Riksdagens skrivelse Nr 164.
1
Nr 164.
Godkänd av första kammaren den 24 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden
1 januari—30 juni 1923 av utgifterna för kapitalökning
i avseende å post- och telegrafverken samt statens järnvägar
och vattenfallsverk.
(Statsutskottets utlåtanden nr 16 och 17 A.)
Till Konungen.
I avseende å regleringen av utgifterna för kapitalökning för tiden
1 januari—30 juni 1923, i vad angår post- ock telegrafverken samt
statens järnvägar och vattenfallsverk, får riksdagen för Eders Kungl.
Maj:t anmäla följande beslut.
Postverket.
l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari
—30 juni 1923, har Eders Kungl. Maj:t i avseende å postverket, under
åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning,
Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen (punkt 1) att för inköp av invenBihang
till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 164. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 164.
tarier för postverkets behov för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett reservationsanslag av 400,000 kronor.
Med hänsyn till vikten av att inventarier och övriga tekniska hjälpmedel
i erforderlig utsträckning stå till postverkets förfogande, har
riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
vilket innebär en nedsättning i av generalpoststyrelsen för ifrågavarande
ändamål begärt belopp med 100,000 kronor.
I avseende å sättet för täckande av ifrågavarande anslag har riksdagen
ansett, att detsamma på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit bör
utgå av lånemedel.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för inköp av inventarier
för postverkets behov för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag
av 400,000 kronor, att utgå av lånemedel.
2:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen att för
fortsättande av uppförandet av centralposthus i Göteborg må användas
odisponerade delar eller omkring 280,000 kronor av de utav riksdagen
för uppförande av två byggnader för post- och telegrafverkens behov i
Gällivare tidigare anvisade medel om sammanlagt 443,000 kronor.
Riksdagen har ansett sig böra medgiva, att medel i av Eders
Kungl. Maj:t föreslagen utsträckning ställas till förfogande för fortsättande
av ifrågavarande posthusbyggnad. I likhet med departementschefen
förutsätter dock riksdagen, att i sammanhang med frågan om beviljande
av ytterligare anslag för ändamålet fullständiga förnyade kostnadsberäkningar
rörande företaget framläggas för riksdagen.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att för fortsättande
av uppförandet av centralposthus i Göteborg må användas odisponerade
delar eller omkring 280,000 kronor av de utav riksdagen för uppförande
av två byggnader för post- och telegrafverkens behov i Gällivare tidigare
anvisade medel om sammanlagt 443,000 kronor.
3:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) dels
besluta, att den posthusbyggnad i Krylbo, vartill anslag om sammanlagt
350,000 kronor av 1920 års riksdag anvisats, icke skall komma till utförande;
dels ock medgiva, att för postverkets räkning måtte få inköpas fastigheten
Älvhem å tomterna nr 5 och 6 inom kvarteret Posten samt nr 3
och 4 inom kvarteret Älvhem i Krylbo för en köpeskilling av 70,000
kronor samt att sagda köpeskilling måtte få utgå av förenämnda för
uppförande av en posthusbyggnad i Krylbo tidigare anvisade anslag om
sammanlagt 350,000 kronor.
Riksdagen har funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag om att postverkets lokalbehov i Krylbo tillgodoses genom
3
Riksdagens skrivelse Nr 164.
inköp av ifrågavarande bebyggda fastighet i stället för, såsom tidigare
varit avsett, genom uppförande av eu nybyggnad. Beträffande den begärda
köpeskillingen vill riksdagen erinra, att denna ar 1919 utgjorde
100.000 kronor men att densamma nu nedbringats till 70,000 kronor.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen
dels beslutat, att den posthusbyggnad i Krylbo, vartill anslag om
sammanlagt 350,000 kronor av 1920 års riksdag anvisats, icke skall
komma till utförande;
dels oek medgivit, att för postverkets räkning måtte få inköpas
fastigheten Älvhem å tomterna nr 5 och 6 inom kvarteret Posten samt
nr 3 och 4 inom kvarteret Älvhem i Krylbo för eu köpeskilling av 70,000
kronor samt att sagda köpeskilling måtte få utgå av förenämnda för uppförande
av en posthusbyggnad i Krylbo tidigare anvisade anslag om sammanlagt
350,000 kronor.
4:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 4) att för
anordnande av ytterligare eu bostadslägenhet inom postverkets fastighet i
Uddevalla måtte" av odisponerad del av de utav riksdagen för uppförande
av posthus i Krylbo tidigare anvisade anslag om sammanlagt 350,000
kronor få användas ett belopp av 32,000 kronor.
På grund av den i ärendet lämnade utredningen har riksdagen
ansett, att ifrågavarande påbyggnad bör komma till utförande. Enligt
vad av riksdagens vederbörande utskott införskaffade förnyade kostnadsberäkningar
giva vid handen, synes emellertid densamma kunna utföras
för 26,000 kronor, vilket belopp torde böra ställas till Eders Kungl. Maj:ts
förfogande på av departementschefen föreslaget sätt. Då beloppet det
oaktat synes högt i förhållande till arbetenas omfattning förutsätter emellertid
riksdagen, att det tages under förnyat övervägande, huruvida icke
byggnadskostnaderna kunna ytterligare nedbringas.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att för anordnande
av ytterligare en bostadslägenhet inom postverkets fastighet i Uddevalla
måtte av odisponerad del av de utav riksdagen för uppförande av posthus
i Krylbo tidigare anvisade anslag om sammanlagt 350,000 kronor få användas
ett belopp av 26,000 kronor.
5:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 5) att för
anordnande av ytterligare bostadslägenheter inom postverkets fastighet i
Kristianstad må av ej ännu disponerad del av de utav riksdagen för uppförande
av posthus i Krylbo tidigare anvisade anslagen om sammanlagt
350.000 kronor få användas ett belopp av 40,000 kronor.
Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag. Även om riksdagen uppmärksammat, att senaste i
4
Rilcs agens skrivelse Nr 164.
september 1921 uppgjorda kostnadsberäkningar, vilka sluta på ett belopp
av 40,000 kronor, innebära en nedgång av 9,000 kronor under tidigare i
augusti 1920 antagna totalkostnad av 49,000 kronor, anser riksdagen
dock, att det jämväl i detta fall bör tagas under förnyat övervägande,
huruvida icke byggnadskostnaderna kunna ytterligare nedbringas, och får
riksdagen alltså anmäla, att riksdagen medgivit, att för anordnande av
ytterligare bostadslägenheter inom postverkets fastighet i Kristianstad må
av ej ännu disponerad del av de utav riksdagen för uppförande av posthus
i Krylbo tidigare anvisade anslagen om sammanlagt 350,000 kronor få
användas ett belopp av 40,000 kronor.
Telegrafverket.
6:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 6) att för
fullbordande av arbetena med uppförande av arbetarbostäder i Östersund,
Malmö och Sundsvall må användas ett belopp av 105,041 kronor 30 öre
av de besparingar, som uppkommit å tidigare beviljade anslag till uppförande
av vissa byggnader vid telegrafverket.
Med bifall till Eders Kung]. Maj:ts förevarande förslag får riksdagen
anmäla, att riksdagen medgivit, att för fullbordande av arbetena
med uppförande av arbetarbostäder i Östersund, Malmö och Sundsvall må
användas ett belopp av 105,041 kronor 30 öre av de besparingar, som
uppkommit å tidigare beviljade anslag till uppförande av vissa byggnader
vid telegrafverket.
7:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 7) föreslagit riksdagen att för
inköp för telegrafverkets räkning av fastigheten Nynäs villastadstomt nr 59
i Nynäshamn må användas ett belopp av 22,000 kronor av de besparingar,
som uppkommit å tidigare beviljade anslag till uppförande av vissa byggnader
vid telegrafverket.
Riksdagen har ansett, att, på av Kungl. Maj:t föreslaget sätt, medel
böra ställas till förfogande för inköp av ifrågavarande fastighet.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen medgivit, att för inköp för
telegrafverkets räkning av fastigheten Nynäs villastadstomt nr 59 i Nynäshamn
må användas ett belopp av 22,000 kronor av de besparingar, som
uppkommit a tidigare beviljade anslag till uppförande av vissa byggnader
vid telegrafverket.
8:o) Såsom riksdagen i särskild skrivelse (nr 74) anmält, har
riksdagen medgivit, att för inköp för telegrafverkets räkning av tomten
nr 83 i hörnet av Storgatan och Lasarettsgatan i Skellefteå med därå
befintlig, under uppförande varande byggnad ävensom för fullbordande
Riksdagens skrivelse Nr 164.
ö
av nämnda byggnad må användas ett belopp av högst 90,000 kronor av
de besparingar, som uppkommit å tidigare beviljade anslag till uppförande
av vissa byggnader vid telegrafverket.
9:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i ämnet framställda förslag
(punkt 8) har riksdagen, som förutsätter att redogörelse rörande användningen
av anslaget lämnas till nästkommande lagtima riksdag, medgivit,
att för inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning, vilkas
förvärvande eller färdigställande icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas
i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, må av de besparingar, som
uppkommit å tidigare beviljade anslag till uppförande av vissa byggnader
vid telegrafverket, användas ett belopp av 150,000 kronor, att disponeras
efter Eders Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.
10:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att till
förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital för tiden 1 januari—30 juni
1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 15,000,000 kronor.
Järn likt beslut av 1903 och 1911 års riksdagar har telegrafstyrelsen
såsom rörelsekapital ägt att disponera sammanlagt 3,237,833 kronor
87 öre. Då detta belopp med den hastiga utvecklingen av telegrafverkets
rörelse visade sig otillräckligt, förfor styrelsen på det sätt, att styrelsen
successivt under det löpande året till statsverket inlevererade de
belopp, vilka icke ansågos behövliga för löpande utgifter, varefter och
sedan bokslutet omkring den 1 maj påföljande år blivit verkställt,
återstående del av det enligt bokslutet uppkomna överskottet för det
föregående året inlevererades från de under det nya året influtna inkomsterna.
Då emellertid telegrafverkets inkomster icke ökades i samma
lyckliga förhållande till utgifterna såsom förut, kunde telegrafstyrelsen
med detta förfaringssätt icke längre inleverera det för nästföregående år
bokförda överskottet. Styrelsen nödgades därför år 1919 anmäla, att det
icke bleve möjligt för styrelsen att under nämnda år till statsverket
inleverera någon del av de för åren 1916—1918 belöpande vinstmedel å
tillhopa 26,573,424 kronor 49 öre, vilka av styrelsen dittills innehållits,
samt anhöll att få för förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital behålla
vad av nämnda överskottsmedel icke kunde med användande av
tillgängliga medel inlevereras till statsverket.
Under år 1920 inbetalade styrelsen sedermera av ovanberörda
olevererade vinstmedel det på år 1916 belöpande överskottet, 4,000,000
kronor.
I 1921 års statsverksproposition föreslog Eders Kungl. Maj:t riksdagen
att till förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital på tilläggsstat för år
1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, 22,573,500 kronor.
c
Riksdagens skrivelse Nr 164.
Riksdagen anförde, att Eders Kungl. Maj:ts framställning i realiteten
endast avsåge att bokföringsmässigt ordna den situation, som uppkommit
genom telegrafstyrelsens underlåtenhet att inleverera visst driftöverskott.
Även om riksdagen funnit åtgärd i sådan riktning ofrånkomlig, hade
riksdagen ansett, att, innan saken definitivt ordnades på sätt verket föreslagit,
en närmare undersökning borde verkställas i fråga om telegrafverkets
dåvarande verkliga behov av rörelsekapital. I avbidan på resultatet
av en sådan utredning, vilket syntes kunna framläggas vid nästkommande
riksdag, hade riksdagen ansett annan åtgärd från riksdagens
sida ej böra vidtagas än att riksdagen förklarade hinder från dess sida
ej möta för att telegrafstyrelsen tills vidare icke till statsverket inlevererade
ifrågavarande överskott.
Riksdagen anmälde alltså, att riksdagen, med avslag å Eders Kungl.
Maj:ts ovanberörda framställning, förklarat hinder från dess sida ej möta
för att telegrafstyrelsen tills vidare och intill dess resultatet av en utredning
angående telegrafverkets behov av rörelsekapital, som riksdagen förväntade
bliva genom verkets försorg verkställd, kunde bliva riksdagen förelagt,
icke till statsverket inlevererade det driftöverskott, varom fråga vore.
En sålunda i enlighet med riksdagens beslut företagen utredning
bär ansetts giva vid handen, att telegrafverkets behov av rörelsekapital
vid ingången av år 1922 kunde beräknas till omkring 20,000,000 kronor,
varav, på sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår, endast
ett belopp av i runt tal 3,200,000 kronor stod till verkets förfogande,
medan återstoden utgjordes av ännu innehållen del av vinstmedlen.
Enligt telegrafstyrelsens beräkningar uppginge alltså det nu föreliggande
anslagsbehovet till omkring 16,800,000 kronor.
Departementschefen har ansett, att det för ändamålet erforderliga
anslaget icke behövde uppföras förrän å riksstaten för tiden 1 januari
—30 juni 1923, under vilken tid telegrafstyrelsen alltså skulle hava att
senast inleverera de vinstmedel, varom här vore fråga. Själva anslagsbeloppet
har synts departementschefen kunna begränsas till i runt tal
15,000,000 kronor, varvid han bland annat utgått ifrån att den inneliggande
förrådsbehållningen, av vars värde rörelsekapitalets storlek i
väsentlig grad vore beroende, vid nämnda tid skulle komma att vara
ytterligare nedbringad. Sammanlagt skulle alltså på detta sätt i runt
tal 18,200,000 kronor komma att stå till telegrafverkets förfogande såsom
särskilt rörelsekapital.
Vad först angår frågan om telegrafverkets underlåtenhet att i vederbörlig
ordning till statskontoret inleverera uppkomna vinstmedel, vill riksdagen
endast erinra, att denna fråga redan varit föremål för riksdagens
Riksdagens skrivelse Nr 164.
7
bedömande i sammanhang med 1921 års riksdags behandling av en av
de år 1920 församlade statsrevisorerna lämnad redogörelse för densamma.
I avseende därefter å det föreliggande förslaget om anvisande av
medel till förstärkande av telegrafverkets rörelsekapital bör uppmärksammas,
att även om det nu begärda beloppet, 15,000,000 kronor, i och för
sig synes högst betydande, detsamma dock väsentligt understiger vad som
vid sistlidne riksdag ansågs för ändamålet erforderligt eller i runt tal
22,500,000 kronor. Huvudanledningen till denna avsevärda minskning är,
såsom av statsrådsprotokollet framgår, beslutade nedskrivningar av telegrafverkets
förråd, vilkas företagande emellertid medfört en motsvarande
nedgång i telegrafverkets disponibla vinstmedel för år 1921. Yad som
ytterligare möjliggjort ett nedbringande av anslagsbeloppet, är också den
omständigheten, att telegrafverkets pensionsfonders medel i alltjämt ökad
utsträckning lämna tillgång till rörelsekapital.
Med hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen har riksdagen
funnit sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, vilket innebär
en betydande nedsättning icke blott, såsom ovan nämnts, under vad
som vid sistlidna riksdag äskades utan också under det belopp, som nu
begärts av telegrafstyrelsen. Då emellertid möjlighet föreligger, att vid
den tidpunkt, då ifrågavarande anslag skall utbetalas till telegrafstyrelsen,
behovet av förlagskapital kan vara ännu mindre än som nu beräknas,
förutsätter riksdagen att före anslagets utbetalande förnyad prövning
verkställes rörande det erforderliga rörelsekapitalets storlek.
Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att täckning för ifrågavarande
anslag skulle beredas genom upplåning. Då ett sådant förfarande synes
stå i överensstämmelse med vad som tidigare i andra liknande fall ägt
rum, har riksdagen intet att invända mot att så sker.
För den händelse behovet av rörelsekapital framdeles skulle komma
att nedgå under vad som, i enlighet med vad ovan anförts, kan komma att
för förra halvåret 1923 stå till disposition, bör, såsom av departementschefen
förutsatts, rörelsekapitalet efter förnyad omprövning fastställas
till visst lägre belopp och bör överskott, som för sådant fall skulle uppkomma
å nu ifrågavarande anslag, till riksgäldskontoret återbetalas.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,
att riksdagen till förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital för tiden 1
januari—30 juni 1923 anvisat ett förslagsanslag, högst, 15,000,000 kronor,
att utgå av lånemedel.
8
Riksdagens skrivelse Nr 164.
Statens järnvägar.
ll:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 10) medgiva,
att, därest överskott uppkommit eller framdeles skulle uppstå å ett under
huvudgruppen »Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar» upptaget anslag, järnvägsstyrelsen må använda dylikt överskott
till täckande av sådan brist å annat anslag inom samma huvudgrupp,
som icke kunnat undvikas, därvid skall iakttagas, att överskottet i första
hand bör användas till täckande av brist å anslag för närmast jämförliga
ändamål.
Departementschefen erinrar, hurusom före år 1918 riksdagen plägade
anvisa ett enda stort belopp till utförande av nya byggnader och
anläggningar vid statens trafikerade järnvägar, och att under detta anslag
inbegrepos samtliga medel för dylika byggnader och anläggningar vid
de förefintliga statsbanorna — under senare tid dock med undantag av
mera omfattande arbeten, avseende samma huvudkategori, såsom dubbelspårsanläggningar,
större bangårdsombyggnader m. m. Vid expedierandet
av riksdagens beslut rörande nämnda anslag plägade Eders Kungl. Maj:t
förklara, att järnvägsstyrelsen ägde att, om överskott å anslag skulle uppstå
vid utförandet av något av de arbeten, som inbegrepes under det
gemensamma stora anslaget till nya byggnader och anläggningar, använda
därigenom uppkommande tillgångar till täckande av sådana brister å
andra av ifrågavarande arbeten, som icke kunnat undvikas. Efter införandet
år 1918 av den • nuvarande uppställningen i riksstaten av anslagen
till statens järnvägar, varigenom av 1917 års riksdag uttalade önskemål
i ämnet blivit beaktade, hade något dylikt bemyndigande icke lämnats
järnvägsstyrelsen, emedan under överrubriken »Nya byggnader och anläggningar
vid statens trafikerade järnvägar» icke längre anvisades ett enda
stort anslag, utan under åtskilliga underrubriker eller punkter en mängd
särskilda anslag, och i följd härav ett bemyndigande att använda överskott
å ett anslag för täckande av brist å annat anslag förutsatte medgivande
från riksdagen. Då emellertid ett bemyndigande av angiven art
syntes ändamålsenligt och ägnat att undvika omgången med särskild, framställning
till riksdagen för varje fall, har departementschefen ansett sig
böra tillstyrka av järnvägsstyrelsen gjord framställning om att erhålla ett
sådant bemyndigande, under villkor likväl att överskott å ett anslag i
första band komme att användas till täckande av brist å anslag för närmast
jämförliga ändamål.
Innan riksdagen nu går att anmäla sina beslut i avseende å föreliggande
ärenden angående beredande av medel för olika kapitalöknings
-
Riksdagens skrivelse Nr 164.
9
ändamål vid statens järnvägar, vill riksdagen framhålla, hurusom riksdagen
beaktat den strävan att begränsa kraven på nya anslag för nämnda
ändamål, som gjort sig gällande i de från järnvägsstyrelsen i ämnet
framkomna förslagen och som sedermera kommit till ytterligare uttryck
i statsverkspropositionen. Sammanlagda beloppet av de medel, järnvägsstyrelsen
äskat av innevarande års riksdag, uppgår till 11,800,000 kronor,
varav 1,400,000 kronor för vissa omändringsarbeten vid Stockholms centralstation.
Under förutsättning att, såsom i statsverkspropositionen antytts,
förslag rörande sistnämnda ombyggnad av Stockholms centralstation icke
kommer att föreläggas årets riksdag, skulle, enligt departementschefens
nu i olika hänseenden framlagda förslag, ovannämnda totalbelopp,
11,800,000 kronor, ytterligare reduceras till i runt tal 8 miljoner kronor,
vilket belopp innefattar det beräknade sammanlagda nya medelsbehovet
för tiden till den 1 juli 1923. Några nya anslag å tilläggsstat för år
1922 hava nämligen icke begärts. Av sistnämnda summa skulle endast
ett belopp av i runt tal 5,600,000 kronor behöva nyanvisas; för täckandet
av återstående beloppet, i runt tal 2,400,000 kronor, äro nämligen
vissa uppkomna besparingar å tidigare beviljade anslag avsedda att tagas
i anspråk. Till jämförelse må nämnas, hurusom de vid 1921 års riksdag
för motsvarande ändamål beviljade anslagen, trots de betydande
nedsättningar, som vidtogos av riksdagen, belöpte sig till sammanlagt
omkring 37,000,000 kronor.
Beträffande den starka tendens till sparsamhet, som sålunda kommit
till uttryck i järnvägsstyrelsens förevarande anslagskrav, har av
styrelsens framhållits, att densamma berott dels på den utomordentliga
försiktighet beträffande nya kapitalinvesteringar i statsbaneaffären, som
måste iakttagas, till dess att någon bättre stadga, särskilt i de inkomstekonomiska
förhållandena — d. v. s. mera fasta riktlinjer för taxepolitiken
— kunnat skapas, dels på det för tiden rådande synnerligen brydsamma
både statsfinansiella och allmänna ekonomiska läget i landet.
Riksdagen vill tillägga, att även ur rent järn vägsekonomisk synpunkt en
viss dylik försiktighet synes motiverad, åtminstone i avvaktan på att den
även på järnvägsväsendets område inträffade, oanat starka depressionen
kan hinna efterträdas av mera normala förhållanden med trafiksiffror,
tillnärmelsevis motsvarande dem, med vilka tidigare räknats, då det gällt
uppgörandet av det program, som intill allra senaste tiden legat till
grund för de från järnvägsstyrelsen framkomna förslagen till utvidgningar
och nyanläggningar av olika slag.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1022. 14 sand. Nr 164.
2
10
Riksdagens skrivelse Nr 164.
Med hänsyn emellertid till de sålunda vidtagna, högst avsevärda
inskränkningarna i avseende å anslagen för kapitalökning för statens
järnvägar har riksdagen icke ansett sig kunna vidtaga några nedsättningar
utöver vad av departementschefen förutsatts. Å andra sidan har riksdagen
icke funnit sig kunna bifalla vissa motionsvis framkomna yrkanden
om anvisande av ytterligare medel för särskilda ändamål. Beträffande
dessa yrkanden, vilka i huvudsak avsett det norrländska järnvägsnätets
utveckling, vill riksdagen erinra, att redan ett bifall till de av Eders
Kungl. Maj:t i sistnämnda hänseende framlagda förslagen i viss mån
innebär ett frångående av den princip i avseende å begränsandet av
anslagskraven till det oundvikligaste, som i övrigt varit utmärkande för
behandlingen av hithörande ärenden. Av det äskade totalbeloppet 8,000,000
kronor belöper sig icke mindre än 4,300,000 kronor å Inlandsbanan och
andra statsbanebyggnader i Norrland. Även om sistnämnda belopp i
betraktande av de omfattande anläggningar, varom här är fråga, icke
synes alltför stort, har riksdagen särskilt på grund av de ovissa förräntningsutsikter,
som nämnda anläggningar synas erbjuda, icke ansett det
möjligt att under nuvarande tidsförhållanden medgiva en förhöjning av
anslagen. Kiksdagen vill framhålla, hurusom vid bedömandet av storleken
av dessa anslag icke bör förbises, att de icke utgöra de enda medel,
som under närmaste tiden stå till förfogande för norrländska järnvägsnätets
utveckling. För närvarande utföras nämligen å dessa järnbanebyggn
åder betydande arbeten med anslag från arbetslöshetsmedel. Av
dylika medel har redan nu ställts till järnvägsstyrelsens förfogande
1,000,000 kronor för ytterligare arbeten å tvärbanan Forsmo—Hoting,
1,000,000 kronor för tvärbanan Hällnäs—Stensele samt 500,000 kronor
för Inlandsbanan. Även hädanefter torde det komma att visa sig av förhållandena
motiverat att i sådan ordning anvisa ytterligare anslag för
ifrågavarande ändamål. Uppmärksammas må ock, att ifrågavarande anslag
avse en budgettermin av blott ett halvår och årets första hälft, då
medelsbehovet med hänsyn till rådande arbetsförhållanden i dessa trakter
i regel är mindre än under det senare halvåret.
Till belysande i övrigt av i vilken omfattning arbetena för närvarande
bedrivas vid statsbanebyggnaderna i Norrland får riksdagen hänvisa
till följande från järnvägsstyrelsen införskaffade sammanställning,
vilken avser icke blott nämnda banor i Norrland utan samtliga större
arbeten, som nu pågå eller under den närmaste tiden skulle bedrivas vid
olika statsbanebyggnader över hela landet. Såsom av denna sammanställning
framgår, är statens järnvägars banbyggnadsverksamhet för när
-
11
Riksdagens skrivelse Nr 164.
varande i huvudsak inskränkt till dessa norrländska järnvägsbyggnader.
Övriga arbeten bestå så gott som uteslutande av avslutningsarbeten å
vissa tidigare igångsatta företag.
Med bortseende från nämnda norrländska järnvägsbyggnader utgöres
det enda anslagskrav, som avser medels anvisande i större omfattning,
den föreliggande framställningen om beredande av medel för
fortsatt införande av genomgående tryckluftbroms vid statens järnvägar.
Jämväl nämnda framställning har riksdagen funnit sig böra bifalla.
Uppgift å antalet arbetare vid statens järnvägsbyggnader.
Byggnadsföretag |
Anta |
1 arbe |
t a r o |
||
September 1921 |
Februari 1922 |
Sommaren 1922 |
|||
totalt |
därav vid |
totalt |
därav vid |
||
Inlandsbanan norra distriktet....... |
295 |
133 |
_ |
250 |
50 |
j södra > ....... |
494 |
304 |
163 |
500 |
50 |
Hällnäs—Stensele............ |
306 |
273 |
98 |
500 |
300 |
Umeå—Holmsund............ |
195 |
12 |
— |
150 |
— |
Forsmo—Hoting............. |
408 |
370 |
177 |
500 |
200 |
Svag—Brunflo.............. |
529 |
139 |
— |
250 |
— |
Sveg—Hede............... |
140 |
102 |
— |
150 |
— |
Örebro—Hallsberg—Laxå......... |
201 |
148 |
83 |
120 |
— |
Kållered—Anneberg........... |
117 |
51 |
— |
85 |
25 |
Tranås—Sävsjö............. |
221 |
180 |
— |
180 |
— |
Summa |
2,900 |
1,712 |
521 |
2,685 |
625 |
Beträffande till sist det under nu förevarande punkt gjorda förslaget
om medgivande för statens järnvägar att i viss ordning förfoga över
uppkomna överskott å tidigare anvisade anslag, har riksdagen ansett, att
ifrågavarande medgivande bör lämnas järnvägsstyrelsen. Riksdagen förutsätter
emellertid, att i den mån, på sätt sålunda medgivits, överskott
kommer till användning* för täckande av uppkommen brist, redogörelse
härför lämnas riksdagen.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen medgivit, att, därest överskott
uppkommit eller framdeles skulle uppstå å ett under huvudgruppen
»Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar» upp
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 164.
taget anslag, järnvägsstyrelsen må använda dylikt överskott till täckande
av sådan brist å annat anslag inom samma huvudgrupp, som icke kunnat
undvikas, därvid skall iakttagas, att överskottet i första hand bör användas
till täckande av brist å anslag för närmast jämförliga ändamål.
12:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) medgiva,
att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för anordnande
av avloppsledningar för Järva lokomotivstation användas ett belopp av
134,800 kronor.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som deltager i ifrågavarande
anläggningskostnader, samt järnvägsstyrelsen hava i gemensam
skrivelse den 12 november 1921 på anförda skäl hemställt, att för fullbordande
av den gemensamma avloppsledningen från de militära anläggningarna
å Järvafältet och statens järnvägars anlägning vid Järva lokomotivstation
till Lilla Värtan måtte dels på tillägsstat för år 1922 för
lantförsvarets del anvisas ett belopp av 259,000 kronor, dels ock för
statens järnvägars del avses ett belopp av 134,800 kronor, att utgå av
tillgängliga överskottsmedel å tidigare beviljade kapitalökningsanslag.
Riksdagen, som i annat sammanhang anmäler sitt beslut i anledning
av en av Eders Kungl. Maj:t gjord framställning om anslag för
bestridande av merkostnader för anordnande av avloppsledningar från
militäretablissemangen å Järvafältet, har beträffande den nu gjorda framställningen
icke funnit anledning till erinran.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 Januari 1922 omförmälda
anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande anses böra tills
vidare anstå, må för anordnande av avloppsledningar för Järva lokomotivstation
användas ett belopp av 134,800 kronor.
13:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen medgiva,
att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande av
speciella anläggningar å bangårdar användas ett belopp av 29,000 kronor.
Ifrågavarande belopp är avsett för uppförande av skjul för bilastning
vid Nässjö. Med bilastningsarbete förstås ihopsamlande vid
vissa trafikknutpunkter till fulla vagnslaster av sådant från olika håll
och i otillräckligt lastade vagnar ankommet gods, som skall vidaresändas
en och samma väg å längre sträcka.
Med hänsyn till den driftkostnadsbesparing, som på detta sätt
synes kunna vinnas, har riksdagen ansett sig böra bifalla det nu framlagda
förslaget.
Riksdagens skrivelse Nr 164.
13
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen medgivit, att av de i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omförmälda
anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande anses böra tills
vidare anstå, må för utförande av speciella anläggningar å bangårdar
användas ett belopp av 29,000 kronor.
14:o) Eders Kung! Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen medgiva,
att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande av
ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och Sandsjö användas ett belopp
av 300,000 kronor.
Under erinran hurusom ifrågavarande byggnadsarbete är i det
närmaste slutfört samt med framhållande tillika att med ifrågavarande
anslag, 300,000 kronor, endast avses att möjliggöra ett återbetalande av
ett lika stort belopp, som tidigare med riksdagens medgivande för nu
ifrågavarande ändamål tagits i Anspråk av medel, anvisade för dubbelspåret
Ballingslöv—Hässleholm, får riksdagen anmäla, att riksdagen medgivit,
att av de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den
7 januari 1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande
anses böra tills vidare anstå, må för anläggande av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Aneby och Sandsjö användas ett belopp av 300,000 kronor.
15:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare (punkt 14) föreslagit riksdagen
medgiva, att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för
arbeten, med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Aneby och från
Sandsjö till Sävsjö användas ett belopp av 500,000 kronor.
På grund av den av departementschefen i ärendet lämnade utredningen,
har riksdagen ansett sig böra bifalla förevarande förslag. Riksdagen
får anmäla, att riksdagen medgivit, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omförmälda anslagsmedel
för arbeten, med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå,
må för anläggande av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Aneby
och från Sandsjö till Sävsjö användas ett belopp av 500,000 kronor.
16:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen medgiva,
att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för elektriska
belysningsanläggningar användas ett belopp av 100,000 kronor.
I likhet med departementschefen har riksdagen icke funnit anledning
till erinran mot järnvägsstyrelsens i ärendet gjorda framställning;
och får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen medgivit, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omför
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 164.
mälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande anses höra tills
vidare anstå, må för elektriska belysningsanläggningar användas ett belopp
av 100,000 kronor.
17:o) Eders Kung!. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen medgiva,
att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande
av växel- och signalsäkerhetsanläggningar användas ett belopp
av 125,000 kronor.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl.
Maj :ts förevarande förslag, medgivit, att av de i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omförmälda anslagsmedel för
arbeten, med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande
av växel- och signalsäkerhetsanläggningar användas ett belopp av
125,000 kronor.
18:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen medgiva,
att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för ordnande
av brandväsendet vid statens järnvägar användas ett belopp av 25,000
kronor.
Under erinran, att Eders Kungl. Majrts nu förevarande förslag avser
att bereda medel för utförande av vissa brandsäkerhetsanordningar
inom statens järnvägar tillhöriga hotellbyggnader, vilka anordningars vidtagande
beräknas bliva nödvändigt med hänsyn till ikraftträdandet av
vissa i detta hänseende utfärdade nya allmänna författningsföreskrifter,
får riksdagen anmäla, att riksdagen medgivit, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omförmälda anslagsmedel
för arbeten, med vilkas utförande anses böra tills vidare an-
stå, må för ordnande av brandväsendet vid statens järnvägar användas ett
belopp av 25,000 kronor.
19:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 18) har riksdagen medgivit, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omförmälda anslagsmedel
för arbeten, med vilkas utförande anses böra tillsvidare anstå, må såsom
dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten användas ett belopp
av 500,000 kronor.
20:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 19) att
till fortsättning av statsbanan Sveg—Hede för tiden 1 januari—30 juni
1923 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.
Av järnvägsstyrelsen har framhållits, att under år 1923 arbetena
å förutnämnda bana borde bedrivas i något större omfattning än som
Riksdagens skrivelse Nr 164.
15
hittills skett, vilket skulle medföra den fördelen att till samma bana
kunde överflyttas en del arbetare från den närbelägna Sveg—Brunflobanan,
som då beräknas bliva färdigställd. Särskilt med hänsyn härtill
har riksdagen, i likhet med departementschefen, funnit, att för den tid,
varom nu är fråga, eller första halvåret 1923, det av järnvägsstyrelsen
föreslagna beloppet, 600,000 kronor, böra för ändamålet beviljas. På
detta sätt skulle befolkningens önskemål, att ifrågavarande år 1912 beslutade
bana måtte redan inom den närmaste tiden åtminstone till en del
sättas i trafik, kunna tillgodoses. Enligt järnvägsstyrelsens ovannämnda
plan skulle nämligen rälsläggningen under innevarande år sannolikt kunna
verkställas å linjen Sveg—Hån för att under år 1923 fortsättas fram till
Hedeviken. Vid 1923 års utgång skulle alltså en sträcka av omkring 63
kilometer av den 73 kilometer långa banan kunna beräknas vara rälslagd.
I likhet med vad som tidigare ägt rum och nu av departementschefen
tillstyrkts, torde ifrågavarande anslag böra utgå av andra statsinkomster
än lånemedel.
Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen må till fortsättning av statsbanan
Sveg—Hede för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag
av 600,000 kronor, att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.
21:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att
för fortsättande av arbetena å inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av
1,500,000 kronor.
Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.
Såväl under nu förevarande punkt som i följande punkter under
statens järnvägar och jämväl under statens vattenfallsverk, där förslag
framställts om anvisande av nytt anslag, har förutsatts, att detta skulle
utgå av lånemedel. Häremot har riksdagen intet att erinra.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl.
Majtts i ämnet gjorda förslag, för fortsättande av arbetena å inlandsbanan
mellan Volgsjön och Gällivare för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat
ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor, att utgå av lånemedel;
22:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 21) att
till fortsättning av statsbanan Forsmo—Hoting för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, har riksdagen
till fortsättning av statsbanan Forsmo—Hoting för tiden 1 januari—30
16 Riksdagens skrivelse Nr 164.
juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor, att utgå av
lånemedel.
23:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit riksdagen (punkt 22)
att till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för tiden 1 januari
—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen till fortsättning av statsbanan
Hällnäs—Stensele för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
24:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen dels medgiva,
att av de förut i stadsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för
arbeten, med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för införande
av genomgående tryckluftbroms beträffande statens järnvägars
rullande materiel användas ett belopp av 656,900 kronor; dels ock för
samma ändamål för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
av 1,343,100 kronor.
Med hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen och de ytterligare
upplysningar riksdagens vederbörande utskott under hand införskaffat,
bar riksdagen funnit att anslag med av Eders Kungl. Maj:t föreslaget
belopp nu bör anvisas till fortsatt införande vid statens järnvägar
av tryckluftbroms enligt Kunze-Knorrsystemet. Riksdagen vill framhålla,
att ifrågavarande bromsapparater som ock de materialier av olika slag,
som komma till användning vid tillverkningen av desamma, till allra
största delen äro avsedda att framställas inom landet samt att alltså genom
anvisande av ifrågavarande anslag sysselsättning kan beredas ett
stort antal yrkeskunniga arbetare inom deras egna fack, samtidigt som
goda utsikter synas föreligga för en tillfredsställande förräntning av det
därvid utlagda kapitalet.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen dels medgivit, att av de förut
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 7 januari 1922
omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande anses böra tills
vidare anstå, må för införande av genomgående tryckluftbroms beträffande
statens järnvägars rullande materiel användas ett belopp av 656,900 kronor;
dels ock för samma ändamål för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisat ett reservationsanslag av 1,343,100 kronor, att utgå av lånemedel.
25:o) Vidare bar Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen (punkt
24) att för gäldande av uppkommen merkostnad för anläggning av torvpulverfabrik
vid Hästbagens mosse, 538,595 kronor 50 öre, må enligt i
statsrådsprotokollet angivna grunder tagas i anspråk statens järnvägars
förlagsmedel.
Med hänsyn till föreliggande förhållanden har riksdagen ansett sig
Riksdagens skrivelse Nr 164.
17
höra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag. Härmed bär riksdagen dock
icke intagit ställning till frågan om siittet för den slutliga avvecklingen
i räkenskapshänseende av ifrågavarande från järnvägsdriften i övrigt fristående
företag.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att för gäldande av
uppkommen merkostnad för anläggning av tor vpulver fabrik vid Hästliagens
mosse, 538,595 kronor 50 öre, må enligt i statsrådsprotokollet över kommun
ikationsärenden den 7 januari 1922 angivna grunder tagas i anspråk
statens järnvägars förlagsmedel.
Statens vattenfallsverk.
26:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att
för profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor.
Vid behandlingen av de föreliggande äskandena om anslag till
statens vattenfallsverk, har riksdagen, i likhet med vad som ovan påpekats
beträffande ärendena under statens järnvägar, beaktat, hurusom de framkomna
kraven om ytterligare medel för detta ändamål synas hava begränsats
till att omfatta allenast vad som varit oundgängligen nödvändigt.
Yad kraftverksbyggnaderna beträffar avse de i detta hänseende
gjorda framställningarna endast att möjliggöra slutförandet av olika företag
eller avvecklandet av tidigare igångsatta sådana, vilka icke utan
vidare kunna avbrytas. Beträffande särskilt Lilla Edets fortsatta utbyggande
har intet ytterligare anslag nu begärts för detta ändamål, utan
har denna frågas avgörande gjorts beroende av huruvida arbetslöslietsmedel
för ändamålet skulle kunna ställas till förfogande. Sin uppfattning härom
har riksdagen i särskild skrivelse, nr 62, för Eders Kungl. Maj:t anmält.
Det för utförande av distributionsanläggningar äskade beloppet,
2,000,000 kronor, synes visserligen i och för sig betydande. Med hänsyn
till vikten av att särskilt under nuvarande förhållanden i möjligaste
mån kunna underlätta avsättningen av elektrisk kraft, har riksdagen
emellertid, på sätt av det följande närmare framgår, ansett sig böra bevilja
det begärda anslaget.
I avseende slutligen å nu förevarande punkt får riksdagen anföra,
att riksdagen visserligen funnit den uppkomna merkostnaden för ifrågavarande
profilreglering hög, men att riksdagen dock funnit sig böra bevilja,
de för täckandet av densamma erfoderliga medlen på av departementschefen
föreslaget sätt.
Riksdagen, som i annat sammanhang anmäler sitt beslut beträffande
gjord framställning om anvisande av anslag för ändamålet, 800,000 kro
Bihang
till riksdagens •protokoll 1922. 14 saml. Nr 164. 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 164.
nor, å innevarande års tilläggsstat, får nu anmäla, att riksdagen för
profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön för tiden 1
januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av 400,000 kronor,
att utgå av lånemedel.
27:o) I särskild skrivelse (nr 62) har riksdagen för Eders Kungl.
Maj:t tillkännagivit sin uppfattning av den av departementschefen (sid.
118—120 i statsrådsprotokollet) till behandling upptagna frågan om anslag
till kraftstationen vid Lilla Edet.
28:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen att till
slutförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Beträffande förevarande fråga har uti två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren (nr 62) och den andra inom andra
kammaren (nr 179), hemställts, att riksdagen ville avslå det i statsverkspropositionen
å riksstat för tiden 1 januari—30 juni 1923 begärda reservationsanslaget
å 200,000 kronor till utförande av förberedande åtgärder
för Vänerns reglering.
För utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering hava
hittills av riksdagen beviljats följande anslag:
Riksstat Tilläggsstat Summa
För är 1918 .............. — 100,000 100,000
> 1919 200,000 — 200,000
> 1920 200,000 — 200,000
> 1921 — 800,000 800,000
» 1922 250,000 — 250,000
Summa kronor — — 1,550,000
I enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag, äskas nu för ifrågavarande
ändamål ytterligare 300,000 kronor å tilläggsstat för 1922 och
200,000 kronor å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923.
Beträffande storhetsordningen av Vänerns reglering har upplysts,
att det tilltänkta magasinets energimängd, beläget som det är c:a 45 m.
över havet, representerar 800 milj. kwt., under det att den totala energiproduktionen
från statens tre anläggningar i mellersta Sverige för närvarande
utgör omkring 650 milj. kwt. pr år, och att hela landets totala
energikonsumtion nu belöper på omkring 2,500 milj. kwt., varför sålunda
Vänermagasinet utgör i det närmaste 1h av landets totala årliga energiförbrukning.
En reglering av Vänern anses därför komma att få en
mycket stor betydelse för stora delar av landet för en rationell hushållning
av tillgängliga krafttillgångar.
19
Riksdag ena skrivelse Nr 104.
Kostnaderna för ifrågavarande undersökningar angåvosav vattenfallsstyrelsen
i början av år 1918 till 400,000 kronor. Inberäknat nu äskade
anslag, sammanlagt 500,000 kronor, skulle utgifterna i verkligheten
komma att i runt tal uppgå till 2,000,000 kronor. Även med hänsyn
tagen till den efter förstnämnda tidpunkt inträffade prisstegringen, har
denna kostnadsökning synts riksdagen anmärkningsvärt hög. Riksdagen
vill framhålla, hurusom den utredning, som vid beslutet om undersökningarnas
igångsättande framlades för riksdagen, tydligen icke varit av
sådan beskaffenhet, att på densamma kunnat med önskvärd grad av
tillförlitlighet bedömas deras blivande omfattning.
I betraktande av den betydelse frågan om Vänerns reglering obestridligt
äger för den framtida hushållningen med och tillvaratagandet
av landets vattenkraftstillgångar, har riksdagen emellertid ansett sig böra
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställningar om medels anvisande
för ändamålet med sammanlagt ytterligare 500,000 kronor. Redan
på grund av det framskridna stadium, vari utredningsarbetet för närvarande
befinner sig, torde det för övrigt vara uteslutet att nu avbryta
detsamma.
Icke heller synes det riksdagen lämpligt att, på sätt motionsvis
föreslagits, bedriva arbetet i långsammare takt än vad i Eders Kungl.
Maj:ts förslag avses. Utredningens stora omfattning synes tvärtom göra
det önskvärt, att den så snabbt som möjligt slutföres. Genom ett dröjsmål
härmed torde nämligen värdet av de utförda undersökningarna kunna
^ äventyras, i det desamma i viss mån bliva föråldrade.
I avseende å förevarande motionsvis gjorda framställning får riksdagen
i övrigt anföra följande:
Motionärerna framhålla, att det vore ägnat att föranleda tvekan,
då vattenfallsstyrelsen meddelade, att styrelsen efter förbrukning av de
ovan anförda anslagen, funne den hittills funna grunden för skadeberäkningarna
icke kunna vidare följas, utan att styrelsen uppdragit åt framstående
fackmän att uppgöra nya grunder för skadeberäkningarna.
Enligt vad vederbörande utskott härom inhämtat, har vattenfallsstyrelsen
hittills låtit utföra avvägning och kartläggning av den mark, som
kan komma att beröras av regleringen, varjämte undersökning och fastställande
av markens värde oberoende av vattenståndsförhållandena ägt
rum utmed större delen av sjöns stränder. Dessa i terrängen utförda arbeten
äro fullt oberoende av de grunder för beräkning av ersättningarna, vartill
vattenfallsstyrelsen låtit utarbeta förslag. På grund av företagets omfattning
och de för Vänern säregna vattenståndsvariationerna, som hava
en mångårig periodicitet, äro nämligen de hittills vid andra reglerings
-
2Ö liilcsdagens skrivelse Nr töå.
företag brukliga normerna för bestämning av de nuvarande och de
blivande vattenståndsförhållandenas inverkan på markens värde och avkastning
icke tillfredsställande. De sålunda upprättade nya normerna
för skadeberäkningarna komma att tillämpas vid det innearbete, som
vidtager efter det arbetet å marken är avslutat. Något dubbelarbete
skulle sålunda ej uppstå genom att grunderna för skadeberäkningarna
fixeras först sedan större delen av utearbetena hunnit utföras.
Motionärerna hava vidare anfört, att frågan om Vänerns reglering
sannolikt kommit i annat läge, dels genom återköpet av kraft från Trollhättans
elektriska aktiebolag, dels genom färdigställande av förbindelselinjen
Älfkarleby—Trollhättan och fullbordandet av Motala kraftverk, samt
dels slutligen därigenom, att Kungl. Maj:t, utan att vattenfallsstyrelsen
ansett kraftbehovet därtill föranleda, med hänsyn till arbetslösheten föreslagit
fullföljandet av kraftbygget vid Lilla Edet. Av en redogörelse,
härom, som lämnats inför vederbörande utskott, har framgått, att av de
orsaker motionärerna anfört samt på grund av den allmänna depressionen
krafttillgången för de närmaste åren bliver större än kraftbehovet för kvalificerade
ändamål, men att det icke är möjligt att för en lång följd av
år med någon större säkerhet beräkna det blivande kraftbehovet. Då
det, enligt vad riksdagen erfarit, sannolikt kommer att taga eu tid av
minst 7 år, innan Vänerns reglering kan väntas bliva färdig, vilken förhållandevis
långa tidsrymd måste beräknas åtgå dels för färdigställande
av samtliga beräkningar, som skola bifogas ansökninghandlingen till domstolen,
dels för vederbörande vattendomstols rättsliga behandling av
målet, och dels slutligen för utförande av själva regleringsdammen med
tillhörande upprensningar vid Vänerns utlopp, skulle sålunda någon reglering
av vattenavtappningen från sjön icke kunna äga rum förrän
tidigast år 1929. Då ifrågavarande regleringsföretag på sätt ovan framhållits,
synes komma att få eu mycket stor betydelse för en rationell hushållning
med vattenkrafttillgångarna i stora delar av landet, synes det
även ur denna synpunkt riksdagen välbetänkt att icke avbryta de snart
färdiga undersökningarna å marken samt de skadeberäkningar, som
måste föreligga för att frågan skall kunna underkastas rättslig behandling.
Riksdagen förutsätter i likhet med departementschefen, att preliminära
planer och kostnadsberäkningar beträffande regleringsföretaget framläggas
för statsmakternas prövning, innan ansökan hos vederbörande
vattendomstol göres om tillstånd till regleringens genomförande.
Riksdagen, som i annat sammanhang anmäler sitt beslut beträffande
anslag å tilläggsstat, får nu anmäla, att riksdagen med bifall till Eders
21
Riksdagens skrivelse Nr 164.
Kungl. Maj:ts förslag och avslag å ovanberörda motioner till slutförande
av förberedande åtgärder för Vänerns reglering för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av 200,000 kronor, att utgå av
lånemedel.
29:o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 27) föreslagit riksdagen medgiva
att det för avslutande av räkenskaperna för den första utbyggnaden av
kraftstationen vid Porjus erforderliga belopp må disponeras av de utav
riksdagen hittills beviljade medel till den andra utbyggnaden av samma
kraftstation.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit att det för avslutandet
av räkenskaperna för den första utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus
erforderliga beloppet må disponeras av de utav riksdagen hittills beviljade
medel till den andra utbyggnaden av samma kraftstation.
30:o) Eders Kungl. Maj:t bar förelagit riksdagen (punkt 28) att
för fortsatt underhåll av de vid Harsprånget utförda anläggningar och
byggnader m. in. för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
av 50,000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte
hos riksdagen begära, att därest riksdagen funne, att arbetena å Harsprångets
kraf t versbyggnad borde avbrytas, sedan de hittills beviljade
anslagen blivit däri nedlagda, riksdagen måtte besluta, dels att för inlösen
av egna hem och handelslokaler, som uppförts å av vattenfallsstyrelsen
upplåtna tomter, anvisa ett reservationsanslag å tilläggsstat för år
1922 av 510,000 kronor, dels att för fortsatt underhåll av de vid Harsprånget
utförda anläggningar och byggnader m. m. anslå 100,000 kronor
å riksstaten för det första halvåret 1923. Sistnämnda belopp har styrelsen
sedermera ansett kunna nedsättas till 50,000 kronor.
Av Eders Kungl. Maj:t har för ändamålet äskats dels å tilläggsstat
för innevarande år förstnämnda belopp, 510,000 kronor, dels ock å halvårsstaten
sist angivna summa 50,000 kronor.
Ett avbrott av arbetena å Harsprångets kraftstation förutsattes redan
vid 1921 års riksdag såsom sannolikt. Riksdagen har nu ansett, att desamma
tillsvidare böra nedläggas.
Likaledes har riksdagen, även om de avvecklingskostnader, som äro
förbundna med avbrytandet av arbetena och till vilkas täckande anslag
nu äskats, synts riksdagen oväntat höga, likaledes ansett, att ifrågavarande
anslagsbelopp nu böra ställas till Eders Kung]. Majrts förfogande.
Riksdagen, som i annat sammanhang anmäler sitt beslut om anvisande
av ett belopp av 510,000 kronor å årets tilläggsstat, får nu anmäla, att
riksdagen för fortsatt underhåll av de vid Harsprånget utförda anlägg
-
Riksdagens skrivelse Nr 164.
22
ningar och byggnader m. m. för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat
ett reservationsanslag av 50,000 kronor, att utgå av lånemedel.
31:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 29) att
för fortsättande av arbetena för reglering av Suorvasjöarna för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att för reglering av Suorvasjöarna bevilja 2,000,000
kronor å tilläggsstat för år 1922 och 1,000,000 kronor å riksstaten för
första halvåret 1923.
Departementschefen har ansett sig kunna förorda, att en nedsättning
med 500,000 kronor äger rum av det på tilläggsstat äskade anslagsbeloppet,
vilket ansetts kunna ske utan någon avsevärd förskjutning
av arbetsplanen.
Med hänsyn till den i statsverkspropositionen lämnade utförliga
motiveringen för slutförandet av ifrågavarande anläggning vid Suorvasjöarna,
har riksdagen ansett sig böra ställa medel för ändamålet till förfogande
i den omfattning departementschefen förordat.
Riksdagen, som i annat sammanhang anmäler sitt beslut om anvisande
av ett anslag på 1,500,000 kronor på tilläggsstat, får nu anmäla,
att riksdagen för fortsättande av arbetena för reglering av Suorvasjöarna
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av
1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
32:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 30) har
riksdagen för utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arheten för statens kraftverk för tiden 1 januari—30 juni 1923
beviljat ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.
33:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 31) att för
inventarier för statens vattenfallsverk för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Till inventarier för statens vattenfallsverk, inberäknat vad som
tidigare anvisats eller avsatts för de skilda kanal- och kraftverken, har
riksdagen hittills beviljat tillhopa 6,535,000 kronor. Härav anvisades, i
enlighet med av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 29 september 1920
gjord framställning, tillhopa 1,500,000 kronor av 1921 års riksdag, därav
700,000 kronor å tilläggsstat för samma år.
Eders Kungl. Maj:t har nu framställt förslag om, att till inventarier
för statens vattenfallsverk måtte anvisas dels 500,000 kronor
på tilläggsstat för år 1922, dels ock 100,000 kronor för första halvåret
1923.
23
Riksdagens skrivelse Nr 164.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen,
beträffande första halvåret 1923, till inventarier för statens vattenfallsverlc
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag
av 100,000 kronor, att utgå av lånemedel.
Stockholm den 24 maj 1922.
Med undersåtlig vördnad.