Riksdagens skrivelse Nr 22.
1
Nr 22.
Godkänd av första kammaren den 10 februari 1922.
Godkänd av andra kammaren den 10 februari 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för bekämpande av arbetslösheten.
(Statsutskottets utlåtande nr 9.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 7 januari 1922 avlåten proposition (nr 11)
tiar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen
att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse med
i statsrådsprotokollet angivna grunder, under riksstatens femte huvudtitel
anvisa dels på tilläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 85,000,000
kronor och dels på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett ''förslagsanslag,
högst, 5,000,000 kronor.
statsrådsprotokollet inhämtas, att Eders Kungl. Maj:t före propositionens
avlämnande redan anvisat tillhopa 400,000 kronor av det på extra
stat för år 1922 beviljade förslagsanslaget, högst, 3,000,000 kronor för
arbetslöshetens bekämpande. På grund av framställningar från arbetslöshetskommissionen,
som beräknade ett medelbehov för januari månad 1922 av
inalles 5,575,000 kronor för hjälpverksamhetens fortsättande enligt gällande
grunder, har Eders Kungl. Maj:t vidare den 7 januari 1922 från anslaget
till oförutsedda utgifter anvisat såsom förskott i avräkning å de anslag för
arbetslöshetens bekämpande, som riksdagen kunde komma att bevilja på
årets tilläggsstat, ett belopp av 2,950,000 kronor, motsvarande vad som för
ändamålet ansågs erforderligt utöver den odisponerade tillgången å förutnämnda
anslag för 1922 ävensom beräknad reservation å 1921 års anslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 22—25.
8
Riksdagens skrivelse Nr 22.
Vid sådant förhållande och då Eders Kungl. Maj:t snarast möjligt
lärer behöva få nödiga medel till sitt förfogande till arbetslöshetshjälpens
fortsatta bedrivande, har riksdagen funnit nödvändigt att omedelbart bevilja
ett visst belopp såsom förskott å det definitiva'' arbetslöshetsanslaget. I
sådant syfte anser riksdagen ett belopp av 20,000,000 kronor böra anvisas,
vilket lärer vara tillräckligt för ifrågavarande verksamhets uppehållande i
dess nuvarande omfattning under så lång tid framåt, att därunder den
grundliga prövning, som de här föreliggande frågornas vikt och de äskade
beloppens storlek betinga, torde kunna medhinnas från riksdagens sida.
Riksdagen förutsätter därvid, att den fortsatta arbetslöshetshjälpen
alltjämt skall bedrivas med noggrant iakttagande av statsmakternas förut
meddelade bestämmelser och givna direktiv samt med beaktande av nödvändigheten
av att särskilt under nuvarande förhållanden öppna’ arbetsmarknadens
arbetstillfällen bliva vederbörligen utnyttjade.
Vidkommande lönerna vid de statliga nödhjälpsarbetena, synes det
riksdagen, som om dessa löner på de särskilda orterna borde mera smidigt
anpassas efter nu rådande lönenivå, än som på sina håll hittills torde hava
varit fallet, samt håller riksdagen vidare före, att kommissionen för varje
särskilt fall torde böra fastställa, med huru mycket eu nödhjälpsarbetares
löneförmåner skola understiga de löner, som äro gällande för grovarbetare
på den öppna arbetsmarknaden, med skälig hänsyn därvid tagen till vederbörandes
möjligheter att bereda sig uppehälle på den sålunda fastställda
nödhjälpslönen.
På ännu en punkt anser riksdagen ett förtydligande uttalande vara
påkallat. Arbetslösketskommissionen har nämligen hemställt, att det stadgande
i 1921 års understödskungörelse, enligt vilket kommissionen äger
besluta, huruvida och i vilken omfattning bidrag till kommun skall utgå
för understöd till arbetslösa, måtte givas den tolkningen, att kommissionen
må kunna bestämma lägre understödssatser för understöd än de i författningen
angivna. Departementschefen tillstyrker kommissionens förslag och
anser, att bestämmelserna ifråga borde erhålla en sådan avfattning, att dess
tillämpning under alla förhållanden skulle kunna av kommissionen riktigt
avpassas efter rådande konjunkturer. Någon ändring av nu gällande författning
finner riksdagen härvid icke behövlig, utan torde en anslutning
från riksdagens sida till det sålunda uttalade önskemålet vara tillräckligt,
för att arbetslöshetskommissionen skall kunna anses äga bemyndigande att
vid fattande av beslut rörande understödsverksamhetens igångsättande eller
fortsatta bedrivande uppställa erforderliga villkor beträffande understödsbeloppens
storlek. Med avseende å dessa belopp bör därvid det av fjolårets
riksdag uttalade önskemålet iakttagas, att på grund av det inre samband,
Riksdagens skrivelse Nr 22.
3
som inom den nu tillämpade arbetslöshetspolitiken förelinnes mellan nödhjälpslöner
och gällande understödssatser, de förra böra ställa sig fördelaktigare
än de senare och ett lämpligt avstånd dem emellan städse bibehållas.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att
riksdagen för arbetslöshetens bekämpande på tilläggsstat för år 1922 anvisat
ett förslagsanslag, högst, 20,000,000 kronor.
Stockholm den 10 februari 1922.
Med undersåtlig vördnad.