Riksdagens skrivelse Nr 174.

1

Nr 174.

Godkänd av första kammaren den 24 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om automobilskatt
m. m.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 17 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 199,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om automobilskatt;

2) förordning om särskild skatt å automobilgummiringar; och

3) förordning om fördelning av automobilskattemedel m. m.

Under åberopande av andra särskilda utskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 2, varav ett tryckt exemplar bifogas, får riksdagen,
som icke kunnat godkänna omförmälda förslag i oförändrat skick, anmäla,
att riksdagen i anledning av ifrågavarande proposition för sin del
antagit följande

l:o) Förordning

om

automobilskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För automobil, som, efter vad särskilt är stadgat, blivit bär i riket
registrerad, skall årligen erläggas skatt enligt nedan meddelade bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 saml. Nr 174—176.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 174.

Angående beskattning av automobil, vilken, ehuru den bort här
i riket registreras, icke blivit i automobilregister införd, gäller vad i
14 § här nedan stadgas.

Med automobil förstås varje för färd på marken avsett fordon,
som för framdrivande är försett med kraftmaskin (motor) och icke löper
på skenor.

2 §•

Från skatteplikt frikallas automobil, som äges av medlem av
konungahuset samt, under villkor av ömsesidighet, enligt vad Konungen
därom förordnar, automobil, tillhörig främmande makts härvarande beskickning
eller konsulat tillhörande person, som icke är svensk undersåte.

Från skatteplikt undantages jämväl automobil, som är inrättad uteslutande
för brandväsen eller för transport av sårade eller sjuka.

3 §•

Skatteplikt för automobil inträder med kalenderkvartalet näst efter
det, under vilket automobilen blivit första gången i automobilregister
införd, samt upphör med utgången av det kalenderkvartal, under vilket
automobilen ur automobilregister avförts utan att hava blivit i annat
sådant register införd.

Inträffar i avseende å äganderätten till automobil sådan förändring,
att automobilen, där den dittills varit skattepliktig, skall jämlikt 2 §
bliva skattefri eller, där den förut varit skattefri, skall underkastas skatteplikt,
då skall i fråga om beskattningen så anses, som om automobilen
blivit i förra fallet ur registret avförd utan att vara i annat register
införd och i senare fallet första gången i register införd den dag, då
uppgift om förändringen i äganderätten blivit i registret intagen.

4 §•

Skattskyldig för automobil är för visst kalenderår den, som vid
kalenderårets början varit eller bort vara i automobilregister antecknad
såsom ägare av automobilen, eller, om automobilen blivit under kalenderåret
första gången registrerad, den, som därvid antecknats såsom automobilens
ägare.

Skall med tillämpning av vad nu är sagt skattskyldighet för automobil
åvila flera såsom samfällt ägare, svare de för skattens utgörande
en för alla och alla för en.

Riksdagens skrivelse Nr 174.

3

5 §•

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
för motorcykel utan bivagn med femton kronor;
för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;
för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med åtta
kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
egen vikt vid användning av tyngsta till automobilen hörande karosseri;
samt

för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av
automobilens egen vikt vid användning av tyngsta till automobilen
hörande karosseri.

Inträder skatteplikt under löpande kalenderår, skall för det året
skatten utgå med belopp, motsvarande vad av skatten för helt kalenderår
belöper å det eller de kalenderkvartal, skatteplikten gäller.

Ändras automobils beskaffenhet under löpande kalenderår, skall
därav föranledd höjning eller sänkning av skatten beräknas från och
med nästföljande kalenderkvaital.

6 §•

I början av varje år skall länsstyrelse ofördröjligen med ledning
av det inom länet förda automobilregistret upprätta särskild längd
(automobilskattelängd), upptagande samtliga i registret antecknade automobiler,
vilka för året äro underkastade skatteplikt.

I längden, som skall upprättas enligt av Konungen fastställt formulär,
skall för varje automobil angivas:

1) ordningsnummer i automobilregistret och igenkänningsmärke;

2) för annan automobil än motorcykel, dess egen vikt vid användning
av tyngsta till automobilen hörande karosseri;

3) för motorcykel, huruvida densamma är försedd med bivagn
eller ej;

4) huruvida automobilen är försedd med ringar av mjuk kautschuk
eller ej;

5) automobilens hemort;

6) den eller de skattskyldigas namn och hemvist;

7) skattens belopp; samt

8) de övriga anteckningar, som må finnas påkallade.

4

Riksdagens skrivelse Nr 174.

Inträder skatteplikt för automobil efter automobilskattelängdens
upprättande, eller inträffar förhållande, som föranleder ändring i fråga
om skatteplikt för automobil, skola erforderliga uppgifter införas i längden
i samband med automobilens registrering eller anteckning i automobilregistret
om det förhållande, som föranlett ändringen.

Förpliktas någon på grund av bestämmelsen i 14 § att utgiva
automobilskatt, skall anteckning härom ske i automobilskattelängden.

Före utgången av januari månad skall länsstyrelse till den, som
vid årets början är skattskyldig för automobil, med allmänna posten
översända meddelande om skattebeloppets storlek samt om tid och sätt
för detsammas inbetalande.

7 §•

Det åligger skattskyldig för automobil, som vid étt kalenderårs
början är underkastad skatteplikt, att senast den 15 februari till länsstyrelsen
i det län, inom vilket automobilen är registrerad, erlägga
honom åliggande automobilskatt.

Blir under löpande kalenderår automobil underkastad skatteplikt,
skall för det året skatten erläggas i samband med ansökan om registrering
av. automobilen eller, om, i fall varom i 3 § andra stycket sägs,
registrering av automobilen redan tidigare ägt rum, i samband med
anmälan för registrering av den nye ägarens förvärv av automobilen.

Inträffar under kalenderåret förhållande, som enligt 5 § sista stycket
föranleder skyldighet att erlägga ytterligare skatt för automobil, skall
dylik skatt i samband med anmälan för registrering av sådant förhållande
erläggas av den, som därvid är ägare av automobilen.

8 §.

. Skattebelopp skall till vederbörande länsstyrelse inbetalas genom insättning
å statsverkets giroräkning i riksbanken för länsstyrelsens räkning.
Inbetalning må ock kunna fullgöras därmed, att skattskyldig på eget
ansvar insänder skattebeloppet till länsstyrelsen medelst postanvisning
eller avlämnar eller på eget ansvar med posten insänder skattebeloppet
i check, eller postremiss växel, ställd till länsstyrelsen, att betalas å bankkontor
i den ort, där länsstyrelsen har sitt säte. I fråga om Stockholms
stad skall dock insättning i riksbanken av skattebelopp ske å överståthållarämbetets
räkning för allmänna utskylder samt check eller postremissväxel
vara ställd till överståthållarämbetet för uppbördsärenden.

5

Riksdagens skrivelse Nr 174.

Anteckning om fullgjord betalningsskyldighet skall ske i automobilskattelängden.

Å inbetalt skattebelopp skall lämnas behörigt kvitto.

Det å skatt för viss automobil senast bekomna kvitto skall under
färd medföras å automobilen för att på tillsägelse av polisman för denne
uppvisas.

9 §•

I fråga om indrivning av automobilskatt samt ersättning för indrivningen
skola de i gällande författningar angående uppbörd av
kronoutskylder i sådant avseende meddelade bestämmelser i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

10 §.

Automobil, för vilken skatt icke blivit behörigen erlagd, må ej
brukas, förr än skatten blivit betald.

11 §•

Den, som mot stadgandet i 10 § brukar automobil, böte från
och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Där någon, som eljest brukar skattepliktig automobil, ej på begäran
av polisman företer kvitto, som enligt 8 § sista stycket skall medföras
å automobilen, straffes med böter från och med tio till och med femtio
kronor.

Har förseelse, varom i första stycket sägs, skett med ägarens vetskap,
vare jämväl han förfallen till böter, som i samma stycke stadgas.
Brukades automobilen av någon, som enligt 6 eller 7 § i lagen angående
ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik är till utgivande av
ersättning för skada förpliktad, skall i ägarens ställe sådan brukare vara
förfallen till ansvar.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

12 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning skall anhängiggöras vid
polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol i den ort, där förseelsen
skett.

6

Riksdagens skrivelse Nr 174.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
varom nu är sagt, fortsätter samma förseelse, skall, för varje gång
stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som för
dylik förseelse äro bestämda.

13 §.

Där skatteplikt för automobil under löpande kalenderår upphör,
är den, som, innan skattefrihet inträtt, sist stått i automobilregister
antecknad såsom ägare av automobilen, berättigad att, efter ansökan hos
länsstyrelsen, kostnadsfritt återbekomma så stor del av för året erlagd
skatt, som belöper å tiden efter det skattefriheten inträtt.

Ager under löpande kalenderår sänkning av skatten rum på grund
av ändring av automobils beskaffenhet, är den, som vid anmälan av ändringen
var ägare av automobilen, berättigad att i samma ordning återbekomma
vad som motsvarar sänkningen av skatten.

Anteckning om restitution skall ske i automobilskattelängden.

14 §.

Varder, efter vad därom är särskilt stadgat, ägare av automobil
dömd till ansvar för det automobilen tagits i bruk, innan densamma
registrerats och erhållit igenkänningsmärke, eller för det ägaren underlåtit
att till registret göra föreskriven anmälan eller i sådan anmälan
mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift, då skall ägaren tillika
förpliktas att utgiva den skatt för automobilen, som genom förfarandet
undandragits.

15 §.

Över länsstyrelses beslut, varigenom någon blivit i automobilskattelängden
till beskattning för automobil uppförd, äge han hos kammarrätten
anföra besvär, vilka skola ingivas till den länsstyrelse, som
upprättat längden, före klockan tolv å trettionde dagen från den, då
automobilskatt avfordrats honom; dock må icke den omständigheten,
att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits eller insänts till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären
dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I
sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till
vederbörande länsstyrelse.

Sedan vid inkomna besvär fogats utdrag av längden i vad angår
den automobil, för vilken klaganden påförts skatt, skall länsstyrelsen

7

Riksdagens skrivelse Nr 174.

skyndsamt till kammarrätten insända handlingarna med de upplysningar
och erinringar, som besvären anses påkalla.

16 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande
beskattning, som i denna förordning avses, äger att däri hos Kungl.
Maj:t söka ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest
icke varda upptagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde
dagen efter erhållen del av utslaget eller, om då är helgdag, å nästa
söckendag därefter ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om
dagen, då klaganden erhöll del av utslaget.

17 §•

Besvär, om vilka i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande
handlingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning,
på klagandens eget äventyr i betalt brev med allmänna posten
insändas till den myndighet, till vilken besvären skola enligt förordningen
ingivas.

Den omständighet, att skattskyldig anfört besvär, befriar honom
icke från att i behörig ordning inbetala honom påförd automobilskatt.

18 §•

Huruvida och efter vilka grunder samt på vad sätt skatt skall
utgå för automobil, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet
införts, bestämmes av Konungen.

19 §.

Angående fördelning av influten automobilskatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923, då skatteplikt
för automobil, som tidigare blivit registrerad och nämnda dag i registret
kvarstår, jämväl inträder.

Riksdagens skrivelse Nr 174.

8 •

2:6) Förordning

om

särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas,
utan att tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som
inom riket tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt
jttergummi eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar),
skall i den ordning nedan stadgas erläggas skatt av en krona
50 öre för varje helt kilogram.

I första stycket omförmälda varuslag benämnas i denna förordning
automobilgummiringar.

2 §•

Skatt för automobilgummiringar, som till riket införas, skall samtidigt
med tullen till tullverket erläggas.

Därest automobil, som införes i riket, är försedd med automobilgummiringar,
skall, därest tullfrihet icke åtnjutes för automobilen, skatt
för ringarna erläggas samtidigt med tullen för automobilen.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande i första och andra
styckena omförmäld skatt vad rörande tullavgifter finnes stadgat.

3 §''

Den, som ämnar inom riket tillverka automobilgummiringar, skall,
innan tillverkning må äga rum, därom göra skriftlig anmälan hos länsstyrelsen
i det län, inom vilket tillverkningen skall ske.

4 §-

Det åligger tillverkare av automobilgummiringar att, sedan anmälan
enligt 3 § blivit ingiven, inom en månad efter varje kalenderkvartals
utgång till länsstyrelsen avlämna en på heder och samvete avgiven
■deklaration rörande automobilgummiringar, som blivit under kalender -

Riksdagens skrivelse Nr 174. 9

kvartalet av honom till annan levererade eller tagna i bruk för egen
räkning.

I deklarationen skall, särskilt för varje leverans, angivas:

1) varuslag (massiva hjulringar etc.);

2) vikten för varje varuslag;

3) namn och fullständig postadress för den, till vilken leveransen
skett; samt

4) om ringar utförts, den gränsort, över vilken utförseln skett.
Beträffande automobilgummiringar, som tagits i bruk för tillverkarens
egen räkning, skall angivas varuslag och vikten för varje
varuslag.

5 §•

Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av i 4 § omförmäld
deklaration till länsstyrelsen erlägga den skatt, som efter här ovan
stadgad grund belöper å i deklarationen angivna automobilgummiringar.

6 §•

Tillverkares skyldighet att jämlikt 4 § avlämna deklaration upphör,
sedan skriftlig anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför
till länsstyrelsen ingivits. Dock skall sådan deklaration avlämnas för
det kalenderkvartal, under vilket rörelsen upphört.

Har anmälan enligt första stycket skett, må ej utan ny anmälan
enligt 3 § automobilgummiringar tillverkas, levereras eller tagas i bruk
för tillverkarens egen räkning efter den tid, då enligt anmälningen
rörelsen upphört.

7 §•

Skattebelopp, som i 5 § avses, skall • till vederbörande länsstyrelse
inbetalas genom insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken för
länsstyrelsens räkning. Inbetalning må ock kunna fullgöras därmed,
att skattskyldig på eget ansvar med posten insänder skattebeloppet i
check eller postremissväxel, ställd till länsstyrelsen, att betalas å bankkontor
i den ort, där länsstyrelsen har sitt säte. I fråga om Stockholms
stad skall dock insättning i riksbanken av skattebelopp ske å
överståthållarämbetets räkning för allmänna utskylder samt check eller
postremissväxel vara ställd till överståthållarämbetet för uppbördsärenden.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 174—176. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 174.

8 §•

Försummar tillverkare att inbetala skatt, som enligt 5 § åligger
honom att erlägga, skall för skattens uttagande omedelbart verkställas
utmätning.

9 §•

En var, som ur riket utfört icke begagnade automobilgummiringar,
är berättigad att efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, där sökanden
äger hemvist, eller, om han yrkesmässigt driver handel med automobilgummiringar,
hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen drives, kostnadsfritt
återbekomma vad i skatt å de utförda automobilgummiringarna
efter deras vikt vid utförseltillfället belöpt. Dylik restitution skall bestridas
av medel, som influtit genom skatt å automobilgummiringar.

Vid ansökan, som skall ingivas till länsstyrelsen sist inom en
månad efter det utförseln skett, skall vara fogat bevis från vederbörande
tullmyndighet, angivande de utförda automobilgummiringarnas vikt och
dagen för utförseln samt innehållande förklaring, dels att av ringarnas
utseende framgått, att de ej före utförseln varit i bruk och att med dem
ej företagits åtgärd i syfte att öka deras vikt, dels ock att ringarna
utförts under behörig tullkontroll.

10 §.

Då anmälan enligt 3 § ingivits, tillsätter länsstyrelsen en, så vitt
möjligt inom den ort, där tillverkningen skall ske, bosatt, tillsyningsman.
Det åligger denne att senast under andra månaden efter varje kalenderkvartals
utgång genom granskning av tillverkarens bokföring och annorledes
hava kontrollerat riktigheten av tillverkarens under nästförutgående
månad avlämnade deklaration. Tillverkares handelsböcker ävensom erforderliga
upplysningar skola för sådant ändamål tillhandahållas tillsyningsmannen.
över granskningen avlämnas rapport till länsstyrelsen.

11 §■

Tillsyningsmans arvode bestämmes av länsstyrelsen; dock må i
varje fall ej ersättning utgå med högre belopp än tjugu kronor för varje
förrättningsdag jämte rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen
av gällande resereglemente. Dylik ersättning skall bestridas av medel,
som influtit genom skatt å automobilgummiringar.

Riksdagens skrivelse Nr 174.

11

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,
varom i 4 § sägs, böte från och med tjugufem till och med femhundra
kronor.

Har deklaration icke avlämnats inom föreskriven tid, äger länsstyrelsen
jämväl förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

13 §.

Har någon i deklaration, varom i 4 § sägs, mot bättre vetande
lämnat oriktigt meddelande, så att han därigenom undgått att betala
skatt eller fått erlägga för låg skatt, böte högst fem gånger det skattebelopp,
som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Har det oriktiga meddelandet icke lämnats mot bättre vetande,
men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande gjort sig
skyldig till grov vårdslöshet, vare straflet böter, högst två gånger det
skattebelopp, som genom det oriktiga meddelandet undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

14 §.

Den, som utan att hava gjort sådan anmälan, varom i 3 § sägs,
tillverkar automobilgummiringar, böte från och med etthundra till och
med femtusen kronor samt gälde skatt enligt den i 1 § angivna grund
för de automobilgummiringar, som av honom tillverkats.

15 §•

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom tillsyningsman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om den
hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom på annat sätt än
i sin egenskap av tillsyningsman, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar
han sin kännedom om berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.

Har genom tillsyningsmannens åtgöranden skada uppkommit, vare
han ock skyldig att den till fullo gottgöra.

16 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite
enligt 12 §.

12

Riksdagens skrivelse Nr 174.

Åtal för förseelse, som i 13, 14 eller 15 § omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän domstol.

Förseelser, som i 13 och 14 §§ omförmälas, äro föremål för allmänt
åtal. Förseelse, varom i 15 § sägs, må ej av allmän åklagare åtalas,
där ej målsäganden angivit densamma till åtal.

17 §.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla
kronan. Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

18 §.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923; och skall
härvid iakttagas följande.

1) Den, som idkar tillverkning av automobilgummiringar och vill
därmed fortsätta efter den 1 januari 1923, har att före sistnämnda dag
göra sådan anmälan, varom förmäles i 3 §.

2) För automobilgummiringar, som inom riket finnas den 1 januari
1923, och för vilka icke skatt skall erläggas uti den i 2 § stadgade
ordning, skall, i den man ej nedan i punkterna 3 och 4 annorlunda
sägs, erläggas skatt enligt den i 1 § angivna grund.

3) En var ägare av automobil må från beskattning undantaga den
å automobilens hjul vid 1923 års ingång anbragta uppsättning ringar
samt i fråga om automobil, vars ringar icke äro massiva, hälften därutöver,
varvid iakttages, att, om vid denna beräkning uppstår brutet tal,
detsamma höjes till närmast högre hela tal.

4) Tillverkares lager av automobilgummiringar, däri ej inräknas
sådana ringar, vilka av honom för egen räkning tagits i bruk före den
1 januari 1923, beskattas allenast i den mån desamma därefter levereras
eller tagas i bruk för egen räkning; och skall den tillverkare enligt
4 § åliggande deklarationsplikt första gången fullgöras under april
månad 1923.

5) En var, som den 1 januari 1923 innehar automobilgummiringar, för
vilka skatt skall erläggas i annan ordning än i punkt 4 sägs, är pliktig
att före utgången av januari månad 1923 till länsstyrelsen i det län,
där han har sitt hemvist, eller, om han yrkesmässigt driver handel

13

Riksdagens skrivelse Nr 174.

med automobilgummiringar, i det län, där rörelsen drives, avgiva deklaration
rörande de av honom vid ingången av år 1923 innehavda
automobilgummiringar, med angivande av antal, varuslag och vikt.

Skatt för ringarna skall erläggas vid avgivandet av deklarationen;
dock att, om skattens belopp överstiger ettusen kronor, den skattskyldige
må åtnjuta anstånd med betalningen av vad som överstiger
nämnda belopp till 1923 års utgång. Kungl. Maj:t äger att, om så
finnes skäligt, medgiva ytterligare anstånd.

6) Vad i 12 och 13 §§ stadgas angående ansvar för försummad
eller oriktig deklaration skall äga motsvarande tillämpning beträffande
deklaration rörande innehav av ringar den 1 januari 1923.

3:o) Förordning

om

fördelning av automobilskattemedel m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Av skattemedel, som under visst år influtit jämlikt förordningarna
om automobilskatt och om särskild skatt å automobilgummiringar eller
jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda
förordning må hava meddelat, skola 20 procent tillfalla rikets städer för
att användas för dessas gatu- och väghållning samt 80 procent landsbygden
för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll
av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar.

2 §•

Av den städerna tillkommande andel av skattemedlen skola 80 procent
av statskontoret fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande
till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående 20 procent förordnar Konungen.

3 §•

Av landsbygdens andel av skattemedlen skola 80 procent tillgodokomma
de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i
automobilskatt från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att

14

Riksdagens skrivelse Nr 174.

Kalmar läns landstingsområden betraktas såsom särskilda län, och återstående
20 procent mellan länen fördelas på sätt Konungen förordnar.

4 §•

Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag företrädesvis till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar inom länet samt till underhåll av
sådana av vederbörande vägkassa underhållna vågar, vilkas underhåll på
grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras. Vad av länet tillkommande
skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall besparas, intill
dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning utdelat eller
om dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.

Stockholm den 24 maj 1922.

Med undersåtlig vördnad.