4
Riksdagens skrivelse Nr 132.
Nr 132.
Godkänd av första kammaren den 9 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
26 kap. 4 § byggningabalken.
(Första lagutskottets utlåtande nr 16.)
Till Konungen.
Genom en den 3 februari 1922 dagtecknad proposition, nr 48, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av
26 kap 4 § byggningabalken.
Riksdagen har avslagit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 9 maj 1922.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 133.
Godkänd av första kammaren den 9 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen7 i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning angående befrielse
i vissa fall från erläggande av lastpenningar.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 28.)
Till Konungen.
I en den 17 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 188, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga följande
Riksdagens skrivelse Nr 133.
5
Förslag
till
förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.
Härigenom förordnas som följer:
Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni''
1911 med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola icke erläggas
för den del av fartygs avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger 1,500 ton.
I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade —
förutom fartyg, som på grund av bestämmelserna i nämnda författningsrum
åtnjuta dylik befrielse —
fartyg, som Under samma kalenderår erlagt lastpenningar, maskindrivet
fartyg eller lastpråm sex gånger och segelfartyg fyra gånger;
fartyg, som, efter att hava direkt eller med anlöpande av mellanliggande
hamnar ankommit till svensk hamn från ort, i sjöfartshänseende
belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre, samt därefter
under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen—Lindesnäs
samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, ånyo ankommer till
svensk hamn för lossning endast av på resan medförd last från ort, belägen
bortom förstnämnda linje, dock under villkor att för fartyget förut vid
inklarering under resan erlagts lastpenningar;
fartyg, som, efter att hava i svensk hamn utklarerat till ort, i sjöfartshänseende
belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre,
och därefter under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen
—Lindesnäs samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, för resan
ånyo utklarerar i svensk hamn, dock under villkor att i sistnämnda hamn
icke i fartyget intagits annan last än sådan, som är bestämd till ort,
belägen bortom förstnämnda linje, samt att vid den föregående utklareringen
erlagts lastpenningar för fartyget eller på grund av stadgandet
i § 14 b) i förenämnda förordning skyldighet att erlägga sådana icke
förelegat; samt
fartyg, som anlöper enbart frihamn.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922 och gäller till
och med den 30 juni 1924.
6
Riksdagens skrivelse Nr 133.
Till ovannämnda vid propositionen fogade protokollsutdrag har
chefen för handelsdepartementet redogjort för vissa delvis ännu pågående
utredningar beträffande ändrade bestämmelser i fråga om de
allmänna sjöfartsavgifterna. Ehuru propositionen endast avser lastpenningarna
har departementschefen därvid, då det syntes departementschefen
riktigast, att riksdagen sattes i tillfälle att uttala sin mening i hela det
berörda frågekomplexet, redogjort för och tillkännagivit sin ställning
till under utredningarna framkomna förslag, även i vad de avse nedsättning
i två administrativt fastställda statliga sjöfartsavgifter, nämligen
fyr- och båkavgiften samt tonavgiften.
Riksdagen har i likhet med föredragande departementschefen ansett,
att det av kommerskollegium, enligt vad som framgår av departementschefens
ovannämnda redogörelse, i första hand tillstyrkta förslaget i
fråga om lastpenningarna, nämligen dessas fullständiga avskaffande, av
statsfinansiella skäl icke bör vinna bifall. Däremot har riksdagen funnit
det med propositionen framlagda förslaget, innefattande befrielse i åtskilliga
fall från erläggande av lastpenningar, vara, särskilt med hänsyn
till syftet att främja den svenska frihamnsinstitutionens utveckling, väl
avvägt.
Vad departementschefen meddelat rörande avsedda ändringar i de
sjöfartsavgifter, beträffande vilka Kungl. Maj:t beslutar utan riksdagens
medverkan, har icke givit riksdagen anledning till något uttalande.
Riksdagen får alltså för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen
antagit ovan införda förslag till förordning angående befrielse i
vissa fall från erläggande av lastpenningar.
Stockholm den 9 maj 1922.
Med undersåtlig vördnad.