Riksdagens skrivelse Nr 223.
1
Nr 223.
Godkänd av första kammaren den 1 juni 1922.
Gonkänd av andra kammaren den 1 juni 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till grunder för
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1922—1923 åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra
ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga
emeritilöner.
(Statsutskottets utlåtande nr 111.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1922 dagtecknad
proposition, nr 226, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1922—1923 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster
och innehavare av prästerliga emeritilöner ävensom i lagen den 19
november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;
Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 14 sand. Nr 223 225. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 223.
dels och bemyndiga Eders Kung! Maj:t att, därest det grundtal,
i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir
föremål för sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen
utgående dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.
Enligt de av departementschefen föreslagna grunder skulle dyrtidstillägget
till i tjänst varande prästmän under ecklesiastikåret 1922
—1923 utgå i form av dels dagtillägg, dels ock procentuellt tillägg.
Dagtillägget har utmätts så, att det skulle motsvara den förhöjning
i statstjänstemännens tillägg, som uppkommer därigenom, att tilllägget
å viss del av månadslönen utgår efter en högre procentsats
än tillägget å återstoden av berörda lön. Till prästerlig befattningshavare
med en familjemedlem att försörja skulle dagtillägget utgå
med 1 krona 15 öre för dag. För varje familjemedlem utöver den
första skulle dagtillägget ökas med 20 öre. Det procentuella tilllägget
skulle utgöra 42 procent å avlöningsförmånerna. Till ickefamiljeförsörjare
skulle dyrtidstillägget utgå med B/io av det belopp,
som för motsvarande avlöning skulle hava tillkommit en prästman
med en familjemedlem. Vid beräknande av dyrtidstilläggets storlek
har departementschefen utgått från ett indextal av 200 såsom
det sannolika medelindextalet för 1922 års tre sista kvartal samt
tillämpat de grunder, som föreslagits för utmätande av dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst. För att bibehålla den proportion
mellan prästernas och statstjänstemännens dyrtidstillägg, som
hittills ansetts skälig, har departementschefen satt det procentuella
tillägget 7 procent lägre än det procenttal, som motsvarar 55/ioo
av grundtalet.
Vad angår innehavare av prästerliga emeritilöner, skulle de
prästerliga pensionärerna i möjligaste mån jämställas med pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst. Utom det hittills utgående
procentuella dyrtidstillägget skulle till emeriti med lägsta
emeritilöner utgå ett fast tillägg, vilket skulle motsvara statspensionärernas
pensionstillägg jämte därå belöpande dyrtidstillägg.
Det indextal, från vilket departementschefen utgått vid beräknande
av nu ifrågavarande dyrtidstillägg, har jämväl legat till
grund för Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande dyrtidstillägg åt statens
befattningshavare. Då emellertid riksdagen beträffande sistnämnda
dyrtidstillägg räknat med en sänkt medelindex, har riksda
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 223.
gen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida med anledning härav
några jämkningar böra vidtagas i avseende å gränderna för de prästerliga
befattningshavarnas dyrtidstillägg. Förhållandet beträffande
nu ifrågavarande tjänsteinnehavare ställer sig dock något annorlunda,
dels med hänsyn därtill, att deras dyrtidstillägg är beräknat
för ecklesiastikåret 1922—1923, d. v. s. redan från den 1 maj
detta år, dels ock i betraktande av det bemyndigande som, i likhet
med vad förut varit fallet, även nu begärts för Eders Kungl. Maj:t att
vid sänkning av grundtalet för statstjänstemännens dyrtidstillägg
vidtaga skälig minskning i de prästerliga befattningshavarnas dyrtidstillägg.
Vid angivna förhållanden har riksdagen ej velat vidtaga
någon ändring i de av departementschefen angivna grunderna för
dyrtidstilläggens beräkning, men förutsätter riksdagen, att, innan
författning i ämnet av Eders Kungl. Maj:t utfärdas, Eders Kungl.
Maj:t vidtager sådan nedsättning beträffande nu ifrågavarande dyrtidstillägg,
som betingas av redan under andra kvartalet 1922 inträdd
minskning av indextalet, dels att jämväl därefter sådan jämkning
i fråga om de prästerliga befattningshavarnas dyrtidstillägg
göres, som med hänsyn till indextalets fall och andra på frågan
inverkande omständigheter kan anses påkallad.
Vad angår tillägget till emeriti med lägsta emeritilöner, skulle
detta utgå under förutsättning av bifall till Eders Kungl. Maj:ts proposition
125 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer. Sagda proposition har av riksdagens
kamrar bifallits.
I övrigt har riksdagen ej funnit anledning till erinran mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag och får förty anmäla,
att riksdagen
dels godkänt de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1922 angivna allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikaret
1922—1923 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den
30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster
i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och
innehavare av( prästerliga emeritilöner ävensom i lagen den 19 november
1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;
4
Riksdagens skrivelse Nr 223.
dels och bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att, därest det grundtal,
i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår,
blir föremål för sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande
prästmännen utgående dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.
Stockholm den 1 juni 1922.
Med undersåtlig vördnad.