12

Riksdagens skrivelse Nr 220.

Nr 220.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för kapitalökning ä statens under
kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder
jämte en i ämnet väckt motion. . .

(Statsutskottets utlåtande nr 96.)

Till Konungen.

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—
30 juni 1923, har Eders Kungl. Maj:t beträffande statens utlåningsfondei-,
under åberopande av det vid. propositionen under rubrik »utgifter för
kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen (punkt 32) dels besluta,
att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden, som enligt riksdagens
beslut skolat ske under år 1923, skall äga rum med 750,000
kronor under tiden 1 januari—30 juni 1923 och 750,000 kronor under
budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924; dels ock för avsättning till samma
fond för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av
750,000 kronor.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag. .

Riksdagen, som ej heller funnit anledning till erinran mot att täckning
för ifrågavarande anslag beredes av lånemedel, får anmäla, att riksdagen dels

beslutat, att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden,
som enligt riksdagens beslut skolat ske under år 1923, skall äga rum med

Riksdagens skrivelse Nr 220. 13

750,000 kronor under tiden 1 januari—30 juni 1923 och 750,000 kronor
under budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924;

dels ock för avsättning till samma fond för tiden 1 januari—30 juni
1923 anvisat ett reservationsanslag av 750,000 kronor att utgå av Inne
medel.

2:o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 33) föreslagit riksdagen, att de avsättningar
till fonden för bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens
beslut skolat ske under åren 1923—1926, i stället skola äga rum
under budgetåren 1 juli 1923—30 juni 1927.

Riksdagen bar funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.

'' Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen beslutat, att de avsättningar
till fonden för bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens
beslut skolat ske under åren 1923 —1926, i stället skola äga rum under
budgetåren 1 juli 1923—30 juni 1927.

3:o) I en inom andra kammaren väckt motion (nr 97) har hemställts,
att riksdagen måtte till kapitalökning å vattenkraftslånefonden
enligt i motionen angivna grunder å tilläggsstat för år 1922 anvisa ett
belopp av 3 miljoner kronor.

I förevarande ämne har departementschefen till ovanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Kommerskollegium har efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att någon framställning icke erfordras till 1922
års riksdag om anslag såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden.
Svenska vattenkraftföreningen har senare ifrågasatt en väsentlig ökning
av fonden särskilt ur synpunkten att kunna minska arbetslösheten och
bereda lättnad åt inhemska industriföretag. Emellertid har jag icke ansett
mig kunna tillstyrka äskande av anslag för ändamålet vid innevarande
års riksdag.»

Till stöd för den i förevarande motion gjorda framställningen har
anförts, bland annat, följande:

»Ett stort antal under normala förhållanden välbehövliga enskilda vattenkraft-
och än mer vattenregleringsföretag äro planerade och vederbörligen insynade,
delvis också påbörjade, varför man med skäl kan förvänta, att en ökad
tillgång på lånekapital till möjligast billiga villkor skulle framkalla en ganska
betydande företagsamhet på området.

Redan före den senaste högkonjunkturen var en begynnande brist på kraft
för industriella och borgerliga kommunala behov utpräglad, och under krigsårens
elektrifieringshunger framträdde kraftbristen med stor skärpa. Man synes vara
berättigad uttala, att bland de nyanläggningar, som under den nu rådande
depressionen över huvud kunna eller måste komma ifråga, åtgärder för bättre

14

Riksdagens skrivelse Nr 220.

tillvaratagande av landets vattenkraft böra sättas i främsta rummet. Ur produktionssynpunkt
samt med hänsyn till landets handelsbalans och dess beredskap
för kommande bättre tider torde detta utan närmare motivering framstå som
riktigt.

Kostnaderna för vattenkraftanläggningar och vattenregleringar utgöras till
övervägande del av arbetslöner; i den mån maskiner och material ingå i anläggningskostnaden
kommer vid köp inom landet sysselsättning att på ett naturligt
sätt beredas arbetare, anställda hos hithörande industriföretag.

Kungl. Magt har möjligen hyst den uppfattningen, att för vattenkraftanläggningar
skulle erfordras övervägande specialutbildade arbetare. Detta är emellertid
icke förhållandet; det övervägande ''flertalet utgöres av vanliga grovarbetare
jämte en del byggnadsarbetare.

Räntan a vattenkraftslånefondens medel beräknas för närvarande efter 6 procent.
Lånetiden är 43 år med amorteringsfrihet under de 3 första åren och
eventuellt ränteanstånd under samma tid, i vilket fall lånetiden utsträckes till
,^r'' ..-^ör här åsyftade tillskottet synes det av flere skäl motiverat att
sänka räntan till 4 Y2 eller 5 procent. Det synes därjämte böra övervägas, huruvida
icke en allmän räntesänkning för * denna lånefond redan nu kunde anses
lämplig.»

Beträffande nämnda motion liar riksdagens vederbörande utskott
erhållit från kommerskollegium i vederbörlig ordning införskaffat yttrande,
vari, bfand annat, anföres följande:

»I skrivelse den 27 september 1920 anliöllo kommerskollegium samt väg°.
ch vattenbyggnadsstyrelsen hos Kungl. Maj:t, att framställning måtte avlåtas till
riksdagen om anvisande för år 1922 av ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor
till kapitalökning för fonden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag blev emellertid
anslaget begränsat till 2,000,000 kronor eller samma belopp, som förut beviljats
för vart och ett av åren 1920 ocli 1921. Vattenkraftslånefonden uppgår
alltså för närvarande till 6,000,000 kronor.

År 1920 ingåvos 31 ansökningar å tillhopa 4,6 miljoner kronor. Det disponibla
beloppet 2 miljoner kronor fördelades på 19 företag.

År 1921 utgjorde ansökningarna 24 å tillhopa c:a 2,7 miljoner kronor. Av
för sagda år anslagna 2 miljoner kronor hava hittills utdelats 643,000 kronor
till 7 företag. Övriga ansökningar äro ej slutbehandlade, emedan sökandena
ännu ej kunnat förete laga bevis om sin rätt att verkställa ifrågavarande vattenbyggnader.
Att efterfrågan å lån år 1921 varit mindre än år 1920, torde i väsentlig
grad vara att söka i de försämrade konjunkturerna, varjämte den från och
med den 1 juli 1921 från 5 1/2 till 6 procent höjda räntan å lånen torde i sin
män hava bidragit till att göra lånen mindre efterfrågade, särskilt som räntan i
den allmänna penningmarknaden alltmera sjunkit. Av 1921 års anslag torde,
sedan den slutliga fördelningen skett, någon del bliva övrig till 1922 års fördelning.
För 1922 äro låneansökningarna ännu ej ingivna.

I likhet med vad som gäller all annan byggnadsverksamhet är nybyggnadsverksamheten
på nu ifrågavarande område för närvarande obetydlig. Motionärerna
hava emellertid gjort gällande, att åtskilliga dylika företag kunde väntas bliva

Riksdagens skrivelse Nr 220.

15

igångsatta, därest billigt kapital bleve tillgängligt. Att under normala förhållanden
kraftbrist råder på åtskilliga ställen i vårt land, är väl bekant. Såväl kraftstationsutbyggnader
som vattenregleringsföretag äro därför flerstädes av behovet
påkallade.

Beträffande lämpligheten att anordna dylika arbeten för att lindra arbetslösheten
kan kollegium i huvudsak instämma med motionärerna. Därest den
statsfinansiella ställningen skulle tillåta anvisande av anslag till kapitalökning för
fonden, vilket synes kollegium önskligt, torde fördenskull lånebeloppen böra avse
endast de egentliga utbyggnadskostnaderna.

Ansökningstiden för lån från''det sålunda ifrågasatta anslaget, som närmast
avser beredande av nödhjälpsarbeten, synes lämpligen böra sättas till 1 juli 1922,
och torde lånen med hänsyn härtill kunna beräknas i allmänhet vara slutbehandlade
före 1922 års utgång. Att på sätt motionärerna föreslagit bestämma, att
medel, som icke kunnat för ovan angivet ändamål disponeras i form av lån till
nya vattenkraftsbyggnader, finge efter viss tid av Kungl. Maj:t disponeras för
motverkande av arbetslösheten under eljest tillämpade former, lärer av budgettekniska
skäl tyvärr knappast vara genomförbart.

Det anslag, som bör anvisas för angivna syften, synes lämpligen kunna
sättas till samma belopp, som redan beviljats för innevarande år, eller 2,000,000
kronor, och med hänsyn till vad ovan anförts erhålla karaktären av reservations-''
anslag.

Slutligen tillåter sig kollegium framhålla, att eu sänkning av räntan å lån
från ifrågavarande fond givetvis är önsklig.

Kollegium föreslår alltså, att statsutskottet måtte hos riksdagen hemställa,

att till kapitalökning för vattenkraftslånefonden, att användas enligt ovan
angivna grunder, å tilläggsstat för år 1922 anvisa ett reservationssanslag av
2,000,000 kronor.»

Riksdagen vill erinra, att för innevarande år ett belopp av över 2
miljoner kronor ännu finnes odisponerat av vattenkraftslånefondens medel,
och enligt vad av den av myndigheterna i ärendet lämnade utredningen
synes framgå, torde icke skäl föreligga för antagande, att icke detta
belopp skall visa sig tillfyllest för bestridande av den närmaste tidens
anspråk å lån från fonden.

På grund härav och med hänsyn därjämte till angelägenheten av
att under nuvarande statsfinansiella situation undvika anvisande av nya
anslag, som innebära en utökning av de av Eders Kungl. Maj:t framlagda
statförslagen, har riksdagen icke ansett sig kunna bifalla det framställda
förslaget om anvisande av ytterligare medel till vattenkraftslånefonden.

Med beaktande av vad i motionen anförts rörande önskvärdheten av
att under nu rådande arbetslöshet kunna i möjligaste mån befrämja tillkomsten
av vattenkraftsanläggningar och andra liknande nyanläggningar,
till vilka kan erhållas lån från ifrågavarande fond, har riksdagen emellertid
ansett sig böra medgiva, att låneräntan — vilken beträffande lån,

16

Riksdagens skrivelse Nr 220.

beviljade efter den 1 juli 1921, utgår med en från 57s till 6 procent förhöjd
räntesats — sänkes till fem procent, att gälla för lån, som efter
den 1 juli 1922 beviljas ur fonden.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen
anmäla, att riksdagen, i anledning av den i ämnet väckta motionen, beslutat
sådan ändring i de för utlämnande av lån från vattenkraftslånefonden
gällande huvudgrunder, att för lån, som efter den 1 juli 1922 beviljas ur
fonden, skall gäldas ränta efter fem procent, dock med skyldighet för
låntagaren att, därest förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter
förfallodagen inbetalas, å det förfallna beloppet erlägga en med en halv
procent förhöjd årlig ränta från förfallodagen till dess betalning sker.

Stockholm den 1 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1922.