6

Riksdagens skrivelse Nr JJ/8.

Nr 148.

Godkänd av första kammaren den 12 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken
under viss tid från skyldigheten att inlösa av
banken utgivna sedlar med guld.

(Bankoutskottets utlåtande nr 37.)

Till Ko n unge n.

1 eu till riksdagen avlåten, den 28 april 1922 dagtecknad .proposition,
in* 253, har Eders Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 16 maj
till och med den 30 juni 1922 vara fritagen från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Frågan om återupptagande av sedlarnas inlösen med guld var, såsom
av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, senast föremål för
riksdagens behandling under sistlidna mars månad och medgavs riksbanken
fortsatt befrielse från sedelinlösningsplikten för tiden till och med den 15
innevarande maj. Det framhölls vid berörda tillfälle, att alla vore ense
därom, att enda vägen för uppnående av eu stabilisering av prisnivån vore
återgång till en effektiv guldmyntfot samt att detta borde ske på den lagstadgade
guldparitetens grund. Såväl tull- och traktatkommittén som full -

7

Riksdagens skrivelse Nr 1J/8.

mäktige i riksbanken ocli fullmäktige i riksgäldskontor! hade uttalat sig för
lämpligheten av en dylik åtgärd, en uppfattning som också delades av Eders
Kungl. Maj :t och riksdagen.

1 avseende härå har någon förändring icke heller inträffat, i det att
även nu samtliga, såväl fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.
som Eders Kungl. Maj :t, alltjämt äro av samma mening.

Beträffande åter tidpunkten, då eu dylik återgång borde äga rum, hava
olika åsikter gjort sig gällande. Det har sålunda från några håll förmenats,
att man nu icke längre borde uppskjuta att vidtaga den ifrågavarande
åtgärden. Å andra sidan framhålles allt fortfarande liksom vid frågans
senaste behandling, att man i berörda avseende icke borde handla annat än
i samförstånd med andra länder, vilkas valutaställning vore närmast jämförlig
med vår. Av propositionen framgår, att såväl fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret som departementschefen äro av den
mening, att Sverige icke ensamt bör återgå till guldmyntfot. ^Riksdagen vill
för sin del ansluta sig till denna uppfattning. Under sådana förhållanden
. har riksdagen, som i likhet med departementschefen förutsätter, såväl att
ifrågavarande spörsmål ägnas all vederbörlig uppmärksamhet som ock att
åtgärder ej må vidtagas, vilka kunna försvåra vårt lands återgång till guldmyntfot
inom den närmaste tiden, bifallit Eders Kungl. Maj :ts förslag.

Stockholm den 12 maj 1922. *•

Med undersåtlig vördnad.