6

Riksdagens skrivelse Nr 242.

Nr 242.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1922.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av
lagen den 27 maj 1921 om tillfälliga åtgärder till förekommande
av skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 16.)

*

Till Konungen.

I en till riksdagen den 28 april 1922 avlåten proposition, nr 255,
kar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av b ilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om fortsatt tillämpning
av lagen den 27 maj 1921 om tillfälliga åtgärder till förekommande av
skövling av skog å fastighet i enskild ägo.

Förslaget är av följande lydelse:

»Förslag

till

LAG

om fortsatt tillämpning av lagen den 27 maj 1921 (nr 265) om
tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av
skog å fastighet i enskild ägo.

Härigenon förordnas, att lagen den 27 maj 1921 (nr 265) om tillfälliga
åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild
ägo, vilken lag gäller till den 1 juli 1922, skall äga fortsatt till -

7

Riksdagens skrivelse Nr 242.

tampning till och med den 30 juni 1923; dock skall från och med den
I juli 1922 10 § hava följande lindrade lydelse:

Sker avverkning — — — här är sagt.

Yad nu — — — under bedömande.

Yerkställes avverkning, varemot förbud meddelats eller varigenom
lämnad anvisning av beskaffenhet som i andra stycket sägs varder åsidosatt,
av annan än den, vilken förbudet eller anvisningen delgivits, och
ägde avverkaren kännedom om förbudet eller anvisningen, vare han underkastad
enahanda påföljd, som om förbudet eller anvisningen delgivits honom,
och varde i målet jämväl i övrigt så förfaret, som i det föregående är för
särskilda fall stadgat.

Innefattar avverkning — — — förut är sagt.

Beträffande påföljd av sådan under denna lags giltighet begången förseelse,
varom i 10 § sägs, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla
även efter den 30 juni 1923.»

Genom förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att antaga ett inom justitiedepartementet upprättat, vid propositionen
fogat förslag om fortsatt tillämpning till och med den 30 juni 1923
av lagen den 27 maj 1921 (nr 265) om tillfälliga åtgärder till förekommande
av skövling av skog å fastighet i enskild ägo — vilken lag gäller
till den 1 juli 1922 — dock med sådan ändring av 10 § att avverkningsförbud
och därmed i förevarande avseende likställa anvisningar skola
gälla icke blott mot dem, som därav fått del i hittills vanlig ordning,
utan även mot en var annan, som visas hava därom ägt vetskap.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen funnit
den i ärendet åvägabragta utredningen otvetydigt giva vid handen att,
intill dess definiv skogslagstiftning kommit till stånd, de i den provisoriska
lagen givna bestämmelserna om inskränkning i avverkningsrätten icke heller
nu kunna undvaras, och att det skulle innebära stor risk för skogskapitalets
fortbestånd, om skogsägare och innehavare av avverkningsrätt medgåves
att förfoga över landets skogstillgångar lika fritt som före den provisoriska
skogslagstiftningens tillkomst.

Riksdagen har med hänsyn så väl till att den provisoriska lagen inom
ganska nära framtid kan förväntas komma att avlösas av definitiv skogs -

8

Riksdagens skrivelse Nr 242.

lagstiftning som ock till de konsekvenser ett upphävande av lagen skulle
kunna komma att medföra, funnit sig böra ansluta sig till Eders Kungl.
Maj:ts framställning om lagens prolongering.

Yad angår den ifrågasatta ändrade lydelsen av 10 § i lagen torde
densamma visserligen icke verka till en fullt effektiv ändring av de missförhållanden,
som ändringsförslaget avser att råda bot på. Med hänsyn
emellertid till svårigheten att inom ramen av den provisoriska lagstiftningen
åstadkomma full effektivitet i hithörande hänseende finner sig riksdagen
böra biträda förslaget sådant detsamma föreligger.

Beträffande de olika förslag till ytterligare ändringar i lagen, om vilka,
enligt vad av statsrådsprotokollet framgår, förslag väckts, vill riksdagen i
anledning av det av skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län framförda
förslaget om förbud för enskild skogsägare att vid utstämpling använda
märke, som utgör efterbildning av skogs vårdsstyrelses märke, framhålla
nödvändigheten av att, därest i 12 kap. 7 § allmänna strafflagen upptagna
bestämmelser om straff för den, som falskeligen använder allmänna stämplar
och märken, icke skulle vara i det förevarande fallet tillämpliga, åtgärder
vidtagas i syfte att skogsvårdsstyrelses märke erhåller motsvarande skydd
som de allmänna stämplar, vilka avses i förenämnda lagrum.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att
riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Stockholm den 1 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Tryckt lios P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm, 1922