BETÄNKANDE I,

AVGIVET AV

1919 ÅRS SAKKUNNIGE FÖR CHALMERSSKA
INSTITUTETS OMORGANISATION

NYBYGGNADER FÖR
CHALMERS TEKNISKA INSTITUTS
KEMISKA OCH FYSISKA
INSTITUTIONER

STOCKHOLM 1920

IVAR H-EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.
200602

Till KONUNGEN.

Genom beslut i statsråd den 20 juni 1919 bemyndigades statsrådet
och. chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst
fem sakkunnige för att inom departementet biträda med utredning
av frågan om behövliga nybyggnader för Chalmers tekniska institut
ävensom i samband därmed taga under övervägande, huruvida nämnda
läroanstalt lämpligen borde ombildas till en teknisk högskola, och
har departementschefen den 1 augusti 1919 såsom sakkunnige tillkallat
undertecknade ledamoten av riksdagens andra kammare kaptenen
S. E. J. Lubeck, rektorn vid Chalmers tekniska institut professorn
B. H. Grauers, professorn vid tekniska högskolan K. W. Palmaer,
 undervisningsrådet N. Fredriksson samt direktören H. G. E.
Hammar. På sakkunniges framställning har såsom sekreterare förordnats
civilingeniören B. Traneus.

I skrivelse den 1 december 1919 till statsrådet och chefen för
kungl. ecklesiastikdepartementet hava sakkunnige lämnat meddelande
om pågående utredningsarbete rörande nybyggnader för de kemiska
och fysiska institutionerna och på anförda skäl hemställt, att i 1920
års statsverksproposition måtte för dessa ändamål reserveras nödiga
medel, dels å tilläggsstat för år 1920 150,000 kronor till förberedande
åtgärder, dels å extra stat för år 1921 förslagsvis 1,000,000 kronor.

Sakkunnige få härmed avgiva första delen av sitt underdåniga
betänkande, avhandlande frågan om förenämnda nybyggnader för
de kemiska och fysiska institutionerna, vilken fråga på i betänkandet
angivna grunder ansetts i första hand påkalla sakkunniges undersökningar
och förslag.

Under handläggning av detta ärende hava sakkunnige på grund
av remiss från departementet även avgivit yttrande över av professorn
A. Langlet ingivet förslag till vissa provisorier beträffande

4

undervisningen i kemiska fackavdelningen ävensom till styrelsen för
Chalmers tekniska institut avlåtit särskild framställning om uteslutande
ur läroplanerna av laborationer i kemi för andra fackavdelningar
än den kemiska. Rörande sakkunniges ställning till dessa
frågor hänvisas till betänkandet.

Sakkunnige komma att under år 1920 söka fullfölja utredningen
av frågan om Chalmersska ins.titutets framtida organisation och
i samband därmed frågan om vilka fackavdelningar, som lämpligen
böra förefinnas vid institutet. Därvid kommer även att undersökas
möjligheten att till gagn för den tekniska utbildningen inom landet
ernå en viss differentiering av undervisningen inom fackavdelningarna
jämförda med motsvarande avdelningar vid tekniska högskolan.
 Därefter skola läroplaner för de olika fackavdelningama
utarbetas samt jämsides därmed upprättas förslag till nybyggnader
med kostnadsberäkningar och förslag till stat för det omorganiserade
institutet. Slutligen återstår att utreda frågan om den lägre avdelningens
framtida ställning och de nuvarande byggnadernas utnyttjande.

Stockholm den 16 januari 1920.

Underdånigst
SVEN LUBECK.

Wilh. Palmer.

Hugo Grauers.
Nils Fredriksson.

H. Gr. Hammar.

B. Traneus.

Betänkande rörande nybyggnader för Chalmers tekniska
instituts kemiska och fysiska institutioner.

Sedan statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1919 och i anslutning till riksdagens
på grund av statsutskottets utlåtande nr 8 A vid 1919 års lagtima riksdag
gjorda uttalanden, tillkallat sakkunnige för utredning av vissa frågor
rörande Chalmers tekniska institut, hava de sakkunnige ansett
sig omedelbart böra upptaga till utredning frågan om nybyggnader
för institutets kemiska och fysiska institutioner, detta särskilt på
grund av det mycket otillfredsställande skick, vari dessa institutioners
laboratorier för närvarande befinna sig. Sakkunnige hava därvid
även uppmärksammat, att riksdagen synts förvänta ett återupptagande
av nämnda byggnadsfråga vid 1920 års riksdag. Förutsättning
för en sådan åtgärd måste emellertid vara, att ett beslut om
nybyggnader för kemiska och fysiska institutionerna icke föregriper
eller förrycker en senare lösning i hela dess vidd av institutets till
utredning föreliggande nybyggnads- och organisationsfråga, och hava
sakkunnige följaktligen ägnat särskild uppmärksamhet åt att söka
klargöra härmed samhörande förhållanden.

Till en början lämnas här nedan en kort översikt över den ut- Historik
veckling, institutet under den senaste tiden genomgått, till vilken
fråga sakkunnige emellertid utförligare återkomma i samband med
den fullständiga utredningen.

Chalmersska slöjdskolan öppnades år 1829, och som den första
perioden av dess utveckling kan betecknas tiden intill slutet av 1860-talet. Under denna tid var skolan förlagd till en anspråkslös lokal
vid Lilla Bommen, och de ekonomiska hjälpmedlen voro i hög grad
begränsade.

Med läsåret 1868—69 tillträdde institutet sina nya, då för tiden

6

jämförelsevis rymliga lokaler på den plats, där det nu äi beläget.
Byggnaderna bestodo av huvudbyggnaden åt Storgatan i två våningar
samt tvenne flyglar, inrymmande verkstad och kemiskt laboratorium.
 Läroanstalten var redan då uppdelad i en lägre avdelning,
 ej systematiskt uppdelad i årskurser, och en högre med tre
treåriga fackavdelningar. Lärarepersonalen utgjordes av förestandåren,
 som tillika var lektor, 3 andra lektorer och. 7 Övriga lärare.

Under den andra perioden av institntets verksamhet, som sträckte
sig till seklets slut, gick utvecklingen steg för steg framåt. 1887 överflyttades
skeppsbyggeriavdelningen vid navigationsskolan till institutet,
och samma år upprättades med anslag ur Renströmska fonden den
med institutet förbundna materialprovningsanstalten. Vid samma
tid påbyggdes en tredje våning i huvudbyggnaden åt Storgatan, och
år 1900 uppläto stadsfullmäktige med nyttjanderätt till institutet
huvudbyggnaden åt Vasagatan.

År 1901 beviljade riksdagen en lönereglering för institutets
lärare, och lägre avdelningen utökades till att omfatta 3 årskurser.
1905 och 1907 beviljades anslag till tre nya lektorat, så att antalet
lektorat då uppgick till 9 och antalet fackskolor till 6. 1906 års

kommitté för ordnande av den högre tekniska undervisningen föreslog
i sitt betänkande vissa förbättringar för institutet. I anslutning
härtill reglerades av 1911 års riksdag lönerna för de ordinarie
lärarna och betjäningen, och i samband härmed förändrades lektoraten
till professurer. Till nybyggnader beviljade samma riksdag

455,000 kronor, för vilket anslag byggnader vid tre av tomtens hörn
samt maskinlaboratoriet på gårdsplanen uppfördes^ Någon omorganisation
av undervisningen skedde emellertid ej då.

På grund av framställning från institutets styrelse den 25 september
1912 med förslag till ändring i lönestaten och begäran om
vissa anslag till utrustning blev frågan om institutets ställning ånyo
föremål för dåvarande departementschefens prövning. Den 4 oktober
1913 tillkallades tre sakkunniga för att inom departementet biträda
med beredande av frågan om institutets omorganisation. I anslutning
till deras yttrande den 23 december 1913 samt däröver infordrade
utlåtanden förelädes 1914 års senare riksdag ett förslag till
omorganisation, vilket ock vann riksdagens gillande. Grenom detta
beslut förändrades namnet — som sedan 1883 varit Chalmers tekniska
läroanstalt — till Chalmers tekniska institut, och ny stat fast -

7

ställdes från och med år 1915, varigenom särskilt lärarna i lägre
avdelningen fingo en fastare ställning. Vidare upprättades en ny
professur i oorganisk kemi jämte mineralogi och geologi och ett
flertal speciallärarebefattningar, vilka åtgärder möjliggjorde en viss
omorganisation och förbättring av undervisningen.

I skrivelse den 29 aug. 1918 ingick styrelsen för institutet till
Kungl. Maj:t med underdånig framställning om bland annat anslag
till en ny professur i elektroteknik och anslag till nybyggnader för
de kemiska och fysiska institutionerna. Anslag till den föreslagna
professuren blev av 1919 års lagtima riksdag beviljat. Anslag till
nykyggnaderna upptogs däremot icke i statsverkspropositionen; på
basis av styrelsens ovan berörda framställning med åtföljande kostnadsförslag
och ritningar underställdes emellertid även denna fråga
riksdagen genom enskilda motioner, i första kammaren av herr O.
Mannheimer m. fl. och i andra kammaren av herr E. Kristensson
m. fl.

Statsutskottet yttrade sig över dessa motioner som följer:

»Bland de anslag, som styrelsen för Chalmers tekniska institut
ansett böra äskas av 1919 års riksdag för tillgodoseende av institutets
behov, hade styrelsen upptagit krav på medel för nya byggnader
för de fysiska och kemiska institutionerna. Något förslag härom
har emellertid icke av Kungl. Maj:t framlagts för riksdagen,
utan hava nu i ovanberörda motioner återupptagits de ursprungligen
från styrelsen härrörande äskandena.

Vid av ledamöter av statsutskottet företaget besök i Göteborg
har tagits kännedom om såväl de nuvarande lokalerna för de kemiska
och fysiska institutionerna som det tomtområde, varå de nya
byggnaderna tänkts skola förlägggas, och har därvid bland annat
inhämtats, att den för närvarande av Chalmers tekniska institut
disponerade tomten är av Göteborgs stad med nyttjanderätt upplåten
till sitt nuvarande ändamål, ävensom att institutets förhandenvarande
byggnader samtliga tillhöra staten utom en, vilken likaledes
av Göteborgs stad är under nyttjanderätt upplåten till institutets
behov.

På sätt utskottet övertygat sig om, äro de nuvarande lokalerna
för de fysiska och kemiska institutionerna såväl beträffande utrymme
som i andra avseenden otillfredsställande. Om de sålunda redan
nu visa sig vara otillräckliga, torde bristerna i avseende å utrym -

8

men bliva än mer kännbara, då dessa olägenheter skärskådas mot
bakgrunden av det av institutet framhallna behovet och önskvärd

heten att utöka elevantalet. . .

Enligt utskottets mening intager Chalmers tekniska mstitut en
så betydelsefull ställning i vårt tekniska undervisningsväsen och har
institutet sådana viktiga uppgifter att fylla i avseende å utbildande
av för vår industri nödvändig arbotskraft, att ett understödjande av
dess verksamhet från statens sida synes i mer än ett avseende vara
väl befogat. Hyser utskottet sålunda den uppfattningen, att staten
bör, där verkligt behov föreligger, träda hjälpande emellan, kan utskottet
icke frånkomma, att vissa förpliktelser — såsom av ålder
varit fallet — även böra åvila Göteborgs stad. Utskottet avser härvid
närmast det för de nu ifrågasätta nybyggnaderna erforderliga
tomtområdet. Efter vad utskottet inhämtat, erbjuder detta tomtområde
möjligheter ej allenast till uppförande av nya lokaler för
omförmälda institutioner, utan även till en successiv utflyttning av
institutet vare sig i väsentliga delar eller i dess helhet. Ställer sig
staten sålunda tillmötesgående beträffande anslag till förevarande
byggnadsföretag, torde ett sadant tillmötesgående dock höra ske
under förutsättning, att Göteborgs stad kostnadsfritt mot äganderätt
överlämnar det tomtområde, varom nu är fråga, ävensom förser
detsamma med vederbörliga ledningar i och för avlopp, vatten och
lyse. När utfästelser i dessa och tilläventyrs andra liknande av
byggnadsföretaget betingade hänseenden från stadens sida föreligga,
synas enligt utskottets förmenande inga hinder för statens vidkommande
böra resas mot tillgodoseende av de lokalbehov, vartill medel
nu äskats.

Om utskottet sålunda anser sig ej böra x sak mtaga en avvisande
hållning till de förslag, som i motionerna beröras, hyser utskottet
dock den uppfattningen, att dessa förslag höra bliva föremal
för närmare utredning. Efter det tomtfragan och därmed förknip
pade spörsmål blivit behörigen reglerade, lärer Kung! Maj:t ej underlåta
att för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som Kung!
Maj:t finner vara av omständigheterna påkallat. Då utskottet följaktligen
icke anser sig böra för närvarande tillstyrka ett på enskilda
motioner grundat förslag av den ekonomiska omfattning som de
föreliggande, sker det desslikes med aktgivande därpå, att frågan ej
synes vara av den art, att ett uppskov ännu ett år med företagets

9

igångsättande torde medföra några mer väsentliga olägenheter för
institutets verksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att herrar Mannheimers och Kristenssons m. fl. ovanberörda motioner
ej må av riksdagen bifallas».

Riksdagens beslut utföll i enlighet med statsutskottets hemställan.

o Under åberopande av statsutskottets ovan relaterade uttalande
i frågan begärde statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
förenämnda bemyndigande att tillkalla sakkunnige för att inom departementet
biträda med utredning av frågan om behövliga nybyggnader
för Chalmers tekniska institut ävensom i samband härmed
taga under övervägande, huruvida nämnda läroanstalt lämpligen bör
ombildas till en teknisk högskola. Till statsrådsprotokollet har departementschefen
anfört bland annat följande:

»Av vad utskottet sålunda yttrade beträffande nybyggnader för
förenämnda institutioner vid Chalmers tekniska institut torde otvetydigt
framgå, att denna byggnadsfrågas lyckliga lösning är en betingelse
för institutets verksamhet och dess framtida utveckling. Jag
är ock ense med utskottet i fråga om nödvändigheten av ett snart
tillgodoseende av de lokalbehov för institutets räkning, för vilka
medel äskades i omförmälda motioner. Såsom emellertid utskottets
yttrande giver vid handen, torde vissa av utskottet berörda förhållanden,
 närmast den ställning, Göteborgs stad eventuellt intager till
spörsmålet, böra bliva föremål för en närmare utredning.

Kommer spörsmålet om nya byggnader för vissa institutioner
vid Chalmers tekniska institut att underkastas ett ingående skärskådande,
 synes det mig ligga nära till hands att med denna utredning
jämväl förknippa frågan om institutets utbildning till en teknisk
högskola, I ovannämnda utlåtande har statsutskottet erinrat
om det av institutet framhållna behovet och önskvärdheten att utöka
elevantalet, och givet är, att frågan om ökade laborationsutrymmen
vid institutet har en betydligt större räckvidd än den rent lokala,
i det att det gäller ett tillgodoseende av hela landets behov av ingeniörer.
 Det har varit en inom fackkretsar sedan länge hävdad
uppfattning, att inom landet för närvarande utbildas färre ingeniörer
än som fordras för täckande av behovet och därvid ej allenast den
2

Tillkallande
av särskilda
sakkunnige.

10

Elevantal.
Hela institutet.

Kemiska institutionen

och fackavdelningen -

nuvarande industriens behov, utan framför allt, då det gällt att skapa
förutsättningar för nya industrier. Vid olika tillfällen hava önskemål
framkommit, att åtgärder med det snaraste måtte vidtagas för
ytterligare ökning av elevantalet vid de högre tekniska läroanstalterna.
 Som målsman för denna uppfattning har främst framstått
Svenska Teknologföreningen; i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning
har även Sveriges Industriförbund gjort sig till tolk för
densamma. Att detta för vårt land högst viktiga spörsmål varder
föremål för en närmare utredning finner jag synnerligen önskligt,
och har jag funnit det vara ändamålsenligt, att frågan om Chalmers
tekniska instituts ombildning till en teknisk högskola varder
upptagen till närmare granskning i samband med spörsmålet om
nya lokaler för vissa institutets laboratorier».

För att såvitt möjligt söka klargöra behovet av högre utbildningsanstalter
för ingeniörer i Sverige, särskilt med hänsyn till de
senaste årens säregna erfarenheter, hava sakkunnige igångsatt ett
ganska omfattande utredningsarbete, därvid även påkallande medverkan
från statliga och kommunala verk, enskilda industri- och byggnadsföretag
samt enskilda industrimän m. fl. Chalmersska institutet
är för närvarande inrättat för mottagande av omkring 120 elever
årligen, men har under inflytande av förra årets starka tillströmning
intagit ända till 140 elever. Sakkunnige anse naturligt, att man vid
planerande av nybyggnader förutser en väsentlig ökning av de studerandes
antal inom gränser, som kunna befinnas lämpliga. Utan
att avvakta resultatet av den pågående utredningen anse sig sakkunnige
emellertid kunna uttala, att Chalmersska institutet i moderniserat
skick bör planeras för mottagande av sammanlagt 200 elever
pr år och detta vare sig att institutet organiseras helt som teknisk
högskola eller icke. Skälet härtill är, att lärarna icke med
fördel synas kunna handhava undervisningen för ett större antal
elever än som vid ifrågavarande antal skulle komma att falla på
de olika lärarebefattningarna, och att en ökning därutöver följaktligen
skulle kräva bland annat en dubblering av åtskilliga professurer,
 något som för närvarande icke bör förutsättas.

Vad så beträffar det elevantal för vilket den kemiska institutionen
bör beräknas, må först framhållas följande. Enligt gällande

11

läroplaner åtnjuta institutets samtliga elever i första årskursen undervisning
i kemi dels genom föreläsningar och dels genom laborationer.
 Sakkunnige hava emellertid ansett, att med hänsyn till
elementarundervisningens nuvarande omfattning och de antagna inträdessökandes
faktiska kompetens denna undervisning borde kunna
begränsas till de elever, som hava för avsikt att genomgå den kemiska
fackskolan, och hava — efter samråd med vederbörande facklärare
— till styrelsen för institutet ingivit förslag i denna riktning.
Styrelsen har för sin dol biträtt sakkunniges uppfattning och har
redan vidtagit förberedande åtgärder för dess realiserande. Jämte
laborationerna beräknas därvid även föreläsningarna kunna bortfalla
för icke-kemister, utom dem som möjligen icke äga insikter i kemi
motsvarande fordringarna i studentexamen på reallinjen. Sakkunnige
vilja i samband härmed påpeka, att vid tekniska högskolan laborationer
i kemi icke förekomma annat än inom de kemiska och bergsvetenskapliga
fackskolorna och att undervisningen i kemi för andra
fackskolor än de kemiska och bergsvetenskapliga är inskränkt till
att vid flertalet av dessa en kortare föreläsningskurs förekommer,
vars betydelse dock synes vara omtvistad.

Beträffande elevantalet i den kemiska fackskolan hava sakkunnige
inhämtat, att på grund av bristande utrymme i laboratorierna
antalet för närvarande måst begränsas till omkring 26 stycken elever
sammanlagt i andra och tredje årskurserna. Under åren 1915—
1919 har ett antal växlande mellan 10 och 27, i medeltal utgörande
omkring 16 studerande ägnat.sig åt den kemiska fackskolan. De
sakkunnige anse dock, att en ny laboratoriebyggnad måste beräknas
för utbildning av ett väsentligt större antal kemiska ingeniörer, och
detta icke blott med tanke på en framtida utveckling av den kemiska
industrien utan även på grund av den kraftiga utveckling,
som denna industri under de senare åren redan nått. Även tillströmningen
av kompetenta inträdessökande vid Chalmersska institutet
och vid tekniska högskolan under senare år talar kraftigt för
en ökning av utbildningsmöjligheterna för kemiska ingeniörer. Antalet
inträdessökande till den kemiska fackskolan vid det Chalmersska
institutet har nämligen under de senare åren betydligt överstigit
det antal, som kan mottagas. Liknande erfarenheter föreligga från
tekniska högskolan. Den kemiska fackavdelningen är där egentligen
beräknad blott för 25 elever per årskurs, men har man, med hän -

12

syn till den starka tillströmningen, sistlidne höst försöksvis intagit
30 nya ordinarie studerande i första årskursen; antalet kompetenta
inträdessökande till ifrågavarande fackavdelning uppgick under åren
1917, 1918, 1919 till resp. 70, 79, 94.

Med hänsyn till det nu anförda hava sakkunnige ansett, att —
vid intagandet av 200 elever årligen i hela institutet — den kemiska
institutionen, oavsett om Chalmersska institutet kommer att i
huvudsak bibehållas i sin nuvarande form eller omändras till en
teknisk högskola, ej bör beräknas för ett lägre elevantal än 30 å
35 per årskurs (eller 32 ä 36, med hänsyn till anordningen av laboratorieborden).
 Dock måste den föreläsningssal, som avses för undervisningen
i mineralogi och geologi, vilken vid Chalmers tekniska institut
lämpligen bör såsom hittills förläggas till den kemiska institutionen,
 beräknas för ett elevantal av 50 ä 60 stycken, enär föreläsningar
i dessa ämnen även skola åhöras av eleverna inom vägoch
vattenbyggnadsavdelningen. Dessa siffror ligga sålunda till grund
för det uppgjorda förslaget.

Då sakkunnige ännu ej kunnat fatta definitiv ståndpunkt till
frågan om Chalmersska institutets eventuella omorganisation till teknisk
högskola, vilket med all sannolikhet måste antagas innebära
en ökning av antalet årskurser från 3 till 4, må här framhållas, att
en eventuell 4: de årskurs enligt nu föreliggande planer kan beredas
plats därigenom, att av föreslagna reservutrymmen en större del
kunna av eleverna tagas i anspråk för de examensarbeten, som vid
studietidens ökning till 4 år medföra krav på laboratorieutrymme
under det fjärde studieåret. En hel del utrymmen, såsom lärarerum,
 samlingar, förråd, föreläsningsavdelningen m. m., behöva tydligen
ej ökas även om en 4:de årskurs med tillhörande examensarbeten
införes. Skulle åter någon 4:de årskurs ej komma till stånd,
torde förenämnda reservutrymmen — betecknade som reservrum,
rum för specialarbeten och dylikt — med hänsyn till framtida behov
ej få anses vara för stort tilltagna.

Det bör vidare framhållas, att den lägre avdelningens vid Chalmersska
institutet framtida ställning och organisation icke inverkar
på nu föreliggande fråga om den kemiska institutionen. Med nu
genomförd eller beslutad organisation av den lägre tekniska undervisningen
föreligger nämligen ej någon anledning att tänka sig
Chalmers lägre avdelning inriktad speciellt på undervisning i kemi.

13

Elevantalet i den fysiska institutionen sammanfaller med hela Fysiska
det antal, som framdeles skall årligen kunna intagas i Chalmers institutionentekniska
institut, eller 200, i det undervisningen i fysik bedrives och
avses fortsättningsvis bedriven gemensamt för samtliga fackavdelmngar.
 Utrymmena för laborationer hava emellertid beräknats under
förutsättning att eleverna därvid uppdelas i tre grupper; en längre
driven uppdelning synes med hänsyn till undervisningsplanen ej böra

. ingående beskaffenheten av de nuvarande lokalerna för de ke- De nuvarande
maska och fysiska institutionerna hava respektive lärare, institutets JSa£h“
^[else och statsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag kraftigt framhållit
deras uppenbara bristfällighet.

Så yttrar institutets styrelse i sin underdåniga skrivelse den 29
augusti 1918 angående riksdagspetita bland annat följande:

, fyfiska föreläsningssalen måste betraktas såsom i högsta

grad otillfredsställande med sitt fullkomligt otillräckliga utrymme
Syaif°r eleTer som för läraren. Att för en föreläsning i fysik ha
till förfogande ett bord av endast 1 x/2 kvadratmeters yta måste ju
stamplas som en orimlighet och ingen möjlighet finnes till väsentligt
utökande av denna bordyta. Professorns laborationsrum av 2
meters höjd mellan golv och tak är inrymt i källarvåningen med
golvet alltså under markens nivå och med otillräcklig dagsbelysnine
genom ett par mycket små fönster. &

Otidsenligheten gör sig vidare framför allt gällande särskilt för
den fysiska institutionen däri att grunden, på vilken hela det nuvarande
institutet står, är den för Göteborgstrakten ur byggnadssynpunkt
så illa beryktade leran. Följden är också den, att ingen
möjlighet finnes att ens i fönsternischerna erhålla tillräcklig stabilitet
för uppställande av för skakningar känsliga instrument. Till
gatan utanför är av stadens myndighet hänvisad all den tunga trafik,
 som eljest skulle fördelas på förutom denna de tre närmast liggande
med Storgatan parallellt löpande Alléen, Parkgatan och Vasagatan
För varje tyngre vagn, som passerar, måste observationer
med kansliga instrument avbrytas och understundom måste arbetet
helt börjas på nytt på grund av skakningens verkningar.

För den kemiska institutionen sammanfaller otidsenligheten hos
lokalerna med det bristande utrymmet.

14

För båda laboratorierna gäller, att luftväxlingen på grund av
bristande dragkapell är synnerligen underhaltig och gör vistandet
på laboratoriet nästan hälsovådligt. Vistelsen där verkar l alla^händelser
deprimerande och hämmar arbetsintensiteten. Särskilt pa det
så kallade nedre labratoriet gör sig denna olägenhet starkt gällande.
Plats för särskilda svavelväterum finnes icke, varför också luften
efter en stunds laborerande blir mer eller mindre hälsofarlig. Likaså
saknas särskilda lokaler för titreringar, gasanalyser, ugnsrum och

så vidare.» . ..... „ , ,

Efter att hava besökt dessa lokaler fa sakkunnige till alla delar

instämma i dessa tidigare uttalanden, vartill hänvisas. Sakkunnige
anse således, att de nuvarande kemiska och fysiska institutionerna,
både vad angår lärares och elevers arbeten, äro alldeles för tränga och

otidsenliga, att de kemiska laboratorierna äro särdeles ohygieniska pa
grund av bristande utrymme m. m. och att den nuvarande platsen
är i hög grad olämplig för ett fysiskt laboratorium. Landets tekniska
elementarläroverk, exempelvis i Örebro eller Malmö, äro väsentligt
bättre utrustade i avseende på kemiska laboratorier, och det nuvarande
fysiska laboratoriet vid Chalmersska institutet fyller icke
ens mycket blygsamma moderna anspråk.

utflyttningav Vid verkställd undersökning hava sakkunnige icke funnit lämp
kfeyl8kaBinCh ligt eller ens möjligt att genomföra en utvidgning och modernisestitutionema
rina- av till en början förenämnda bada institutioner inom eller i
tifl nytt om- omgdelbar ^slutning till nuvarande tomtkomplex. Då det sålunda
befunnits nödvändigt att räkna med en utflyttning av dessa institutioner
hava sakkunnige efter företagna undersökmngar funnit den
av styrelsen och i förenämnda riksdagsmotioner föreslagna platsen
söder om Gibraltar vara synnerligen lämplig, detta även med hänsyn
till möjligheten att dit utflytta institutet i dess helhet, bakkunnige
hava tillsvidare ej heller räknat med någon förändring i
den tidigare föreslagna placeringen av de fysiska eller kemiska mstitutionsbyggnaderna,
 ehuru en jämkning därvidlag vid utförandet
kan ifrågakomma på skäl, som nedan skola utvecklas.

Vad beträffar institutets nuvarande byggnader vilja sakkunnige
redan här framhålla som möjlighet att dessa, efter en utflyttning
av institutets hela högre avdelning till den nya platsen, lämpligen

15

kunna helt tagas i anspråk för institutets lägre avdelning, ombildad
till ett tekniskt läroverk av gymnasie- eller fackskoletyp.

förslag till kemisk institution, som härmed framlägges,
(bil. 1) har framgått som resultat av den bearbetning, vilken på sakkunniges
föranledande vidtagits i tidigare upprättade förslag. Jämte
vederbörande facklärare, professorerna A. Langlet och Gr. Bodman
hava därvid arkitekterna H. och Bj. Hedlund varit sakkunnige behjälpliga.
 b

I jämförelse med det tidigare förslaget hava ganska betydande
utrymmen mbesparats. Detta sker i första hand genom att de hittills
i lista, årskursen vid Chahners tekniska institut bedrivna, för alla
lackavdelnmgar gemensamma kemiska laborationema och föreläsningarna
borttagas från läroplanen för de elever, som icke hava för
avsikt att genomgå den kemiska fackavdelningen. Det förelio-gande
forslaget grundas som nämnt på att en dylik ändring genomföres.
Dangenom har en större föreläsningssal kunnat uteslutas, varjämte
ett laboratorium och en del ineffektiva utrymmen kunnat minskas
representerande tillsammans cirka 4 procent minskning i byggnadens
totala kubikinnehåll.

För närvarande finnas inom den kemiska fackskolan tvenne
professurer, den ena omfattande oorganisk kemi samt mineralogi
och geologi, den andra organisk och analytisk kemi samt kemisk
teknologi. I skrivelser från innehavaren av sistnämnda professur
professorn A. Langlet, har med styrka framhållits nödvändigheten
att öka antalet professurer i de kemiska läroämnena. Sakkunnige
anse. för sin del, med hänsyn till den överbelastning som nu vidlåder
kemiprofessurerna vid Chalmersska institutet, under alla förhållanden,
d. v. s. oavsett om institutet ombildas till högskola eder icke, ofrånkomligt
att inom den närmaste tiden inrätta en tredje professur i
de kemiska ämnena jämte en speciallärarebefattning i mineralogi
och geologi. De tre professurerna borde måhända lämpligast omfatta,
: en den oorganiska kemien, en den organiska kemien, en den
kemiska teknologien. Laboratorier och övriga utrymmen inom den
nya kemiska institutionen hava disponerats under nu nämnd förutsättning
att en ny professur i de kemiska läroämnena inrättas, på
sätt närmare framgar av åtföljande ritningar och beskrivningar
(bilagor 1 och 2). &

Förslag till
ny kemisk
institution.

16

Sakkunnige hava vidare ansett lämpligt att minska djupet av
en del mindre rum från 7 till 61/2 m> medan däremot rumshöjden
ansetts böra ökas till cirka 4 m och helst mera för de
stora laboratorierna. Härigenom samt genom en del smärre omgrupperingar
och ändringar minskas utrymmet med ytterligare omkring
5 procent jämfört med det ursprungliga förslaget. Mot ett
kubikinnehåll av cirka 32,700 m3 enligt detta förslag svara 29,700
m3 enligt det nu framlagda. Samtidigt med den sålunda vunna
besparingen i utrymme hava vissa kvalitativa förbättringar åstadkommits,
 bland annat med hänsyn till rumshöjden.

I den form, förslaget sålunda föreligger, har det ansetts kunna
utgöra preliminär grundval för utarbetande av byggnadsbeskrivning,
ritningar och kostnadsberäkning. Sakkunnige vilja ej underlåta framhålla,
 att förslaget visserligen ej är att betrakta som definitivt, men
att likväl de jämkningar och omgrupperingar, som kunna behöva
ifrågakomma, ej böra väsentligt ändra byggnadens kubikinnehåll resp.
byggnadskostnad. Detta gäller även vid en eventuell jämkning av
byggnadskomplexets läge i terrängen.

Såsom av bifogade ritningar, beskrivningar och kostnadsberäkningar
framgår, är institutionsbyggnaden tänkt som ett slutet komplex
med källare och tre våningar omkring en gård. Denna utnyttjas
i den glastäckta bottenvåningen för ett maskinlaboratorium
avsett för arbeten med kemisk-tekniska apparater i halvstor skala;
golvytan i detta bestämmes sålunda av det behövliga gårdsutrymmet
och avses ej omedelbart utnyttjad i sitt fulla omfång.

Kostnaderna Den egentliga byggnadskostnaden har av arkitekterna beräknats
Spinett till ett belopp av 2,270,000 kronor (bil. 3). Härtill böra emellertid
tutionen. läggas kostnaderna för terasserings- och planeringsarbeten samt yttre
trappanläggningar cirka 100,000 kronor (bil. 3), för inredningsarbeten
och inventarier sammanlagt 392,970 kronor (bil. 4 a och b), samt
för apparater och utensilier jämväl för det kemiskt-tekmska maskinlaboratoriet
sammanlagt 179,500 kronor (bil. 5 a, b och c), varigenom
totalkostnaden, såvitt den nu kan beräknas, skulle uppgå till en
summa av 2,942,470 kronor eller i runt tal 2,950,000 kronor.

Kostnaden för hela byggnaden med inredning och utrustning
men excl. terassering och dylikt skulle sålunda utgöra cirka 96
kronor per m3. Till jämförelse må nämnas att motsvarande siffra

17

enligt kungl. byggnadsstyrelsens beräkning år 1919 på grund av
det tidigare förslaget utgjorde 88 kronor per m3, vilken siffra även
beräknats gälla för tekniska högskolans i Stockholm kemiska institution,
 ehuru någon ökning på grund av prisstegringen sedermera
torde hava inträtt.

Det tidigare förslaget till fysisk institution har ävenledes varit
föremål för granskning och vidare bearbetning. Sakkunnige hava
därvid med hänsyn till byggnadens föreslagna placering på en bergsplatå,
 upptagande en relativt stor tomtyta, ansett sig böra hålla
möjligheten öppen att framdeles kombinera den fysiska institutionen
med andra delar av institutet, exempelvis den geodetiska institutionen
jämte eventuellt observatorium eller möjligen avdelningen
för teoretisk elektroteknik. Sistnämnda kombination förefinnes vid
en del utländska tekniska högskolor, t. ex. Zurich och Trondhjem,
men kräver sådana anordningar, att respektive institutioners utvidgningsmöjlighet
ej hindras samt att den fysiska institutionen såvitt
möjligt ej besväras av mekaniska eller magnetiska störningar.

Förenämnda kombination, som givetvis ej minst åsyftar att
vinna någon besparing vid fortsatt utflyttning av institutet, kan
bland annat göra önskligt att något avspränga och därmed vidga
den ifrågavarande bergsplatån samt att förlägga den fysiska institutionen
med nödig hänsyn till ytterligare bebyggande av området,
Erforderlig vidare utredning i detta avseende kommer att föreligga,
innan den fysiska institutionens uppförande påbörjas.

För övrigt hava sakkunnige företagit en del smärre ändringar
i det tidigare förslaget, varigenom byggnaden — med bibehållande
av två våningar och källarvåning — kunnat minskas i längd med
cirka 3 m. Sakkunnige hava även satt i fråga att utelämna
en i övre våningen inrymd mindre föreläsningssal. Emellertid har
det befunnits lämpligt bibehålla denna som tentamensrum och som
framtida reserv, eventuellt även för andra föreläsningar än fysiska,
vartill kommer, att dess borttagande skulle föranleda en mindre
lämplig omgruppering av andra rum inom byggnaden.

I den form, förslaget sålunda föreligger, hava sakkunnige därför
ansett det lämpligen kunna utgöra preliminär grundval för utarbetande
av ritningar, byggnadsbeskrivning och kostnadsberäkning, vilka
återfinnas i särskilda bilagor (6, 7, 8), utarbetade av professorn i
3

Förslag till
ny fysisk institution.

18

Förslagens
samband med
utredningen
om Chalmers
tekniska institut
i dess
helhet.

fysik J. Koch samt av arkitekterna H. och Bj. Hedlund. Byggnadens
sammanlagda kubikinnehåll är 9,200 m3 mot 9,577 m3 enligt
föregående förslag.

Byggnadskostnaden beräknas till 715,000 kronor (bil. 7). Härtill
komma för terasserings- och planeringsarbeten samt yttre trappanläggningar
80,000 kronor (bil. 7), för inredningsarbeten och inventarier
68,000 kronor (bil. 8) samt för komplettering av apparater
och utensilier 12,000 kronor (bil. 8), varigenom totalkostnaden, såvitt
nu kan bedömas, skulle uppgå till 875,000 kronor. Frånräknat
terasserings- och dylika arbeten utgör kostnaden cirka 86 kronor
per m3.

Som redan framhållits bör genom bifall till förenämnda nybyggnader
en senare lösning i hela dess vidd av institutets nybyggnads-
och organisationsfråga icke föregripas eller förryckas, något
som icke heller synes behöva befaras med nu föreliggande förslag.
De nu föreslagna institutionerna äro i huvudsak tänkta som fristående
komplex. Under den fortsatta utredningen få sakkunnige anledning
särskilt pröva frågan, i vilken omfattning dylika fristående byggnader
i övrigt äro att föredraga framför ett mera slutet byggnadssätt.

Såsom av förslagsritningarna framgår hava kemiska och fysiska
institutionen försetts med separata värmecentraler. Det får ej anses
uteslutet, att det efter fullständig utredning av frågan om institutets
omorganisation visar sig möjligt och lämpligt att anordna en
mera enhetlig värmedistribution för samtliga institutioner. Sakkunnige
vilja fördenskull framhålla, att därigenom i den kemiska och
fysiska institutionen disponibla källarutrymmen efter hand säkerligen
finna användning för andra ändamål. Detsamma gäller om
de ävenledes i källarvåningarna inrymda vaktmästarebostädema, om
det nämligen sedermera skulle visa sig fördelaktigt att förlägga institutets
vaktmästarebostäder utanför de olika institutionerna.

I detta sammanhang vilja sakkunnige ej underlåta att vidröra
den olägenhet, som naturligtvis måste anses uppstå genom de kemiska
och fysiska institutionernas särskilda förläggande till den föreslagna
platsen, i det eleverna ofta nog måste förflytta sig mellan
de nya lokalerna och det nuvarande institutet. Avståndet dem
emellan är dock, såsom framgår av kartan, bilaga 9, ej mer än

19

1,3 kilometer (15 minuters gång) och sakkunnige anse denna olägenhet,
 som därtill reduceras genom befintliga och blivande spårvägar,
 väga lätt gentemot de stora fördelarna. Detta så mycket
mera som olägenheten kan antagas vara av övergående natur. Den
är ej heller möjlig att undvika, om institutet över huvud taget skall
kunna utvecklas utöver den snäva ram, som betingas av det nuvarande
tomtområdet, samt de kemiska och fysiska institutionernas
trängande behov av nya lokaler tillfredsställande ordnas. — A andra
sidan må som en fördel framhållas att under övergångstiden de kvarvarande
avdelningarna erhålla en välbehövlig utökning i tillgängliga
utrymmen.

Grenom skrivelse av den 18 december 1917 till Gröteborgs stads
drätselkammare anhöll styrelsen för Chalmers tekniska institut,
dels att å karta angivna områden söder om fattigvårdsanstalten
Gribraltar måtte till styrelsen upplåtas för uppförande av en kemisk
och en fysisk institutionsbyggnad, dels att ett därintill gränsande område
måtte reserveras för framtida utflyttning av institutets övriga
avdelningar.

Gröteborgs stads drätselkammare beslöt den 18 mars 1919 att,
under förutsättning att frågan om nybyggnader för de kemiska och
fysiska institutionerna vunne sin lösning vid 1919 års riksdag, föreslå
stadsfullmäktige att till Kungl. Maj:t och Kronan med äganderätt
överlåta de för nämnda ändamål enligt föreliggande förslag behövliga
områdena.

Som av den förut meddelade redogörelsen för frågans behandling
vid 1919 års lagtima riksdag framgått, angav riksdagen som
förutsättning för statsmakternas bifall till anslag för institutets nybyggnader,
 att Gröteborg skulle med äganderätt kostnadsfritt överlämna
ifrågavarande tomtområde samt förse detsamma med erforderliga
ledningar för vatten, avlopp och lyse.

Sedermera beslöt drätselkammaren den 17 juni 1919 att förklara
sig villig att dels ingå avtal, varigenom drätselkammaren
under förbehåll av stadsfullmäktiges godkännande skulle med äganderätt
till styrelsen för Chalmers tekniska institut eller Kungl. Maj:t
och Kronan utan ersättning överlåta enligt upprättad karta för en
kemisk och fysisk institutionsbyggnad avsedda områden, under villkor
bland annat att avtalet skall återgå för den händelse de över -

Underhandlingar
med
Göteborgs
stad.

20

låtna områdena användas för annat ändamål än det vid överlåtelsen
avsedda, dels hos stadsfullmäktige förorda, att det enligt förutnämnda
karta för övriga avdelningar av institutet avsedda området
skulle reserveras under en tid av 10 år.

Sakkunnige hava fortsatt ifrågavarande underhandlingar och
därvid även ansett nödvändigt hemställa, att för hela institutets nuvarande
och för framtiden överskådliga omfattning fullt tillräckliga
områden i mån av behov skola kunna disponeras i omedelbar anslutning
till dem, som först avses tagna i anspråk. I saknad av
fullständiga planer över institutets nybyggnader hava sakkunnige
beräknat det erforderliga områdets storlek genom jämförelse med
det för tekniska högskolan i Stockholm disponerade utrymmet med
avdrag för den bergsvetenskapliga avdelningen, som icke ansetts
böra ifrågakomma i Göteborg. Utom den kemiska fackskolan torde
institutet med all sannolikhet kol pina att såsom nu omfatta fackavdelningar
för maskinbyggnadskonst, skeppsbyggnadskonst, elektroteknik
samt väg- och vattenbyggnadskonst, varjämte utrymme för
en fackavdelning för arkitektur eller byggnadsteknik tillsvidare reserverats,
 ehuru sakkunnige ännu ej hunnit bilda sig definitiv mening
om lämpligheten av dess bibehållande. Därjämte har utrymme
tillsvidare ansetts böra reserveras för en materialprovningsanstalt.

I enlighet härmed hava sakkunnige i skrivelse till drätselkammaren
den 13 november 1919 (bil. 10) hemställt dels om utvidgning
av det för framtida behov reserverade utrymmet i enlighet
med ovan anförda beräkningsgrund, dels att dessa områden på grund
av ärendets omfattande natur skola reserveras under en tid av minst
femton år, dels att även dessa områden i mån av behov skola av
staden upplåtas med full äganderätt och med ordnade gatuförbindelser
samt ledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet. Frågan
om institutets nuvarande tomt och byggnader hava sakkunnige
ansett lämpligast att tills vidare lämna öppen, bland annat därför
att dessa som nämnt antagits möjligen finna god användning för
den till en självständig teknisk läroanstalt omorganiserade lägre
avdelningen.

Efter fortsatt överläggning hava sakkunnige hos drätselkammaren
genom skrivelse den 28 november 1919 (bil. 11) hemställt,
att hela det å kartan, bilaga 12, markerade området — den nordligaste
delen av fysiska institutionens bergsplatå har sedermera till -

21

lagts — måtte hållas disponibelt under frågans vidare utredning för
att bereda möjlighet till en allsidig behandling av plandispositionen
samt därefter så länge, att sakkunnige hunne fatta definitiv ståndpunkt
till frågan om vilka områden, som borde förutsättas i första
hand tagna i anspråk resp. reserverade under en tid, som av sakkunnige
föreslagits till femton år. Samtidigt anhöllo sakkunnige,
att drätselkammaren i händelse av behov ville hos Kungl. Maj:t
göra framställning om de ändringar i den nu fastställda stadsplanen,
som på grund av utredningens resultat kunde befinnas önskliga.
Slutligen framhöllo sakkunnige önskvärdheten av att spårvägsförbindelse
snarast möjligt kunde ordnas till det ifrågavarande områdets
närhet samt ett provisoriskt stickspår utdragas till den blivande
byggnadsplatsen. Härom gör drätselkammaren under närmaste tiden
framställning till stadens vederbörande myndigheter.

Som resultat av. förenämnda förhandlingar föreligger ett förslag
till avtal (bil. 13) mellan Kungl. Maj:t och Kronan genom styrelsen
för Chalmers tekniska institut och Göteborgs stad genom dess drätselkammare,
 gällande under förutsättning av dels Kungl. Maj:ts, dels
Göteborgs stadsfullmäktiges bifall.

Sakkunnige hava, som redan nämnt, för närvarande ej funnit
anledning frångå den ordning för områdets bebyggande, som i de
tidigare underhandlingarna mellan styrelsen för Chalmers tekniska
institut och Göteborgs stads drätselkammare förutsatts, nämligen att
de kemiska och fysiska institutionerna skulle förläggas till områdets
västra del på var sin sida om den med x å kartan betecknade gatan,
därvid för institutets övriga avdelningar skulle reserveras ett område
norr om denna gata. Då emellertid detta sistnämnda område
på nyss angivna skäl befunnits för knappt tilltaget för institutets
antagliga utveckling, har det varit nödvändigt att förutsätta dess
utsträckning även söder om gatan x. Här finnes väster om en för
blivande idrottsplats avsedd tomt en ganska jämn bergsplatå, som
erbjuder goda grundläggningsförhållanden och säkerligen även goda
möjligheter till en lycklig arkitektonisk lösning av byggnadsfrågan.
Vilket område — norr eller söder om x-gatan — som i första hand
bör ifrågakomma till bebyggande, hava sakkunnige under dessa omständigheter
tills vidare lämnat öppet, då denna fråga torde böra
finna sin lösning genom en tillämnad arkitekttävlan.

Det ifrågasatta
tomtområdets

storlek och
lämplighet i
händelse av
hela institutets
utflyttning.

22

Planläggning
av områdets
utnyttjande.

Plan för nybyggnadsarbetets
bedrivande.

Av den förutnämnda kartan, bilaga 12, framgår det föreslagna
tomtområdets utsträckning och läge. Dess hela ytinnehåll
är i runt tal 136,000 m2, varav för institutet sammanlagt 96,000
m2 skola få disponeras, dock så vitt möjligt ej de med grön färg
betecknade områdena. Den för planerad fullständig utbyggnad av
tekniska högskolan såsom behövlig ansedda tomten är omkring 95,000
m2. Anmärkas bör emellertid, att sakkunnige vid uppskattande av
det erforderliga utrymmet för Chalmersska institutet som nämnt ansett
sig tillsvidare höra räkna med ett mera öppet byggnadssätt än
som vid tekniska högskolan i Stockholm kommit till användning,
varigenom beräknats åtgå cirka 25 % större utrymme. Syftet härmed
är, att de tilltänkta olika, fackavdelningarna skola möjligast
obehindrat kunna kompletteras och anpassas efter framträdande nya
krav utan att därvid nödvändiggöra omflyttningar inom angränsande
avdelningar. Även med hänsyn därtill, att terrängens beskaffenhet
hos det föreslagna området något kringskär möjligheterna
för dess beläggande med byggnader, måste detsamma anses tillräckligt
för en läroanstalt av Chalmersska institutets antagliga omfattning
och framtida dimensioner.

För att de kemiska och fysiska institutionerna skola bliva på
ett stilenligt och i övrigt lämpligt sätt inpassade i ett eventuellt
blivande större komplex och för att de föreslagna tomtområdena
därvid skola kunna även i övrigt disponeras på bästa sätt, hava
sakkunnige nämligen ansett lämpligt föreslå anordnande under år
1920 av en allmän arkitekttävlan och hava i anslutning härtill vissa
bestämmelser införts i avtalet med Gföteborgs stad. För detta ändamål
samt för upprättande i anslutning därtill av ritningar och entreprenadhandlingar
m. m. för kemiska och fysiska institutionerna jämte
andra förberedande åtgärder hava sakkunnige beräknat ett belopp
av 150,000 kronor att upptagas å tilläggsstat för år 1920, varav

100,000 kronor beräknas innefattade i de förut beräknade byggnadskostnaderna.

Sakkunnige skola med snaraste inkomma med närmare förslag
rörande den tillämnade tävlingen. Denna bör nämligen utlysas på
våren 1920 och dess resultat föreligga tidigt på hösten samma år.
Sedan på basis därav definitiva ritningar och program utarbetats

23

för de kemiska och fysiska institutionerna, bör entreprenad å dessas
utförande kunna utlysas i slutet av året och byggnadsarbetena igångsättas
i början av år 1921.

Sammanlagda kostnaden för båda institutionerna med inredning
och inventarier skulle enligt förut anförda beräkningar uppgå till

3,825,000 kronor — förutom nyssnämnda 50,000 kronor för arkitekttävling
m. m. — och synes vid ovan antydd arbetsplan lämpligen
böra upptagas ett belopp av 1,000,000 kronor å extra stat
för år 1921.

På grund av vad sålunda anförts hemställa de sakkunnige i
underdånighet, att Eders Kung! Maj:t ville föreslå 1920 års riksdag
att fatta beslut om nybyggnader för Chalmers tekniska instituts
kemiska och fysiska institutioner huvudsakligen enligt sakkunniges
härovan avgivna förslag för en sammanlagd, förslagsvis beräknad
kostnad av 3,825,000 kronor, samt att för ändamålet anvisa

dels å tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag å 150.000
kronor

dels å extra stat för år 1921 ett reservationsanslag å 1,000,000
kronor.

Bilagor:

1 A—E: Skissritningar till ny kemisk institution.

2: Beskrivning över > » »

3: Byggnadsbeskrivning och kostnadsberäkning till ny kemisk institution.

4 a och b: Kostnadsberäkning till inredning och inventarier till ny kemisk institution.

5 a, b, c: » » apparater och utensilier » » » »

6 A—E: Skissritningar till ny fysisk institution.

7: Byggnadsbeskrivning och kostnadsberäkning till ny fysisk institution. •

8: Beskrivning samt kostnadsberäkning över inventarier m. m. till ny fysisk

institution.

9: Del av Göteborgs stadsplan.

10: Skrivelse till Göteborgs stads drätselkammare den 13 nov. 1919.

11: * * » » » »28 nov. 1919.

12: Karta över föreslaget tomtområde.

13: Förslag till avtal med Göteborgs stad.

14: Kostnadsberäkning över värme- och sanitetstekniska anläggningar.

Sammanfattning
och slutyrkanden.

vii U’ •

''i-rP'' ,!'' ’

. .

4>k.

BILAGOR

V

Bilaga 1.

A. FASADER.

B. SEKTIONER

C. PLAN AV VÅNINGEN 1 TR. UPP.

D. » » BOTTENVÅNINGEN.

E. » » KÄLLARVÅNINGEN.

mzrm

Mm

piiW»;

ö, tjate.

i s a a fl

jfcz/ad- mot -

Vif1?

C/d/eÅorg ■ /jo it- it

B.

■Jfädr~ //ram//?g

■o£<2/2t?af- //ras/2/S2

Bsäbp

iSMiflnfåS

- .1. 1 l l

''

^ t 1 1 1

>

° 1

0 J

0 4

o O!

~uL i''

-t- ''f j t

—t i—1—i—

^d/e/so ro oav /g/o

Ote/nyA JfeAnoSop/ ■

3fe/n//A ■ JéAno/cpt ■

^ I Oiaj

Jta/tna/mm

\4nnftnt

Uiynnn I drn&r

-ZintChtKn

>b/nl/noar

Sfyerurum

-zal-ora ( g.

Scnu/r

fytrvrum

fsi/erv

rum

J/Jm/hc

pt/iOC

-förråd

tfy/ily I ''/om//,

/äran

Organ!//!

-fi/ji/swtijfr I Anmi

Orpony/s Jpnrfe/

Jérräd

Organ//A- /fena

lbWaae/2 • / /r u/o/o

i/.umniJ.

i%iiiin!inw>

IIHUillHj

iiiiumiii

iiiiiiiiiiii

iiiiiiiiiiii

iiiiHiiini

iiiimiiMl

A\\MU§t\\\llf/.

S&^nimvirv^»

====•• 2m

Iiiiiiiiiiii

f

ydre/a/n/ng/ai/c/e/nmg

D.

t

4

■ddd/y,/y/s- /dem,

Zity/y/rtr/af

förråd

J(/»*/n/og///i<.

i n A4n i -

J&mSiagoi

titrtdtljitw

Jöafa0$i

U.c.1 \

QJaj/dtdt claret

fibler v rum

ffrre&J

jt/jr/fa/

BJfcZglrum 1^
_.. _ I

fra horn

tto&JZm 1^1 <Ä«*

docent

fi*oa/arieéeri

d/män och Oargam/fr

Jtér/m ^

Orpamj/r- /dem/

%/Äffili#

iiiiiiiiiiiii

iiimiiiiiii

liiitiliiiit

-mm*

iiniiiiiiti

4\oM

e:

■fhAfmai/fart

Jffntro/coi

Jfjntra/ogyAo
Jmm/tmaar

J(ö/jtäxjj Ä fostra
vso/n 1 ram

itA/ro

6**>{J*

mo/n

Azcumu fl f/tsr/r
Mot- I t/pn

SJC38

Tae

rot- adb
——Vattna/w
i\>//o/tA

dy/ify

\

JayA/n

■l

•So f/o rctförfetm

n ! ! ! i

Jfq/ff(*2 /fa/ara/orri/m

j/ay/rrn

jf//er/2o/w -

''Ut72

I 1

! j yto//örrad

11 reteAf

Jb/tr/öf

d/cr/ara/^rt och rtyrrs •

jhf/aré M

■ %

rtytrtr
no//art

\£/t*y /chez/rf

jfJiernahv

tfa Af SKOJ/arv

f-TH

+4-

•7/E//armh/E(pe/2 •

fp _ c

•9o

(yc/tdasy ko v /o/g

29

Avsbift.

Bilaga. 2.

Till

1919 års kommitté för Chahnersska Institutets omorganisation.

Beskrivning till planen för nybyggnad för den kemiska institutionen vid
Chalmers tekniska institut.

Byggnaden är avsedd att uppföras i trenne våningar, källarvåningen inberäknad.

I källarvåningen äro inrymda dels värmecentral med kolupplag, dels bostäder
för två vaktmästare, bestående vardera av två rum och kök, samt för båda
gemensamma tvättstuga och mangelbod, dels ett större antal förrådsrum för glasvaror,
 syror och kemikalier, dels följande lokaler, avsedda för undervisningen.

För maskintekniska laboratorier finnas två salar, varav den större, som ligger
inne på gårdsutrymmet, är avsedd att kunna dragas upp till dubbel rumshöjd.
 Hit höra även två materialrum. För undervisningen i elektrokemi samt
mineralogi och geologi finnas en del lokaler, på vilka beskrivning följer i annat
sammanhang härnedan. I dessa senare lokaler samt i första och andra våningen
äro inrymda de egentliga undervisningslokalerna, fördelade på följande avdelningar:
I.

I. Avdelningarna för oorganisk kemi samt mineralogi.

En av de ledande tankarna är, att föreläsningssalen, som kommer att användas
för skilda årskurser och för olika föreläsningsserier, bör ligga på gränsen
mellan båda ovannämnda avdelningar. Föreläsningssalen är därför förlagd jämnsides
med det stora laboratoriet och bör liksom detta genom en sänkning av golvet
givas en större rumshöjd än de övriga laboratorierummen. Genom dubbla
dörrar står den i förbindelse med laboratoriet. Åt andra sidan står föreläsningssalen
i anslutning till ett lärarrum, förberedelserum, samt rum, avsett dels för
samlingar av preparat, dels för apparater för undervisningen i kemi, samt slutligen
med den stora mineral- och bergartsamlingen. Till mineralogiundervisningen
behövliga ytterligare rum hava på grund av utrymmeshänsyn för övriga avdelningar
förlagts till källarvåningen; där äro sålunda planerade rum för smältprov
jämte reservrum. För vinnande av bekvämare tillträde till dessa rum förefinnes
en spiraltrappa mellan de mineralogiska samlingarna i bottenvåningen och det
s. k. reservrummet i källarvåningen. Till den mineralogiska avdelningen finnes
vidare ett rum i bottenvåningen, beläget intill de mineralogiska samlingarna, varigenom
dessa senares utvidgning kan vid eventuellt behov företagas. I källaren
finnas vidare tvänne reservrum, i vilka kunna placeras redan utexaminerade in -

30

geniörer eller forskare för företagande av relativt självständiga arbeten på mineralogiens
och petrografiens gebit.

Det centrala inom avdelningen för allmän och oorganisk kemi är laboratoriesalen,
 10X12 m., inom vilken torde med lätthet beredas plats för 30 å 36 laboranter.

I anslutning till laboratoriet ligger ett rymligt svavelväterum samt expeditionsrummet
med innanför detta liggande preparations- och förrådsrum. Det övriga
utrymmet inom denna avdelning är anslaget till professorn och assistenterna,
laborationsrum med vågrum och tambur. Dessutom två rum för arbeten av syntetisk
natur, det ena kallat ugnsrum, samt slutligen ett utrymme för speciallaborationer,
 kanske lämpligare uppdelat i två rum samt avsett som reservutrymme
för ovannämnda forskare för utförande av specialarbeten inom den oorganiska
kemien.

II. Avdelningen för analytisk kemi.

Denna avdelning är liksom den föregående förlagd till första våningen och
utgöres av en större laborationssal jämte en del rum, avsedda för expedition,
lärare, förråd m. m. Laborationssalen är avsedd att rymma ett 30-tal elever, och
för att få tillräckligt djup hos densamma har man nödgats slopa korridoren utmed
dess gårdssida och lägga det härigenom vunna utrymmet till salen. I omedelbar
anslutning till laborationsalen ligga ett svavelväterum och ett rum för titrering,
 vilket senare lämnar genomgång till elevernas vågrum. Vid salens motsatta
ända ligga expeditions- och assistentrum jämte vågrum, och i anslutning härtill
vid sidan av salen äro förlagda ett förrådsrum samt lärarens rum med tambur
och vågrum.

III. Avdelningen för organisk kemi.

Denna avdelning är i huvudsak förlagd till andra våningen, men som det
icke varit möjligt att där bereda den tillräckligt utrymme, har det varit nödvändigt
att för densamma taga i anspråk även någon del av första våningen. En
spiraltrappa bereder snabb förbindelse mellan de två avdelningarna. I andra våningen
ligga trenne för undervisningen i organisk-kemisk syntes avsedda större
rum eller salar. Invid det mellersta av dessa ligga ett svavelväterum och ett
mindre förrådsrum. Bredvid lärarens rum finnes ett rum för fysikalisk-kemiska
arbeten. Alla arbeten, hörande till övningarna i organisk-kemisk syntes, kunna
sålunda försiggå i andra våningen, med undantag av destination av större mängder
eldfarliga vätskor.

I första våningen ligga följande lokaler: ett rum för elementaranalys med
tillhörande vågrum, destillationsrum, ett »docentrum», ett större rum för specialarbeten,
 assistentrum, ett större förrådsrum samt ett reservrum.

IV. Avdelningen för teknisk-analytisk kemi

är förlagd till andra våningen. Dess huvuddel utgöres av en stor laborationssal,
avsedd för 32 k 36 elever. Vid ena ändan härav ligga svavelväterum, rum för

mikroskopering samt längre bort två rum för fysikalisk-kemiska undersökningar
Vid andra kortsidan äro förlagda expeditionsrum och assistentrum med tillhörande
vågrum. Härefter följa elevernas vågrum, glasförråd, mörkrum, materialrum,
bibliotek, lärarens rum med tambur och vågrum, rum för titrering och för elementaranalys
samt ett rum för specialarbeten.

V. Föreläsningsavdelningen

upptager en fasad av andra våningen. Den består av en föreläsningssal avsedd
för högst 60 elever, och på ena sidan om denna en större sal för kemisk-tekniska
samlingar. Vid andra sidan ligga lärare- (preparations-) rum samt en sal för organisk-kemiska
preparat. Mitt emot denna avdelning ligga tvenne reservrum, av
vilka ett är avsett att delvis inredas till mörkrum för den org.-kemiska avdelningen.

VI. Avdelningen för elektrokemi.

Detta laboratorium är endast avsett för mätövningar och övningar med framställning
av preparat i laboratorieskala. Det har tillsvidare ansetts onödigt att
även vid Chahnersska Institutet inrätta det elektrokemiska laboratoriet för arbeten
i teknisk, s. k. halvstor skala, vilket ändamål är tillgodosett vid tekniska högskolans
nybyggnad. Skulle framdeles behov av utförande av dylika arbeten vid
Chalmersska institutet göra sig gällande, finnes erforderligt utrymme disponibelt i
det s. k. maskinlaboratoriet.

Göteborg den 29 december 1919.

Gösta Bodman. Abr. Langlet.

32

Bilaga 3.

Teknisk beskrivning över nybyggnad för Kemiska
institutionen vid Chalmersska institutet.

Byggnaden förutsättes förlagd på en relativt jämn bergplatå (enligt vidlagda
situationsplan), med sin längdaxel i riktning söder—norr.

Några avsprängningar behöva icke företagas i vidsträcktare mån än vad som
kan krävas för anskaffning av gråstensmaterial till undergrunder och terassmurar.
 Dylika terrassmurar komma förnämligast att utbyggas fram emot den norr
9m byggnaden belägna huvudgatan samt utanför byggnadens nordöstra hörn.
Även utefter västra fasaden blir en mindre terrassanläggning nödig. Härigenom
vinnes möjlighet att komma fram med kördon runtom hela byggnaden och särskilt
till den viktiga infarten till maskinlaboratoriet.

Genom avsprängningen sänkes hela byggnadskroppen, men likafullt erhålles
användbara, belysta källare under byggnadens östra fasad, där berget nu ligger
högst. Mot väster sjunker berget sakta så pass, att dit vettande källarrum ligga
helt ovan marken och låta sig väl använda till undervisningslokaler (elektrokemi
och mineralogi). Underkällare (för kolupplag och annat) låta anordna sig under
en del av det senare byggnadspartiet.

Byggnadens stomme utföres av tegel på källargrund av stampad betong, i
fasaderna klädd med tuktad, på platsen erhållen gråsten intill bandlisten över källarvåningens
fönster, utom mot väster, där gråstensbeklädnaden stannar vid underkanten
av källarvåningens fönster.

Av granit, i allmänhet huggen i grad 0 och grad 1, utföras vidare bandlister,
 hörnkedjor, kvader och taklist, kant- och slutstenar i fönster samt enkel omfattning
i huvudentréen.

Av samma material utföras utvändiga fritrappor och kulor till bröstvärnsmurar.
 De senare, av gråsten i bruk, avtäckas med råtuktade »Rådahallar».

Övriga fasadfält, även inne emot gårdarna, utföras i handslaget tegel med
tunn, genomfärgad, kvastpiskad slamning.

Taket täckes med enkupigt, oglaserat taktegel, maskinlaboratoriets tak dels
med eclipseglas, dels (på flata delar) med träcement.

Ränndalar, ventilationsskorstenar och kantbeslag av koppar, delvis på utsatta
ställen av bly.

Alla ut- och invändiga trappsteg utföras av granit grad no. 2, samtliga golvlag
av armerad betong. För golvbeläggning i vestibulen, korridorer, maskinlabo -

33

ratoriet och pannrummet användas stenplattor, till laboratorier och för syror utsatta
partier naturlig asfalt, till bostäder trä, för övriga lokaler cementputs, vartill
för bättre arbetslokaler kommer linoleum.

Gårdarna stensättas med smågatsten.

I föreläsningssalen mot söder uppbyggas gradiner för linoleumbeläggning.
Väggarna i detta rum liksom nedre vestibulens kapprum vid huvudentréen inpanelas
till omkring 2,25 meters höjd över golvet med trä.

Väggar till bottenvåningens huvudentrée samt korridoren mellan de båda
huvudtrapporna putsas med slipad marmorit. På samma sätt behandlas väggarne
till de båda stora trapporna och mellan dem liggande korridorer i övre våningen,
men blott intill 2,25 meters höjd över golv, resp. trappsteg.

Alla ej panelade eller, marmoritbehandlade, putsade vägg- och takfält kalkfärgas
tillsvidare i väntan på eventuell framtida behandling med andra material,
när putsen blivit färdigbunden.

Våningshöjderna äro i allmänhet satta till 4,4 meter från golv till golv d.
v. s. till c:a 4 meter netto i rummen. Undantag göra nedre laboratoriet och föreläsningssalen
mot söder (oorganisk kemi) och övre laboratoriet i samma flygel
(kemisk teknologi), vilka bliva invändigt 4,6 meter höga, de förra genom golvets
sänkning, det senare genom vindsgolvets höjning på detta ställe.

Källarvåningen blir i husets östra del och under de södra laboratorierna 3
meter från golv till golv; i västra flygeln stegras detta mått, tack vare bergets
sluttning, till 4 meter. Även pannrummet får detta höjdmått.

Gårdens maskinlaboriatoriesal blir 6 meter hög från golv till takkant.

Kostnadsberäkning.

Man torde kunna utgå från, att nuvarande och kommande byggnadspriser
ungefär motsvara de under 1919 gällande, vilka av Byggnadsstyrelsen upptagits
till 56 kronor per m3 för själva byggnadsarbetet exclusive kostnad för ledningar
m. m. Däremot anslås kostnaderna för värmeledning samt gas-, vatten- och avloppsledningar
i enlighet med bilagda.av ingeniören W. Fagerström förnyade beräkning,
bilaga 14, till resp. 145,000 och 115,000 kr. samt vacuumanläggningen till 18,000
kronor. Det inbyggda kubikinnehållet av förslaget no. III befinnes uppgå till:

för huvudbyggnaden . ........... 27,600 m3 (obs. 4 meter höga rum)

» gårdslaboratoriet............ 2,100 »

eller tillsammans............... 29,700 kubikmeter;

29,700 m3 ä 56 kr. avrundat...............

Värmeledning...............•..........

Gas-, vatten- och avloppsledningar..........

Vacuumanläggning......................

Elektriska ljusledningar..................

Ritningar, kontroll, oföruts. utgifter, omkr. 15 %

Kronor 2,270,000

kronor 1,665,000

» 145,000

» 115,000

» 18,000

» 28,000

» 299,000

5

(därav för maskinlaboratoriet c:a 160,000 kr.)

34

I ovanstående summa, kronor 2,270,000, är icke medräknad
kostnaden för utvändiga terrasser och uppfarter samt fritrappan
framför huvudentréen. Denna kostnad uppskattas till omkring kronor 100,000.

Därtill kommer kostnaden för möblering och för vetenskaplig utrustning.
Göteborg i januari 1920.

Hans och Björner Hedlund.

Arkitekter.

35

Bilaga 4 a.

Kostnadsförslag gällande inventarier samt en del inredningsarbeten för första
årskursens kemiska laboratorium samt för laboratoriet för mineralogi och geologi.

Föreläsningstavlor i hörsal . . .
Föreläsningsbord i hörsal . . . .

Bänkar i hörsal...........

Väggbord utan skåp........

Fristående labor. bord m. hyll.

Fönsterbord med skåp......

Hyllskåp................

Kapell utan skåp med kakel .

Stolar och pallar..........

Vägghyllor...............

Murad ugn..............

Skrivbord med skrivstol.....

Pris före kriget.

1

st.

450: —

450

—

1

%

500: —

500

—

60

pl.

3: 50

210

—

52

löpm.

70: —

3,640

—

27

»

200: —

5,400

—

50

»

100: —

5,000

—

59

»

150: —

8,850

—

50

»

150: —

7,500

—

70

st.

8: —

560

—

10

löpm.

40: —

400

—

1

st.

600: —

600

—

200

—

33,310

—

200 % tillägg

66,620

—

Kronor

99,930

—

Göteborg den 7 november 1919,

Gästa Bodman.

36

Bilaga å b.

Kostnadsförslag gällande inredningsarbeten och inventarier i andra, tredje och
eventuellt fjärde årskursernas laboratorier.

I. Avdelningen för analytisk kemi.

Laborationsbord med underskåp och hylla . . . . .

.....67

löpm.

ä

100

6,700

Dragskåp med kakel.....................

.....21

»

»

150

3,150

Väggskåp.............................

.....25

»

150

3,750

Väggbord utan skåp.....................

.....34

»

»

70

2,380

Vägghyllor............................

..... 15

»

10

150

Stenskivor till en del av borden............

..... 14

»

15

210

Stenhyllor till vågrum........ ...........

..... 16

»

»

25

400

16,740

200

%

till.

33,480

50,220

II. Avdelningen för organisk kemi.

Laborationsbord med underskåp och hylla.....

.... 117

löpm.

ä

100

11,700

Dragskåp .............................

____ 32

150

4,800

Väggskåp.............................

.... 44

»

»

150

6,600

Väggbord utan skåp.....................

.... 40

»

70

2,800

Stenskivor till en del av borden............

____ 29

»

»

15

435

Stenhyllor till vågrum....................

.... 6

25

150

Tvättbord.............................

.... 1

st.

500

Stenbord, större, flyttning av...............

50

Vägghyllor...........................

____ 10

st.

ä

10

100

27,130

200

%

till.

54,260

81,390

III. Avdelningen för teknisk kemi.

Laborationsbord med underskåp och hylla.....

.... 84

löpm.

ä

100

8,400

Dragskåp.............................

____ 21

>

»

150

3,150

Väggskåp.............................

____ 62

»

»

150

9,300

Väggbord utan skåp.....................

.... 64

S>

»

70

4,480

Vägghyllor............................

____ 10

»

10

100

37

Stenskivor till en del av borden.........

........ 21

löpm. ä

15

315

Stenhyllor till vågrum................

........ 16

» »

25

400

Bokhyllor (tills vidare)................

........ 10

» »

25

250

26,395

200 %

till.

52.790

79,185

IV. Avdelningen för elektrokemi.

Laborationsbord med underskåp och hylla......... 23 löpm. ä 100 2,300

Dragskåp ................................. 9 » » 150 1,350

Väggskåp................................. 30 » » 150 4,500

Väggbord utan skåp......................... 36 » » 70 2,520

Stenskivor till en del av borden . ............... 13 » » 15 195

Stenhyllor till vågrum........................ 5 » » 25 125

10,990

200 % till. 21,980
32,970

V. Föreläsningsavdélningen.

Tavla, 1 st............

Föreläsningsbord, 1 st.

Bänkplatser, 30 st......

Montrer, 7 st..........

Montrer, flyttning av 4 st.
Väggbord utan skåp . . . .
Väggskåp........... .

.......ä 3: 50

. :..... » 1,000: —

....... » 100:.—

6 löpm. » 70: —

50 » » 150: —

. 500
500
105
7,000
400
420
7,500

16,425

200 % till. 32,850

49,275

I sammandrag.

Avdelningen för analytisk kemi............................. 50,220

» » organisk » 81,390

» » teknisk » ............................. 79,185

» » elektrokemi .............................. 32,970

Föreläsningsavdelningen................................... 49,275

"För inredningen beräknas Stimma Kronor 293,040
Göteborg den 29 december 1919.

Abraham Langlet.

38

Bilaga 5 a.

Kostnadsförslag gällande apparater och utensilier för första årskursens kemiska
laboratorier samt för undervisningen i mineralogi och geologi.

Vid varje laberatiomplats.

Glas: Bägare............................. 10 st. 3: —

Trattar................ 5 » 2: —

Kolvar............................. 2 » 2: —

Provrör............................. 10 « 1: —

Urglas.............................. 5 » 0:50

Porslin: Porslinsskålar......................... 3 » 1:50

Porslinsdeglar........................ 3 * 0: 75

Diverse: Brännare............................ 2 » 5: —

Degeltång........................... 1 » 1:50

Trianglar............................ 2 » 1:50

Trefot........ 1 » 2:50

Stativ med två ringar.................. 12: —

Filtrerställ........................... 1 » 7: —

Provrörsställ......................... 1 » 4: —

Blåsrör............................. 1 » 2: —

Platinatråd och bleck................... 5: —

51:25

50 dylika uppsättningar.................................. 2,562: 50

25 » » som reserv......................... 1,281:25

För varje laborationsplats.

Reagensflaskor....................... 15 st. 22: 50

Burkar............................. 5 » 2:50

25: —

50 dylika uppsättningar.................................. 1,250: —

20 » » som reserv......................... 500: —

Mikroskop, 10 st. diverse................................. 5,000: —

Kristallmodeller samt ökning av den mineralogiska samlingen...... 1,800: —

För gemensamt bruk:

Vattenluftpumpar................................. 4 st. 76: —

Större porslinsskålar............................... 10 » 50: —

39

Gasutvccklingsapparater...............

Torkskåp .........................

Mortlar av porslin...................

Mortlar av agat....................

Vattenbad.........................

Förbränningsugn....................

Stativvågar............... .........

Taffelvåg.........................

Analysvågar.......................

Analysviktsatser....................

Brännare, bättre....................

Flaskor..........................

Burkar...........................

Stativ av järn med 3 ringar och klämmare

Mätkolvar.........................

Graderade cylindrar.................

Byretter..........................

Byrettstativ..............,.........

Pipetter..........................

Exsickatorer.......................

Diverse ej specificerade apparater.......

Göteborg den 29 december 1919.

10 st.

200: —

7

»

140: —

. 10

»

30: —

5

»

35: —

6

»

600: —

1

»

150: —

4

»

200: —

1

25: —

2

»

800: —

2

X>

100: —

. 10

»

75: —

. 400

»

400: —

. 300

»

150: —

. 25

»

375: —

. 10

»

50: —

. 10

»

40: —

. 15

»

70: —

7

»

70: —

. 20

»

20: —

. 10

»

50: —

400: 25

Kronor

16,500: —

Gästa Bodman.

Bilaga 5 b.

Kostnadsförslag gällande apparater och utensilier för andra, tredje och fjärde
årskursernas laboratorier.

Någon direkt beräkning av kostnaden för utensilier och apparater har jag
icke kunnat göra. Men en någorlunda approximativ siffra torde man kunna beräkna
ur de uppgifter, som lämnats i »Underdånigt betänkande» 1908, del. II, sid.
151. Ökningen av elevantalet i andra avdelningens kemiska laboratorium från
40 till 60 beräknas där medföra en kostnad av kronor 4,007: 50, sålunda c:a 200
kronor för nytillkommen elev. Om denna siffra ökas med 200 %. så torde den
sålunda erhållna siffran någorlunda motsvara nuvarande kostnad. Det nuvarande
elevantalet i andra och tredje årskurserna utgör 25 tillsammans, och om man i
framtiden har att räkna med c:a 30 i varje årskurs, så skulle detta — om fackskolan
blir 4-årig — bliva sammanlagt 90 elever i andra, tredje och fjärde årskurserna,
 sålunda en ökning av 65 elever.

40

Räknat efter 600 kronor per elev beräknas en sådan utvidgning

draga en kostnad för apparater av kronor...................... 39,000

Inom de olika avdelningarna måste anskaffas åtskillig apparatur för
gemensamt bruk, ej nu specificerad, vilken beräknas draga

för avdelningen för analytisk kemi ........................... 3,000

» » » organisk » 10,000

» » » teknisk » 6,000

» » » elektrokemi.............................. 5,000

Summa kostnad för apparater och utensilier kr. 63,000

Göteborg den 29 december 1919.

Abraham Langlet.

Avskrift. • Bilaga 5 c.

Kostnadsförslag rörande kemisk-tekniska apparater, avsedda för arbeten i halvstor
skala vid Chalmersska Institutets nya kemiska institution.

1 stenkross..... ................................... Kr. 1,200

1 kulkvarn......................................... » 3,900

4 blandnings-, fällnings- och upplösningskärl med omröringsanord ningar

och ångslangar............................. » 4,500

3 filtrerpressar...................................... » 9,000

1 pump härtill med rörledningar......................... » 1,500

1 centrifug......................................... » 2,400

1 extraktionsapparat................................... » 6,000

1 holländare........................................ » 2,400

1 kolonnapparat med kylare............................ » 7,500

1 vacuumavdunstningsapparat med dubbeleffekt, pump och rörledning » 15,000

1 kokare för cellulosa................................. » 4.500

1 nutsch........................................... » 1,500

1 hydraulisk press.................................... » 2,400

1 vacuumtorkapparat................ » 6,000

1 ångpanna........................................ > 4,500

rörledningar.................... » 1,500

6 elektriska motorer................................... » 7,500

1 maskineri för framställning av flytande luft............... » 9,000

oförutsedda utgifter................................... » 9,700

S:a Kr. 100,000

Förslaget överensstämmer i fråga om apparaternas antal och beskaffenhet
med det år 1914 för tekniska högskolans nya kemiska institution av professorerna
C. Kullgrén och W. Palmser samt docenten J. Köhler uppgjorda förslaget. Priserna
hava däremot höjts för att motsvara nuvarande prisläge.

Stockholm den 8 januari 1920. _ ,

Wilh. Palmcer.

Bilaga (i

A. FASADER.

B. »

C. SEKTIONER.

D. PLAN AV VÅNINGEN 1 TR. UPP.

E. » » BOTTENVÅNINGEN.

F. » » KÄLLAREN.

A.

i m

mm.%\

sa»

ppSiBpi

r.iT«»

« ^7-1 ♦''♦%■•

iJiWiV;

Jcf/aé

-

(

> /

o -2

p/£

B.

I fflÉi 1 1

wm

SSlSBsS!»

vt. -f»rt * v »-

£,;t;

Wrf%

rf**»* In

•‘i!''

•å'' Ayr y? fe

l**%»i

£**»S&R2&

mtm -

r^tV

gss-s

m ai åt

null

Rim

ani

Jq/ad /Z20I cy/é/''-

’_1_

(

> /

0 2

0&

-4-

M

c.

r--........-N

''-''

1 r1-......

I

i

r

—

1

E

1

yåcrr/3//2g •

--

1

(-

1

f-

■1 -

r-- r

-------- -

-

IL

L

i

□ ^

y/farn/ny -

*

f

c

> /

0 2

oft.

föråe/vcfejre

rum

yndrum

samt/.

''cfafoayerj

ufoj/ru menZ/orn/Zny

Ty/rumerzZ

ya/r>///j

Amifis

M

J%?/z av- van y

Jro/e/joraj I j^öic/e/.
aré>e7/ram • | ru/n.

ram

^cctfarorfar/um ■

yj /er

wMm y%f''4 0ch a år/ne fara .

/ofoy/qfi

CfeÅ/r/yA/- /erfarafor/a/n

T/eoa/jM
nan.

/na7/vnö

■J/a/2 ■ c?/; o.

1

o

OM.

Jfieotai iaé>ora\• förråd''

io dum I | ■ dhnn ram ■

i

fiCJ

yfäl!ar&

m

förråd.

frerty/ad

/atom- |l 2i,m.Jor
larum. rW ^ rf_

fiaa av y/a/Zare/i ■

A o M

/:

43

Bilaga 7.

Teknisk beskrivning över nybyggnad för Fysisk institution
vid Chalmersska institutet.

Byggnaden tankes förlagd på en bergkulle (enligt vidlagda situationsplan)
med sin längdaxel ungefär i riktning söder—norr, varigenom direkt solljus får
tillträde till varje rum någon stund på dagen.

Berget bildar på byggnadsplatsen en tämligen jämn platå. De sprängningar,
som bliva nödvändiga, torde ej bli större än som motsvaras av gråstensbehovet för
undergrunder och terrassmurar.

Eu sådan terrass, utjämnande den börjande bergsluttningen mot öster, anlägges
utefter byggnadens östra och en del av dess södra fasad och bildar gårdsplan
närmast utefter huvudentréen. Från denna terrass eller i närheten av densamma
tänkes framdeles en förbindelsetrappa föra ned till vid kullens fot belägna
byggnadskomplex, för så vitt detta senare kommer att användas för institutets
behov. Denna trappförbindelse är dock ej medräknad i efterföljande kostnadsberäkning.

För åstadkommande av körförbindelse med byggnaden anlägges på kullens
västra sida ner till stadens gata och spårväg en makadamiserad gatuväg, delvis
sprängd och delvis byggd mot stödjemurar, med väglutning av ungefär 1:13.

Samtliga stödjemurar och kantstenar för terrasser och vägar utföras av på
platsen utsprängd, lindrigt tuktad gråsten. Samma material användes för undergrunder.

Byggnadens stomme utföres av tegel på källargrund av stampad betong, ''i
fasaderna klädd med tuktad gråsten intill första våningens fönster. Av granit, i
allmänhet huggen i grad 0 och grad 1, utföras vidare bandlister och taklist samt
omfattningen till huvudportalen. Övriga fasadfält utföras i handslaget tegel med
tunn, genomfärgad, kvastpiskad slamning.

Taket täckes med enkupigt, oglaserat taktegel. Tornterrassen beslås med
bly, ränndalar, takryttare och kantbeslag med koppar.

Alla ut- och invändiga trappsteg utföras av granit grad no. 2, samtliga golvlag
i sten- (betong-) konstruktion, delvis där så erfordras utan järn. Till golvbeläggningar
användes dels asfalt, dels stenplattor, linoleum och golvputs. I bostaden
inläggas trägolv. I båda föreläsningssalarne byggas gradiner av trä, för linoleumbeläggning.
 Dessa salar, ävensom vestibuler, huvudtrappan och kapprum
förses med väggpanel till 2,25 meters höjd över golv. Alla ej panelade putsfält
i väggar och tak kalkfärgas tillsvidare i väntan på eventuell framtida behandling

44

med andra material, när putsen blivit färdigbunden. Våningshöjderna äro i allmänhet
satta till 4,2 meter från golv till golv, d. v. s. c:a 3,8 meter netto i rummen.
 Undantag utgöra stora föreläsningssalen med 6 meter från golv till golv,
de invid denna liggande, entresolerade smårummen om c:a 3 meter, samt den
mindre föreläsningssalen, vilken genom vindsbjälklagets höjning blir 5 meter
från golv till golv. Källarvåningen blir i allmänhet 3 meter från golv till golv,
utom i pannrum och vissa speciallaboratorier, med 3,8 meter.

Den större hörsalen beräknas rymma 190 å 200 elever, den mindre 72, med
beräknad luftkub för varje elev av c:a 5 m3.

Beträffande kostnaderna kunna för närvarande inga säkra siffror uppgivas.
Dock torde kunna antagas, att nu- och den närmaste framtidens byggnadspriser
ungefär motsvara de under år 1919 gällande, vilka av byggnadsstyrelsen upptagits
till 56 kronor per m3 för själva byggnadsarbetet exclusive kostnad för ledningar
m. m., medan däremot kostnaden för värmeledning samt för gas-, vattenoch
avloppsledningar i enlighet med bilagda, av ingeniören W. Fagerström förnyade
beräkning (bilaga 14) torde kunna sättas till resp. 55,000 och 30,000 kr.

I anslutning till Byggnadsstyrelsens beräkningar, och då byggnaden i sitt
nu föreslagna skick (förslag II) befinnes innesluta 9,200 kub. meter, uppställes

följande kostnadsberäkning:

9,200 m8 .ä 56 kronor avrundat........................... kr. 515,000

Värmeledning ........................................ » 55,000

Gas-, vatten- och avloppsledningar......................... » 30,000

Elektriska ljusledningar................................. » 18,000

Ritningar, kontroll, oföruts. utgifter omkr. 15 %............... » 97,000

Kronor 715,000

I ovannämnda summa, kronor 715,000, är emellertid icke inberäknad
kostnaden för utvändiga terrass- och vägarbeten, vilka äro
svåra att beräkna, innan sättet för förbindelserna med institutets övriga
delar blivit klargjorda. Denna kostnad torde förslagsvis böra
upptagas till .........................................kr. 80,000

Härtill kommer ytterligare kostnaden för möblering och för vetenskaplig utrustning.

Göteborg i januari 1920.

Hans och Björner Hedlund.

Arkitekter.

45

Avskrift.

Bilaga ti.

Till

1919 års sakkunnige för Chalmersska Institutets omorganisation.

Efter anmodan av de sakkunnige får jag härmed vördsamt inlämna ett av
ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till nybyggnad för''den fysiska
institutionen vid Chalmersska Institutet. Ritningarna med därtill hörande kostnadsberäkningar
hava utförts av arkitekterna Hans och Björner Hedlund härstädes
efter av mig uppgjorda utkast till rummens storlek och fördelning; med förslaget
följer tillika en av mig verkställd approximativ beräkning av kostnaderna
för inventarier och inredningsarbeten.

Innan jag går att redogöra för det framlagda förslaget, må det tillåtas mig
att nämna några ord om byggnadsfrågans föregående behandling. Behovet av
nya och ändamålsenligare lokaler för den fysiska institutionen framhölls av mig
i skrivelse till Chalmersska Institutets Styrelse den 23 sept. 1916. Under då rådande
exceptionella förhållanden kunde något positivt förslag ej lämpligen framläggas.
 Frågan förbereddes under hand och hade i november 1917 kommit så
långt, att nybyggnadsförslag för de fysiska och kemiska institutionerna kunde
framläggas för ecklesiastikministern av vederbörande institutionsföreståndare. Sedan
Chalmersska Institutets Styrelse anslagit medel till kostnadsberäkningar för
de ifrågasatta nybyggnaderna, tog frågan fastare form, och i början av juni 1918
inlämnades av mig till Styrelsen en utförlig utredning angående behovet av utvidgade
och förbättrade lokaler för undervisningen i fysik samt på grund därav
ett av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till nybyggnad för den
fysiska institutionen. Efter lärarrådets tillstyrkande upptog Styrelsen på hösten
1918 förslaget bland årets riksdagspetita. Statsfinansiella hänsyn hindrade regeringen
att framlägga frågan för riksdagen 1919. Genom enskild riksdagsmans
försorg, genom motion av ledamoten av Första Kammaren herr O. Mannheimer
och ledamoten av Andra Hammaren herr E. Kristensson, med instämmande av
åtskilliga såväl Första- som Andra-Kammar-ledamöter, drogs dock denna byggnadsfråga
inför årets lagtima riksdag. Utgången blev visserligen den befarade,
nämligen avslag men ett välvilligt avslag; frågan kunde anses ha fallit framåt.
På eftersommaren detta år tillkallade regeringen sakkunnige för Chalmersska Institutets
omorganisation, och kom byggnadsfrågan således att automatiskt hänskjutas
till dessa. De sakkunnige hava tillfullo behjärtat det prekära läge, vari
den fysiska institutionen för närvarande befinner sig, och trots den förelagda uppgiftens
vittomfattande karaktär hava de sakkunnige på den korta tiden hunnit
förbereda frågan om nybyggnader för fysiska och kemiska institutionerna. Vid
granskningen av det förut omnämnda till Chalmersska Institutets Styrelse inläm -

46

nade och i den Mannheimerska motionen upptagna förslaget till fysisk institution
hava de sakkunnige framställt en del anmärkningar. Sedan ytterligare utredning
blivit förebragt, och sedan en mindre inknappning i förslaget med därav betingade
ändringar i ritningarna blivit genomförd, har detsamma blivit av de sakkunnige
godkänt. Denna minskning har dock icke berört byggnadens karaktär.

En redogörelse för den fysiska institutionens nuvarande tillstånd och för de
skäl, som talat och tala för en omgestaltning, torde här kunna förbigås, hälst
som denna redogörelse redan finnes tryckt såsom bilaga till den nyssnämnda riksdagsmotionen.

En tidsenligt inrättad fysisk institution är delad i 3 avdelningar, nämligen:
en avdelning för instrumentsamling och föreläsningssalar; en andra, omfattande
lokaler för de allmänna laborationsövningarna i experimentalfysik; samt en tredje,
lokaler för svårare arbeten av rent vetenskaplig eller tekniskt-vetenskaplig natur.
Dessutom erfordras nödiga lokaler för ackumulatorer och maskinella anordningar,
såsom generatorer, motorer, transformatorer, apparater för framställning av flytande
luft, samt verkstad för vaktmästaren-mekanikern. Dessa avdelningar böra
vara så anordnade, att arbetet i en av dem så litet som möjligt stör eller störes
av arbeten i de övriga; och detta utan att fördenskull de skilda avdelningarna
sakna bekväm förbindelse med varandra. Samma synpunkter komma i betraktande
vid fördelningen av rummen inom varje avdelning. Ett väl avpassat korridorsystem
bör följaktligen vara genomfört. Med hänvisning till närslutna ritningar
övergår jag till en beskrivning över den tillämnade nybyggnaden och huru
jag sökt realisera de krav och önskemål, som böra iakttagas vid en tidsenlig fysisk
institution.

Byggnaden uppföres i 3 våningar, källarvåningen inräknad, med längdriktningen
i norr—syd och med huvudingång å fasaden mot öster. Våningen 1 tr.
upp innehåller tvänne hörsalar. Den större, som är belägen utmed fasaden åt
söder, är beräknad för cirka 200 åhörare och skall således på en gång rymma
samtliga elever i första årskursen. Intill föreläsningssalen gränsa förberedelserum
och rum för instrumentsamling. Den mindre hörsalen, som ligger i norra delen
av våningen, rymmer omkring 70 åhörare och är avsedd, förutom till tentamina
och dylikt, att jämte stora hörsalen begagnas vid repetitioner, problemräkning
m. in., där en uppdelning och parallellundervisning av det stora elevantalet i första
årskursen är nödvändig. I våningens nordöstra hörn finnes dessutom ett
mindre assistentrum.

Bottenvåningens mellersta och norra delar äro avsedda för övningslaboratoriet,
 Där finna vi utefter fasaden mot väster en större laborationssal, tvänne smårum
för optiska arbeten, ett fotometermm samt ett rum för pendelobservationer
och dylikt. Å andra sidan korridoren finnes en sal för elektriska arbeten samt
ett mindre rum för sådana försök, som äro störande för andra. Laboranterna äro
således sammanförda till ett ganska begränsat område, varigenom dels undervisningen
kan skötas med ett minimum av lärarekrafter, dels också onödigt spring
i trappor och korridorer undvikes. Genom trapphuset i byggnadens norra del
står laboratoriet i bekväm förbindelse med verkstaden i källarvåningen.

Södra delen av källarvåningen innehåller, förutom ett par förrådsutrymmen,

J3/Zajfd 9

''ä''» ''

STcStU-}!. |

J * FoOoovga^.

W?9Zt^/

diar VijkQ<

,?■

hem^spl

Km

%\*y

It q nu

a m

jTÅtRuj''

fM*V

c£*5?

hijsn

1 101

l>X<^s

AV 7t.a. SJ /lv...-., ca

Ir^Atte

\W -i ?

mm

^S2I

iil

isi

Hl

47

tre rum för självständiga arbeten av mera krävande natur, där tillika stabila
uppställningar äro av nöden; av dessa är ett rum speciellt inrättat för uppnående
av konstant temperatur. Mittelpartiet omfattar pann- och kölrum för byggnadens
uppvärmning samt toilett. I den norra flygeln av källarvåningen är vid fasaden
åt väster inrett bostad åt vaktmästaren; och mot öster finnas ackumulatorrum,
maskinrum och vaktmästarens verkstad.

Den höga takresningen tillförer byggnaden stora och rymliga vindar, värdefulla
såsom förvaringsplats för äldre apparater, men möjligen också vid en framtida
utvidgning. Byggnaden är försedd med platt tak för undersökning i det
fria. Genom trapporna vid huvudentréen och vid norra gaveln, ävensom genom
spiraltrappan mellan botten- och källarvåningarna i södra flygeln är det sörjt för
goda kommunikationer inom byggnaden.

Kos''tnaderna för den planerade nybyggnaden ställa sig på följande sätt:

Byggnadskostnad, enligt beräkning av arkitekterna Hans och Björner

Hedlund (Bil. 7) ..................................

Terasseringsarbeten, (Bil. 7)...............................

Inredningsarbeten och inventarier (Bil. A)....................

kr. 715,000
» 80,000
» 80,000

Kronor 875,000

För den händelse att nu befintliga instrumentskåp och laborationsbord skola
kvarstanna i den gamla lokalen och helt ny inredning anskaffas, torde kostnaderna
komma att ökas med cirka 7,000 kronor.

Göteborg den 27 dec. 1919.

John Koch.

Bilaga A.

Approximativ beräkning av kostnaderna

för inventarier

och inredningsarbeten

(delvis) i den föreslagna fysiska institutionen.

Föreläsningstavlor i stora hörsalen........

2

325

650

» i mindre » ........

2

275

550

Föreläsningsbord i stora hörsalen.........

1

1,200

1,200

» i mindre » .........

1

800

800

Bänkar i hörsalen....................

150

20

3,000

Laborationsbord......................

15

80

1,200

» mindre................

5

40

200

» större, preparatrum........

1

150

150 -

Ritbord............................

1

75

75

Diverse bord, stolar, bokhyllor, skåp m. m. i

bibliotek

och prof. exp...................

1,500

Stolar till laboratorier.................

24

7,5

180

48

Dragkapell med kakel, skåp med hyllor..........

Instrumentskåp, fristående med glasdörrar och lådor i

sockeln..............................

Skåp med lådor och hyllor....................

» ■» » » » ....................

Verktygsskåp..............................

Hyllinredning i förrådsrum....................

Inredning av mörkrum.......................

Hyvelbänk, lim-anordning, hyvlar, skruvtvingar m. m.

8 350

5 1,500
1 400

3 250

1 100

verktyg ..............................

Verktyg för metallarbete (utökning av nuv.).......

Trästativ till laborat., större................... 10 40

» » » mindre.................. 5 25

Fönsterluckor.............................. 13 50

» ljustäta........................ 5 100

Persienner............................... 26 50

Bassänger (disklådor) med bottenventil, uppsättn..... 10 150

Kalkstensplattor i lab...................löp.m. 125 30

Nedtagning av nuvarande skåp och hyllor, flyttningskostnader samt

reparationer, återuppsättning och målning..............

Oförutsedda omkostnader och kontrollantarvode (10 %)........

1 Ackumulatorbatteri, 60 element, kapac. 27 amp. x 3 t.......

1 Likströmsgenerator, primärt 10 H-K, sekundärt 110-180 volt x

35 amp. jämte regleringsmotstånd...................

1 Högspänningsgenerator 5,000 volt......................

1 Likströms—3-fas motorgenerator, primärt 5 H-K fasspänning

110—180 volt jämte regleringsmotstånd...............

1 Transformator...................................

1 Förmörkelseanordning i hörsalen inkl. gardiner............

1 Varuhiss........................................

Fundament för maskiner och ackumulatorer, uppsättn.........

El. experimentledningar, kopplingstavlor inkl. tavelinstrument . . .
För en ökning av elevantalet från nuvarande 40 ä 50 per lab. dag
till föreslaget 65 ä 70 per gång erfordras en ökning av laboratoriets
instrumentella resurser förslagsvis dragande en kostnad
av.......................................

2,800

7.500
400
750
100
200
500

400

150

400

125

650

500

1.300

1.500

3,750

2.500

2,970

7,000

3.300

5.500

2,100

800

1,210

1,200

890

36,000

22,000

10,000

12,000

Summa Kronor 80,000

Göteborg den 29 december 1919.

John Kock.

49

Bilaga 10.

Till

Göteborgs Stads Drätselkammare.

I anslutning till muntlig förhandling den 4 november d. å. mellan å ena
sidan drätselkammarens ordförande och stadens fastighetsdirektör, å den andra
undertecknad samt direktören H. G. Hammar och professorn H. Grauers såsom
representanter för 1919 års sakkunnige för Chalmersska Institutets omorganisation,
i närvaro jämväl av ordföranden i institutets styrelse, landshövdingen O. von
Sydow, hava sakkunnige härmed äran att till drätselkammaren överlämna följande
framställning.

Genom skrivelse den 18 december 1917 har styrelsen för Chalmers tekniska
institut anhållit dels att å karta angivna områden söder om fattigvårdsanstalten
Gibraltar måtte till styrelsen upplåtas för uppförande av en kemisk och en fysisk
institutionsbyggnad, dels att ett därintill gränsande område måtte reserveras för
framtida förflyttning dit av Chalmersska institutets övriga avdelningar. I anledning
härav har drätselkammaren den 18 mars 1919 beslutat att, under förutsättning
att frågan om byggnader för kemisk och fysisk institution vunne sin lösning
vid 1919 års riksdag, föreslå stadsfullmäktige att till Kungl. Maj :t och Kronan
med äganderätt överlåta de för nämnda ändamål enligt föreliggande förslag
behövliga områdena.

På grund av enskilda motioner blev ärendet föremål för behandling vid
1919 års riksdag, som i anslutning till statsutskottets utlåtande förklarade sig icke
vilja i sak intaga en avvisande hållning till de i motionerna berörda förslagen,
men dock funne en närmare utredning erforderlig, därvid riksdagen även tagit
hänsyn till att ett uppskov ännu ett år med förslagets igångsättande icke torde
medföra några mera väsentliga olägenheter för institutets verksamhet. Riksdagen
uttalade vidare, att de avsedda markområdena erbjöde möjligheter ej allenast till
uppförande av närmast ifrågavarande institutioner, utan även till en successiv utflyttning
av institutet vare sig i väsentliga delar eller i dess helhet. Ställde sig
staten sålunda tillmötesgående beträffande anslag till förevarande nybyggnadsföretag,
 torde ett sådant tillmötesgående dock böra ske under förutsättning, att Göteborgs
stad kostnadsfritt mot äganderätt överlämnade det tomtområde, varom nu
vore fråga, ävensom försåge detsamma med vederbörliga ledningar i och för avlopp,
 vatten och lyse.

Sedermera har drätselkammaren, å andra avdelningen den 17 juni d. å., i
enlighet med förslag av fastighetsdirektören A. Gärde, beslutat

1) att förklara sig villig ingå avtal, varigenom drätselkammaren under förbehåll
av stadsfullmäktiges godkännande med äganderätt till styrelsen för Chal 7 -

50

mers Tekniska Institut eller Kung! Maj:t och Kronan utan ersättning överlåter
enligt av statsplaneingeniören C. T. Andersson år 1919 upprättad karta för eu
kemisk och en fysisk institutionsbyggnad avsedda områden, under villkor bl. a.
att avtalet skall återgå, för den händelse de överlåtna områdena användas för annat
ändamål än det vid överlåtelsen avsedda:

2) att förklara sig villig hos stadsfullmäktige förorda, att det enligt förstnämnda
karta för övriga avdelningar av Chahnersska Institutet avsedda området av staden
för sådant ändamål reserveras under en tid av tio år;

varjämte beslut fattades om förberedande åtgärder beträffande gatuförbindelse
och ledningar, avhysning av fattigvårdens svingård m. m.

Från upplåtelsen undantogs enligt fastighetsdirektörens förslag ett till föreningen
Göteborgs Koloniträdgårdar upplåtet område, vilket antogs icke vara för
institutet behövligt.

Efter drätselkammarens förenämnda beslut har frågan delvis kommit i nytt
läge genom Kung! Majrts åtgärd att tillkalla sakkunnige med uppdrag att inom
ecklesiastikdepartementet biträda med utredning av frågan om behövliga nybyggnader
för Chalmers Tekniska Institut ävensom i samband därmed taga under
övervägande, huruvida nämnda läroanstalt lämpligen bör ombildas till en teknisk
högskola.

Sakkunnige hava beaktat riksdagens uttalande att frågan om påbörjande av
^byggnader för Chalmersska institutets kemiska och fysiska institutioner väntades
redan år 1920 kunna åter föreläggas riksdagen, vilket jämväl sakkunnige med
hänsyn till nämnda institutioners underhaltiga beskaffenhet anse mycket önskligt.
Därvid måste emellertid sakkunnige för sin del ägna särskild uppmärksamhet
däråt, att genom en dylik åtgärd resultatet av det sakkunnige anförtrodda utredningsarbetet
i övrigt, d. v. s. rörande eventuella nybyggnader även för institutets
övriga avdelningar, icke må föregripas eller förryckas.

För detta ändamål hava sakkunnige bl. a. ansett nödvändigt tillse, att för
hela institutets nuvarande och överskådliga omfattning fullt tillräckliga områden
i mån av behov kunde disponeras i omedelbar anslutning till de först utnyttjade.

I saknad av fullständiga planer över institutets nybyggnader hava sakkunnige
tillsvidare måst nöja sig med att anställa en direkt jämförelse med det för Kung!
tekniska högskolan i Stockholm disponerade utrymmet, dock med avdrag dels för
en bergsteknisk avdelning, som icke torde ifrågakomma i Göteborg, dels för de
kemiska och fysiska institutionerna, för vilka i Göteborg särskilt avgränsade områden
beräknats. Resultatet är att, medan det övriga, å stadsplaneingeniören C.
T. Anderssons karta med grön färg betecknade området har en yta av 32,140
kvm. motsvarande yta skulle behöva uppgå till c:a 45,000 kvm.

Ytterligare må framhållas att detta utrymme beräknats under förutsättning
att det störa byggnadskomplexet uppföres enligt ett slutet system sådant som det
vid tekniska högskolan i Stockholm tillämpade. Anmärkningar hava emellertid,
och till synes med ett visst fog, riktats mot detta byggnadssystem såsom hinderligt
för en av teknikens mångskiftande utveckling betingad utökning av den ena
eller andra fackskolans lokaler. Med hänsyn härtill anse sig sakkunnige böra
för närvarande trygga möjligheten att kunna tillämpa en friare byggnadsplan en -

51

ligt paviljongsystem, vilken uppskattningsvis kan antagas kräva 25 procent större
utrymme än det slutna systemet, eller c:a 56,000 i st. f. 45,000 resp. 32,140 kvm.,
motsvarande således en tillökning av c.a 24,000 kvm.

Slutligen bör härtill läggas det utrymme, som möjligen kan erfordras för
en ny materialprovningsanstalt,- (uppskattningsvis 6,000 k 8,000 kvm.) som icke
inräknats i förenämnda yta, men för vars förläggande i institutets närhet starka
skäl tala.

Sakkunnige hade för sin del tänkt sig, att den ovan avhandlade tillökningen
av de reserverade områdena — med sammanlagt omkring 30,000 kvm. — lämpligen
skulle i huvudsak ske mot norr, därvid utgående från att de av fattigvården
nu disponerade byggnaderna ändock snart nog skulle utrymmas. Vid överläggning
med stadens representanter har en dylik lösning emellertid av dessa icke
ansetts önsklig, utan borde ifrågavarande tillökning i stället ske söder om den
planerade, till Landala ledande gatan. Å dervarande område har plats reserverats
för idrottsfält; i övrigt är området ganska starkt kuperat och upptages delvis av
ett berg med betydande höjd. För att under dessa förhållanden institutet må
kunna förfoga över ett möjligast sammanhängande område, vilja sakkunnige ifrågasätta
att det tillänmade idrottsfältet flyttas mot söder, förutsatt att områdets
nordöstra del befinnes ur grundläggningssynpunkt någorlunda tillfredsställande.
Det reserverade området skulle då mot söder erhålla den å bifogade karta (bilaga

1) angivna gränsen. T motsatt fall skulle tillökningen helt förläggas till områdets
västra del, som visas å kartan (bilaga 2). Vid bedömande av områdenas
areal har hänsyn tydligen måst tagas därtill att de på grund av terrängens beskaffenhet
till stor del icke kunna bebyggas. Då det också möter svårigheter att
på förhand, innan definitiv byggnadsplan upprättats, avgöra, huruvida det för
koloniträdgårdar nu använda, å stadsplaneingeniörens karta med gult betecknade
området lämpligen kan behöva tagas i anspråk , anse sig sakkunnige böra hemställa,
 att jämväl detta område i båda alternativen må reserveras för institutets
räkning.

Drätselkammaren har i sitt beslut den 17 juni 1919 förutsatt, att endast de
för kemiska och fysiska institutionerna avsedda områdena nu skulle med äganderätt
upplåtas, medan det övriga området endast skulle reserveras under en tid av
tio år. Denna tid synes på grund av ärendets omfattande natur böra förlängas
till minst femton år. I frågans nuvarande läge anse de sakkunnige emellertid
därjämte alldeles nödvändigt, att statsmakterna vid eventuellt beslut rörande de
kemiska och fysiska institutionerna eller endera av dessa kunna med visshet påräkna,
 att även det övriga området i mån av behov kommer att av staden upplåtas
med full äganderätt och med ordnade gatuförbindelser samt ledningar för
avlopp, vatten, gas och elektricitet. Ledningar för gas hava vid frågans föregående
behandling ej särskilt omnämnts, men äro tydligen av nöden. Avloppsledningar
måste ordnas på sådant sätt, att hela det ifrågavarande området kan utan
svårighet direkt dräneras till desamma.

Det har från stadens sida ifrågasatts att vid uppförande av byggnader för
Chalmers tekniska institut den nu disponerade tomten i staden eventuellt med
byggnader skulle helt eller delvis få övertagas av staden. Utan att nu vara i

52

tillfälle ingå på den ekonomiska sidan av saken vilja sakkunnige framhålla att
utflyttningen till nya lokaler och den därmed samhörande omorganisationen éndast
avser Chalmers högre avdelning. Vid sakkunniges förberedande överläggningar
har avhandlats möjligheten att fortfarande utnyttja de nuvarande lokalerna
för teknisk undervisning, exempelvis för ett tekniskt gymnasium. Under
dessa förhållanden hava sakkunnige ansett lämpligast, att frågan om institutets
nuvarande tomt och byggnader tillsvidare lämnas öppen, vilket med hänsyn till
de vid upplåtelserna förbundna villkoren icke heller från stadens sida torde innebära
någon olägenhet.

Sakkunnige tillåta sig slutligen hemställa, att drätselkammaren ville underkasta
ärendet möjligast skyndsam behandling samt att kammaren ville i anslutning
till vad ovan anförts låta upprätta förslag till avtal mellan Göteborgs stad
å ena och styrelsen för Chalmers tekniska institut å andra sidan, att för godkännande
underställas i första hand styrelsen och sakkunnige samt därefter Göteborgs
stadsfullmäktige.

A sakkunniges vägnar

Sven Liibeck.

Stockholm den 13 november 1919.

53

Avskrift.

Bilaga 11.

Till

Göteborgs Stads Drätselkammare.

Under åberopande av föregående framställning och efter förnyad besiktning
på platsen jämte konferens med drätselkammarens ordförande och förste stadsingeniören
få 1919 års sakkunnige för Chalmers tekniska instituts omorganisation
härmed äran meddela följande rörande det för institutets nybyggnader erforderliga
markområdet.

Sedan av förste stadsingeniören upplysts, att grundförhållaudeua å det för
idrottsplats reserverade området vore mindre tillfredsställande, samt sakkunnige
vid besiktningen funnit den väster om idrottsplatsen belägna bergshöjden erbjuda
vissa fördelar ur grundläggningssynpunkt och sannolikt även goda möjligheter
till en tillfredsställande arkitektonisk lösning av byggnadsfrågan, hava sakkunnige
preliminärt kommit till den uppfattningen, att nämnda område borde i första
hand ifrågakomma till bebyggande, medan de norr om den med x betecknade
gatan belägna områdena lämpligen kunde reserveras för framtida behov.

Sakkunnige hava för avsikt att under loppet av nästa år föranstalta om eu
pristävling för områdets utnyttjande med hänsyn jämväl tagen till idrottsfältets
inarbetande i planen. För att därvid bereda de tävlande möjlighet till en allsidig
behandling av plandispositionen anse sakkunnige emellertid angeläget, att
hela det å bifogade karta med blått betecknade området kan hållas disponibelt
under tävlingstiden och därefter, till dess sakkunnige hunnit taga definitiv ståndpunkt
till frågan om vilka områden, som böra förutsättas tagna i anspråk resp.
reserverade under den i sakkunniges förra skrivelse föreslagna tiden av 15 år.

Sakkunnige förutsätta vidare, att drätselkammaren sedermera hos Kungl. Maj:t
vill göra framställning om de ändringar i den nu fastställda stadsplanen, som
på grund av tävlingsresultatet och sakkunniges utredning kunna befinnas önskliga.
 Detta gäller bland annat sträckningen av gatan »x», vilken vid byggnadernas
förläggande huvudsakligen söder om denna gata möjligen kan behöva jämkas
något åt norr.

Slutligen tillåta sig sakkunnige framhålla önskvärdheten av att spårvägsförbindelse
snarast möjligt ordnas till det ifrågavarande området, förslagsvis genom
Landalalinjens framdragande till Holtermanska sjukhuset, samt anläggande av ett
stickspår till byggnadsplatsen, vilket för byggnadsarbetets rationella bedrivande
uppenbarligen skulle innebära en väsentlig fördel.

Å sakkunniges vägnar:

Sven Liibeck.

Göteborg den 28 nov. 1919.

7unn*./ upp A// -.

<%Ö50CL

/^ytnz#e7//''tir- /H/far

fri!•! ftltai

-

i*v »->•''

allmänheten.

«

Syfs

*ua

SSM\

mm

Wimm

lnUnUt

Si*#*-

‘•fÅiää

sisaSeSl

sa»''

||g|ggj

.iiltUilUiiillli -

mm

wam

BE®*.*»*

gg &

">.// V

R9MK

S:

fOrjffr -^£.y

Åt''- ^.*»4TKrt.-aW- :■''--■-,y
/''. ■:.''.UV•,;/''.v*

Såfr*y»i

Bäc»,

»SS!

■r»

,<;■;?/■//fe,®»?

MS

SfeUI!^w«!

mm

''%;*’■■i;

''0m®

S»iå

flÖSKSS fflBKE»

''fyfi/0yi-.

W2&L

»#•. - i

SÖS?

/>/»- > . V,

■Mitt

:3äass!esatV’

riSrnti

Mm

mm

WrM

BH

Wt^3TF^TI0mF\nNiriG

T!U»

^/^fÖRSJ^rWriSnDSPlåN -

/~jl ^ytAtiSe. Jiinbita M&7tmetser i-imst&ufv d
I tdHe/p'' typrpuedsfa&rfavnj anuons/ande
v»-4a w Av/ö£oo/ALst/&mqrs/i.

JS/ Zdjfä Z2.

aATECKAjeve&f till aeriHTLiG#

AÖiAMäLLAMDCH.

rtqyri oren B66 ocS> &/J riygrixriy/Sdb
— ^^Sp/aner-.

------ T&mApndinser ooh dyggncxri>//n/Br mot

. I&yörd. , , .
inre ånjrxser ri!ir bebyggande ov /ruyrmr.

----''— ■ '' ■■ Mjgor och ds nen.

i/Sryer ■ ■ ■■ ■ ärisrwnunyr.

T?r>''Se oocrien år /S/J

S£7EC/r/V/MG*/1 TILL. J7?ia3PJL.0M. l/fi
37KH/ ttX ic/rc Jöerers.

------ Gångar /prizn/mr/np.

**---oc/y tro/sjpor

~ r, jrixj/priur o c/y/.
j3//rys-, .

BCTEC7TA//HG#P TILL JTHOSnUW, WVr* r&JXJTÄLLELX
JOrfCS.

L/n/* öe/bpen /refif/ me/mr ufonT&r de! arryTåds /nerr^

Mkef ybalalö/itatro ats j/adapAm och ta&pnodabe -ai&mmeSaes-eötrAS.

årange/ • ^v* omnyc/en, oisseatto crtfanircmetyg /er- o/.''My önetomo/.

/o/<7f9^ ® ° Trödratier

4//mcr?nap&foes~ avjeofc/c? ridp/on/vr/rxp a dy/

rijtxr/m/ri/o/cf^r oiw orix/eno 0-/Myn.

tygapnodå/ygefer »

7o/moc>r/*&&Br - •

Sota - p/c7ris- og/j mar/r/?q/c/er.

Öfra&rtQCO

Obs ! Stadsplanegränsen har ä denna karta samma sträckning som vid ärendets utställande för

:-?r

,i .1'' >

*j-.: tf

55

Avskrift.

Bilaga 13.

a ®me^an Göteborgs stad, genom dess drätselkammare, här nedan benämnd
staden samt Kungl. Maj:t och Kronan, genom styrelsen för Chalmers tekniska
institut, träff as härmed föl] ande

Avtal.

1). I syfte att bereda Kungl. Maj:t och Kronan möjhghet dels att uppföra
en kemisk och en fysisk institutionsbyggnad och dels att uppföra byggnader, av.
sedda att inrymma den nuvarande högre avdelningen vid Chalmersska institutet
eller en densamma ersättande högre teknisk läroanstalt, överlåter staden åt Kungl.

i Kl?nfn med fuJl äganderätt utan ersättning en areal av nittiosextusen
(»b,UU(J) kvadratmeter av de å härhos bilagda karta med röd och grön färgläggnmg
utmärkta områden av stadens egendomar Landala och Gibraltar,
i '''' j överensstämmelse med syftet med överlåtelsen får den överlåtna are alen

endast användas för ovan angivna ändamål, d. v. s. en kemisk och en fysisk
institutionsbyggnad samt byggnader för högre avdelningen vid Chalmers tekniska
institut eller en densamma ersättande högre teknisk läroanstalt

d). badana byggnader skola vara å den överlåtna arealen uppförda de kemiska
och fysiska mstitutionsbyggnadema inom fem år samt byggnader för den
högre tekniska läroanstalten i övrigt inom femton år, allt räknat från och med
den 1 januari 1920.

e . 4 ,För den händelse Kungl Maj:t och Kronan i något avseende bryter

genoTrwl et fn 3 wPy 3) upptagna bestämmelserna, skall den

genom detta avtal till Kungl. Maj:t och Kronan överlåtna arealen omedelbart med

‘agande^att,1 grayationsfritt skick återlämnas till staden utan någon som hälst
ersättning dock skall därest Kungl. Maj:t och Kronan inom föreskriven tid uppfort
en eller derå av de avsedda byggnaderna, Kungl. Maj:t och Kronan bibehålks
vid sm äganderätt till så mycket av den överlåtna arealen, som erfordras för

klTu i erUPvPf°rda byggnaderna må fylla sitt ändamål, under förbehåll att
KungL Maj:t och Kronan i övrigt iakttager ovan angivna bestämmelser

btorleken av och gränserna för den areal, som sålunda erfordras, skola bestammas
av styrelsen för Chalmers tekniska institut samt drätselkammaren i Gö+
F°r+-nCn händelse därvid meningsskiljaktighet skulle uppstå, skall frågan
lianskjutas till avgörande av tre gode män, utsedda enligt vid tillfället gällande
lag om skiljemän. fe

,, • ,Inrran bebyggandet av den överlåtna arealen påbörjas, skall på Kungl
Maj:ts och Kronans bekostnad en arkitekttävlan angående bebyggandet äga ramoch
skall Drätselkammaren i Göteborg vara berättigad att utse en ledamot i den
nämnd, som erhåller i uppdrag att granska och bedöma tävlingsförslagen.

56

I programmet för berörda arkitekttävlan skall angivas, att de å bilagda
karta med grön färgläggning utmärkta områdena så vitt möjligt icke böra tagas
i anspråk för ifrågavarande ändamål.

6) . Sedan sådan tävlan, som i näst föregående punkt omförmäles, ägt rum,
skall på framställnig av styrelsen för Chalmers tekniska institut till drätselkammaren
i Göteborg, gränserna för den överlåtna arealen av styrelsen och drätselkammaren
slutgiltigt i detalj bestämmas. För den händelse därvid meningsskiljaktighet
skulle uppstå, skall frågan om gränsernas bestämmande hänskjuta? till
avgörande av tre gode män, utsedda enligt vid tillfället gällande lag om skiljemän.

Vid sagda bestämmande av gränserna skall tillses att, om möjligt, de å bilagda
karta med grön färgläggning utmärkta områdena bibehållas i stadens ägo.

7) . Den överlåtna arealen tillträdes av Kungl. Maj:t och Kronan i den mån,
den behöver tagas i anspråk för ovanberörda byggnader, dock tidigast den 1 april
eller 1 oktober, som infaller sex månader efter det Kungl. Maj:t och Kronan
lämnat drätselkammaren skriftligt meddelande om att Kungl. Maj:t och Kronan
önskar tillträda arealen. Staden berättigas likväl att, om drätselkammaren så
tinner nödvändigt, hava de å den överlåtna arealen befintliga byggnaderna kvarstående
och begagna desamma till den 1 oktober, som infaller ett år efter det drätselkammaren
erhållit sådant meddelande, som nyss sagts.

Sådant meddelande, som ovan sagts, må icke av Kungl. Maj:t och Kronan
lämnas drätselkammaren, innan den i punkt 5) oförmälda arkitekttävlan blivit
avslutad.

8) . Sedan högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut förflyttats till
de överlåtna områdena eller en densamma ersättande högre teknisk läroanstalt
förlagts dit, få de utrymmen i byggnaderna, å tomterna n:r 30 och 31 i 14 roten,
 som nu användas “av Chalmersska institutets högre avdelning, icke begagnas
för'' annat än teknisk undervisning, vid äventyr att de av staden till förmån för
Chalmersska institutet gjorda upplåtelserna av sistnämnda tomter med därå befintliga,
 staden tillhöriga byggnader eljest förfalla och tomterna jämte berörda
staden tillhörande byggnader återgå till staden.

9) . Den överlåtna arealen skall bebyggas i överensstämmelse med den byggnadsordning
för staden samt de särskilda av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser
med avseende å sättet för områdenas användande, som vid varje byggnadstillfälle
äro gällande.

10) . Staden äger att vid den överlåtna arealens avträdande fritt förfoga
över de därå befintliga staden tillhörande byggnaderna.

Kungl. Maj:t och Kronan medgiver, att den byggnad, som benämnes Landala
gamla herrgårdsbyggnad och f. n. är utarrenderad till trädgårdsmästaren
August Hjärn, får kvarstå till dess den avbrinner eller av staden avrödjes.

11) . Den överlåtna arealen skall i den mån den ej bebygges förses med
planteringar, och skall, om drätselkammaren så påfordrar, i de yttre gränserna
på Kungl. Maj:ts och Kronans bekostnad uppföras stängsel enligt ritning, som
av byggnadsnämnden godkännes.

57

12) . Såväl byggnader som stängsel och planteringar skola av Kungl. Maj:t
och Kronan städse underhållas i prydligt skick.

13) . Genom stadens försorg och på dess bekostnad skall den överlåtna arealen
förses med gatuförbindelse från Landalagatan samt erforderliga gatuledningar för
vatten, avlopp, gas och elektricitet. Gatuförbindelsen och ledningar skola färdigställas
inom tid, som erfordras för de planerade byggnadsarbetenas behöriga utförande,
 dock har staden icke skyldighet att hava gatuförbindelsen och ledningarna
färdiga tidigare än ett år efter det drätselkammaren erhållit meddelande om
att Kungl. Maj:t och Kronan önskar tillträda den överlåtna arealen.

14) . Kungl. Maj:t och Kronan skall ensam vidkännas såväl de med bestämmande
av gränserna för den överlåtna arealen samt dess uppmätning som
även de med vinnande av lagfart å detta fång förenade kostnader.

15) . Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, dels att efter framställning
av staden Kungl. Maj:t fastställer sådan ändring i gällande byggnadsbestämmelser,
 att de å bilagda karta med röd färgläggning utmärkta områdena
få bebyggas med byggnader av ovan angivet slag, dels att avtalet före utgången
av år 1920 godkännes av Kungl. Maj:t samt stadsfullmäktige i Göteborg.

Göteborg i drätselkammaren den 13 januari 1920.

H. Lindholm

John E. Olsson Karl Gutke Jens Nielsen

O. E. Mellgren

/ A. Gärde.

Styrelsen för Chalmers tekniska institut
å Kungl. Maj:t och Kronans vägnar:

Oscar von Sydow.

8

58

Avskrift. Bilaga 14.

Ny kostnadsberäkning

över

värme- och sanitetstekniska anläggningarna i de projekterade nya byggnaderna för
Kemi och Fysik vid Chalmersska institutet enligt de senaste ritningarna.

Byggnaden för Kemi.

Uppvärmnings- och ventilationsanläggning...................kr. 145,000

Vatten- och avloppsledningar............................. » 100,000

Gasledningar......................................... » 15,000

Vacuumanläggningen................................... » 18,000

Summa Kronor 278,000

Byggnaden för Fysik.

Uppvärmnings- och ventilationsanläggning.................... kr. 55,000

Vatten- och avloppsledningar................ » 26,000

Gasledningar......................................... » 4,000

Summa Kronor 85,000

Ovanstående pris äro beräknade med hänsyn till nuvarande marknadsläge
Göteborg den 13 januari 1920.

William Fagerström.

BETÄNKANDE II,

AVGIVET AV

1919 ÅRS SAKKUNNIGA FÖR CHALMERSSKA
INSTITUTETS OMORGANISATION

OMORGANISATION AV

CHALMERS TEKNISKA
INSTITUTS

HÖGRE AVDELNING TILL

TEKNISK HÖGSKOLA

OCH DESS LÄGRE AVDELNING TILL

TEKNISKT GYMNASIUM

MED TEKNISKA FACKSKOLOR
SAMT FÖRSLAG TILL

NYBYGGNADER FÖR HÖGSKOLAN

STOCKHOLM 1922

KUNGD. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

213081

.

■

Innehållsförteckning,

Sid.

Skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet........... vn

Historisk återblick ... ....................... i

Behovet av ökad teknisk liögskoleundervisning inom landet...... 4

Landets allmänna förutsättningar för användning av tekniskt högskolebildade
ingenjörer. Ingenjörsbehovet inom landet, belyst genom statistik över
industriens utveckling m. m. Ingenjörsbehovet inom landet, belyst genom
uttalanden från industriidkare m. fl. Tillströmningen av inträdessökande vid
tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut. Ingenjörsbehovet och
studenternas yrkesval. Emigrationen av svenska ingenjörer. Slutsatser rörande

behovet av ökad teknisk högskoleundervisning inom landet .... 4—16

Chalmers tekniska instituts ombildning................ 17

Begreppet teknisk högskola och högskolans allmänna uppgifter. Inträdesfordringarna
vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska instituts högre avdelning.
Institutets utveckling under senare tid. Den lägre tekniska undervisningens
omorganisation och dess inverkan på frågan om chalmersska institutets ombildning.
 Högre avdelningens ombildning till en självständig högskola den
naturliga och ändamålsenligaste utvecklingen..........17—22

Den nya högskolans organisation.

Antalet studerande........................... 23

Antalet fackavdelningar och de studerandes fördelning på olika fackavdelningar
............................ 25

Inträdesfordringarna.......................... 27

Fordran på praktik.......................... 28

Studietiden..... 29

Allmänna synpunkter beträffande undervisningen in. m......... 30

Vetenskaplig grundval för utbildningen; begränsning av »mångläseriet». Fördjupade
grundläggande studier och fritt ämnesval, ökade möjligheter till teknisk
utbildning inom landet...................30—32

IV

Utbildning i ekonomiska, sociala och administrativa ämnen......

Kravet på ökat utrymme inom den tekniska undervisningen för ekonomiska, sociala
och administrativa ämnen. Ekonomiska o. d. ämnen å de nuvarande studieplanerna.
 Utländska förhållanden: fackskolor för »förvaltningsingenjörer» och
driftsledare. Tillfälliga föreläsningskurser av fackmän från det praktiska livet.
1918 års riksdag om en professur i statistik och folkhushållslära vid tekniska
högskolan. Utredning av tekniska högskolans lärarekollegium. Sakkunnigas
förslag.........................33—39

Sid.

o o

O O

Läroplanerna

39

Fackavdelningen för maskinbj ggnadsteknik..............

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De
särskilda läroämnena....................41—46

41

Fackavdelningen för skeppsbyggnadsteknik...............

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De

särskilda läroämnena....................46—49

Fackavdelningen för elektroteknik...................

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De

särskilda läroämnena....................49—53

Fackavdelningen för byggnadsteknik..................

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De

särskilda läroämnena....................53—58

Fackavdelningen för kemisk teknologi.................

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De

särskilda läroämnena....................58—61

46

49

53

5S

Erforderliga lärarkrafter........................ 61

Sammanställning över professurer och speciallärarbefattningar. Professurerna.
Speciallärarbefattningarna. Assistentarvoden . ........61—71

Den nya högskolans stat........................ 71

Nybyggnadsfrågan............ 74

Framställning år 1918 angående nybyggnader för de fysiska och kemiska institutionerna.
 Sakkunnigas föregående förslag beträffande nybyggnader för fysiska
och kemiska institutionerna. Arkitekttävlingen. Uppdrag åt första pristagarna
att omarbeta och vidare utföra förslaget sOrigo». Det överarbetade förslaget
»Origos. Anläggningen i dess helhet. Kemiska och fysiska institutionerna.
Byggnad sbeskrivning. Uppvärmning m. m. Kostnaderna för de kemiska och
fysiska institutionerna. Kostnaderna för byggnader till den nya högskolan
i dess helhet. Sakkunnigas yttrande beträffande det överarbetade förslaget
till nybyggnader.....................74—91

V

Sid.

Omorganisation av lägre avdelningen vid Chalmers

tekniska institut............ 92

Den lägre avdelningens tillkomst och utveckling. Undervisningens nuvarande
omfattning. Kompletteringskursen. Den nuvarande lägre avdelningen, sedd
i belysning av den utav 1918 års riksdag beslutade omorganisationen av den
lägre tekniska undervisningen. Omorganisation av den lägre avdelningen
till tekniskt gymnasium jämte fackskolor. Av den lägre avdelningens omorganisation
betingade kostnader. Den lägre avdelningens omorganisation

och chalmersska institutets nuvarande byggnader........92-—99

Chalmersska institutets nuvarande fastigheter och lösören....... 99

Historisk redogörelse. Äganderätten till fastigheten och lösören; uppgörelse med
Göteborgs stad samt tillhörigheternas fördelning vid omorganisationens genomförande
.........................99—103

Chalmersska institutets fonder och gåvomedel.............loa

Fonder och gåvomedel. Fördelningen av fonder och gåvomedel vid omorganisationen
......................... 103—104

Materialprovningsaustalten.......................104

Materialprovningsanstaltens tillkomst. Nu gällande stadgar. Anslag till anstaltens
verksamhet och dess ställning till chalmersska institutet. Anstaltens ställning
vid och efter institutets omorganisation...........104—106

Tiden för omorganisationens genomförande och övergångs förhållandena.

............107

Bilagor.

Bil. 1.
» 2-8.
» 9.

» 10.
» 11.

» 12.
» 13-

» 14.

Avtal om upplåtelse av tomt för en teknisk högskola i Göteborg . 111—113

Situationsplaner av i arkitekttävlingen prisbelönta och inköpta förslag.

Situationsbild av första pristagarnas överarbetade förslag till nybyggnader
för högskolan.

Perspektivbild av samma förslag.

Fasadbild av första pristagarnas överarbetade förslag till kemiska och fysiska
institutionsbyggnadema.

Våningsplaner av sistnämnda förslag.

Förslag till värmeanläggning m. m. för högskolans nybyggnader . 115—118

Förslag till värmeanläggning m. m. för kemiska och fysiska in stitutionsbyggnaderna.

................119—122

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Genom nådigt brev den 20 juni 1919 bemyndigades statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom
departementet biträda med utredning av frågan om behövliga nybyggnader för
Chalmers tekniska institut ävensom i samband därmed taga under övervägande,
huruvida nämnda läroanstalt lämpligen borde ombildas till en teknisk högskola.
Med föranledande härav tillkallade dåvarande departementschefen den 1 augusti
1919 såsom sakkunniga undertecknade, ledamoten av riksdagens andra kammare,
civilingenjören S. E. J. Ltibeck, rektorn vid Chalmers tekniska institut, professorn
B. H. Grauers, professorn vid tekniska högskolan K. W. TPalmaer, undervisningsrådet
N. Fredriksson samt direktören H. G. E. Hammar. Åt undertecknad Ltibeck
uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. På framställning
av sakkunniga förordnades såsom sekreterare ingenjören B. Traneus. Sedermera
har departementschefen tillkallat e. o. assessorn i kammarrätten, juris kandidaten
A. Schoultz, som från och med den 1 oktober 1920 biträtt sakkunniga med
avfattningen av förevarande betänkande, att tjänstgöra som sekreterare.

Sakkunniga — som i sitt den 16 januari 1920 avgivna betänkande I framlagt
förslag till nybyggnader för institutets kemiska och fysiska institutioner,
vilkas omdaning på i nämnda betänkande anförda skäl ansetts i första hand påkalla
uppmärksamhet — hava nu slutfört den ovan omnämnda utredningen. I
föreliggande betänkande framlägges dels förslag till omorganisation av institutets

VIII

högre avdelning till teknisk högskola och dess lägre avdelning till tekniskt gymnasium
med tekniska fackskolor, dels ock förslag till nybyggnader för högskolan.

Utredningsarbetet har med smärre avbrott pågått oavbrutet alltsedan
sakkunnigas tillkallande. Vid ett flertal tillfällen har rådplägning ägt rum i
Göteborg med olika medlemmar av Chalmers tekniska instituts lärarkår.

Efter vederbörligt bemyndigande hava under år 1920 dels sakkunniga företagit
en resa till Trondhjem för att närmare studera därvarande tekniska högskolas
organisation och utvecklingsplaner, dels ock undertecknad Palmaer i motsvarande
syfte besökt Polyteknisk Laereanstalt i Köpenhamn. Därjämte har
undertecknad Liibeck, som på egen bekostnad i november 1919 företog en resa
till England, enligt särskilt uppdrag studerat organisationen av den högre tekniska
undervisningen därstädes.

I anledning av remiss angående underdånig framställning av tekniska
högskolans styrelse om fortsatt utbyggnad av samma högskola hava sakkunniga
den 22 oktober 1920 avgivit underdånigt yttrande med avseende å det samband,
det i berörda framställning ifrågasatta utbyggandet av tekniska högskolan kunde
anses äga med frågan om Chalmers tekniska instituts ombildning till teknisk
högskola.

Vid utredningen rörande omfattningen av de olika fackavdelningar, som
ansetts böra ifrågakomma vid den föreslagna nya högskolan, har departementschefen
tillkallat följande personer att biträda de sakkunniga, nämligen professorerna
vid tekniska högskolan T. G. E. Lindmark, C. E. L. Hubendick, H. O.
Dahl, C. J. F. M. Lilliehöök, C. A. Forsell, H. Kreuger och H. B. M. Pleijel,
specialläraren vid samma högskola E. A. Forsberg samt verkställande direktören
vid ingenjörsvetenskapsakademien A. F. Enström. Sakkunniga hava vid handläggningen
av sistnämnda spörsmål i olika frågor rådgjort dels med de sålunda
tillkallade jämte för annat ändamål tillkallade professorn vid tekniska högskolan
E. Lallerstedt och dels med professorerna vid Chalmers tekniska institut H. F.
Hedlund, F. H. Lamm, N. A. Langlet, S. J. Lindström, A. J. H. Koch, H. G.
Block, A. G. Bodman, J. Rosengren, S. S. Ekman och E. C. A. Andréen ävensom
före detta professorn vid institutet A. L. A. Söderblom och dåvarande tillförordnade
professorn därstädes, civilingenjören Bo Hellström samt speciallärarna vid
institutet, kaptenerna K. E. Pettersson och N. A. Svensson.

En avsevärd del av utredningsarbetet har ägnats åt byggnadsfrågan. Sedan
1920 års riksdag ävensom Göteborgs stadsfullmäktige beviljat anslag till en
arkitekttävling om förslagsritningar till en teknisk högskola i Göteborg, utfärdades
i juli månad samma år inbjudan till tävlingen enligt ett av sakkunniga
i samråd med förenämnde professorn vid tekniska högskolan E. Lallerstedt utarbetat
program. Tävlingen, för vilken närmare redogörelse lämnas i betänkandet,
avslutades i början av innevarande år, då en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd
bedömde de inkomna tävlingsförslagen. Efter det sakkunniga tagit del av tävlingsresultatet,
 hava sakkunniga, såsom vidare framgår av betänkandet, jämlikt
nådigt bemyndigande uppdragit åt de arkitekter, som voro författare till det förslag
sOrigo», som i tävlingen tilldelats första priset, att i huvudsaklig överensstämmelse
med samma förslag i samråd med sakkunniga fullfölja och vidare
utarbeta byggnadsförslaget. Det åt arkitekterna lämnade uppdraget förelåg slutfört
den 24 sistlidne oktober, varefter sakkunniga underkastat det utarbetade byggnadsförslaget
ytterligare granskning.

IX

Vid utredningen i byggnadsfrågan hava sakkunniga vid olika tillfällen
biträtts av ovannämnde professorn Lallerstedt ävensom av professorerna i kemi
och fysik vid chalmersska institutet, förutnämnde Bodman, Koch och Langlet.

I skrivelse till herr statsrådet den 1 innevarande december hava sakkunniga
lämnat meddelande om den i byggnadsfrågan verkställda utredningen och på anförda
skäl hemställt, att i 1922 års statsverksproposition måtte för nybyggnader
för de kemiska och fysiska institutionerna reserveras nödiga medel, dels å tilläggsstat
för 1922 150 000 kronor för väganläggnings- och sprängningsarbeten m. m.,
dels å extra stat för första halvåret 1923 300 000 kronor för påbörjandet av det
egentliga byggnadsarbetet.

Då det genom utredningen framkomna byggnadsförslaget föranleder vissa
detaljändringar i det avtal mellan Göteborgs stad samt Kungl. Maj:t och Kronan
angående upplåtelse av tomt för nybyggnaderna, som träffats den 13 januari 1920
och sedermera. jämte vissa tillägg fastställts, hava sakkunniga i skrivelse innevarande
dag jämväl lämnat drätselkammaren i Göteborg meddelande om utredningen
i byggnadsfrågan samt hemställt, att drätselkammaren ville för sin del
taga ställning till byggnadsförslaget och de ändringar, som därav må föranledas
i det förslag till stadsplan, som legat till grund för avtalet.

De av arkitekterna utarbetade ritningarna jämte beskrivning och kostnadsförslag
ävensom ett av professorn Lallerstedt avgivet särskilt utlåtande komma
att tillställas herr statsrådet. *

Stockholm den 21 december 1921.

SVEN LUBECK.

HUGO GRAUERS. W1LH. PALÄLER.

NILS FREDRIKSSON. '' H. G. HAMMAR.

Adolf Schoultz.

11—213081

9

Historisk återblick.

I betänkande I återfinnes en kort översikt över institutets utveckling,
vilken här nedan skall fullständigas i den utsträckning det för den följande utredningen
kan anses erforderligt.

Genom testamente den 11 juni 1811 både kanslirådet William Chalmers
bestämt, att frimurarebarnhusdirektionen i Göteborg skulle använda den del av
hans kvarlåtenskap, som ställdes under direktionens förvaltning, till inrättande
av en industriskola i staden. Efter åtskilliga svårigheter, som direktionen hade
att övervinna, mottog densamma år 1823 den för industriskolan sålunda bestämda
donationen, uppgående till 109,050 rdr. rmt. En fastighet vid Lilla Bommen,
som redan två år dessförinnan inköpts, inreddes för skolan och under namn av
chalmersska slöjdskolan öppnades densamma den 5 november 1829. De donerade
medlen utgjorde visserligen en för den tiden betydande summa, men den disponibla
avkastningen av densamma var likväl så ringa, att man blev nödsakad att
starkt begränsa skolans verksamhet.

Då skolan upprättades, utgjorde antalet lärare tre, av vilka en, som tilllika
var föreståndare, undervisade i fysik, kemi och kemisk teknologi, en i matematik
och linearritning samt en i verkstadsarbete. Från och med 1835 erhöll
skolan statsanslag och ställdes under en styrelse av sex personer. De första av
Kungl. Maj:t fastställda för skolan gällande stadgarna utfärdades 1838. Nya
stadgar fastställdes 1832 utan att dock medföra någon väsentlig förändring av
skolans organisation. Oaktat styrelsen redan 1852 gjort början med en uppdelning
av skolan i en högre och en lägre avdelning, omnämndes icke i stadgarna
en sådan uppdelning på annat sätt än att däri föreskrevs, att sökande, som ville
begagna sig av den vetenskapliga undervisningen, vilken skulle omfatta en tid
av tre år, borde innehava så stort kunskapsmått i matematik, som meddelades
vid rikets högre elementarläroverk. Ej heller omnämndes någon uppdelning i
olika fack.skolor på annat sätt än att det stadgades att elever, som vunnit inträde
i den högre avdelningen, skulle begagna sig av undervisningen i vissa av de uppräknade
läroämnena, vilka det skulle tillkomma styrelsen att bestämma. I verkligheten
tillämpades dock en sådan uppdelning i tre grupper: den mekaniska,
den kemiska och byggnad sgruppen. Lärarnas antal var nu åtta, nämligen föreståndaren
med professors namn samt tre lektorer och fyra biträdande lärare.

Institutets byggnader, som till större delen från början varit uppförda för
annat ändamål, visade sig med tiden alltmera otillfredsställande. På framställning
av styrelsen lämnade därför barnhusdirektionen 1865 medgivande att donationsfondernas
kapitaltillgång, som vid samma års början uppgick till 143,807
rdr. rmt. 32 sk., finge användas för åstadkommande av en ny byggnad, till vil 1—213081 -

2

ken även skulle användas det belopp, som kunde erhållas vid försäljning av den
gamla fastigheten. År 1867 uppläto Göteborgs stadsfullmäktige kostnadsfritt
plats för skolans nybyggnader å den ännu använda tomten vid Storgatan, och
med läsåret 1869—1870 inflyttade skolan i sina nya lokaler, bestående av en två
våningars huvudbyggnad åt Storgatan samt två lika höga flygelbyggnader åt
sidogatorna, inrymmande mekanisk verkstad och kemiskt laboratorium. Lärarpersonalen
utgjordes då av fyra lektorer, av vilka en föreståndare med professors
namn, samt sex andra lärare.

År 1877 utfärdade Kungl. Maj:t nya stadgar, i vilka tydligt uttalades, att
skolan skulle bestå av en högre och en lägre avdelning samt att undervisningen
i den förra skulle hava en vetenskapligt-teknisk riktning. Dessutom fastslogs en
uppdelning i tre fack: det mekaniskt-tekniska, det kemiskt-teknisba samt byggnadsfacket.
 Inträdesfordringarna bibehöllos oförändrade. Skolan överflyttades
från civil- till ecklesiastikdepartementet. Lärarantalet hade under tiden ökats,
så att 1878 års stat upptog 13 lärare, därav 4 lektorer och 9 andra lärare. 18^2
förändrades skolans namn till Chalmers tekniska läroanstalt.

År 1887 införlivades det sedan 1870 till Göteborg förlagda kgl. skeppsbyggeriinstitutet
med chalmersska läroanstalten, varigenom ytterligare två lärare
tillkommo. Med anledning härav och för beredande av plats för en materialprovningsanstalt,
 vartill Göteborgs stad beviljat medel, utvidgades 1887—88
läroanstaltens lokaler genom påbyggnad av huvudbyggnaden och förlängning av
verkstadsflygeln. Ytterligare utvidgningar skedde genom inredande av ett elektriskt
laboratorium, sedan 1896 års riksdag anvisat medel för undervisning i
elektroteknik, samt genom utökning av det kemiska laboratoriet 1898. Medel till
samtliga dessa utvidgningar erhöllos genom lån ur läroanstaltens donationsfonder.

På grund av elevantalets alltjämt fortgående stegring uppläto stadsfullmäktige
år 1900 med nyttjanderätt till anstalten den s. k. vasabyggnaden, varigenom
anstalten kom att förfoga över hela det byggnadskvarter, där de övriga lokalerna
voro förlagda. Efter ombyggnad, som bekostades med dels statsanslag och dels
lån ur donationsfonderna, blevo de nya utrymmena tillgängliga ett par år senare.
Samtidigt med ombyggnaden företogos en del inre omändringar av huvudbyggnaden,
 särskilt med syfte att bereda bättre utrymme för den fysiska undervisningen.

År 1901 beviljade riksdagen en lönereglering för anstaltens lärare, och
samtidigt utökades lägre avdelningen att omfatta tre årskurser.

1902 utfärdade Kungl. Maj:t nya stadgar, varigenom antalet fackskolor i
den högre avdelningen fastställdes till fem, nämligen de förut nämnda jämte en
för elektroteknik. Inträdesfordringarna bibehöllos i stort sett oförändrade.

Aren 1905 och 1907 beviljade riksdagen anslag till nya lektorat, varigenom
från och med förstnämnda år ytterligare en fackskola kunde inrättas, nämligen
för väg- och vattenbyggnadskonst, i vilken undervisningen vid behov kunde utsträckas
över 37* eller 4 år. Antalet lektorer uppgick därmed till 9.

Redan 1905 hade läroanstaltens styrelse överlämnat till Kungl. Maj:t en
från lärarrådet inkommen framställning om åtgärders vidtagande för förbättrande
av lärarnas löneförmåner. Framställningen, som remitterades till den år 1906
tillsatta kommittén för den högre tekniska undervisningens ordnande, blev av
nämnda kommitté behandlad, för så vitt den berörde institutets högre avdelning,
och ett förslag av genomgripande betydelse framlades av kommittén i dess i maj
1908 avgivna betänkande. Emellertid ansåg sig Kungl. Maj:t, då förslaget seder -

3

mera skulle föreläggas 1911 års riksdag, icke kunna ingå på frågan om omorganisation
av undervisningen vid läroanstalten, enär en del lärare ävensom de administrativa
tjänstemännen voro gemensamma för institutets båda avdelningar
ock det ansågs nödvändigt att avvakta förslag beträffande den lägre avdelningens
omorganisation från den då arbetande kung!, kommittén för den lägre tekniska
undervisningens ordnande. Däremot framlade Kungl. Maj:t proposition till riksdagen
om reglering av lönerna för institutets lektorer ock betjäning ävensom
angående en del tillbyggnader vid institutet, de senare till den omfattning som
av 19* »6 års kommitté förordats. Denna proposition blev i allt väsentligt bifallen.
I enlighet med riksdagens beslut omändrades de tio dåvarande lektoraten till
professurer av lägre lönegraden och beviljades ett belopp av 455,000 kronor för
nybyggnader — bestående av ett maskinlaboratorium jämte en särskild byggnad
mellan detta ock vasabyggnaden, tillbyggnad mellan huvudbyggnaden ock
den kemiska flygeln, mellan byggnad mellan denna ock vasabyggnaden samt den
senares utbyggnad till tomtgränsen.

När sedermera den förenämnda kommittén för ordnande av den lägre tekniska
undervisningen i sitt i juni 1912 avgivna betänkande förklarat sig anse
riktigast att då icke framlägga något bestämt förslag till omorganisation av
institutets lägre avdelning, ock anstaltens styrelse i anledning kärav i september
1912 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte av 1913 års riksdag utverka vissa ändringar
i den för anstalten gällande staten, särskilt beträffande vissa »övriga lärares»
löner samt inrättande av vissa nya lärarbefattningar, tillkallade chefen för
ecklesiastikdepartementet i oktober sistnämnda år tre sakkunniga för att inom
departementet biträda vid beredande av frågan om institutets omorganisation. I
huvudsaklig överensstämmelse med ett av dessa sakkunniga i december samma
år till departementschefen avlämnat förslag framlade Kungl. Maj:t vid 1914
års senare riksdag proposition i ämnet, vilken proposition med några smärre
av statsutskottet föreslagna ändringar bifölls av riksdagen. Genom riksdagens
beslut ändrades jämväl läroanstaltens benämning till Chalmers tekniska institut.

Beträffande lägre avdelningen avsåg förslaget i första hand att tillgodose
avdelningens uppgift att fylla sitt ursprungliga och huvudsakliga ändamål att
meddela elementär teknisk bildning åt blivande förmän, verkmästare, ritare och
andra, för vilkas levnadsmål en sådan utbildning vore tillräcklig och nödvändig.
TJndervisningsplanen ordnades med tanke härpå. Sålunda infördes redan i andra
årskursen av lägre avdelningen fackämnena maskinlära med ritning, byggnadslära
med ritning, elektroteknik med övningar samt skeppsbyggeri. Genom undervisningens
koncentrering på nämnda huvudsyftemål kunde studietiden inskränkas
till två och ett halvt är. Härför ansågs dock nödvändigt, att undervisningen ej
förrycktes genom elevernas ojämnhet. För uppflyttning från en årskurs till närmast
högre skulle därför fordras godkända kunskaper ej blott såsom förut i
matematik, utan även i övriga ämnen vari undervisning meddelats.

För fyllande av den lägre avdelningens andra uppgift, nämligen att förbereda
till inträde i den högre avdelningen, skulle varje vårtermin anordnas en
kompletteringskurs, i vilken undervisning skulle meddelas i de ämnen och till
den omfattning, som — utöver vad som meddelades i den lägre avdelningen — erfordrades
för vinnande av inträde i den högre.

I fråga om den högre avdelningen skulle denna fortfarande hava till uppgift
att liimna en ur kvalitativ synpunkt högskolemässig utbildning ehuru av

4

Landets allmänna
förutsättningar

för användning
av tekniskt
högskolebildade

ingenjörer.

mindre omfattning än den, som meddelades vid tekniska högskolan. Inträdesfordringarna
blevo något höjda. De voro: i matematik det kunskapsmått, som
meddelas vid latingymnasium, i modersmålet ävensom i tyska eller engelska
kunskaper, motsvarande fordringarna till tredje ringen vid rikets högre allmänna
läroverk, i fysik och kemi elementära kunskaper. För fackskolorna, vilka skulle
bibehållas oförändrade, föreslogos andra benämningar, som mera än de förra sammanföllo
med motsvarande fackskolors namn vid tekniska högskolan. Såsom nya
läroämnen infördes läran om betongkonstruktioner, byggnadshygien, stadsanläggningslära
och industriell ekonomi.

Omorganisationen medförde avsevärda ändringar med avseende å lärarkrafterna
och en reglering av vissa lärares löner. En ny professur inrättades i
oorganisk kemi jämte mineralogi och geologi. För lärare i lägre avdelningen,
som hade sin huvudsakliga sysselsättning vid institutet, inrättades fem nya ordinarie
andre-lärarbefattningar och för dem, som hade sig anförtrodd undervisningen
i vissa specialämnen, inrättades 15 speciallärarbefattningar, nästan uteslutande
avsedda för undervisningen i högre avdelningen.

Omorganisationen medförde en ökning av kostnadsstaten från 136 900 kronor
till 171 000 kronor.

Av omorganisationen betingade nya stadgar hava ännu ej utfärdats, utan
har Kungl. Maj:t varje år fastställt interimistiska bestämmelser för institutets
verksamhet. Härvid hava vissa förändringar vidtagits i fråga om inträdesfordringarna
till högre avdelningen. Sålunda erfordras nu kunskaper i matematik
och fysik, motsvarande minst betyget godkänd efter fordringarna för studentexamen
vid latingymnasium utan grekiska, kunskaper i kemi, väsentligen
motsvarande fordringarna för uppflyttning till fjärde ringen vid realgymnasium, i
svenska och tyska eller engelska språken till det omfång, som erfordras för flyttningen
till tredje ringen vid rikets högre allmänna läroverk samt kännedom om
huvuddragen av historia och geografi, särskilt fäderneslandets.

Slutligen må omnämnas att enligt beslut av 1919 års riksdag vid institutet
inrättats en ny professur i elektroteknik.

Behovet av ökad teknisk högskoleundervisning inom

landet.

Det stora industriella genombrottet och dess återverkningar på andra näringslivets
områden nådde jämförelsevis sent vårt land. Som bekant kunna vi nämligen
först efter 1800-talets mitt på allvar tala om en mera betydande industriell utveckling.
 Efter den tiden kännetecknas emellertid vårt näringsliv av en jämnt fortgående
industrialisering, vilken allt sedan 1890-talet utvecklats anmärkningsvärt raskt,
ej minst under det senaste decenniet.

Några från den officiella statistiken hämtade siffror må här först anföras
för att belysa den svenska industriens utveckling under senare tider. Så har
exempelvis tillverkningsvärdet vid de svenska fabrikerna,1 vilket år 1840 utgjorde
allenast 21-1 mill. kronor, uppgått år 1890 till 269''9 mill., år 1900 till 1044''i

1 I siffrorna för åren 1840, 1890, 1900 och 1910 ingår icke tillverkningsvärdet vid bergverk
och mejerier.

5

null., år 1910 till 1 603-1 mill. och under åren 1915, 1916, 1917 och 1918 stigit till
respektive 2 497-7, 3 478-1, 3 963-1 och 4 515-3 mill. kronor. Beträffande siffrorna
för åren efter krigsutbrottet bör man emellertid ej lämna ur sikte, att ökningen
till ej ringa del föranletts av det inträdda lägre penningvärdet ävensom under de
sista krigsåren av en på åtskilliga områden rådande tillfällig högkonjunktur.

Att vårt land — bortsett från tillfälliga depressionsperioder — alltjämt
äger särskilda förutsättningar för en fortsatt och än mer stegrad industriell
utveckling torde dock få anses säkert och sakkunniga vilja i korthet erinra om
några av de skäl, som tala härför. Yi äga en för industriellt arbete särdeles
duglig arbetarbefolkning och våra naturtillgångar, i förhållande till folkmängden
kanske nästan enastående rika, utgöra ett viktigt nationellt kapital, vars värde
under den skarpa kommersiella konkurrensen nationerna emellan knappast kan
uppskattas högt nog. Våra skogar, som lämna råmaterial för träindustrien, cellulosa-
och papperstillverkning, kolning och andra grenar av kemisk industri, torde
från industriell synpunkt böra betraktas såsom vår kanske värdefullaste och viktigaste
naturtillgång, vilken ock genom rationell skötsel kan bibehållas eller till och
med ytterligare förkovras. De svenska malmerna erbjuda för långa tider råvaror
för fortsatt utveckling av ett stort antal industrigrenar. Vattenfallen utgöra
en tredje naturtillgång av synnerlig betydelse. Vattenkraftens effektiva utnyttjande
har i stadigt växande grad blivit en nationalekonomisk fråga, som kräver
omfattande tekniska förberedelsearbeten och innebär stora möjligheter för teknisktekonomisk
utveckling i olika avseenden. Den elektrotekniska industrien har sålunda
redan nått en storartad omfattning och kräver fortsatt utveckling med hänsyn
till föreliggande stora uppgifter, såsom övergång till elektrisk j ärnvägsdrift, landsbygden
s elektrifiering m. m. Vår hastigt utvecklade, på vattenkraften baserade
elektrokemiska industri synes innebära stora möjligheter till ökat uppsving och
torde i åtskilliga hänseenden kunna stärka vårt nationella oberoende. Kristidens
svårigheter torde till fullo hava visat önskvärdheten av, att vi för framtiden
söka mera frigöra oss från import, särskilt i fråga om en del av sagda industris
produkter, som i huvudsak kunna framställas ur inhemska råvarutillgångar,
såsom gödningsämnen, alkalier och klorkalk för cellulosaindustrien och andra
industrier, sprängämnen, kemikalier för tändsticksindustrien, zink, aluminium samt
möjligen andra metaller. Den stora bränslenöd, som inträdde under och efter
världskriget och vilken av mycket att döma kan bliva kännbar avsevärd tid
framåt, har gjort vattenfallens utnyttjande till ett än större intresse än förut.
Detsamma är förhållandet med frågan om en planmässig hushållning med våra
inhemska kraft- och bränsletillgångar i övrigt samt med det importerade bränslet.
Våra torvmossar tillgodogöras ännu endast i ringa omfattning, huvudsakligen
beroende på att härmed förbundna problem ännu vänta på sin lösning. Skogsprodukternas
utnyttjande även för bränsleändamål är ett tekniskt-ekonomiskt
spörsmål av genomgripande betydelse, väsentligen beroende av därmed förbundna
svårlösta transportproblem. Vår bituminösa skiffer är vidare en bränsletillgång,
vars rationellare tillgodogörande i andra riktningar är önskvärd — något som
under senare år varit föremål för omfattande försök. Ur avfallslutarna från
cellulosafabrikerna utvinnas redan nu åtskilliga värdefulla produkter, såsom
alkohol, träsprit och terpentin, men mycket torde återstå för att tillgodogöra i
dem befintliga ämnen på ett mera vinstgivande sätt.

Vårt långsträckta land samt dess flod- och sjösystem i förening med för -

6

delningen av dess naturtillgångar, som till största delen äro koncentrerade norrut,
ställa stora anspråk på utvecklingen av vårt kommunilcationsväsen. Ej minst
på grund av automobilväsendets snabba framsteg står frågan om en effektiv förbättring
av våra landsvägar på dagordningen, en fråga som nära sammanhänger
med en reorganisation av vägförvaltningen. Järnvägsnätets utvidgning fortgår
efter ett omfattande program, särskilt avseende Norrland med Inlandsbanan och
dess tvärbanor. Frågan om modernisering av kanalnätet i södra och mellersta
Sverige är föremål för utredning. I detta samband förtjänar även nämnas
flygteknikens helt visst betydande uppgifter i framtiden. För tillgodoseendet av
vår transmarina handel, vår export och import kräves ock att vi hävda vår ställning
såsom sjöfarande nation. Ett effektivt och klokt utnyttjande av alla teknikens
hjälpmedel är härvidlag det första villkoret för framgång.

En djupgående vetenskaplig och praktisk undersökning av bostadsbyggnadsfrågan
ur teknisk synpunkt står av kända skäl på dagordningen och är liksom
kraft- och bränslefrågan hänskjuten till den nybildade ingenjör svetenskapsakademien,
 vars initiativ och verksamhet i allmänhet kunna väntas giva nya impulser
och ökad kraft åt tekniskt vetenskaplig forskning för praktiska ändamål.

Av allt att döma torde vi således i fortsättningen hava att emotse en
tekniskt-ekonomisk utveckling av än större omfattning än de senaste decenniernas.
För att möjliggöra och befordra denna utveckling kräves en ingenjörskår, som
kan tillfredsställa behovet av teknisk arbetskraft ur ej blott kvantitativ utan
framför allt ur kvalitativ synpunkt. De fordringar, som den framtida industrien
kommer att ställa på sina främsta målsmän, måste nämligen, av hittills vunnen
erfarenhet att döma, växa i jämbredd med dess utveckling. En särskilt betydelsefull
anledning att för framtiden vänta ett ökat behov av ingenjörer är vidare
att industrien måste mer än hittills söka ekonomisera med den mänskliga arbetskraften,
 bland annat genom utfinnande av förbättrade arbetsmetoder och nya arbetsbesparande
maskiner, vilka även för sin användning torde komma att kräva en
ökning av antalet tekniskt bildade personer inom industrien och på andra områden.

Teknikens ökade betydelse för hela samhällslivet har även medfört behov
i stor omfattning av teknisk arbetskraft inom områden, där tidigare som regel
juridisk eller merkantil utbildning ansågs medföra den erforderliga kvalifikationen.
Detta gäller inom skilda grenar av statsförvaltningen, städernas och kommunernas
förvaltning samt jordbruket, handeln och sjöfarten, där i mån av teknikens framsteg
även behovet av tekniskt skolad personal stegras.

Vårt folks erkänt tekniska läggning och begåvning för ingenjör svetenskaplig
verksamhet, vilken så ofta tagit sig uttryck i uppfinningar och föregångsarbeten av
utomordentlig betydelse, är slutligen en faktor, som ej får lämnas ur räkningen vid
bedömande av landets allmänna förutsättningar för tekniskt-industriell verksamhet.

Ingenjörs- Efter att sålunda inledningsvis hava sökt uppvisa landets allmänna förut behovet

inom sättningar för användning av teknisk arbetskraft, särskilt med hänsyn till en
lyst genom försatt industriel! utveckling, vilja sakkunniga — innan de närmare ingå på
statistik över frågan om den framtida gestaltningen av Chalmers tekniska institut och dess
industriens utbildande till en teknisk högskola — i det följande på annat sätt söka belysa
utveckling behovet av ökad tillgång på ingenjörer med högskolebiidning.

Givetvis är det hart när omöjligt att statistiskt utreda, i vad mån efterfrågan
och tillgång på ifrågavarande slag av arbetskraft under någon längre

7

tidsperiod kunna anses hava svarat emot varandra. Emellertid torde ingenjörsbehovet
i dess helhet i viss mån kunna statistiskt åskådliggöras genom att vissa
faktorer såsom uttryck för industriens utveckling och därav betingat behov av
ingenjörer med högre utbildning under ett antal år ställas i jämförelse med antalet
vid de högre tekniska läroanstalterna under samma år antagna studerande
och utexaminerade ingenjörer resp. antalet inträdessökande vid samma läroanstalter.
 Nedanstående tabell, vilken ytterligare belyses av den å följande sida
intagna grafiska bilden, omfattar åren 1900—1919 och upptager för respektive
år dels industriens och bergsbrukets produktionsvärden och antalet inom nämnda
områden anställda arbetare dels och antalet nyintagna studerande och utexaminerade
ingenjörer samt antalet inträdessökande vid de två läroanstalter, där högre
teknisk undervisning för närvarande meddelas, nämligen kungl. tekniska högskolan
(K. T. H.) och Chalmers tekniska institut (C. T. I.).

Beträffande den anförda statistiken över industriens tillverkningsvärde må
anmärkas, att den med hänsyn till penningvärdets fall bort kompletteras med
kvantitetssiffror, men sådan komplettering har ej låtit sig konsekvent genomföras.
Har penningvärdets fall drivit tillverkningsvärdena uppåt, så torde den samtidigt
pågående lönestegringen hava verkat återhållande på arbetarantalets ökning.

År

Industriens
och bergshante-ringens

Nyintagna stude-rande i första
årskursen

Utexaminerade

ingenjörer

Kompetenta
in trädessökande

Produk-tionsvärde
i null. kr.

Arbetar-

antal

K.T.H.

C. T. I.

Summa

K.T.H.

C. T. I.

Summa

K.T.H.

C. T. I.

Summa

1900 .....

1246-1

296 217

100

2 82

182

85

46

131

200

82

282

1901.....

1188-6

293 005

127

69

196

87

32

119

220

69

289

1902 .....

1 217-4

293 994

128

79

207

96

44

140

175

79

254

1903 .....

1 284-3

301 888

124

77

201

95

49

144

149

77

226

1904 .....

1356-1

308 722

132

79

211

126

57

183

174

79

253

1905 .....

1 395-4

312 217

121

81

202

90

61

151

190

81

271

1906 .....

1595 1

327 675

125

96

221

98

63

161

183

96

279

1907 .....

1 724-y

334 729

117

83

200

101

47

148

191

83

274

1908 .....

1 656-0

327146

119

89

208

97

47

144

214

89

303

1909 .....

1 553-0

318 362

125

96

221

91

53

144

252

96

348

1910.....

1 842-9

332 147

124

89

213

87

51

138

248

89

337

1911.....

1 903-9

335 165

121

84

205

96

42

138

220

84

304

1912.....

2 062-5

342 358

122

70

192

108

72

180

216

70

286

1913.....

1 2 163-5

360 744

113

103

216

108

55

163

190

103

293

1914.....

2 160-0

364 845

123

108

231

102

53

155

174

in

285

1915.....

2 715-3

373 936

128

in

239

76

65

141

192

114

306

1916.....

3 777-4

397 823

120

88

208

109

59

168

245

92

337

1917.....

4 450-1

401 325

112

107

219

109

65

174

360

133

493

1918.....

5 037-3

385 280

122

96

218

96

62

158

392

166

558

1919.....

5 617-6

392 911

131

128

259

78

85

163

501

185

6ö6

1 Från och med år 1913 tillkomma mejerier, vattenledningsverk och statens järnvägars reparationsverkstäder,
 representerande år 1913 ett produktvärde av 95 566 471 kronor och en arbetarpersonal
av 7 783 personer.

2 Under åren 1900—1913 kunde praktiskt taget alla kompetenta inträdessökande antagas. I
siffrorna ingå även speeialelever d. v. s. sådana studerande, som törst efter komplettering i något
humanistiskt ämne, ett levande språk eller historia kunnat antagas som ordinarie studerande.

''/n/e-GcfarSiSA-cTni/c +/c.)

8

Jr Sr-oc/c rsoAcrryo s

9

Även om således ifrågavarande jämförelse ej kan anses giva något siffermässigt
exakt begrepp om landets ingenjörsbehov, synes dock otvetydigt att det årliga
tillskottet av teknisk arbetskraft, vilket icke på långt när ökats i samma grad
som produktionen, knappt hållit jämna steg med arbetarantalet, detta ehuru teknikens
utveckling och den ökade användningen av arbetsbesparande anordningar
som förut nämnts kräver, att den tekniska arbetskraften ökas väsentligt starkare
än den manuella.

Den starka ökningen i produktionsvärde och arbetarantal motsvaras alltså
icke av någon likvärdig ökning av utexaminerade ingenjörer vid tekniska högskolan
och chalmersska institutet — beroende på att möjligheterna för intagning
av flera studerande ej tillräckligt ökats under perioden. Däremot äro kurvorna
för antalet inträdessökande och industriens produktionsvärde i stort sett desamma,
vilket i alla händelser är betecknande för en gängse uppfattning, att goda utsikter
varit för handen för ingenjörer med högre utbildning.

För belysning av frågan om en ökning av antalet högskolebildade ingenjörer
inom landet torde en undersökning angående behovet av ingenjörer och tekniker
jämte direkta uttalanden härutinnan från näringslivets målsmän äga sitt särskilda
intresse. Sakkunniga hava därför till ett antal större företag, statsinstitutioner,
kommunala verk m. fl. utsänt ett frågeformulär, vilket, förutom begäran om uppgift
å antalet ingenjörer inom olika fack och klassificerade efter utbildning, upptog,
 bland andra, följande frågor:

»Har tillgången på ingenjörer inom någon av ovan angivna grupper understigit
behovet och i så fall inom vilka?

Har brist på högskolebildade ingenjörer föranlett anställning av elementarbildade
eller vice versa?

Hava universitetsbildade personer anställts för tekniska arbeten, i vilken
omfattning och för vilka ändamål?»

[Resultatet av förfrågningarna framgår i första hand av i nedanstående
tabell sammanförda sifferuppgifter.

Å r

Anställda ingenjörer

Summa

Anställda ingenjörer inom olika fack

KTH

CTI

Ele-

mentar

Uti.

Ingen

ex.

M

S

E

V

K

B

A

H

1910 ....

623

181

432

47

282

1565

680

39

166

302

154

95

27

102

1911 ....

632

207

457

56

305

1 657

726

45

179

313

166

103

27

98

1912 ....

679

220

506

60

344

1 809

791

51

194

351

168

116

28

no

1913 ....

730

250

575

72

373

2 000

888

69

203

379

184

120

32

125

1914 ....

757

255

622

77

416

2127

957

76

223

391

182

131

32

135

1915 ....

807

276

(158

84

449

2 274

1036

102

223

409

196

136

44

128

1916 ....

818

299

717

90

488

2 412

1120

95

230

439

208

140

41

139

1917 ....

881

329

791

98

514

2 613

1 160

95

317

482

230

140

39

150

1918 ....

928

340

882

104

593

2 847

1294

113

359

504

237

149

37

154

1919 ....

952

373

904

126

642

2 967

1323

127

416

530

242

154

39

166 1

Procentuell ökning under perioden:

| 53 | 106 | 109 | 167 | 128 || 90 | 95| 225 | 151 | 76 | 57 1 62 j 45 | 63 !

2—213081

Ingenj årsbehovet
inom
landet, belyst
genom
uttalanden
från industriidkare

m. fl.

10

I tabellen omfatta de fem första kolumnerna inom vissa industriella företag,
 statsinstitutioner, kommunala verk m. fl. inrättningar under respektive år
anställda tekniker med följande formella kvalifikationer:

Kolumn 1: ingenjörer med avgångsexamen från tekniska högskolan (KTH);

Kolumn 2: ingenjörer med avgångsexamen från Chalmers tekniska instituts
högre avdelning (CTI);

Kolumn 3: tekniker med examen från teknisk elementarskola (Elementar);

Kolumn 4: tekniker med examen från utländsk läroanstalt (Uti.);

Kolumn 5: tekniker utan teoretisk utbildning (Ingen ex.).

Övriga förkortningar beteckna:

H = inom den mekaniska industrien anställda;

S = inom skeppsbyggnadsindustrien anställda;

E = inom den elektrotekniska industrien anställda;

Y = inom väg- och vattenbyggnadsfacket anställda;

K = inom kemiska industrien anställda;

B = inom bergshanteringen anställda;

A = inom arkitektfacket anställda;

H = inom husbyggnadsfacket anställda.

De i tabellen sammanförda sifferresultaten giva vid handen följande ökning
under ifrågavarande tidsperiod av antalet tekniker inom olika utbildningsgrader:
för högskoleingenjörer 53 %, för chalmersingenjörer 106 %, för tekniker med lägre
teknisk utbildning 109 %, för utomlands utbildade tekniker 167 % samt för tekniker
utan teoretisk utbildning 128 %. Under sistnämnda rubrik redovisas ritare
och liknande lägre kvalificerad teknisk arbetskraft. Att den teoretiskt mera
kvalificerade arbetskraften, de från tekniska högskolan och chalmersska institutet
utgångna ingenjörerna, ävensom de elementarskolebildade teknikerna i jämförelse
med övriga kategorier förete en relativt mindre ökning kunde möjligen anses naturligt
och betingat av ett rationellt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft, för
så vitt en industriell och teknisk utveckling i våra dagar vore förenlig med en
sänkning av den tekniska personalens kvalitetsnivå. Emellertid ställa som nämnt
industrien och byggnadstekniken allt högre krav på sina ledare och en viktig förutsättning
för en stigande utveckling på det industriella området ligger därjämte i
ökad tillämpning av vetenskapliga metoder i arbetet. De ovan anförda siffrorna
äro därför enligt sakkunnigas mening ägnade att stärka intrycket av en i stort sett
tilltagande brist på kvalificerade ingenjörer, för vars täckande, åtminstone under
tider av högkonjunktur, allehanda nödfallsutvägar måst anlitas. Att för övrigt
draga några säkra slutsatser av sammanställningen synes dock knappast
möjligt, då enquéten dels ägt rum under en industriell högkonjunktursperiod
(våren—sommaren 1920), dels icke omfattar hela den svenska industrien och vidare
tillträdet till de högre tekniska läroanstalterna varit starkt begränsat.

Att en oläglig brist på högskolebildade ingenjörer varit rådande under det
senaste årtiondet framgår emellertid av de kommentarer, som de tillfrågade industrierna
och verken fogat till sina siffror och av vilka ett sammanträngt referat
i det följande lämnas.

Inom den tnekanislca industrien meddelades från olika håll, att brist under
de senare åren rått på högskoleingenjörer, som därför hos åtskilliga företag måst
ersättas med elementarskolebildade och hos andra åter med akademici. Vidare

11

framhölls bristen på ingenjörer med speciella förutsättningar för bränsle- och
värmetekniken.

Från skeppsbyggerifacket meddelade flera företag, att brist rått på högskolebildade
ingenjörer. I några fäll hade behovet av högskolebildade ingenjörer måst
täckas med elementarbildade och i andra fall med utländska ingenjörer. Utbildningen
av skeppsbyggare inom landet ansågs därför böra ökas.

Inom den elektriska industrien meddelades från många båll, att brist rått på
högskoleingenjörer. Vid flera verk hade i stället för sådana måst anställas elementarbildade
tekniker eller personer med universitetsutbildning. Ett företag
betonade särskilt, att dess verksamhet blivit direkt försvårad genom ingen jörsbristen.

Från väg- och vattenby g gnadsområdet anmäldes i flera fall brist på högskoleingenjörer,
 vilka måst ersättas med elementarbildade och i mindre utsträckning
med akademici. Vidare uttalades, att utbildning av flera ingenjörer för mätningsväsen
samt för stadsplaneteknik vore önskvärd.

Inom den kemiska industrien hade i många fall konstaterats brist på högskoleingenjörer.
 Vid ett stort antal företag användes akademiskt utbildade kemister.
 Som speciella önskemål uttalades från ett par håll, att specialister för
cellulosaindustrien måtte utbildas i ökat antal.

Som i det föregående redan omnämnts har antalet inträdessökande vid de Tillströmhögre
tekniska läroanstalterna under senare tid i regel varit betydligt större än”iw9®M av
det antal, som kunnat mottagas. Å omstående sida intagna sammanställning, om- ilande ''vid
fattande åren 1900—1920, redovisar dels årliga antalet kompetenta inträdessökande tekniskahögvid
tekniska högskolan (KTH) och Chalmers tekniska instituts högre avdelning skolan och
(CTI) dels ock antalet under respektive år vid samma läroanstalter nyintagna Chalmers
studerande i första årskursen, varjämte i dess sista kolumn procentuellt angives
proportionen mellan inträdessökande och nyintagna. De i sammanställningen redovisade
siffrorna åskådliggöras grafiskt i ett därunder intaget diagram.

Som av sammanställningen och diagrammet framgår utvisar tillströmningen
av sökande, frånsett tillfälliga skiftningar, en kraftig ökning, varemot ökningen i
antalet nyintagna studerande — beroende på de begränsade intagningsmöjligheterna,
 för vilka i det följande skall redogöras — varit jämförelsevis ringa.

Härjämte bör framhållas, att kännedomen om trängseln vid de högre tekniska
läroanstalterna helt visst avhållit mången kompetent sökande med häg och fallenhet
för ingenjörsyrket från att söka vinna inträde på den tekniska banan, då han
väl vetat, att det icke är nog att fylla kompetensfordringarna, utan att höga
betyg erfordras för att någon utsikt att bliva antagen skall förefinnas. Anmärkas
må likväl, att siffrorna å andra sidan innesluta någon dubbelräkning, enär en del
sökande, som icke vunnit inträde det ena året. återkommit det andra eller därpå
följande året, varjämte en del studenter samtidigt sökt inträde vid såväl tekniska
högskolan som chalmersska institutet.

För att ytterligare belysa disproportionen mellan antalet inträdessökande Ingcnjörsoch
nyintagna studerande vid de högre tekniska läroanstalterna torde en under- behovet och
sökning av studenternas yrkesval i allmänhet vara av intresse. studenternas

Av de ä sid. 13 intagna tabellerna utvisar den första tabellen fördelningen y V
av antalet studerande vid de i samma tabell upptagna läroanstalterna under åren

12

Å r

Kompetenta inträdes-sökande

Nyintagna studerande i
första årskursen

% antagna
av

sökande

KTH

CTI

Summa

KTH

CTI

Summa

1900 .....

200

82

282

100

82

182

64''5

1901.....

220

69

289

127

69

196

67-8

1902 .....

175

79

254

128

79

207

81-5

1903 .....

149

77

226

124

77

201

88-8

1904 .....

174

79

253

132

79

211

83-4

1905 .....

190

81

271

121

81

202

74-5

1906 .....

183

96

279

125

96

221

79-2

1907 .....

191

83

274

117

83

200

73''0

1908 .....

214

89

303

119

89

208

68-6

1909 .....

252

96

348

125

96

221

63-5

1910.....

248

89

337

124

89

213

63''2

1911.....

220

84

304

121

84

205

67-4

1912.....

216

70

286

122

70

192

67-1

1913.....

190

103

293

113

103

216

73-7

1914.....

174

in

285

123

108

231

81-0

1915.....

192

114

300

128

in

239

78-1

1916.....

245

92

337

120

88

208

61-7

1917.....

360

133

493

112

107

219

44-4

1918.....

392

166

558

122

96

218

39-0

1919.....

501

185

686

131

128

259

37-7

1920 .....

404

187

591

151

123

274

46-4

%

13

Jfyinskrivna studenter vid högre läroanstalter åren 1000—1918.

År

Uppsala

universitet

Lunds

universitet

Karolinska

institutet

Stockholms

högskola

Göteborgs

högskola

Tekniska

högskolan

Chalmersska

institutet

Krigsskolan

Sjökrigs-

skolan

Handels-

högskolan

Skogs-

högskolan

Veterinär-

högskolan

Tandläkare-

institutet

Farmaceutiska

institutet

Summa

19001 . .

226

160

14

34

85

34

23

8

21

605

1901 . . .

231

127

17

—

18

117

23

112

10

—

24

11

26

—

716

1902 . . .

270

151

20

—

30

108

25

86

16

—

21

14

15

—

756

1903 . . .

272

166

15

—

38

108

23

125

14

—

21

16

12

—

810

1904 . . .

330

196

17

40

32

124

11

131

2

—

19

15

12

—

927

1905 . . .

303

179

20

77

32

114

25

137

—

—

17

19

20

47

990

1906 . . .

385

222

27

114

28

118

36

148

—

—

23

20

28

36

1185

1907 . . .

368

222

51

193

42

116

27

127

—

—

19

20

36

32

1253

1908 . . .

433

232

58

219

53

113

30

124

—

—

23

20

22

41

1368

1909 . . .

406

307

42

202

63

116

32

95

—

—

22

20

35

53

1393

1910 . . .

410

296

47

253

67

121

32

113

—

no

23

24

29

38

1563

1911 . . .

426

305

62

226

73

115

26

121

—

64

20

20

31

59

1548

1912 . . .

471

304

56

214

107

118

25

122

18

76

24

20

30

39

1624

1913 . . .

409

311

59

221

73

in

39

112

15

76

22

25

30

35

1538

1914 . . .

440

289

51

218

64

112

45

109

20

in

19

30

29

31

1568

1915 . . .

360

237

80

157

85

123

33

122

34

97

21

30

32

30

1441

1916 . . .

302

266

83

178

72

113

45

124

28

74

19

30

31

64

1429

1 1917 . . .

324

312

99

211

68

106

73

166

31

131

34

30

25

61

1671

1918 . . .

390

297

81

240

63

115

66

125

26

107

35

30

28

51

1654

1 Åren 1900, 1901 och följande avse i allmänhet läsåren 1899—1900, 1900—1901, etc.

! Under åren 1904—1911 antogos inga stndenter till elever vid sjökrigsskolan.

Totala antalet nyblivna studenter och antalet nyinskrivna studenter vid de i ovanstående
tabell upptagna högre läroanstalterna samt antalet inträdessökande vid de högre tekniska

läroanstalterna.

Å r

Totala

antalet

nyblivna

studenter

Antalet vid
högre läro-anstalter in-skrivna enl.
ovanstående
tabell

Antalet kom-petenta in-trädessökande
vid K T H
och C T I

Antalet
nyintagna
studenter
vid KTH
och C T I

% antagna
studenter vid
KTH och

C T I av to-tala student-antalet

1900 ........

968

605

282

119

12-3

1901........

994

716

289

140

14-1

1902 ........

1033

756

254

133

12-9

1903 ........

1122

810

226

131

11-7

1904 ........

1196

927

253

135

11-3

1905 ........

1322

990

271

139

10-5

1906 ........

1367

1185

279

154

11-3

1907 ........

1519

1 253

274

143

9-4

1908 ........

1 622

1368

303

143

8-8

1909 ........

1 666

1393

348

148

8-9

1910........

1 544

1 563

337

153

9-9

1911........

1 535

1548

304

140

9-1

1912........

1 685

1624

286

143

8''6

1913........

1 780

1 538

293

150

8-4

1914........

1 836

1568

285

157

8-6

1915........

1936

1441

306

156

8-0

1916........

1 927

1429

337

158

8-2

1917........

1 970

1671

493

179

9-1

1918........

2 033

1 654

558

181

8-9

14

1900—1918. I den andra, som redovisar totala antalet nyblivna studenter under
samma tidsperiod, angives procentuellt den del av det totala studentantalet, som
vunnit inträde vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska instituts högre avdelning.
 Sammanställningen giver vid handen, att tillgången på studentmaterial
under tidsperioden visat en kraftig ökning, varjämte densamma — oavsett att
den första tabellen endast omfattar de läroanstalter, från vilka uppgifter om
antalet nyinskrivna studerande varit för sakkunniga tillgängliga — torde utvisa,
att större delen av de nyblivna studenterna söka sin utkomst på områden, där
fortsatta studier erfordras. Sammanställningen får således anses giva ett ganska
fullständigt uttryck för tendensen i studenternas yrkesval. Vidare framgår därav
att antalet studenter, som fördelas på de högre tekniska läroanstalterna, i och
för sig jämförelsevis lågt, i stort sett undergått en kraftig relativ minskning.
Detta förhållande — beroende på att det begränsade antal, som intages vid dessa
läroanstalter, ej ökats i samma proportion som antalet studenter — är naturligtvis
så mycket mer anmärkningsvärt, om man tager i betraktande den oerhörda stegring,
 som enkannerligen under de två senaste decennierna kännetecknar industriens
och byggnadsteknikens utveckling, samt den allt mer ökade användningen
för de teoretiskt utbildade ingenjörerna inom administrationen m. fl. områden.
Att i viss mån förhållandena med avseende å rekryteringen inom en del andra
praktiska yrken äro likartade åskådliggöres av antalet nyintagna elever vid
skogs- och veterinärhögskolorna, tandläkareinstitutet samt farmaceutiska institutet.
Emellertid är därvid att märka, dels att de specialfack, som därifrån rekryteras,
äro av avsevärt mindre omfattning än ingenjörernas, dels ock att under de senaste
åren en kännbar brist förmärkts även på exempelvis veterinärer, tandläkare
och farmaceuter.

Av sammanställningen framgår vidare att större delen av de nyinskrivna
studenterna fördelats på universiteten och sådana därmed jämställda högre läroanstalter,
 vid vilka någon begränsning av antalet studerande som regel icke
äger rum.

I detta sammanhang torde det även vara av intresse att lämna en sammanställning
över studenternas fördelning på olika studieriktningar vid universiteten
under den senaste tioårsperioden.

Nyinskrivna studenter i nedan angivna fakulteter vid Uppsala och Lunds universitet.

År

Uppsala universitet

Lunds universitet

Filoso-fiska f.

Medi-cinska f.

Juri-diska f.

Filoso-fiska f.

Medi-cinska f.

Juri-diska f.

1910............

358

68

89

210

35

69

1911.............

323

72

99

184

38

73

1912.............

249

79

102

189

29

97

1913.............

262

100

82

214

60

79

1914.............

201

91

64

169

46

57

1915.............

142

80

40

136

44

40

1916.............

140

84

69

147

52

55

1917.............

181

87

77

153

66

55

1918.............

178

81

81

138

68

54

1919.............

180

no

117

137

96

104

1920 .............

167

115

98

127

84

98

15

Om man jämväl tager i betraktande de i den första tabellen å sid. 13 redovisade
siffrorna för karolinska institutet ock Stockholms högskola, vid vilken
sistnämnda läroanstalt, såsom bekant, huvudparten av de studerande kommer på
den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen, torde fördelningen vara rätt så belysande
för utvecklingstendensen, nämligen att under det senaste decenniet de
praktiskt vetenskapliga områdena genom beräknad möjlighet till bättre utkomst
dragit till sig det största antalet studerande. Tillströmningen till läkarens och
juristens fack har varit anmärkningsvärt stor, medan antalet studerande inom de
filosofiska fakulteterna starkt minskats.

Att rekryteringen inom de särskilda områden, vartill universitetsstudierna
syfta, kan ske med betydligt större smidighet än inom ingenjörernas fack sammanhänger
i viss mån med universitetsstudiernas fria karaktär och den därav
föranledda avgång, som äger rum under studietiden. Vid de tekniska läroanstalterna
ligger saken något annorlunda. Dessa måste bl. a. med hänsyn till de för
undervisningen behövliga, i anläggning och drift mycket dyrbara laboratorierna
sträva efter en gallring ej under, utan redan före studietiden. Någon anpassning
av laboratorieutrymmena efter tillfälliga växlingar i tillströmningsfrekvensen är
nämligen otänkbar. Att medgiva flera sökande inträde med risk att sedermera
låta deras studier fördröjas på grund av brist på utrymme är icke heller att rekommendera.
 Emellertid utesluter den nödvändiga begränsningen icke, att en
utökning av den högre tekniska undervisningen är av utvecklingen påkallad.

Ett skal, som talar härför, torde enligt sakkunnigas mening även ligga däri, att
då målsmän i allmänhet sträva efter att låta ungdomen få tillfälle till högre
utbildning det torde för landet vara gagneligare, att vederbörande få ägna sig åt
studiet av praktiskt nyttiga ting än de i alltför hög grad slå sig på andra
studieområden.

Sakkunniga hava i det föregående framhållit det med landets naturtill- Emigratiogångar
förbundna behovet av ingenjörer samt den ökade betydelsen av teknisk n*_n sven''

sakkunskap inom administrationen. Om man med dessa synpunkter för ögonen
strävade efter obegränsade möjligheter för högre teknisk utbildning, skulle detta17
medföra orimligt ökade kostnader för staten. Därjämte kunde befaras en överproduktion
av ingenjörer, som kunde föranleda en alltför långt gående emigration.

En viss emigration av ingenjörer kan emellertid i och för sig ej anses utgöra
något skäl mot utvidgningen av dpn högre tekniska undervisningen. 190H
års kommitté för ordnandet av den högre tekniska undervisningen i riket anställde
på sin tid en undersökning angående högskoleingenjörernas emigration. Enligt
denna undersökning hade av de under åren 1888—1895 från tekniska högskolan
utexaminerade ingenjörerna nära 86 % stannat i hemlandet eller återvänt efter
vidare studier i utlandet. Alltså hade ej mer än 14 % utvandrat. —Nästan exakt
samma siffra framgick av en i Danmark verkställd liknande utredning. — Kommittén
kom på grundval av sin utredning till den slutsatsen, att klagan över
våra högskoleingenjörers emigration ej vore grundad på verkliga förhållandet.
Sakkunniga instämma till fullo häri och vilja därjämte framhålla, att en stor
del av de i främmande länder arbetande svenska ingenjörerna äro i tjänst hos
där förlagda eller representerade svenska företag, varför deras emigration måste
anses ur nationalekonomisk synpunkt t. o. m. önskvärd. Många av de ingenjörer
som utvandrat, återvända till hemlandet med samlade erfarenheter, vilka komma

16

det inhemska näringslivet till nytta. Vidare åtnjuta de svenska ingenjörerna i
utlandet ett synnerligen gott anseende, vilket verkar fördelaktigt för hela nationen
ock dess förbindelser med främmande länder.

Då således under normala förhållanden en viss utvandring av ingenjörer
måste anses vara behövlig och ur åtskilliga synpunkter önskvärd, anse sakkunniga,
 att en måttlig emigration ej utgör något skäl för en begränsning av den
högre tekniska undervisningen inom landet.

Slutsatser De i det föregående lämnade redogörelserna för landets och folkets all rörande

be- manna förutsättningar för tekniskt och industriellt arbete, utvecklingen av induökad
teknisk s^ens tillverkningsvärde och arbetarantal, industrimännens egen uppfattning om
högskole- tillgången på ingenjörer, tillströmningen av inträdessökande vid de tekniska läroundervis-
anstalterna samt den kraftiga utökningen av studentantalet vid landets övriga
ning inom högre läroanstalter ådagalägga enligt sakkunnigas mening — bortsett från tilllandet.
 fälliga depressionstider — ett verkligt behov av en utsträckning av möjligheterna
att ernå högskolemässig ingenjörsutbildning inom landet. Vad sålunda konstaterats
utgör alltså en bekräftelse av den uppfattning, som under de senaste
åren kommit till synes vid flertalet framställningar från olika industriella organisationer
om en utökning av elevantalet vid de högre tekniska läroanstalterna.
Här må erinras om de i statsrådsprotokollet för den 20 juni 1919 av dåvarande
departementschefen i samband med sakkunnigas tillkallande gjorda uttalanden.
 Departementschefen anförde därvid, bland annat: »Det har varit en

inom fackkretsar sedan länge hävdad uppfattning, att inom landet för närvarande
utbildas färre ingenjörer än som fordras för täckande av behovet och därvid ej
allenast den nuvarande industriens behov utan framför allt, då det gällt att skapa
förutsättningar för nya industrier. Vid olika tillfällen hava önskemål framkommit,
 att åtgärder med det snaraste måtte vidtagas för ytterligare ökning av elevantalet
vid de högre tekniska läroanstalterna. Som målsman för denna uppfattning
har främst framstått svenska teknologföreningen; i en till Kungl. Maj:t
ingiven framställning har även Sveriges industriförbund gjort sig till tolk för
densamma.» Vidare må erinras om, att järnvägs-, telegraf- och vattenfallsstyrelserna
var för sig på grund av ingenjörsbristen sett sig föranledda att för Kungl.
Maj:t framhålla svårigheten att rekrytera dessa verks ingenjörsposter samt likaledes
hemställt om åtgärder för beredande av ökad möjlighet till ingenjörsutbildning
inom landet.

Även om en del av dessa uttalanden hava påverkats av förhållandena under
den högkonjunktur, som varit rådande, och man för närvarande med fog skulle
kunna påstå, att tillgången på ingenjörskrafter fullt motsvarar behovet, anse sakkunniga,
 att dessa tillfälliga fluktuationer i ingenjörsbehovet icke böra vara bestämmande
vid frågans avgörande. Våra naturtillgångar och våra förutsättningar
i övrigt för industriell utveckling äro nämligen faktorer av den beskaffenhet, att
sakkunniga icke hysa den ringaste tvekan att förorda en utvidgning av de nuvarande
utbildningsmöjligheterna för högskoleingenjörer.

17

Chalmers tekniska instituts ombildning-.

Det vore naturligtvis tänkbart att tillgodose det ökade ingenjörsbehovet
enbart genom utvidgning av chalmersska institutets högre avdelning för ett större
antal studerande utan en samtidig ombildning till teknisk högskola. Innan i det
följande ådagalägges, hurusom institutet genom en viss konkurrens med tekniska
högskolan och den starka tillströmningen av studerande i realiteten redan arbetat
sig fram till en nivå, som närmar sig tekniska högskolans, torde det vara
lämpligt att söka klarlägga begreppet teknisk högskola.

Den tekniska högskoleundervisningens mål har enligt sakens natur utfor- Begreppet
mats olika under olika tidsperioder och i olika länder med skilda förutsättningar, teknisk högBegreppet
teknisk högskola är således ej entydigt, utan växlar i olika länder s

med hänsyn till deras storlek och naturliga resurser, folkens kulturella utveck- allmänna
ling och individuella läggning m. m. Målet för den tekniska h ögsk oleun der visti i n gen uppgifter.
synes i nutiden böra vara att bibringa de studerande erforderligt kunskapsmått
för sådant självständigt ingenjörsarbete, som kan vara ägnat att föra tekniken och
industrien framåt. Då ett dylikt mål förutsätter tekniskt vetenskaplig undervisning,
bör ock den tekniska högskolan i sig själv vara en en härd för vetenskaplig forskning,
 men den får ej därför förlora kontakten med det praktiska livets krav, för
vilka de blivande ingenjörerna vid sin avgång från högskolan ej få stå främmande.

Av stor vikt är, att de unga ingenjörerna så tidigt som möjligt komma i
praktisk tjänst, varför all möjlig hänsyn bör tagas därtill vid studietidens avvägning.
 A andra sidan får studietiden likväl ej tilltagas så kort, att det inlärda
ej hinner »smältas». En efter hand skeende utrensning av föråldrade och för utbildningens
mål relativt oviktiga ämnen eller ämnesdelar är därför nödvändig.

De studerandes tid och intresse få ej för mycket splittras på alltför många,
huvudsakligen beskrivande fackliga tillämpningsämnen, vilka likväl aldrig kunna
behärskas utan praktiska erfarenheter jämsides med ingående specialstudier. Detta
får likväl icke hindra, att de avslutande examensarbetena, för vilka i det följande
närmare redogöres, behandla specialuppgifter av tekniskt vetenskaplig natur.

Studierna vid en teknisk högskola med sålunda angiven uppgift förutsätta jnträdeshos
de studerande vissa förkunskaper, som icke få eftersättas, även där olika ut-fordrinbildningsvägar
kommit till användning. gärna vid

Inträdesfordringarna vid tekniska högskolan äro enligt nu gällande stadgar1
angivna som följer: och chal »Behörig

att vinna inträde såsom ordinarie studerande i högskolans förstamers tek- _
årskurs är: tuska insti a)

den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i avdelmna

sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i mate- '' 3

matik, fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen ä realgymnasiet och
därjämte företer vederbörligt intyg om färdighet i teckning till det mått, som
erfordras för vitsordet godkänd i sistnämnda examen;

b) den, som erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska elementarskolor
eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller högre teknisk

1 Stadgarna äro utfärdade den 8 april 1921 och trädde i kraft den 15 därpå följande augusti
(Sv. Förf. samt. n:r 262).

3—213081

18

Institutets
utveckling
under
senare tid.

läroanstalt och därvid erhållit minst betyget godkänd i matematik, fysik, kemi,
teckning, svenska språket samt två främmande levande språk, däribland engelska
eller tyska, dock att betyg i svenska eller främmande språk kunna ersättas med
av kollegienämnden godkänt intyg om motsvarande insikter därutinnan;

c) den, som erhållit avgångsbetyg från handelshögskolan eller från något
under statens inseende stående handelsgymnasium och genom intyg, som av kollegienämnden
godkännes, styrker sig i matematik, fysik, kemi och teckning äga
kunskaper och färdighet, motsvarande vad som därutinnan fordras enligt mom. a)
eller mom. b);

d) den, som genom intyg om praktisk verksamhet, utövad under en tid av
minst två år, visar sig äga framstående anlag för ingenjörs- eller arkitektyrket
samt genom intyg, som av kollegienämnden godkännes, styrker sig i matematik,
fysik, kemi och teckning äga kunskaper och färdighet, motsvarande vad därutinnan
fordras enligt mom. a) eller mom. b), samt i svenska språket och två främmande
levande språk, däribland engelska eller tyska, kunskaper, motsvarande vad som
därutinnan fordras enligt mom. b);

ägande emellertid kollegienämnden i fråga om kunskaper i svenska språket
och främmande språk, varom under b) och d) förmäles, medgiva, att med företeende
av förutnämnt intyg får anstå till uppflyttning i andra årskursen.»

Vid Chalmers tekniska institut äro inträdesfordringarna för närvarande formulerade
sålunda:

»För att antagas till ordinarie elev i högre avdelningens första årskurs
erfordras utom att hava fyllt 16 år och äga god frejd antingen

a) att hava avlagt studentexamen och därvid eller i sedermera undergången
fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i matematik och fysik efter
fordringarna för studentexamen på latingymnasium utan grekiska och att därjämte
förete vederbörligt intyg om kunskaper i kemi, väsentligen motsvarande fordringarna
för uppflyttning till fjärde ringen å realgymnasium; eller

b) att hava avlagt godkänd avgångsexamen från kompletteringskursen; eller

c) att hava vid inträdesprövning blivit godkänd i matematik, fysik och
kemi till det omfång, som i mom. a) angives; i svenska och tyska eller engelska
språken till det omfång, som erfordras för flyttning till ring III vid rikets högre
allmänna läroverk; ävensom i huvuddragen av historia och geografi, särskilt
fäderneslandets.»

Genom förhållandenas utveckling hava emellertid de sålunda för institutets
högre avdelning gällande inträdesfordringarna praktiskt taget kommit att existera
endast på papperet. De senaste årens starka tillströmning av sökande till såväl
tekniska högskolan som chalmersska institutet har nämligen medfört en allmän
höjning av de inträdessökandes kunskapsnivå, enär svårigheten att vinna inträde
vid dessa läroanstalter haft till följd, att en hel del enligt stadgarna kompetenta
inträdessökande, som haft medelmåttiga eller låga betyg, avhållit sig från
att söka. Därigenom och genom den nödvändiga utgallringen i övrigt bland de
sökande har följden blivit, att även vid chalmersska institutet kunskaper motsvarande
studentexamen på realgymnasium, vanligen med överbetyg, varit nödvändiga
för inträdes vinnande i stället för den statutmässigt tillräckliga studentexamen
på latinlinjen eller däremot svarande insikter i vissa huvudämnen. Vad
beträffar inträdesfordringarna har således institutet automatiskt utvecklats från
den mellanställning mellan tekniska högskolan och de lägre tekniska undervis -

19

ningsanstalterna, som det enligt sina statuter eljest skulle intaga, till att alltmera
uppnå en med tekniska högskolan jämbördig ställning.

För åskådliggörande av de inträdsesökandes kompetens intages här nedan
en sammanställning, utvisande det antal studenter respektive elever från institutets
lägre avdelning som under åren 1900—1921 inskrivits i högre avdelningens
första årskurs.

År

Nyinskrivna i högre avdelningens l:a
årskurs

Procentuell andel i
kursen

l:a års-

Studenter

Från lägre
avdelningen

Andra

Samma

Studenter!™1) läSre
avdelningen

Andra

1900 ...........

34

34

14

82

41

41

18

1901...........

23

35

11

69

33

Öl

16

1902 ...........

25

45

9

79

32

57

11

1903 ...........

23

49

5

77

30

64

6

1904 ...........

11

55

13

79

14

70

16

1905 ...........

25

52

4

81

31

64

5

1906 ...........

36

49

11

96

38

51

11

1907 ...........

27

43

13

83

32

52

16

1908 ...........

30

46

13

89

34

52

14

1909 ...........

32

53

11

96

33

55

12

1910...........

32

51

6

89

36

57

7

1911...........

26

47

11

84

31

56

13

1912...........

25

39

6

70

36

56

8

1913...........

39

45

19

103

38

44

18

1914...........

45

43

20

108

42

40

18

1915...........

33

58

20

in

30

52

18

1916...........

45

23

20

88

51

26

23

1917...........

73

15

19

107

68

14

18

1918...........

66

18

12

96

69

19

12

1919...........

84

26

18

128

66

20

14

1920 ...........

96

22

5

123

78

18

4

1921...........

68

23

12

98

64

23

13

Sammanställningen giver tydligt vid handen den förskjutning, som ägt rum
beträffande de inträdessökandes utbildningsvägar. Under det att åren 1900—1916
i medeltal 34 procent av de nyintagna hade avlagt studentexamen, uppgick motsvarande
procenttal för åren 1917—1921 till 69 procent.

Till ytterligare belysning av den skärpning, som inträdesfordringarna i
praktiken undergått, må exempelvis framhållas att institutet av utrymmesskäl
år 1919 måst avvisa en realstudent, som efter fyllnadsprövning erhållit följande

betyg:

matematisk skrivning...... a, fysik (muntlig examen).....Ba,

fysikalisk » Ba, kemi ( » » )..... a.

matematik (muntlig examen) . . AB,

Den sökande hade därjämte 16 månaders praktik.

Samma år avvisades en annan realstudent med följande betyg:

matematisk skrivning......Ba, fysik (muntlig examen).....AB,

fysikalisk » Ba, kemi ( » » )..... A.

matematik (muntlig examen) . . AB,

20

Sistnämnde sökande hade 13 månaders praktik.

Till belysning av hur förhållandena i sistberörda hänseende gestaltat sig
vid tekniska högskolan må omnämnas, att därstädes samma år avvisats, bland
andra, tvenne inträdessökande till mekaniska fackavdelningen med följande vitsord,
 nämligen:

en realstudent med betygen:

i matematisk skrivning..... A, i fysik (muntlig examen) .... A,

» fysikalisk » A, » kemi ( » »).... BA;

» matematik (muntlig examen) . A,

och en annan realstudent med betygen:

i matematisk skrivning..... a, i fysik (muntlig examen) .... a,

» fysikalisk » a, * kemi ( » »).... A.

» matematik (muntlig examen) . . A.

Den förstnämnde hade 5 månaders praktik och den sistnämnde 3.

Studietiden vid chalmersska institutets högre avdelning är för närvarande
3 år utom för väg- och vattenbyggare, vilka hava 4-årig kurs. Teknikens snabba
utveckling, som bland annat tager sig uttryck i växande lärokurser i förening
med eu viss strävan hos institutets lärarkår att, med hänsyn jämväl till den
ökade kompetensen vid inträdet, icke låta undervisningen stå för långt tillbaka i
jämförelse med den vid tekniska högskolan meddelade, har påtagligen lett till
en stark forcering av studierna i de 3-åriga kurserna. Denna forcering har emellertid
i sin ordning medfört såväl överansträngning som en synnerligen stark
utgallring bland de studerande under studietiden, ett förhållande som är än mera
anmärkningsvärt, om man tager i betraktande den starka utgallring, som numera
äger rum bland de inträdessökande.

För belysning av berörda förhållande må här anföras några siffror från
chalmersska institutets högre avdelning (C. T. I.) och tekniska högskolan (K. T. H.)
Under tioårsperioden 1907—1916 intogos i första årskurserna vid C. T. 1. sammanlagt
921 och vid K. T. H. 1,212 studerande. Om man beräknar att de sålunda
nyintagna normalt bort avlägga examen, de vid C. T. I. under tioårsperioden
1910—1919 och de vid K. T. H. under tioårsperioden 1911—1920 äro siffrorna
för utexaminerade ingenjörer under sistnämnda perioder vid C. T. I. 609 och vid
K. T. fl. 968. Vid C. T. I. hade således under jämförelsetiden utgallrats 312
studerande och vid K. T. H. 244 eller en utgallringsprocent av 33,9 vid C. T. I.
och 20,i vid K. T. H. Sannolikt ej minst på grund av den starka gallringen
hava de från institutet utgångna ingenjörerna ofta visat sig i det praktiska livet
kunna redan på ett tidigt stadium upptaga tävlan med såväl vid tekniska högskolan
i Stockholm som vid utländska tekniska högskolor utbildade ingenjörer..

Då institutet emellertid statutmässigt skulle meddela en i förhållande till
tekniska högskolan mindre omfattande utbildning, har härigenom skapats en formell
oklarhet rörande chalmersingenjörernas kompetens till sådana statstjänster,
där teknisk högskoleutbildning fordras. Särskilda underdåniga framställningar
angående chalmersingenjörernas kompetens för statstjänster hava på sin tid avlåtits
av järnvägs- och telegrafstyrelserna ävensom av chalmersska ingenjörsföreningen.

21

Vid bedömande av frågan om institutets vidare utveckling måste man gi- Den lägre
vetvis även taga hänsyn till den nu pågående omorganisationen av vår lägre tekniska untekniska
undervisning. Då institutet erhöll sin nuvarande organisation med en dervisninhögre
och en lägre avdelning, fanns i stort sett ingen teknisk elementarskolut. ^ganisation
bildning i landet, vilket i viss mån förklarar valet av nämnda organisationsform, och dess inHopkopplingen
mellan den lägre och högre avdelningen — under nyssnämnda verkan på
förhållanden rätt naturlig — har emellertid för dem båda medfört olägenheter,fj^merTska
som efter hand allt mer framträtt. Den lägre avdelningen har fått en i flera institutets
hänseenden mindre lycklig dubbelställning, i det att dess undervisning å ena si- ombildning.
dan skolat kvalificera för teknisk verksamhet av lägre grad. särskilt såsom underbefäl
inom industri- och byggnadsverksamhet, och å andra sidan förbereda till
inträde i den högre avdelningen. Såväl 1906 års kommitté för ordnandet av den
högre tekniska undervisningen som 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens
ordnande hava i sina betänkanden framhållit de svårigheter, vartill
denna dubbla funktion givit upphov. På förslag av 1913 års sakkunniga för institutets
omorganisation sökte man ernå en förbättring i berörda missförhållanden
dels genom att under en 21/2-årig studietid meddela eu avslutad undervisning
av elementarteknisk karaktär, dels ock genom att införa en 72-årig kompletteringskurs
för sådana abiturienter från lägre avdelningen, som hade för avsikt
att söka inträda i den högre. Efter genomgående av denna kurs skulle nämligen
inträde i mån av plats vinnas i högre avdelningen utan inträdesprövning.

Genom detta förslag, som godkändes av 1914 års riksdag, torde någon förbättring
hava vunnits och stärktes i viss mån sambandet mellan de båda avdelningarna.

Beträffande övergången från den lägre till den högre avdelningen hänvisas
till den i det föregående (sid. 19) intagna sammanställningen.

Ehuru sambandet mellan högre och lägre avdelningarna, oavsett förut antydda
olägenheter, under gångna tider helt visst haft en betydelsefull uppgift att
fylla, då därigenom öppnats möjligheter för tekniskt begåvade ynglingar att utan
den ökning i studietiden, som avläggande av studentexamen medför, vinna inträde
på den tekniska banan, har likväl den lägre avdelningens uppgift såsom
förskola till den högre avdelningen kommit att träda i bakgrunden. Genom inrättandet
av ett flertal tekniska elementarskolor och numera äveu tekniska gymnasier
samt tekniska fackskolor i olika delar av landet hava nämligen på skilda
håll lätt tillgängliga utbildningsmöjligheter av samma art, som chalmersska institutets
lägre avdelning avsett att bereda, öppnats för dem som — utan att
hava avlagt studentexamen — önska vinna inträde vid de högre tekniska läroanstalterna.
 Det kan därför icke längre anses vara av behovet påkallat att med
den högre utbildningsanstalten kombineras en lägre förberedande sådan, utan synes
den senare hellre böra organiseras som en fristående läroanstalt i anslutning
till det system av lägre tekniska läroanstalter, som nu är under utveckling.

Man synes därför hava att välja mellan två utvägar. Antingen skall institutets
högre avdelning definitivt ombildas till teknisk högskola och den lägre
avdelningen till tekniskt gymnasium jämte fackskolor eller ock skall institutet
foras tillbaka till sin statutmässiga nivå. I senare fallet skulle det emellertid,
med hänsyn till det av utvecklingen betingade och allt mer framträdande behovet
av ingenjörer med högre teoretisk utbildning, säkerligen inom kort bliva oundgängligen
nödvändigt att inrätta en , ny teknisk högskola eller åtminstone att
vidtaga en i och för sig sannolikt mindre ändamålsenlig, betydande utökning av

22

tekniska högskolan i Stockholm, sträckande sig vida utöver det program, enligt
vilket dennas utbyggnad hittills ägt rum. Vid sådant förhållande och då det
förefinnes ett oavvisligt behov av ökad tillgång till teknisk högskolebildning, hava
sakkunniga utan tvekan ansett det förra alternativet vara att föredraga. Härigenom
skapas även formell överensstämmelse med det övriga tekniska undervisningsväsendet
i vårt land, där den högre och lägre utbildningen har skild organisation
och administration. Sedan institutets högre avdelning efter byggnadsfrågans
slutliga lösning i sin helhet överflyttats till nya lokaler, bortfaller vidare
även det skäl för samhörighet med den lägre avdelningen, som den av gångna
tiders utveckling föranledda gemensamheten i lokaler för närvarande må utgöra.

Av det nu anförda torde ock framgå, att sakkunniga icke kunnat finna
några vägande skäl som tala för bibehållandet av en teknisk undervisningsanstalt,
 vilken med avseende på såväl de formella inträdesfordringarna som undervisningens
art och mål intager en mellanställning mellan å ena sidan de tekniska
gymnasierna respektive de tekniska elementarskolorna och å andra sidan
tekniska högskolan.

Högre av- Hå sålunda, såsom i det föregående framhållits, en återgång till institu delninaens

tets statutmässiga ståndpunkt komme att innebära en minskning i möjligheterna
Ullensuäv-^^ teknisk högskolebildning samt ett ingrepp i institutets naturliga utveckling
ständig flög-oc^ då vidare sambandet mellan den högre och lägre avdelningen numera väsentskola
den na- ligen förlorat sin avsedda betydelse, hysa sakkunniga icke någon tvekan att företurliga
och slå, att institutets högre avdelning omorganiseras till en självständig teknisk högf“rskola-
^an skull0 möjligen kunna befara, att det kunde bliva svårt att erhålla
vecklingen, kompetenta lärarkrafter för två tekniska högskolor, men då det givetvis måste
dröja rätt många år, innan omorganisationen bliver helt genomförd, torde man
kunna förutsätta, att under tiden lämpliga aspiranter på ifrågavarande lärarbefattningar
även skola bliva till finnandes. Tillvaron av två tekniska högskolor
bör vidare enligt sakkunnigas mening i längden gynnsamt inverka på rekryteringen
av lär arkrafterna samt verka sporrande på såväl de undervisande som
de studerande.

Sakkunniga hava sålunda, efter omsorgsfullt övervägande av alla i det föregående
berörda omständigheter, kommit till den uppfattningen, att den nuvarande
högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut bör ombildas till en teknisk
högskola.

Till frågan om den lägre avdelningens omorganisation återkomma sakkunniga
i ett senare kapitel.

23

DEN NYA HÖGSKOLANS ORGANISATION

Efter att sålunda hava fattat ståndpunkt i omorganisationsfrågan, övergå
sakkunniga i det följande till att överväga frågorna om den nya tekniska högskolans
omfattning och utformning i övrigt med särskild hänsyn till organisationens
ekonomiska konsekvenser.

Antalet studerande.

''Inledningsvis vilja sakkunniga erinra därom, att 1906 års kommitté för
ordnandet av den högre tekniska undervisningen i riket på grundval av de dåvarande
förhållandena kom till den slutsatsen, att man för den då planerade
utvidgningen av tekniska högskolan borde räkna med 300 årligen nyintagna studerande.
 Vid deD första genomförandet av utvidgningsförslaget reducerades dock
denna siffra, så att tekniska högskolan i sin nuvarande gestaltning icke är avsedd
att årligen mottaga mer än 150 studerande i första årskursen. Chalmersska
institutets högre avdelning har på grund av vissa omständigheter måst taga emot
ända till 128 studerande i dess första årskurs, men kan ej utan avsevärda olägenheter
mottaga mer än 120. Dessa våra högre tekniska läroanstalter skulle
således för närvarande hava utrymme för sammanlagt högst 270 studerande
i första årskurserna. Emellertid är därvid att märka, att ehuru tekniska högskolans
i Stockholm nybyggnader, som nämnts, varit avsedda för 150 studerande
i första årskursen, desamma efter fullbordandet torde räcka till för 200 ordinarie
studerande i första årskursen och att man redan nu, då en betydande del av nybyggnaderna
äro färdiga, synes kunna emottaga cirka 175 ordinarie studerande
i första årskursen.

Emellertid har, såsom i det föregående visats, tillströmningen av inträdessökande
vid ifrågavarande två läroanstalter under de senaste åren varit så avsevärd
att. även om man för den närmaste tiden torde kunna räkna med, att plats
kan beredas för ett sammanlagt antal av 320 studerande i första årskursen, likväl
under normala förhållanden ett stort antal kompetenta inträdessökande skulle behöva
avvisas. ... . ■

Det antal ingenjörer, som vid varje tidpunkt behöver utbildas, är givetvis
svårt att fixera. Då emellertid utrymmet i chalmersska institutets nuvarande

24

byggnader, oavsett deras synnerligen otillfredsställande beskaffenhet, är i allt
för hög grad taget i anspråk och institutets nybyggnadsfråga således under
varje förhållande oundgängligen kräver eu mycket snar lösning, hava sakkunniga
redan vid planläggningen av de i betänkande I avhandlade nybyggnaderna för
institutets kemiska och fysiska institutioner gjort gällande, att siffran för antalet
ny till trädan de studerande, som borde läggas till grund för beräkningarna, icke borde
vara för snävt tilltagen, utan sådan att den kunde lämna utrymme för en överskådlig
tids utvecklingsbehov.

I nyssnämnda betänkande föreslogo sakkunniga, att institutets ombyggnad
skulle planeras för 200 studerande i första årskursen. Att vid planläggningen av
den nya högskolan underskrida detta antal kunna sakkunniga icke tillråda, med
hänsyn till det förut påvisade behovet av ingenjörer och speciellt sådana med
högre utbildning.

Sakkunniga hava emellertid ej heller funnit lämpligt att räkna med en
högre siffra än 200, då man vid överskridande av detta antal, såsom redan i betänkande
I framhållits, ej kan undgå en dubblering av ett flertal professurer. Vid
utarbetande av det nu föreliggande omorganisationsförslaget hava sakkunniga
nämligen efter noggrant övervägande utgått ifrån, att man vid den nya högskolan
bör bibehålla det i så gott som alla länder brukliga systemet att anordna
de tekniska högskolestudierna med bestämda kurser, så att en normalt begåvad
studerande utan överansträngning kan avlägga examen efter en viss beräknad tid.
De fördelar, som detta system erbjuder genom såväl tids- som kostnadsbesparing,
hava synts de sakkunniga avgörande — förutsatt att icke genom onödigt mångläseri
eller annars för högt uppdrivna fordringar överansträngning med därav
följande bristfällighet i kunskaper framkallas.

Vid ett sådant system, dä flertalet av de studerande, enligt vad erfarenheten
visat, kunna förväntas fullborda sina studier ungefärligen på beräknad tid, måste
man emellertid tänka sig ett begränsat antal studerande i samtliga obligatoriska
kurser, enär annars den handledning, som den enskilde läraren bör meddela varje
enskild studerande vid konstruktioner, laborationer och andra övningar, blir otillräcklig
ävensom tentamensarbete o. d. allt för betungande eller ock utfört på ett
otillfredsställande sätt.

Sakkunniga hava alltså kommit till den uppfattningen, att, för så vitt man
vill undvika en vittgående dubblering ao professurer, det antal studerande i första
årskursen, som avses komma att följa undervisningen i den utsträckning, som erfordras
för fullständig ingenjörsexamen, bör begränsas till c:a 200.

Beträffande antalet studerande i de högre årskurserna får man naturligtvis
räkna med någon avgång, men i stället torde tillkomma studerande, som följa
undervisningen endast i vissa ämnen, eller personer, som vid högskolan önska
utföra forskningsarbeten. Sakkunniga förutsätta således i det följande, att vid
den nya högskolan årligen intagas högst 200 ordinarie studerande i första årskursen
och att utrymme beräknas för samma antal även i de högre årskurserna.
Då sakkunniga av skäl som längre fram angivas hava för avsikt att föreslå den
normala studietiden till 4 år, skulle således den nya högskolan avses för ett
sammanlagt antal av c:a 800 studerande, fördelade med omkring 200 på varje
årskurs.

Vid bedömandet av den föreliggande frågan hava sakkunniga även tagit
hänsyn till den lägre tekniska undervisningens omorganisation, efter vars genom -

25

förande en både kvantitativ och kvalitativ förbättring i utbildningen av tekniker
med lägre kompetens är att förvänta. Ett led i denna omorganisation bleve också
chalmersska institutets lägre avdelning, i fall denna, såsom förut antytts, skulle
ombildas till tekniskt gymnasium jämte fackskolor, sedan den högre avdelningen
helt omorganiserats till högskola.

Antalet fackavdelningar och de studerandes fördelning
på olika fackavdelningar.

Sakkunniga hava funnit det vara av synnerlig vikt, att man genom den
nya högskolan åstadkommer icke endast eller i huvudsak en dubblering, utan
även en komplettering av den undervisning, som meddelas vid tekniska högskolan
i Stockholm, allt i den mån personliga och ekonomiska förhållanden göra sådant
möjligt. Därigenom bör nämligen, till gagn för ingenjörsutbildningen i dess helhet,
 en mångsidigare teknisk undervisning kunna komma till stånd inom landet.
En utökning av det antal fackavdelningar, som nu finnas vid chalmersska institutet,
 synes ur flera synpunkter böra undvikas, och hava sakkunniga ansett
nyssnämnda önskemål kunna vinnas dels genom läggningen av de fackliga tillämpnmgsämnena
och dels genom att föreslå en undervisning, som innesluter betydande
möjligheter till en differentiering av studierna i olika riktningar inom
eller på gränsen mellan skilda fack, samtidigt som den i främsta rummet tager
sikte på den tekniska högskoleundervisningens huvudändamål — att lämna de
studerande en på vetenskaplig grundval vilande gedigen allmän ingenjörsutbildning.

Sakkunniga hava därvid sökt taga hänsyn dels till det nuvarande ingenjörsbehovet
inom teknikens olika grenar och landets allmänna förutsättningar för
användning av högskolebildade ingenjörer dels till den ur ekonomisk synpunkt
önskvärda inbesparing av laboratorier och lärarkrafter in. m. som ett möjligast
begränsat antal fackavdelningar medför dels ock slutligen till de särskilda fördelar,
 Göteborg med omnejd erbjuder för viss teknisk undervisning.

För närvarande omfattar chalmersska institutets högre avdelning sex fackavdelningar,
 nämligen:

maskinbyggnadskonst,
skeppsbyggeri,
elektroteknik,
husbyggnadskonst,
väg- och vattenbyggnadskonst, samt
kemi och kemisk teknologi.

Sakkunniga anse, att samtliga dessa fack böra vara representerade vid den
nya högskolan, men att fackavdelningarnas antal bör reduceras till fem genom
att den nuvarande fackskolan för husbyggnadskonst sammanslås med den för
väg- och vattenbyggnadskonst till eu avdelning, benämnd fackavdelningen för

1. fackskolan för

2.

3. »

4.

5. »

3. »

4 —213081.

26

byggnadsteknik. Inrättandet av några nya fackavdelningar finna sakknniga,
såvitt nu kan bedömas, icke vara av behovet påkallat.

Utbildningen av arkitekter och bergsingenjörer skulle således helt förläggas
till tekniska högskolan i Stockholm. Någon brist på arkitekter, försåvitt
det gäller sådana med mera konstnärlig utbildning, torde för närvarande
icke föreligga och de nuvaranda utbildningsmöjligheterna inom detta fack synas
tills vidare kvantitativt sett vara tillräckliga. Hurusom husbyggnadsteknikens
intressen likväl skulle komma att tillgodoses vid den nya högskolan avhandlas i
det följande i samband med frågan om den närmare utformningen av en fackavdelning
för byggnadsteknik. Den bergsvetenskapliga undervisningen, vilken för
övrigt kräver en dyrbar utrustning, anse sakkunniga likaledes bliva, även med
avseende på möjligheten att intaga tillräckligt antal studerande, tillgodosedd genom
tekniska högskolan i Stockholm.

En fack avdelning för maskinbyggnadsteknik hava sakkunniga funnit väl
motiverad genom såväl landets traditioner på den mekaniska industriens område
som den höga utveckling, vartill denna industri nått fram, samt det därav följande
stora behovet av ingenjörer med matematisk utbildning ävensom med hänsyn
till den från industriens sida framhållna bristen på högskolebildade ingenjörer
inom olika industrigrenar, som rekryteras från detta fack.

En fackavdelning för skeppsbyggnadsteknik bör givetvis finnas vid den nya
högskolan. Sedan gammalt har skeppsbyggeriundervisning meddelats i Göteborg,
1 som genom sin framstående varvsindustri och högt utvecklade rederinäring
erbjuder gynnsamma förutsättningar för undervisningen inom detta fack.

Någon närmare motivering för behovet av en fackavdelning för elektroteknik
torde icke erfordras. Här må endast erinras om den fortgående elektrifieringen
av industri, lantbruk, järnvägar, hantverk, hushåll etc., vars nationalekonomiska
betydelse är allmänt erkänd.

Beträffande fackavdelningen för byggnadsteknik, omfattande väg- och vattensamt
husbyggoadsteknik, vilja sakkunniga framhålla, att utvecklingen av landets
kommunikationsleder, vattenfallens utbyggande samt det växande behovet av
tekniskt och ekonomiskt väl planerade fabriks-, affärs- och bostadsbyggnader förutsätta
god tillgång på ingenjörer inom olika områden av dessa fack och att således
efterfrågan på sådana ingenjörer under normala förhållanden kommer
att ökas.

I fråga om fackavdelningen för kemisk teknologi få sakkunniga erinra om,
att den kemiska industrien med avseende på produktionsvärde intager det främsta
rummet bland landets olika industrigrenar. Sakkunniga hava i det föregående
framhållit den alltjämt snabbt fortgående utvecklingen av denna industri, som till
stor del är grundad på landets speciella förutsättningar i befintliga naturtillgångar.
 Då dessutom en kemisk avdelning redan finnes vid Chalmers tekniska institut,
 synes således allt tala för att eu dylik bibehålies.

Sakkunniga föreslå alltså, att vid den nya högskolan inrättas fem, sålunda
benämnda fackavdelningar:

1 Undervisning i skeppsbyggeri upptogs hos oss först vid den år 1793 organiserade kgl.
konstruktionsinfonnationsskolan i Karlskrona, vilken 1844 övergick i kgl. skeppsbyggeriinstitutet, vilket
var förlagt därsammanstädes till år 1870 och därefter i Göteborg. År 1877 införlivades sistnämnda
skeppsbyggeriskola med chalmersska läroanstalten.

27

1. fackavdelningen för maskin byggnadsteknik (M),

2. » » skeppsbyggnadsteknik (S),

3. » » elektroteknik (E),

4. > > byggnadsteknik (B),

5. » » kemisk teknologi (K).1

Med stöd av föreliggande erfarenheter från tekniska högskolan och Chalmers
tekniska institut beträffande tillströmningen av inträdessökande samt de
allmänna förutsättningarna för utvecklingen inom olika fackområden anse sakkunniga,
 att det förut omnämnda antalet 200 studerande i första årskursen bör
fördelas sålunda på de olika fackavdelningarna:

M = 45
S = 20
E = 45
B = 55
K = 35

Summa 200

Emellertid hava sakkunniga vid de förberedande åtgärder, som vidtagits i
fråga om den nya högskolans planläggning, lagt särskild vikt vid att byggnaderna
må planeras så, att samtliga lokaler lätt kunna tillbyggas och utvidgas i
mån av framträdande behov.

Inträdesfordringarna.

I det föregående (sid. 17—18) har redogjorts för nu gällande inträdesfordringar
vid tekniska högskolan resp. Chalmers tekniska instituts högre avdelning
ävensom för de förhållanden, som lett till att numera ungefärligen samma inträdesfordringar
kommit att tillämpas vid båda läroanstalterna. Vid uppgörande av
förslag till läroplaner hava sakkunniga kommit till den uppfattningen, att det är
önskvärt att den inträdessökande i de för den tekniska utbildningen grundläggande
ämnena som regel besitter ett kunskapsmått ungefärligen motsvarande vad
som fordras i studentexamen på realgymnasium eller tekniskt gymnasium, detta
för att undervisningen i de första årskurserna må kunna läggas på ett sådant
plan, att den åsyftade tekniska utbildningen utan överansträngning medhinnes
under studietiden.

Sakkunniga anse sig därför böra föreslå, att för inträde vid den nya högskolan
skola gälla samma fordringar som för närvarande vid tekniska högskolan.
Rent praktiska skal tala ock för likformighet härutinnan vid båda läroanstalterna.
 Genom den avfattning, som givits tekniska högskolans stadgar, medgives
ock möjlighet även för andra än dem, som avlagt realstudentexamen, att
vinna inträde vid högskolan.

1 De föreslagna fackavdelningarna betecknas i det följande pä åtskilliga ställen med här ovan
angivna förkortningar sålunda: M., S., E., B. och K.

28

Fordran på praktik.

Frågan om den praktik, som bör fordras av de studerande antingen före
inträdet vid. högskolan eller sedermera under och i samband med studierna, har
sedan lång tid varit mycket omdebatterad.

1906 års kommitté för ordnandet av den högre tekniska undervisningen,
som ägnade frågan ett särskilt intresse, fann sig icke kunna förorda en obligatorisk
fordran på någon längre tids praktik före inträdet i högskolan, då fördelarna
av en dylik anordning icke ansågos kunna uppväga olägenheterna av att
studietiden framflyttades. Däremot ansåg sig kommittén böra strängt hålla på
att eleverna använde sina ferier till praktisk sysselsättning, så att de- erhölle en
viss tids dylik praktik före uppflyttningen till den årskurs, där det egentliga
studiet av tillämpningsämnena i allmänhet toge sin början. Kommittén, som i
sitt förslag till ändringar i tekniska högskolans stadgar icke uppställde någon
fordran på praktik för inträde vid högskolan, föreslog sålunda att i nämnda stadgar
skulle intagas en bestämmelse av följande lydelse (§ 25): »Ordinarie elev bör,
såvitt möjligt är, söka att under sommarferierna erhålla praktisk verksamhet;
och skall, innan han kan vinna inträde i fackskolans tredje årskurs, styrka, att
han haft sammanlagt minst sex månaders dylik verksamhet, som av styrelsen
godkännes.

I fråga om fackskolan för skeppsbyggnad må ovan omförmälda verksamhet,
 för att berättiga till inträde i tredje årskursen, ej omfatta kortare tid än
åtta månader.»

Den föreslagna ändringen har emellertid icke kommit i tillämpning.

För tekniska högskolan har under senare år varit stadgat, att elev bör,
såvitt möjligt är, söka att under sommarferierna erhålla praktisk sysselsättning
inom området för sin studieriktning, samt att han skall före inträdet i fackskolans
sista arskurs styrka, att han haft sammanlagt minst o månaders dylik verksamhet.
 Vid Chalmers tekniska institut fordras, undantagandes skeppsbyggnadsfacket,
 för inträde i fackskola (högre avdelningens andra årskurs) minst 6 månaders
^ praktisk verksamhet. För inträde i skeppsbyggerifackskolan fordras minst
9 månaders praktik och för avgångsexamen frän samma fackskola att under sammanlagt
minst 18 månader hava praktiskt deltagit i skeppsbyggeriarbete.

I den under innevarande år utfärdade nya examensstadgan för tekniska
högskolan föreskrives, att för avläggande av slutexamen skall fordras, vid skeppsbyggnadsfackavdelningen
praktisk verksamhet under 12 månader, vid fackavdelningen
för kemi och kemisk teknologi under 4 månader — varav minst 2 efter
genomgåendet av första årskursen — och vid övriga fackavdelningar under 6
månader.

Sakkunniga anse för egen del icke möjligt att uppställa generella regler
för praktiken. Den är påtagligen av mindre vikt för studerande med mera vetenskaplig
läggning och vilka sakna det praktiska sinne, som är nödvändigt för en
arbetsledare eller industrichef. De tekniska högskolornas störa moderna laboratorier
torde vara tillräckliga för att för sådana studerande göra nödiga demonstrationer
angående materialens behandling m. m. Om dessa demonstrationer
icke skulle visa sig fullt tillfredsställande, kunna vidare lärarna säkerligen med -

29

verka till, att dessa studerande beredas tillfälle att under sommarferierna komplettera
sin teoretiska utbildning genom studier vid lämpliga industriella anläggningar.
 För personer, viJka skola direkt deltaga i det industriella arbetet såsom
arbetsledare eller industrichefer, kan det däremot anses vara mycket lämpligt
att någon tid deltaga såsom kroppsarbetare, naturligtvis helst inom den industrigren
de ämna ägna sig åt, dock utan anspråk på att denna utbildningsperiod skall
i alla delar bibringa den studerande så fullständiga kunskaper inom resp. specialfack,
 att han personligen skall kunna utföra de arbeten, som han sedermera
kommer att leda. Emellertid bör ban förvärva så pass god inblick i arbetet, att
han kan kritiskt bedöma de metoder, som användas. En blivande arbetsledares
praktik bör även vara avsedd att skaffa honom den erfarenhet, som är nödvändig
för att han skall kunna rätt uppskatta kroppsarbetets betydelse och personligen
förmå bedöma de anställda, såväl underbefäl som arbetare, vilket nästan förutsätter
att han vid unga år arbetat sida vid sida med sådana anställda.

Utan att ytterligare ingå på frågan om praktikens betydelse för den tekniska
undervisningen vilja sakkunniga förorda, att bestämmelserna i den nya
examensstadgan för tekniska högskolan i Stockholm försöksvis tillämpas även
vid den nya högskolan. Av den för skeppsbyggnadsavdelningen föreskrivna praktiska
verksamheten böra 6 månader fullgöras före inträdet i tredje årskursen.
Emellertid anse sakkunniga i anslutning till vad ovan anförts, att befogenhet bör
inrymmas åt lärarekollegiet att för särskilda fall medgiva lindring eller befrielse
härutinnan, exempelvis för studerande som önskar inrikta sig på teknisk vetenskaplig
forskning eller som väljer ämneskombinationer, där fordran på viss tids
praktisk verksamhet kan tänkas bliva av jämförelsevis ringa betydelse.

Studietiden. I

I det föregående har förutsatts en fyraårig studietid vid samtliga fackavdelningar.
 Vid frågans övervägande har ingående dryftats den från industriellt
håll ofta uttalade önskan att de unga ingenjörerna så tidigt som möjligt må
komma ut i det praktiska livet. Emellertid hava sakkunniga, med hänsyn till de
höga krav som ställas på högskoleundervisningen, kommit till den uppfattningen,
att en dylik begränsning av studietiden till mindre än fyra ar numera icke är möjlig
utan överansträngning av de studerande, för så vitt man i de lör en fullständig ingenjörsutbildning
erforderliga läroämnena skall med tillfredsställande resultat
medhinna en undervisning av sådant omfång, att den kan sägas motsvara en teknisk
högskolas ändamål. De erfarenheter, som härutinnan vunnits vid såväl tekniska
högskolan som chalmersska institutet, hava ytterligare stärkt de sakkunniga
i denna uppfattning, iledan 1906 års kommitté fann efter grundlig undersökning
av förhållandena en fyraårig studietid vara nödvändig för samtliga
fackavdelningar vid tekniska högskolan, undantagandes likväl den kemiska avdelningen,
 där en treårig lärokurs då ansågs tillräcklig. Jämväl vid sistnämnda
fackavdelning har emellertid numera införts en fyraårig studietid.

I detta sammanhang vilja sakkunniga erinra, att även erfarenheten från
andra länder visar, att man icke ansett sig höra räkna med en kortare normalstu -

30

dietid än fyra år. I Norge, där en efter moderna principer organiserad teknisk
högskola nyligen inrättats i Trondhjem, är studietiden fyraårig, likaså i Finland
(Helsingfors). I Danmark är den beräknade minimitiden vid Polyteknisk Lmreanstalt
i Köpenhamn fyra och ett halvt år, vilken tid där dock i regel avsevärt
överskrides. I Tyskland och Schweiz är den beräknade studietiden vid de tekniska
högskolorna genomgående fyraårig, likaså i Förenta Staterna. Beträffande
sistnämnda land bör dock ej förbises att förkunskaperna vid inträdet i de tekniska
högskolorna respektive de tekniska fakulteterna vid universiteten äro betydligt
lägre ap i Sverige och alla övriga ovannämnda länder, men att å andra sidan
tendensen i Förenta Staterna nu tyckes vara att utsträcka utbildningstiden för
ingenjörer till fem år — det har till och med varit på tal att öka densamma
till sex år.

För en kategori av studerande hava dock sakkunniga tänkt sig att studietiden
skulle kunna förkortas, nämligen för sådana som genomgått tekniskt gymnasium
och därigenom förvärvat en hel del tekniska insikter samt färdighet i
ritning. Sådana studerande borde givetvis ej behöva deltaga i all den undervisning
i ritning och vissa tekniska läroämnen, som måste anordnas för abiturienter
från realgymnasium. Utan att det synts nödvändigt att nu i detalj söka fixera
läroplaner för denna kategori av studerande, anse sakkunniga att med den grad av
frihet i studiesättet, som man tänkt sig tillämpad vid den nya högskolan, en
tidsbesparing av exempelvis intill ett år borde kunna i gynnsamt fall vinnas av
dessa studerande.

Allmänna synpunkter beträffande undervisningen
m. m.

Vetenskap- Teknikens och industriens snabba utveckling har under de senaste årtion lig

grundval dena framtvungit en mängd nya studieämnen och specialstudier vid de tekniska läroningen-be-
anstalterna- Nya önskemål, som härutinnan alltjämt komma att framställas, böra
gr ansning av givetvis beaktas, men det måste noga övervägas, i vad mån de äro berättigade.
>mångläse- Det gäller nämligen att söka skapa en organisation, vilken, samtidigt som den är ägnad
riet*• att kunna anpassas _ efter tidens krav, i främsta rummet tager sikte på att giva

den blivande ingenjören en solid tekniskt vetenskaplig grundval för hans framtida
arbete. Genom ett för långt drivet månglasen löper man fara att inkräkta
på den så ytterst viktiga grundläggande utbildningen. Vid en teknisk högskola
kunna de studerande i varje fäll icke erhålla en sådan utbildning, att de vid sin
avgång utan vidare kunna självständigt åtaga sig större tekniska uppgifter eller
bliva driftsingenjörer, än mindre ledare av industriella verk. Därför fordras nämligen
såväl den praktiska utbildningens erfarenhet som jämsides därmed bedrivna
ingående specialstudier. En högskola kan och bör endast lägga den vetenskapliga
grundvalen och väcka intresset för självständigt arbete inom ingenjörsverksamhetens
olika grenar, medan den mera speciella utbildningen för visst arbetsområde
måste av den blivande ingenjören förvärvas genom iakttagelser och fortsatta studier
på egen hand efter utträdet i det praktiska livet. Sakkunniga ansluta sig
därför till den uppfattningen, att undervisningen så mycket som möjligt bör in -

31

riktas på att understödja och utveckla de studerandes anlag och begåvning för en
framtida självständig verksamhet.

Sakkunniga vilja i detta sammanhang ytterligare understryka, att enligt
deras mening, såsom redan av det tidigare anförda torde framgå, en av de viktigaste
synpunkterna vid undervisningens ordnande är undvikandet av överansträngning
och mångläseri. Eljest icke blott skadas de studerandes hälsa utan även
resultatet av undervisningen bliver till god del illusoriskt, enär det lyckliga
genomgåendet av tentamen i ett stort antal ämnen icke garanterar att kunskaperna
verkligen äro tillgodogjorda och smälta. Genom en i huvudsak obligatoriskt
ordnad undervisning kan givetvis den stora fördelen av tidsbesparing vinnas,
men fara är, att man bygger för mycket härpå och överbelastar de studerande.

Om dessa äro jäktade under hela studietiden med att nödtorftligen klarera sina
tentamina, så alstras ock hos dem ofta olust och ibland, hos de mindre begåvade,
stundom självöverskattning, stundom en omotiverad misstro till den egna förmågan.
Sakkunniga anse, att överansträngning, huvudsakligen beroende på mångläseri och
medtagande av mindre viktiga ämnen, alltjämt delvis förekommer vid våra högre
tekniska läroanstalter, i synnerhet vid chalmersska institutet under dess nuvarande
organisation, och att det vid omorganisationen är av största vikt att undvika dylik.

Den med hänsyn till praktiska och ekonomiska konsekvenser lämpligaste Fördjupade
lösningen av frågan om studieplaner anse sakkunniga kunna vinnas genom en grundlägmedelväg
mellan kursläsning och fritt ämnesval. Vid upprättandet av förslag till ^roJi fritt
timplaner för de olika fackavdelningarna hava sakkunniga sökt väl tillgodose de ämnesval.
grundläggande ämnena, såväl allmänna som fackliga, därvid jämväl de senare
framskjutits’ till möjligast tidigt stadium. Vidare har rymlig tid anvisats åt övningar
och laborationer för att de studerande skola bliva i tillfälle att utan överansträngning
väl tillgodogöra sig och smälta den teoretiska utbildningen. Undervisningen
i de grundläggande ämnena har således i huvudsak förlagts till första
och andra årskurserna samt avsetts att i största möjliga utsträckning bliva gemensam
och av ungefärligen samma omfattning för flertalet fack, nämligen de
som äro huvudsakligen grundade på mekanik och fysik. För studerande, som kunna
anses för sina specialstudier vara i behov av mera vidgade kunskaper i sådana
grundläggande ämnen som matematik, fysik och mekanik, skulle tillfälle beredas
till frivilliga fortsättningskurser i dessa ämnen i tredje eller fjärde årskurserna.

Det medgivna fria ämnesvalet har ansetts böra delvis taga sin början redan i
tredje årskursen. Härigenom böra mera fördjupade studier kunna medhinnas på
samma gång erforderlig tid vinnes för examensarbetet och ett gott resultat av detsamma
torde kunna förväntas.

I likhet med vad fallet sedan länge är vid de tyska tekniska högskolorna
och under senare år även vid de tekniska högskolorna i Sverige och Norge, föreslå
sakkunniga, att det sista läsårets vårtermin, alltså den sista studieterminen,
anslås till de studerandes träning för självständigt arbete. Detta arbete betecknas
här i likhet med bruket vid tekniska högskolorna i Stockholm och Trondhjem
som examensarbete. Ändamålet därmed är således att vederbörande skola få pröva
sina krafter på nya uppgifter, en sak vars värde enligt sakkunnigas mening knappast
kan överskattas, då det gäller utbildningen av ingenjörer, av vilka man
hoppas att de framdeles skola visa sig i stånd att föra industrien framåt. En
sådan person bör nämligen — för att citera ett uttalande av en framsynt industri -

32

man vid en bemärkt diskussion — »kunna konsten att på egen band taga sig fram
till ökat vetande ock därför hava någon vana vid att forska och tänka». Uppgifterna
för examensarbetet anse sakkunniga böra bestämmas av respektive lärare
med beaktande av eventuella förslag eller önskemål från de studerandes sida.

I detta sammanhang anse sig sakkunniga jämväl böra framhålla, att en
studerande, som icke avlagt fullständig avgångsexamen, likväl bör vara berättigad
att erhålla intyg om de betyg, han under sina studier må hava förvärvat i olika
ämnen.

Ökade möj- Un på i avsevärd grad fritt ämnesval baserad fackutbildning, delvis med

ligheter till stöd av fortsatta studier i därför grundläggande teoretiska ämnen, anse sakkunieknisk
vt- niga bäst motsvara förhållandenas krav, dä en anpassning efter utvecklingen lätinomland
t ^or(^e .kunna vinnas med en sådan anordning. Redan den omständigheten,
e" att undervisningen vid den nya högskolan skulle omfatta områden, som ej äro
särskilt representerade vid tekniska högskolan i Stockholm, innebär i och för sig
en ökad möjlighet till specialutbildning. Därjämte anse sakkunniga, att tillfälle
till ytterligare differentiering bör kunna vinnas genom att de studerande i
största möjliga utsträckning medgivas fritt val av ämnen ej blott inom de olika
facken utan jämväl av sådana, som falla inom eller på gränsen till andra fack.

Den av utvecklingen påkallade differentieringen i delar av undervisningen
v id de två läroanstalterna i Stockholm och Göteborg bör kunna bliva till fromma
såväl för tekniken genom ökade tekniska utbildningsmöjligheter inom landet som
för den tekniska vetenskapen. De nya professurer, som betingas av en dylik
anordning, skulle företräda för landet viktiga näringsintressen och kunna såsom
centralpunkter för vetenskaplig forskning inom delvis nya hittills mindre odlade
områden förväntas få en stor betydelse för teknikens framåtskridande.

Dör utnyttjandet av7 de ökade utbildningsmöjligheter, som de båda läroanstalterna
tillsamman skulle erbjuda inom flera områden än som lämpligen kunna
tänkas företrädda vid endera högskolan, hava sakkunniga även tänkt sig, att ett
visst samarbete mellan de båda högskolorna skulle kunna äga rum. Sålunda
borde hinder ej förefinnas för en studerande, som exempelvis påbörjat sina studier
vid endera av högskolorna, att fortsätta och avsluta desamma vid den andra, varigenom
han skulle bliva i tillfälle att genom lämplig ämneskombination skaffa sig
en mera passande utbildning för sin framtida verksamhet än vad eljest vore fallet.

Slutligen vilja sakkunniga här erinra om de sedan långt tillbaka dryftade
planerna på införande av en teknisk doktorsgrad vid tekniska högskolan i Stockholm.
 Med uttalande av sin anslutning till dessa planer förutsätta sakkunniga
att i sinom tid en liknande anordning må införas jämväl vid en omorganiserad
teknisk högskola i Göteborg, men hava icke anledning att här närmare ingå på
frågan. Erforderliga reservutrymmen för de med doktorsgradens vinnande möjligen
förbundna studie- och forskningsarbetena kunna för avsevärd framtid beräknas
disponibla och några nämnvärda kostnader kunna icke antagas förenade
med ifrågavarande planers genomförande.

33

Utbildning i ekonomiska, sociala och administrativa

ämnen.

Teknikens hastigt stegrade betydelse för näringslivet i dess olika former,
därigenom även för landets administration och sociala liv, har sedan länge föranlett
krav på att den tekniska undervisningen må upptaga ökat utrymme för
ämnen, avsedda att belysa näringslivets och hela det svenska folkhushållets verksamhet
och framtidsuppgifter på grundval av eller i samband med tekniska vetenskaper.
 Sålunda fäste redan 1906 års kommitté för den högre tekniska undervisningens
ordnande uppmärksamheten på, att från flera håll med skärpa framhållits
nödvändigheten av att högskoleeleverna i vidsträcktare mån än genom den korta
frivilliga kurs i nationalekonomi och näringslagstiftning, som på den tiden förekom,
 erhölle undervisning i merkantila, juridiska, administrativa och sociala
ämnen. Kommittén fann för sin del, att dylika kunskaper, förutom den uppenbara
praktiska betydelsen därav, jemväl skulle hava värde för den mera formella
utbildning, som teknikerna ofta sakna och vilken vore en väsentlig förutsättning
för deras användning i allmänna värv.

Denna sida av ingenjörsutbildningen är tvivelsutan av sådan betydelse och
har under de senaste aren tilldragit sig så stort intresse, att frågan om dess
behöriga tillgodoseende ansetts böra göras till föremål för särskild undersökning.
Därvid vilja dock sakkunniga, under hänvisning till å ena sidan sin allmänna
uppfattning av faran av mångläseri, å den andra de av teknikens egen snabba
utveckling framkallade primära kraven på den tekniska högskoleutbildningen, på
förhand betona nödvändigheten av återhållsamhet ifråga om obligatoriska lärokurser
på ifrågavarande områden.

Till en början må erinras därom att, såsom av det följande framgår, åtskilligt
under det senaste årtiondet gjorts för att bättre tillgodose ifrågavarande
krav, bl. a. genom undervisning i s. k. industriell ekonomi, men främst genom
att man sökt i den fackliga utbildningen mera än förr framhäva ekonomiska
grundsatser och synpunkter, helt visst den mest fruktbärande formen för dylik
undervisning och därtill krävande varken tid eller kostnader. Med den allmänna
utvecklingen hava emellertid anspråken på specialundervisning vuxit, tagande sig
uttryck även i förslag om utbildning av ingenjörer till förvaltningstjänst med
särskild inriktning på ekonomiska och administrativa ämnen, i syfte att bereda
de tekniska synpunkterna större inflytande vid förvaltningen av landet och dess
näringsliv.

Här nedan sammanställes vad som för närvarande ingår i tekniska högskolans
och chalmersska institutets läroplaner av sådana undervisningsämnen,
som kunna sägas avse att skola de studerande i ekonomiskt avseende samt för
avvändning i allmän och privat förvaltningstjänst.

5—213081.

Kravet på
ökat utrymme
inom den
tekniska undervisningen

för ekonomiska,
 sociala
och administrativa -

Ekonomiska
o. d. ämnen
å de nuvarande
studieplanerna.

34

Utländska
förhållanden:
fackskolor
för
>förvaltning
singenjörer»
och
driftsledare.

Vid tekniska högskolan:

Rättskunskap, i regel förlagd till tredje årskursen.

Nationalekonomi, i regel förlagd till fjärde årskursen.

Bokföring, som är ett frivilligt ämne och föreläses vartannat läroår.

Hygien, även omfattande yrkeshygien.

Teknisk hygien — omfattande dels en specialkurs för fackavdelningen för
kemisk teknologi, dels en allmän kurs för de övriga fackavdelningarna — föreläses
i tredje och fjärde årskurserna.

Fabrikshygien för fackavdelningen för maskin byggnadsteknik.

Byggnadshygien för fackavdelningen för arkitektur.

Industriell ekonomi för fackavdelningarna för maskinbyggnadsteknik, skeppsbyggnadskonst
samt elektroteknik föreläses i fjärde årskursen.

Industriell ekonomi för fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnadskonst,
 bergsvetenskap samt arkitektur föreläses i fjärde årskursen.

Industriell ekonomi för fackavdelningen för kemisk teknologi och en del
av bergsvetenskapliga fackavdelningen.

Undervisningen i dessa ämnen meddelas av docenter och speciallärare.

Vid chalmersska institutets högre avdelning:

Bokföring för högsta årskursen av samtliga fackavdelningar.

Byggnadshygien för högsta årskursen av fackavdelningarna för maskinbyggnadskonst,
 väg- och vatten- samt husbyggnadskonst.

Industriell ekonomi för högsta årskursen av samtliga fackavdelningar.

Skyddslagstiftning och skyddsteknik, frivilligt ämne för högsta årskursen
av samtliga fackavdelningar.

Dessutom hava de studerande på institutets bekostnad fatt åhöra föreläsningar
i nationalekonomi vid Göteborgs högskola. I

I utlandet har man på en del håll gått längre på ifrågavarande utbildningsområde.
 Vid tekniska högskolan i Charlottenburg finnes sedan närmare 20
år tillbaka en fristående studieriktning för »torvaltningsingenjörer» inom fackavdelningen
för maskinbyggnadsteknik. Fn kortfattad redogörelse för läggningen
av denna utbildning torde här vara av intresse.

Inträdesfordringarna äro mogenhetsbetyg från gymnasium samt ett års
praktik som vanlig arbetare i någon industri. Högskolestudierna omfatta 8 terminer
och sönderfalla i två delar. Under en första tvåårig del studeras huvudsakligen
matematik, naturvetenskap, teknologi och nationalekonomi. Efter absolvering
av denna kurs avlägges en förberedande examen, varvid särskild vikt lägges
vid nationalekonomi. Utan omfattande kunskaper i sistnämnda ämne bliver ingen
studerande godkänd. Under de återstående 4 terminerna föreläses huvudsakligen
i ekonomiska och juridiska ämnen, men även i tekniskt-ekonomiska, t. ex. kraftutvinning,
 kraftfördelning och kraftutnyttjning inom olika områden av statlig,
kommunal och privat verksamhet, byggnadskonstruktioner och byggnadssätt, teknisk
hygien etc. Hand i hand därmed går utbildningen i statsrätt och förvaltningskunskap,
 yrkeslagstiftning och sociala författningar. Nationalekonomi stu -

35

deras vidare i anslutning till den första grundläggande delen ävensom finansvetenskap,
 finanspolitik, bank- och börsväsen o. s. v. Mycken uppmärksamhet
ägnas åt levande språk och ingen godkännes i slutexamen utan grundliga kunskaper
i franska och framför allt engelska.

Rörande erfarenheterna av denna utbildning hava sakkunniga inhämtat,
att examen i förvaltningstjänst icke anses lätt och avlagts blott av relativt få
studerande. Av hela det antal studerande, som åren 1905—1919 utexaminerats
från fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik, eller 1833, hade sålunda endast
70 valt denna studieriktning, motsvarande omkring 4 %.

I England bedrives den tekniska högskoleundervisningen huvudsakligen
genom till universiteten anslutna tekniska fakulteter, varav automatiskt följer
en mera humanistisk läggning av studierna, även på det tekniskt-ekonomiska området.
 Vid universiteten avlägges examen »bachelor of arts» (B.A.) som grundläggande
icke blott för tekniskt-industriella utan även för kommersiella och administrativa
befattningar. Genom kombinationen med universitetsundervisningen
har emellertid den tekniskt-vetenskapliga utbildningen hittills utan tvivel blivit
lidande, och åtgärder planeras nu i syfte att avhjälpa denna brist.

Som ett led i denna strävan och för att åstadkomma en mera intim kon- ''Tillfälliga
takt med industrien har i England föreslagits, att framstående industrimän med/örefdsspeciella
vetenskapliga insikter inom sitt fack skulle (i egenskap av titulärpro- nin9skurser
fessorer) inom de tekniska fakulteterna föreläsa över ämnen från sin praktiskay^^°Je“a?*
verksamhet. En liknande anordning har tillfälligt förekommit jämväl hos oss/praktiska
och åtskilligt talar för att man även i fortsättningen i lämpliga fall anlitar dennahref.
väg. Såsom ett i och för si" tilltalande exempel på en dylik undervisning kan
förtjäna framhållas den inledningskurs, som första gången under höstterminen
1920 anordnades för de nytillträdande studerande i Technische Hochschule Charlottenburg,
 fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik, med syfte att lämna en
orienterande översikt av maskinteknikens användning i och betydelse för det industriella
och praktiska livet i allmänhet, över nedan angivna 11 ämnen höllos
föreläsningar av lika många framstående fackmän, vardera under halvannan timme:

1) Det ekonomiska sammanhanget mellan konstruktion, tillverkning och
finansiell framgång.

2) Material- och tillverkningsteknik.

3) Yärmeekonomi.

4) Kraftproduktion.

5) Kraftfördelning.

6) Arbetsmaskiner.

7) Kommunikations- och transportväsen.

8) Byggnadsanläggningar.

9) Maskinbyggnadsteknikens matematiskt-mekaniska underlag.

10) Maskinindustriens ställning i folkhushållningen.

11) Det ekonomiska livets rättsliga förhållanden.

Till dessa föreläsningar anslöto sig grundligt förberedda studiebesök vid
välordnade fabriker och anläggningar i Berlin med omnejd.1 1

1 Föreläsningskursen ingick som led i en studiereform i angiven avöikt att förbättra studiernas
»verkningsgrad» och avlasta timplanen genom en viss kombination av obligatoriska föreläsningar. Belysande
är ett härtill fogat uttalande att man därigenom även ville bereda de unga ingenjörsiimnena möjlighet
och tillfälle till studium av de sköna konsterna och till nödvändiga kroppsövningar, allt i syfte att
»uppnå den önskvärda överlägsenheten hos landets ingenjörer i den kommando världskonkurrensen».

36

1918 års Av särskilt intresse för omhandlade frågor är, att riksdagen år 1918 med

riksdag om anledning av motion nr 232 i andra kammaren (av hr Lubeck m. fl.) hemställde
Tstpatfstikurtm ,K?ns1- Ma.:i:t om utredning och förslag angående inrättande av en professur i
och folkhus- statistik och folkhushållslära vid tekniska högskolan, och hava härav föranledda uthållslära
vid talanden ansetts böra närmare omnämnas. Motionen hänvisade till sannolikheten
tekniska hög- av att utrymme å den visserligen hårt belastade läroplanen för detta viktiga
skolan. studium borde kunna vinnas utan nämnvärt inkräktande på det tekniskt vetenskapliga
resultatet genom ökad valfrihet i fråga om mindre betydande tillämpningsämnen
inom resp. fackavdelningar. Man insåg svårigheten att hos en person
samla undervisningen i båda de nämnda ämnena, men hänvisade till att den
modernt utbildade statistikern vanligen ägde vetenskaplig utbildning även i folkhushållslära.
 Därjämte framhölls, hurusom en dylik vid tekniska högskolan anställd
vetenskapsman finge anledning att ägna synnerlig uppmärksamhet särskilt åt den
svenska industriens statistik och ekonomi samt att genom vetenskaplig verksamhet
bidraga till spridande och ökande av kunskapen därom.

Sistnämnda synpunkt underströks av tekniska högskolans lärarekollegium,
som i ett första yttrande till vederbörande utskott uttalade, att det för industrien
och för växelverkan mellan industri och finansväsen torde vara av betydelse, att
en målsman för ovannämnda ämne bundes vid tekniska högskolan. Härigenom
skulle en vetenskapsman sättas i tillfälle att ingående studera industriellt statistiska
problem och följa sambandet mellan teknik, industri och finansväsen, liksom
ock industrien härigenom skulle erhålla en fackman att hänvända sig till för
inhämtande av råd och upplysningar. Med hänsyn till undervisningens inpassande
i studieplanerna ansåg kollegiet önskligt att uppdela densamma i en obligatorisk
och en frivillig del, den förra omfattande framför allt statistiken och därjämte
grunderna för folkhushållsläran.

Svenska teknologföreningen framhöll i ett genom särskilda kommitterade
avgivet yttrande, att av hela undervisningstiden för närvarande endast ungefär 3
procent vore anslagna till ekonomiska och organisatoriska ämnen och uttalade
därefter bl. a. följande:

»Om statistikens betydelse för en i praktiken arbetande ingenjör kunna
knappast meningarna vara delade. Det misstroende mot nämnda vetenskap, som
på sina håll tidigare varit och kanske delvis ännu är rådande, har sin grund just
i den stora okunnigheten om dess arbetsmetoder och resultat, som tyvärr förefinnes
även bland personer, som för sin verksamhet äro i hög grad beroende av
densamma, och varigenom misstag och felaktiga slutsatser ofta uppstå. Så mycket
större är vikten, att ingenjörerna, som kanske i högre grad än de flesta andra
yrkesgrupper äro hänvisade till statistikens hjälp, redan under sin utbildningstid
få inhämta tillräckligt mycket av dess grunder för att i praktiken kunna rätt
använda och för sina ändamål förarbeta tillgängligt eller speciellt anskaffat statistiskt
material.

Utom de allmänna matematiska grunderna bör den blivande ingenjören
även inhämta tillämpningar på en del viktigare områden samt genom övningar
gorå sig förtrogen med arbetsmetoderna, så att hans kunskaper ej bliva av enbart
teoretiskt utan även av verkligt praktiskt värde.

Är sålunda betydelsen av den föreslagna professuren ur synpunkten av
ingenjörsutbildningen obestridlig, torde den vara ej mindre önskvärd med hänsyn
till nödvändigheten att skaffa en centralpunkt för en verklig tekniskt-statistisk

37

vetenskap. Statistiken och tekniken äro två så skilda områden, att hittills knappast
någon verklig samverkan dem emellan ägt ram, till bådaderas — ej minst
teknikens — skada. Genom upprättandet av en professur i statistik vid tekniska
högskidan beredas möjligheter att åstadkomma en bättre sakernas ordning, i det
att innehavaren av denna befattning lämpligen kan och bör ägna en del av sin
tid åt att belysa och bearbeta de speciellt tekniska statistiska problemen.»

Med hänsyn till studieplanen både teknologföreningen i likhet med lärarekollegiet
hänvisat till möjligheten att ordna delar av undervisningen som valfria,
därvid dessa, omfattande speciella tillämpningar, skulle studeras av elever, vilkas
anlag eller sannolikt blivande verksamhet kunde göra ett sådant studium önskvärt.
 Slutligen framhöll föreningen, att om ej ett tillräckligt antal ordinarie
undervisningstimmar och studerande kunde uppnäs för att efter nuvarande skäligen
godtyckliga normer motivera en professur, detta ej borde få utgöra ett hinder för
professurens inrättande. Det vore nämligen av största vikt, att innehavaren av
ifrågavarande lärår befattning bereddes en sådan ställning, att han kunde hava
sin verksamhet vid högskolan och vad som därmed omedelbart sammanhörde till
sin huvuduppgift, detta ej minst på grund av vad som ovan sagts om betydelsen
av en tekniskt-statistisk vetenskap.

Sedermera har vid tekniska högskolan enligt Kungl. Maj:ts uppdrag verk- Utredning
ställts av riksdagen begärd utredning i saken, och har dess lärarekollegium i av tekniska
skrivelse den 20 mars 1919 till högskolans styrelse avgivit utförligt yttrande i lårarekolle1''rågan.
 Lärarekollegiet har däri vidhållit sin uppfattning, att särskilt införandet (J{um
av undervisning i statistik skulle vara av mycket stor betydelse, i det att erfarenheten
visat att frånvaron av denna undervisning ofta nog sätter ingenjören ur
stånd att rätt. bedöma erhållna resultat och att av dessa resultat draga de rätta
slutsatserna. Även folkhushåilsläran har lärarekollegiet ansett vara av synnerlig
vikt för ingenjörsutbildningen.

Rörande statistikens betydelse för ingenjörsverksamheten framhåller lärarekollegiet,
 hurusom varje ingenjör i såväl olfentlig som enskild tjänst, som söker

Eå självständigt sätt angripa honom mötande uppgifter, ofta under sin verksamet
råkar på problem, för vilkas lösande en god statistisk underbyggnad är av
största betydelse. Bland desss problem må nämnas frågor om arbetslön och
arbetsintensitet, olika avlöningssystem, sannolika utvecklingsbehov vid planläggning
och drift av elektriska anläggningar, vattenledningar, järnvägar och andra
tratikmedel.

För att emellertid statistikundervisningen skall bliva till verklig nytta,
måste den byggas på verkligt vetenskaplig, d. v. s. för tekniska högskolans vidkommande
matematisk grundval. Lärarekollegiet anser därför oundgängligen nödvändigt,
 att statistikundervisningen vid tekniska högskolan grundas på en kurs
i matematisk statistik. I korthet skulle undervisningen enligt lärarekollegiets
mening omfatta historisk framställning av statistikens utveckling. Vidare det
statistiska materialet, dess insamlande och bearbetning enligt numeriska och granska
metoder samt Sveriges officiella statistik, sannolikhetskalkyl, frekvenskurvor,
felteori, korrelation, utjämningsräkning och interpolation samt tillämpningar på
olika ingenjörsområden.

Beträffande folkhushåilsläran anser lärarekollegiet, att den lämpligast bör
byggas på den nuvarande undervisningen i nationalekonomi, utvidgad i vissa
avseenden, och skulle undervisningen bl. a. omfatta en kurs i Sveriges näringsliv

38

med tyngdpunkten förlagd till någon viktigare del därav, en framställning av
konjunkturläran och konjunkturbedömningens problem, en kortare framställning av
bankväsendet samt av arbetarrörelsens, arbetsmarknadens och socialförsäkringens
viktigare spörsmål.

Efter närmare utredning har lärarekollegiet funnit de båda förenämnda
ämnenas sammanförande under en lärare svårt att realisera, då nämligen de flesta
vetenskapsmän, vilka numera välja nationalekonomien till sitt huvudämne, ej äro
matematici till sin utbildning utan humanister. Kollegiet har på närmare anförda
skäl stannat vid att föreslå en professur i statistik och en speciallärare i folkhushållslära.

Den tid, som torde vara behövlig för ovannämnda ämnen, anser lärarekollegiet
efter företagen utredning utgöra cirka 90 föreläsningstimmar i statistik
och cirka 60 i folkhushållslära samt dessutom cirka 60 övningstimmar i statistik.
Ovannämnda timantal för statistiken är ej fullt så stort, som det vanliga för
professur vid tekniska högskolan. Lärarekollegiet anser emellertid, att denna
omständighet icke bör få lägga hinder för inrättandet av professur i ämnet och
detta framför allt av ovan anförda skäl rörande betydelsen av att vid tekniska
högskolan bindes en fackman på detta område. Dessutom funnes naturligtvis
tillfälle att utöka professorns föreläsningstid genom anordnandet av speciella frivilliga
föreläsningskurser. Dessa föreläsningar skulle då följas av sådana studerande,
vilka ämnade fördjupa sina kunskaper i detta ämne. Eventuellt borde även tagas
i övervägande huruvida ej dessa speciella föreläsningar kunde tänkas offentliga
för att lämna redan utgångna ingenjörer och andra tillfälle att vidga sitt
vetande.

Den statistiska undervisningen enligt ovan föreslagna program bör enligt
lärarekollegiets mening uppdelas i tre delar: en inledande kurs, omfattande den
historiska delen och grunderna för statistikens teori, en andra del, omfattande en
fördjupad behandling av statistikens problem och undervisning i numeriskt räknande
och mekaniska hjälpmedel för räknandet samt en tredje del omfattande tilllämpningar
på olika ingenjörsområden. Den inledande kursen anses lämpligen
kunna vara obligatorisk för fackskolorna M, E och Y och frivillig för övriga
fackskolor, de båda senare kurserna helt frivilliga.

Undervisningen i folkhushållslära bör enligt lärarekollegiets åsikt fördelas
på 2 kurser, en grundläggande kurs motsvarande den nuvarande undervisningen i
nationalekonomi och en påbyggnad sk urs på denna, den förra kursen i huvudsak
obligatorisk, det senare däremot lämpligen frivillig.

Sakkunnigas Då sakkunniga tagit ställning till här ovan avhandlade spörsmål, hava de

förslag. kommit till den uppfattningen, att en särskild fackavdelning för tekniskt ekonomisk,
 organisatorisk och administrativ utbildning för närvarande icke bör ifrågakomma.
 I Amerika och än mer Tyskland med dess talrika tekniska högskolor
och mångskiftande studieriktningar bär en dylik anordning lättare kunnat genomföras
och synes man i varje fall hava anledning att avvakta mera påtagliga resultat
därav än som hittills föreligga. Däremot anse sakkunniga mycket angeläget,
 att å undervisningsplanen för samtliga fackavdelningar vid den nya högskolan
genom inskränkning av mindre väsentliga ämnen utrymme beredes åt såväl
obligatorisk som frivillig undervisning i statistik och folkhushållslära (nationalekonomi)
inriktad på teknikens och näringslivets inbördes ställning till varandra.

39

I fråga om undervisningen i dessa ämnen ansluta sig sakkunniga i allt
väsentligt till lärarekollegiets vid tekniska högskolan uttalanden. Om än huvudvikten
alltjämt bör läggas vid, att de olika facklärarna i direkt samband med
den tekniskt vetenskapliga undervisningen ägna de statistiska, ekonomiska och
organisatoriska synpunkterna vederbörlig hänsyn, måste det såväl för den tekniska
utbildningen som ur allmän synpunkt anses vara av stor betydelse att vid
våra tekniska högskolor förfoga över lärarkrafter, som kunna giva de studerande
en samlad översikt dels av den vetenskapliga statistikens problem i teknisk belysning,
 dels av folkhushållslärans allmänna grunder och förutsättningarna i stort
för det svenska näringslivet ur tekniskt-ekonomisk synpunkt. — En dylik koncentrering
av den vetenskapliga forskningen inom dessa områden bör kunna medföra
synnerligen värdefulla impulser icke blott för de studerande utan även för de tekniska
facklärarna och för det praktiska livets män. — Sakkunniga anse sig böra
lägga stor vikt vid att de studerandes intresse redan i första årskursen fästes vid
de allmänna och nationella förutsättningarna för deras blivande verksamhet som
ingenjörer, därvid också osökt tillfälle gives att från början inpränta det nödvändiga
sambandet mellan teknik och ekonomi.

Då det gäller att närmare organisera ifrågavarande undervisning, kommer
tillgången på kompetenta och för den nya uppgiften intresserade sökande att vara
av särskilt stor betydelse. Goda skäl synas emellertid tala för att tillsvidare
stanna vid den ovan föreslagna anordningen med en professur i statistik och en
speciallärare i folkbushållslära (nationalekonomi), ävensom vid studieprogrammens
uppdelning i obligatoriska och valfria delar. I frågans nuvarande läge och i avvaktan
på vidare erfarenhet från tekniska högskolan hava sakkunniga — under
erinran om den av de studerande nu åtnjutna undervisningen i nationalekonomi
vid Göteborgs högskola — emellertid icke'' i den uti det följande intagna förteckningen
över nya lärarbefattningar upptagit den nyssnämnda speciallärarbefattningen
och hava icke heller ansett sig böra närmare ingå på frågan om lärokursernas
omfattning och fördelning. I timplanerna ha förslagsvis upptagits
obligatorisk undervisning under första studieåret samt frivilliga fortsättningskurser
under ett par följande år.

Jämte statistik och folkhushållslära böra på de olika fackavdelningarnas
läroplaner upptagas handelsteknik (med bokföring) och industriell ekonomi, rättskunskap
samt teknisk hygien (byggnadshygien), huvudsakligen såsom valfria
studieämnen under ledning av speciallärare.

Läroplanerna.

Beträffande undervisningen inom de olika fackavdelningarna kan det givetvis
i den föreliggande utredningen ej bliva fråga om annat än ett uppdragande
av grundlinjerna i överensstämmelse med de av sakkunniga i det föregående
uttalade allmänna principerna. De i det följande uppgjorda timplanerna
böra följaktligen icke betraktas såsom bindande vid en ombildning av Chalmers
tekniska instituts högre avdelning till teknisk högskola. Desamma äro fastmer
att i flera hänseenden anse såsom skisserade förslag, avsedda dels att visa till -

40

lämpningen av de principer, som sakkunniga enligt det föregående ansett böra följas
vid planerandet av undervisningen, dels ock att tjäna till grundval för bedömande
av lärarebehov och kostnadsfrågor i övrigt vid en ombildning till teknisk
högskola.

Som i det föregående framhållits anse sakkunniga, att undervisningen i de
grundläggande ämnena skulle i huvudsak förläggas till första och andra årskurserna
samt i största möjliga utsträckning bliva gemensam och av ungefärligen
motsvarande omfång för de fack, som bygga på tillämpningen av mekanik och
fysik. För undvikande av onödig upprepning har därför den närmare redogörelsen
för sådana ämnen intagits under den första fackavdelningen, avdelningen för
maskinbyggnadsteknik. I den därpå följande framställningen avhandlas dessa
ävensom övriga å timplanerna upptagna ämnen som regel icke i vidare mån än
att däri angives, i vilket hänseende undervisningen i respektive ämnen avses bliva
av annan omfattning eller läggning än den, som för närvarande meddelas vid
tekniska högskolan i Stockholm.

Då undervisningen skall uppdelas i kurser, bliver följden härav ej sällan
att ett större, vid exempelvis ett universitet med ett enda namn betecknat ämne,
t. ex. kemi, kommer att i läroplanen delas upp i ett flertal mindre ämnen med
tillhörande övningskurser. Detta är ju således i huvudsak endast ett skenbart
mångläseri. Emellertid medför tenterandet för olika lärare i olika delar av
samma ämne som regel ökat arbete för de studerande utan egentligt gagn för utbildningen.
 I anslutning till de i det föregående gjorda uttalandena beträffande
nödvändigheten att undvika mångläseri och överansträngning hava sakkunniga
därför i möjligaste mån sökt sammanföra smärre ämnen och övningskurser. Én
hel del fackliga tillämpningsämnen upptagas således icke på timplanerna som
självständiga ämnen, utan hava sammanförts med respektive huvudämnen. Härvid
hava sakkunniga även beaktat, att föredragningen av närsläktade kurser utav
olika lärare dels alltid i viss mån medför dubbelläsning dels ock gärna, på grund
av lärarnas i och för sig lojala intresse för sina ämnen, medför en tendens
att öka kurserna, varigenom en olämplig påfrestning av de studerandes krafter
framkallas.

Vid ämnenas fördelning på de olika årskurserna hava sakkunniga dels
sökt undvika att ett alltför stort antal ämnen behöva studeras samtidigt dels ock
tillsett att de studerande icke få för många ämnen att tentera vid slutet av varje
termin.

En särdeles stor svårighet erbjuder det att vid i kurser ordnad undervisning
placera ämnena i rätta ordningsföljden. Att i detta avseende i alla punkter
uppnå en tillfredsställande undervisning är ofta så gott som omöjligt.
Sakkunniga hava emellertid haft sin uppmärksamhet riktad även på detta
önskemål.

Förslagen till timplaner upptaga icke ämnet kemi för annan fackavdelning
än den för kemisk teknologi. Någon särskild undervisningskurs i detta ämne
skulle således icke meddelas i de övriga fackavdelningarna. Visserligen torde
kemi vara ett ämne av så stor allmän betydelse för tekniken, att en utvidgning
av de i en elementarskola bibringade insikterna i ämnet kunde vara av avsevärd
betydelse för alla ingenjörer. A andra siden tager emellertid en undervisning i
kemi, som är avsedd att bibringa de studerande en avsevärd ökning av insikter i
detta ämne utöver skolkursen, närmast på grund av de tidskrävande övningar.

41

som härför skulle erfordras, så lång tid, att det synes uteslutet att med fyraårig
studietid kunna inpassa en dylik undervisning i läroplanen för någon annan fackskola
än den kemiska. Sakkunniga anse sig därför icke hava något annat val
än att borttaga detta ämne för de icke-kemiska facken och tro även, med hänsyn
till den numera väsentligt förbättrade undervisningen i detta ämne vid elementarskolorna,
 att detta utan större olägenhet kan ske. Sakkunniga hava redan i
betänkande I haft tillfälle framföra sina synpunkter härutinnan och därvid även
framhållit de fördelar beträffande utrymmesbesparing m. m., som ett borttagande
av den nuvarande kemiundervisningen för övriga fack än det kemiska skulle
innebära. Däremot föreslå sakkunniga anordnandet av en mindre kurs i en gren
av tillämpad kemi, nämligen metallurgi, såsom valfri för samtliga fackavdelningar.

Fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik.

Ifrågavarande fackavdelning motsvaras vid tekniska högskolan av fackav- Allmänna
delningen för maskinbyggnad och mekanisk teknologi. Undervisningen inom densamma
är huvudsakligen inriktad på kraftmaskiner samt under senaste år i viss undervisnin
mån på värmeteknik i allmänhet. Den komplettering härav, som vore önskvärd, gens omfatt
anse sakkunniga kunna ernås genom att undervisningen inom denna fackavdel- ning.
ning vid den nya högskolan inriktas på sådana områden inom den mekaniska
tekniken, som hittills ej företrädesvis odlats vid tekniska högskolan och på vilka
således tyngdpunkten borde läggas i tillämpningsämnena. Sådana områden äro
till finnandes nuvudsakligen inom den tillämpade mekaniken och i viss mån inom
värmetekniken.

I fråga om den tillämpade mekaniken (ämnet maskinlära, företrädesvis
kraftförbrukande maskiner) må framhållas, att man hittills inom såväl industrien
som vetenskapen ägnat intresse väsentligen åt de kraftalstrande maskinerna, medan
man däremot först på den senaste tiden mera allmänt börjat inse betydelsen av,
att även de kraftförbrukande maskinernas konstruktion och rationella användning
ägnas'' mera ingående studium. Aven den tekniska undervisningen har huvudsakligen
varit inriktad på det förra slaget maskiner. Sakkunniga finna det
därför helt naturligt och av behovet påkallat, att man vid den nya högskolan
mera inriktar sig på en sådan mekanisk teknik, som icke baseras på den mekaniska
värmeteorien utan i huvudsak omfattar sådana maskiner och apparater,
vilkas konstruktion mera direkt grundas på mekaniken. Den undervisning, som
härutinnan erfordras, skulle ej vara en beskrivande sådan utan mera ingående behandla
de mekaniska processernas teori och de allmänna lagar, som härför kunna
uppställas, samt de använda maskinernas principer och den vetenskapliga provningen
av deras arbetsresultat. Stora maskintekniska områden, varpå exempel
meddelas längre fram, synas vara i behov av en dylik vetenskaplig behandling,
så mycket angelägnare som de omfatta betydande värden, i fråga om såväl bundet
kapital som kraftbehov och arbetsprodukter, varför helt små förbättringar
ofta kunna medföra stora fördelar i form av besparingar eller produktionsökningar
och motsvarande vinst.

Beträffande värmetekniken bör enligt sakkunnigas mening undervisningen

6—2 uosi

42

Timplan.

De särskilda
är oämnena.

omfatta hela värmeområdet. Dock skulle uppmärksamheten särskilt ägnas åt
studiet av värmets strålning och ledning samt apparater, vilkas användning
grunda sig därpå, och mindre åt värmets överförande till arbete i motorer. Genom
att lägga studierna i föreslagen riktning skulle i viss mån olika områden inom
värmetekniken bliva föremål för bearbetning vid den nya högskolan och vid tekniska
högskolan i Stockholm. Bränsleproblemets centrala betydelse för vårt land kräver,
att man ägnar hithörande frågor det största intresse och systematiskt inriktar
sig på förbättringar i bränslebesparande syfte. Utbildandet av ingenjörer med
grundlig kännedom om olika värmetekniska spörsmål får därför anses vara av
den största nationalekonomiska betydelse.

Genom att undervisningen inom fackavdelningen således utformas med
syftemål att speciellt omfatta den tillämpade mekaniken och vissa områden inom
värmetekniken torde maskiningenjörernas allmänna utbildning i viss mån böra
planeras på ett annat sätt än vid tekniska högskolan. Så bör enligt sakkunnigas
mening undervisningen beträffande de kraftalstrande maskinerna kunna begränsas,
förslagsvis till ungefär det omfång som undervisningen beträffande dessa maskiner
för„närvarande intager vid chalmersska institutet.

A vidstående sida intages ett skisserat förslag till timplan, varefter lämnas
en närmare redogörelse för de däri upptagna särskilda läroämnena. I den mån
lärokursernas omfattning ej särskilt angivas, äro desamma avsedda att bliva av
ungefär motsvarande omfång som vid tekniska högskolan i Stockholm. Vidare
hänvisas till vad som anförts å sid. 39—41. Dessutom bör framhållas, att de i
timplanen upptagna veckotimmarna närmast avse att ungefärligen angiva undervisningens
kvantitet. De kunna således tänkas koncentrerade till en del av terminen,
 om så befinnes lämpligt. Exempelvis kan en föreläsningskurs i ett mindre
ämne, som i timplanen upptages med två timmar per vecka, måhända ofta lämpligen
koncentreras till fyra timmar i veckan under halva terminen.

Beträffande valfria och frivilliga ämnen vilja sakkunniga framhålla, att det
icke är meningen att desamma nödvändigtvis skola studeras just under det läsår,
där de upptagits i timplanen. Tvärt om kunna de i regel lika väl studeras
under något annat läroår, om också icke under vilket som helst. Sakkunniga
hava tänkt sig, att de studerande skulle i viss män själva få bestämma, i vilken
årskurs de önska följa undervisningen i dylika ämnen, dock med vederbörlig hänsyn
till att erforderliga förkunskaper böra vara inhämtade.

Matematik: För studiet av fysiken och åtskilliga viktiga tillämpningsämnen
såsom mekanik, hållfasthetslära m. fl. har man hittills ansett det vara nödvändigt,
att undervisningen i matematik slutföres å ett möjligast tidigt stadium, vid
tekniska högskolan är därför undervisningen i detta ämne helt förlagd till höstoch
vårterminerna i första årskursen.1 Den för chalmersska institutet för närvarande
gällande läroplanen upptager ämnet under båda terminerna i såväl första
som andra årskursen. Sakkunniga hava gått en medelväg och föreslagit den normala
undervisningen i detta ämne fördelad på tre terminer. Den huvudsakliga
delen av lärokurserna skulle genomgås i första årskursen och återstoden under första
terminen i andra årskursen. Genom en sådan fördelning skulle man nämligen
undvika alltför forcerade studier i detta för en högskoletekniker så grundläggande

1 Från och med höstterminen 1921 meddelas även vid tekniska högskolan i Stockholm matematikundervisning
i första årskursen och under andra årskursens första termin.

43

Förslag till timplan för fackavdelningen för maskinbyggnads teknik.

1.

2.

3.

4.

ht.

vt.

ht.

vt.

ht.

vt.

ht.

vt.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f-

ö.

f. I ö.

f.

ö.

f.

ö.

Matematik........

6

6

4

4

2

2

_

_

(2)

(2)

_

_

—

—

—

—

Fysik...........

—

—

4

2

4

5

—

—

(2)

(2)

—

—

—

—

—

—

• Ritteknik med beskrivande geometri . . .

2

10

2

8

| Mekanik (och teknisk elasticitetslära) . .

2

2

—

—

4

4

4

4

(2)

(2)

—

—

—

—

—

(E).

| Hållfasthetslära och grafostatik.....

i Metallernas hållfasthetsegenskaper (mate-

—

3

3

2

1

riallära) .........

—

—

—

—

—

—

2

3

—

—

—

—

—

—

; Maskinelement.......

—

—

—

—

4

6

4

6

j Elektroteknik.......

6

3

j Geodesi.........''.

—

2

—

i Maskinlära, företrädesvis motorer ....

—

—

—

2

3

4

5

3

4

—

(E)

! Maskinlära, företrädesvis

ettdera obli-

(4)

(8)

(E)

kraftförbrnkande maskiner

gatoriskt i

—

—

—

—

—

—

—

2

3

4

5

—

i Värmeteknik.......

4:e årskursen

2

3

4

5

(4)

(8)

—

CE)

I Kraftanläggningsteknik . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

(4)

(2)

—

—

Bvegnadslära, bvggnadshygien, uppvärm-

ning och ventilation . . .

3

4

3

4

—

Metallurgi.........

ett av dessa

Metallografi........

ämnen obli-

—

—

—

—

—

(2)

(2)

—

—

—

—

—

—

, Gjuteriteknik.......

gatoriskt

—

(2)

j Metallers och träs bearbetning

ett av dessa
''ämnen obli-

—

—

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

—

—

(E)

Verktygsmaskiner.....

—

—

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

(2)

(2)

—

(E)

1 Hiss- och transportanord-

gatoriskt

(3)

(3)

(2)

(2)

(E)

i ningar .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

! Statistik och folkhushållslära

I fjärde års-

4

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

(4)

(2)

—

—

Handelsteknik och industriell
ekonomi.........

1

kursen är
:ett av dessa
ämnen obli-

—

C2)

(2)

—

(4)

Hättskunskap.......

gatoriskt

—

—

(2)

—

—

Summa timmar per vecka

34

82

34

32

30

34

21

,

(mini-

(mini-

(mini-

1

mum)

mum)

mum)

Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = föräta, andra, tredje och fjärde årskurserna;

ht = hösttermin; vt = vårtermin; f = föreläsningar; ö = övningar.

( ) = frivilligt ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det är valfritt
ämno.

E = examensarbeto; särskilt timantal är ej angivet, men förntsättcs att vederbörande professor finnes
tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 timmar por vecka.

44

och viktiga ämne. I läroplanen är ämnet därjämte upptaget såsom frivilligt ämne
för tredje årskursen. Härtill få sakkunniga tillfälle att återkomma vid avhandlandet
av fysikundervisningen.

Fysik: Sakkunniga föreslå, att undervisningskursen i detta ämne bestämmes
till ungefärligen samma omfång som den, vilken för närvarande är upptagen för
chalmersska institutet, men icke såsom nu i sin helhet förlagd till första årskursen,
 utan till vårterminen i första och höstterminen i andra årskursen. Vid
den allmänna fysikundervisningen, som företrädesvis skulle omfatta sådana delar
av ämnet, vilka ej bliva föremål för mera ingående specialstudier, bör man nämligen
enligt sakkunnigas mening så mycket som möjligt söka inrikta undervisningen
pa ämnets tillämpning å tekniska uppgifter och spörsmål, vilkas behandling förutsätter
de högre matematiska kunskaper, som de studerande skulle förvärva under
den första höstterminen. Två övningstimmar under vardera terminen skulle avses
för räkneövningar och tre övningstimmar under vårterminen för laborationer.

Liksom i fråga om matematik upptager läroplanen fysik och mekanik
såsom frivilliga ämnen i tredje årskursen. Den undervisning, som i denna årskurs
skulle meddelas i dessa ämnen, är avsedd för sådana studerande, som för sin specialutbildning
äro i behov av mera fördjupade matematiska och fysikaliska studier.
Tillfälle till ett sådant fördjupat studium i dessa ämnen kommer att bliva av
särskild betydelse för utbildning av beräkningstekniker inom skilda fack. Vidare
torde det ur allmän ingenjörsvetenskaplig synpunkt vara av intresse, att undervisning
i matematik och fysik vid den nya högskolan meddelas på ett högre plan
än vad för närvarande är fallet vid de tekniska läroanstalterna. Studiet av den
matematiska fysiken har nämligen hos oss hittills uteslutande bedrivits vid universiteten
och där utan kraftigare impulser från ingenjörsvetenskaperna. Dessa
vetenskaper hava emellertid numera kommit till en sådan utveckling, att den
relativt elementära matematik, som ingår i den allmänna ingenjörsutbildningen,
ofta ej längre är tillräcklig. Vid lösandet av svårare problem hava ingenjörerna
ej så sällan varit hänvisade till approximationer och förenklande antaganden, vilka
lett till felaktiga eller ofullständiga resultat. Undervisning i matematik och
fysik på ett högre plan bör därför vid den nya högskolan enligt sakkunnigas
mening kunna öppna stora möjligheter för ingenjörsvetenskapernas allmänna
utveckling.

Ritteknik med beskrivande geometri: De nuvarande ämnena linearritning,
beskrivande geometri och maskinkrokiritning hava sammanslagits till ett nytt ämne,
benämnt ritteknik med beskrivande geometri. Den beskrivande geometrien skulle således
icke ingå i undervisningen såsom något fristående ämne. Sakkunniga anse
nämligen, att detta ämnes uppgift inom den tekniska undervisningen bör begränsas
till det så att säga mera omedelbara målet att lära de studerande förstå och utföra
ritningar och odla förmågan av rymdföreställningar. Den del av ämnet,
som behandlar projektiviska system, anse sakkunniga vara ett område, vars studium
är en uppgift mera vid sidan av den tekniska utbildningen. För en allmän
teknisk utbildning synes undervisningen i beskrivande geometri kunna begränsas
till jämförelsevis ringa omfattning och meddelas i samband med ritundervisningen
i övrigt såsom en del av undervisningen i ritteknik. Detta sistnämnda ämne
skulle för övrigt omfatta den nödvändiga utbildningen i linearritning, krokiteckning,
 teknisk måttsättning, materiaibeteckningar, standardiseringsfrågor, ritkon -

45

torsteknik, registrering och förvaring av ritningar m. m. Däremot skulle undervisning
i linearritning och frihandsteckning såsom fristående ämnen bortfalla.

Mekanik och teknisk elasticitetslära: Förutom den egentliga undervisningen
i mekanik i andra årskursen upptager läroplanen fyra veckotimmar under höstterminen
i första årskursen. Avsikteö härmed är att bibringa de studerande
sådana förkunskaper i ämnet, som äro erforderliga för studiet av fysik och hållfasthetslära,
 i vilka båda ämnen undervisningen skulle taga sin början den därpå
följande terminen. Dessutom upptager läroplanen frivilliga studier för tredje årskursen.
 Den undervisning i teknisk elasticitetslära, som där skulle meddelas, bör
avse en djupare matematisk behandling av hållfasthetsläran.

Hållfasthetslära och grafostatik är upptaget som särskilt ämne. Undervisningen
i hållfasthetslära ingår vid chalmersska institutet för närvarande i ämnet
mekanik, medan grafostatiken är upptagen såsom särskilt ämne.

Metallernas hållfasthetsegenskaper: Detta ämne skulle motsvara det nuvarande
ämnet materialprovning vid chalmersska institutet.

Maskinelement: Undervisningen i ämnet bör lämpas efter de olika fackskolornas
behov och skulle för denna fackavdelning läggas så, att den kunde tjäna
som lämplig grundval .för studierna i maskinlära.

Elektroteknik: Ämnet skulle motsvara det ämne, som i chalmersska institutets
läroplan är benämnt tillämpad elektricitetslära. Sakkunniga hava ansett,
att ett något ökat timantal bör tillmätas ämnet. Särskild vikt skulle läggas på
laborationer, för vilka de tre övningstimmarna äro avsedda.

Maskinlära, företrädesvis värme- och vattenmotorer: Detta ämne föreslås
omfatta såväl den beskrivande delen av olika slag av ång- och förbränningsmotorer
som även vattenturbiner och pumpar. Beträffande undervisningens omfattning
i fråga om de kraftalstrande maskinerna har förut talats (sid. 42).

Beträffande de båda följande ämnena har i det föregående (sid. 41—42)
redogjorts för de särskilda synpunkter, som varit bestämmande för deras upptagande
som huvudämnen.

Maskinlära, företrädesvis kr af t förbrukande maskiner: Ämnet föreslås omfatta
ungefärligen följande:

Mekaniska rörelsers väg-, hastighets-, accelerations- och kraftdiagram.

Konstruktiv utbildning av maskindelar, uppfyllande förut uppställda
fordringar på rörelsens art etc.

Transportanordningar, såsom hissar, kranar samt olika slag av vagnar.

Kombination av maskindelar, utförande bestämda på varandra följande
arbetsterapi vid stillastående arbetsföremål.

Kombination vid arbetsföremålets transport genom maskinen.

Kombination vid maskinens uppsökande av arbetsföremålet.

Beräkning och konstruktion av särskilda maskiner, såsom arbetsmaskiner,
tryckerimaskiner, väverimaskiner, vågar, förpackningsmaskiner, sorteringsmaskiner,
lantbruksmaskiner m. fl.

Undervisningen i ämnet, som föreslås förlagd till 3:e och 4:e årskurserna,
 skulle omfatta dels en allmän del, i vilken samtliga mekanister skulle deltaga,
 dels ock en speciell del, i vilken de mekanister, som vilja särskilt ägna sig
åt konstruktiv verksamhet, obligatoriskt skulle deltaga, under det att denna del
kan tänkas frivillig för övriga mekanister. Dessutom skulle, såsom förut fram -

46

Allmänna
synpunkter
beträffande
undervisningens
omfattning.

hållits, möjlighet beredas till differentiering genom stor frihet i fråga om valet
av examensarbete.

Värmeteknik: Ämnet föreslås omfatta, bland annat, följande:

Förbränningslära.

Ångans termodynamik. Mollierdiagram.

Ångpannor.

Kortfattad teori för ångmotorer och förbränningsmotorer.

Värmemeddelning genom strålning och ledning. Likströms- och motströmsapparater.
 Kokning med ånga. Yaccuumkokning. Torkning med ånga. Uppvärmning
med ånga.

Kraft- och värmeproblemet inom olika industrier. Ångackumulatorer.
Varmvattenackumulatorer. Transport av ånga och varmvatten.

Olika industriers behov av ånga och värme.

Värmeekonomiens betydelse för industri och hushållning. Kondensorer.
Kylverk. Kylteknik.

Undervisningen i detta ämne, som ävenledes föreslås förlagd till 3:e och
4:e årskurserna, skulle omfatta dels en allmän de!, i vilken samtliga mekanister
skulle deltaga, och dels en speciell del, i vilken de mekanister, vilka särskilt
ämna ägna sig åt värmetekniken, obligatoriskt skulle deltaga, under det att denna
del må kunna vara frivillig för övriga mekanister.

Kraftanläggningsteknik: I detta ämne skulle särskilt ingå följande moment:

Belastningskaraktäristiker, val av drivkraft, kraftackumulering och kraftfördelning
jämte kraftförsäljning.

Metaller och träs bearbetning, verktygsmaskiner samt hiss- och transportanordningar:
Dessa ämnen äro utbrutna ur det nuvarande ämnet mekanisk

teknologi. Ettdera av dessa tre ämnen skulle bliva obligatoriskt.

Statistik och folkhushållslära, handelsteknik och industriell ekonomi samt
rättskunskap: Beträffande dessa ämnen hänvisas till avdelningen »utbildning i
ekonomiska, sociala och administrativa ämnen» (sid. 33—39.)

Fackavdelningen för skeppsbyggnadsteknik. I

I likhet med vad som föreslagits beträffande fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik
anse sakkunniga, att undervisningen beträffande de kraftalstrande
maskinerna även inom denna fackavdelning bör meddelas till ungefär motsvarande
omfång som för närvarande vid Chalmers tekniska institut. Undervisningen skulle
således icke inriktas på en mera djupgående sådan angående de kraftproducerande
maskinerna, sjömotorerna, utan i stället på det egentliga skeppsbyggeriet — fartygskroppens
byggnad och konstruktion — samt valet av lämpligaste framdrivningsmeclel
för uppnående av ekonomisk drift. Genom en dylik betoning av studierna
bör man nämligen på ett naturligt sätt kunna ordna undervisningen så att
den kommer att utgöra en komplettering av den undervisning, som inom motsvarande
fackavdelning lämnas vid tekniska högskolan i Stockholm, där större
förutsättingar nu och alltjämt komma att finnas för ett mera djupgående
studium av sjömotorernas konstruktion. Nämnda anordning är även ekonomiskt

47

fördelaktig, därigenom att undervisningen i de grundläggande ämnena bliver likartad
med den, som föreslagits för den mekaniska fackavdelningen, och en onödig
dubblering av speciallaboratorier således kan undvikas.

Någon uppdelning av undervisningen i särskilda studieriktningar anse sakkunniga
av flera skäl ej önskvärd. De olika områden skeppsbyggnadsingenjörerna
hava att taga befattning med gripa så in i varandra, att en dylik uppdelning
icke kan anses lämplig. Det torde också vara synnerligen svårt för att
ej säga omöjligt för en studerande att på ett tidigt stadium definitivt bestämma
den gren av skeppsbyggeriverksamhet, åt vilken ban i praktiken kommer att
särskilt ägna sig. Sakkunniga hava därför ansett lämpligast, att undervisningen
i de tre första årskurserna bliver gemensam för de studerande inom
detta fack. Först i fjärde årskursen bör tillfälle till en viss specialisering lämnas
genom fritt ämnesval. Där skulle de elever, som önska utbilda sig till
konstruktörer, meddelas en något längre driven undervisning i teoretiskt skeppsbyggeri
och konstruktion, medan åter de, som önska utbilda sig till varvsingenjörer,
 skulle erhålla en fylligare undervisning i praktiskt skeppsbyggeri samt i
sådana ämnen, som hava direkt tillämpning på arbetsledning och varvsdrift.

Beträffande det å följande sida intagna förslaget till timplan hänvisas till
vad som anförts om timplanen för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik
(sid. 42) samt under avdelningen »läroplanernas å sid. 39—41.

I ämnena

matematik,

fysik,

mekanik och teknisk elasticitetslära,

kalif''asthetslära och grafostatik,

metallernas hållfast h c t se g e n skap er,

maskinelement,

elektroteknik,

geodesi,

byggnadslära, byggnadshygien, uppvärmning
och ventilation,

metallurgi,

metallografi,

gjuteriteknik,

metallers och träs bearbetning,
verktygsmaskiner,
hiss- och transportanordningar,
statistik och folkhushållslära,
handelsteknik och industriell ekonomi
samt

rättskunskap

böra skeppsbyggerieleverna åtnjuta undervisning till motsvarande omfattning som
och tillsammans med den mekaniska fackavdelningens elever; i maskinelement har
dock föreslagits något lägre timantal för övningarna.

Ritteknik med beskrivande geometri:

Antalet timmar i ritteknik under vårterminen i första årskursen föreslås
något minskat för skeppsbyggarna, då dessa i stället i ämnet praktiskt skeppsbyggeri
skulle meddelas undervisning i ritning av förtygsdetaljer.

Maskinlära, företrädesvis motorer (sjömotorer):

Undervisningen i detta ämne bör i väsentliga delar bliva densamma som
i mekaniska fackskolan, dock så att undervisningen för skeppsbyggarna skulle
lämpas efter deras speciella behov.

Undervisningen i sjömotorer är avsedd att omfatta en ingående behandling av
beräkningsmetoderna för de olika slag av motorer, som användas för fartygs framdrivning,
 ångpannor, kolvångmaskiner, ångturbiner, dieselmotorer och övriga förbränningsmotorer
samt dessa motorers tillverkning och installation, dock med uteslutande
av mindre viktiga detaljkonstruktioner. Huvudändamålet med under -

Tvmplan.

De särskilda
läroämnena.

48

Förslag till timplan för fackavdelningen för skeppsbyggnads teknik.

1

1.

2.

3.

4.

ht.

vt.

ht.

vt

ht.

vt.

ht.

vt.

f.

Ö.

f.

ö.

f.

Ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

Matematik........

6

6

4

4

2

2

_

(2)

(2)

Fysik..........

4

2

4

5

—

—

(2)

(2)

Ritteknik med beskrivande geometri . .

2

10

2

4

i Mekanik (och teknisk elasticitetslära) . .

2

2

—

—

4

4

4

4

(2)

(2)

—

—

—

—

—

—

Hållfasthetslära och grafostatik.....

—

—

3

3

2

1

; Metallers hållfasthetsegenskaper (material-

2

3

4

6

4

3

_

6

3

, Geodesi..........

—

2

—

—

i Maskinlära, företrädesvis motorer (sjö-

—

2

3

4

5

4

6

—

(E)

t Teoretiskt skeppsbyggeri . .

—

—

—

—

—

—

—

—

2

4

4

4

4

6

—

(E)

| Praktiskt skeppsbyggeri . .

—

—

1

3

—

--

2

3

2

6

2

6

4

6

—

(E)

1 Kraftanläggningsteknik . . .

......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

(4)

(2)

—

—

Byggnadslära, bvggnadshygien, uppvärm-

ning och ventilation . . .

......

—

—

—

—

—

—

—

—

3

4

3

4

—

—

—

—

Metallurgi........

Ett av dessa

! Metallografl........

iämnen obli-

—

—

—

—

—

—

—

—

(2)

(2)

—

—

—

_

_

_

Gjuteriteknik.......

gatoriskt

Metallers och träs bearbetning

Ett av dessa

—

—

—

—

—

-

—

—

(3)

(3)

—

—

—

—

—

—

Verktygsmaskiner.....

•ämnen obli-

—

—

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

—

—

_

Hiss-och transportanordningar

gatoriskt

—

—

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

—

—

—

Statistik och folkhushållslära

I fjärde års-

4

—

2

—

—

—

_

—

—

—

—

—

(4)

(2)

_

_

Handelsteknik och industriell

kursen är ett

ekonomi.........

ämnen

—

—

(2)

(2)

—

(4)

Rättskunskap.......

obligatoriskt

Summa timmar per vecka

34

32

34

34

34

3

2

32

(mini-

(mini-

(mini-

mnm)

mnm)

mnm)

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna;

ht = höstterminen; vt = vårterminen; f = föreläsningar; ö ~ övningar;

( ) = frivilligt ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det är valfritt
ämne.

E = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsättes att vederbörande professor finnes
tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 timmar per vecka.

49

visningen bör vara atfc bibringa skeppsbyggarna tillräckliga kunskaper för att
själva kunna bestämma de huvudsakliga dimensionerna av olika slag maskiner samt
att rätt bedöma de olika systemens fördelar eller olägenheter i såväl ekonomiskt
som tekniskt hänseende.

Teoretiskt skeppsbyggeri: fartygs sjövärdighet, hållfasthet, motstånd vid
framdrivning, manöverförmåga, rullning etc. Undervisningen i detta ämne bör
bliva av ungefärligen samma omfång som nu vid chalmersska institutet.

Praktiskt skeppsbyggeri: Undervisningen i detta ämne föreslås bliva av
ungefärligen samma omfattning som nu vid chalmersska institutet och bör ordnas
så att de första grunderna av det praktiska skeppsbyggeriet lämnas redan i första
årskursen, med uppgift närmast att väcka de under sommarferierna vid skeppsvarv
praktiserandes intresse för egna iakttagelser rörande olika detaljkonstruktioner
och arbetssätt. Denna undervisning hava sakkunniga ansett böra fortsättas
under andra årets vårtermin. Ritundervisningen bör omfatta fartygskonstruktioner
och fartygsdetaljer samt klassificeringsritningar.

Kraftanläggingsteknik: Ämnet är frivilligt och avsett företrädesvis för de
studerande, vilka önska utbilda sig till varvsingenjörer.

Byggnadslära, byggnadshygien, uppvärmning och ventilation böra i föreslagen
omfattning studeras av skeppsbyggarna, då kunskap i dessa ämnen är värdefull
för envar tekniker samt mycket av vad som däri kan inhämtas är tillämpligt
på fartyg.

Metallers och träs bearbetning, verktygsmaskiner samt hiss- och transportanordningar
skulle förekomma under 3:dje läsårets hösttermin och ett av dessa
ämnen vara obligatoriskt. Kursernas omfattning bör vara densamma som för
de studerande i mekaniska fackavdelningen. Övningsuppgifterna väljas med hänsyn
till de resp. maskinernas eller anordningarnas användning inom skeppsbyggeriet.

Fackavdelningen för elektroteknik.

Vid chalmersska institutet är undervisningen för närvarande inriktad huvud- Allmänna
sakligen på starkströmstekniken. Någon undervisning i svagströmsteknik medde- synpunkter
las därstädes icke, beroende bland annat på att man icke ansett det möjligt ^^ndems- ''
under en treårig lärokurs lämna tillräckligt utrymme åt denna del av elektrotek- ningens omniken
utan att därigenom alltför mycket inkräkta på undervisningen i den för fattning.
en allmän ingenjörsutbildning inom detta fack ojämförligt mycket viktigare starkströmstekniken.
 Genom att vid den nya högskolan lärokursen för den elektrotekniska
fackavdelningen bliver fyraårig, kommer något hinder av antydd art
icke att möta. Då man emellertid liksom för närvarande även för framtiden torde
kunna räkna med, att behovet av inom svagströmstekniken speciellt utbildade
högskoleingenjörer kommer att bliva relativt ringa, samt högre undervisning i
denna meddelas vid tekniska högskolan i Stockholm och specialutbildning vid
telegrafverkets undervisningsanstalt, anse sakkunniga, att man utan olägenhet bör
kunna utesluta telegrafi och telefoni såsom självständiga läroämnen vid den nya
högskolan. Ur rent ekonomisk synpunkt vinnas härigenom avsevärda fördelar,
då ett omfattande special laboratorium och därtill hörande utrustning inbesparas.

7—2130S1.

50

Timplan.

Ehuru man således icke skulle speciellt inrikta sig på detta område, hava sakkunniga
likväl ansett, att man icke bör från studieplanen utesluta all undervisning
i svagströmsteknik. Särskilt gäller detta de teoretiska, grundläggande
delarna av ämnet. Lärokurserna i elektricitetslära och elektrisk mätteknik hava
därför avsetts lagda så, att teorien för telefonledningar inhämtas i samband med
studiet av kraftöverföringsproblem och ingående undervisning lämnas över elektriska
svängningar samt utjämningsfenomen jämte tillämpningar på radiotelegrafi och
vågors fortplantning utefter ledningar. En sådan läggning av undervisningen är
desto mer påkallad, som redan nu dessa delar av elektricitetsläran äro av stor
betydelse för starkströmstekniken och komma att bliva så i än högre grad, i
den mån kraftöverföringsledningar och distributionsnät ökas till storleken, varför
dessa undervisningsområden under alla förhållanden böra ingå i den allmänna
ingenjörsutbildningen inom detta fack.

Beträffande starkströmstekniken kommer givetvis den förlängda studietiden
att medgiva, att undervisningen härutinnan upptages i motsvarande omfattning
som vid tekniska högskolan. Med hänsyn till att elektrotekniken under det sista
årtiondet kommit till allt större användning inom såväl industriens olika grenar
som även kommunikationsväsendet, lantbruket och övriga områden och då
denna utveckling inom närmaste tiden synes komma att ske i än hastigare tempo
genom införande av elektrisk järnvägsdrift, lantbrukets elektrifiering m. m., synes
det vara lämpligt, att man utnyttjar den ökning i lärarkrafter som en ny teknisk
högskola medför på det sätt, att ämnets olika delar bliva så fullständigt
som möjligt företrädda inom landets högskoleundervisning. Den differentiering,
respektive komplettering av undervisningen, som härigenom skulle uppkomma,
kan icke vara annat än till nytta för den allmänna ingenjörsutbildningen i landet,
 under förutsättning att undervisningen ordnas så att en fast teoretisk och
experimentell grund lämnas i ämnets mera centrala delar; det bör under sådana
förhållanden ej erbjuda den utexaminerade ingenjören någon svårighet att på
egen hand komplettera sina kunskaper på de områden, där hans utbildning varit
av mindre ingående art. Sakkunniga föreslå därför, att undervisningen vid den
nya högskolan inriktas särskilt på elektriska energiens användning och de elektriska
maskinernas egenskaper, i andra rummet på undervisning i läran om
kraftens generering såsom teori jämte beräkning av elektriska maskiner och
transformatorer med härtill hörande konstruktionsövningar.

Vid den nya tekniska högskolan skulle man sålunda särskilt betona studiet
av de elektriska maskinernas och apparaternas användning för olika ändamål
och inom olika områden av industri och teknik. Undervisningen härutinnan
skulle meddelas i ämnet elektrisk anläggningsteknik.

Såsom komplettering till denna undervisning skulle de studerande i ämnet
»elektromaskinlära och högspänningsteknik» erhålla en fullständig utbildning i
elektromaskinläran, i vad som rör teori och verkningssätt för generatorer och
transformatorer. Vidare skulle i detta ämne meddelas undervisning angående anordning
av kraftcentraler och kraftöverföringar samt i allmänhet vad som tillhör
högspänningstekniken.

Beträffande den å sid. 52 intagna timplan hänvisas till vad som anförts
beträffande timplanen för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik (sid. 42)
ävensom under avdelningen »läroplanerna» å sid. 39—41.

51

I ämnena

De särskilda
läroämnetia.

matematik,

ritteknik med beskrivande geometri,
mekanik,

hållfasthctslära och grafostatik,
metallernas h å 11 fa s t het se g e n s k ap er,
maskinelement,

maskinlära, företrädesvis motorer,

kraftanläggningsteknik,

byggnadslära, byggnadshygien, uppvärm

metallurgi,
metallografi,
gjuter iteknik,

metallers och träs bearbetning,

verktygsmaskiner,

hiss- och transportanordningar,

statistik och folkhushållslära,

handelsteknik och industriell ekonomi

ning och ventilation,

samt

rättskunskap

böra de studerande inom denna fackavdelning åtnjuta undervisning till motsvarande
omfattning som och tillsammans med de studerande i den mekaniska fackavdelningen,
 dock så att undervisningen i byggnadslära, byggnadshygien, uppvärmning
och ventilation skulle vara frivillig.

Fysik: De studerande inom denna fackavdelning skulle befrias från de
föreläsningar i fysik, som beröra elektricitetsläran.

Elektricitet slär a: I detta ämne bör meddelas undervisning i elektricitetsläran
och dess tillämpningar på teoretiska spörsmål inom elektrotekniken såsom
växelströmsteori, teorien för långa överföringsiedningar inom stark- och svagström,
elektromagnetiska utjämningsfenomen och svängningar med tillämpning på överspänningar
och på trådlös telegrafi och telefoni.

Elektrisk anläggningsteknik: Detta ämne skulle bland annat omfatta läran
om elektriska motorer och deras verkningssätt i kombination med olika driftsanordningar,
 avsedda för olika ändamål, såsom fabriksdrift av olika slag, valsverksdrift,
 transportanordningar, bandrift etc. Vidare skulle detsamma omfatta beräkning
av distributionsnät, belysa ingsaniäggningar, anläggningar för elektrisk bandrift,
 elektriska ugnar i vad angår deras elektriska egenskaper, ackumulatorer,
elektriska lampor samt elektriska mätare. Undervisningen skulle anpassas till
vad som i praktiken förekommer vid projektering av distributionsanläggningar.
Konstruktions- och laborationsövningarna, som böra anordnas i samband med föreläsningarna,
 skulle avse undersökning dels av de olika elektriska motorernas
karaktäristiska egenskaper, dels av motormaskinerier som helhet.

Elelctromaskinlära och högspänningsteknik: I detta ämne skulle undervisning
meddelas i den för landet synnerligen viktiga del av elektrotekniken, som behandlar
kraftstationer och kraftöverföringar, och skulle densamma bland annat
omfatta teori för generatorer och transformatorer, anordning av kraftcentraler,
kraftöverföring, apparater och anordningar för skydd mot överström och överspänning,
 spänningsregleringsanordningar för kraftöverföringar etc. 1 samband
med föreläsningarna skulle anordnas konstruktionsövningar för projektering av
kraftcentraler och överföringsiedningar samt laborationsövningar med generatorer
och transformatorer.

Elektrisk mätteknik: Detta ämne, som i läroplanen sammanförts med ämnet
elektricitetslära, omfattar såväl föreläsningar som laborationsövningar. I laborationsövningarna
ingå bestämning av elektriska motstånd, strömstyrkor, spänningar,
elektricitetsmängder, kalibrering av instrument, bestämning av kapacitet och in -

52

Förslag’ till timplan för tackavdelningen för elektroteknik.

1.

2.

3.

4.

ht.

vt.

ht.

vt.

ht.

Vt.

ht.

vt.

f.

ö.

f.

ö.

f.

Ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

Matematik..............

6

6

4

4

2

2

—

(2)

(2)

Fysik................

4

2

2

5

_

—

(2)

(2)

Ritteknik med beskrivande geometri . .

2

10

2

8

Mekanik ................

2

2

—

—

4

4

4

4

—

—

—

—

—

—

—

—

Hållfasthetslära och grafostatik ....
Metallernas hållfasthetsegenskaper (ma-

—

—

3

3

2

1

teriallära) .............

2

3

Maskinelement............

—

—

—

—

4

6

4

6

Elektricitetslära och elektrisk mätteknik

1

4

4

4

6

(E)

Elektrisk anläggningsteknik......

4

3

2

3

2

6

—

(E)

Elektromaskinlära och högspänningsteknik

6

6

2

6

—

(E)

Maskinlära, företrädesvis motorer . . .

2

3

4

5

3

4

—

—

Kraftanläggningsteknik........

Byggnadslära, byggnadshygien, uppvärm-

—

—

—

—

—

—

—

—

—-

_

—

—

(4)

(2)

—

—

ning och ventilation........

(4)

(3)

(4)

—

—

—

—

Metallurgi.........jEttavdessa

(3)

Metall°srafi........ “- •

—

—

—

—

—

—

—

—

(2)

(2)

—

—

—

—

—

—

Gjuteriteknik.......J toriskt

(2)

Metallers och träs bearbetning JEttavdessa

—

—

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

—

—

—

Verktygsmaskiner.....i a““®“_

—

—

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

—

—

—

Hiss- och transportanordningar) toriskt

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

—

—

—

Statistik och folkhushållsläraj I fjärde års-

Handelsteknik och industriell! kurs®,n ctt

ekonomi.........av desaa.

ämnen obli-

4

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

(4)

(2)

—

—

—

—

(2)

(2)

-

—

(4)

—

—

—

Rättskunskap........J gatoriskt

—

—

—

—

_

—

—

—

—

—

—

(2)

—

—

—

Summa timmar per vecka

32

3

2

32

31

30

20

2

5

(mini-

(mini-

(mini-

(mini-

mnm)

mum)

mnm)

mum)

Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna.

ht. = höstterminen; vt. — vårterminen; f. = föreläsningar; ö. = övningar.

( ) = frivilligt ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det
är valfritt ämne.

E = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsattes att vederbörande professor
finnes tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 timmar per vecka.

53

duktans, magnetiska mätningar, undersökning av växelströmskretsar och elektriska
svängningar. Föreläsningarna avse att lämna en sammanhängande framställning
av mättekniken i anslutning till laborationsövningarna.

Fackavdelningen för byggnadsteknik.

Chalmersska institutets fackskola för husbyggnadskonst har med sin tre- Allmänna
kriga lärokurs hittills satt som sin uppgift dels att bibringa blivande arkitekter synpunkter
nödigt underlag i byggnadstekniska ämnen för att möjliggöra deras fortsatta stu- undervimin
dier vid konstakademien efter komplettering med tekniska högskolans i Stockholm gens omfatt
tjärde årskurs, dels ock att giva teknisk underbyggnad åt blivande byggnadsin- ning.
genjörer, betongtekniker och dylika. Fen treåriga studietiden har emellertid ej
medgivit avdelningens uppdelning i en åt det konstnärliga hållet riktad linje och
en annan av mera byggnadsteknisk art. Med det sålunda tillämpade systemet
att i första hand ha i sikte de studerandes grundliga utbildning inom byggnadsteknikens
olika områden har man för husbyggnadsavdelningen avsiktligt
upptagit eu rymlig kurs i matematiska och mekaniska ämnen, ungefär jämställd
med den, som däri meddelas åt mekanister samt väg- och vattenbyggare.

Vid tekniska högskolan i Stockholm däremot har ända tills på senaste tid
arkitektutbildningen ägt rum i mera konstnärlig riktning. Sedan några år tillbaka
är emellertid arkitekturfackskolan därstädes uppdelad i två studieriktningar,
 en mera konstnärlig (studieriktningen arkitektur) och en mera teknisk
(studieriktningen husbyggnadsteknik). Samtidigt strävade man att bibringa
samtliga arkitekter en bättre byggnadsteknisk utbildning än förut varjämte
genom den sistnämnda studieriktningen konstruktörer och materialteknici inom
husbyggnadsfacket skulle utbildas. Med hänsyn till att denna anordning fungerat
endast några få år (första utexamineringen år 1916), torde tillräcklig erfarenhet
ännu ej hava vunnits för att bedöma, i vad mån dessa syftemål uppnåtts.

På den husbyggnadstekniska linjen har hittills utexaminerats endast ett fåtal
studerande. Emellertid torde den åsikten vara allmänt omfattad, att för utbildande
av goda byggnadskonstruktörer erfordras en betydligt vidlyftigare grundläggande
utbildning än den hittillsvarande, speciellt i matematik och mekanik, ävensom att
dessa studerande i onödigt hög grad belastats med en del för en husbyggnadstekniker
mindre viktiga ämnen, såsom frihandsteckning och ornainentik in. fl.

Enligt sakkunnigas åsikt böra inom utbildningen för husbyggnadsfacket
särskiljas eu mera konstnärlig och en teknisk riktning. Penna uppdelning behöver
icke utesluta att studerande, som inrikta sina studier åt det tekniska hållet, även
utveckla sina konstnärliga anlag; därvid dock må erinras om att konstnärlig förmåga
och praktiskt administrativ läggning icke alltid förenas hos samma person.

Av skäl, som i det föregående (sid. 26) framhållits, anse sakkunniga emellertid,
 att landets behov av konstnärligt utbildade husbyggare åtminstone tillsvidare
bör kunna anses tillgodosett genom den utbildning av arkitekter, som äger rum
vid tekniska högskolan i Stockholm. För en byggnadsteknisk studieriktning torde
ej heller någon fördjupad undervisning i arkitektur i konstnärlig mening vara
erforderlig. Fusbyggnadsteknik och konstruktion äro däremot viktiga ämnen även

54

för en »väg- och vattenbyggnadsingenjör», och den grundläggande utbildningen i
fackämnena är för olika slag av byggnadsingenjörer ungefär densamma. Därför
torde den i det föregående (sid. 25) omnämnda sammanslagningen av chalmersska
institutets nuvarande fackskolor för husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadskonst
få anses lämplig, särskilt som en begränsning av fackavdelningarnas antal
i och för sig är att förorda.

Undervisningen för väg- och vattenbyggnadsingenjörerna är i princip ensartad
vid chalmersska institutet och tekniska högskolan. Från fackavdelningarna
för väg- och vattenbyggnadskonst utexamineras många ingenjörer med goda förutsättningar
att bliva dugande byggnadstekniker och rekryteras dessa även i
stor utsträckning från sagda fack. Emellertid måste bristerna i en dylik rekrytering
ligga i öppen dag, då i undervisningen inom väg- och vatten byggnadsfacket
icke ingår för husbyggnadstekniker erforderlig undervisning i husbyggnadslära,
 arkitektur och vissa delar av byggnadstekniken.

Det torde därför ligga nära till hands, att man för erhållande av en bättre
utbildning för såväl husbyggare som väg- och vattenbyggare söker åstadkomma
en undervisning, som så vitt möjligt reducerar bristerna å båda håll, genom att
vid nya högskolan inrätta en särskild avdelning för byggnadsteknik, i sig innefattande
huvuddelen av den tekniska undervisningen inom arkitektur- samt vägoch
vattenbyggnadsfackskolorna.

Med den allmänna läggning av undervisningen inom olika fackavdelningar,
som sakkunniga i det föregående förordat, torde hinder icke möta för erforderlig
specialisering genom lämplig ämnesgruppering och fritt ämnesval inom vissa gränser.
 Från väg- och vattenbyggarnas fack rekryteras ingenjörer för en sådan
mångfald av områden, att en mera djupgående specialisering av studierna, även
om en dylik vore önskvärd, icke rimligtvis kan medhinnas under en 4-årig studietid.
 Ett alltför detaljerat studium av tillämpningsämnena torde ock vara till
föga nytta, då ej minst inom detta fack specialisterna som regel danas genom
studiernas fullföljande under samtidig praktisk verksamhet. För exempelvis en
vattenkraftingenjör är det givetvis av betydelse att vid högskolan hava studerat
vattenkraftteknik, men kunskaper i detta ämne måste han ändock senare tillägna
sig i sådan utsträckning, att studierna vid högskolan spela ganska liten roll,
medan däremot högskolestudier för nödig kännedom om angränsande områden för
en blivande vattenkraftspecialist äro av kanske väl så stor betydelse. Då det
gäller ämnesvalet anse sakkunniga därför, att man bör begränsa sig till några
lä huvudgupper.

Enligt sakkunnigas förslag till timplan för den blivande fackavdelningen
för byggnadsteknik skulle samtliga elever erhålla en allmän matematisk och mekanisk
utbildning, motsvarande den som meddelas i fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik,
 jämte en gemensam ganska omfattande utbildning i allmänna
byggnadstekniska ämnen.

De elever, som önska förlägga sin framtida verksamhet till husbyggnadsfacket
med stadsplaneteknik, skulle beredas tillfälle att speciellt inrikta studierna
i konstruktiv, kommunalteknisk och byggnadsorganisatorisk riktning. För det
fäll att studerande, vilka ordna sina studier sålunda, visa avgjorda konstnärliga
anlag och önska komplettera sin utbildning i konstnärligt avseende, torde möjlighet
kunna beredas för dem att efter avlagd ingenjörsexamen vinna inträde vid konstakademiens
byggnadsskola, utan tvång att genomgå sista årskursen i tekniska

55

högskolans arkitekturfackavdelning. I sådant syfte skulle då konstakademiens
statuter underkastas den jämkning, som därför bleve erforderlig.

I fråga om studerande, vilka skulle inrikta sin framtida verksamhet på områden,
 som för närvarande huvudsakligen rekryteras från fackavdelningen för
väg- och vattenbyggnadskonst, anse sakkunniga att utbildningen genom lämplig
ämneskombination bör avse följande huvudgrupper:

1. Vägbyggare (järnvägar, landsvägar och kanaler),

2. Vattenbyggare (vattenledningar, vattenkraftanläggningar, dammar,
kajer o. d.),

3. Kommunikationstekniker (hamnanläggningar, bangårdar och järnvägsförbindelser,
 administration o. d.).

Inom dessa olika grupper möjliggöres ytterligare i samband med de avslutande
studierna och examensarbetena ett i görligaste mån fritt ämnesval.

Beträffande det å omtående sida intagna förslag till timplan hänvisas i Timplan.
tillämpliga delar till vad som förut anförts om timplanen för fackavdelningen för
maskinbyggnadsteknik (sid. 42) samt under avdelningen »läroplanerna» å sid.

39—41.

I ämnena
matematik,
fysik,

ritteknik med beskrivande geometri,

mekanik,
elektroteknik och
kraftanläggningsteknik

De särskilda
läroämnena.

böra de studerande inom denna fackskola åtnjuta undervisning till motsvarande
omfattning som och tillsammans med de studerande i den mekaniska fackavdelningen;
i ritteknik dock med väsentligt begränsad kurs.

Statistik och folkhushållslära: Den grundläggande utbildningen bör bliva
gemensam med övriga fackavdelningar. Den frivilliga utbildningen bör för denna
fackavdelning, särskilt i fjärde årskursen, så vitt möjligt inriktas på byggnadstekniska
ämnen, vilket också gäller i fråga om ämnena handelstcknik och industriell
ekonomi samt rättskunskap.

Metallers och träs bearbetning: Ämnet skulle bliva obligatoriskt för denna
fackavdelning, men av mindre omfattning än i den mekaniska. Undervisning
skulle meddelas i sätt för utförande av nitning, svetsning, smidning, sväfning,
 enklare gjutning med gjutjärn och stålgjutgods, enklare härdning, träs sågning,
 hyvling o. dyl.

Maskinelement och beskrivande maskinlära: Undervisningen skulle omfatta
dels enklare maskindelar, dels den mekaniska värmelärans och elektricitetslärans
tillämpningar på maskintekniken, sammansättning och verkningssätt av
ångmaskiner, ångturbiner, förbränningsmotorer, elektriska motorer, vattenmotorer,
pumpar, luftkompressorer, beskrivning över hiss- och transportanordningar speciellt
på byggnausplatser, pålkranar, mudderverk o. dyl.

Geologi: Detta ämne skulle omfatta geologiens grunder, jordens utvecklingshistoria,
 geologiska krafter och deras verkningar, Överblick av berggrundens
och de lösa jordlagrens beskaffenhet, byggnad och utbredning i Sverige. Översikt
av nyttiga jordarter och bergarter, med speciell hänsyn till sådana som hava användning
inom byggnadsfacket. Därjämte böra geologiska exkursioner äga rum
under en vecka.

56

Förslag till timplan för fackavdelningen för byggnadsteknik.

1.

2.

3.

4.

1 ht

vt.

ht.

i vt.

ht.

vt.

ht.

vt.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f. ö.

f. | ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

Matematik.......

6

6

4

4

2

2

_

|_

(2)

(2)

—

Fysik.........

4

2

4

5

—

_

(2)

(2)

Ritteknik med beskrivande geometri .

3

4

1

2

Mekanik (och teknisk elasticitetslära) .

2

2

—

4

4

4

'' 4

(2)

(2)

—

—

_

_

_

_

Metallers och träs bearbetning ....

—

—

2

_

Maskinelement och beskrivande maskin-

lära.........

4

4

Elektroteknik......

—

—

_

_

_

6

3

_

_

_

_

_

_

_

Geologi........

4

_

_

_

Geodesi........

—

—

3

6

—

_

_

_

_

_

_

_

_

_

Allmän byggnadslära (och byggnads-

teknik).......

4

4

2

4

—

—

—

—

—

—

_

_

(4)

(6)2

_

(E)

Byggnadsstatik (med grafostatik, håll-

fasthetslära) och brobyggnadslära . .

—

—

—

—

4

3

2

3

2

3

(4)

(6)1

_

_

_

(E)

Vattenbyggnadslära . . .

—

—

—

—

—

—

—

2

4

2

6

(4)

(6)2

_

(E)

Väg- och järnvägsbyggnad samt kom-

munikationsteknik . .

2

4

2

3

(4)

(6)2

_

(E)

Kommunal- och stadsplaneteknik . . .

—

—

—

—

—

—

—

4

4

(4)

(6)2

_

(Ej

Arbetsmaskiner och arbetsledning . .

4

O

O

(2)

ffi)1

—

(E)

Kraftanläggningsteknik .

(4)

(2)

_

Byggnadshygien, uppvärmning ecb ven-

tilation.......

(3)

(4)

_

,r

_

_

Arkitekturhistoria och arkitektonisk

formlära.......

(4)

(3)

_

_

Fabriks- och våningsplaner.....

—

-

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

_

Hiss- och transportanordningar ....

—

—

—

—

—

—

—

(3)

(3)

—

—

—

_

_

_

Vattenkraftteknik ....

(4)

(6)

_

(E)

Statistik och folkhushålls-

I fjärde års-

lära.........

kursen är

4

—

2

(4)

(2)

_

_

Handelsteknik och indu-

lett av dessa

striell ekonomi ....

ämnen

—

—

(21

(2)

—

—

—

—

—

_

_

(4)

_

_

_

Rättskunskap......

obligatoriskt

-1

-

(2)

Summa

Bo

34

BO

30

32

21

26

(mini-

(mini-

(mini-

(mini-

]

mum)

mum)

mum)

mum)

1 Ett av dessa obligatoriskt.

2 Två av dessa obligatoriska.

Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna;

ht. = höstterminen; vt. = vårterminen; f. = föreläsningar; ö. = övningar;

( ) = frivilligt ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det
är valfritt ämne.

E = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsattes att vederbörande professor
linnes tillgänglig för de studerande under erforderlig tid. exempelvis minst 4 timmar per vecka.

57

Geodesi: Undervisningen bör omfatta avvägning, kartritning, teodolitmätning;
övningar å fältet under sammanlagt cirka 14 dagar.

Allmän byggnadslära (och byggnadsteknik): Detta ämne skulle omfatta,
materiallära (trä, järn, cement, sten, sand, tegel m. m.), sprängning, schaktning,
transport av massor, betong (dess egenskaper, tillverkning, blandningsförhållande
m. m.), kalkbruk och andra bindemedel, grundundersöknings- och grundläggningsmetoder,
 byggnadstekniska detaljer i murverk, pelare, valv- och balkkonstruktioner,
 speciellt dylika avseende arbetets utförande samt ljud- och värmeisolering,
inredningar och snickerier, tekniska bestämmelser, arbetsbeskrivningar o. d. I
undervisningen skulle ej ingå hållfasthetsberäkningar, vilka skulle tillhöra byggnadsstatiken.

Konstruktionerna och övningarna i allmän byggnadslära skulle hava ungefär
samma omfattning som för närvarande vid tekniska högskolan i ämnet byggnadsteknik
för arkitekturfackskolan, dock utan kombination med hållfasthetskalkyler.
 Övning i grundundersökningsmetoder bär ske å fältet under en vecka.

Uyggnadsstatik och brobyggnadslura: Ämnet skulle omfatta grafostatik

och hållfasthetslära, arbetsekvationer för statiskt obestämda konstruktioner, beräk -ning av genom fast eller rörlig last påverkade konstruktioner av järn, trä, murverk,
 armerad betong i såväl grunder som överbyggnader, jordtrycksteorier.
Undervisningen skulle vidare avse den konstruktiva utbildningen av rörliga och
fasta broar med deras grunder. Till ämnet skulle höra dels konstruktionsövningar,
omfattande vanliga tillämpningar vid byggnadskonstruktioner och bi''oar av de
olika materialen, dels ock laborationer.

Vattenbyg gnadslär a: Ämnet skulle omfatta det vatten byggnadstekniska
vid hamnar, kanaler, vatten- och avloppsledningar samt grundläggande kurs i
hydrografi och hydrologi, sjöregleringar, vattenkraftanläggningar och flottleder.

Väg- och järnvägsbyggnad samt kommunikationsteknik: .1 mnet skulle omfatta
planläggning av hamnar, kanaler, vägar och järnvägar, bangårdar jämte
speciella detaljer med avseende å deras byggnad; allmänna synpunkter å transportmedlens
ekonomi. I övningarna skulle även ingå rekognoscering och stakning
å fältet av en väg eller järnväg.

Kommunal- och stadsplaneteknik: Ämnet skulle omfatta städernas planläggning
och tekniska förvaltning, gatubyggnad, renhållning, speciella kommunikationsfrågor
inom samhällen m. m. samt allmän planläggning av ledningsnät av
olika slag.

Arbetsmaskiner och arbetsledning: Undervisningen, i viss mån motsvarande
det nuvarande ämnet industriell ekonomi vid chalmersska institutet, skulle omfatta
vanliga arbetsmaskiner såsom kranar, grävmaskiner, o. d., arbetsorganisation,
förråd, avlöningssystem, former av entreprenader o. d.

Byggnads hygien, uppvärmning och ventilation: Ämnet skulle omfatta dels
en komplettering ur speciella synpunkter av byggnadstekniken, dels framför allt
ett studium av olika uppvärmningssystem (och kylanläggningar).

Arkitekturhistoria och arkitektonisk formlära: Undervisningen skulle läggas
ungefär enligt tekniska högskolans plan för arkitekturfackskolan A.

Fabriks- och våningsplaner: Undervisningen skulle omfatta typiska fabriksplaner
samt kontors-, hus-, affärs- och våningsplaner.

Hiss- och transportanordningar: Undervisningen skulle avse en beskrivande

8—n i3osi.

58

Allmänna
synpunkter
beträffande
undervisningens
omfattning.

framställning av person- och varutransport samt s. k. fintransport (transport inom
byggnader av olika slag).

Vattenkraftteknik: Ämnet skulle omfatta fortsättningskurs i hydrografi och
hydrologi, sjöregleringar, vattenkraftanläggningar och flottleder.

Fackavdelningen för kemisk teknologi.

Ifrågavarande fackavdelning motsvaras vid tekniska högskolan av fackavdelningen
för kemi och kemisk teknologi. För den sistnämnda fackavdelningen
har, i samband med studietidens förlängning från tre till fyra år och uppförandet
av en nybyggnad för samma fackavdelning, en läroplan uppgjorts, varvid särskilt
beaktats ett utav en av svenska teknologföreningen tillsatt kommitté avgivet
yttrande i ärendet. Härvid har från teknikens representanter framförts krav på
en grundligare utbildning i teoretisk kemi, vilket lett till ökad undervisning i
detta ämne. Vidare har, genom inrättandet av en särskild speciallärarbefattning,
ökad tid beretts för läran om kemiskt-tekniska apparater, varjämte man strävat
efter att giva kemisterna en bättre utbildning i mekaniska ämnen och i värmeteknik.
 Bristen i sistnämnda avseende har länge varit känd och även av industriens
representanter betonad. Man har vid tekniska högskolan i Stockholm sökt
fylla densamma genom att giva kemisterna en särskild kurs i maskinelement och
genom inrättande av en huvudsakligen för kemisterna avsedd professur i värmeteknik
och maskinlära. Maskinläran skall givetvis huvudsakligen vara beskrivande,
då kemisterna ej skola utbildas till konstruktörer. Genom undervisningen i värmeteknik
skulle de studerande göras förtrogna med det för cellulosa-, socker- och
ett flertal andra kemiska industrier synnerligen viktiga problemet om ekonomisering
med bränsle resp. kraft. Beskrivande geometri har såsom ett för kemisterna
mindre viktigt ämne borttaga, liksom fallet är vid de kemiska avdelningarna
vid de flesta tekniska högskolor i Tyskland och vid chalmersska institutet.

Då läroplanen för kemiska avdelningen vid tekniska högskolan i Stock
holm således nyligen utarbetats efter inhämtande av teknicis åsikter, hava sakkunniga
i detta förslag i huvudsak anslutit sig till nämnda läroplan. Enär de
för genomförandet av den nya läroplanen i Stockholm erforderliga lärarkrafterna
först från och med nästkommande år samtliga stå till förfogande, har man ännu
ej hunnit få fullständig erfarenhet om omorganisationens väntade goda verkningar,
varför det även av detta skäl nu synes vanskligt att på närvarande tidpunkt
föreslå några väsentliga ändringar.

De skiljaktigheter, som föreligga, äro i huvudsak följande. En obligatorisk
undervisning i statistik och folkhushållslära skulle enligt sakkunnigas redan
i det föregående framförda förslag ingå i första årskursen inom samtliga fackavdelningar,
 således även inom den kemiska avdelningen. Vidare har det, såsom
edan antytts i bilaga 2 till sakkunnigas betänkande I, tillsvidare ansetts onödigt
att även vid den nya högskolan inrätta det elektrokemiska laboratoriet för arbeten
i teknisk, s. k. halvstor skala, vilket ändamål är tillgodosett vid tekniska
högskolans kemiska nybyggnad. I samband härmed är itndervisningen i den

59

tekniska elektrokemien något mindre tillgodosedd enligt sakkunnigas förslag
än vad fallet är vid tekniska högskolan i Stockholm, varom mera nedan.

Sakkunniga hava likväl icke för närvarande ansett sig böra föreslå, att någon
annan gren av den tillämpade kemien skulle speciellt tillgodoses vid den nya tekniska
högskolan. Det kan mycket väl tänkas, att detta framdeles bliver lämpligt, men
hava sakkunniga icke på nuvarande tidpunkt funnit några bestämda skäl härför eller
något tillräckligt starkt framträdande behov härav, varför de ansett sig böra ställa
denna fråga på framtiden. Icke heller hava sakkunniga ansett sig böra reflektera
på någon uppdelning av ifrågavarande fackavdelning, utan hysa förhoppning om
att en tillräcklig specialisering skall kunna ernås på valfrihetens väg. Tanken
på en särskild fackavdelning för cellulosaindustrien vid tekniska högskolan i
Stockholm har under senare tid varit uppe, men förslagsställarna hava för det närvarande
uppgivit densamma. Omorganisationen av kemiska fackskolan i Stockholm
avser nämligen i själva verket just att i det väsentliga fylla de brister, som
tidigare — till stor del gemensamt — framhållits av cellulosaindustriens och
annan kemisk industris representanter. Särskild undervisning i förbränningslära
och i jäsningsteknik — med ett till den senare hörande laboratorium — hava sakkunniga
för närvarande icke heller ansett nödvändigt att föreslå.

Beträffande det å sid. 60 intagna förslaget till timplan hänvisas till vad Timplan.
som förut anförts om timplanen för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik (sid.

42) samt under avdelningen »läroplanerna» å sid. 39—41.

Matematik och mekanik: För kemisterna behöves icke en så grundlig ut- De särskilda
bildning i dessa ämnen som för de tidigare avhandlade fackavdelningarna. Be- aroamnena.
träffande matematiken kan särskilt behandlingen av differentialekvationer inskränkas
och i mekaniken behöva ej så svåra problem behandlas. Vid tekniska högskolan
i Stockholm är för kemiska, bergsvetenskapliga och arkitekturavdelningarna
anordnad en undervisning av mindre omfång i dessa ämnen än för övriga fackavdelningar
och sakkunniga föreslå samma undervisning för kemiska fackavdelningen
vid den nva högskolan. Sakkunniga hava ansett att »matematik och mekanik»
kan utgöra ett examensämne för studerande inom kemiska fackavdelningen.

I fysik skulle de studerande i denna fackavdelning följa den gemensamma
kursen, medan däremot undervisningskursen i ritteknik samt i hållfasthetslära och
grafostatik skulle bliva av något mindre omfattning än för övriga fack. Kursen
i elektroteknik kunde vara av samma omfång som för M, S och B, men kan ej
lämpligen förläggas till annan tid än fjärde årets hösttermin.

Mineralogi och geologi: Studiet av detta ämne bör lämpligen icke påbörjas
förr än de studerande hunnit med den oorganiska kemien och vid undervisningen
i detsamma bör mineralogien tagas före geologien. Att taga kursen i geologi
gemensamt med B möter vissa svårigheter, då undervisningen angående lösa jordlager
m. m. är av särskild betydelse för B men ej i samma grad för K. För
sistnämnda fackavdelning däremot är kännedomen om exempelvis kristallers struktur
och om malmmineral av större betydelse.

Oorganisk kemi: De till detta ämne hörande övningarna äro avsedda att
omfatta kvalitativ kemisk analys samt syntes av oorganiska ämnen. Härvid
synes lämpligast att börja med den kvalitativa analysen, som giver en på egna
iakttagelser grundad överblick av den kemiska reaktion släran och därmed underlättar
studiet av ämnet.

Organisk kemi: övningarna skulle avse framställning av organiska föreningar.

60

Förslag till timplan för fackavdelningen för kemisk teknologi. 1

i.

2.

3.

4.

ht.

vt.

ht.

vt.

ht.

vt.

ht.

vt.

f.

! ö.

f.

8.

f.

ö.

f.

l

f. 8.

i f.

1

j ö.

f.

i 6.

f.

ö.

Matematik och mekanik . .

6

; 4

4

4

1

Fysik..........

—

—

4

9

4

i 5

—

—

_

—

1

_

_

i _

_

Ritteknik........

2

6

Hållfasthetslära och grafostatik ....

—

—

2

2

—

—

—

—

_

—

i _

_

_

_

_

Oorganisk kemi......

4

8

4

12

_

(E)

Organisk kemi......

4

—

4

8

_

_

(E)

Teoretisk kemi......

O

O

2

Kvantitativ kemisk analys

—

—

—

—

—

—

—

8

_

14

_

18

_

_

_

_

Kemisk teknologi.....

—

—

—

-

—

—

—

5

—

5

_

_

_

(E)

Läran om kemiskt-tekniska apparater . .

—

—

—

—

—

_

_

—

_

_

2

4

_

Elektrokemi.......

_

_

4

2

_

_

_

_

Mineralogi och geologi . .

6

2

Maskinelement ......

......

—

—

—

—

4

6

—

_

_

__

_

_

_

_

Värmeteknik och maskinlära

o

Pappersteknik......

_

_

_

_

_

2

2

_

_

Elektroteknik......

—

—

_

—

_

—

_

_

_

_

_

_

5

3

_

_

Metallurgi........

Ett av dessa

—

—

—

_

—

—

(3)

—

—

—

—

_

_ 1

Byggnadslära, byggnadshv-

ämnen

gien, uppvärmning och

obligato-

ventilation.......

riskt

—

—

i

—

—

—

—

(3)1

(4)

(3)

(4)

—

—

—

—

Statistik och folkhushållslära

I fjärde års-

4

—

2

—

—

_

_

_ 1

_

_

_

(4)

(2)

Handelsteknik och industriell

kursen är ett

i

ekonomi ........

av dessa
ämnen

—

—

(2)

(2)

(4)

—

—

—

Rättskunskap.......j

obligatoriskt

(2)

Summa timmar per vecka

84 I

3

28

34

32

29

20

(mini-

(mini-

(mini-

(mini-

;

mum)

mum)

mum)

mum)

Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna,
ht = hösttermin; vt = vårtermin; f = föreläsningar; ö = övningar.

( ) = frivilligt ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det är valfritt
ämne.

hi = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsattes att vederbörande professor finnes
tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 timmar per vecka.

61

Teoretisk kemi: Övningarna kunna bestå i räkning och, om möjligt, experiment.

Kvantitativ kemisk analys: övningarna böra avse såväl mera generella analysmetoder
som även speciella kemiskt-tekniska analyser.

Kemisk teknologi och läran om kemiskt-tekniska apparater: Vid tekniska
högskolan finnes, såsom redan nämnts, en speciallärare för sistnämnda ämne, bland
annat emedan professorn i kemisk teknologi skulle bliva för hårt belastad, om
ban även hade denna undervisning. Så bliver även fallet vid den nya högskolan,
om — såsom sakkunniga tills vidare föreslå — professorn i kemisk teknologi
skall meddela även denna undervisning. Sakkunnigas förslag i denna punkt bör
därför betraktas som ett provisorium, tills mera erfarenhet vunnits om hur under -

arbete med vederbörande apparater såsom avdunstmngs-, torknings-, destillationsoch
filtreringsapparater m. m.

Pappersteknik: I detta ämne föreslå sakkunniga en mindre kurs, avsedd
att anförtros åt en speciallärare, ehuruväl sakkunniga icke hava förbisett svårigheten
att erhålla en kompetent person till en dylik mindre befattning. Ett alternativ,
 som framdeles möjligen kan förtjäna övervägas, vore att sammanslå undervisning
i läran om kemiskt-tekniska apparater och pappersteknik till en större
befattning, som skulle locka mera kompetenta sökande.

Elektrokemi: För detta ämne finnes vid chalmersska institutet en speciallärarbefattning
och sakkunniga hava ej ansett sig nu böra föreslå någon ändring
i undervisningen, vilken torde komma att omfatta dels teoretisk, dels teknisk
kemi jämte laboratorieövningar.

Maskinelement samt värmeteknik och maskinlära. I fråga om dessa ämnen
hänvisas till vad som å sid. 58 sagts vid framställningen av allmänna synpunkter
beträffande undervisningen i denna fackavdelning.

Den obligatoriska kursen i statistik och folkhushållslära ävensom den valfria
kursen i detta ämne och kurserna i övriga valfria ämnen skulle bliva desamma
som för de andra fackavdelningarna.

För ombildning av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till teknisk
högskola enligt de i det föregående uppdragna riktlinjerna kräves givetvis en
väsentlig utökning av de nuvarande lårarkrafterna. Skälet är beträffande de viktigaste
lärarbefattningarna, professurerna, först och främst att — försåvitt man
skall kunna påräkna att för dessa befattningar erhålla personer, som äro kompetenta
att meddela en verkligt högskolemässig undervisning och vilka kunna förväntas
komma att bidraga till den tekniska vetenskapens utveckling — det kunskapsområde,
 som varje professur företräder, icke får vara för stort. Vidare
är att märka att ett flertal nya ämnen upptagits i undervisningen, varjämte föreslagits
en utsträckning av studietiden från 3 till 4 år inom samtliga fackavdelningar.
 På frågan om införande av docentinstitutionen vid den nya högskolan och

visningen i det viktiga ämnet
ordnas. Övningarna i ämnet

iäran om kemiskt-tekniska apparater bör slutligen
böra bestå dels i ritning:, dels ock framför allt i

Erforderliga lär arkrafter.

62

därav eventuellt föranlett insättande av docentstipendier anse sig sakkunniga för
närvarande ej behöva ingå.

Samman- I det följande intages en sammanställning över de olika professurer och

ställning speciallärarbefattningar, som skulle erfordras för uppehållande av undervisningen
över till den omfattning de i det föregående intagna förslagen till timplaner utvisa.

nrisnpninf- f sammanställningen användas för beteckning av de olika fackavdelningarna de
lärarbefatt- förut (sid. 27) omnämnda förkortningarna M, S, E, B och K. Således betyder
ningar. M fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik, Mj denna avdelnings första årskurs,
 M2 dess andra årskurs etc. Övriga däri förekommande förkortningar utmärka
ht hösttermin, vt vårtermin, f föreläsningar och ö övningar (övningstimmar
under fjärde läroårets vårtermin avse examensarbetena). 1 sammanställningens
sista kolumn angives högsta antalet studerande i de särskilda undervisningskurserna.
Beträffande beräkningen härav hänvisas till i det föregående (sid. 27) föreslaget
antal studerande inom respektive fackavdelningar. Antalet är således det högsta
möjliga, som enligt förslaget beräknats förekomma i respektive undervisningskurser.
 Beträffande timantalet bör beaktas att gruppindelning i vissa fäll erfordras,
varigenom tjänstgöringens omfattning ökas.

Professurer.

N:r

Läroämne

H.

T.

v.

T.

Faekavdolningar

Högsta

antalet

stude-

rande

ö.

f.

ö.

1

Matematik:

1

f

Matematik ................

6

6

4

4

M, S, E, B,

165 !

> ........... .....

2

2

_

—

M, S2 E2 B,

165

> ................

2

2

-

—

M3 1^3 ^3

165

S:a timmar pr vecka

to

10

4

4

j

o

Matematik och mekanik:

Matematik och mekanik..........

6

4

4

4

K,

35 1

S:a timmar pr vecka

0

4

4

4

|

3

Mekanik:

Mekanik.................

2

2

—

—

M, 8, Ej B,

165

1 .......;...... . . .

4

4

4

4

M2 S2 E3

165

Teknisk elasticitetslära..........

2

9

—

—

S3 B3

120

> » ..........

—

—

4

M.

45

S:a timmar pr vecka

8

8

4

8

j

6o

N:r

Läroämne

H.

T.

V.

T.

Fackavdelningar

Högsta

antalet

stude-

rande

f.

ö.

f.

ö.

4

Fysik:

Fysik..................

—

—

4

2

M1 S, E, It, K,

200

> ........ * . , . * , ,

2

5

—

—

M, S, E2 B2 Ka

200

> ..................

2

—

—

—

m2 s2 b2 k2

155

2

2

—

-

^3 E3 B3

165

S:a timmar pr vecka

6

7

4

2

5

Maskinelement:

Maskinelement ... r ......... .

4

6

—

_

m2 s2 e, k2

145

’ ...............

—

—

4

3

m2 s2 e2

no

•» ..............

—

—

—

3

m2 e2

90

» och beskrivande maskinlära .

—

—

4

4

b2

55

S:a timmar pr vecka

4

G

8

10

6

Maskinlära, företrädesvis motorer:

Maskinlära................

2

3

4

5

m3 s3 e3

no

■J ................

3

4

—

—

M4 8. Ej

no

.................

1

2

—

—

S4

20

* ...............

—

—

—

4

M. s4

65

S:a timmar pr vecka

G

9

4

9

7

Maskinlära, företrädesvis kraftförbrukande

maskiner:

Maskinlära................

2

3

4

5

m3

45

. ................

4

8

—

4

m4

45

S:a timmar pr vecka

G

11

4

9

8

Värmeteknik:

Värmeteknik................

2

f>

O

4

5

M3

45 i

• • • ..............

4

8

—

4

m4

45

S:a timmar pr vecka

G

11

4

9

9

Teoretiskt skeppsbyggeri:

Teoretiskt skeppsbyggeri , ,.......

2

4

i

4

S3

20

> > .........

4

G

4

S4

20

S:a timmar pr vecka

G

10

4

8

64

N:r

Läroämne

H.

T.

V.

T.

Fackavdelningar

Högsta

antalet

stude-

rande

f.

ö.

f.

ö.

10

Praktiskt skeppsbyggeri:

Praktiskt skeppsbyggeri..........

—

—

1

3

s,

20

> > ..........

—

—

2

3

s.

20

> > ..........

2

6

2

6

S,

20

> > ..........

4

6

—

4

s4

20

S:a timmar pr vecka

G

12

5

16

11

Teoretisk elektroteknik:

Elektricitetslära och elektrisk mätteknik . .

—

—

4

4

e2

45

> >

4

6

—

—

E3

45

> >

—

—

—

4

e4

45

S:a timmar pr vecka

4

6

4

8

12

Elektrisk anläggningsteknik:

1

Anläggningsteknik............

4

3

2

3

e3

45

> ............

2

6

—

4

E,

45

S:a timmar pr vecka

6

9

2

7

13

Elektromaskinlära och högspänningsteknilc:

Elektromaskinlära och högspänningsteknik .

—

—

6

6

e3

45

> >

2

6

—

4

e4

45

S:a timmar pr vecka

2

G

G

10

14

Allmän byggnadslära och byggnadsteknik:

Byggnadslära och byggnadsteknik.....

4

4

2

4

B,

55

> > .....

4

6

—

4

b4

55

S:a timmar pr vecka

8

10

2

8

15

Byggnadsstatik och brobyggnadslära:

Byggnadsstatik med grafostatik......

4

3

—

—

b2

55

Hällfasthetslära och brobyggnadslära ....

—

—

2

3

b2

55

» » ....

2

3

4

6

b3

55

> > ....

—

—

—

4

b4

55

S:a timmar pr vecka

«

6

G

13

65

N:r

Läroämne

H.

T.

V.

T.

Fackavdelningar

Högsta

antalet

stude-

rande

f.

ö.

f.

6.

16

Vattenbyggnadslära:

Vattenbyggnadslära............

2

4

2

6

b3

55

> . . ... .....

4

6

—

4

b4

55

S:a timmar pr vecka

6

10

2

10

17

Väg- och järnvägsbyggnad samt kommunika-

tionsteknik.............

2

4

2

3

b3

55

> > > > »

4

6

—

4

b4

55

S:a timmar pr vecka

6

10

2

7

18

Oorganisk kemi..............

4

8

4

12

K,

35

> 2> ..............

—

—

—

4

35

S:a timmar pr vecka

4

8

4

16

i 19

Organisk kemi:

1

Organisk kemi..............

4

—

4

8

k3

35

> » ..............

—

—

—

4

K.

35

Kvantitativ kemisk analys........

—

—

—

8

k2

35

Teoretisk kemi..............

3

2

—

—

35

S:a timmar pr vecka

7

2

4

20

20

Kemisk teknologi:

Kemisk teknologi.............

5

—

5

—

k3

35

> > .............

—

—

—

4

k4

35

Kvantitativ kemisk analvs........

—

14

—

18

k3

35

Kemiskt-tekniska apparater........

2

4

—

—

k4

35

21

S:a timmar pr vecka

7

18

6

22

Värmeteknik och maskinlära:

Värmeteknik och maskinlära........

—

—

3

3

k2

35

’ > ........

5

5

—

—

k3

35

22

S:a timmar pr vecka

5

5

3

3

Statistik och folkhushållslära:

Statistik och folkhushållslära.......

4

-

2

—

M, S, E, B, K,

200

> , .......

4

2

—

—

m4 s4 e4 b4 k4

200

S:a timmar pr vecka

8

2

2

—

■

9—213081

Speciallärarb efattningar.

N:o

Läroämne

H.

T.

V.

T.

Fackavdelningar

Högsta

antalet

elever

f.

ö.

f.

ö.

1

Ritteknik med beskrivande geometri ....

2

10

2

4

M, S, E,

no

> > > y ... .

—

—

—

4

M, E,

90

S:a timmar per vecka

2

10

2

8

2

Ritteknik med beskrivande geometri ....

3

4

1

2

B,

55

> > > > . . . .

2

6

—

—

K,

35

S:a timmar per vecka

5

10

1

2

3

Hållfasthetslära och graj ost atik, metallers

håilfasthetsegenskaper och materialprov-

ning.

Hållfasthetslära och grafostatik......

—

—

3

3

M, S, E,

110 ;
45

> > > ......

—

—

2

2

K,

> > > ......

2

1

—

--

H2 S2 e2

no

Metallers hällfasthetsegenskaper (materiallära)

—

—

2

3

Mj Sj Ej

no

S:a timmar per vecka

2

1

7

8

4

Byggnadslära, byggnadshygien, uppvärmning
och ventilation.............

3

4

3

4

^3 ^3 ®3 ^3

145

> > >

—

—

3

4

b3

55

S:a timmar per vecka

3

4

6

8

5

Metallurgi.................

3

—

—

—

s3 e3 k3

145 i

6

Metallografi................

2

2

—

—

M, S3 Ej

no

7

Gjuteriteknik...............

2

—

—

—

^3 k>3 E3

no

8

Verktyg smaskiner, metaller och träs bear-

betning.

Verktygsmaskiner.............

2

2

—

—

m4

45

> .............

3

3

—

—

■^3 ^3 ®3

no

—

—

—

4

m4

45

Metallers och träs bearbetning.......

2

—

—

—

Bj

55

> > > > .......

3

3

—

—

M, S3 E,

no

> » > > .......

—

—

—

4

m4

45

S:a timmar per vecka

10

8

1 -

8

1

67

N:o

Läroämne

H

T.

V.

T.

Fackavdelningar

Högsta

antalet

elever

f.

ö.

f.

ö.

9

Hiss- och transportanordningar......

3

3

_

_

M, S3 E3 B,

165

> > > ......

2

2

—

4

m4

45

S:a timmar per vecka

5

5

—

4

10

Elektroteknik ..............

—

—

6

3

M2 S2 B2

120

1

> ...............

5

3

—

—

k,

35

S:a timmar per vecka

5

3

6

3

11

Kraftanläggningsteknik .........

4

2

—

—

M4 S4 E4 B4

165

12

Mineralogi och geologi.

Mineralogi och geologi ..........

—

—

6

2

k2

35

Geologi.................

4

—

—

—

Er

55

S:a timmar per vecka

4

—

6

2

13

Geodesi..................

2

—

—

M, S,

65

* .......

—

—

3

6

B,

55

S:a timmar por vecka

—

2

3

6

14

Kommunal- och stadsplaneteknik......

4

4

—

—

b3

55

> > > ......

4

6

—

4

b4

55

Sta timmar per vecka

8

10

—

4

15

Arbetsmaskiner och arbetsledning (ind. ekonomi)

4

3

2

6

B,

55

> > > > »

—

—

—

4

B,

55

Sta timmar per vecka

4

3

2

10

16

Arkitekturhistoria och arkitektonisk formlära

4

3

—

—

b4

55

17

Fabriks- och våningsplaner........

3

3

—

—

B,

55

18

Vattenkraftteknik.............

4

6

—

4

B.

55

19

Elektrokemi................

—

—

4

2

k3

35

20

Pappersteknik...............

2

2

—

—

k4

35

21

Handelsteknik och industriell ekonomi ■ . .

—

—

2

2

M, S, E, B, K,

200

> > > > . . .

4

—

—

—

m4 s4 e4 b4 k4

200

Sta timmar per vecka

4

—

2

2

22

Rättslcunskap...............

2

—

—

—

m4 s4 e4 b4 k4

200 1

68

Professu rerna.

Vid tekniska högskolan i Stockholm föreläsa vederbörande professorer normalt
5 timmar per vecka. Omfattningen av undervisningen i de särskilda läroämnena
nödvändiggör emellertid ej sällan rätt betydande avvikelser från denna
norm. Utöver de egentliga föreläsningstimmarna tillkommer därjämte med hänsyn
till den tekniska undervisningens natur en rätt så betungande skyldighet för
professorerna att leda övningar och examinera de studerande.

Som ett allmänt önskemål beträffande den högre tekniska undervisningen
torde gälla, att man bör söka begränsa det obligatoriska timantalet för professorerna,
 så att de få erforderlig tid för vetenskaplig forskning till gagn för
vetenskapens utveckling inom olika områden. I det här föreliggande förslaget
hava sakkunniga, med fästat avseende å berörda omständigheter, sökt så jämnt
som möjligt fördela undervisningen å de särskilda befattningarna.

Såsom av sammanställningen framgår skulle enligt sakkunnigas förslag
professurerna vid den nya högskolan bliva följande:

1) i matematik: Denna befattning skulle motsvara den nuvarande professuren
i matematik vid chalmersska institutet.

2) i matematik och mekanik: En ny professur föreslås inrättad med undervisningsskyldighet
i matematik och mekanik för den kemiska fackavdelningen.

3) i mekanik: Denna befattning skulle motsvara institutets nuvarande professur
i mekanik och matematik. Innehavaren skulle befrias från sin nuvarande
undervisningsskyldighet i matematik och mekanik för kemiska fackskolan, men
skulle i stället övertaga undervisningen i mekanik i första årskursen samt i teknisk
elasticitetslära i tredje årskursen.

4) i fysik: Denna befattning skulle motsvara institutets nuvarande professur

i fysik. _ ...

5) i maskinelement: En ny professur föreslås inrättad. Undervisningen i
detta ämne uppehälles för närvarande vid chalmersska institutet av andre läraren
i maskinlära vid lägre avdelningen. På grund av ämnets betydelse är emellertid
en professur däri nödvändig.

6) i maskinlära, företrädesvis motorer: Denna befattning skulle motsvara
institutets nuvarande professur i maskinlära med undervisningsskyldighet företrädesvis
i vattenmotorer.

7) i maskinlära, företrädesvis kraftförbrukande maskiner: Detta ämnes upptagande
på läroplanerna innebär en viss omläggning av den nuvarande professuren
i maskinlära med undervisningsskyldighet företrädesvis i ångmaskiner.

8) i värmeteknik: En ny professur föreslås.

Beträffande de två sistnämnda befattningarna hänvisas till vad som i det föregående
sagts angående undervisning i kraftförbrukande maskiner och värmeteknik
(sid. 41 och 42 samt sid. 45 och 46).

9) i teoretiskt skeppsbyggeri: En ny professur föreslås inrättad.

10) i praktiskt skeppsbyggeri: Denna befattning skulle motsvara institutets
nuvarande professur i skeppsbyggeri.

Innehavaren av sistnämnda befattning meddelar undervisning i såväl teoretiskt
som praktiskt skeppsbyggeri. Med hänsyn till den stora arbetsbörda, som
åvilar denne professor, har en uppdelning av undervisningen sedan länge varit
önskvärd. Efter lärokursens utsträckning till 4-årig bliver detta oundgängligen
nödvändigt.

11) i teoretisk elektroteknik: En ny professur föreslås.

69

12) i elektrisk anläggningsteknik. Denna befattning skulle motsvaras av
den äldre professuren i elektroteknik.

13) i élektromaskinlära och hö g spänning steknik: Denna befattning skulle
motsvaras av den vid institutet senast inrättade professuren i elektroteknik.

14) i allmän bygnadslära och byggnadsteknik: Denna befattning skulle med
viss omläggning av undervisningsskyldigheten motsvaras av institutets nuvarande
professur i husbyggnadslära och ornamentritning.

15) i byggnadsstatik och brobyggnadslära: Denna befattning skulle närmast
motsvara institutets nuvarande professur i väg- och brobyggnadslära.

16) i vattenbygnadslära: Undervisningen i detta ämne meddelas för när varande

vid institutet av en speciallärare i vattenbyggnadslära. Sakkunniga
föreslå inrättande av en ny professur.

17) i väg- och järnvägsbyggnad samt kommunikationsteknik: En ny professur
föreslås.

18) i oorganisk kemi: Den nuvarande professuren i oorganisk kemi jämte
mineralogi och geologi skulle befrias från undervisningsskyldighet i de två sistnämnda
ämnena och innehavaren således endast meddela undervisning i oorganisk kemi.

19) i organisk kemi: Den nuvarande professuren i organisk kemi och kemisk
teknologi skulle omändras till professur i organisk kemi.

Tillsvidare skulle innehavaren av denna befattning jämväl meddela undervisning
i teoretisk kemi.

20) i kemisk teknologi: En ny professur föreslås.

I den undervisning, som skulle meddelas av denne befattningshavare, skulle
åtminstone tills vidare även ingå lämplig behandling av läran om kemiskt-tekniska
apparater. Sakkunniga hava nämligen i avvaktan på utvecklingen icke ansett
sig böra föreslå en speciallärarbefattning i det sistnämnda ämnet.

Tillsvidare skulle således vid den nya högskolan blott finnas 3 professurer
i de kemiska läroämnena, under det att vid tekniska högskolan i Stockholm för
närvarande finnas 4 professurer i dessa läroämnen. Ehuru det synes sannolikt, att
en fjärde professur snart nog kan bliva behövlig även vid den planerade nya högskolan,
 hava sakkunniga likväl icke ansett sig här böra fixera dess omfattning
utan hava i stället ansett sig böra avvakta utvecklingen.

21) i värmeteknik och maskinlära föreslås en ny professur.

22) i statistik och folkhushållslära föreslås i anslutning till vad anförts å
sid. 33—39 en ny professur.

För omorganisationen av chalmersska institutets högre avdelning till
teknisk högskola skulle således enligt sakkunnigas förslag tio nya professurer
erfordras.

Antalet speciallärarbefattningar föreslås i enlighet med den i det föregående
intagna sammanställningen (sid. 66) till 22. Det nuvarande antalet dylika befattningar
vid institutets högre avdelning är 13. Som norm för speciallärarnas
avlöning hava sakkunniga tänkt sig ett arvode av 20 kronor per föreläsningstimme
och 10 kronor per övningstimme. För att kunna förvärva tillräckligt kvalificerade
personer torde dock för speciallärare i vissa ämnen böra beräknas ett
högre arvode. En viss frihet torde därför böra lämnas åt styrelsen att inom
ramen av ett beräknat totalbelopp för speciallärares avlöning vidtaga erforderliga
jämkningar i de arvoden, som enligt förenämnda norm skulle utgå.

Special lärarbefatt ningarna.

70

Assistent arvoden.

Förslag till ordinarie stat för den nya högskolan.

Befattningar

Lön och tjänst-göringspenningar

1 professor ..............................

7 500

21 professorer.............................

157 500

22 speciallärare (förslagsvis beräknat belopp)...............

50 000

arvode åt rektor ...........................

1500

hyresbidrag åt rektor........................

1000

arvode till biträde för uppehållande av en del av rektors undervisnings-

skyldighet............................

4 000

1 sekreterare (arvode).........................

4 000

1 bibliotekarie och biträde (arvode)...................

4 000

skrivbiträden (arvode)........................

3000

1 intendent och kamrerare.......................

5 400

1 förste vaktmästare..........................

1750

1 vaktmästare i l:a och 2:a årskurserna.................

1450

1 laboratorievaktmästare........................

1750

8 > ........................

14 000

1 verkmästare.............................

2050

1 förste maskinist...........................

2 050

1 andre > ..........................

1800

1 gårdskarl..............................

1200

Resestipendier åt lärare och stipendier åt studerande...........

5 000

Anslag till bibliotek, laboratorier och samlingar.............

—

Anslag till uppvärmning och belysning m. m................

—

Summa kronor

2(58950

Vid beräkning av assistentarvodenas storlek har följts samma norm, som för
närvarande tillämpas vid tekniska högskolan, eller ett beräknat arvode av 6
kronor per timme. En rätt väsentlig utökning av de nuvarande assistenternas
antal erfordras såväl med hänsyn till undervisningens utvidgning och fullständigande
i de särskilda läroämnena som på grund av det föreslagna större antalet
studerande inom respektive fack. Den nuvarande staten för Chalmers
tekniska institut upptager ett belopp av 11,500 kronor såsom anslag till assistentarvoden.
 I staten för den nya högskolan skulle emellertid något dylikt anslag
icke behöva upptagas. Såsom delvis är fallet vid tekniska högskolan i Stockholm
föreslå nämligen sakkunniga, att assistenternas avlöning bestrides av influtna
elevavgifter. För att erhålla erforderliga medel härför skulle ordinarie studerande
för varje termin erlägga en avgift av ett hundra kronor (motsvarande
avgift är vid chalmersska institutet för närvarande bestämd till femtio
kronor). Åt lärarkollegiet bör emellertid lämnas rätt att nedsätta denna avgift

71

Nuvarande ordinarie stat för Chalmers tekniska instituts högre

avdelning.1

Befattningar

Lön och tjänst-göringspenningar

6 400

70 400

18 600

3 000

1 500

arvode till biträde för uppehållande av en del av rektors undervisnings-

2 000

anslag för avlöning av sekreterare, bibliotekarie och kamrer.......

3 700

1750

1 450

1750

3 > ........................

5 250

2 050

1200

11500

Anslag till stipendier och premier åt elever................

550

Anslag till bibliotek, laboratorier och samlingar (9 000)..........

—

Anslag till uppvärmning och belysning m. m. (12 000)...........

—

Summa kronor

131100

till hälften för mindre bemedlad studerande samt att medgiva obemedlad studerande
befrielse från avgift. I den mån sålunda influtna avgifter icke åtgå för avlöning
åt assistenterna, böra desamma användas som bidrag till laboratoriekostnader
m. m.

Deri nya högskolans stat.

Sammanställningen å sid. 70 upptager ett förslag till ordinarie stat för
den nya högskolan, uppgjort efter motsvarande beräkningsgrunder som den bär
ovan återgivna nuvarande ordinarie staten för Chalmers tekniska instituts högre
avdelning. 1 avlöningsbeloppen, vilka i förslaget till den nya staten för professorerna
äro upptagna till samma belopp som i gällande stat för tekniska
högskolan, är icke inräknad den nu utgående tillfälliga löneförbättringen och ej

1 En av speciallärarna ävensom läraren 1 frihandsteckning undervisa även i lägre avdelningen.
Därjämte må anmärkas att andre-lärarna i lägre avdelningen även hava undervisning i högre avdelningen.
 Den ordinarie staten för den högre avdelningen kan således ej fullt exakt angivas.

72

heller dyrtidstiilägg. I sammanställningarna äro icke upptagna anslag till bibliotek,
 laboratorier och samlingar eller till uppvärmning och belysning. En väsentlig
_ ökning av sistnämnda anslag betingas givetvis av de nya laboratorierna och
de i övrigt ökade utrymmena. Med hänsyn till nuvarande starka prisfluktuationer
på dessa områden anse dock sakkunniga det vara omöjligt att verkställa
tillförlitliga beräkningar härutinnan.

Den ordinarie staten för den nya högskolan, exklusive anslag till bibliotek,
laboratorier och samlingar samt till uppvärmning och belysning, skulle således
uppgå till 268,950 kronor. Då enligt samma beräkningsgrund den nuvarande staten
för institutets högre avdelning slutar på en summa av 131,100 kronor, skulle
således en ombildning av högre avdelningen till teknisk högskola — bortsett från
erforderliga anslag till bibliotek, laboratorier och samlingar samt till uppvärmning
och belysning — betinga en höjning av kostnadsstaten med 137,850 kronor per år.

Beträffande de särskilda belopp, som i förslaget upptagits till avlöningar,
arvoden och övriga årliga kostnader, må framhållas följande.

Professorernas avlöningar: Institutets nuvarande professorer åtnjuta avlöning
enligt lägre lönegraden för professorer eller med 6 400 kronor per år. Vid en
ombildning av institutet till teknisk högskola böra givetvis professorerna åtnjuta
avlöning efter enahanda grunder som professorerna vid tekniska högskolan i
Stockholm.

Speciallärarna: Beträffande deras avlöning hänvisas till sid. 69.

Assistentarvoden: På förut (sid. 70) anförda skäl upptager staten för den
nya högskolan icke något anslag till assistenterna. Om man räknar med en elevavgift
av 200 kronor per år för 600 studerande, skulle i dylika avgifter årligen inflyta
120,000 kronor. Enligt en av sakkunniga gjord överslagsberäkning skulle för avlöning
åt assistenterna åtgå c:a 80,000 kronor per år, varför man i den nya staten
torde kunna räkna med ett besparat belopp av c:a 40,000 kronor för laboratoriekostnader
m. m.

Rektor: I likhet med vad nu är fallet upptager förslaget ett arvode till
rektor å 1,500 kronor, varjämte upptagits ett belopp av 1,000 kronor som hyresbidrag
(liknande hyresbidrag utgår åt rektor vid tekniska högskolan i Stockholm.)
Arvodet till rektors vikarie föreslås höjt från 2,000 kronor till 4,000 kronor,
vilket synes skäligt med hänsyn till det ökade arbete, som ombildningen kommer
att medföra för rektorsämbetets innehavare.

Arvoden åt sekreterare, bibliotekarie m. in. Vid tekniska högskolan i Stockholm
har ifrågasatts att i avlöningshänseende jämställa högskolans sekreterare
med akademisekreterare. Då sekreteraregöromålen vid den nya högskolan torde
bliva av något mindre omfattning, hava sakkunniga föreslagit sekreterarearvodet
till 4,000 kronor. Arvodet till bibliotekarien med biträde har likaledes unutagits
till 4,000 kronor.

Intendentens och kamrerarens avlöning. Sakkunniga föreslå av en ny
befattning, benämnd intendent och kamrerare. Den person, som för närvarande
tjänstgör som kamrerare, åtnjuter av härför tillgängligt anslag ett arvode av 1,000
kronor per år, men bestrides befattningen jämsides med annat uppdrag. Med
omorganisationen torde följa en väsentlig utökning av kamreraregöromålen, varjämte
det torde vara lämpligt att överinseendet över den föreslagna högskolans
byggnader handhaves av en person, som härför kan disponera erforderlig tid.
Den blivande innehavaren av den föreslagna befattningen skulle icke utan

73

särskilt medgivande av högskolans styrelse få med befattningen förena annat
uppdrag.

Betjäning: Ombildningen förutsätter givetvis utökning även av anta let

vaktmästare. Den i förslaget upptagna verkmästarebefattningen skulle
ersätta den nuvarande maskinisten vid maskinlaboratoriet och åtnjuta samma
avlöningsförmåner som denne. Fem nya laboratorievaktmästaretjänster föreslås
ävensom en förste och en andre maskinistbefattning, vilka två sistnämnda befattningar
skulle erfordras för skötsel av centraluppvärmningen i de nya lokalerna
ävensom för biträde med förekommande maskinella arbeten.

Övriga kostnader: Ett belopp av 5,000 kronor föreslås upptaget i staten
såsom anslag till resestipendier åt lärare och stipendier åt studerande. Såsom i
det föregående framhållits bar i staten icke upptagits något anslag till bibliotek,
laboratorier och samlingar eller till uppvärmning och belysning, då man med
hänsyn till den nu rådande växlingen i prisnivån för närvarande svårligen
kan bedöma, huru dessa kostnader kunna komma att gestalta sig vid den tidpunkt,
 då den nya högskolan i dess helhet kan bliva uppförd och tagen i bruk.

10—213081

74

NYBYGGNADSFRÅGAN.

Framställ- I underdånig skrivelse den 29 augusti 1918 angående de anslag, som an ning

år 1918 sågos höra begäras av 1919 års riksdag, hade styrelsen för Chalmers tekniska
angående institut bland annat upptagit krav på medel för nya byggnader för institutets
der ^föröde kemiska och fysiska institutioner.

fysiska och Efter att inledningsvis hava angivit den utvidgning, som de ifrågavarande

kemiska in- institutionernas lokaler undergått alltifrån deras första inrättande, ingick styrelsen
stitutioner- under hänvisning till särskilda framställningar från vederbörande laboratorieföreståndare
på en ingående granskning av lokalernas nuvarande användbarhet och
slutade sitt omdöme med följande uttalande: »Dessa ovannämnda lokaler för fysik
och för kemi vidlåda emellertid brister i korthet uttryckta så, att lokalerna dels
äro otidsenliga, dels ej äro tillräckligt rymliga.» Därefter tog styrelsen i övervägande
möjligheten av att på den nuvarande tomten söka tillgodose behovet och
anförde därutinnan: »Den tanken, som ligger närmast tillhands, är otvivelaktigt
att med användande av den tomt, där institutet nu är beläget, genom ny- eller
tillbyggnad tillgodose fordringarna på förbättrade lokaler. Tomten är emellertid
redan bebyggd i sådan utsträckning, att denna tanke på frågans lösning måste
uppges. För övrigt kan på den gamla platsen med dess dåliga grund under inga
omständigheter ett förstklassigt fysiskt laboratorium uppföras. Förhållandet är
fastmer det, att även andra undervisningsavdelningar, särskilt den elektrotekniska
fackavdelningen, äro i stort behov av utvidgade lokaler. Likaså gör sig behovet
av ökat antal föreläsningssalar gällande. Institutet, som omfattar 20 olika avdelningar,
 har till sitt förfogande endast 10 föreläsningssalar. Behovet kan tillgodoses
endast genom en utbrytning av förutvarande institutioner (de kemiska och
fysiska) ur det nuvarande byggnadskomplexet.

För en ny fysisk institution är den nuvarande tomtens grund alldeles olämplig,
 för en ny kemisk institution räcker den nuvarande tomten icke.n

Sedan styrelsen sålunda framhållit, att laboratoriefrågan icke kunde lösas
på det nuvarande tomtutrymmet, hade den tagit under omprövning, på vilket sätt
man skulle kunna reda sig ur svårigheterna och anförde: »Den enda möjlighet att
ordna laboratoriefrågan på fullt tillfredsställande sätt anser styrelsen vara att
utbryta de fysiska och kemiska avdelningarna, samt att åt dem bygga laboratorier
på en tomt så stor, att i en framtid hela institutet kan Hyttas dit.

Genom initiativ från institutionsföreståndarna har styrelsens uppmärksamhet
blivit fäst vid en tomt i stadens 13:e rote, där enligt förste stadsingenjörens

75

mening tillräckligt utrymme borde kunna av staden reserveras för ett kommande
nytt chalmersskt institut. På ett å stadsfullmäktiges bord liggande förslag till
stadsplan för denna rote har också stadsingenjörskontoret upptagit tomten i fråga
såsom reserverad för Chalmers tekniska institut.

Institutionsföreståndarna hava i samarbete med arkitekterna Hans Hedlund
och Björner Hedlund till styrelsen inkommit med förslag till nya laboratorier,
och styrelsen tillåter sig beträffande detaljerna hänvisa till institutionsföreståndarnas
förut omnämnda skrivelser.

Vid första granskningen av förslagen kunna laboratorierna synas väl rymligt
tilltagna, och de äro det också i jämförelse med nuvarande utrymmen.

Styrelsen anser det dock vara med klok förtänksamhet förenat att icke
endast tänka på det för nutiden och allra närmaste framtiden föreliggande behovet
utan även taga sikte på önskvärdheten, för att ej säga nödvändigheten av
att inom institutet inrymma lokaler, som kunna stå till buds för redan utbildade
ingenjörer att där utföra arbeten för utexperimenterande av nya uppfinningar, för
lösande av problem, som ej kunna lösas på ett vanligt verkstadslaboratorium.

Och särskilt vill styrelsen för sin del framhålla betydelsen av att för den
blivande ingenjörsvetenskapsakademiens verksamhet dess stipendiater få förstklassiga
arbetslokaler till sitt förfogande.

Betydelsen av laborationsmöjligheter har väl knappast stått klarare för det
allmänna medvetandet än under nuvarande världskrig, som visar att ett nutida
krig såväl på den yttre som den inre fronten i själva verket är en tävlan mellan
landens ingenjörsutbildningar.»

Styrelsen, som för egen del på det allra varmaste förordade de utarbetade
förslagen, hade därjämte genom byggnads- och installationsfirmor låtit utarbeta
kostnadsförslag för de båda laboratorierna. Därvid hade kostnaden för det fysiska
laboratoriet beräknats till 668,000 kronor och för det kemiska laboratoriet
till 1,900,000 kronor. Vidare hade styrelsen beträffande den föreslagna tomten
för nybyggnaderna inlett förberedande underhandlingar med stadens myndigheter.

1 anslutning till ovanberörda motiveringar hemställde styrelsen om proposition
till 1919 års riksdag om uppförande för institutet av ett nytt fysiskt och
ett nytt kemiskt laboratorium för ett sammanlagt belopp 2,568,000 kronor samt
att under år 1920 därtill måtte anslås ett belopp av 1,000,000 kronor.

Något anslag till de ifrågasatta nybyggnaderna upptogs icke i statsverkspropositionen.

Emellertid underställdes byggnadsfrågan på basis av styrelsens framställning
med därtill hörande kostnadsförslag och ritningar riksdagen genom enskilda
likalydande motioner, i första kammaren av herr O. Mannheimer m. fl. (n:r 44)
och i andra kammaren av herr E. Kristiansson m. fl. (n:r 140).

I sitt yttrande över dessa motioner utlät sig statsutskottet sålunda:

»Bland de anslag, som styrelsen för Chalmers tekniska institut ansett böra
äskas av 1919 års riksdag för tillgodoseende av institutets behov, hade_ styrelsen
upptagit krav på medel för nya byggnader lör de fysiska och kemiska institutionerna.
 Något förslag härom har emellertid icke av Kungl. Maj:t framlagts för
riksdagen, utan hava nu i ovanberörda motioner återupptagits de ursprungligen
från styrelsen härrörande äskandena.

Vid av ledamöter av statsutskottet företaget besök i Göteborg bär tagits
kännedom om såväl de nuvarande lokalerna för de kemiska och fysiska institutio -

76

nerna som det tomtområde, varå de nya byggnaderna tänkts skola förläggas, och
har därvid bland annat inhämtats, att den för närvarande av Chalmers tekniska
institut disponerade tomten är av Göteborgs stad med nyttjanderätt upplåten till
sitt nuvarande ändamål, ävensom att institutets förhandenvarande byggnader samtliga
tillhöra staten1 utom en, vilken likaledes av Göteborgs stad är under nyttjanderätt
upplåten till institutets behov.

På sätt utskottet övertygat sig om, äro de nuvarande lokalerna för de fysiska
och kemiska institutionerna såväl beträffande utrymme som i andra avseenden
otillfredsställande. Om de sålunda redan nu visa sig vara otillräckliga,
torde bristerna i avseende å utrymmen bliva än mer kännbara, då dessa olägen
heter skärskådas mot bakgrunden av det av institutet framhållna behovet och
önskvärdheten att utöka elevantalet.

Enligt utskottets mening intager Chalmers tekniska institut en så betydelsefull
ställning i vårt tekniska undervisningsväsen och har institutet sådana
viktiga uppgifter att fylla i avseende å utbildande av för vår industri nödvändig
arbetskraft, att ett understödjande av dess verksamhet från statens sida synes i
mer än ett avseende vara väl befogat. Hyser utskottet sålunda den uppfattningen,
att staten bör, där verkligt behov föreligger, träda hjälpande emellan, kan utskottet
icke frånkomma, att vissa förpliktelser — såsom av ålder varit fallet —
även böra åvila Göteborgs stad. Utskottet avser härvid närmast det för de nu
ifrågasatta nybyggnaderna erforderliga tomtområdet. Efter vad utskottet inhämtat,
 erbjuder detta tomtområde möjligheter ej allenast till uppförande av nya lokaler
för omförmälda institutioner, utan även till en successiv utflyttning av institutet
vare sig i väsentliga delar eller i dess helhet. Ställer sig staten sålunda
tillmötesgående beträffande anslag till förevarande byggnadsföretag, torde ett
sådant tillmötesgående dock böra ske under förutsättning, att Göteborgs stad kostnadsfritt
mot äganderätt överlämnar det tomtområde, varom nu är fråga, ävensom
förser detsamma med vederbörliga ledningar i och för avlopp, vatten och
lyse. När utfästelsen i dessa och tilläventyrs andra liknande av byggnadsföretaget
betingade hänseenden från stadens sida föreligga, synas enligt utskottets
förmenande inga hinder för statens vidkommande böra resas mot tillgodoseende
av de lokalbehov, vartill medel nu äskats.

Om utskottet sålunda anser sig ej böra i sak intaga en avvisande hållning
till de förslag, som i motionerna beröras, hyser utskottet dock den uppfattningen,
att dessa förslag böra bliva föremål för närmare utredning. Efter det tomtfrågan
och därmed förknippade spörsmål blivit behörigen reglerade, lärer Kungi. Maj:t
ej underlåta att för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t
finner vara av omständigheterna påkallat. Då utskottet följaktligen icke anser
sig böra för närvarande tillstyrka ett på enskilda motioner grundat förslag av
den ekonomiska omfattning som det föreliggande, sker det desslikes med aktgivande
därpå, att frågan ej synes vara av den art, att ett uppskov ännu ett år
med företagets igångsättande torde medföra några mer väsentliga olägenheter för
institutets verksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att herrar
Mannheimers och Kristenssons m. fl. ovanberörda motioner ej må av riksdagen
bifallas.»

Riksdagens beslut utföll i enlighet med utskottets hemställan.

1 Ifrågavarande uppgift är, såsom av det följande (sid. 102 och 103) framgår, icke fullt riktig.

77

Under åberopande av statsutskottets förenämnda utlåtande begärde och er- Sakkunnihöll
dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Kungl. Maj:ts0«* f6™9a''
bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med
utredning av frågan om behövliga nybyggnader för institutet ävensom i samband nybyggnader
därmed taga i övervägande, huruvida institutet lämpligen borde ombildas till en för fysiska
teknisk högskola. och kemiska

De sakkunniga, som började sitt arbete på hösten 1919, ägnade omedelbart t0"
sin uppmärksamhet åt frågan, huruvida ett beslut om nybyggnader för de förenämnda
institutionerna skulle föregripa eller förrycka en senare lösning i hela
dess vidd av institutets organisationsfråga och kommo därvid till den uppfattningen,
 att ett dylikt föregripande icke vore att befara. I anslutning härtill
framlade sakkunniga i sitt den 16 januari 1920 avgivna betänkande I ett förslag
till nybyggnader för de nämnda institutionerna. Beträffande förslaget hänvisas
till betänkandet. Här må endast erinras om att sakkunniga, som vid verkställd
undersökning icke ansågo det lämpligt eller ens möjligt att genomföra en utvidgning
och modernisering av institutionerna inom eller i omedelbar anslutning till
institutets nuvarande tomtkomplex, funno den av institutets styrelse föreslagna,
söder om fattigvårdsanstalten Gibraltar belägna tomtplatsen i stadens 13:e rote
vara synnerligen lämplig för nybj^ggnaderna, särskilt med hänsyn till möjligheten
att framdeles dit utflytta institutet i dess helhet, samt fortsatte de av styrelsen
inledda förhandlingarna med Göteborgs stad angående disposition av samma tomtområde
för institutets nybyggnader. Som resultat av ifrågavarande förhandlingar
förelåg vid den tidpunkt, sakkunniga avgåvo sitt förenämnda betänkande, ett
mellan Göteborgs stad genom dess drätselkammare, å ena, samt Kungl. Maj:t
och Kronan genom styrelsen för Chalmers tekniska institut, å andra sidan, träffat
avtal (bil. 1), gällande under förutsättning av Kungl. Maj:ts respektive Göteborgs
stadsfullmäktiges godkännande.1 De av sakkunniga i betänkandet framlagda
byggnadsförslagen voro i nära anslutning till de tidigare av institutets styrelse
förordade förslagen, vilka gjorts till föremål för granskning och vidare bearbetning.
 Sammanlagda kostnaden för de kemiska och fysiska institutionerna med
inredning och inventarier hade beräknats komma att uppgå till 3,825,000 kronor.

För att de båda institutionerna skulle bliva på ett stilenligt och i övrigt lämpligt
sätt inpassade i ett framtida byggnadskomplex för institutets behov och för
att de föreslagna tomtområdena därvid skulle kunna äveu i övrigt disponeras på
ändamålsenligaste sätt, föreslogo sakkunniga i anslutning till vissa i det omförmälda
avtalet med Göteborgs stad intagna bestämmelser anordnande under år
1920 av en allmän arkitekttävling angående nybyggnader för en högre teknisk
läroanstalt. För tävlingen samt för upprättande i anslutning därtill av ritningar
och entreprenadhandlingar m. m. för de kemiska och fysiska institutionerna jämte
andra förberedande åtgärder hade sakkunniga beräknat ett belopp å 150,000 kronor,
varav dock 100,000 kronor ingingo i den förenämnda beräknade kostnaden för
institutions byggnadernas uppförande, inredning och utrustning.

I anslutning till sin utredning hade sakkunniga hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå 1920 års riksdag att fatta beslut om nybyggnader för institutets
kemiska och fysiska institutioner huvudsakligen enligt sakkunnigas förslag

1 Avtalet, som undertecknades den 13 januari 1920, har såsom närmare framgår av bil. 1
sedermera med vissa för byggnadsplanens fullföljande av sakkunniga föreslagna ändringar godkänts av
såväl Göteborgs stadsfullmäktige som Kungl. Maj:t.

78

Arkitekttäv lingen.

för en sammanlagd, förslagsvis beräknad kostnad av 3,825,000 kronor, samt att
för ändamålet måtte anvisas dels å tilläggsstat för 1920 ett reservationsanslag
å 150,000 kronor och dels å extra stat för 1921 ett dylikt anslag å 1,000,000
kronor.

Vederbörande departementschef, som ansåg att frågan om nybyggnader för
de kemiska och fysiska institutionerna icke borde lösas, förrän sakkunniga slutfört
sin utredning beträffande institutets ställning och utveckling i övrigt, tillstyrkte
icke några åtgärder i frågan.

Sakkunnigas förslag kom emellertid inför riksdagens prövning genom två
likalydande motioner, väckta den ena (n:r 97) i första kammaren av herr Wijk
m. fl. och den andra (n:r 157) i andra kammaren av herr Lubeck m. fl.

Statsutskottet, som genom den av sakkunniga verkställda utredningen fann
sig övertygat därom, att frågan om nybyggnader för de kemiska och fysiska
institutionerna torde kunna upptagas till prövning och avgörande oberoende av
institutets organisations- och byggnadsfrågor i övrigt, upptog likväl ej i vidare
''män byggnadsfrågan till behandling än att utskottet uttalade sin förväntan, att
Kungl. Maj:t, därest förberedande arbeten bleve färdiga och förhållandena i övrigt
sådant medgåve, skulle till nästföljande års riksdag framlägga ett fullt utarbetat
förslag i byggnadsfrågan. Med hänsyn härtill tillstyrkte utskottet beviljande
av dels ett belopp av 50,000 kronor till arkitekttävlan m. m. att utgå
på tilläggsstat för år 1920 och dels ett belopp av 100,000 kronor till ritningar
och andra förberedande planläggningsarbeten att utgå på extra stat för år 1921.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I anledning av riksdagens sålunda fattade beslut uppdrog Kungl. Maj:t
på framställning av sakkunniga genom nådigt brev den 22 juni 1920 åt en särskild
nämnd att anordna en arkitekttävling om förslagsritningar till nybyggnader
för en teknisk högskola i Göteborg. Till medlemmar av nämnden utsågos
sakkunnigas ordförande, civilingenjören Sven Lubeck, professorerna B. H. Grauers,
JK. J. Lallerstedt och I. J. Tengbom samt förste stadsingenjören i Göteborg A.
Lilienberg; och ställdes av de utav riksdagen beviljade medlen till nämndens
förfogande 35,000 kronor för att jämte ett belopp av 10,000 kronor, som av Göteborgs
stadsfullmäktige anslagits som bidrag till tävlingen, användas till pris. Inbjudan
till tävlingen, vari endast svenska arkitekter fingo deltaga, utfärdades den 1
därpå följande juli enligt ett av sakkunniga i samråd med professor Lallerstedt
utarbetat program.

Med utgångspunkt från det i det föregående (sid. 27) föreslagna antalet
fackavdelningar och studerande i fackavdelningarnas första årskurser lämnades i
programmet en detaljerad redogörelse för lokalbehovot inom de olika fackavdelningarna.
 Inledningsvis anfördes en del allmänna synpunkter beträffande byggnadsplatsen,
 kostnader m. m.

Det framhölls därvid att vissa, å de till programmet hörande tomtkartorna1
särskilt markerade delar av den kring byggnadsplatsen förslagsvis upprättade
stadsplanen skulle omarbetas, därvid borde tillses bland annat:

att högskolebyggnaderna komme till sin fulla rätt i stadsbilden, varvid

1 En av de nämnda tomtkartorna, innefattade ett på sin tid av stadsingenjörskontoret i Göteborg
uppgjort förslag till stadsplan för stadens 13:e och 14:e rotar, återfinnes som bilaga 12 till sakkunnigas
förut omnämnda betänkande I.

79

jämväl hänsyn borde tagas till att högsta delen av höjden öster om byggnadsplatsen
(kvarter 11) vore reserverad för en annan monumentalbyggnad, eventuellt
handelshögskola;

att till högskolan skulle anordnas en monumental entré;

att såvitt möjligt omfånget och värdet av den mark, som vore avsedd att
av staden försäljas, icke minskades;

att den i stadsplanen angivna spårvägen, som korsade högskoleområdet,
skulle förflyttas norr om detta område och eventuellt medelst bro över Gibraltargatan
sättas i förbindelse med den planerade spårvägen i Viktor Rydbergsgatan
samt med en såsom sgatan p.» å tomtkartorna betecknad gata.

Det å tomtkartan angivna idrottsfältet borde bibehållas och inginge det
även i tävlingen att enligt i programmet närmare angivna riktlinjer ordna
denna plan.

Det föreskrevs, att vid tävlingsförslagens uppgörande borde väl beaktas
den rådande dyrtiden inom byggnadsindustrien och således största sparsamhet
iakttagas rörande såväl byggnadernas planläggning och utstyrsel som deras material.
 Därjämte framhölls att de uppdrivna bränslekostnaderna borde beaktas
samt att byggnaderna, i den mån detta icke menligt inverkade på desamma,
borde ur pedagogisk, hygienisk eller trevnadssynpunkt planläggas med tanke på
en ej alltför kostsam uppvärmning.

Därefter lämnades följande redogörelse för byggnadsstadier och byggnadsgrupper:
»Såsom av detta program närslutna handlingar framgår är avsikten att
först uppföra byggnaderna för kemi och fysik. I vilken ordning sedermera de
olika byggnaderna komma att uppföras kan nu ej angivas, men bör dock vid tävlingsförslagets
utarbetande hänsyn tagas till möjligheten av ett successivt utbyggande.

De för högskolan erforderliga lokalerna böra uppdelas på olika byggnader
eller grupper av byggnader, vilka böra samordnas enligt paviljongsystem eller
kring olika gårdar eller enligt en kombination av dessa båda system. Vid såväl
planernas komponerande som ordnandet av byggnaderna bör största möjliga hänsyn
tagas icke blott till de olika institutionernas framtida utvidgningsmöjligheter
utan även till att större laborationslokalar eller viktigare andra lokaler må kunna
var för sig tillbyggas. Ett sådant utbyggande bör även kunna ske utan att alltför
mycket störa det pågående arbetet inom högskolan.

Kan, utan att härigenom de olika byggnadernas utvecklingsmöjligheter
förminskas, av det tillgängliga tomtutrymmet någon del lämnes helt obebyggd,
är detta en fördel, då härigenom tomtutrymme erhälles för nu ej förutsedda institutioner;
särskilt ensidigt är att tomtplats beredes för framdeles troligen önskvärd
byggnad för de studerandes kårlokaler.

De olika lokalerna kunna sammanföras inom nedanstående byggnader eller
grupper av byggnader.

1. Byggnad för lokaler tillhörande l:a och 2:a årskurserna.

Inom denna byggnad kunna även, om så finnes lämpligt, placeras samlingsoch
frukostlokaler.

2. Byggnad för bibliotek.

3. Byggnad för administrationslokaler.

Byggnader under 1, 2 och 3 kunna naturligen även sammanföras.

4. Byggnad för kemi.

80

5. Byggnad för fysik.

6. Byggnad för maskinbyggnadsteknik.

7. Byggnad för skeppsbyggnadsteknik.

8. Byggnad för elektroteknik.

Byggnaderna under 6, 7 och 8 böra om möjligt placeras nära varandra och
helst så, att byggnaden för maskinbyggnadsteknik bildar centrum i denna grupp.

9. Byggnad för byggnadsteknik, omfattande väg- och vattenbyggnadsteknik
samt husbyggnadsteknik.

10. Byggnad för materialprovning.

11. Byggnad eller lokaler för centraluppvärmning.

12. Byggnader eller lokaler för vaktmästare och laboratorietjänare.

Vid tävlingstidens utgång, den 10 januari 1921, hade till nämnden inkommit
sammanlagt 17 tävlingsförslag. Nämnden, som sammanträdde den 12 samma
månad avgav sitt utlåtande den 8 därpå följande februari.

Enligt nämndens beslut tilldelades:

första pris förslag med motto »Origo» (förslagsställare: arkitekterna Arvid
Fuhre, Hugo Jahnke, Conny Nyquist och Karl Samuelson);

andra pris förslaget med motto tBland Knallar» (förslagsställare: arkitekterna
Ragnar O. Swensson och Harald Ericson): samt

tredje pris förslaget med motto »Fyrkanten» (förslagsställare: arkitekterna
Sten Branzell och Björner Hedlund).

Bland återstående förslag inköptes följande:

*Apollo» (arkitekterna David Dahl, Paul Hedqvist och Joel Lundeqvist)

»2912» (arkitekterna Karl M. Bengtson och Gerdt Stendahl),

»Lykeion» (arkitekterna Gunnar Jonsson och E. R. Håkansson), samt

»Pentathlon» (arkitekterna Birger Jonsson, B. Hedvall och R. Hult).

Ur tävlingsnämndens utlåtande göres här nedan ett kort utdrag rörande
de prisbelönta och inköpta förslagen. Situationsplaner av samma förslag äro intagna
som bilagor till betänkandet (bil. 2—8).

Om förslaget »Oi-igo» (se bil. 2) anför tävlingsnämnden, att detsamma i
avseende på byggnadernas inbördes gruppering och inkomponerande i stadsbilden
företer ganska stor likhet med »Apollo» (se nedan) »men är beträffande anordningen
av den med Gibraltargatan parallella gården något överlägset detta. Entrén
till byggnadskomplexet är på ett ganska tillfredsställande sätt markerad.

Förslagets utbyggande — sedan byggnaderna för fysik och kemi, vilka
sammanförts å områdets högsta bergplatå, uppförts — kan ske utan att arbetet
i större omfattning störes inom nämnda byggnader. De olika institutionernas
fortsatta utvidgning, sedan desamma färdigbyggts enligt föreliggande program,
kan ske i huvudsak ganska tillfredsställande. Att byggnaderna för fysik och
kemi, sedan desamma uppförts, bilda en enhetlig avslutad byggnadskropp är en
fördel. Uteslutet är emellertid icke att kemiska laboratoriet — där dock några
maskiner, som förorsaka störande vibrationer, knappast behöva uppställas — bör
förflyttas längre från fysiska institutionen än vad enligt projektet föreslås.

De olika byggnadernas planer äro i allmänhet omsorgsfullt studerade.
Byggnadernas arkitektur äger en mycket god och vårdad karaktär.

Gatuförbindelserna, vilka äro lösta utan användande av bro, äro göda.»

Mottot »Bland Knallar» (se bil. 3) karaktäriseras sålunda: »Förslagets byggnader
äro placerade dels kring en i huvudsak kvadratisk gård, dels kring en rektangulär

81

större plats, vars fondparti utgöres av den å områdets högsta höjd uppförda
arkitektur-alternativt fysikbyggnaden. Vid nämnda plats eller gata ligga de
viktigare institutionerna symmetriskt ordnade och från densamma utgå gator, som
skilja de olika institutionerna åt. Förslagets slutliga utbyggande sker i bebyggda
delars periferi utan att nu nämnda gårdar på något sätt störas. Det är således
komponerat enligt såväl gårds- som paviljongsystem. Denna huvudanordning är
att anse som ett av de lyckligaste uppslag som framkommit i tävlingen.

I byggnadsområdets periferier, såväl mot staden vända delar som övriga,
förefinnes emellertid en viss oro och något framgångsrikt försök att arkitektoniskt
ordna dessa delar företer förslaget icke.

Byggnadernas yttre arkitektur är endast skisserad och vårdslösad. Högsta
höjden har icke utnyttjats med tanke på, att densamma utgör fond för Aschebergsgatan.
 Utrymme finnes emellertid bär för framdeles möjligen behövlig
byggnad.»

Mottot »Fyrkanten» (se bil. 4): »Byggnadstomtens terrängförhållanden äro väl
utnyttjade. De olika gårdarna äro inbördes och i förhållande till områdets olika
hö|dplatåer väl komponerade. Huvudgårdarnas mittaxel torde dock för erhållande
av en god arkitektonisk verkan vara för starkt böjd.

Med hänsyn till anblicken från omgivande stadsdelar och projektets sammankomponerande
med dessa stadsdelar synes detsamma lida av en viss oro. Förbindelserna
med staden äro väl genomtänkta, men det kan ifrågasättas om krökningen
av Gibraltargatan är lämplig.

De kemiska och fysiska institutionerna hava uppförts på områdets båda
västra höjder, varigenom de blivit rätt långt åtskilda, men utbyggandet av högskolan
i övrigt kan ske, utan att arbetet inom dessa institutioner störes. Tillträdet
till de nämnda institutionerna måste dock under utbyggandet ordnas å
sidokommunikationsleder. Utbyggande av förslaget utöver nu givet program kan
för en del institutioner ske jämförelsevis lätt, men möter i fråga om andra avsevärda
svårigheter.

De olika byggnadernas planer äro i allmänhet ganska tillfredsställande,
dock är det synnerligen olämpligt, att huvudentrén till de förnämligaste gårdarna
går genom teknologhallen. Byggnadernas yttre arkitektur är i allmänhet god.
Nämnden har särskilt observerat de väl komponerade fasadlängorna, vilka dock

_ om hänsyn tages till de starka böjningar de förete — knappast komma att

utförda giva samma effekt som å ritningarna.»

Mottot »Apollo» (se bil. 5> omnämnes sålunda: »Förslagets byggnader ligga
fast inkomponerade i stadsbilden med terrängens högsta bergshöjd och den sydligaste
bergknallen använda såsom soubassement för fondbyggnader i de båda mot
varandra vinkelräta gårdar eller gator, kring vilka byggnaderna grupperats.
Huvudgården, som sträcker sig från Gibraltargatan till ovannämnda bergshöjd,
visar en vacker stegring mot fondhöjden. Även denna gårds avslutning öster om
Gibraltargatan är vackert tänkt. Från Gibraltargatan, där den korsar gården,
komma tilltalande arkitektoniska perspektiv att öppna sig. Själva entrén till
nämnda gård och högskolekomplexen är emellertid icke tillräckligt markerad i stadsbilden.
 Ävenså är höjdskillnaden å den terräng, varå de förgården flankerande
flygelbyggnaderna placerats, för stor. Byggnadskomplexen äro skjutna väl långt
in i den största höjden och hopkopplingen mellan byggnaderna å denna och bredvidvarande
lägre belägna byggnader är icke gjord med vederbörlig hänsyn till

11—21.1081

82

terrängen. Förbindelserna mellan olika stadsdelar äro ganska tillfredsställande, men
ej fullt studerade.

_ Förslagets utbyggande, sedan byggnaderna för fysik och kemi uppförts,
kan ej ske utan rubbningar i arbetsfriden inom dessa institutioner. För samtliga
institutioners, särskilt för de viktiga större laboratoriernas utvidgning är väl sörjt.

Byggnadernas planer äro i allmänhet lösta på ett redigt och tillfredsställande
sätt».

Mot mottot »2912» (se bil. 6) anmärkes, att huvudentréns förläggning, om
än ur trafiksynpunkt lämplig, dock synes vara mindre god i förhållande till
terrängen och byggnadernas gruppering. Byggnaderna äro vackert grupperade
kring gårdarna. Förslagets utbyggande kan ske utan svårare störningar av i
bruk tagna lokaler. »Byggnadernas planer äro i stort sett rediga och deras yttre
arkitektur av monumental och god hållning.»

Mottot »Lykeion» (se bil. 7) liknar i sin gruppering närmast »Apollo» och
»Origo». »Byggnadsmassorna äro inbördes och i förhållande till stadsbilden väl
utformade. Gibraltargatan har givits ett monumentalt fondparti och byggnadsområdets
högsta bergplatå är effektfullt utnyttjad för fysikbyggnaden, som försetts
med kupol. Huvudgårdens perspektiv upp mot fysik byggnaden är emellertid
avklippt genom byggnader för lista och 2:dra avdelningarna. Idrottsplatsen är
fast inkomponerad i byggnadsområdet. Gatuförbindelserna äro väl utformade
utan användande av bro.

De olika byggnadsstadierna kunna genomföras utan svårare störningar av
arbetet inom i bruk tagna byggnader.» Planerna äro i allmänhet goda och väl
studerade, fasaderna redigt och enkelt komponerade.

Mottot »Pentathlon» (se bil. 8): »Byggnaderna äro dels grupperade kring en
huvudgård, dels placerade å västra sidan om en huvudgata, vilken sistnämnda
har den å byggnadsområdets södra bergknalle uppförda byggnaden för arkitekturskolan
som fondparti. Vid samma huvudgata markeras arkitektoniskt väl de
härutmed belägna olika institutionerna. Högsta berget är använt såsom soubassement
för byggnaden för fysik. Mellan denna byggnad och Gibraltargatan är
byggnaden för kemi uppförd. Totalanordningen är i sin helhet god. Göda utbyggnadsmöjligheter
finnas.»

Planer och fasader äro endast schematiskt utarbetade.

Enligt av tävlingsnämnden föranstaltad kostnadsberäkning befunnos förslagen
»Fyrkanten» och »Pentathlon» komma lägst och av här ovan omnämnda
förslag därnäst i följande ordning förslagen »Bland Knallar», »Apollo», »Origo»,
»2912» och »Lykeion».

Samtliga tävlingsförslagen med därtill hörande ritningar och modeller
utställdes först i Stockholm och därefter i Göteborg. Sedan sakkunniga tagit del
av nämndens utlåtande och för egen del granskat de inkomna förslagen, har Kungl.
Maj:t efter framställning till sakkunnigas disposition ställt ett belopp av
2,000 kronor för inköp av ytterligare ett av de i tävlingen deltagande förslagen,
 nämligen ett av arkitekten Carl Bern uppgjort förslag med motto »per
aspera ad astra». Nämnda förslag ansågs nämligen, även om det av vissa skäl
icke kunnat tilldelas någon särskild utmärkelse vid tävlingen, ur åtskilliga synpunkter
besitta praktiska fördelar, som kunde bliva av värde vid byggnadsfrågans
lösning, särskilt med hänsyn till det i samma förslag helt genomförda paviljongsystemet
och de i förslaget väl genomarbetade plandispositionerna.

83

Vid granskningen av tävlingsmaterialet hava sakkunniga, som därvid
biträtts av förutnämnde professor E. Lallerstedt, ägnat särskild uppmärksamhet
åt frågan om det första byggnadsstadiet — nybyggnader för kemiska och fysiska
institutionerna. Ett av tävlingens viktigaste syften var nämligen, att dessa byggnader
skulle vid sitt uppförande kunna inpassas i en till sina huvuddrag i erforderlig
grad bestämd plan för en blivande teknisk högskola.

Enligt första pristagarnas förslag »Origo» hade de nämnda institutionerna
sammanförts å en av de båda höjderna inom det upplåtna området, medan
allmänhet de övriga i tävlingen deltagande förlagt fysik byggnaden å sagda höjd
och kemibyggnaden som en del av det mera samlade byggnadskomplexet i övrigt.

Vid övervägande av de fördelar och olägenheter, som kunde anses förenade med
de båda institutionernas sammanförande å höjden, kommo sakkunniga till uppfattning
att en dylik förläggning av samma byggnader innebure övervägande fördelar.

Ett fortsatt utbyggande kunde nämligen framdeles ske utan störande av arbetet
inom de institutioner, som bleve uppförda för fysik- och kemiundervisningen, uppvärmning
och vakthållning m. m. kunde mera enhetligt ordnas, utan att likväl
utvecklingsmöjligheterna för någondera av sistnämnda institutioner hämmades.

Byggnadernas planläggning även i övrigt gjorde, att sakkunniga därjämte
ur åtskilliga andra synpunkter funno förslaget »Origo» vara det mest förtjänstfulla
av de genom tävlingen framkomna förslagen. Emellertid syntes genom en
överarbetning av det föreliggande tävlingsresultatet de goda uppslag, som i övriga
förslag framkommit, böra på bästa sätt tillvaratagas, bland annat i syfte att
ytterligare underlätta en senare utveckling av de skilda institutionsbyggnaderna
med tillhörande laboratorier, att nedbringa de ineffektiva utrymmena och därmed
kostnaderna, att ordna bekväma transportvägar till de olika laboratorierna m. m.

Sedan sakkunniga i underdånig skrivelse framfört berörda synpunkter Uppdrag åt
och erhållit bemyndigande att, i stort sett enligt förslaget »Origo», låta forsta prisverkställa
den förutsatta överarbetningen av tävlingsmaterialet i syfte att tagarna att
draga största möjliga nytta därav vid arbetets fullföljande ävensom att, likaledes°och\-idare
under lämpligt hänsynstagande till olika tävlingsförslag, under samverkan med utföra förvederbörande
institutionsföreståndare låta utarbeta byggnadsförslag och kostnads- slaget
beräkningar för kemiska och fysiska institutionerna, hava sakkunniga lämnat5 Origo*.
berörda uppdrag åt första pristagarna, arkitekterna Fuhrc, Jahnke, Nyquist och
Samuelson.

Bet reviderade förslaget, vilket förelåg utarbetat den 24 oktober inne- Det övervarande
år, upptager: arbetadefor l:o)

en överarbetning av det tillgängliga tävlingsmaterialet, innefattande etts,^?i
förslag till hela anläggningen i skala 1 :400 med samtliga institutioner i enlig-’ u!l°''-het med tävlingsprogrammet;

2:o) byggnadsförslag till kemiska och fysiska institutionerna med planer
och fasader i skala 1 : 200;

3:o) på detaljberäkning grundat kostnadsförslag till kemiska och fysiska
institutionerna samt med ledning därav beräknade kostnader för övriga institutioner.

Det nya förslaget till anläggningen i dess helhet, vilket närmare åskåd- Anlägguinliggöres
genom en situationsplan (bil. !)) och perspektivbild (bil. 10), är utfört gen i dess
enligt samma grundprinciper som tävlingsförslaget »Origo», alltså mod huvud- helhet.
ingången från Gibraltargatan samt fysiska och kemiska institutionerna i en gemensam
dominerande byggnad på höjden i väster och övriga institutioner grupperade
kring tvenne axlar i ungefärlig riktning öster väster och norr—söder.

84

Ett efter tävlingen framkommet förslag att förlägga huvudingången i fonden
av Aschebergsgatans förlängning har på sakkunnigas önskan gjorts till föremål
för särskild granskning. Den verkställda undersökningen har emellertid
givit vid handen dels att en dylik förläggning av huvudingången icke kan anses
innebära särskilda fördelar framför dess förläggande mot Gibraltargatan dels oclc
att nämnda förslag ur flera synpunkter svårligen låter sig realiseras. Ett framdragande
av Aschebergsgatan rätt mot byggnadskomplexet skulle nämligen knappast
vara utförbart redan av den anledningen, att Gubraltarområdet i överskådlig
framtid ej är tillgängligt, vartill kommer att gatans framdragande i nämnda riktning
på ett ofördelaktigt sätt skulle stycka samma område. Även ur ren stadsplanesynpunkt
har det enligt arkitekternas mening ansetts olämpligt att framdraga
Aschebergsgatan rätlinigt, då densamma från en lutning på Vso oförmedlat komme
att övergå i nära plan sträckning. Dessutom skulle anläggningens huvudaxel
komma att ligga i en i förhållande till axeln alltför lutande terräng.

En annan synpunkt, som sakkunniga hemställt till förslagsställarna att
beakta vid omarbetningen, var spårvägens framdragande till de olika laboratorierna.
 Härutinnan anföres i beskrivningen till det omarbetade förslaget: »Då det
endast är en kortare tidsfråga, när stadens spårväg i Aschebergsgatan kommer
att dragas fram till en plats nedanför den stora höjden i väster och huvudaxelns
förlängning, torde såväl tävlingsförslaget »Origo» som det nu framlagda innebära
de bästa möjligheter för framförande av ett stickspår till såväl elektrotekniska
som maskinlaboratoriet och en blivande värmecentral, nämligen uti den i relativt
god lutning framdragna gatan väster om anläggningen. Detta har varit en bidragande
orsak till att byggnaderna för maskinbyggnadsteknik och elektroteknik bibehållits
på samma platser som i tävlingsförslaget »Origo». Då de nämnda institutionerna
komma att erhålla goda utvecklingsmöjligheter samt lämplig gruppering
i terrängen, bär ej heller ur dessa synpunkter någon ändrad förläggning
ansetts nödig.»

Beträffande byggnadernas förläggning enligt det omarbetade förslaget hänvisas
till situationsplanen (bil. 9), av vilken framgår att desamma äro förlagda
till ungefärligen samma platser som i första pristagarnas förslag (jämför bil. 2).
Ett undantag härifrån utgör dock byggnaden för skeppsbyggnadsteknik, vilken i
det omarbetade förslaget förflyttats närmare institutionen för byggnadsteknik.
Härutinnan framhålles i beskrivningen: »Denna förflyttning har företagits närmast
för att erhålla en fördelaktigare gruppering av byggnaderna. Härigenom
stänges visserligen en framtida tillbyggnad av byggnadsfäckavdelningen åt detta
håll. Lokalerna inom byggnaden för skeppsbyggnadsteknik äro emellertid av sådan
beskaffenhet och så fördelade, att byggnaden utan större förändringar torde
kunna tagas i bruk vid en eventuell framtida utvidgning av fackavdelningen för
byggnadsteknik. En ny byggnad för skeppsbyggnadsteknik skulle efter en sådan
utbyggnad erfordras, men kan densamma då med fördel förläggas ett stycke
söderut ungefär mitt emellan östra maskinbyggnadsflygeln och den nu föreslagna
byggnaden för skeppsbyggnadsteknik.»

Beträffande huvudändamålet med den vidtagna omarbetningen, nämligen
att genom begränsning av ineffektiva utrymmen och andra åtgärder söka nedbringa
kostnaderna utan obehörigt eftersättande av byggnadernas ändamål, hygien
och utseende, anföres: »Såsom ineffektiva utrymmen, vilken kunna spela någon
större roll i fråga om byggnadernas kub få väl närmast räknas korridorer invid

85

yttervägg. Med hänsyn härtill har vid omarbetningen så långt möjligt tillämpats
ett system med mittelkorridorer. Av lätt insedda skäl blir vinsten av ett
sådant system väsentligt mindre vid byggnader med flyglar (på grund av bl. a.
uppkomsten av svårbelysta utrymmen i vinklarna), varför fördelarna i vissa fall
neutraliseras av uppkomna olägenheter. Mittelkorridorer hava därför huvudsakligen
kunnat tillämpas för byggnader med någon större utsträckning i en led,
vilket är fallet med delar av byggnaderna kring huvudaxeln eller närmare angivet
byggnaderna för fysik, kemi, byggnadsteknik samt första och andra årskurserna.»

Angående möjligheten att vid en successiv utbyggnad kunna verkställa en
eventuell önskvärd omgruppering av de olika institutionerna utan rubbning av
planens huvuddrag framhålla arkitekterna följande: »Det bör framhållas, att redan
terrängens beskaffenhet med begränsade möjligheter till entréer och tillfartsvägar
minskar utsikten för någon starkare omgruppering. I stort sett böra ju å ena
sidan de institutioner, som röra sig med större laboratorier, förläggas där den
tyngre trafiken lämpligast kan taga sig fram utan att störa gårdar och huvudentréer
och böra å andra sidan kring huvudentrén grupperas administrationslokaler,
 bibliotek samt lämpligen första och andra årskurserna. Övriga institutioner,
 som utfylla mellanrummet mellan de ovannämnda, skulle närmast giva
möjligheter till eventuell omgruppering. En omgruppering kan således bur än
planen löses endast ske i mindre utsträckning och är svår att på förhand förutse.

Den hänsyn till övriga tävlingsförslag, som önskats, bar därför mindre kunnat
taga sig uttryck i själva institutionernas förläggning än i desammas utformning.

I sistnämnda hänseende hava emellertid åtskilliga förändringar vidtagits frän
det ursprungliga tävlingsförslaget och såväl planer som fasader hava omarbetats.»

Beträffande det i detalj utarbetade byggnadsförslaget till kemiska och Kemiska wh
fysiska institutionerna, varav en fasadbild återgives i bil. 11 och en våningsplan/ysisfcy ini
bil. 12, hava arkitekterna lämnat följande allmänna beskrivning: »Utarbetandetstltutl°-av det mera detaljerade förslaget för de till utförande närmast avsedda byggnaderna
för fysik och kemi har skett under samverkan med vederbörande professorer.
 Härvid hava en del nya synpunkter framkommit, som föranlett en viss
omarbetning av de ursprungliga planerna ävensom tillkomsten av några nya lokaler.

Sammanbyggnaden av institutionerna för fysik och kemi till ett komplex
har varit en viktig förutsättning för att på lämpligaste sätt utnyttja höjdplatån
och bereda utrymme för framtida utbyggnader, samtidigt som därigenom en nr
arkitektonisk synpunkt fastare pointering av höjden eller tyngdpunkten i anläggningen
vunnits. Mot en sådan sammanbyggnad har framhållits, att fysikbyggnaden
ej skulle få det för ömtåligare observationer och experiment önskliga.
av yttre inflytelser oberoende läget. Tager man hänsyn till, att den fysiska
institutionen under alla omständigheter utgör ett led i ett kringbyggt och delvis
sammanhängande komplex, där störande inflytelser från olika häll redan fortledas
genom grunden, äro de störande inflytelser som komma genom sammanbyggnaden
av mera underordnad betydelse och kunna jämförelsevis lätt avhjälpas
genom vissa anordningar och konstruktioner inom byggnaderna. En i det yttre
betonad sammankoppling av institutionerna har därför ansetts böra bibehållas.

Ett särskiljande av huvudentréerna för de olika byggnaderna har dock
kunnat åstadkommas genom det på sakkunnigas förslag å byggnadens mitt anbragta
portvalvet, från vilket huvudentréerna till institutionerna för fysik och
kemi anordnats.

86

En större omläggning har företagits av kemiskt-tekniska laboratoriet
(maskinhallen) för att i förhållande till fysikbyggnaden minska de störande inflytelserna
från laboratoriet. I stället för centralt på gården har denna byggnad
sålunda förflyttats till en platå i förlängning av kemiflygeln. Körtrafiken till
laboratoriet och byggnaderna förmedlas av en i god lutning framförd rampväg å
bergets västra slänt. Denna tillfartsväg måste självfallet anläggas redan i första
byggnadsstadiet eller då enbart fysik och kemibyggnaderna uppföras. Då emellertid
redan i detta byggnadsstadium, alltså innan byggnaderna med sina gårdar
kring huvudaxeln komma till stånd, en direkt förbindelse med Gibraltargatan till
huvudentrén för ifrågavarande byggnadskpmplex torde erfordras, upptager första
byggnadsstadiet en c:a 6 meter bred rak väg från Gibraltargatan förlagd i anläggningens
huvudaxel. Denna väg måste från början förläggas på samma höjder
som de blivande gårdarna, då den redan i detta stadium måste upptaga nödiga
ledningar.»

Byggnads- Till grund för kostnadsberäkningen, varför i det följande skall redogöras,

beskrivning, hava arkitekterna lagt följande byggnadsbeskrivning:

»På avsprängd och där så erfordras pallsprängd berggrund uppföras grundmurar
av gråsten med sockel av gråsten och över sockeln ett granitskift. Murarna
uppföras av handslagen gul fasadsten och med sparsamt användande av
granit till portaler, fönsteromfattningar och enstaka skulpturala utsmyckningar.

Taklisten utföres i betong med asfaltränna och taket täckes med skiffer.
Invändigt utföras murarna av vanligt murtegel för grövre väggar och med slaggtegel
för tunnare mellanväggar. Bjälklagen äro beräknade att utföras av betong
mellan järnbalkar samt fyllning.

Golven utföras i regeln av ekstav i lärorum och av kalksten i korridorer.
 I vissa rum, där sä erfordras, användes klinkertegel, stålslipad cement
eller asfalt.

Invändiga trappor utföras av kalksten och utvändiga av granit eller gråsten.

Alla invändiga väggar putsas samt kalkfärgas. I enstaka rum användes
oljefärg eller kakelbeklädnad. Taken kalkfärgas.»

Uppvärm- Av ingenjören William Fagerström i Göteborg hava förslag utarbetats dels

mng *». m. till värmeanläggning samt gas-, vatten- och avloppsledningar för byggnadskomplexet
i dess helhet, dels ock till värme- och ventilationsanläggning samt ledningar för
vatten, avlopp, gas, ånga, tryckluft och vacuum för de kemiska och fysiska institutionsbyggnaderna.
 Förslagen återfinnas som bilagor till betänkandet (se bil. 13
och 14).

Av skäl, som närmare utvecklas i samma förslag, har uppvärmningen av
de olika byggnaderna tänkts genomförd medelst varmvattensystem från en gemensam
värmecentral, som skulle förläggas till byggnaden för maskinbyggnadsteknik
med laboratorier. För de stora laboratoriesalarna i sistnämnda byggnad har förordats
uppvärmning medelst ångsystemet. För de kemiska och fysiska institutionsbyggnaderna,
 vilka först skulle uppföras, har, såsom redan nämnts, förslag utarbetats
till en särskild värmeantäggniug. Denna skulle emellertid sedermera
anslutas till den gemensamma centralanläggningen.

Kostnaderna De egentliga byggnadskostnaderna för de kemiska och fysiska institutio för

de ke- nerna hava av arkitekterna beräknats till i runt tal 2,760,000 kronor, vartill
Tvsiskåin- komma beräknade kostnader för terrassering, planeringsarbeten och anläggning av
stitutio- uppfartsväg m. m. med tillhopa 250,000 kronor samt för inredningsarbeten och
ntrna.

87

inventarier 320,000 kronor. -För anskaffning av apparater och utensilier hade
sakkunniga i betänkande I beräknat 191,500 kronor. Om man, med hänsyn till
den prissänkning, som efter år 1919 ägt rum beträffande dylik utrustning, här
räknar med ett belopp av 100,000 kronor, skulle totalkostnaden för dessa institutioner
i färdigt skick således uppgå till 3,430,000 kronor. I ett av arkitekterna
på sakkunnigas anmodan jämväl utarbetat alternativt förslag (se nedan) hava de
egentliga byggnadskostnaderna begränsats till 2,430,000 kronor och kostnaden för
terrassering m. in. till 210,000 kronor. Med beräkning av kostnaderna för inredningsarbeten
och inventarier samt laboratorieutrustning till samma belopp som i
det förstnämnda förslaget skulle totalkostnaden enligt det alternativa förslaget

uppgå till 3,060,000 kronor,

Enligt enahanda beräkningsgrunder som i det förstnämnda förslaget beträf- Kostnaderna
fande kemiska och fysiska institutionerna hava arkitekterna beräknat kostnaden/ör b.y99n“~
för nybyggnader till den nya högskolan i dess helhet till 12,070,000 kronor, för- j^ögskodelade
på de olika byggnaderna sålunda: lan i dess

. . . . . , . , . helhet.

Byggnad för kemiska och fysiska institutionerna jämte mrednings kostnader,

men exclusive planeringsarbeten..... 3,080,000: —

» » byggnadsteknik, administrationslokaler, bibliotek samt

första och andra årskurserna............ 3,430,000: —

» * maskinbyggnadsteknik............... 1,730.000: —

» , elektroteknik . . ................. 1,690,000:

» > skeppsbyggnadsteknik............... 390,000

i » ränna....................... 650,000

Planeringsarbeten........................ 1,100,000

Summa kronor 12,070,000

Genom en begränsning av utrymmen, i enlighet med det ovan omnämnda
alternativförslaget för kemiska och fysiska institutionerna, bör motsvarande kostnad
för anläggningen i dess helhet kunna nedbringas till c:a 10,500,000 kronor
enligt nu gällande priser. Vid byggnadernas successiva utförande, exempelvis
under åren 1925—1930, torde på grund av fortgående prisfall ytterligare en betydande
kostnadsminskning komma att uppstå.

En granskning av det överarbetade förslaget giver enligt sakkunnigas me- Sakkunnining
till resultat, att huvudsyftet med arkitekttävlingen och den efterföljande gas yttrande
utredningen i byggnadsfrågan, nämligen att erhålla en allmän plan för den nya
högskolans successiva utbyggande, på ett tillfredsställande sätt vunnits. Sakkun- förslagga.
, som även i övrigt funnit förslaget ur såväl arkitektonisk som praktisk syn-<7^ till nypunkt
innebära en god lösning, anse detsamma i stort sett vara ägnat att byggnader.
läggas till grund vid uppförandet av nybyggnader för den nya högskolan. I fråga
om den av arkitekterna föreslagna placeringen av de olika institutionsbyggnaderna
vilja sakkunniga framhålla, att vid uppförandet av byggnaden för skeppsbyggnadsteknik
synes böra övervägas att från början förlägga densamma längre söder
ut så att erforderligt utrymme reserveras för en eventuell framtida tillbyggnad
av det byggnadstekniska laboratoriet. Förslaget att vid en eventuell utvidgning
av institutionen för byggnadsteknik taga i bruk byggnaden för skeppsbyggnadsteknik
och i samband därmed uppföra en ny byggnad för skeppsbyggeriavdelmngen,
 finna sakkunniga nämligen mindre tilltalande.

88

Det är av stor vikt att från början tillräckliga och lämpligt belägna utrymmen
reserveras för tillfälliga provniugsanordningar och dylikt, för vilka vid
behov provisoriska byggnader böra kunna uppföras i närheten av respektive institution
sbyggnad er. Detta syfte kan vinnas i omedelbar anslutning till de mekaniska
och elektrotekniska institutionerna ävensom vid den byggnadstekniska institutionen,
 under förutsättning att man söder om denna reserverar erforderligt
utrymme mellan institutions byggnaden och den planerade idrottsplatsen. Sistnämnda
område bör vid behov inhägnas på lämpligt sätt, medelst mur eller annorledes.
 Vidare bör erforderligt utrymme reserveras för en materialprovningsanstalt,
som framdeles lämpligen kan förläggas söder om värme- och maskintekniska institutionerna.
 Med dessa dispositioner kommer det genom förut omnämnda avtal
av Göteborgs stad upplåtna området i dess helhet att tagas i anspråk.

Rörande den av arkitekterna framlagda kostnadsberäkningen vilja sakkunniga
anföra följande.

Vad först angår byggnaderna för kemiska och fysiska institutionerna intages
här nedan en jämförande sammanställning beträffande de egentliga byggnadskostnaderna,
 sådana dessa beräknats i det av arkitekterna utarbetade förslaget och i
det av sakkunniga tidigare (i betänkande I) framlagda förslaget.

Arkitekternas utredningsförslag:
46,900 kbm. ä 43,50 kr. per

kbm.......... 2,040,150: —

värmeledning...... 140,000: —

gas, vatten jämte hydroforanläggning
*), avlopp och

vacuum........ 170,000: —

elektriskt ljus, hissar m. m. 52,000: —
ritningar och kontroll samt
oförutsedda utgifter (15%) 360,000: —

Summa kronor 2,762,150: —
I avrundat tal...... 2,760,000: —

eller ett enhetspris av 58,85 kronor per
kbm.

Härtill komma:

Planeringskostnader . . . 250,000: —

Inredningskostnader . . . 320,000: —

Laboratorieutrustning . . 100,000: —

Summa kronor 3,430,000: —

(I

Sakkunnigas förslag år 1920.

38,900 kbm. ä 56 kr. per
kbm (avrundat) .... 2,180,000: —

värmeledning...... 200,000: —

gas, vatten och avlopp jämte

vacuum........ 163,000: —

elektriskt ljus...... 46,000: —

ritningar och kontroll samt

oförutsedda utgifter (15%) 396,000: —

Summa kronor 2,985,000: —

eller ett enhetspris av 76,75 kronor per
kbm.

Härtill komma:

Planeringskostnader c:a . 180,000: —

Inredningskostnader » . 460,000: —

Laboratorieutrustning » . 191,500: —

Summa kronor 3,816,500: —
tänkande I utfört med . . 3,825,000: —).

Till grund för arkitekternas kostnadsberäkning har lagts prisnivån i Göteborg
i oktober 1921. Såsom framgår av sammanställningen har priset per kbm.

*) Hydroforanläggningen avgor endast att ytterligare något höja trycket för normalt erforderligt
förbrukningsvatten i laboratorier m. m. utöver det för eldsläckning enligt vanliga fordringar betingade.

89

väsentligt nedbringats, huvudsakligen beroende på den efter år 1919 inträdda
prissänkningen inom hithörande områden. Att det oaktat slutsumman icke minskats
i högre grad beror på flera omständigheter. Viktigast är därvid att den
totala kubikmassan för byggnaderna i jämförelse med 1920 års förslag ökats
från 38,900 kbm. till 46,900 kbm. eller med 8,000 kbm., som redovisas på följande
sätt: ökade utrymmen för analytisk kemi m. m. 1,600 kbm., diverse ökning enligt
förslag av vederbörande institutionsföreståndare 1,300 kbm., huvudtrappans neddragande
till ett lägre plan med entré genom östra flygeln 900 kbm., ökning av
medelhöjden i institutionslokalerna c:a 1,200 kbm., ökning av de i ena flygeln inrymda
vaktmästarebostäderna c:a 400 kbm. samt slutligen ökning av ineffektiva
utrymmen — korridorer trappor, toiletter m. m. — c:a 2,600 kbm.

Sakkunniga, som i det följande skola återkomma till frågan om nedbringande
av ineffektiva utrymmen m. m., vilja till en början framhålla dels att
samtliga tävlingsförslagen med ett undantag resulterat i större byggnadsmassa än
1920 års förslag dels ock att en ökning i byggnadsmassa måste bliva en följd av
utredningsförslagets mera öppna byggnadssätt, betingat av hänsyn till framtida
utvidgning m. m., ävensom av byggnadernas upphöjda läge, som gör det önskvärt
att nedflytta entréerna på ett så lågt plan som möjligt.

Beträffande kostnaderna för terassering m. m., som i utredningsförslaget beräknats
till 250,000 kronor och vilka i 1920 års förslag upptogos till 180,000 kronor,
 må framhållas dels att dessa kostnader i 1920 års förslag endast voro approximativt
beräknade dels att viss utökning i kostnaderna betingats av att hela byggnadskomplexet
föreslagits förlagt till den höjdplatå, som avsågs endast för fysikbyggnaden
i 1920 års förslag, dels ock att utredningsförslaget kräver dyrbarare
väganläggningar, särskilt den relativt dyrbara uppfartsvägen från Gibraltargatan,
vilken emellertid måste anses nödvändig och motiverad genom b v ggnadernas förläggning
samt genom den med utredningsförslaget i dess helhet följande stadsplanen.

Angående kostnaden för inredningsarbeten och inventarier, 320 000 kronor
mot 460,000 kronor i 1920 års förslag, må anmärkas, att den tidigare uppskattade
kostnaden beräknats komma att nedgå med 25 % samt att en ytterligare besparing
av 5 till 10 % påräknats genom inrättande under byggnadstiden av en provisorisk
snickeriverkstad, varigenom transport- och emballagekostnader in. in. nedbringas.

Den avsevärda ökningen av byggnadsmassan, som utredningsförslaget i
jämförelse med 1920 års förslag innebär, har emellertid föranlett sakkunniga att
låta undersöka, huruvida icke en reducering därvidlag ävensom nedbringande av
terrasseringskostnaderna kunde äga rum, utan att byggnadernas ändamålsenlighet
därigenom äventyrades.

I sådant syfte hava arkitekterna beträffande fysik- och kemi byggnaderna
anmodats utarbeta det förenämnda alternativa förslaget, vars omfattning och

kostnader framgå av följande sammanställning:

40,000 kbm. å 44 kronor per kbm................. 1,760,000: —

värme, gas, vatten (jämte hydroforanläggning), avlopp och vacuum . 295,000: —

elektriskt ljus, hissar m. m.................... 52,000: —

ritningar och kontroll samt oförutsedda utgifter (15 %)....... 316,000: —

Summa kronor 2,423,000: —

I avrundat tal.......................... 2,430,000: —

eller ett enhetspris av 60,7 5 kronor per kbm.

12 — ‘1130SI

90

Härtill komma:

Planeringskostnader .
Inredningskostnader .
Laboratorieutrustning.

....... 210,000: —

.......320,000: —

....... 100,000: —

Summa kronor 3,060,000: —

Den minskning i kostnad, som sålunda skulle vinnas enligt det alternativa
förslaget, beror i huvudsak på minskning av byggnadsmassan från 46,900 kbm.
till 40,000 kbm. Däremot har enhetspriset ansetts böra räknas något högre än i
utredningsförslaget. Höjningen för de egentliga byggnadskostnaderna är obetydlig
(50 öre per kbm.), men enhetspriset för hela byggnaden, exklusive planeringskostnader
m. m., har höjts från 58.85 kronor till 60,7 5 kronor per kbm., beroende på att
de beräknade kostnaderna för värme m. m. ej kunnat minskas i samma grad som
kostnaderna för byggnadsarbetena.

Minskningen i byggnadsmassan har åstadkommits bland annat genom att
huvudbyggnadens bredd minskats c:a 1 meter och huvudfasaden förkortats med
c:a 6 meter, varjämte de mindre flyglarna minskats c:a 2 meter i bredd och
de i sammanbindningsbyggnaden mellan kemiflygeln och maskinhallen placerade
rummen inrymts i huvudbyggnaden. Därjämte hava höjderna i en del våningar,
undantagandes laboratorie- och hörsalar, minskats. Beträffande de ineffektiva utrymmena
må framhållas, att korridorbredderna minskats från 3 till 21/a meter.
Genom beräknad inknappning i avsprängningen av marken mellan de båda gårdsflyglarna
samt uppskjutande av en del stenarbeten för rampvägen från väster
hava planeringskostnaderna reducerats med c:a 40,000 kronor.

Den reducering av byggnadskomplexet, som det alternativa förslaget sålunda
innebär, finna sakkunniga, med stöd jämväl av från professor E. Lallerstedt
inhämtat yttrande, icke medföra några avsevärda olägenheter i fråga om
byggnadernas ändamålsenlighet. Utav en, i anslutning till det å särskilda ritningar
framlagda reducerade förslaget, av arkitekterna verkställd jämförande beräkning
av effektiva utrymmen framgår nämligen, att samtliga i tävlingsprogrammet och
senare framkomna önskemål blivit skäligen tillgodosedda. Med hänsyn till den
väsentligt minskade totala byggnadskostnaden enligt det alternativa förslaget,
anse sig sakkunniga böra i huvudsak förorda detta förslag.

Emellertid hava sakkunniga ansett sig böra undersöka i vad mån ytterligare
besparingar kunna åstadkommas genom att låta tillsvidare anstå med utbyggandet
av de båda mindre flygelbyggnaderna vid huvudfasaden ävensom möjligen
med den som överbyggnad på värmecentralen föreslagna, för arbeten med
kemiskt-tekniska apparater i halvstor skala avsedda maskinhallen (det s. k.
maskinlaboratoriet).

I sistnämnda hänseende hava dock sakkunniga kommit till den uppfattningen,
 att ett uteslutande av maskinlaboratoriet vid den första utbyggnaden
skulle innebära en så väsentlig olägenhet för en fruktbärande undervisning, utvidgad
med den föreslagna tredje professuren, i kemisk teknologi, att de sakkunniga icke
ansett sig kunna tillråda en dylik åtgärd.

Yad åter angår flygelbyggnaderna anse sakkunniga, att ett uppförande av
desamma utan större olägenhet bör kunna anstå till en ekonomiskt gynnsammare
tidpunkt än den nuvarande. De båda flygelbyggnaderna — innehållande, den ena

91

lokaler för elektrokemi, diverse gemensamma lokaler, hydroforanläggning och en
mindre entré till kemiska institutionernas huvudtrappa, den andra vaktmästarebostäder
— innefatta enligt det förstnämnda utredningsförslaget ett utnyttjat utrymme
av 5,700 kbm. och enligt det alternativa förslaget 4 000 kbm. Enligt
verkställd beräkning bliver kostnadsminskningen i sistnämnda fall c:a 230,000
kronor. Totalkostnaden för den första utbyggnaden av de kemiska och fysiska institutionerna
enligt i Göteborg i oktober 1921 gällande priser skulle i enlighet härmed
beräknas till 2,830,000 kronor. Motsvarande kostnad enligt 1920 års förslag med
då tillämpad prisnivå utgjorde 3,825,000 kronor.

Slutligen bör i detta sammanhang framhållas, att man vid byggnadernas
uppförande under loppet av de närmast följande åren (huvudsakligen 1923 och
1924) torde kunna räkna med en rätt betydlig minskning av kostnaderna på grund
av sänkta arbets- och materialpriser.

I anslutning till den sålunda föreliggande utredningen i byggnads frågan
och under åberopande av de i den lämnade översikten av frågans tidigare utveckling
framhållna uttalandena angående nödvändigheten av nybyggnader för chalmersska
institutets kemiska och fysiska institutioner, föreslå sakkunniga — som
anse att frågan om nämnda nybyggnader, oavsett om den föreslagna ombildningen
av institutets högre avdelning till teknisk högskola bliver beslutad eller ej, snarast
möjligt bör lösas — att nybyggnader för de kemiska och fysiska institutionerna
må uppföras i enlighet med det nu framlagda, av sakkunniga förordade förslaget.

92

OMORGANISATION AV LÄGRE AVDELNINGEN
VID CHALMERS TEKNISKA INSTITUT

I det föregående hava sakkunniga efter omsorgsfullt övervägande uttalat
den uppfattningen, att den nuvarande högre avdelningen vid Chalmers tekniska
institut bör om bildas till en teknisk högskola och i sammanhang därmed antytt,
att institutets lägre avdelning borde omorganiseras till tekniskt gymnasium jämte
tekniska fackskolor enligt de för dylika läroanstalter numera gällande bestämmelser.
 Beträffande den nya tekniska högskola, som sålunda skulle uppstå, hava
sakkunniga ävenledes i det föregående framlagt förslag till program och organisation
samt till de nybyggnader, som för densammas behov skulle erfordras. Det
återstår nu att närmare belysa frågan om den lägre avdelningens omorganisation
samt de omständigheter’, som äro att beakta vid de båda avdelningarnas därav
påkallade särskiljande.

Ben lägre Frågan om den ställning chalmersska institutets lägre avdelning skulle

“inkomst en* intaga i värt undervisningsväsen har ofta varit föremål för beaktande.
och utveck- Såsom förut meddelats har chalmersska institutet ursprungligen tillkommit

Ung. genom av en av kanslirådet Chalmers stiftad donation, enligt vilken hälften av

hans kvarlåtenskap skulle tillfalla »en framdeles till inrättande bestämd Industrie
Schole för fattiga barn som lärt läsa och skriva». Ett strängt vidhållande
av denna bestämmelse skulle väl hava begränsat skolans verksamhet till den uppgift,
 som nu tillkommer våra lärlings- och yrkesskolor eller med dem jämförliga
anstalter för yrkesundervisning. Av den i det föregående lämnade korta historiska
översikten över institutets utveckling framgår emellertid, hurusom man allt ifrån
början sökt lägga undervisningen i vetenskaplig riktning, vilket enligt dåtida
uppfattning icke ansågs strida mot donators intentioner. Bedan år 1834 gjordes
emellertid allvarliga försök att omvandla skolan från en teknologisk läroanstalt
till en arbetsskola för fattiga barn, en plan, som var nära att förverkligas men
dock blev avvärjd. År 1852 påbörjades en uppdelning av skolan i eu högre och
en lägre avdelning. Inträdesfordringarna till den lägre avdelningen blevo därvid
visserligen så låga, att de ungefär motsvarade vad som i donationsbrevet torde hava
avsetts, men undervisningsplanen kom dock att i främsta rummet tillgodose
den högre avdelningens intressen. Den lägre avdelningens uppgift att utbilda
lärjungarna för praktisk industriell verksamhet blev väsentligen förfelad, därigenom
att undervisningen mer eller mindre inriktades på att förbereda till inträde
i institutets högre avdelning. Sålunda upptogs den lägre avdelningens

93

ärotid till större delen av allmänbildande och grundläggande ämnen, medan endast
ett fåtal timmar ägnades åt undervisning i tekniska ämnen. Då och då framkommo
förslag till förändring men utan resultat. Den av Kungl. Maj:t år 1907
tillsatta kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande har i sitt år
1912 avgivna betänkande (i det följande betecknat: Tekn. kom. bet.) skarpt framhållit
olägenheten av den lägre avdelningens beroende av den högre. Kommittén
anför bland annat följande. (Bet. I sid. 59). »Chalmers tekniska läroanstalt lämnar
ett typiskt exempel på de svårigheter, som uppstå, om man hos en och samma
läroanstalt söker förena två så skilda uppgifter som att förbereda för praktisk
industriell verksamhet och för övergång till en högre teknisk läroanstalt. Den
senare uppgiften blir alltid huvudsak för både lärare och lärjungar. Övervägande
vikt lägges på de grundläggande teoretiska studierna och de tekniska fackstudierna
skjutas åt sidan. Det visar sig också i regel att en sådan anordning blir
ofördelaktig för lärjungarna själva. Under åren 1905—1909 var det mer än 40 %
av den lägre avdelningens lärjungar, som måste lämna anstalten utan att hava
erhållit avgångsbetyg eller vunnit inträde vid den högre avdelningen, och som
sålunda icke lyckats ernå det med studierna avsedda malet.»

Ehuru kommittén sålunda icke kunde skänka sitt erkännande åt den dåvarande
organisationen av Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning, fann
kommittén svårt att framlägga något förslag till dess tidsenliga ordnande. Med
hänsyn till det ehalmersska donationsbrevets bestämmelser ansåg kommittén det
ligga närmast till hands att genom den teoretiska undervisningens begränsning
och en utvidgning och specialisering av fackundervisningen omvandla den lägre
avdelningen till en yrkesskola. Emellertid fann kommittén även vägande skäl
tala mot en sådan anordning, såsom att den lägre avdelningen väsentligen bidroge
till att förse den högre avdelningen med gott elevmaterial, varjämte det stora
tilloppet av lärjungar till den lägre avdelningen manade till försiktighet vid uppgörande
av förslag till avdelningens omorganisation. På grund härav trodde
kommittén det vara riktigast att låta med anstaltens omorganisation anstå, tills
erfarenhet vunnits om kommitténs förslag till den lägre tekniska undervisningens
ordnande i övrigt, så mycket hellre, som en omgestaltning även av den
högre avdelningen ansågs förestående, och då denna blivit genomförd det skulle
bliva lättare att bedöma, i vad mån den lägre avdelningens uppgift att vara förberedande
fortfarande kunde anses berättigad. (Tekn. kom. bet. I sid. 60).

Emellertid bragtes frågan om ehalmersska läroanstaltens omorganisation
ånyo på tal, då anstaltens styrelse i underdånig skrivelse flen 25 september 1912
framlade förslag till vissa ändringar i anstaltens stat, varvid begärdes en fastare
anställning för vissa s. k. övriga lärare. Framställningen föranledde dåvarande
departementschefen att företaga en särskild undersökning rörande ehalmersska läroanstaltens
förhållanden. I och för den härav påkallade utredningen år 1913 tillkallade
sakkunniga framhöllo i sitt den 23 december samma år avgivna betänkande,
 att den ehalmersska läroanstaltens lägre avdelning borde så ordnas, att den
i första hand fyllde »sitt ursprungliga och huvudsakliga ändamål att meddela en
elementär teknisk bildning åt blivande förmän, verkmästare, ritare och andra,
för vilkas levnadsmål en sådan bildning är tillräcklig och nödvändig». Dessa
elever finge alltså ej belastas med sådan undervisning, som endast avsåge att
bibringa för inträde i den högre avdelningen erforderliga kunskaper. De däremot,
som önskade fortsätta i högre avdelningen, syntes böra erhålla den härför erfor -

94

Undervisningens
nuvarande
omfattning.

Komplett eringskursen.

derliga kompletterande undervisningen särskilt. I anslutning till dessa principer
föreslogo de sakkunniga vissa omläggningar i den lägre avdelningens undervisningsprogram
och någon ökning i inträdesfordringarna, varigenom det skulle
bliva möjligt att begränsa den normala kursens lärotid till två och ett hälft år
eller fem terminer. Härtill skulle så komma en kompletteringskurs under tredje
året motsvarande en sjätte termin för dem, som önskade inträde i den högre avdelningen.

Såsom redan i den allmänna historiken förut meddelats (sid. 21) godkände
riksdagen år 1914 nämnda förslag, och hava de sålunda givna riktlinjerna sedermera
varit bestämmande för den lägre avdelningen.

I det på grund härav upprättade, nu gällande programmet för chalmersska
institutet föreskrives bland annat följande:

»Den lägre avdelningen har till huvudsaklig uppgift att meddela teknisk
undervisning åt blivande förmän, verkmästare och ritare, men avser även att förbereda
till inträde i den högre avdelningen. Lärokursen omfattar 5 terminer.

Läroämnena i den lägre avdelningen äro: matematik, fysik, kemi, mekanik,
mekanisk teknologi, elektroteknik med övningar, maskinlära med ritning, byggnadslära
med ritning, skeppsbyggeri med ritning, linearritning, frihandsteckning,
modellering, verkstadsarbete, industriell ekonomi, svenska och tyska språken.»

»För att antagas till elev i lägre avdelningens första årskurs fordras att
hava fyllt 16 år, att hava god frejd, att kunna fritt och obehindrat läsa och
tydligt skriva svenska språket samt att vara förtrogen med aritmetiska räkningar.

Läsåret indelas i två terminer, den ena, höstterminen, från och med den
10 september till och med den 19 december, och den andra, vårterminen, från och
med den 10 januari till och med den 9 juni..

»Varje vårtermin anordnas vid institutet en kompletteringskurs avseende
att bibringa lärjungarna de insikter, vilka, utöver vad som kräves för avgångsexamen
från lägre avdelningen vid institutet, erfordras för vinnande av inträde i
den högre.

Läroämnena i kompletteringskursen äro: matematik, fysik, kemi, svenska
språket, tyska språket samt historia och geografi.

Tillträde till kompletteringskursen äger endast den, som erhållit avgångsbetyg
från den lägre avdelningen, utvisande godkända insikter i minst två fackämnen.
»

»Kursen avslutas med examenen under kontroll av tre censorer, vilka utses
bland högre avdelningens lärare. Vid examen utfärdas betyg med vitsord i de
särskilda ämnena; och fordras för godkänd examen minst betyget godkänd i
samtliga till kursen hörande ämnen.»

Den som avlagt godkänd avgångsexamen från kompletteringskursen kan antagas
till ordinarie elev i högre avdelningens första årskurs utan inträdesprövning.

Det skall icke förnekas att den år 1914 vidtagna förändringen var ett steg
i rätt riktning och kanske det bästa möjliga under dåvarande förhållanden. Såsom
framgår av vidstående tabell över elevantalet vid chalmersska institutets lägre
avdelning har antalet nyintagna i första årskursen stadigt ökats, likaså antalet
av dem som erhållit avgångsbetyg. Däremot har antalet från lägre avdelningen
högre avdelningen intagna vant väsentligt mindre efter genomförandet av 1914
års reform än förut, trots den brygga, som tillkommit genom kompletteringskursen.

95

ÅT

Antalet nyintagna i lägre
avdelningen

Antalet avgångna
med avgångsbetyg

Antalet
avgångna
utan av-gångsbetyg

Intagna i
högre av-delningen
från lägre
avdel-ningen

Årskurser

lista

2:dra

3:dje

Kompl.

knrsen.

3:dje

årskursen

Kompl.

kursen

1910........

31

49

16

vt. 22

77

51

19H........

31

42

15

_

> 28

_

67

47

1912........

37

39

16

--

> 24

—

55

39

1913........

33

41

18

--

> 33

—

57

45

1914........

33

37

24

» 36

_

59

43

1915........

53

21

—

—

» 47

—

76

58

> ........

ht. 24

1910........

53

31

—

30

16

23

23

»........

» 25

1917........

70

23

—

23

8

24

15

J........

» 49

1918........

71

20

—

36

14

36

18

>........

» 49

1919........

83

27

1

SO

14

55

26

3........

> 42

1920 ........

88

12

—

34

16

34

22

>........

» Öl

1921........

92

14

—

45

15

39

22

Detta förhållande torde i någon mån bero därpå, att undervisningens omläggning efter
år 1914 berett dem, som genomgått lägre avdelningen, bättre möjligheter att träda ut
i livet direkt utan att dessförinnan söka genomgå den högre. Till stor del beror
det på att tillträdet till högre avdelningen försvårats genom det här förut påvisacle
stora tilloppet av inträdessökande, som avlagt studentexamen. Beaktansvärt
är att trots detta icke endast sådana, som genomgått kompletteringskursen,
utan även andra den lägre avdelningens elever, vunnit inträde i den högre, nämligen
efter undergången inträdesprövning. Detta tyder på att kompletteringskursen
ej skulle vara alldeles nödvändig. Emellertid är antalet av dem, som avgå från
den lägre avdelningen utan att hava erhållit vare sig avgångsbetyg eller inträde i
högre avdelningen alltjämt påfallande stort, omkring 40 % av antalet i den lägre
avdelningen intagna. Detta missförhållande, som anmärktes redan av 1907 års
tekniska kommitté, synes numera i främsta rummet bero därpå att inträdesfordringarna
till den lägre avdelningen fortfarande äro allt för små, så att bortgallringen
av de mindre lämpliga måste ske under studietiden i stället för vid
inträdesprövningen. Anmärkas kan även att de låga inträdesfordringarna jämförda
med studiernas mål och den lärotid, som ställes till förfogande, framtvinga eu
forcering i studiearbetet, som i och för .sig medför avsevärda olägenheter.

Det synes sålunda uppenbart att den lägre avdelningen trots 1914 års omorganisation
ännu är långt ifrån tillfredsställande.

Emellertid har 1918 års riksdags beslut angående praktiska ungdomsskolor Den nuvaoch
den lägre tekniska undervisningens ordnande skapat nya förhållanden, som r(I"rfe lägre
göra att frågan om chalmersska institutets ställning och uppgifter kan och måste geddVbelTsses
på annat sätt nu än år 1914. Redan i det föregående (sid. 21) hava sak- ning av

utav 1918 års
riksdag beslutade
omorganisationen
av den
lägre tekniska
undervisningen.

Omorganisation
av den
lägre avdelningen
till
tekniskt
gymnasium
jämte fackskolor.

90

kunniga vidrört denna omständighet och bland skälen för en omorganisation av
den högre avdelningen till teknisk högskola åberopat tillkomsten av tekniska
gymnasier och tekniska fackskolor, varigenom ett återförande av nämnda avdelning
till dess statutmässiga nivå nu skulle vara mindre motiverad (sid. 21—22).
I nämnda sammanhang framhölls även, att tillkomsten av ett flertal sådana
tekniska läroanstalter, vilka var för sig meddelade en undervisning, som medförde
kompetens för inträde i teknisk högskola, gjorde den speciella anordningen av
chalmersska institutets lägre avdelning såsom en förskola för den högre mindre
behövlig. Här må tilläggas att den lägre avdelningens undervisning i vissa ämnen
numera till stor del täckes av den undervisning, som står ungdomen till buds
i de nytillkomna praktiska ungdomsskolorna. Det synes därför vara onödigt att
bibehålla så låga inträdesfordringar till den lägre avdelningen som de nu gällande.
 Även om, såsom 1907 års tekniska kommitté enligt dess här ovan anförda
uttalande förmenat och även andra synas hava ansett, donationen närmast skulle
hava åsyftat någonting liknande våra lägre tekniska yrkesskolor, så synes det nu
vara mindre skäl att endast av hänsyn till ordalydelsen av den i det föregående
omnämnda, år 1811, under dåvarande bristfälliga skolförhållanden formulerade
donationsbestämmelsen tänka på en återgång i sådant avseende, sedan det genom
1918 års riksdagsbeslut angående upprättande av lärlings- och yrkesskolor blivit
väl sörjt för undervisningen på ifrågavarande stadium. Därtill kommer att genom
en omorganisation i dylik riktning den lägre avdelningen skulle komma att förlora
sin nuvarande karaktär av anstalt för elementär teknisk utbildning, vilket
med hänsyn till frånvaron av andra dylika anstalter i Göteborg icke kan vara
att förorda. Sakkunniga hava därför ansett riktigast att, såsom även 1913 års
sakkunniga förordade, chalmersska institutets lägre avdelning bibehålies såsom
teknisk elementarskola. Av skäl som nyss framhållits anse sakkunniga emellertid
att inträdesfordringarna böra höjas och undervisningen läggas på ett något högre
plan än det nuvarande. Därigenom skulle vinnas icke blott en bättre utgallring
av elevmaterialet och ett jämnare resultat av undervisningen utan även att ifrågavarande
läroanstalt skulle kunna komma i jämnhöjd med andra liknande tekniska
läroanstalter i riket, sådana de blivit utformade i enlighet med av 1918 års riksdag
godkända riktlinjer. Slutligen skulle den nuvarande kompletteringskursen
bliva överflödig och överhuvudtaget sammankopplingen med den högre avdelningen
kunna upphöra, vilket länge synts önskvärt och säkerligen bliver än mera nödvändigt,
 i och med att den högre avdelningen omorganiseras till teknisk högskola.
Givetvis skulle möjligheten att från den omorganiserade lägre avdelningen övergå
till den omorganiserade högre avdelningen ändock komma att förefinnas, liksom
dylik möjlighet länge har funnits i fråga om övergång från de tekniska elementarskolorna
till tekniska högskolan, vilken förmån helt naturligt gäller även för
de nyupprättade tekniska gymnasierna samt i viss utsträckning för de tekniska
fackskolorna.

I fråga om gestaltningen av den tekniska läroanstalt, som sålunda skulle
komma att ersätta det chalmersska institutets lägre avdelning, hava sakkunniga
redan förut som sin mening tillkännagivit, att anstalten bör omfatta dels tekniskt
gymnasium, dels vissa tekniska fackskolor (Bet. I sid. 14—15; Bet. II sid. 21 —
22). Sakkunniga hava därvid tagit hänsyn till såväl det sannolika behovet av
tekniska arbetskrafter i landet som den nuvarande omfattningen av institutets
lägre avdelning. Såsom av tabellen å sid. 95 framgår har antalet nyintagna elever

97

i forsta årskursen på sista tiden utgjort omkring 90 för år, vilket normalt motsvarar
tre avdelningar. I betraktande av, att ungefär en tredjedel av de avgående
eleverna vunnit inträde i den högre avdelningen och för övrigt behovet av allmän
teknisk utbildning gör sig gällande på allt flera områden, anse sakkunniga självfallet
att den ena avdelningen bör organiseras som tekniskt gymnasium. Beträffande
övriga avgående elever torde man kunna antaga, att de skola hava bästa förutsättningar
för och gagn av att genomgå teknisk fackskola. Emellertid har inom
lägre avdelningen hittills icke förekommit någon ordnad fackindelning. Det är
endast föreskrivet, att elev skall deltaga i minst två av ämnena maskinlära, byggnadslära,
 elektroteknik och skeppsbyggeri. Av de valda ämneskombinationerna
synes emellertid framgå, att största intresset samlar sig kring maskinlära och
elektroteknik. Den undervisning i skeppsbyggnadslära, som alltjämt torde höra
förekomma, synes kunna tills vidare kombineras med undervisningen i maskinlära.
 Undervisningen i byggnadslära har icke haft större omfattning än att den
skulle kunna inrymmas i gymnasiekursen, och den bör för övrigt delvis förekomma
i samtliga övriga avdelningars kurser. Sålunda kommer man till att, så
vitt nu kan bedömas, det skulle vara lämpligt att jämte det tekniska gymnasiet
inrätta därmed förenade en teknisk fackskola för maskin- och skeppsbyggnadsindustri
samt en teknisk fackskola för elektrisk industri.

Emellertid torde det av skäl, som längre fram skola beröras, icke vara
möjligt att nu bestämma tiden för omorganisationens genomförande. Vid sådant
förhållande torde ej heller nu böra slutgiltigt fastslås varken avdelningarnas antal
eller deras undervisningsprogram, utan synes frågan härom böra lämnas öppen för
ytterligare prövning, när omorganisationen kan bliva definitivt bestämd, varvid
det lär få ankomma på skolöverstyrelsen, till vars förvaltningsområde de nya läroanstalterna
torde böra hänföras, att utarbeta detaljerade förslag.

För bedömande av de ekonomiska konsekvenser, ett beslut i nu föreslagen Av deri lägre
riktning skulle medföra, hava sakkunniga med ledning av staterna för liknande avdelningens
tekniska läroverk, exempelvis i Malmö, Örebro och Härnösand, uppgjort följande

förslag till stat för tekniskt gymnasium, teknisk maskin- och skepp sbyggnadsfack- katter.°8t
skola samt elektroteknisk fackskola i Göteborg.

Utgiftstitlar

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

1 rektor (förutom fri bostad eller ersättning därför) ....

1 lektor (förutom ålderstillägg)......

8 lektorer ( » > ) ......

1 vaktmästare ( > > )......

1 maskinist och ridare ( > » )......

1 laboratorievaktmästare ( > > )......

Arvode åt extra lärare 80 x 175 .............

Övningar i lantmäteri..................

Föredrag om arbetarskydd och hygien..........

Bokförings- och skrivbiträde åt rektor..........

Skolkare.......................

Bibliotekarie......................

Böcker, underhåll av samlingar och undervisningsmateriel! .

Materialier och div. till laborationcr...........

Trycksaker, annonser, skrivmaterialicr m. in........

Uppvärmning, belysning, renhållning in. in.........

Summa

5.000

3,900

31,200

900

1,100

1,100

2,500

1.900

15,200

550

650

650

7,500

5,800

46,400

1,450
1,750
1,750

14.000
600
400

1.000

600

600

5.000

4.000
2,650

12.000

—

—

105,500

13—213081

98

Antalet undervisningstimmar för extra lärare är beräknat under förutsättning
att hela antalet undervisningstimmar, inbegripet o timmar gymnastik i två grupper
och 16 timmar extra laborationer, utgör (4 x 37 + 3 x 40 4- 2 x 3 + 16 =) 290 veckotimmar,
 samt att de 10 ordinarie lärarna tillsammans övertaga normalt 210 veckotimmar.

För övrigt förutsätter beräkningen av såväl utgiften för extra lärare som
utgifterna för uppvärmning m. m., att förstärkning här liksom vid de övriga tekniska
läroverken skall kunna beredas av härför avsett anslag å extra stat.

I händelse genom ny lönereglering, särskilda tillägg eller dylikt löneförmånerna
för befattningshavare vid de tekniska läroverken skulle undergå förändring,
 bör detta naturligtvis beaktas även i den här avsedda kostnadsberäkningen.

Beträffande undervisningsmateriell och laboratorieutrustning anse sakkunniga,
 att en väsentlig del av chalmersska institutets för dess båda nuvarande
avdelningar avsedd materiell bör vid omorganisationen kunna komma till god
användning i den läroanstalt varom här är fråga, och att den komplettering, som
kan bliva erforderlig, under nyssnämnda förutsättning ej skall kräva något större
anslagsbelopp.

I överensstämmelse med vad som gäller beträffande samtliga de nyreglerade
tekniska läroverken i riket, torde det böra åligga Göteborgs stad att tillin
lägre handahålla för den till tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor omorganiseavdelningens
rade läroanstalten erforderliga undervisningslokaler med inredning och möblering
omorganisa-samt fr| bostad åt rektor eller ersättning därför ävensom, ifall läroanstalten skulle
chalmersska sä utvecklas, att skolöverstyrelsen finner anledning förordna lektor att biträda
institutets rektor vid ledningen och övervakandet av undervisningen, fri bostad eller ersättnuvarande
ning därför åt sådan lektor.

byggnader. j betraktande av den förpliktelse, som sålunda skulle komma att åligga

Göteborgs stad, synes mest naturligt att, sedan chalmersska institutets högre avdelning
omorganiserats till teknisk högskola och utflyttat i de för denna avsedda
nybyggnaderna, staden övertager institutets nuvarande lokaler och i erforderlig
utsträckning ställer dessa till disposition för den till tekniskt gymnasium och tekniska
fackskolor omorganiserade lägre avdelningen. Sakkunniga hava antytt en
dylik tanke redan i sitt betänkande I sid. 14—15 samt i sin skrivelse till Göteborgs
stads drätselkammare den 13 november 1919 (bet. I sid. 51—52). Emellertid
ansågo sakkunniga, att under förhandenvarande förhållanden det vore lämpligast,
 att frågan om institutets nuvarande tomt och byggnader tills vidare lämnades
öppen, vilket med hänsyn till de med upplåtelsen förbundna villkoren icke
heller från stadens sida torde innebära någon olägenhet. Ej heller nu anse sakkunniga
ett omedelbart avgörande behövligt och hava för den skull icke gjort
någon ytterligare hänvändelse till Göteborgs stad i berörda avseende. Naturligtvis
bör dock, innan frågan om den lägre avdelningens omorganisation i av sakkunniga
föreslagen riktning bringas till definitivt avgörande, Göteborgs stad hava genom
vederbörligt beslut åtagit sig förenämnda förpliktelse angående tillhandahållandet
av erforderliga undervisningslokaler m. m. eller ock dylikt åtagande göras till
villkor för anstaltens fortsatta uppehållande.

Här må emellertid tilläggas att institutets nuvarande lokaler synas mer
än tillräckliga för de nya läroanstalter som enligt sakkunnigas förslag skulle
komma att avlösa institutets lägre avdelning, och att de efter vissa mindre förbättringar
kunna bliva fullt tillfredsställande för den undervisning, varom kan
tänkas bliva fråga, även ifall läroverket skulle komma att utökas med ytterligare

99

någon teknisk fackskola. Därjämte torde samma lokaler i avsevärd utsträckning
kunna komma till användning för Göteborgs stads lärlings- och yrkesskolor och
dessas utveckling därigenom underlättas.

Chalmersska institutets nuvarande fastigheter och lösören.

Såsom av historiken framgår är Chalmers tekniska institut att betrakta Historisk
såsom en produkt av samverkan mellan enskilda, staten och Göteborgs stad. För redogörelse.
bedömande av frågan om äganderätten till institutets nuvarande tillhörigheter
hava sakkunniga funnit en mera ingående undersökning vara nödvändig och få i
anledning härav anföra följande, vilket beträffande tiden före år 1904 är hämtat
ur en år 1907 utkommen, av läroanstaltens dåvarande föreståndare professorn Aug.
Wijkander författad redogörelse.

Några få dagar före sin död insatte kanslirådet William Chalmers genom
testamente av den 11 juni 1811 sahlgrenska sjukhuset och frimurarebarnhuset i
Götebotg till sina universalarvingar. Då stärbhuset efter föreskrift blivit fullkomligt
utrett, skulle testators bröder åtnjuta avkastningen av det förvärvade
kapitalet, vilket efter deras död skulle delas i två lika hälfter, varav den ena
skulle överlämnas till frimurarebarnhnsdirektionen för inrättande av en industriskola,
 den blivande chalmersska slöjdskolan. Sedan år 1817 den siste av testators
bröder avlidit, mottog direktionen arvedelen, men blev beloppet i anledning av
mellankommande rättegång ej tillgängligt förr än år 1823, då det med tillägg av
räntor samt efter avdrag av processkostnader och vissa förluster utgjorde 109,050
rdr rmt År

1816 mottog direktionen ytterligare ett belopp av 5,000 rdr rmt, som
grosshandlaren Anders Björnberg testamenterat till samma slöjdskola.

Sommaren 1828, då Palmstedt tillkallades för slöjdskolans upprättande,
uppgick hela det till direktionens förfogande stående kapitalet till 112,500 rdr
rmt, och det disponibla räntebeloppet beräknades till 4,200 rdr rmt.

År 1821 hade direktionen inköpt fastigheten n:o 11 och 17 i sjätte kvarteret,
 och inreddes denna nu till skollokaler och bostäder åt skolans funktionärer.

Enligt drätselkammarens protokoll för den 12 november 1833 skänkte staden
till frimurarebarnhusdirektionen för chalmersska slöjdskolan de invid de ovannämnda
fastigheterna liggande öde tomterna n:o 12 och 16 mot villkor av ansvar
för den vid tomtplatsen blivande gatans stensättning och underhåll. Fastebrev å
tomterna utfärdades för slöjdskolan den 10 augusti 1846.

År 1834 erhöll slöjdskolan för nämnda år ett anslag av manufakturmedlen
av 600 rdr banko.

År 1835 beviljade rikets ständer till slöjdskolan ett årsanslag av 3,000 rdr
banko, vilket anslag från och med år 1841 ökades med 1,000 rdr banko.

År 1837 överlämnades slöjdskolans tillhörigheter av frimurarebarnhusdirektionen
till den nybildade styrelsen för slöjdskolan.

År 1852 höjdes statsanslaget med 1,000 rdr banko och 1855 med ytterligare

2,000 rdr banko, så att det i sin helhet uppgick till 7,000 rdr banko. Såväl med
anledning härav som på grund av att skolan vid 1854 års slut hade besparingar
av nära 9,000 rdr banko, uppdrogs åt skolans föreståndare att låta uppgöra förslag
till tillbyggnader av skolans lokaler å de öde tomterna n:o 12 och 16. Till -

100

byggnaden kostade 13,700 rdr. rmt. och blev färdig 1856. Därefter var fastigheten
brandförsäkrad för 50,000 rdr rmt.

Vid denna tid höjdes anslaget från frimurarebarnhusdirektionen till 4,000
rdr banko förutom 200 rdr banko till byggnadernas underhåll.

År 1860 erhöll skolan ett engångsanslag av 1,000 rdr rmt, och år 1861
ökades statsanslaget med 3,000 rdr rmt.

»Då chalmersska slöjdskolans styrelse hade att ombesörja förvaltningen av
fondernas skolan tillfallande belopp» medgav frimurarebarnhusdirektionen att med
1861 års början skolans anslag skulle utgå med 7,300 rdr rmt, varav 300 rdr till
fastigheters underhåll.

Då 1863 reparation och ändring av kemisalen var erforderlig bidrogo några
av skolans forna elever till kostnadernas täckande med 1,400 rdr.

Sedan skolans lokaler icke längre vore tillräckliga och skolans direktion
ej såg annan utväg än att å annan tomt uppföra nya byggnader, medgav frimurarebarnhusdirektionen
år 1865, att kapitaltillgången av donationens fonder, vid årets
början uppgående till 143,807 rdr 32 sk. rmt, finge användas för åstadkommande
av den ifrågasatta nybyggnaden, till vilken även skulle användas det vid den
äldre fastighetens försäljning erhållna beloppet, beräknat till omkring 100,000 rdr.
Medgivandet gavs under förutsättning, såväl att det föreslagna sättet för fondernas
användande icke befunnes stridande mot testators vilja som även att rikets ständer
ansloge tillräckliga medel, och fäste direktionen vid medgivandet följande villkor:

1) att skolan allt framgent skulle bära namn efter stiftaren;

2) att den barnhusstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts nådiga brev den 28 september
1836 medgivna delaktighet i skolans styrelse och förvaltning icke komme
att inskränkas; samt

3) att, då barnhusdirektionen hade ovillkorlig skyldighet att vaka över, att
de av framlidne kanslirådet Chalmers donerade medel fortfarande bleve använda
för det av testatorn avsedda ändamålet, slöjdskolans direktion borde till betryggande
härav till barnhuset utfärda en icke räntebärande förskrivning å det
belopp, vartill donationskapitalet vid överlämnandet uppginge, vilken förskrivning
borde på slöjdskolans bekostnad intecknas i den nya skolbyggnaden samt av barnhusstyrelsen
förvaras, för att, ifall skolan framdeles skulle upplösas eller utan
barnhusstyrelsens medgivande omorganiseras, styrelsen då skulle återfordra kapitalet
för att användas i enlighet med testators föreskrift.

På framställning av skolans styrelse godkände Kungl. Maj:ts och rikets
ständer vid 1865—1866 års riksdag statsanslagets ökning till 32,000 rdr.

I mars 1867 beslöto stadsfullmäktige att kostnadsfritt upplåta plats för
skolans nybyggnad där chalmersska institutet nu är beläget. Tomten uppmättes till
45,988 kvfot och upptog ungefär */»av kvarteret. Upplåtelsevillkoren voro följande:

att platsen varken nu eller framdeles finge begagnas till annat än till
tomt för allmänna läroverksbyggnader;

att för platsen erlades till stadskassan årlig tomtöre-avgift av 18 rdr 40 öre;

att, därest beslut skulle fattas om uppförande å kvarterets odisponerade
södra del av byggnad för offentlig undervisningsanstalt eller annan allmän inrättning,
 direktionen för chalmersska slöjdskolan ej ägde hindra vare sig sådan
i vederbörlig ordning beslutad anordning av den blivande byggnaden, eller att
denna sattes i symmetriskt samband med slöjdskolans byggnader, eller att gårdsplanen
inom kvarteret bleve gemensam för bägge anstalterna, och

101

att, om kvarterets södra del möjligen skulle upplåtas för enskilda byggnader,
 dessa då kunde, om så prövades behövligt eller ändamålsenligt, hava fasader
mot slöjdskolans tomtgräns.

De nya byggnaderna blevo färdiga på sommaren 1869 och brandförsäkrades
för 150,000 rdr.

I februari 1870 utfärdades den avtalade förskrivningen till frimurarebarnhusstyrelsen
å mottagna byggnadsmedel. Det av frimurarebarnhusdirektionen
överlämnade kontanta beloppet utgjorde 148,467:75 kronor.

Aren 1875—1876 försåldes institutets gamla byggnader n:o 11 och 17 för

75,000 kronor och n:o 12 och 16 för 25,000 kronor. Den förra summan lades till
den av frimurarebarnhusdirektionen kontant utbetalade summan och bildade den
chalmersska donationen, som sålunda uppgick till 223,467:75 kronor. Med den
sistnämnda köpeskillingen betäcktes institutets skuld å den nya byggnaden, vilken
med inventarier nu stod i 215,124: 81 kronor, och av överskottet bildades en »besparingsfond»,
 till vilken hänfördes även de räntebelopp, som av styrelsen återburos
till fonderna. Denna fond hade år 1889 stigit till 59,991 kronor 64 öre och blev
därefter använd till ytterligare tillbyggnad.

Då kgl. skeppsbyggeriinstitutet år 1887 införlivades med chalmersska institutet
och även en materialprovningsanstalt skulle upprättas vid institutet, uppstodo
nämligen nya lokalbehov, som påkallade nyssnämnda tillbyggnad. Mot att härtill
använda besparingsfonden hade frimurarebarnhusdirektionen förklarat sig icke hava
något att erinra. Tillbyggnaden och därjämte utförda ändringsarbeten betingade
eu kostnad av cirka 70,000 kronor. Utöver nyssnämda fondmedel täcktes kostnaden
genom lån ur J. J. Dicksons donationfond, som under tiden tillkommit, varom
mera längre fram. Brandförsäkringen böjdes nu till 150,000 kronor för huvudbyggnaden,
 40,000 kronor för vardera flygelbyggnaden och 118,000 kronor för
samlingarna.

Sommaren 1891 hölls i Göteborg en större industriutställning och ett flertal
utställningsföremål blevo av utställarna överlämnade till institutet. Härav åstadkoms
bland annat ett byggadsmuseum, en mindre byggnad jämte samlingar som
brandföfsäkrades till 4,000 kronor respektive 6,000 kronor.

År 1898 företogs ytterligare tillbyggnad för en kostnad av cirka 33,800
kronor, vartill medel erhöllos genom lån ur dicksonska donationsfonden.

Genom upprepade omregleringar hade det årliga statsanslaget nu växt till
över 60,000 kronor.

Då mot slutet av nittiotalet ytterligare nybyggnader funnos behövliga,
ansåg styrelsen att enda utvägen vore att förvärva hela det kvarter, av vilket
institutet tidigare fått sig upplåtna de två tredjedelarna, alltså även den del, å
vilken då slöjdföreningens skola var belägen. Slöjdföreningens styrelse förklarade
sig beredd att avstå ifrågavarande tomt och åbyggnader, mot det att den i dess
ställe erhölle lämplig tomt jämte 285,000 kronor för uppförande av ny byggnad.

Den 7 juni 1900 beslöto stadsfullmäktige att till chalmersska institutet avgiftsfritt
upplåta tomten n:o 31 i fjortonde roten med därå uppförd byggnad, den s. k.
vasabyggnaden, under villkor:

a) att byggnaden, som emottoges efter syn av tre gode män, skulle utan
kostnad för stadskassan av institutet underhållas i fullgott skick, så länge byggnaden
vore för anstalten upplåten;

b) att den upplåtna byggnaden skulle av institutet hållas försäkrad mot
skada till belopp, som drätselkammaren bestämde;

102

Äganderätten
till fastigheten
och
lösören; uppgörelse
med
Göteborgs
stad samt
tillhörigheternas
fördelnig
vid
omorganisationens
genomförande.

c) att, om tomtplatsen eller byggnaden användes för annat ändamål än
institutets behov, staden ägde att vid anfordran utan ersättning återtaga densamma
med skyldighet för institutet att, därest byggnaden vid avträdandet icke
befunnes i lika gott skick som vid tillträdessynen, ersätta värdet av byggnaden
åkommen försämring; och

d) att för tomtplatsen skulle erläggas dels till stadskassan tomtöreavgift med
10 kronor årligen, dels ock till Kungl. Maj:t och kronan samt staden övriga utskylder
och besvär, som vore eller bleve för tomtplatsen med åbyggnader ålagda.

Den 21 december 1901 undertecknades kontraktet om överlåtelsen. Byggnaden,
 som avsynades i april 1903 och mottogs av institutet den 1 januari 1904,
var av sakkunniga värderad till ungefär en fjärdedels million kronor, och tomtens
värde ansågs motsvara ungefär lika stort belopp.

Emellertid befunnos snart vissa om- och tillbyggnader behövliga, vilka betingade
en kostnad av över 70,000 kronor, som täcktes delvis genom statsanslag
16,270 kronor, dels genom lån ur donationsfonderna.

Med anledning av de stora om- och tillbyggnaderna ökades brandförsäkringarna
från och med år 1905 till 654,000 kronor för byggnaderna samt 174,000
kronor för samlingar och annat lösöre. Fastighetsvärdet fördelade sig med

225,000 kronor för huvudbyggnaden, 85,000 kronor för östra flygeln, 65,000 kronor
för västra flygeln, 4,000 kronor för museibyggnaden och 275,000 kronor för vasabyggnaden.

År 1906 beviljade Kungl. Maj:t 6,000 kronor för uppförande av en fristående
0 skorsten.

År 1911 beviljade riksdagen 455,000 kronor för nybyggnader, bestående av
maskinlaboratorium jämte en särskild byggnad mellan detta och vasabyggnaden,
tillbyggnad mellan huvudbyggnaden och den kemiska flygeln, mellan byggnad
mellan denna och vasabyggnaden samt den senares utbyggnad till tomtgränsen.
I detta byggnadsanslag uppstod en brist av 9,362 kronor, som täcktes av 1917
års riksdag.

År 1913 utfördes en del jämförelsevis omfattande ändringsarbeten, som betingade
en kostnad av nära 50,000 kronor, varav 43,000 kronor erhölls genom lån
ur donationsfonderna. Till lånens amortering hava använts medel från elevavgifter
och räntor å institutets donationer.

För gårdsplanens iordningsställande beviljade 1918 års riksdag 10,000
kronor och år 1919 anslog riksdagen 33,500 kronor till anläggning av värmeledning
i vissa institutets lokaler.

Dessutom har riksdagen vid olika tillfällen beviljat särskilda anslag för
anskaffande av undervisningsmateriel och annan utrustning utöver de anslag, som
fordrats till täckande av läroanstaltens årliga driftkostnader.

Enligt denna redogörelse skulle sålunda en del av byggnaderna kunna anses
tillhöra cbalmersska donationsfonden och kunna disponeras av institutets styrelse
eller i visst fall av frimurarebarnhusdirektionen. Tomten och vasabyggnaden skulle
kunna anses tillhöra Göteborgs stad, under det att andra byggnader och byggnadsdelar
kunna anses tillhöra staten. Lösöret torde kunna anses i någon mån tillhöra
chalmersska donationen eller institutets styrelse, medan större delen av läroanstaltens
utrustning bekostats av statsmedel och således torde få anses tillhöra staten.

Om nu fastigheten i dess helhet skulle övertagas av staden, så synes staden
böra lämna ersättning till statsverket för de anslag eller delar därav, som blivit

103

använda till nybyggnader. Huruvida och i vad man dylik ersättning bör utgå
iämväl för byggnader tillhörande chalmersska donationsfonden, hava sakkunniga
icke ansett sig böra upptaga till bedömande. Storleken av den ersättning, som
bör komma i fråga, synes icke heller böra nu avgöras, särskilt som tiden för överlåtelsen
icke för närvarande torde kunna bestämmas.

Vid den uppgörelse mellan staten och staden, som sålunda skulle komma
till stånd, bör även beaktas den med chalmersska institutet förbundna materialprovningsanstaltens
lokalbehov, varom mera längre fram.

Beträffande institutets lösöre, undervisningsmatenell och laboratoneutrustninff
synes ei kunna ifrågakomma annat än att dessa tillhörigbeter fördelas mellan
den nya tekniska högskolan och den omorganiserade lägre avdelningen sa som
med hänsyn till de båda läroanstalternas olika uppgifter och därav föranledda behov
kan finnas önskligt. Förslag till fördelningen torde lämpligen hora anstå,
tills den kan komma att verkligen äga rum, och då uppgöras av institutets
styrelse samt prövas av Kungl. Maj:t.

Chalmersska institutets fonder och gåvomedel.

Beträffande institutets fonder och gåvomedel hava sakkunniga här ansett Fonder och
sig endast böra intaga en kortfattad sammanställning, utvisande de belopp, var- gavomeaei.
tifl donationsfonderna uppgingo vid bokslutet den 31 december 1920.

Chalmersska institutets donationsfonder.

Balans Konto den 31 december 1920.

W:am Chalmers donationsfond.......................

Besparingsfonden jämte av James Dicksons fond disp.............

Anders Björnbergs donationsfond .....................

Anders Sibergs > .....................

L. E. Magnus’ > .....................

J. A. Söderborgs * .....................

James J. Dicksons > .....................

Sven Benströms > .....................

Pensions- & Invaliditetsfonden......................

Erik Wijks stipendiefond.........................

Gustaf Daléns » .........................

John Ericsons > .........................

Claes Adelskölds resestipendiefond.....................

Professor Aug. Wijkanders stipendiefond..................

Anonym givares donation.........................

W:am och Anna C. Gibsons donation...................

F. Hiorths » ...................

A. H. Lindfors’ > ..................

J. A. Anderssons premiefond.......................

Charl. och Emilie Jungbergs donation........ • • • ■ • • • • •

V Hybinettes donation (100 st. aktier i A.-B. Kristiansands Nikkclrafflneringsverk)

223,467:75

102,360:68 325,828: 43

5,000: —

3,000: —

1,000: —

2,400: —

50,000: — 61,400: —

10,000: —

6,630: 30

107,411: 85
10,380:38
11,075: 18
26,033:79
44,655:97
1,054: 85
20,966; 13
5,237: Öl
27,211:46
5,295: 15
7,284: 96

_— 283,237:03

670,465: 46

104

I den förut omnämnda av professor Aug. Wij kunder författade redogörelsen,
n 61 j nneS i tryck tillgänglig, lämnas en närmare redogörelse rörande de
olika donationerna, som tillfallit institutet intill den 31 december 1905 (sid
113 o. IF.). v

Av forna elever, industriella företag och andra, som velat gynna institutet,
 hava överlämnats talrika gåvor i form av penningar och varjehanda föremål,
för många att uppräkna, och utan villkor eller bestämmelser av betydelse att föranleda
någon redogörelse i detta sammanhang.

qendavlfön- , i • de? föreslagna omorganisationen av chalmersska institutets högre av der

och gåva- delning till teknisk högskola och av dess lägre avdelning till tekniskt gymnasium
medel vid och tekniska fackskolor samt de båda avdelningarnas särskiljande uppstår naturomorganisa-
ligtvis även fråga om delning av nu gemensamma fonder och gåvomedel. Härutinnan
anse sig sakkunniga emellertid ej böra föreslå någon särskild fördelningsgrund
utan hemställa att, när tiden för delningen är inne, institutets styrelse må
anbefallas att till Kungl. Maj:ts prövning inkomma med förslag.

Materialprovningsanstalten.

Material- På framställning av styrelsen för Chalmers tekniska institut beviljade

provnings- stadsfullmäktige i Göteborg vid sammanträde den 30 december 1885 institutets
tillkomst!1 styrelse ett belopp å 35,000 kronor av medel nr renströmska donationsfonden att
användas till upprättande av en i sammanhang med chalmersska institutet stående
materialprovningsanstalt under villkor

1) att institutets styrelse utan vidare bidrag av staden skulle ansvara för
framtida skötsel och underhåll av provningsanstalten, så att den uppfyllde sitt
ändamål och följaktligen även hölles tillgänglig för allmänheten mot skälig gottgörelse
efter av styrelsen fastställd taxa, vilken gottgörelse skulle tillfalla provningsanstalten
och till densammas upprätthållande användas, och

2) att materialprovningsanstalten skulle vara färdig och till allmänhetens
begagnande upplåtas före 1888 års slut, vid äventyr att anslaget jämte 5 % årlig
ränta från den bestämda lyftningsdagen eljest skulle av styrelsen för institutet
till staden återbäras.

Enligt den uppgjorda planen för anstalten skulle av det begärda anslaget
användas 12,000 kronor för passande nybyggnad, 18,000 kronor till anskaffande
av försöksmaskiner samt 5,000 kronor till nödtorftig inrednng och biinstrumenter.

Samma år emottog styrelsen av okänd givare ytterligare 500 kronor att
användas till inköp av någon apparat för anstalten.

En av styrelsen gjord underdånig framställning att på de av stadsfullmäktige
fastställda villkoren få mottaga det ifrågavarande anslaget blev av
Kungl. Maj: t den 29 a,pril 1886 bifallen, dock med föreskrift att för anstaltens
upprätthållande, underhåll och skötsel understöd av statsmedel icke måtte ifrågakomma.

Haterialprovningsanstaltens verksamhet regleras genom följande av styrelsen
för Chalmers tekniska läroanstalt den 4 november 1887 antagna:

105

Stadgar för materialprovning sanstalten i sammanhang med chalmersska institutet

i Göteborg.

l:o) Anstalten benämnes »Materialprovningsanstalten i sammanhang med Nu gällande
Chalmersska Institutet i Göteborg» och skötes av en särskild nämnd, som inför stadgar.
styrelsen för institutet svarar för densamma.

2:o) Nämnden består av föreståndaren för institutet såsom ordförande och
tvenne andra personer, vilka av institutets styrelse utses.

3:o) Nämnden fördelar inom sig arbetet på lämpligaste sätt efter därom
gjord anmälan bos institutets styrelse och är skyldig att årligen till styrelsen
inlämna en berättelse om provningsanstaltens verksamhet och en redovisning för
dess ekonomi.

4:o) Nämnden äger att som biträden eller assistenter vid provningsanstalten
antaga personer, som därtill kunna finnas lämpliga; arvoden till dessa ävensom
alla andra utgifter bestridas av provningsanstalten, vars räkenskaper äro helt och
hållet skilda från institutet.

5:o) Taxa för provningar och utlåtanden, ifrågasatt inköp av maskiner och
apparater, överstigande belopp, som institutets styrelse framdeles skall bestämma,
underställes dennas godkännande.

6:o) Utlåtanden från provningsanstalten utfärdas i nämndens namn och på
dess ansvar.

7:o) Nämnden är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
eller bestämmelser, som institutets styrelse i övrigt kan finna lämpligt att lämna. I

I samband med industriutställningen i Göteborg år 1891 anordnades vid Anslag till
materialprovningsanstalten en serie tekniskt vetenskapliga undersökningar av anstaltens
byggnadsmaterial. Härtill erhölls ett anslag av statsmedel, 15,000 kronor. Kostnaderna
uppgingo i allt till något över 18,000 kronor, varav en del använts till ställning till
anskaffande av apparater, som tilltöllo anstalten. chalmersska

Trots föreskriften i Kungl. Maj:ts ovannämnda medgivande fann Kungl. institutet.
Maj:t skäl att genom nådigt brev den 11 maj 1894 bevilja från anslaget till
manufakturernas befrämjande ett belopp av 1,500 kronor för vartdera av åren 1895
och 1896 att användas som bidrag till materialprovningsanstaltens upprätthållande,
under villkor att avgifterna skulle utgå efter en av institutets styrelse upprättad
samt av kommerskollegium godkänd taxa. Sedermera hava liknande anslag beviljats
för varje följande år. För år 1921 uppgår statsbidraget till 6,000 kronor.

På grund av bestämmelserna i ovannämnda nådiga brev äro materialprovningsanstaltens
räkenskaper helt skilda från institutets. Aven om provningsanstalten
och Chalmers tekniska institut sålunda äro att betrakta som tvenne skilda
företag, hava de dock gemensam styrelse och materialprovningsanstaltens lokaler
stå i direkt anslutning till institutsbyggnaderna i övrigt. Materialprovningsanstalten
är ock i ej ringa mån gagnelig för undervisningen vid institutet.

Såsom sakkunniga påpekat redan vid behandling av frågan om Göteborgs Anstaltens
stads framtida övertagande av institutsbyggnaderna, bör alltså vid institutets ställning vid
omorganisation och uppdelning materialprovningsanstalten icke lämnas obeaktad. efter

Såvitt nu kan bedömas skulle institutets nuvarande byggnader väl kunna ms^tutets
inrymma det föreslagna tekniska gymnasiet med två eller tre tekniska fackskolor °t^,^anisa

H—2i30Sl

106

utan att behöva inkräkta på materialprovningsanstaltens utrymme och till och med
om sä behövdes medgiva någon ökning av detta. Vid sådant förhållande synes
goda skäl tala för, att materialprovningsanstalten får kvarstanna på sin nuvarande
plats, tills möjligen framdeles tekniska gymnasiet med fackskolor så utvecklats,
att utrymmet måste av dem tagas i anspråk.

Materialprovningsanstaltens lokaler och utrustning hava ursprungligen
åstadkommits huvudsakligen genom Göteborgs stads försorg, medan staten endast
lämnat vissa understöd, huvudsakligen till hjälp för upprätthållande av anstaltens
verksamhet. Någon principiell förändring i detta förhållande anse sakkunniga ej
påkallad — detta med hänsyn även till att numera en särskild statens provningsanstalt
upprättats — och synes detsamma böra gälla även i händelse materialprovningsanstalten
med tiden skulle komma att flyttas, exempelvis såsom sakkunniga
tänkt sig till ny byggnad å ett invid den nya tekniska högskolan härför
reserverat område.

Så länge materialprovningsanstalten är kvar i de nuvarande lokalerna, torde
det vara mest lämpligt att anstaltens organisation bibehälles, så att anstalten står
under samma styrelse som den läroanstalt, av vilken lokalerna i övrigt skulle disponeras,
 alltså, efter delningen, styrelsen för det tekniska gymnasium med fackskolor,
som skulle avlösa chalmersska institutets lägre avdelning.

107

TIDEN FÖR OMORGANISATIONENS GENOMFÖRANDE
OCH ÖVERGÅNGSFÖRHÅLLANDENA.

Beträffande genomförandet av den omorganisation och uppdelning av Chalmers
tekniska institut, som sakkunniga i det föregående förordat, måste man
givetvis räkna med, att det hela icke kan åstadkommas på en gång. Vid förslagens
genomförande kunna svårigheter av ekonomisk och annan art tillstöta, vilkas övervinnande
kan kräva en tid, som för närvarande torde vara omöjlig att bestämma,
varjämte under årens lopp nya omständigheter kunna tillkomma och föranleda
jämkningar i nu ifrågasatta dispositioner. Dessa synpunkter, vilka sakkunniga
även i det föregående beaktat, böra dock icke hindra att man söker så vitt möjligt
uppställa ett program för övergångstiden.

Under förutsättning att sakkunnigas förslag i huvudsak vinner Kungl. Mapts
och riksdagens godkännande, samt att riksdagen år 1922 anvisar för de föreslagna
fysiska och kemiska institutionerna erforderligt belopp, skulle byggnadsarbetet
för dessa kunna påbörjas under hösten 1922 och bedrivas sa, att det kunde i huvudsak
avslutas före utgången av år 1924. I avtalet mellan Göteborgs stad samt
Kungl. Maj:t och Kronan den 13 januari 1920 angående tomtöverlåtelsen föreskrives,
att nämnda byggnader skola vara uppförda inom fem år, räknat från den 1 januari
1920. Under förutsättning att medel för institutionernas utrustning blivit anvisade
senast för år 1925, skulle dessa kunna färdigställas under första halvdelen
av nämnda år och alltså kunna tagas i bruk med början av höstterminen samma år.

Ur lokalsynpunkt möter det intet hinder, att lärotiden för kemiska fackavdelningen
då utsträckes till fyra år och att dennas undervisning bliver fullt
högskolemässig.

I detta sammanhang anse sig sakkunniga jämväl böra erinra om att det,
såsom redan i betänkande I (sid. 15) framhållits, under varje förhållande bliver
ofrånkomligt att senast vid denna tidpunkt inrätta den tredje prefessuren i de kemiska
ämnena jämte en speciallärarebefattning i mineralogi och geologi.

De lokaler, som förut varit upptagna för undervisningen i fysik och kemi,
bliva sålunda efter vårterminen år 1925 disponibla för andra ändamål. Härvid
kan främst komma i fråga en provisorisk utökning av utrymmet för undervisningen
i elektroteknik. _

Emellertid medgiver det ökade utrymmet dock icke, att lärotiden för de
kvarvarande treåriga fackavdelningarna för maskinbyggnadskonst, elektroteknik,
husbyggnadskonst och skeppsbyggeri ökas till lyra år. Dessutom är det ej heller

108

möjligt, att i de gamla lokalerna anordna sådana examensarbeten m. m., som för en
fullt högskolemässig utbildning äro erforderliga. Följaktligen är det ej heller
möjligt att genomföra omorganisationen beträffande nämnda avdelningar, förrän
de nya för dem avsedda laboratorierna kommit till stånd.

Lika litet synes möjligt att genomföra omorganisationen av den lägre avdelningen
till tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor, så länge förenämnda delar
av den högre äro kvar. Ett sambruk av de nuvarande laboratorierna kan nämligen
icke förekomma i avsevärd utsträckning, utan att undervisningen på den ena
eller båda avdelningarna skulle allt för mycket bliva lidande.

Då starka skäl tala för omorganisationens genomförande, jämväl beträffande
den lägre avdelningen, så synes angeläget att uppförandet av de nya högskolebyggnaderna
med minsta möjliga tidsutdräkt fullföljes, så att den ena fackavdelningen
efter den andra kan utflyttas. De av den högre avdelningens fackskolor,
som utflyttas, kunna samtidigt omorganiseras enligt den nya tekniska högskolans
program, om även tillräcklig laboratorieutrustning och erforderliga lärarkrafter
anskaffas. En motsvarande omorganisation bör då också kunna påbörjas beträffande
den lägre avdelningen.

Utflyttningen av den högre avdelningen bör så mycket hellre påskyndas,
som det naturligtvis alltid är en olägenhet, att undervisningen under övergångstiden
måste förläggas till två skilda platser. Såsom sakkunniga i sitt betänkande
I, sid. 18—19, framhållit är olägenheten härav visserligen icke allt försvär, men
den måste dock beaktas och undanrödjas så snart ske kan.

Det förut åberopade avtalet om tomtöverlåtelsen föreskriver, att, förutom
byggnaderna för fysiska och kemiska institutionerna, byggnader för den högre
tekniska läroanstalten i övrigt skola vara uppförda inom femton år, räknat från
den 1 januari 1920, alltså senast före utgången av år 1934. Senast omkring denna
tid bör alltså byggnadsperioden vara avslutad samt chalmersska institutets högre
avdelning kunna vara helt utflyttad och omorganiserad till teknisk högskola. Vid
samma tid bör även omorganisationen av den lägre avdelningen till tekniskt gymnasium
och tekniska fackskolor kunna vara helt genomförd.

Dessförinnan bör, såsom förut påpekats, frågan om stadens övertagande av
institutets nuvarande fastigheter vara ordnad samt erforderliga åtgärder vidtagna
för delningen av de för chalmersska institutets båda avdelningar gemensamma
tillhörigheter på sätt här förut avhandlats.

Med de båda avdelningarnas omorganisation till nya läroanstalter med
skilda uppgifter samt tillhörigheternas delning följer även enligt gällande organisationsformer,
 att de komma att sortera under skilda styrelser, vilket givetvis
ej utesluter att ett visst samarbete upprätthålles genom en eller ett par gemensamma
styrelseledamöter. Den av tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor
bestående läroanstalt, som upprättas i stället för den lägre avdelningen, förutsattes
därvid organiserad enligt gällande stadga för dylika läroanstalter. För
den nya tekniska högskola, som ersätter den högre avdelningen, torde särskilda
stadgar böra utfärdas, lämpligen med tillgodogörande av erfarenheten från tekniska
högskolan i Stockholm, och i dessa även erforderliga bestämmelser angående
den nya högskolans styrelse meddelas.

BILAGOR.

in

Bilaga 1.

Avskrift av Kungl. Haj:ts nådiga brev till länsstyrelsen i Göteborg angående
avtal om överlåtelse av vissa Göteborgs stad tillhöriga områden till plats
för Chalmers tekniska instituts nybyggnader.

GUSTAF o. s. v. Vår ynnest o. s. v. I ett den 16 januari 1920 dagtecknat betänkande
rörande nybyggnader för Chalmers tekniska instituts kemiska och fysiska institutioner
hava de av chefen för ecklesiastikdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande av den
20 juni 1919, tillkallade sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande nämnda institut
anmält, att mellan styrelsen för institutet å Våra och Kronans vägnar, å ena, samt Göteborgs
stads drätselkammare å stadens vägnar, å andra sidan, förslagsvis upprättats följande
i avtryck vid de sakkunnigas betänkande fogade avtal:

»Emellan Göteborgs stad, genom dess drätselkammare, här nedan benämnd staden,
samt Kungl. Maj;t och Kronan, genom styrelsen för Chalmers tekniska institut, träffas härmed
följande

Avtal.

1) . I syfte att bereda Kungl. Maj:t och Kronan möjlighet dels att uppföra en kemisk
och fysisk institutionsbyggnad och dels att uppföra byggnader, avsedda att inrymma
den nuvarande högre avdelningen vid Chalmersska institutet eller en densamma ersättande
högre teknisk läroanstalt, överlåter staden åt Kungl. Maj:t och Kronan med full äganderätt
utan ersättning en areal av nittiosextusen (96,000) kvadratmeter av de å härhos bilagda
karta med röd och grön färgläggning utmärkta områden av stadens egendomar Landala och
Gibraltar.

2) . I överensstämmelse med syftet med överlåtelsen får den överlåtna arealen endast
användas för ovan angivna ändamål, d. v. s. en kemisk och fysisk institutionsbyggnad samt
byggnader för högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut eller en densamma ersättande
högre teknisk läroanstalt.

3) . Sådana byggnader skola vara å den överlåtna arealen uppförda, de kemiska och
fysiska institutionsbyggnaderna inom fem år samt byggnader för den högre tekniska läroanstalten
i övrigt inom femton år, allt räknäx från och med den 1 januari 1920.

4) . För den händelse Kungl. Maj:t och Kronan i något avseende bryter emot de
här ovan under punkterna 2) och 3) upptagna bestämmelserna, skall den genom detta avtal
till Kungl. Maj:t och Kronan överlåtna arealen omedelbart med full äganderätt i gravationsfritt
skick återlämnas till staden utan någon som helst ersättning; dock skall, därest Kungl.
Maj:t och Kronan inom föreskriven tid uppfört en eller flera av de avsedda byggnaderna,
Kungl. Maj:t och Kronan bibehållas vid sin äganderätt till så mycket av den överlåtna
arealen, som erfordras för att den eller de uppförda byggnaderna må fylla sitt ändamål,
under förbehåll att Kungl. Maj:t och Kronan i övrigt iakttager ovan angivna bestämmelser.

Storleken av och gränserna för den areal, som sålunda erfordras, skola bestämmas

112

av styrelsen för Chalmers tekniska institut samt drätselkammaren i Göteborg. För den
händelse därvid meningsskiljaktighet skulle uppstå, skall frågan hänskjutas till avgörande
av tre gode män, utsedda enligt vid tillfället gällande lag om skiljemän.

5) . Innan bebyggandet av den överlåtna arealen påbörjas, skall på Kungl. Maj:t
och Kronans bekostnad en arkitekttävlan angående bebyggandet äga rum; och skall Drätselkammaren
i Göteborg vara berättigad att utse en ledamot i den nämnd, som erhåller i
uppdrag att granska och bedöma tävlingsförslagen.

I programmet för berörda arkitekttävlan skall angivas, att de å bilagda karta med
grön färgläggning utmärkta områdena så vitt möjligt icke böra tagas i anspråk för ifrågavarande
ändamål.

6) . Sedan sådan tävlan, som i näst föregående punkt omförmäles, ägt rum, skall,
på framställning av styrelsen för Chalmers tekniska institut till drätselkammaren i Göteborg,
gränserna för den överlåtna arealen av styrelsen och drätselkammaren slutgiltigt i detalj bestämmas.
 För den händelse därvid meningsskiljaktighet skulle uppstå, skall frågan om
gränsernas bestämmande hänskjutas till avgörande av tre gode män, utsedda enligt vid tillfället
gällande lag om skiljemän.

Vid sagda bestämmande av gränserna skall tillses att, om möjligt, de å bilagda
karta med grön färgläggning utmärkta områdena bibehållas i stadens ägo.

7) Den överlåtna arealen tillträdes av Kungl. Maj:t och Kronan i den mån, den behöver
tagas i anspråk för ovanberörda byggnader, dock tidigast den 1 april eller 1
oktober, som infaller sex månader efter det Kungl. Maj:t och Kronan lämnat drätselkammaren
skriftligt meddelande om att Kungl. Maj:t och Kronan önskar tillträda arealen.
Staden berättigas likväl att, om drätselkammaren så finner nödvändigt, hava de å den
överlåtna arealen befintliga byggnaderna kvarstående och begagna desamma till den 1 oktober,
 som infaller ett år efter det drätselkammaren erhållit sådant meddelande, som nyss sagts.

Sådant meddelande, som ovan sagts, må icke av Kungl. Maj:t och Kronan lämnas
drätselkammaren, innan den i punkt 5) omförmälda arkitekttävlan blivit avslutad.

8) . Sedan högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut förflyttats till de överlåtna
områdena eller en densamma ersättande högre teknisk läroanstalt förlagts dit, få de
utrymmen i byggnaderna, a tomterna n:r 30 och 31 i 14 roten, som nu användas av
Chalmersska institutets högre avdelning, icke begagnas för annat än teknisk undervisning,
vid äventyr att de av staden till förmån för Chalmersska institutet gjorda upplåtelserna av
sistnämnda tomter med därå befintliga, staden tillhöriga byggnader eljest förfalla och tomterna
jämte berörda staden tillhörande byggnader återgå till staden.

9) . Den överlåtna arealen skall bebyggas i överensstämmelse med den byggnadsordning
för staden samt de särskilda av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser med avseende
å sättet för områdenas användande, som vid varje byggnadstillfälle äro gällande.

10) . Staden äger att vid den överl4tna arealens avträdande fritt förfoga över de
därå befintliga staden tillhörande byggnaderna.

Kungl. Maj:t och Kronan medgiver, att den byggnad, som benämnes Landala gamla
herrgårdsbyggnad och f. n. är utarrenderad till trädgårdsmästaren August Hjärn, får kvarstå
till dess den avbrinner eller av staden avrödjes.

11) . Den överlåtna arealen skall i den mån den ej bebygges förses med planteringar,
 och skall, om drätselkammaren så påfordrar, i de yttre gränserna på Kungl. Maj:ts
och Kronans bekostnad uppföras stängsel enligt ritning, som av byggnadsnämnden godkännes.

12) . Såväl byggnader som stängsel och planteringar skola av Kungl. Maj:t och
Kronan städse underhållas i prydligt skick.

113

13) . Genom stadens försorg och på dess bekostnad skall den överlåtna arealen
förses med gatuförbindelse från Landalagatan samt erforderliga gatuledningar för vatten,
avlopp, gas och elektricitet. Gatuförbindelse och ledningar skola färdigställas inom tid,
som erfordras för de planerade byggnadsarbetenas behöriga utförande, dock har staden icke
skyldighet att hava gatuförbindelsen och ledningarna färdiga tidigare än ett år efter det
drätselkammaren ehållit meddelande om att Kungl. Maj:t och Kronan önskar tillträda den
överlåtna arealen.

14) . Kungl. Maj:t och Kronan skall ensam vidkännas såväl de med bestämmande
av gränserna för den överlåtna arealen samt dess uppmätning som även de med vinnande
av lagfart å detta fång förenade kostnader.

15) . Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, dels att efter framställning
av staden Kungl. Maj:t fastställer sådan ändring i gällande byggnadsbestämmelser, att de å
bilagda karta med röd färgläggning utmärkta områdena få bebyggas med byggnader av ovan
angivet slag, dels att avtalet före utgången av år 1920 godkännes av Kungl. Maj:t samt
stadsfullmäktige i Göteborg.

Göteborg i drätselkammaren den 13 januari 1920.

H. Lindholm.

John E. Olsson. Earl Guike.

O. E. Mellgren.

Jens Nielsen.

A. Gärde.

Styrelsen för Chalmers tekniska institut
å Kungl. Maj:t och Kronans vägnar:
Oscar von Sydow».

Vid sammanträde den 26 mars 1920 beslöto stadsfullmäktige i Göteborg att för sin
del godkänna berörda avtal.

Sedan därefter ärendet på given anledning av stadsfullmäktige upptagits till ny behandling,
 hava fullmäktige den 17 juni 1920 beslutit berättiga drätselkammaren att träffa
vederbörlig överenskommelse om följande ändringar i nämnda avtal, nämligen:

a) att de i punkt 5 mom. 2 och punkt 6 mom. 2 intagna föreskrifter om att viss
mark om möjligt icke borde tagas i anspråk för det i avtalet angivna ändamål utan bibehållas
i stadens ägo uteslötes ur avtalet;

b) att å den avtalet bilagda kartan med röd färgläggning utmärkt område minskades
med ungefär den areal, som ett å samma karta med grön färgläggning utmärkt område
innehölle; och

c) att en med x betecknad gata, i den utsträckning drätselkammaren funne lämpligt,
 inginge i det område, inom vilket den i avtalet överlåtna areal om 96,000 kvm. skulle
vara belägen.

Enligt meddelande från Eder hava omförmälda stadsfullmäktigbeslut vunnit laga kraft.

Vid föredragning av detta ärende hava Vi funnit gott godkänna ifrågavarande avtal
med ovan angivna ändringar. Detta meddela Vi Eder för kännedom och vederbörandes
underrättande.

Stockholms slott den 31 december 1920.

GUSTAF

B. J:son Bergqvist.

Rätt avskrivet; betygar å tjänstens vägnar:
Gustaf Florén.

15—213081

Bilaga 2.

{■

r

;

fet
r:

s

i uMsjt-tö

-.5

N.S''P LAS

i£iäséB&j»?

mfM:

§sgsi m

M>r^''

imtSÉ,

^m: fi^as^s^s^aa^å^^tsgå -

r3 K

fefcil;

rr r

*>rq.

—»g £Sy

tint i. IJlii».1!.''! * i:: - J„ ■;;;;;;;;”v*":"''''.''TT**,V''-''-^-—'' -------;_,r,. ,

... -•i?s i-1-1- ;*;■ ;■ j--(m-i- rh1!1''rl''T 1'' I'' -".::-!®"''"1 ■''•''•‘■■.fii

FÖRSTA fris: iOIUtiOs

ARKITEKTURNA A. Flin RE, II. .JAIINKI''

(I. NYQUIST OCH K. SAMUELSON

■laiSSSJLäfe:

Bilaga 3

TA /U XG.S FÖRSLAG

Till. TEKNISK'' HÖGSkOiA
I GÖTEBORG

opAIA I.’ö00

,VC 4 i. 1 it’ ■ - ’

fT/UVö-Sm.jLtG

11:, Vin. >M?K .''.iKioKul.\

r uOTf.m.G

In» »urtKLjft*

\N!>KA Plus: I) K\MJ,Ali .

AKKITKKTKRNA P. o. . AV SSON 0(’|l II. I*; Kl (''SON

Bilaga 4.

h

,v -

V -

■ ty ?■

i

ter'' ■ i ''»- ■ 1 ■ : • , < ■

rmr^mrrm

)RSLAC

ik »fi^»Pä£ ,*te

¥M*.

;/N •y?.-

éfj •

«i.i)..»WWMwi»w""‘r

Bilaga 5,

SKOLA

v::>;v

SpfPfel

•fs^jgsvj»

i-2E3E.-<*»:ä^BL -

{ jÉKg

j .-Z*1. .

vc^--

iwa \<. Ull

i

♦l.J-A--

:.-.LJ

tv

rf X’

Wi''

k.

inköp:

APOliKO

ARKITKKTHKNA I>. !>AIH/, P. IIKDQVIST OCH .1. KUNDKQVIST.

Bilar/a G.

i -

"■4 ■ :>•

r ■

■; i v3 ''
J.é ; ‘ ■ .

.. ® *

f

''. " -A. - -■ '' -

•m"

l { ■

a vä:v

KgSM *•>

i- . V-J

H

7irj::::t::;ra;xr i:.J nri

■ '' *■■''''“■*''■ ■»? '' ; . ''• ''

, i''

*• \ • f t. ,*7:*j

JN •: :''Y;

1 f||7 ■ . /;

'' t ‘.-*f ^ -V \ . ,-;

!

,:

*

./i’;''1?

''*&•

• ti7$

rf.

Wu

I \ k Tf 1 *; »''2II I 2 . A KK ITliKTIiK X A K. Al. P.liNdTSdN OCH <1. STUN DA!! I<.

Bilaga 7

.■filt -

TA''. U\t./TO!‘..nAt

i cdiuuii''/ >•

inköp: »LYKKION». ARKITKKTKRNA (i. JONSSON OCH K. R. HÅKANSSON.

Bilaga 8.

iliiiU.

L______

M ?

4.

''ä$f£.täV;

■ W$£•**>■''

TK v,l

•"”i- ■ ■''*

-r ■IT-*''* %•

piff

i*'' ^

gg»

inköp: »pentathlon»,

ARKITEKTERNA B. JONSSON, B. HEDVALL OCH R. HULT,

Bilaga 10

''IRä

Wmmmk*z

PÄåSS^''

* Å-f-irS

»er*'' ,-, . ,s - r

iili

,.

wS®ra^$ill&3

-r.■fäHBS

;i ->1Tjq55?t!

52iS£sjHfc

SS

fp||f||

•ISSIÉé

V, -'' ’ ''''''''‘ ''

^''ieö8

|jjj

;.,v'' v, ''•* ••.

./.^e

FÖRSLAG TILL NYBYGGNADER FÖR TEKNISK HÖGSKOLA I GÖTEBORG. PERSPEKTIVBILD AV MODELL >ORIGOi -

! 7 - -a.mm

Bilaga It.

A/^bm^RcuderJo

jvr Z''Kemi °c 3ysiK-- f

&*éf*

it ■ 1. il b

■ ■ *.#* 1 f 1

•iajjt ■

■ ■ Jfc ■

- . ■„. —''£i

■ ■ ■ ■

( T~ci j ‘ ad •_ md

ags

md.

isdå**.

MTV .

■*c**åm

’Amk^

SU

SÄ

■fK. J

b£ : ISH i

:«fcr^r-SE

IlliWi

ii«eär

illRJS

?-''.V

inegal

iwi

i

4(1

•» f V

.null

»er

to IN STAB

ANST.STH LM

Bilaga 12.

till

A!Lf byggnader'' för''

niskMögskotxi i Ööleborcj

''Byggnad J&rKemi

AlieMiaiW—*

XV~a^L^n <7.

arutsn^s.

E3^E3
B *B

JarlxM

de/stnm.

''mrfantiW ^
4* ■ >J?
*

jrimcrits
U

Galon q er''

W

Jptc. cvii
44

fhp Jaml

Öb am e/i f a &

rrtp

''tam..

^försats

f/ajfcrrad
mkfnm,. + J/zs

/O

io

4o

''^l}~CU7lAsnX7. JI

/Mast vnYij, oratimwn,,

(b

*77 71 n~.%

7S} I ''Hårnål

SI

nortl^

SS

r]iiu«ic JtsÅa Järn! -

$7 ~~ 60

rf ivra- I *1*’°

■Nf

yé.o .;

mitess

• lilltå

o/f/anåpn
4/.

Utir./tök

4Z

Rcvn*l I Kim.

/C OTC BOB C - 24 ■ 0 tf T • 1 92 1 /

''OUCO*

GENERALST. LITOGR. ANSTALT STOCKHOLM 022

115

Bilaga 13.

Förslag

till

Värmeanläggning samt gas-, vatten- och avloppsledningar för
Chalmers tekniska instituts nybyggnader.

Tarmeanläggningen.

Uppvärmningssystem. De olika byggnaderna kunna tänkas uppvärmda antingen
medelst lågtrycksånga eller varmvatten. För vanliga skolor har ångsystemet visat sig hava
en hel del fördelar framför varmvattensystemet. Detta senare system lämpar sig bättre i
fall, där det gäller att hålla en jämn temperatur under hela dagen, såsom fallet är i bostäder,
 kontor och arbetslokaler. Vid vanliga skolor är det icke nödvändigt att hålla temperaturen
uppe mer än under lektionerna på förmiddagarna. Genom att på eftermiddagarna
och natten inställa eller minska eldningen sparas en mängd bränsle, men då måste systemet
även vara så hastigt verkande att den normala rumstemperaturen på morgonen kan erhållas
efter ett par timmars eldning.

De för chalmersska högskolan avsedda byggnaderna kunna icke likställas med en
vanlig skola, utan äro mer att betrakta såsom arbetslokaler, där det arbetas hela dagen och
där det därför är nödvändigt att hålla en jämn temperatur under hela tiden.

För att en ångvärmeledning ur regleringssynpunkt skall vara likvärdig med en
varmvattenvärmeledning måste densamma vara försedd med termostater för reglering av
rumstemperaturen. Vid en varmvattenvärmeledning är detta icke nödvändigt, ty vid detta
system kan rumstemperaturen regleras centralt genom ändring av vattentemperaturen. Ett
system, där automatiska regleringsapparater ej äro nödvändiga, är givetvis att föredraga.

Vid en ånganläggning äro rörledningarna utsatta för stark rostning, vilket icke är
fallet vid en varmvattenvärmeledning.

Då sålunda varmvattensystemet i föreliggande fall har så påtagliga fördelar framför
ångsystemet, har uppvärmningen av de olika byggnaderna tänkts genomförd medelst varmvattensystemet.

Detta gäller samtliga byggnader utom den för värmeteknik och mekanik. Denna
byggnad inrymmer fyra stora maskinlaboratoriesalar, vilka det icke kan anses vara nödvändigt
att ständigt hålla vid normal temperatur. För dessa lokaler passar ångsystemet otvivelaktigt
bättre. Övriga delar av denna byggnad äro däremot av den beskaffenhet, att varmvattensystemet
där passar bäst. Då det dessutom ur undervisningssynpunkt kan vara bra
att hava två uppvärmningssystem representerade, föreslås att i byggnaden för värmeteknik
och mekanik införas tvenne olika uppvärmningssystem, det ena för varmvatten och det
andra för ånga.

Drivkraft. I en varmvattenvärmeledning kan vattnet bringas att cirkulera antingen
genom den till följd av vattnets avkylning uppkomna viktsskillnaden mellan vattenpelarna

18—213081.

116

i stig- och fallrören eller också medelst en cirkulationspump. Att i föreliggande fall vid
byggnader av så omfattande storlek använda den jämförelsevis ringa drivkraft, som erhålles
genom temperaturskillnaden, skulle leda till orimligt grova rördimensioner. För att dels
erhålla klena och händiga rörledningar och dels för att kunna framdraga dessa huru som
helst och på lämpligaste sätt inom byggnaderna, föreslås att värmeledningen utföres såsom
pumpvarmvattenvärmeledning.

Centralisering. Då de olika byggnaderna äro så stora, att det blir fördelaktigt att
använda pumpsystem, ligger det nära till hands att centralisera värmeledningen för samtliga
byggnader, så att det hela sammanföres till ett system med en enda värmecentral. De
olika byggnaderna komma att ligga så nära varandra, att någon svårighet för rörnätets utsträckning
till samtliga byggnader icke förefinnes.

Panntyp. Med hänsyn till pannornas art och beskaffenhet kan man i detta fall
tänka sig tre olika alternativ, nämligen: varmvattenpannor för kokseldning, varmvattenpannor
med koleldning och vanliga högtrycksångpannor. I senare fallet skulle värmeledningsvattnet
värmas indirekt medelst ånga.

Varje panntyp har sina fördelar och nackdelar. Kokspannorna, som vanligen äro
konstruerade med bränslemagasin, fordra ringa tillsyn. Eldningsarbetet inskränker sig till
fyllning av bränslemagasinet ett par, tre gånger per dygn samt släggning. Koksen är emellertid
ett dyrare bränsle än kol. Kolpannor för varmvatten utföras lika som vanliga tubångpannor.
 Desamma kunna anordnas med maskineldning t. ex. med stokers, då eldningsarbetet
blir t. o. m. ännu mindre än för kokspannor med magasinseldning. Verkningsgraden
blir för dessa pannor väl så god om icke bättre som för kokspannor. Högtrycksångpannor
äro dyrare och fordra mer skötsel. Verkningsgraden är sämre såvida icke en
dyrbar ekonomiser anskaffas, men deras stora fördel ligger däri, att ånga kan erhållas för
cirkulationspumpens drift medelst åDgturbin. Driftkostnaden reduceras till ett minimum då
avloppsångan från turbinen kan användas för uppvärmningsändamål.

övervägas alla dessa skäl för och emot, visar det sig att eu kombinerad pannanläggning
med en högtrycksångpanna och nödigt antal tubpannor för varmvatten är den
lämpligaste. Varmvattenpannorna hava låg anskaffningskostnad och mycket hög verkningsgrad.
 En ångpanna kan anses vara nog då en elektromotordriven pump står som reserv
för ångturbinpumpen. Pannorna komma i huvudsak att erhålla samma utseende, samma
slags bränsle kan användas och samma slags eldningsapparater. Hela pannblocket kommer
att få ett fullt enhetligt utseende oaktat tvenne panntyper förefinnas.

Vissa delar av byggnaden för värmeteknik och mekanik äro avsedda att värmas
medelst lågtrycksånga. Den härför avsedda ångan kan antingen utgöras av avloppsånga från
ångturbinen eller också av reducerad ånga från ångpannan. Då endast en ångpanna är
föreslagen finnes således ingen reserv i värmecentralen för ångvärmeledningen. Då ångpannan
under c:a fyra månaders tid icke behöver användas, är det god tid att värjo år
undersöka och, om så erfordras, reparera pannan, sa att risken för störningar i driften under
de 8 månader, då pannan eldas, är minimal. Emellertid kan den för maskinlaboratoriet
avsedda ångpannan genom en enkel kombination av rörledningarna utgöra reserv för ångvärmeledningen.

Cirkulationspumpar. För att bringa vattnet att cirkulera genom det utsträckta rörnätet
användas tvenne centrifugalpumpar, den ena driven med en ångturbin, den andra med
en elektromotor. Vardera pumpen är ensam tillräcklig för anläggningens drift. I normala
fall köres med ångturbinpumpen, varvid elektromotorpumpen står som reserv.

Värmecentralen förlägges till byggnaden för värmeteknik och mekanik samt är belägen
i bottenvåningen av den flygel, där undervisningslokalerna för värmeteknik befinna

117

sig. Själva värmecentralen kommer således att utgöra en del av den värmetekniska undervisningsattiraljen.
 För de värmetekniska laborationerna kommer att erfordras ånga av varierande
tryck. Det är därför synnerligen lämpligt att alldeles intill laboratorierna hava en
ständigt uppeldad ångpanna, som förmår lämna den för laboratorierna nödiga ångmängden.
Den för dessa laboratorier ävensom för turbinpumpens drift erforderliga ångan behöver
icke hava högre tryck än på sin höjd 8 kg. per kvadratcentimeter. I maskinlaboratoriet
erfordras däremot ånga av vida högre tryck. Ett dylikt högt ångtryck förutsätter en helt
annan pannkonstruktion. Den för detta laboratorium avsedda pannan bör också ligga närmare
till, varför densamma lämpligen bör uppställas i ett särskilt pannrum i denna del av
byggnaden.

De nu i första hand projekterade byggnaderna kräva for uppvärmning och ventilation
c:a 2,400,000 kal. De därefter närmast tänkbara utvidgningarna kunna på sin höjd
röra sig om 600,000 kal. Fullt utbyggd skulle då pannanläggningen komma att bestå av
4 st. varmvattenpannor, vardera om 75 kvm. eldyta samt en ångpanna om 60 kvm. eldyta.
Varmvattenpannoma erhålla samma längd och diameter som ångpannan, men antalet tuber
blir större. Pannanläggningen är så tilltagen, att om en panna blir obrukbar, äro de övriga
tillsammans tillräckliga för maximiförbrukningen.

Pumparna placeras i ett intill pannrummet beläget apparatrum. Desamma beräknas
för en kapacitet av 2,500 liter per minut vid 15 m. tryckhöjd. I apparatrummet uppsättes
dessutom en instrumenttavla, å vilken placeras termostatrar och manometrar samt vattenståndsvisare
och pådragsmotstånd jämte ampermeter. I apparatrummet placeras även tvenne
förvärmare för värmning av värmeledningsvattnet medelst ånga.

Distributionsledningar. Då byggnadskomplexet i sin helhet blivit utbyggt, komma
de olika byggnaderna att bliva sammanbyggda på ett par undantag när. Det skulle därför
ligga nära till hands att tänka sig distributionsledningarna dragna inomhus från byggnad
till byggnad. Detta sätt för ledningarnas framdragning kunde genomföras om samtliga
byggnader uppfördes på en gång. Då detta icke kommer att bliva fallet, är det bäst att
framdraga distributionsledningarna på sadant sätt, att dessa icke bliva beroende av andra
byggnader än den som innehåller värmecentralen. Distributionsledningarna maste därför
framdragas genom en rörgång eller rörkulvert. Genom att göra denna gångbar kunna en
hel del elektriska och andra ledningar även dragas genom densamma, varjämte ledningarna
bliva bättre åtkomliga för tillsyn och reparation.

Rörgången framdrages på sätt, som angives a situationsplanen. Densamma utföres
i armerad betong med dimensioner 1 m. i bredd och 1,8 m. i höjd. Från densamma utgå
sidogångar fram till de olika byggnaderna.

Rörledningarna upphängas på sådant sätt, att deras fria expansion möjliggöres. Desamma
isoleras på omsorgsfullaste sätt mot värmeförlust.

Yattenledningen.

Huvudledningen indrages från Gibraltargatan och gives sådana dimensioner, att tillräckligt
antal brandposter kunna anbringas på lämpliga platser omkring byggnaderna.
Huvudledningen framdrages i mittellinjen med avstickare till de olika byggnaderna.

Avloppsledningarna.

Huvudavloppsledningen utmynnar i Gibraltargatan och följer liksom vattenledningen
byggnadskomplexets mittellinjer. Ledningen förses med tillräckligt antal nedstigningsbrunnar
till vilka avloppen från de olika byggnaderna dragas.

118

Den del av kemiska laboratoriet, som inrymmer maskinlaboratoriet ligger på andra
sidan om bergkammen, varför avloppsledningarna från denna del måste dragas åt annat
håll nämligen till Carl-Gustafsgatan.

Gasledningarna.

Det visar sig vara lämpligast att draga huvudgasledningen från Carl-Gustafsgatan.
Den följer sedan avloppsledningen fram till kemiska laboratoriet under det en grenledning
dragés i vägen fram till byggnaderna för elektroteknik och värmeteknik. De åt motsatta
sidan helägna byggnaderna, som behöva gas i rätt liten utsträckning, erhålla servisledning
från Gibraltargatan.

Göteborg den 13 oktober 1921.

William Fagerström.

Bilaga 14.

Förslag1

till

Värme- och ventilationsanläggning samt ledningar för vatten,
avlopp, gas, ånga, tryckluft och vacuum i chalmersska institutets
nybyggnad för kemi och fysik.

Yärmeanläggningeu.

Uppvurmningssystem. Anläggningen i denna byggnad skall framdeles kunna anslutas
till den för hela byggnadskomplexet avsedda centrala värmeanläggningen och måste därför
utföras såsom pumpvarmvattenvärmeledning. Då emellertid denna byggnad kommer att uppföras
först och värmecentralen erhållit plats i en annan byggnad, blir det nödvändigt att nu
anlägga en fullständig pannanläggning med cirkulationspumpar. Så snart centralanläggningen
blivit färdig, anslutes emellertid denna värmeledning till den stora anläggningen.
Pannorna och pumparna bliva då överflödiga, men kunna tva av pannorna och bada
pumparna överflyttas till det värmetekniska laboratoriet, där i varje fall dylika apparater
erfordras.

Pannanläggningen utgöres av 4 st. gjutna sektionspannor för kokseldning, om 22
kvm:s eldyta vardera. Pannrummets golv ligger så mycket försänkt att pannblockets övre
plan kommer att ligga i nivå med koksrummets golv. Då bränslepåfyllningen sker uppifrån,
 kan detta försiggå synnerligen lätt genom direkt nedstjelpning.

Cirkulaiionspumparna. För att åstadkomma den erforderliga vattencirkulationen,
inkopplas i rörnätet tvenne centrifugalpumpar, som drivas medels direkt kopplade elektromotorer.
 Den ena av pumparna står alltid i reserv. Den tryckhöjd, som dessa pumpar
alstra, avväges så att förhållandena komma att stämma sedan då systemet anslutes till
centralanläggniDgen. Pumparna placeras i det i närheten av pannrummet belägna maskinoch
apparatrummet.

Rörledningar. Då någon källare icke finnes under huset framdragas i stallet huvudledningarna
på vinden. Från huvudledningarna dragas sedan rörstammar ned till de lokala
värmekropparna. Genom att för vattencirkulationen användes mekanisk drivkraft, blir det
möjligt att förlägga både tillopps- och returledningarna på vinden. De vertikala rörstammarna
läggas i murade väggslitscr, som övertäckas. Inga till värmeledningen hörande rörledningar
bliva sålunda synliga inom byggnaden.

För undvikande av onödig värmeförlust isoleras samtliga ledningar pa omsorgsfullaste
sätt. , ...

Värmekropparna i de olika rummen utgöras av släta radiatorer, placerade dar sa
ske kan under fönsterna. På de ställen, där väggfasta arbetsbord äro uppställda framför
fönsterna, utföras borden så att luften har fritt tillträde till radiatorerna under bordet samt
kan avgå uppåt genom ett galler i fönsterplattan.

120

Varje värmekropp är försedd med en regleringsventil för reglering av temperaturen.
Emellertid kan rumstemperaturen rätt väl regleras centralt genom förändring av vattentemperaturen,
 så att någon handreglering knappast behöver ifrågakomma.

Ventilationsanläggningen.

Lokalernas ventilering är huvudaakligast baserad på stark utsugning. Den utsugna
luftmängden måste ersättas med annan luft, som tages antingen från det fria eller från
angränsande rum. Da det är fråga om mindre rum, där den utsugna luftmängden är
relativt liten, behöva inga särskilda åtgärder vidtagas för lufttillförseln. Är den utsugna
luftmängden stor såsom fallet är i de stora laboratorierna och hörsalarna, måste särskilda
anstalter vidtagas för tillförsel av luft till dessa lokaler. De små rummen erhålla huvudsakligast
lufttillförsel från korridorerna, vilket har till påföljd att i dessa kommer att härska
ett visst vacuum, som underlättar spridning av lukt från ena ändan av byggnaden till den
andra. För att undvika detta inpressas i korridorerna förvärmd luft till sådan mängd att
ett ringa övertryck uppstår.

Ventilationssystem. Följande olika ventilationssystem komma till användning inom
byggnaden:

1. Inpressning av förvärmd luft medelst fläkt och utsugning likaledes medelst fläkt.
Detta system tillämpas för de tre stora kemiska laboratorierna. Varje laboratorium erhåller
var sin inblåsnings- och utsugningsfläkt.

2. Inpressning av förvärmd luft medelst fläkt och utsugning medelst naturligt drag.
Detta ventilationssystem erhåller stora föreläsningssalen och de viktigare laboratorierna i
fysikflygeln.

3. Inpressning av förvärmd luft medelst fläkt men ingen evakuering i de fyra
stora korridorerna.

4. Tillförsel av förvärmd luft utan fläkt samt evakuering genom naturligt drag
tillämpas i hörsalarna i kemiavdelningen.

a Evakuering med fläkt utan särskild anordning för lufttillförsel för samtliga
dragskåp utom de som stå i de störa laboratorierna.

6. Evakuering med lufttillförsel från angränsande rum eller från det fria för alla
övriga rum.

Varmluftsapparater. I byggnaden förekomma tvenne grupper varmluftsapparater,
den ena omfattande fem agregat är avsedd för kemiavdelningen och den andra med två
agregat är placerad i fysikavdelningen.

Den första gruppens varmluftsapparater äro avsedda för de tre stora laboratorierna
och för korridorerna. Den femte är reserverad för kemiska maskinlaboratoriet. Av den
andra gruppens apparater är den ena avsedd för den stora föreläsningssalen och den andra
för fysiklaboratorierna.

Varmluftsapparaterna bestå av en med elektromotor direkt kopplad centrifugalfläkt
samt ett varmluftsbatteri. Häkten suger kall luft från en friskluftskammare samt pressar
densamma genom varmluftsbatteriet, av vilket densamma uppvärmes till c:a 20 grader.
Från varmluftsapparaterna pressas luften vidare genom plåttrummor och murade kanaler in
i respektive rum. I kemiflygeln placeras varmluftsapparaterna i maskinrummet och luften
tages från en friskluftskammare därinvid. I fysikflygeln anordnas en särskild ventilationskammare,
 där apparaterna uppställas.

Fläktarna konstrueras för ett lågt varvantal och göras så vibrationsfria söm möjligt.

121

Evakueringsfläktar. Samtliga dragskåp erhålla stark evakuering medelst flaktar. 1

de stora laboratorierna sker rummens evakuering huvudsakligast genom dragskapen, bugtrummorna
utgöras av i väggarna inmurade saltglacerade lerrör, på vinden sammandragna i
fyra grupper med var sin fläkt. Dessa fläktar utföras syrefasta.

Vattenledningar.

Rörledningarna framdragas i enlighet med ritningarna. Huvudledningarna förläggas
huvudsakligen i bottenvåningens golv och stigarledningarna i väggslitser, försedda med inspektionsluckor.
 Varje stigarledning göres avstängbar medels stoppventiler.

Då i maskinlaboratoriet erfordras betydande mängder vatten, framdrages pa norra
sidan en särskild vattenledning till denna del av byggnaden. En brandpost, som placeras
på byggnadens gård, anslutes även till denna ledning.

Avloppsledningar.

Avloppsledningarna för ett laboratorium måste vara såvitt möjligt syrefasta. De
sia* av rörledningar, som i föreliggande fall kunna komma till användning äro saltglacerade
lergodsrör och blyrör. De vertikala fallrören utföras av 76 m/m blyrör med 5 m/m godstjocklek.
 De flesta fallrör äro belägna vid ytterväggarna samt förläggas i övertäckta vaggslitser,
 som i varje våning förses med inspektionsluckor. I laboratorier med fristående
arbetsbord ledes avloppet från dessa i speciellt konstruerade golvrännor av lergods, övertäckta
med perforerade lock av samma material. Ändan av rännan utbildas till ett vattenlås
som förenas med blystammen. I bottenvåningens golv dragas fallrören omedelbart ut
 Genom denna anordning undvikas såvitt möjligt långa horisontella avloppsledningar inomhus.
Blyrör lämpa sig icke att instampa i golv och lerrör äro icke heller särskilt önskvärda
inomhus. Alla sköljlådor och avloppstrattar utföras av porslin med blylås.

Regnvattnet från stuprören ledes genom särskilda ledningar och brunnar in i avloppsledningarna.

Gasledningar.

I ett kemiskt laboratorium är antalet gaskranar betydande. Gasledningarna måste

därför även erhålla betydande dimensioner.

Gasledningar böra i allmänhet framdragas så att de äro lätt åtkomliga för tillsyn.
Då alltför grova rörledningar skulle verka mycket vanprydande, äro huvudgasrören framdragna
utvändigt på gårdssidan med ett stort antal avstickare in i byggnaden.

Ångledningar.

För laboratorieändamål erfordras ånga. Det ligger nära till hands att antaga, att
om värmeledningen hade varit en ånganläggning hade man ur denna kunnat erhålla ånga
för laboratorieändamål. Värmeledningen är emellertid under flera månader av läsaret
icke alls pådragen och under en lång tid endast några få timmar om dagen. Arbetena i
laboratorierna fortgå emellertid hela dagen och ånga behöves hela tiden. Det blir darfor
nödvändigt att anordna en särskild ånganläggning.

122

För detta ändamål uppsättes en angackumulator med en laddningskapacitet av
c:a 500 000 kal. Laddningen åker medelst en elektrisk värmeapparat, och härför användes
billig nattström. Apparaten tillkopplas på kvällen och avkopplas automatiskt då ackumulatorn
är fulladdad. För det kemiska maskinlaboratoriet erfordras en högtrycksångpanna,
som även kan användas för laddning av ångackumulatorn.

Till å ritningarna angivna platser framdragas ångledningar, vilka isoleras på omsorgsfullaste
sätt. Kondensvattnet aterledes icke. På arbetsbordet placeras en ångventil
och en kondensventil med slangkoppling, under kondensventilen finnes en kondensvattenavledare
med ledning till närmaste avlopp.

Ledningar för tryckluft och Yacuum.

Ledningar för tryckluft och vacuum framdragas till å ritningarna angivna platser.
Tryck och vacuum alstras medelst särskilda pumpar placerade i maskin- och apparatrummet.
Båda pumparna drivas medelst elektromotorer.

Instrumentering.

. Samtll8a pådragsmotstånd, avläsnings- och kontrollapparater för ovan beskrivna anläggningar
monteras pa en stor instrumenttavla i apparatrummet. Från denna plats kunna
de olika anläggningarna regleras och kontrolleras.

Göteborg den 13 oktober 1921.

William Fagerström.