8
Riksdagens skrivelse Nr 156.
Nr 156.
Godkänd av första kammaren den 17 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 17 maj 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning angående anslag till kapitalökning för
fonden för torvindustriens befrämjande.
(Statsutskottets utlåtande nr 64.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen, nr 2,
med förslag till tilläggsstat till riksstaten för år 1922 har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter
för kapitalökning: 1922 års tilläggsstat bil. 4» fogade statsrådsprotokollet
över handelsärenden nämnda dag,, föreslagit riksdagen att till kapitalökning
för fonden för torvindustriens befrämjande å tilläggsstat för år
1922 bland utgifterna för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av
250,000 kronor.
Vid bedömandet av förevarande fråga bör icke förbises, hurusom
av 1921 års riksdag anvisats ett belopp av 750,000 kronor till förstärkning
av torvindustrilånefonden. Särskilt i betraktande härav har det synts
riksdagen föranleda tvekan att, på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit,
redan nu och under nuvarande statsfinansiella situation bevilja ett ytterligare
anslag av 250,000 kronor för samma ändamål. Med hänsyn till
de skäl, som av departementschefen anförts och i övrigt synas kunna
anföras till förmån för Eders Kungl. Maj:ts förslag, har riksdagen emellertid
ansett sig kunna bifalla detsamma.
Vikten av att landets torvtillgångar i största möjliga utsträckning
komma till användning såsom bränsle och i övrigt tillvaratagas för
9
Riksdagens skrivelse Nr 156.
olika ändamål, torde vara allmänt erkänd och bär särskilt från riksdagens
sida vid olika tillfällen framhållits. I sistnämnda hänseende har riksdagen
ansett sig böra uppmärksamma, att nu ifrågavarande fond tillkommit
på riksdagens eget initiativ. Under kristiden uppmuntrades
också anläggandet av nya torvindustriföretag i hög grad från statens
sida. Enligt riksdagens mening synas statsmakterna ej heller under
nuvarande svåra läge böra undandraga denna industrigren det särskilda
stöd, varav densamma sålunda tidigare ansetts förtjänt. Under kriget
hava, enligt vad den i ärendet lämnade utredningen giver vid handen,
tillkommit ett flertal bränntorvfabriker., som haft att räkna med högt
uppdrivna anläggningskostnader men som hittills icke kommit i åtnjutande
av statslån. Om staten icke nu för deras del träder hjälpande emellan,
torde det vara att befara att verksamheten vid dessa måste helt nedläggas.
Givetvis kan det dock icke'' ifrågakomma att staten annat än i
viss begränsad utsträckning — och utan eftergivande av nu gällande
lånebestämmelser — lämnar den redan existerande torvindustrien sitt
understöd. Med hänsyn till det nu inträdda tryckta läget å''torvmarknaden
och de ytterst ovissa framtidsutsikterna å detta område, framstår
det tvärtom, såsom av departementschefen framhållits, icke blott såsom
rimligt utan fastmer såsom alldeles nödvändigt att vid prövning av ansökningar
om torvlån förfara vida strängare än tidigare skett och därvid
framför allt tillse, att lån icke beviljas andra företag än sådana,
vilka kunna antagas även under de förändrade konjunkturförhållandena
vara fullt ekonomiskt bärkraftiga.
Beträffande behovet av ytterligare anslag för ändamålet framgår
det av vad departementschefen i detta hänseende anfört, att, sedan
samtliga hos kommerskollegium och torvingenjörerna nu under behandling
varande låneärenden slutligt prövats, fondbehållningen så nedgått,
att några mera avsevärda tillgångar icke finnas tillgängliga för
mötande av nya låneanspråk. Den nu gjorda framställningen om ytterligare
250,000 kronor till fonden har tillkommit för att Eders Kungl.
Maj:t icke helt skall stå utan möjlighet att tillgodose nya krav på lån
från fonden och därvid då särskilt sådana som avse mindre företag
för tillgodoseende av andra lokala behov av bränntorv och torvströ.
På grund av nu angivna omständigheter och med beaktande
slutligen, hurusom ett underlättande av torvindustriens fortbestånd kan
betraktas såsom ett led i de åtgärder från statens sida, som påkallas av
den rådande arbetslösheten, har riksdagen funnit sig böra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 samt. Nr 154—160. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 156.
Riksdagen, som icke heller funnit anledning till erinran mot Eders
Kungl. Maj:ts förslag att medel till täckande av ifrågavarande anslag
böra beredas av lånemedel, får anmäla, att riksdagen till kapitalökning
för fonden för torvindustriens befrämjande å tilläggsstat för år 1922
bland utgifter för kapitalökning anvisat ett reservationsanslag av 250,000
kronor, att utgå av lånemedel.
Stockholm den 17 maj 1922.
Med undersåtlig vördnad.