4
Riksdagens skrivelse Nr 139.
Nr 139.
Godkänd av första kammaren den 10 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 10 maj 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar om anslag
till utförande av vissa fiskehamnar jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 44.)
, Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—
30 juni 1923 har Eders Kungl Maj:t under sjätte huvudtiteln, innefattande
anslagen till kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 24
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över korum unikationsärenden
förstnämnda dag) att
dels till bestridande av kostnaden för utförande av de till fiskehamnsgrupp
I hörande hamnbyggnader på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor;
dels för utförande av de till fiskehamnsgrupp II hörande hamnförbättringar
i de norrländska kustlänen och Uppsala län på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 250,000 kronor;
dels ock besluta, att ifrågavarande anslag må för avsedda ändamål,
enligt de närmare föreskrifter, Eders Kungl. Maj:t må finna gott meddela,
användas under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området
för hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn till
5
Riksdagens skrivelse Nr 139.
deri rörelse, som är avsedd att bedrivas i hamnarna, bör avsöndras för
det gemensamma behovet.
1 sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag har
riksdagen till behandling förehaft dels två motioner, vari sammanstämmande
hemställts om byggandet av ett lämpligt antal vågbrytarc å ön
Hasslö i Blekinge skärgård, i stället för den fiskehamn, som enligt riksdagens
tidigare beslut skulle där komma till utförande; dels oek ytterligare
en motion vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att såsom
tillägg uti den befintliga planen för fiskehamnarnas utbyggande upptaga
behövlig muddring i hamnen vid Hönö-Klåva.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 10 mars
1922 avlåten proposition (nr 132), under åberopande av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att för påbörjande under år 1922 av arbetena med iståndsättande
av Barsebäcks hamn i huvudsaklig överensstämmelse med av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framlagd plan må, mot framdeles skeende återbetalning
enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, användas erforderligt
belopp av de reservationsanslag å tillhopa 1,000,000 kronor, som
riksdagen på tilläggsstat för år 1921 och på extra stat för år 1922 anvisat
.för till fiskehamnsgrupp II hörande hamnförbättringar.
Efter tidpunkten för framläggandet av fiskehamnskommissionens förslag
har till utförande av fiskehamnar anvisats sammanlagt 12,768,000
kronor. I denna summa ingår dock icke vad som under de senaste åren
beviljats till muddringshamnar, tillhopa 1,000,000 kronor. Förstnämnda
för åren 1912—1922 beviljade belopp, 12,768,000 kronor, beräknas vara
tillräckligt för täckande av byggnadskostnaderna, förutom för redan helt
eller åtminstone i huvudsak redan färdigställda 9 hamnar, till ytterligare
2 a 3 hamnanläggningar. Enligt den uppgjorda planen återstå alltså,
muddringshamnarna oräknade, icke mindre än omkring 15 hamnanläggningar,
vartill anslag ännu icke anvisats.
Med hänsyn till de betydande kapital utlägg, som dessa nya anläggningar
inom grupp I enligt den sålunda vunna erfarenheten medföra och
särskilt i betraktande av nu rådande depression, som i och för sig gör
stora inskränkningar med avseende å statsutgifterna nödvändiga, har det
synts riksdagen, att ett fullföljande av ovannämnda plan i hela dess omfattning
med all sannolikhet kan väntas komma att medföra anslagskrav,
som åtminstone uflder den närmaste framtiden icke kunna tillgodoses i
den utsträckning, som tidigare varit avsett.
Ytterligare bör uppmärksammas, hurusom de ursprungliga planerna
6
Riksdagens skrivelse Nr 139.
till ifrågavarande hamnanläggningar uppgjorts under förutsättningar, som
delvis icke längre torde kvarstå. I fråga om metoderna för bedrivande
av fisket är det sålunda att märka, att större fiskefartyg numera komma
till användning än som tidigare varit fallit. Detta förhållande kan, såsom
av den rörande hamnen vid Hönö-Klåva väckta motionen bestyrkes, komma
att inverka på frågan om storleken och djupet av hamnanläggningarna,
delvis i fördyrande riktning. A andra sidan hava säkerligen å vissa platser
inträtt förändringar med avseende å befolkningens storlek, dess yrkesförhållanden
in. in., vartill man ej heller kan underlåta att taga hänsyn.
Nu angivna omständigheter såväl beträffande det allmänna tidsläget
som ock i övrigt synas riksdagen motivera, att det tages under övervägande,
huruvida samtliga tidigare planerade hamnanläggningar böra komma till
utförande eller om icke vissa inskränkningar i det uppgjorda byggnadsprogrammet
böra företagas.
I vissa fall lärer vidare vara påkallat att taga under förnyad omprövning
möjligheterna att genom förenklingar åstadkomma eu nedsättning
av byggnadskostnaderna utan eftergivande av kraven på hållbarhet
och motståndskraft mot sjö och vind. I sistnämnda hänseende bör dock
icke förbises, hurusom erfarenheten från äldre hamnbyggnadsarbeten givit
vid handen, att man genom ett för svagt byggnadssätt lätt kan riskera
hela arbetets ödeläggelse genom de påfrestningar, för vilka anläggningarna
enligt sin natur äro utsatta.
Det synes alltså riksdagen att en utredning i nu angivna hänseenden
bör komma till stånd. Även om vid densammas företagande frågan
om det tekniska utförandet av fiskehainnarnarna bör vinna beaktande, torde
utredningen dock i huvudsak böra inriktas på att åstadkomma ett bedömande
ur allmän ekonomisk synpunkt av behovet av hamnars anläggande
å de olika platserna, varvid särskilt bör uppmärksammas nödvändigheten
av, att byggnadskostnaderna komma att stå i rimlig proportion till den
framtida nyttan av respektive anläggningar.
Den undersökning, om vars företagande riksdagen således ansett sig
böra göra framställning, skulle, såsom av det ovan sagda framgår, närmast
avse de större fiskehamnsanläggningarna inom grupp I. I den mån så
befinnes lämpligt, bör givetvis hinder icke möta mot att undersökningen
utsträckes att omfatta även muddringshamnarna och de möjligheter, som
beträffande jämväl dessa hamnförbättringar kunna föreligga att, utan
åsidosättande av skäliga krav på deras verkställande inom rimlig tid, nedbringa
statens utgifter även för denna grupp av anläggningar.
Beträffande därefter den nu föreliggande frågan om arbetenas bedrivande
å hamnanläggningarna inom grupp I under den närmaste tiden
Riksdagens skrivelse Nr 7
har det synts riksdagen att, även om, såsom av det ovan sagda framgår,
en revision av planerna för desamma enligt riksdagens mening bör företagas,
det dock måste anses förhastat att avbryta de arbeten, som redan
igångsatts och som nått över det förberedande stadiet. De anläggningar,
som sålunda avses, äro Hällevik, Gislöv och Smögenholmarna, vartill nu,
i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framlagda särskilda förslag,
skulle komma Barsebäcks hamn.
Vad särskilt sistnämnda hamn angår, får riksdagen anföra, att det
synts riksdagen av förhållandena påkallat, att denna hamnanläggning snarast
iståndsättes. Ett dröjsmål härmed skulle, såsom av utredningen framgår, lätt
kunna medföra, att byggnadsarbetet avsevärt försvårades och fördyrades
genom nya ras. Vid en inom riksdagens vederbörande utskott företagen granskning
av de uppgjorda planerna och kostnadsberäkningarna för arbetena vid
Barsebäck, vilka beräkningar sluta på ett totalbelopp av 744,000 kronor,
har dock den sålunda antagna totalkostnaden synts vara hög. Innan Eders
Kungl. Maj:ts medgivande till arbetenas igångsättande lämnas, bör enligt
riksdagens mening tagas under omprövning, huruvida icke, utan åsidosättande
av tillbörliga krav på anläggningens framtida hållbarhet, kostnaderna
för densamma kunna nedbringas. Vid den undersökning rörande
möjligheterna att för ifrågavarande hamnbyggnad åstadkomma en lägre
byggnadskostnad än den nu antagna, som sålunda bör företagas, kan det
måhända visa sig lämpligt att införskaffa entreprenadanbud från enskilda
firmor på ifrågavarande område.
Vad själva anslagsfrågan beträffar har riksdagen ansett, att det för
hamnanläggningarna inom grupp I för första halvåret 1923 äskade beloppet,
500,000 kronor, bör ställas till Eders Kungl. Maj:ts förfogande.
Ifrågavarande belopp utgör endast hälften av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ursprungligen begärt, och möjligheterna att med detta anslag
åstadkomma ett planmässigt bedrivande av ifrågavarande hamnbyggnadsverksamhet
begränsas ytterligare, därest såsom nu avses, anläggningen
vid Barsebäck skulle påbörjas tidigare än som förut beräknats.
Icke heller det för muddringsbamnarna begärda anslaget, 250,000
kronor, har givit riksdagen anledning till erinran. Såsom av utredningen
framgår, understiger det väsentligt icke blott den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
nu begärda anslagssumman utan även vad som ansågs
böra beviljas i den plan för dessa hamnförbättringar, som förelädes 1921
års riksdag.
Vad till sist angår de i ämnet motionsvis gjorda framställningarna,
vill riksdagen framhålla, att desamma avse spörsmål, vilka lämpligen böra
8
Riksdagens skrivelse Nr 139.
upptagas till närmare granskning i sammanhang med den allmänna utredning
rörande de olika fiskehamnarna, vilken riksdagen ansett böra äga rum.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen
ej mindre anmäla, att riksdagen
dels till bestridande av kostnaden för utförande av de till fiskehamnsgrupp
I hörande hamnbyggnader på extra stat för tiden 1 januari
—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av 500,000 kronor;
dels för utförande av de till fiskehamnsgrupp II hörande hamnförbättringar
i de norrländska kustlänen och Uppsala län på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av 250,000
kronor;
dels beslutat, att ifrågavarande anslag må för avsedda ändamål,
enligt de närmare föreskrifter Eders Kungl. Maj:t må finna gott meddela,
användas under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området
för hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn till
den rörelse, som är avsedd att bedrivas i hamnarna, bör avsöndras för det
gemensamma behovet;
dels ock medgivit, att för påbörjande under år 1922 av arbetena
med iståndsättande av Barsebäcks hamn i huvudsaklig överensstämmelse
med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagd plan må, mot framdeles
skeende återbetalning enligt i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 10 mars 1922 angivna grunder, användas erforderligt
belopp av de reservationsanslag å tillhopa 1,000,000 kronor, som riksdagen
på tilläggsstat för år 1921 och på extra stat för år 1922 anvisat
för till fiskehamnsgrupp II hörande hamnförbättringar;
än även anhålla, att Eders KungL Maj:t måtte i huvudsaklig överensstämmelse
med ovan angivna riktlinjer låta verkställa utredning rörande
statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet och de ekonomiska förutsättningarna
för densamma.
Stockholm den 10 maj 1922.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1922. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
221449