Riksdagens skrivelse Nr 268.

1

Nr 268.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1922.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om rätt för sparbank
att bilda säkerhetsfond.

(Bankoutskottets utlåtande nr 64.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 28 april 1922 dagtecknad proposition
nr 252 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, iämlikt § 87
regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om rätt för sparbank att bilda säkerhetsfond.

Såsom av propositionen framgår, äger det föreliggande lagförslaget
samband med det beslut, som av riksdagen nyligen fattats angående
beredande av garantifond åt ett aktiebolag, avsett att lämna stöd åt
inhemska kreditanstalter, och har närmast till ändamål att meddela de
särskilda föreskrifter, som erfordras för att jämväl sparbanker må kunna
erhålla stöd från ifrågavarande bolag. Den förordade lagstiftningen har,
såsom departementschefen framhållit, föranletts av de nu rådande exceptionella
förhållandena och är därför avsedd att endast erhålla provisorisk
karaktär.

Vid granskning av Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen icke
funnit anledning till annan erinran mot detsamma än att, då, enligt
vad riksdagen i annan skrivelse meddelat, Eders Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ny lagstiftning angående sparbanker icke av
riksdagen bifallits, de i nu förevarande förslag intagna bestämmelserna
angående förutsättningarna för återbetalning av säkerhetsfond icke kunnat
oförändrat bibehållas utan att föregripa en blivande sparbankslagstiftning.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 saml. Nr 268—269. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 268.

I avseende härå har riksdagen ansett sig böra bibehålla principen
med en viss relation mellan fonder och inlåning såsom förutsättning
för återbetalning. Vidkommande frågan, huru hög relation som bör
fordras torde ett krav på en relation av två procent näppeligen kunna
anses vara för strängt. Tillika torde sådana bestämmelser böra meddelas,
att tecknare av säkerhetsfond bliva å ena sidan underkastade de
strängare villkor, som i en framtida lagstiftning kunna komma att föreskrivas
för återbétaltiing av säkerhetsfond, och å andra sidan berättigade
att tillgodonjuta den lindring i dessa villkor, som tilläventyrs kan bliva
stadgad. Riksdagen har därför beslutit att ifrågavarande paragraf skall
erhålla den lydelse, som här nedan angives.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen antagit Eders Kungl.
Maj:ts här ifrågavarande förslag till lag om rätt för sparbank att bilda
säkerhetsfond; dock att 3 § i förslaget skall erhålla följande ändrade
lydelse: - ''

»Säkerhetsfond ävensom, där det vid fondens bildande utfästs,
ränta efter högst sex för hundra om året, skall till bidragstecknarna
eller deras rättsinnehavare återbetalas, så snart sparbankens återstående
fonder uppgå till två procent av insättarnas behållning enligt senaste
bokslut. Varder i lag, som framdeles kan bliva gällande, eller i den
ordning sådan lag kan stadga bestämt, att visst förhållande skall förefinnas
emellan sparbanks fonder och dess inlåning, skall säkerhetsfond
återbetalas, i den mån det kan ske utan rubbning av sålunda föreskrivet
förhållande. Ej må återbetalning ske under andra villkor än nu
sagda äro».

Stockholm den 3 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.