sedan de av riksdagen beslutade ändringar
däri vidtagits, följande slutsummor:
28
Riksdagens skrivelse Nr 276.
Ans |
1 a g s b e |
lopp |
|
Stater |
enligt för-slag av kronor |
enligt beslut kronor |
minskning kronor |
a. Ordinarie staten. |
|||
Avlöningsstaten ........................................................ |
6,142,280 |
5,961,956 |
180,324 |
Indragnings- och övergångssiaterna ............................. |
83,000 |
83,000 |
— |
Pensionsstaterna: |
|||
för avskedade tjänstinnehavare ................................ |
200,000 |
200,000 |
— |
för avlidna tjänstinnehavares änkor och barn ........... |
19,000 |
19,000 |
— |
Omkostnadsstaten ................................................... |
2,297,510 |
1,294,110 |
1,003,400 |
Summa |
8,741,790 |
7,558,066 |
1,183,724 |
b. Extra staten. |
|||
Till ökning av arbetskrafterna .................................. |
10,500 |
— |
10,500 |
Till övergångsavlöning................................................ |
428,000 |
428,000 |
— |
Summa |
438,500 |
428,000 |
10,500 |
c. Tilläggsstaten. |
|||
Till anskaffning av bostadslägenheter.......................... |
116,000 |
— |
116,000 |
Till ökning av arbetskrafterna .................................... |
90,115 |
67,030 |
23,085 |
Till förstärkning av anslaget till diverse utgifter............ |
25,000 |
25,000 |
— |
Summa |
231,115 |
92,030 |
139,085 |
Förestående minskning i den ordinarie avlöning sstaten, 180,324
kronor, har uppkommit sålunda:
Minskning Ökning
•förändring av en kontorsskrivarbefattning
hos generaltullstyrelsen till kansli
biträdesbefattning
..... » 360 —
höjning av avlöningsbeloppet för kammarskrivare
med anledning av medgiven
rätt för vissa sådana att uppflyttas till en
extra löneklass ................................................... » — 10,000
minskning av antalet tullkontoristbefattningar
med nittio................................... » 177,246 —
minskning av antalet tjänster vid
kustbevakningen med tre kammarskrivar
befattningar.
...................................................... » 7,718 —
Riksdagens skrivelse Nr 276.
Minskning
29
Ökning
sänkning av anslagsbeloppet till personliga
lönetillägg samt ersättning för indragna
extra inkomster in. m. till följd av
viss begränsning i rätten till kompensation
för sportler .......... kronor 5,000 —
Summa kronor 190,324 10,000.
Minskningen åter i omkostnadsstaten, 1,003,400 kronor, har uppstått
på följande sätt:
Minskning Ökning
sänkning av anslagsbeloppet till underhåll
och drift av fortskaffningsmateriell ... kronor 120,000 —
höjning av anslagsbeloppet till legor
för fortskaffningsmateriell .............................. » — 49,000
sänkning av anslagsbeloppet till inköp
av fortskaffningsmateriell för tull- och
kustbevakningen .............................................. » 932,400
Summa kronor 1,052,400 49,000.
Enligt riksdagens beslut kommer slutsumman
av tullverkets ordinarie stater för förra halvåret 1923
att uppgå till....................................................................... kronor 7,558,066
och således, då halva beloppet av 1922 års motsvarande
stat utgör....................................................... » 5,794,685
att överstiga sistnämnda summa med.............................. kronor 1,763,381.
1 detta merbelopp ingår ett anslag till täckande av engångskostnader
för inköp av viss fortskaffningsmateriell för tull- och kustbevakningen
med 341,800 kronor.
Den extra staten för förra halvåret 1923 slutar
0
på ett belopp av...................................................................... kronor 428,000
vadan densamma, enär hälften av motsvarande stat för
år 1922 belöper sig till ................................................... » 429,250
underskjuter sistnämnda belopp med ................................ kronor 1,250.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,
att riksdagen
dels beslutat, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsför
-
30
Riksdagens skrivelse Nr 276.
valtningen, den 22 juni 1921 (nr 451) skall från och med den 1 januari
1923 äga tillämpning å befattningshavare vid generaltullstyrelsen och
tullstaten;
dels beslutat, att 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente skall
från och med den 1 januari 1923 hava följande ändrade lydelse:
»1. För följande befattningar, vilka tillsättas genom förordnande
på viss tid, nämligen generaldirektörs- och chefsbefattningarna vid socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och kommerskollegium
ävensom generaltulldirektörs- och chefsbefattningen vid tullverket, utgår
arvode, för år räknat, med 19,000 kronor. För kustbevakningsinspektörsbefattningen
vid tullverket, vilken befattning likaledes tillsättes genom
förordnande på viss tid, utgår arvode, för år räknat, med 10,000 kronor»;
dels beslutat, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte
de för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i
9 § av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas på följande
sätt:
Riksdagens skrivelse Nr 276. 31
Befattningar |
Lönegradei |
Befattningar |
Lönegrader |
Generaltullstyrelsen och tullstaten. |
5 tullförvaltare av klass 1 A ...... |
B 16 |
|
Generaltullstyrelsen. |
3 tullkommissarier ..................... |
B 16 |
|
a. Manliga befattningshavare. |
6 tullförvaltare av klass 1 B......... |
B 15 |
|
1 generaltulldirektör, arvode enligt |
20 tullöverkontrollörer.................. |
B 15 |
|
5 § i avlöningsreglementet...... |
_ |
R 14 |
|
5 byråchefer .............................. |
B 20 |
1 gränsbevakningschef ............... |
B 14 |
1 kustbevakningsinspektör, arvode |
20 tullförvaltare av klass 2............ |
B 14 |
|
enligt 5 § i avlöningsreglementet |
— |
14 tullförvaltare av klass 3 ........ |
B 13 |
1 chef för statistiska avdelningen... |
B 16 |
126 tullkontrollörer........................ |
B 13 |
7 byråinspektörer ........................ |
B 15 |
11 tullförvaltare av klass 4 ......... |
B 11 |
2 förste revisorer ........................ |
B 15 |
16 tullkassörer ........................... |
B 11 |
B 15 |
B 9 |
||
B 15 |
B 9 |
||
B 13 |
B 8 |
||
2 notarier.................................... |
B 13 |
10 gränsöveruppsyningsmän ......... |
B 6 |
1 registrator................................. |
B 13 |
22 kustöveruppsyningsmän............ |
B 6 |
B 13 |
B 6 '' |
||
1 materialförvaltare ..................... |
B 8 |
131 tullöveruppsyningsmän ............ |
B 6 |
2 förste expeditionsvakter ............ |
B 3 |
199 gränsuppsyningsmän ............... |
B 4 |
B 1 |
B 4 |
||
477 tulluppsyningsman .................. |
B 4 |
||
b. Kvinnliga befattningshavare. |
42 förste kustvakter..................... |
B 3 |
|
3 kontorsskrivare ........................ |
C 5 |
149 kustvakter .............................. |
B 2 |
15 kanslibiträden......................... |
C 3 |
699 tillsyningsman ........................ |
B 2 |
20 kontorsbiträden ........................ |
C 2 |
30 kustbevakningsbiträden ............ |
B 1 |
5 skrivbiträden ........................... |
C 1 |
100 tullvakter .............................. |
B 1 |
Tullstaten. |
|||
a. Manliga befattningshavare. |
b. Kvinnliga befattningshavare. |
||
B 19 |
1 kontorsskrivare........................ |
C 5 |
|
3 tullöverinspektörer..................... |
B 17 |
6 kanslibiträden ........................ |
C 3 |
3 tullbevakningschefer................. |
B 16 |
12 kontorsbiträden........................ |
C 2 |
3 tulldirektörsassistenter ............... |
B 16 |
12 skrivbiträden........................... |
C 1 |
dels beslutat, att i den till avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckning
skola under sjunde huvudtiteln för generaltullstyrelsen och
tullstaten införas nu angivna benämningar å samt lönegrader för tjänstebefattningar
därstädes;
32
Riksdagens skrivelse Nr 276.
dels godkänt följande särskilda bestämmelser att från och med den
1 januari 1923 lända till efterrättelse beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen
och tullstaten, nämligen:
med ordinarie befattning vid tullverket må förenas uppdrag såsom
tullverkets ombudsman, därest generaltullstyrelsen finner uppdraget icke
kunna anses inverka Underligt för utövande av den ordinarie befattningen;
tjänsteman vid tullverket, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna
enligt avdelning B i 9 § av avlöningsreglementet, vilken befordras till
kammarskrivare vid tullverket, må, i den mån så prövas skäligt, för
bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera
för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoföras intill
hälften av den tjänstetid, han innehaft ordinarie anställning vid tullverket,
dock att härvid icke må samtidigt tillämpas 12 § 1 mom. av
avlöningsreglementet samt ej heller i något fall tillgodoräknas honom
mera än sex år; och skall, därest vid sådant tillgodoräknande del av
kalenderkvartal uppstår, hänsyn icke tagas därtill;
tjänsteman, vilken omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
för tullverket innehar å tullverkets ordinarie eller extra stat
uppförd kammarskrivarbefattning och som övergår på den nya staten,
skall, sedan han med tillämpning jämväl av nämnda reglementes bestämmelser
om tillgodoräknande av tjänstetid kan anses hava tillhört den
för kammarskrivarbefattning avsedda lönegradens högsta löneklass i sex
år, äga att under de för uppflyttning i högre löneklass eljest föreskrivna
villkor åtnjuta lön i närmast högre löneklass inom närliggande
lönegrad, såsom om denna senare löneklass tillhörde den för kammarskrivare
bestämda lönegraden;
tjänsteman vid tullverket, som bestrider tjänst å ort, tillhörande
den i 14 § av avlöningsreglementet omförmälda kallortsklassen VI, må,
därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta
honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av
JCungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med
50 öre för varje tjänstgöringsdag;
tjänsteman, vilken omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande
för tullverket därstädes innehar sådan befattning å ordinarie
eller extra stat, som i den nya staten är upptagen i lönegrad lägre
än den för kammarskrivare avsedda, och i sådan egenskap äger åtnjuta
läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, må, så länge han
kvarstår i ordinarie tjänst inom tullverket och icke tilldelas tullkontoristbefattning
eller befattning i samma grad som eller högre grad än kammarskrivare,
såsom personlig förmån tillgodonjuta, enligt av Kungl.
Riksdagens skrivelse Nr 276.
33
Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erforderlig läkarvård jämte läkemedel
på tullverkets bekostnad jämväl i andra fall än vid skada till följd
av olycksfall i tjänsten, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan
dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av tullverkets
medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön; samt
anslag, som vid vissa tjänster erfordras till lega för fortskaffningsmateriell,
må till beloppet bestämmas av generaltullstyrelsen och skall
av för ändamålet anvisade medel utgå till den, som förrättar tjänsten,
dock att, om denna bestrides på förordnande, ordinarie innehavare av
tjänsten må kunna vid anslaget bibehållas, mot det att han tillhandagår
vikarien med vad som för anslaget skall bållas;
dels för tiden 1 januari—30 juni 1923 för tullverket godkänt
oljande
Ordinarie stat.
A. Arlöningsstat.
Generaltullstyrelsen.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsanslag.............................. kr. 242,640
Vikariatsersättningar, förslagsanslag............... » 10,000
Arvode till tullverkets ombudsman............... » 1,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag .................... » . 30,000
Tullstaten.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsanslag...................... ................................ kr.
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ »
Arvoden å högst 1,500 kronor, för år räknat,
till två laboratorieföreståndare, förslagsanslag,
högst ................................................... »
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag ........ »
5,010,066
60,000
1,500
751,750 kr. 6,106,956.
B. Indragnings- och övergångsstater.
Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångs
-
stater, förslagsanslag................................................................ kr. 83,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 276—277. 5
34
Riksdagens skrivelse Nr 276.
200,000
12,500
6,500 kr. 219,000.
D. Omkostnadsstat.
Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag
................................................... kr.
Resekostnads- och traktamentsersättningar
m. m., förslagsanslag.................................... ))
Hemliga utgifter.............................................. »
Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag
.............................................................. » 1,096,960 kr. 1,149,110.
Summa förslagsanslag kr. 7,558,066;
dels bestämt det ordinarie anslaget för tullverket för tiden 1 januari
—30 juni 1923 till ett mot statens slutsumma svarande belopp av
7,558,066 kronor att såsom förslagsanslag direkt utgå av tullmedel;
dels beslutat, att såsom förutsättning för ikraftträdande den 1
januari 1923 av den nja avlöningsstaten för tullstaten skall gälla, att
Eders Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar från och med sagda dag tilllämplig
föreskrift därom, att samtliga slag av tulltjänstemän tillkommande
extra inkomster med undantag av s. k. beslagarandelar skola upphöra
att till dem utgå;
dels förklarat, att såsom kompensation för sålunda indragna extra
inkomster skall åt ordinarie tjänsteman, som uppföres å den med 1923
års ingång ikraftträdande ordinarie avlöningsstaten och vilkens sammanlagda
avlöning, tillfällig löneförbättring och tillfälligt lönetillägg däri inbegripna,
i medeltal under åren 1921 och 1922 jämte under samma tid
i medeltal uppburna extra inkomster av ifrågavarande slag överstiger
årsavlöningen för år 1923, utbetalas personligt lönetillägg, motsvarande
berörda överskott, dock med iakttagande,
att extra inkomster, som äro att hänföra till resekostnadsersättning
eller dagtraktamente enligt resereglementet eller annan fortskaffningskostnad,
icke må medräknas;
9,150
40,000
3,000
C. Pensionsstater.
Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.
..................................................... kr.
Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och
barn, förslagsanslag ...................................... »
Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning
för mistade andelar av avlöning
vid vakanta tjänster ................................ »
Riksdagens skrivelse Nr 276.
35
att hänsyn icke heller må tagas till medeltal av extra inkomster
under åren 1921 och 1922, som ej uppgått till minst 100 kronor eller
till den del av dylikt medeltal, som överstiger 5,400 kronor;
att beträffande den del av extra inkomsterna under åren 1921
och 1922, vilken utgjort ersättning för tjänstgöring å övertid, av medeltalet
icke må för tjänsteman, som efter 1922 års utgång innehar kammarskri
varbefattnin g, medräknas mera än 15 procent och för tjänsteman,
som efter samma tid innehar lägre befattning än kammarskrivare, 40
procent; samt
att ifrågavarande lönetillägg, vilket bör minskas eller upphöra i
den mån avlöningen å ny stat ökas, skall under loppet av nio år avskrivas
med en niondel om året;
dels förklarat, att efter motsvarande grunder beräknat personligt
lönetillägg skall utbetalas jämväl till sådan å nuvarande ordinarie-stat
eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman, som ej
anmäler sig icke vilja övergå på den nya staten;
dels förklarat, att sådan å nuvarande ordinarie stat eller å en äldre
övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid tullstaten, som ej
anmäler sig icke vilja övergå på den nya staten, må under tiden 1
januari—30 juni 1923 efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande komma
i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i
lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av
vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till
högre belopp, för år räknat, än som genom Eders Kungl. Maj:ts kungörelse
den 22 juni 1921 (nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt
viss personal vid tullverket för år 1922 blivit bestämda;
dels förklarat, att tillfällig löneförbättring åt sådan å nuvarande
ordinarie stat kvarstående tjänsteman hos generaltullstyrelsen, som ej
anmäler sig icke vilja övergå på den nya staten, må bestridas av det
i staten för avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater
avsedda förslagsanslag;
dels medgivit, att Eders Kungl. Maj: t må med stöd av undersökningar,
verkställda av en efter Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande av
generaltullstyrelsen tillsatt särskild tjänstgöringskommission, i den avlöningsstat
för tullverket, som blivit för tiden 1 januari—30 juni 1923
fastställd, vidtaga sådana förändringar i antalet tullförvaltartjänster inom
de olika lönegraderna ävensom i antalet till tullförvaltartjänster ej hänförliga
ordinarie befattningar vid lokaltullförvaltningen, tillhörande 1 —
13 lönegraderna enligt avlöningsreglementets 9 §, avdelningar B och O,
vilka kunna finnas erforderliga eller lämpliga men tillika icke kunna
36
Riksdagens skrivelse Nr 276.
anses innebära ökning i det för avlöningar vid tullförvaltare’änster
respektive vid övriga bär ifrågavarande slag av befattningar i nämnda
avlöningsstat avsedda anslagsbelopp;
dels medgivit, att tullpersonal tillhörig, vid den nya statens ikraftträdande
mot lega hållen fortskaffningsmateriell må, i mån som generaltullstyrelsen
finner så böra ske och efter vederbörlig värdering, av statsverket
inlösas, att värderings- och inlösningskostnaderna må av tullmedlen
förskotteras samt att, i händelse vid försäljning för statsverkets räkning
av ifrågavarande materiell försäljningspriset skulle understiga nyssberörda
kostnader, underskottet må ur tullverkets räkenskaper såsom omkostnader
avföras;
dels beslutat, att, där vid tullverket anställd tjänsteman, å vilken
ovannämnda avlöningsreglemente kommer att äga tillämpning, enligt
hittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen
— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
och tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången av januari månad
1923 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,
motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid
utgången av år 1922 innehar, i förskott uppburit för januari månad
1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning
åtnjuter fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning
och fri belysning, skall ökas med värdet, enligt generaltullstyrelsens
uppskattning, av denna förmån för en månad;
dels till bestridande av kostnaderna för övergång till anordning
med hela avlöningens utbetalning i efterskott på extra stat för tiden 1
januari—30 juni 1923 beviljat ett förslagsanslag av 428,000 kronor;
dels medgivit, att tullkammaren i Riksgränsen må, därest omständigheterna
anses böra därtill föranleda, under år 1922 förflyttas till
Kiruna ;
dels till ökning av arbetskrafterna vid tullverket med en personalbyråchef
och en kustbevakningsinspektör, vardera under fyra månader
av år 1922, samt erforderlig personal vid tullförvaltningarna i Göteborgs
och Malmö frihamnar under högst sju månader av samma år å
tilläggsstat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag, högst, 67,030 kronor;
dels förklarat, att såväl för dessa befattningshavare och deras tjänster
som för i succession efter dem förordnade tjänstemän skola i tillämpliga
delar gälla enahanda bestämmelser som i fråga om de å tullverkets
extra stat för år 1922 uppförda tjänster och deras innehavare samt
succession efter dem förordnade tjänstemän, med iakttagande att de
Riksdagens skrivelse Nr 276. 37
i kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 442) avsedda avdrag skola utgöra,
för år räknat, för personalbyråchef och kustbevakningsinspektör 300
kronor och för tullförvaltare av klass 1 200 kronor;
dels ock till gäldande av under år 1922 uppkommande kostnader
för detektivundersökningar för tullverkets räkning såsom förstärkning
av det å tullverkets omkostnadsstat för samma år uppförda, till bestridande
av diverse utgifter avsedda förslagsanslag upptagit å tilläggsstat
för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor.
Stockholm den 3 juni 1922.
Med undersåtlig vördnad.