UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LXV.

UTREDNING OCH FÖRSLAG
BETRÄFFANDE NY DEFINITIV LÖNEREGLERING
FÖR BEFATTNINGSHAVARE VID STATENS
HOSPITAL OCH ASYLER.

'' STOCKHOLM 1921

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
212742''

- ,"i

A

i

Statens hospital och asyler.

''

IV

Trädgårdsmästare, befallningsmän............

Hantverkare, chaufförer, eldare av l:a graden......

Magasinsföreståndare.................

Övriga eldare....................

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall........

Post- och stadsbud . ''.................

Vissa manliga befattningar, som anses böra förändras från ordi

narie till icke-ordinarie.............

Kvinnliga befattningshavare................

Köksförestånderskor................

Tvättförestånderskor................

Bageriförestånderskor ... ..... ......

Arbetsförestånderskor................

Vissa kvinnliga befattningar, som anses böra förändras från ord.
narie till icke-ordinarie.............

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare.........

Avlöningsreglementet m. ....................

Övergångsanordningar och pensionsförhållanden.......

Anordning rid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen

Särskilda övergångsbestämmelser...............

Befattningshavare å övergångsstat..............

Pensionsförhållanden . . .....• • ........ •

Stater ..............................

Kostnadsberäkning........................

Kommitténs hemställan....................

Bilaga 1. Förteckning å till 1902 års löneregleringskommitté inkomna handlingar i
ärendet rörande reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid

statens hospital och asyler..................

Bilaga 2. Transsumt av avlöningsreglemente den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
..........................

Bilaga 3. Fördelning å de särskilda anstalterna för sinnessjuka av de i tjänsteförteckning
upptagna befattningshavare..................

Särskilda yttranden ...... ................

Sid.

38

38

39
39
39

39

40
40

40

41
41
41

41

43

45

52
52.

53

53

54
56
62
63

f

67

69

75

80

INNEHÅLL.

Skrivelse till Konungen

Inledning........

Kommitténs uppdrag

Sid.

. V—■VII
1

. . 1

Nuvarande organisation och avlöningsförhållanden vid hospitals staten.

............

Kommitténs yttrande..............

Tjänsternas placering på avlöningsskalan samt antalet befattningshavare
i de olika tjänstegraderna...........

Allmänna synpunkter vid placering på avlöningsskalan

De särskilda tjänsternas placering m. ni.......

Läkare...........

Överläkare.............

Hospitalsläkare och biträdande läkare.......

Vissa med akademiska läraresysslor förenade överläkartjänster

överläkarbefattningen vid Hyköpings hospital.......

Hospitalsläkartjänsten vid Härnösands hospital.....

Läkaren vid Visby hospital .*.........

Antal läkare av olika kategorier.......

Kontorspersonalen.............

Syssloman...............

Bokhållare..............

Kassörskor........ ...

Skrivbiträden

Sjukvårdspersonal.........

Uppsyningsman och förestdnderskor..........

Förste skötare resp. sköterskor........

Skötare och sköterskor........

Ekonomipersonalen

Manliga befattningshavare.......

Maskinmästare och maskinister . .

Hantverksföreståndare.....

3

14

14

14

14

15
18
18

19

20
21
21
21
22
22
24
27
27

27

28
30

30

31
33
33
35

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den o oktober 1902 uppdragit
att avgiva underdånigt utlåtande och förslag angående reglering
av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., över -

VI

lämnade med skrivelse den 24 januari 1921 delen LXI1I av sina tryckta
betänkanden, innefattande utredning och förslag rörande reglering av
löneförhållanden in. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.

Efter sistnämnda dag har kommittén avgivit

dels ett tryckt betänkande av den 16 april 1921 till riksdagens
bankoutskott angående reglering av löneförhållanden m. in. för befattningshavare
vid riksdagens samtliga verk (innefattat i delen LXIY av
kommitténs tryckta betänkanden),

dels och följande skriftliga utlåtanden, nämligen
den 9 februari i fråga om förhöjning av pensionsunderlagen för
befattningshavare vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten m. m. (nr
203 av kommitténs skriftliga utlåtanden);

den 1 mars i anledning av framställning om förbättring av lapp
fogdarnas avlöningsförmåner (nr 204);

den 3 mars i fråga om tillfällig löneförbättring under år 1921 för
viss personal inom den civila statsförvaltningen (nr 205);

den 10 mars med förslag till ny lönereglering m. in. för statens
tvångsarbetsanstalter å Svartsjö och i Landskrona (nr 206);

den 19 maj i fråga om återbesättande av en ledig förste arkivarietjänst
i riksarkivet (nr 207);

den 27 maj (till riksdagens jordbruksutskott) i fråga om förhöjt
arvode åt föreståndaren för statens reproduktionsanstalt m. m. (nr 208);

den 2 september (till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet)
med uttalande i uppkommen fråga huruvida vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare vid de allmänna läroverken böra göras
till statsfunktionärer (nr 209);

den 7 september angående avlöningsförhållandena för justerare av
mått och vikt m. m.. (nr 210); samt

den 28 september i fråga om tillfällig löneförbättring under år 1922
för viss personal inom den civila statsförvaltningen (nr 211).

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LXV av
sina tryckta betänkanden, innefattande utredning och förslag beträffande ny
definitiv lönereglering för befattningshavare v]d statens hospital och asyler,

Vit

Pa grund av Kung]. Maj:ts förordnande har undertecknad Stenbeck
såsom särskild ledamot deltagit i behandlingen av detta ärende.

Till kommitténs protokoll avgivna särskilda yttranden i ärendet
finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 31 oktober 1921.

Underdånigst •-

F. H. SCHLYTERN.

O. W. Edbom. Oart. Ekman. Aug. Nilsson.

Bernhard Nilsson. Richard Stenbeck.

Olof Ekeroth.

t

1

Inledning.

Efter särskilda utredningar dels genom sakkunniga »för utredning
angående personalens vid statens anstalter för sinnessjuka uppförande
på ordinarie stat m. m.» (betänkande den 29 september 1913), dels genom
medicinalstyrelsen efter vederbörande hospitalsdirektioners hörande (utlåtande
den 25 februari 1914) dels och genom löneregleringskommittén
(betänkande den 24 april 1918, delen LVU) avlät Kungl. Maj:t den 7
maj 1918 till då församlade riksdag proposition, nr 409, angående reglering
av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid statens hospital
och asyler.

I skrivelse den 15 juni 1918 (nr 414) anmälde riksdagen, att den,
med bifall till den kungl. propositionen, godkänt dels avlöningsstat för
läkar- och kontorspersonal, att tillämpas från och med år 1919, jämte
tillhörande föreskrifter och avlöningsvillkor, dels och avlöningsreglemente
för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka,
 att lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1919, m. m.

Riksdagen meddelade emellertid, att den visserligen i fråga om de
viktigaste punkterna i propositionen anslutit sig helt till de framlagda
förslagen, men att inom riksdagen skiljaktiga meningar gjort sig gällande
i fråga om vissa detaljer, och erinrades om vissa punkter, beträffande
vilka inom riksdagen uttalats den uppfattningen, att därutinnan framställda
förslag vore förtjänta att i vederbörlig ordning göras till föremål
för vidare beaktande.

Då Kungl. Maj:t den 28 juni 1918 fastställde ovanberörda avlöningsstat
och avlöningsreglemente, anbefalldes i sammanhang därmed
medicinalstyrelsen att verkställa utredning i vissa av riksdagen angivna

1—212742. Löneregleringsleommitténs bet. LXV.

Kommitténs

uppdrag.

avseenden och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och
förslag, vartill samma utredning kunde föranleda.

Sedan till medicinalstyrelsen därjämte remitterats vissa framställningar
från personalhåll, avgav styrelsen den 9 november 1918 yttrande
i ärendet.

Genom kungl. remiss den 24 januari 1919 överlämnades till löneregleringskommittén
medicinalstyrelsens nyssberörda yttrande jämte vissa
andra handlingar i ämnet, med befallning att avgiva utlåtande över de
i handlingarna innefattade förslag och framställningar.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av nämnda, kommittén
givna uppdrag hava sedermera tid efter annan till kommittén genom
särskilda remisser överlämnats en mängd framställningar i ämnet, varjämte
till kommittén direkt ingivits åtskilliga frågan berörande handlingar.

Samtliga sålunda kommittén tillhandakomna framställningar i förevarande
ämne finnas angivna i bilaga 1 till detta betänkande.

På grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande för kommittén att inkalla
högst fyra representanter för vederbörande personal att vid ärendets
handläggning såsom sakkunniga biträda kommittén hava i sådant
hänseende varit till kommittén inkallade överläkaren vid Strängnäs hospital
E. K. Lauritzen, sysslomannen vid Uppsala hospital och asyl O. T.
Nordsjö, sjukskötaren vid Vadstena hospital och asyl W. Svensson och
hantverksföreståndaren vid Stockholms hospital C. E. Mobert.

För att taga närmare kännedom om verksamheten vid statens
hospital och asyler samt där tjänstgörande personals förhållanden och
önskemål hava medlemmar av kommittén ock besökt vissa hospital.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att kommittén redan
den 8 december 1919 i skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet
yttrat sig i fråga om en del mindre ändringar i de år 1918
fastställda avlöningsbestämmelserna för personal vid statens hospital och
asyler, och att denna skrivelse föranlett framställning till 1920 års riksdag,
 vilken oek bifallit densamma.

Slutligen torde böra framhållas, att Kungl. Maj:t på framställning
av chefen för finansdepartementet den 3 december 1920 uppdragit åt

kommittén att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering
för befattningshavare vid vissa grenar av den civila statsförvaltningen,
varvid det för kommunikationsverken nu gällande avlöningssystemet borde
tjäna till ledning vid revisionsarbetet.

Vid angivande av vilka förvaltningsgrenar, utredningen borde avse,
erinrade vederbörande departementschef, att frågan om reglering för befattningshavare
vid hospital och asyler allaredan blivit anförtrodd kommittén.

Nu gällande organisation av hospitalsstaten samt avlöningsförhållandena
för dithörande ordinarie personal fingo i huvudsak sin slutliga
utformning vid 1918 års lagtima riksdag.

I sådant hänseende får kommittén hänvisa till dels riksdagens skrivelse
nr. 414 år 1918 (vartill ansluta sig riksdagens skrivelser nr 6 A
år 1919, nr 5 år 1920 och nr 5 A år 1921) dels kungl. kungörelse den 28
juni 1918 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner
enligt den från och med år 1919 gällande avlöningsstat för
läkar- och kontorspersonal vid statens hospital och asyler (sv. f. s. nr
492) med däri genom kungl. kungörelse den 9 juli 1920 gjord ändring
(sv. f. s. nr 553) dels och avlöningsreglementet för sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka den 28 juni 1918
(sv. f. s. nr 493) med däri genom kungl. kungörelser den 13 juni 1919
(sv. f. s. nr 306), den 9 juli 1920 (nr 554) och den 7 juli 1921 (nr
406) gjorda ändringar.

Vidkommande tidigare organisations- och avlöningsförhållanden tilllåter
sig kommittén hänvisa till de i kommitténs förenämnda tryckta
betänkande, delen LVU, lämnade redogörelser i berörda hänseenden.

Nuvarande
organisation
och avlöningsförhållanden

vid '' hospitalsstaten.

Enligt nuvarande organisation kunna särskiljas följande grupper
av ordinarie befattningshavare vid hospitalsstaten, nämligen läkarpersonal,
 kontorspersonal, sjukvårdspersonal och ekonomipersonal.

Inom grupperna läkarpersonal och kontorspersonal är antalet befattningshavare
i skilda grader angivet uti den av Kungl. Maj:t och
riksdagen fastställda lönestaten, och är avlöningssystemet konstruerat i
anslutning till den s. k. statskontorstypen, sålunda med viss kontant begyn -

4

nelseavlöning samt med i allmänhet ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring;
dock förekomma icke ortstillägg. Utöver den kontanta avlöningen
åtnjuta det stora flertalet befattningshavare vissa naturaförmåner såsom fri
bostad o. d. Villkoren för avlöningens åtnjutande likna i viss mån de
för befattningshavare, reglerade enligt statskontorstypen, hittills gällande.

Vad sjukvårds- och ekonomipersonalgrupperna angår, är antalet
befattningshavare inom högre grader fastställt i det för dessa grupper gällande
avlöningsreglem entet, under det att antalet befattningshavare inom
lägre grader bestämmes av Kungl. Maj:t. Enligt det för dessa personalgrupper
antagna avlöningsreglementet utgå de kontanta avlöningsförmånerna
efter ett system, som nära ansluter sig till det för telegrafverket
före den sista regleringen gällande, alltså med avlöning i skilda löneklasser,
 innefattande avlöningsförhöjning efter viss tids tjänstgöring.
Även för dessa befattningsgrupper utgå, utöver den kontanta avlöningen,
vissa naturaförmåner.

Av vidstående tablå framgår såväl antalet av de särskilda ordinarie
befattningarna vid hospitalsstaten som ock dessas fördelning på olika
anstalter, såsom förhållandena, såvitt nu kan bedömas, må antagas komma
att te sig vid 1922 års början, varjämte till ledning för bedömandet av
vederbörande anstalts omfattning i tablåen angivits antalet platser för
sinnessjuka vid de särskilda anstalterna.

Den ordinarie läkar- och kontorspersonalen vid hospitalsstaten åtnjuter,
 oavsett dyrtidstillägg, nedan angivna kontanta avlöningar, varvid
dock i förekommande fall endast upptagits begynnelseavlöningar och slutavlöningar.

Överläkare.

Överläkarna vid Uppsala hospital och asyl1, Strängnäs hospital,
Nyköpings hospital, Vadstena hospital och asyl, Växjö hospital, Västerviks
hospital, Lunds hospital och asyl1 2, Vänersborgs hospital och asyl,

1 överläkaren vid Uppsala hospital och asyl uppbär såsom professor i psykiatri vid
Uppsala universitet ett arvode av 2,500 kronor jämte tillfällig löneförbättring 625 kronor.

2 överläkaren vid Lunds hospital och asyl uppbär för undervisning i psykiatri vid
Lunds universitet ett arvode av 2,000 kronor jämte tillfällig löneförbättring 500 kronor.

Tablå över antalet ordinarie befattningar vid statens anstalter för sinnessjuka.

I och II. Läkar- och kontorspersonal.

Antal
platser
lör pa-tienter.

Över-

läkare.

Lä-

kare.

Hospi-

tals-

läkare.

Biträ-

dande

läkare.

Sysslo-

män.

Bok-hållare
av l:a
grad.

Kas-

sör-

skor.

Bok-hållare
av 2:a
grad.1 2 3

Skriv-

biträ-

den.4

1. Stockholms hospital . .

255

i

_

1

1

1

1

1

1

2. Uppsala hospital och asyl

1,246

i

—

2

4

1

1

1

1

i !

3. NyköpiDgs hospital . . .

206

i

—

—

—

1

—

1

—

_ 1

4. Strängnäs hospital . . .

800

i

—

2

2

1

1

1

1

i

5. Vadstena hospital och asyl

792

i

—

2

2

1

1

1

1

i

6. Växjö hospital.....

390

i

—

1

2

1

1

1

—

i

7. Västerviks hospital . . .

830

i

—

2

2

1

1

1

1

i

8. Visby hospital.....

63

—

1

—

—

2 _

—

—

—

—

9. Malmö asyl 1.....

124

—

—

—

—

—

—

—

—

—

10. Lunds hospital och asyl .

1,232

i

—

2

4

1

1

1

1

i

11. Göteborgs hospital . . .

355

i

—

1

1

1

1

1

—

i

12. Vänersborgs hospital o. asyl

1,080

i

—

2

2

1

1

1

1

i

13. Kristinehamns hospital .

800

i

—

2

2

1

1

1

1

i

14. Säters hospital.....

830

i

—

2

2

1

1

1

1

i

15. Härnösands hospital . .

269

i

—

1

—

1

—

1

—

—

16. Östersunds hospital . .

560

i

—

1

2

1

1

1

—

i

17. Piteå hospital och asyl .

370

i

—

1

—

1

1

1

—

— |

Summa

15

1

22

26

15

13

15

S

12

Kristinehamns hospital, Säters hospital och Östersunds hospital hava en
begynnelseavlöning av 7,500 kronor och en slutavlöning, efter fem år, av
8,100 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring för överläkaren vid
Uppsala hospital och asyl å 375 kronor, för överläkaren vid Lunds hospital
och asyl å 500 kronor samt för en var av de övriga nu nämnda
överläkarna å 1,000 kronor.

Överläkarna vid Göteborgs hospital, Härnösands hospital samt Piteå

1 Malmö asyl är avsedd att indragas och finnes vid densamma icke någon ordinarie
läkar- eller kontorspersonal.

2 Sysslomannen vid Visby hospital är avlönad med arvode.

3 Befattningen avsedd att i regel innehavas av kvinna.

4 Befattningen avsedd för kvinna.

6

III och IV. Sjukvårds -

s j

u k

v å

r d s p

e r

8 O

n a

Antal

man

1 i g

k

vin

n 1 i

g

I

1

platser

för

patien-

ter.

upp-

synings-

man

a

-i

co

CD

CD

CO

PT

O:

före-

stånder-

skor

a t
•-*

CO

p

CD

PT

03

pr

0:

e+-

ce

ma-

skin-

masta-

re

maski-

nister

hant-

verks-

före-

ståndare

O:

g1

pr

i—1

to

CO

t—*

tO

CO

DO

0

fcO

to

►—*

to

p

p

o

*-*

P

p

CD

PT

p

P

P

P

P

P

er?

er?

7*

er?

71

er?

r*

7<

►1

(T?

7*

Oq

7»

CR

7*

er?

71

7?

er? ;
7»

1. Stockholms hospital . . .

255

i

_

_

2

20

1

_

8

29

—

1

—

2

—

4

i 2. Uppsala hospital och asyl .

1,246

2

—

2

12

75

2

—

3

18

112

1

—

2

1

3

7

| 3. Nyköpings hospital ....

206

—

i

—

4

17

—

1

—

5

14

—

—

—

1

—

4

j 4. Strängnäs hospital ....

800

1

—

—

7

20

2

—

1

13

20

1

—

1

1

3

6

1 5. Vadstena hospital och asyl

792

1

—

1

12

41

1

—

2

16

57

1

—

1

1

3

6

6. Växjö hospital......

390

1

i

—

10

51

1

1

3

5

31

—

1

1

2

—

6

j 7. Västerviks hospital ....

830

2

—

2

11

72

1

—

2

17

70

1

—

1

1

3

6

| 8. Visby hospital......

63

—

—

—

1

5

—

1

—

1

7

—

—

—

—

—

_

j 9. Malmö asyl.......

124

—

—

1

—

6

—

1

—

—

8

—

—

—

1

—

—

j 10. Lunds hospital och asyl

1,232

2

—

2

12

55

2

-

2

21

92

1

—

1

1

3

5 !

1

11. Göteborgs hospital ....

355

—

i

—

6

26

—

2

1

10

40

—

1

1

—

—

7

j 12. Vänersborgs hospital o. asyl

1,080

1

—

1

11

72

1

-

1

17

70

1

—

1

1

3

8

1 13. Kristinehamns hospital . .

800

1

—

1

11

56

1

—

1

18

59

1

—

1

1

3

5

! 14. Säters hospital......

830

2

—

2

15

72

1

—

2

17

60

1

—

1

1

3

6

15. Härnösands hospital . . .

269

—

i

—

5

14

—

1

1

6

19

—

1

—

1

—

3

16. Östersunds hospital ....

560

1

—

1

6

39

1

—

1

11

49

1

—

1

—

3

5

17. Piteå hospital och asyl . .

370

—

i

1

6

31

—

1

1

8

24

—

1

1

1

—

7

Samma

—

Ilo

5

14

131

671

i 14

! 8

21

i 191

761

1 9

5

13

16

27

85

hospital och asyl åtnjuta en begynnelseavlöning av 7,000 kronor och en
slutavlöning, efter fem år, av 7,600 kronor, samt därjämte tillfällig löneförbättring
å 1,000 kronor.

Överläkaren vid Stockholms hospital1 uppbär i begynnelseavlöning

1 överläkaren vid Stockholms hospital är tillika professor i psykiatri vid karolinska
institutet och åtnjuter i sådan egenskap en begynnelseavlöning av 4,000 kronor och en
slutavlöning, efter fem år, av 4,600 kronor, varjämte utgår tillfällig löneförbättring med
900 kronor.

7

och ekonomipersonal.

E

k

O

n

O

m i

P

e

r

8

0

n

i

I

in

a

n 1

i g

k

V

i

n n

1 i

g

trädgårdsmästare.

befallningsman.

hantverkare.

chaufförer.

cldare

magasins-

foreståndare.

föreståndare i stall,

ladugård och

svinstall.

post- och stads-

bud.

nattvakter.

manliga biträden i

trädg. o. jordbruk.

köks-

förestån-

derskor

tvätt-

före-

stån-

derskor

bageri-

fflre-

stån-

derskor

arbets-

förestånderskor.

köksförestån-derskas närmaste
biträde.

tvättförestån-derskas närmaste
biträde.

bageriförestån-derskas närmaste
biträde.

sömmerskor och
väverskor.

to

03

H-

to

03

H-

to

H-

to

P

CKJ

p

CT5

O

P

er?

:a gr.

®

er?

yi

P

aq

p

er?

P

er?

p

<2

1

_

_

_

1

4

_

_

1

i

i

i

i

1

1

2

1

1

10

1

2

5

4

i

2

i

2

2

i

—

—

i

—

—

—

2

1

1

—

2

2

i

1

1

—

1

i

1

1

7

—

—

6

—

i

1

i

1

1

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

1

6

—

i

4

—

i

2

i

2

2

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

1

5

—

i

3

—

—

2

i

1

3

—

1

—

—

i

—

i

—

1

1

—

2

1

1

8

2

i

2

4

i

2

i

1

2

i

—

—

i

—

—

:

1

1

1

1

2

1

1

11

1

2

4

3

—

3

i

2

2

i

—

—

i

—

i

—

1

1

1

1

4

1

1

1

1

1

3

—

—

1

i

1

2

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

1

1

1

9

1

1

3

2

i

3

i

1

2

i

—

—

i

—

i

—

1

1

1

1

2

1

1

5

1

1

2

3

—

3

i

1

2

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

1

10

1

2

4

—

i

3

i

1

2

i

—

—

i

—

—

i

2

1

1

1

2

1

2

—

i

1

1

—

1

i

2

1

1

4

1

1

4

-

i

1

i

1

1

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

—

2

-

1

4

—

i

2

i

1

1

—

1

—

—

i

—

i

1

1

1

1

1

14

11

78

9

16

Sälle

1 8

26

16

18

24

n

4

2

ii

4

2

9

13

13

13

10

28 |

4,000 kronor och i slutavlöning, efter fem år, 4,600 kronor, vartill kommer
tillfällig löneförbättring å 100 kronor.

Läkare.

Läkaren vid Visby hospital uppbär en begynnelseavlöning av 5,500
kronor och en slutavlöning, efter fem år, av 6,100 kronor.

8

Hospitalsläkare

åtnjuter i begynnelseavlöning 6,000 kronor samt i slutavlöning, efter tio
år, 7,000 kronor.

Biträdande läkare

uppbär en avlöning av 5,000 kronor utan rätt till ålderstillägg.

Sysslomän.

Sysslomännen vid Uppsala hospital och asyl, Strängnäs hospital,
Vadstena hospital och asyl, Västerviks hospital, Lunds hospital och asyl,
Vänersborgs hospital och asyl, Kristinehamns hospital, Säters hospital
samt Östersunds hospital hava i begynnelseavlöning 4,500 kronor och i
slutavlöning, efter tio år, 5,500 kronor.

Sysslomännen vid Stockholms hospital, Växjö hospital, Göteborgs
hospital, Härnösands hospital samt Piteå hospital och asyl erhålla i begynnelseavlöning
3,600 kronor och i slutavlöning, efter tio år, 4,600
kronor.

Sysslomannen vid Nyköpings hospital åtnjuter i begynnelseavlöning
2,700 kronor och i slutavlöning, efter tio år, 3,700 kronor, vartill kommer
tillfällig löneförbättring å 300 kronor.

Såsom förut nämnts, är sysslomannen vid Visby hospital icke ordinarie
befattningshavare. Han avlönas med ett arvode å 2,000 kronor.

Bokhållare av första grad

åtnjuter en begynnelseavlöning av 2,100 kronor och en slutavlöning,
efter tio år, av 2,900 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring å
''525 kronor.

Kassörska

har en begynnelseavlöning av 2,200 kronor och en slutavlöning, efter
femton år, av 2,800 kronor.

Bokhållare av andra grad.

Innehavare av dylik befattning, vilken är avsedd i regeln för
kvinna, uppbär en begynnelseavlöning av 1,800 kronor och en slutavlöning,
 efter femton år, av 2,400 kronor.

9

Skrivbiträde (kvinnligt)

åtnjuter eu begynnelseavlöning av 1,800 kronor och eu slutavlöning, efter
femton år, av 2,400 kronor.

Utöver den kontanta avlöningen äga befattningshavare tillhörande
läkar- och kontorspersonalen åtnjuta följande naturaförmåner:

överlähare, hospitalsläkare, biträdande läkare och sysslomän äro berättigade till boställsvaning
med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats, med skyldighet
emellertid att själva bekosta armatur och lampor. Läkaren likasom sysslomannen vid Visby
hospital äger däremot icke rätt till några naturaförmåner.

Bokhållare av första grad, kassörskor, bokhållare av andra grad och skrivbiträden
åtnjuta bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt.

Biträdande läkare, åt vilken boställsvåning inom anstalten icke anordnats, skall erhålla
bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt.

Hospitalsläkare och biträdande läkare, som medgivas att bo utom anstaltens område,
 skola för mistad bostadslägenhet med bränsle och elektrisk belysning erhålla 800
kronor för år.

Bokhållare av första grad, åt vilken familjebostad inom hospitals eller asyls område
upplåtits, skall, med avstående från eljest medgiven förmån av möbler, sängkläder och tvätt,
till bostaden erhålla bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats, med skyldighet
emellertid att själv bekosta armatur och lampor.

Bokhållare av första grad, som medgivits att bo utom anstaltens område, skall
icke erhålla några naturaförmåner, men i kontant ersättning därför äga att uppbära 500
kronor för år.

överläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare och syssloman, som på grund av sjukdom
av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet
under längre tid än ett år i följd, skall vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens
omprövning, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner mot en
kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor samt hospitalsläkare, biträdande läkare och
syssloman 800 kronor för år.

Enligt § 24 av kungl. stadgan angående sinnessjuka den 14 juni
1901 är medgivet, att inom statens anstalter för sinnessjuka boende
tjänstemän och betjäning äga, i händelse av sjukdom, att därstädes
kostnadsfritt njuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen
kan beredas dem vid vederbörande anstalt.

Bland villkoren för avlöningsförmånernas åtnjutande torde i detta
sammanhang beträffande läkar- och kontorspersonal allenast behöva erinras
om följande, nämligen att överläkare icke må utom hospital och
asyl samt läkaren vid Visby hospital icke utom Visby stad utöva enskild
praktik mot betalning utom vad rör nerv- eller sinnessjukdomar, samt

2—212742. Löner eg ler ingskommitténs bet. LXV.

10

att med sysslomansbefattning icke må förenas anställning såsom sekreterare
hos vederbörande hospitalsdirektion.

Till sjukvårds- och ekonomipersonal utgår, oavsett dyrtidstillägg,
kontant avlöning med nedan angivna belopp, varvid dock allenast lägsta
och högsta avlöning upptagits.

Befattning.

Lägsta

avlöning.

Kronor.

Högsta

avlöning.

Kronor.

Sjukvårdspersonal.

Manlig.

1 Uppsyningsman av l:a graden...................

1,950

3,400

> » 2:a > ...................

1,800

3,000

> > 3:e » ...................

1,650

2,700

Förste skötare..........................

1,500

2,400

Skötare.....1........................

1,260

1,950

Kvinnlig.

Förestånderska av l:a graden...................

1,800

2,700

> > 2:a > ...................

1,650

2,400 |

» > 3:e > ...................

1,500

2,100

Första sköterska.........................

1,140

1,650

Sköterska............................

960

1,380

Ekonomipersonal.

Manlig.

{ Maskinmästare av l:a graden...................

2,100

3,400

> * 2:a > ...................

1,800

3,000

t Maskinist » l:a ■ ...................

1,500

2,400

» > 2:a > ...................

1,380

2,100

Hantverksföreståndare av l:a graden................

1.650

2,700

> > 2:a > ................

1,500

2,400

{ Trädgårdsmästare.........................

1,650

2,700

1 Befallningsman..........................

1,650

2,700

j Hantverkare...........................

1,260

1,950

! Chaufför.............................

1,260

1,950

11

Befattning.

Lägsta

avlöning.

Kronor.

Högsta

avlöning.

Kronor. |

j Eldare av l:a graden.......................

1,260

1,950

> * 2:a > .......................

1,020

1,650

» » 3:e > .......................

9G0

1,500

i Magasinsförcståndare.......................

1,140

1,800 I

i Föreståndare i stall, ladugård och svinstall.............

1,020

1,650

j Post- och stadshud ......................

1,020

1,650

j Nattvakt............................

1,020

1,650

j Manligt biträde i trädgård och jordbruk..............

1,020

1,650

Kvinnlig.

i

\ Köksförestånderska av l:a graden................

1,500

2,100

» > 2:a > .................

1,380

1,950

» > 3:e > .................

1,140

1,650

Tvättförestånderska » l:a > .................

1,260

1,800

» > 2:a > ............

1,140

1,650

Bageriförestånderska > l:a « .......

1,140

1,650

> > 2:a » ..............

1,020

1,500

Arhetsförestånderska...........

1,140

1,650

t Köksförestånderskans närmaste biträde . . .

960

1,380

Tvättförestånderskans > > ...............

900

1,260

Bageriförestånderskans » >

900

1,260 1

Sömmerska och väverska...................

900

1,260

Beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalen torde höra anmärkas,
att antalet år från tillträdande av lägsta avlöning till uppnående av
högsta avlöning är bestämt till 15 för manlig befattningshavare, undantagandes
maskinmästare av l:a graden, samt 12 för nämnda maskinmästare
ävensom för kvinnlig befattningshavare.

Befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken anförtrotts
att särskilt ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom
viss avdelning, må tilldelas särskilt ansvarsarvode, som bestämmes av
medicinalstyrelsen, dock högst 200 kronor för år.

12

För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår särskilt arvode, beräknat
efter 120 kronor för år.

Jämte den kontanta avlöningen är befattningshavare, tillhörande
sjukvårds- och ekonomipersonalen, berättigad till vissa naturaförmåner.

Befattningshavare äger sålunda åtnjuta fri bostad med möbler och
sängkläder. Dock må befattningshavare kunna tilldelas — gift befattningshavare
av hospitalsdirektionen och ogift befattningshavare efter
medicinalstyrelsens beprövande — bostadslägenhet, avsedd för familj,
eller, om sådan lägenhet saknas, hyresbidrag beräknat till lägst 250 kronor
och högst 500 kronor för år, allt efter tjänsteställning och hyresprisen
å den ort, där befattningshavaren är placerad. Storleken av sådant
hyresbidrag bestämmes av medicinalstyrelsen.

Åtnjutes familjebostad eller hyresbidrag, är rätt till möbler och
sängkläder utesluten.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och
fri elektrisk belysning, där sådan anordnats; dock att innehavare av
familjebostad är skyldig att själv bekosta armatur och lampor.

Åtnjuter befattningshavare hyresbidrag, utgår till honom ersättning
för bränsle och lyse enligt grunder, som av medicinalstyrelsen bestämmas.

Tjänstebeklädnad in natura må tilldelas befattningshavare enligt
reglemente, som av Kungl. Maj:t fastställes. Förmanen av fri tvätt må
tillkomma befattningshavare i enlighet med grunder, som medicinalstyrelsen
äger bestämma.

Befattningshavare äger kostnadsfritt åtnjuta den läkarvård, som
lämpligen kan beredas honom av anstaltens läkare. Har befattningshavare
bostad i anstaltens hus, tillkommer sådan vård jämväl hans
hustru och hemmavarande oförsörjda barn. Finner anstaltens läkare
vård å offentligt sjukhus för befattningshavare erforderlig, må kostnaden
för sådan vård å allmän sal bestridas utav de för anstalten anvisade
medel.

Förutom de ordinarie befattningshavarna finnas vid statens sinnessjukvårdsanstalter
icke-ordinarie befattningshavare, såsom predikanter,

13

amanuens (vid Stockholms hospital) samt sekreterare (vid hospitalsdirektionerna)
ävensom extra sjukvårds- och ekonomipersonal.

Avlöningarna till såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare
vid ifrågavarande anstalter utgå av förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

* * *

En särskild ställning inom hospitalsväsendet intager överinspektören
för sinnessjukvården i riket, vilken befattning inrättades efter beslut vid
1901 års riksdag.

Genom kungl. brev den 14 juni 1901 är förordnat, att tillsyn
över att stadgans angående sinnessjuka bestämmelser rörande sjukvården
varda noggrant iakttagna skall från ingången av år 1902 utövas av en
utav Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av högst fem år, förordnad
överinspektör för sinnessjukvården i riket med åligganden, som finnas
närmare angivna uti samma stadga. Därjämte har förklarats, att överinspektören
är berättigad att åtnjuta ej mindre ett årligt arvode av 8,000
kronor, än även resekostnads- och traktamentsersättning för av honom i
tjänsten företagna resor, dock icke till högre belopp än 3,000 kronor om
året. Såväl omförmälda arvode som ock berörda resekostnads- och traktamentsersättning
utbetalas av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Genom kungl. brev den 13 november 1908 har medgivits, att överinspektören
må åtnjuta semester under en och en halv månad årligen
samt att arvode till vikarie under semestern må utgå av det till överinspektörens
resekostnads- och traktamentsersättning anvisade beloppet.

Överinspektören åtnjuter tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor.

14

Allmänna
synpunkter
vid placeringen
på
avlöningsskalan.

De särskilda
tjäll''
sternas
placering
ni. in.

Kommitténs yttrande.

Tjänsternas placering på avlöningsskalan samt antalet befattningshavare
i de olika tjänstegraderna»

Såsom framgår av kommitténs den 3 november 1920 avgivna betänkande,
 delen LXII, innefattande utredning och förslag beträffande ny
definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och
centrala ämbetsverk, har kommittén förutsatt, att det i nämnda betänkande
framlagda förslag till avlöningsreglemente skulle successivt träda
i tillämpning vid olika verk inom den civila statsförvaltningen.

Sedan sagda reglementsförslag vid 1921 års riksdag blivit i allt
väsentligt godkänt att tillämpas vid statsdepartementen, flertalet centrala
ämbetsverk samt fångvårdsstaten, beträffande diplomatisk och konsulär
personal ävensom vid statens tvångsarbetsanstalter, har kommittén ansett
samma reglemente böra gälla jämväl för hospitalspersonalen. Erinras
må härvid emellertid, att i den kungörelse, som angiver de verk, å vilkas
befattningshavare det nya reglementet skall äga tillämpning, jämväl finnas
intagna vissa speciella avlöningsbestämmelser, avseende befattningshavare
vid särskilda verk. Jämväl i fråga om hospitalspersonalen torde dylika
speciella bestämmelser bliva erforderliga.

* „ #

*

Vid uppgörandet av förslag huru ordinarie tjänster vid hospitalen
borde placeras i lönegrader å den nya löneplanen (vid nu förevarande
betänkande fogad såsom bilaga 2), har kommittén sökt åstadkomma ett
värdesättande mellan de olika tjänsterna inbördes med hänsyn till arbetsuppgifternas
art och ansvar ävensom, där sådant lämpligen kunnat ske,

15

likställighet mellan, å ena sidan, tjänster vid hospitalen och, å andra
sidan, nyreglerade närmast jämförliga tjänster.

Vid en dylik jämförelse med befattningshavare vid andra verk har
emellertid beträffande flertalet tjänstemän vid hospitalen hänsyn tagits
till de särskilda förhållanden, under vilka deras tjänstgöring äger rum,
samt de särskilda kvalifikationer, som måste ställas å dylika befattningshavare.

Vad nu först angår läkarpersonalen, har, för att tagas i övervägande
vid fullgörande av det kommittén i förevarande ärende meddelade uppdrag,
 genom kungl. remiss den 20 maj 1921 överlämnats till kommittén
en den 18 i samma månad daterad framställning från psykiatriska föreningen
i fråga om löneförmånerna för de vid statens anstalter för
sinnessjuka anställda läkare.

I denna framställning har föreningen till en början framhållit,
hurusom svårigheterna att få läkartjänsterna vid statens sinnessjukhus
besatta så småningom nått en sådan grad, att de måste anses innebära
en allvarsam fara för sinnessjukvården i vårt land. I sådant hänseende
anföres, bland annat, följande.

Vid 1921 års början voro av 23 hospitalsläkar- och 25 biträdande
läkartjänster resp. o och 15 vakanta. Sådana förhållandena hittills varit,
hade det visserligen varit möjligt att i stort sett hålla de underordnade
läkartjänsterna besatta, men i allmänhet endast med mera tillfälliga läkarkrafter,
 medicine kandidater, som någon tid tjänstgjort å hospital, medan
de samtidigt bedrivit studier för examen. Av vid hospitalen vid tiden
för framställningens avfattande anställde läkare, som kunde förväntas
ägna sig åt yrket, hade endast 11 inkommit på banan under de sista
10 åren, och av dessa hade 5 varit över 40 år vid anställningen.

Enligt föreningens mening vore det ett oavvisligt krav, att sinnessjukvården
inom icke allt för långt avlägsen framtid bleve tillfredsställande
ordnad, och att det antal platser bereddes, som vore nödvändigt
för att giva möjligheter av tillfredsställande vård åt de sinnessjuke.
Men därmed komme den nu jämförelsevis ringa omsättningen på sinnessjukhusen
att ökas och antalet intagningar att med all sannolikhet uppgå

Läkare.

16

till det dubbla, vilket förhållande komme att ställa större krav på läkarkrafterna.

På grund av nämnda och i övrigt angivna förhållanden bleve det av
.än större vikt att se till, att en tillfredsställande rekrytering av hospitalsläkarkåren
erhölles. Det vore därvid icke nog att förhållandena bleve
sådana, att ett tillräckligt antal läkare, vilka som helst, kunde erhållas,
utan det vore av största vikt, att också dugliga läkare funne med sin
fördel förenligt att ägna sig åt sinnessjukvården och de därmed förbundna
uppgifterna.

En bättre rekrytering av hospitalsläkarkåren vore sålunda ett livsvillkor
för sinnessjukvården. Man kunde emellertid icke räkna med att
läkare av enbart ideella intressen skulle ägna sig åt ett yrke, som ekonomiskt
erbjöde betydligt sämre villkor än andra grenar av läkaryrket.
Det gällde konkurrens inom ett fritt yrke. Förutsättningen för att sinnessjukvården
skulle kunna draga till sig dugliga läkare i tillräckligt antal
vore, att de erbjudna löneförmånerna bleve något så när jämförliga med
inkomsterna inom andra grenar av läkaryrket. Hospitalsläkarkåren vore
under nuvarande förhållanden ekonomiskt avsevärt sämre situerad än
andra läkargrupper.

I fråga om avlöningsförmånerna för nu ifrågavarande läkare erinras
av föreningen, hurusom hospitalsöverläkarna hittills haft eu lön lika med
tjänstemännen av tredje graden vid den centrala statsförvaltningen och
därutöver förmånen av fri bostad med bränsle och lyse. 1921 års riksdag
hade placerat tjänstemännen av tredje graden i lönegraden B 20
enligt det antagna nya avlöningsreglementet. Skulle överläkarna giva ersättning
för naturaförmånerna efter vanliga grunder, skulle uppenbarligen
en minskning i deras löneförmåner komma till stånd. De särskilda förhållanden,
 som vore givna med att läkarna vid hospitalen för sin tjänst
nödvändigtvis måste vara bosatta å hospitalen och taga de bostäder, som
följde med tjänsten, utan hänsyn till familjens behov av större eller
mindre utrymme, syntes föreningen emellertid fullt motivera ett undantag,
 i enlighet med vad i löneregleringskommitténs betänkande den 3
november 1920 (delen LXII) sid. 60 funnes anfört. Genom att fortfarande
liksom hittills för läkarna vid hospitalen medgiva förmånen av

17

fri bostad bleve det också möjligt att inom det fastställda löneschemat
bibehålla överläkarna vid en lönestandard jämförlig med den de förut
intagit.

Vad som borde betonas, vore emellertid, att den nuvarande lönestandarden
icke visat sig tillräcklig att till hospitalen locka ens ett till4
lyckligt antal, än mindre mera dugliga läkare. För att nå detta vore

det säkerligen nödvändigt att tillerkänna överläkarna ett extra arvode,
som lämpligen syntes kunna sättas till 2,000 kronor för de större hospitalen
och 1,500 kronor för de mindre. Detta närmast för att i någon
ringa mån kompensera de inkomster, en duglig läkare kunde vinna genom
praktik.

Lönerna för de underordnade läkarna borde givetvis avvägas därefter.
 För hospitalsläkargraden syntes sålunda en placering i lönegrad
B 17 vara lämplig. Biträdande läkare, som för närvarande åtnjöte en
endast obetydligt högre avlöning än såsom extra läkare tjänstgörande
medicine kandidater, syntes föreningen lämpligen böra placeras i lönegrad
B 14. Allt detta under förutsättning att även dessa läkare komme
i åtnjutande av fria naturaförmåner.

De begärda lönevillkoren för läkarna vid hospitalen vore — fortsätter
föreningen — högre än för statens tjänstemän i allmänhet i motsvarande
grad. Detta finge emellertid i viss mån sitt berättigande i den
långa och dyrbara läkarutbildningen; och det nödvändiggjordes av, att
det här gällde konkurrens inom ett fritt yrke, där endast ett mindretal
hade statsanställning och där endast den relativt lilla hospitalsläkargruppen
jämte ett fåtal andra läkartjänstemän vore för sin inkomst mera
uteslutande hänvisade till lön.

Vad psykiatriska föreningen sålunda anfört synes löneregleringskommittén
böra vinna ett visst beaktande vid hospitalsläkarkårens införande
i det nya avlöningssystemet. Kommittén har vid ett föregående
tillfälle ansett sig höra särskilt framhålla vikten av att de med dryga
kostnader för statsverket uppförda och bekostade hospitalen beredas möjlighet
att åt de sjuka, för vilka de äro avsedda, lämna den bästa vård,

3—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

18

Överlähare.

Hospitalsläkare
och
biträdande
läkare.

vilket naturligen måste stöta på stora svårigheter, då det fastställda antalet
läkartjänster icke kunna hållas till fullo besatta.

Ett förhållande, som tillvinner sig särskild betydelse vid det nya
avlöningssystemets tillämpande på nu ifrågavarande kår, är att befattningshavarna
enligt gällande stat njuta förmånen av fri bostad med
värme och elektrisk belysning, en förmån, som med hänsyn till de synnerligen
goda bostäderna måste skattas hög. Skulle för denna förmån
ersättning lämnas av de högre befattningshavarna bland läkarna — överläkarna
— komme dessa i en icke obetydligt sämre ställning än den
nuvarande.

På denna grund anser kommittén sig höra föreslå, att överläkarna
bibehållas vid sin rätt uti nyssberörda hänseende och placeras, överläkarna
vid de större hospitalen i lönegraden B 19 och vid de mindre i
B 18, men — med hänsyn till bostadsförmånen — med pensionsunderlagen
och därå grundade pensionsavgifter efter närmast högre klasser.

De nuvarande hospitalsläkartjänsterna synas, med ett i det följande
nämnt undantag, böra, med betecknande såsom tillhörande l:a (högsta)
klass, hänföras till lönegraden B 18, men utan rätt till fria naturaförmåner.

Biträdande läkarna, som nu efter uppfyllandet av vissa villkor förordnas
att tills vidare innehava sina befattningar, avlönas, såsom förut
anförts, med 5,000 kronor jämte fria bostadsförmåner; är sådan läkare
förordnad på viss tid, utgår den kontanta avlöningen endast med 4,500
kronor.

Genom kungl. kungörelse den 17 december 1915 angående villkor
för behörighet till vissa civila läkarbefattningar är förordnat, att för behörighet
till befattning såsom läkare vid statens anstalter för sinnessjuka,
vare sig med fast anställning eller med förordnande tills vidare, erfordras
bland annat att under minst tre år hava tjänstgjort som läkare vid statsanslag
för sinnessjuka eller därmed jämförlig sinnessjukanstalt och att
därvid hava visat sig vara ägnad för läkarbefattning vid sinnessjukvården.

Innehavare av biträdande läkarbefattningar med förordnande tills
vidare äro alltså i sinnessjukvård väl utbildade läkare; och då deras

in

göromål i stort sett sammanfalla med dem, som tillkomma hospitalsläkare,
nämligen att närmast under överläkaren handhava sjukvården å viss
avdelning, synes det kommittén, att dessa läkares benämning hör förändras
till hospitalsläkare av 2:a klass och att de såsom ordinarie tjänstemän
böra hänföras till lönegraden B IG, men utan rätt till fria naturaförmåner.

Läkare, som icke innehar föreskriven behörighet att erhålla ordinarie
befattning, skulle givetvis avlönas såsom icke-ordinarie befattningshavare
enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

Befattningarna som överläkare vid Stockholms hospital samt Upp- Vissa med
sala hospital och asyl äro — såsom i det föregående anförts — förenade
med professur i psykiatri vid karolinska institutet resp. Uppsala universitet lo■■ f°r.™ade
och med overläkarbefattnmgen vid Lunds hospital och asyl är förbunden tjänster.
skyldighet att undervisa i nämnda vetenskap vid Lunds universitet.

1918 års lagtima riksdag har i sin skrivelse den 15 juni 1918 nr
414 beträffande dessa kombinationer av tjänster anfört, att i fråga om de
nu förenade befattningarna som överläkare vid Stockholms hospital och
professor i psykiatri vid karolinska institutet i en motion hemställts om
skrivelse till Kungl. Maj:t dels om närmare utredning beträffande avlöningsförmånerna
för nämnda befattningshavare och dels om framläggande
för riksdagen av det förslag, vartill nämnda utredning kunde giva anledning.
 I likhet med motionären ansåg även riksdagen skäl kunna anföras
för en utredning i förevarande avseende; i så fall syntes denna utredning
böra ske i sammanhang med den utredning beträffande motsvarande
befattningar vid universiteten i Uppsala och Lund, som löneregleringskommittén
i sitt i ärendet avgivna utlåtande ansett böra komma till stånd
och i vilket avseende någon erinran från vederbörande departementschefs
sida ej framställts.

Sedan sistberörda ärende blivit remitterat till medicinalstyrelsen
och medicinska fakulteten i Lund framlagt förslag om förändring av
lärarbefattningen i psykiatri vid Lunds universitet till en professur i
nämnda ämne, har medicinalstyrelsen, enligt vad kommittén har sig
bekant, i skrivelse till Konungen den 22 januari 1921 — med förmälan

20

att styrelsen under visst angivet förbehåll icke hade något att erinra
mot den av medicinska fakulteten föreslagna ändringen — framhållit, att
huvudavlöningen till samtliga ifrågavarande befattningar borde utgå i
form av överläkarlön och vederbörande professur avlönas med ett arvode.
Den administration och de ekonomiska ärenden av mångfaldigt slag,
vilka ålåge överläkarna vid hospitalen, vore nämligen enligt medicinalstyrelsens
uppfattning av den vikt och betydelse att med hänsyn till
hospitalens intressen huvudvikten måste läggas vid anställningen såsom
överläkare, desto mer som överläkarna måste vara boende inom anstalterna
och de för dem anvisade bostäderna inginge i de för överläkarna fastställda
avlöningsförmånerna. Beträffande storleken av de arvoden, som
borde tillerkännas innehavarna av resp. professurer, ansåg medicinalstyrelsen
något yttrande icke påfordras från styrelsens sida utan syntes
detta styrelsen vara en angelägenhet, som det tillkomme vederbörande
universitetsmyndigheter att utreda.

I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén, att avlöningen
till de förenade befattningarna bör utgå i form av lön jämte bostadsförmån
för överläkarbefattningen och arvode för professuren, varvid avlöningen
för överläkarbefattningen bör utgå enligt lönegraden B 19. Stockholms
hospital har visserligen endast 255 platser, men med hänsyn till
den mycket livliga omsättningen av sjuka, för år 1919 uppgående till
över 100 tf, synes avlöningen för överläkarbefattningen därstädes böra utgå
med samma belopp som för överläkare vid de största hospitalen.

Yad beträffar storleken av de arvoden, som må böra utgå till innehavarna
av resp. professurer, torde denna fråga få ankomma på yttrande
av den av Kungl. Maj:t genom beslut den 3 december 1920 tillsatta
kommittén för utredning rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid rikets universitet m. m., vadan något förslag i sistnämnda
hänseende från 1902 års löneregleringskommittés sida icke torde vara
erforderligt.

4

Överläkar- Överläkarbefattningen vid Nyköpings hospital med ett antal platser

betfxynk9senav 206 är för närvarande avlönad med 7,500 kronor jämte ålderstillägg

pinc/s ener samma belopp, som är fastställt för överläkare vid de stora hospihospital.

21

talen, beroende på att vid hospitalet icke finnes någon underordnad läkarbefattning.
 Det synes emellertid kommittén, att med de avlöningsförmåner,
 som kommittén föreslagit för överläkare av 2:a klass, dessa böra
vara tillräckliga för nämnda befattning.

Vid Härnösands hospital med ett platsantal av 269 finnas för när- Hospitalsvarande
anställda en överläkare och en hospitalsläkare; att den under- l\nedvid
ordnade läkaren kommit att utgöras av en hospitalsläkare i stället för hospital8
en biträdande läkare lärer haft sin orsak i de särskilda svårigheterna
att få läkarbefattningarna vid de norrländska hospitalen besatta. Med
den ändring av biträdande läkarbefattningarna, kommittén här ovan föreslagit,
 synes nu ifrågavarande läkarbefattning böra klassificeras som
hospitalsläkare av 2:a klass.

Under det att biträdande läkare för närvarande har en kontant Lälcar,

avlöning å stat av 5,000 kronor utan ålderstillägg, men med rätt till
naturaförmåner, åtnjuter läkaren vid Visby hospital en kontant avlöning
av 5,500 kronor jämte ålderstillägg å 600 kronor efter fem år, men icke
några naturaförmåner.

Kommittén har ansett läkaren vid Visby hospital skäligen kunna,
vid befattningens inpassande i det nya lönesystemet, placeras i lönegraden
B 16 eller samma lönegrad som hospitalsläkare av 2:a klass.

•cn vid
Visby
hospital.

Såsom kommittén tänkt sig läkarpersonalens placering i olika löne- Antal läkare
grader, skulle, vad överläkarna angår, i l:a klass komma de, som för kategorier.
närvarande i kontant begynnelseavlöning hava 7,500 kronor (jämte 600
kronor i ålderstillägg), med frånräknande av överläkartjänsten vid Nyköpings
hospital, men med tillförande, av angiven anledning, av den vid
Stockholms hospital, alltså tillhopa ett antal av 11.

Till 2:a klass skulle höra de, som för närvarande i kontant begynnelseavlöning
hava 7,000 kronor, jämte överläkartjänsten i Nyköping,
 alltså 4.

Antalet hospitalsläkare av l:a klass skulle bliva lika med nuvarande
antal hospitalsläkare med frånräknande av tjänsten vid Härnösands

22

Kontorsper sonalen.

Syssloman.

hospital, alltså 21, antalet hospitalsläkare av 2:a klass lika med nuvarande
antal biträdande läkare med tillägg av dels en från och med år 1922
vid Lunds hospital och asyl tillkommande biträdande läkare dels ock
hospitalsläkartjänsten i Härnösand, alltså 27.

Härtill skulle slutligen komma läkartjänsten vid Vishy hospital.

Angående överinspektören för sinnessjukvården i riket och avlöningsförhållandena
för honom avgiver kommittén särskilt skriftligt utlåtande.

I det föregående äro omförmälda de avlöningsförmåner, som, oberäknat
dyrtidstillägg, för närvarande tillkomma vid hospital och asyler
anställda sysslomän.

Föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har i sin senaste
framställning i ämnet den 25 maj 1921 hemställt, att — frånsett sysslomännen
vid de små anstalterna i Yisby och Malmö — sysslomännen
måtte indelas i tre avlöningsgrupper, tillhörande resp. 16:e, 15:e och 14:e
lönegraderna inom avdelningen B i den löneplan, som finnes intagen uti
§ 9 av det vid 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk.

Till den högsta avlöningsgruppen — sysslomän av klass 1
skulle hänföras de, som äro anställda vid anstalter med patientantal
överstigande 1,200;

till den andra gruppen — klass 2 — sysslomän vid anstalter med
patientantal understigande 1,200, men överstigande 500;

till den tredje gruppen — klass 3 — sysslomän vid anstalter med
patientantal understigande 500, men överstigande 200.

Följande tabell utvisar, huru, enligt föreningens mening, anstalterna
skulle fördelas på de särskilda klasserna; varvid för varje anstalt angivas
belöpande utgifter år 1920, dyrtidstillägg ej inräknade:

Klass 1 (2 st.).

Uppsala hospital och asyl
Lunds x * *

kronor 2,277,221: 24
» 2,319,909:84

23

Klass 2 (7 st.).

Vänersborgs hospital och asyl
Västerviks hospital . . .
Säters > ...

Kristinehamns » ...

Strängnäs » ...

Vadstena hospital och asyl .
Östersunds hospital ....

Klass 3 (6 st.).

Växiö hospital . . .
Piteå hospital och asyl
Göteborgs hospital
Härnösands »
Stockholms » . .

Nyköpings »

kronor 1,630,416:09
» 1,413,114: 89

» 1,514,677: 12

» 1,591,958: 31

(ej då ännu belagt)
kronor 1,227,633: 14
» 1,208,124:24

» 846,493: 96

» 837,957:39

» 959,817: 66

» 435,301: 29

» 769,650: 97

» 384,978:42

Mot denna klassindelning kar löneregleringskommittén ej något
att erinra.

Att, såsom föreningen hemställt, hänföra de särskilda klasserna
till 16:e, 15:e och 14:e lönegraderna inom avdelningen B i förenämnda
löneplan, kan kommittén emellertid ej tillstyrka utan anser till fyllest,
att de hänföras till resp. 15:e, 14:e och 13:e lönegraderna.

Det må i detta hänseende erinras, hurusom i den centrala statsförvaltningen
endast ett mindretal av nuvarande andra normalgradens
tjänstemän hänförts till 16:e lönegraden, under det att det stora flertalet
upptagits i 15:e lönegraden. Kamrerarna vid det stora centralfängelset å
Långholmen och vid den betydande tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö
hava upptagits i 14:e lönegraden.

För sysslomannen vid Visby hospital är i nu gällande stat upptaget
allenast ett arvode, 2,000 kronor. Han torde fortfarande böra
hänföras till icke-ordinarie befattningshavare och hans ^vlöning bestämmas
i den för dylika befattningshavare blivande ordning.

Vad Malmö asyl beträffar, är redan i det föregående erinrat, att
den är avsedd att indragas och att där ej finnes någon ordinarie kontorspersonal.

24

Bokhållare.

Föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har i omförmälda
framställning ånyo upptagit sysslomännens vid flera föregående tillfällen
framförda önskemål att få sin tjänstetitel förändrad till »hospitalsintendent».

Frågan därom var upptagen i kommitténs betänkande den 24 april
1918 (delen LVU). Kommittén omnämnde då (sid. 126), att flertalet
hospitalsdirektioner avstyrkt denna titelförändring, medicinalstyrelsen
likaså. För egen del fann kommittén några bärande skäl till förändringen
ej anförda och ansåg därför titeln syssloman böra bibehållas.

Under erinran om vad sålunda förekommit överlämnar kommittén
till Kungl. Maj:ts prövning, huruvida skälig anledning numera må anses
förefinnas för ändring av den gamla titeln å ifrågavarande befattning.

Föreningen har uti sin ifrågavarande framställning, vilken genom
kungl. remiss den 1 juni 1921 överlämnats till kommittén för att tagas
i övervägande vid fullgörande av det kommittén meddelade uppdraget
att avgiva utlåtande angående hospitalspersonalens avlöningsförhållanden,
även erinrat om sin underdåniga skrivelse den 22 februari 1921 med
hemställan om tillfällig löneförbättring för sysslomännen för år 1921,
vilken hemställan — avstyrkt av löneregleringskommittén med hänsyn
till den kommittén anbefallda utredningen angående ny definitiv lönereglering
för befattningshavare vid statens hospital och asyler — ej föranledde
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. I sin nu förevarande framställning
har föreningen begärt, att nyssberörda hemställan måtte tagas
under förnyad omprövning i och för förslag till 1922 års riksdag rörande
tillfällig löneförbättring för sysslomännen.

Att nu samtidigt därmed att, efter nämnda utrednings verkställande,
förslag framlägges rörande ny definitiv lönereglering för personalen vid
statens hospital och asyler, återupptaga spörsmålet om tillfällig löneförbättring
för den nämnda särskilda kategorien av ifrågavarande personal
anser kommittén icke kunna eller böra ifrågakomma.

Vid 1918 års lagtima riksdag blevo å ordinarie stat uppförda jämväl
bokhållarbefattningar vid hospitalen. Befattningarna uppdelades i
två lönegrader, bokhållare av första (högsta) grad och bokhållare av

25

andra (lägsta) grad. Befattning av första grad var avsedd för man,
befattning av andra grad var enligt staten avsedd att i regel innehavas av
kvinna. Avlöningsförmånerna finnas angivna i det föregående.

För att antagas till bokhållare av högsta lönegraden skulle vederbörande
hava avlagt realskoleexamen med överbetyg i ämnena svenska
språket och matematik eller oek studentexamen med betyget godkänd i
dessa ämnen. Den, som antoges till hospitalsbokhållare av högsta graden,
 borde emellertid förutom avlagd skolexamen hava genomgått en
tvåårig kurs vid av staten understödd handelsskola eller ock på annat
sätt hava förvärvat motsvarande utbildning.

Bokhållare av lägsta graden, såväl som kassörskor, borde hava avlagt
minst realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola
för flickor i Stockholm eller med denna i fråga om kompetensvärdet av
avgångsbetyg jämnställd skola samt dessutom hava genomgått minst
en ettårig kurs vid handelsskola eller ock på annat sätt förvärvat motsvarande
utbildning.

Bokhållare av högsta graden (13) skola finnas vid samtliga hospital
undantagandes dem i Nyköping, Visby och Härnösand.

Bokhållare av andra grad äro till antalet 8 och finnas vid hospitalen
i Uppsala, Strängnäs, Vadstena, Västervik, Lund, Vänersborg, Kristinehamn
och Säter.

Föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har i sin förenämnda
framställning hemställt, att samtliga bokhållartjänster vid hospitalen
måtte placeras i löneplan för manliga tjänstemän samt att kompetensfordringarna
för bokhållare av andra graden måtte ändras till överensstämmelse
med de för bokhållare av första graden fastställda.

I detta hänseende har föreningen anfört, att hitintills bokhållartjänsterna
av andra graden i allmänhet uppehållits av män, av vilka
några kvarstått från gammal stat, andra åter förordnats vid inträffande
vakanser. Då — enligt föreningens mening — andre bokhållaren, vid
förfall för förste bokhållaren, många gånger kunde behöva fungera såsom
sysslomannens ställföreträdare, och det vore önskvärt att duglig andre
bokhållare kunde befordras till förste bokhållare och syssloman, ansåge

4—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

föreningen angeläget, att ifrågavarande befattningar alltjämt kom me att
innehavas av män.

Då löneregleringskommittén i sitt betänkande den 24 april 1918
tillstyrkte den av medicinalstyrelsen föreslagna uppdelningen av bokhållarbefattningarna
i två grader, av vilka den lägst avlönade var avsedd
att kunna innehavas av kvinna, betonade kommittén, att en stor
del av arbetet med bokföringen av hospitalens räkenskaper syntes vara
av beskaffenhet att med fördel kunna utföras av kvinnor.

Att nu så kort tid därefter tillstyrka, att, med ändring av nu gällande
föreskrift, samtliga bokhållartjänster av lägsta graden skola avses
för män, kan kommittén ej, men har kommittén ansett, att, för möjliggörande
av befattningarnas besättande, efter sig företeende omständigheter,
med män eller kvinnor, i tjänsteförteckning bör upptagas lönegrad för
män resp. kvinnor, i vad ifrågavarande befattningar angår.

Förenämnda förening har ansett bokhållarbefattningar i nuvarande
första eller högsta graden böra i den nya löneplanen placeras i B 9,
och bokhållarbefattningarna av lägsta graden i B 6.

Kommittén kan ej tillstyrka högre placering än att bokhållare av
nuvarande högsta graden hänföras till B. 8 — motsvarande vid kommunikationsverken
placeringen av manlig postexpeditör, förrådsbokhållare
vid telegrafverket samt manlig kontorsskrivare vid statens järnvägar och
vattenfallsverk — ävensom att manlig bokhållare av nuvarande lägsta
graden vid hospitalen placeras, under benämning manligt kameralbiträde,
i B. 4, motsvarande placeringen av manliga kontorsbiträden vid statens
järnvägar och vattenfallsverk.

Kvinnlig innehavare av dylik befattning torde under benämning
kvinnligt kameralbiträde böra hänföras till C 3 i förenämnda reglemente,
motsvarande, vad avlöningsbeloppen angår, kanslibiträden vid kommunikationsverken.

Det torde böra erinras, att benämningen »kameralbiträde» är hämtad
från tjänsteförteckningen vid det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk, i vad förteckningen
angår riksbanken och riksgäldskontoret.

27

Beträffande kassörskor och kvinnliga skrivbiträden, vilkas befattningar
även upptogos å ordinarie stat vid 1918 års lagtima riksdag,
anföres i meranämnda förenings framställning, att de för närvarande
åtnjöte samma kontanta löner som kvinnliga biträden av resp. 3:e och
2:a graderna inom den övriga civila statsförvaltningen samt dessutom
möblerad bostad med lyse och värme.

I det föregående äro avlöningsförmånerna angivna.

Föreningen har såsom sin mening uttalat, att, därest å blivande
löner avdrag skulle ske för nämnda naturaförmåner, kassörskor och skrivbiträden
med hänsyn därtill borde placeras i närmast högre lönegrad än
bemälda biträden inom den övriga civila förvaltningen, vilka av 1921
års riksdag hänförts till 5:e resp. 3:e lönegraden, avdelningen C, i förenämnda
avlöningsreglemente.

Under erinran att kassörskor finnas vid alla hospital, undantagandes
Visby, (alltså till ett antal av 15) samt att skrivbiträden finnas vid flertalet
hospital (12), men ej vid Nyköpings, Visby, Härnösands och Piteå,
och att skrivbiträdena i första hand äro avsedda för överläkarexpeditionerna,
 men att, i den mån tiden medgiver, deras arbetskraft även kan
tagas i anspråk för arbetet å sysslomanskontoren, får löneregleringskommittén
tillkännagiva såsom sin uppfattning, att det bör vara till fyllest
att placera kassörskorna i C 5 och skrivbiträdena, under benämning
leanslibiträden, i C 3. I

I nu gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka äro under sjukvårdspersonalen
upptagna uppsyningsman av tre grader, förestånderskor likaledes
av tre grader, förste skötare och skötare samt första sköterskor och
sköterskor. Avlöningsförmånerna angivas i det föregående.

Vad angår antalet av nämnda befattningshavare, är detsamma i
reglementet bestämt för uppsyningsman och förestånderskor, varemot för
de övriga antalet bestämmes av Kungl. Maj:t på framställning av medicinalstyrelsen.

I sitt betänkande (delen LXII) angående statsdepartement och
centrala ämbetsverk erinrade kommittén (sid. 45—46), hurusom för kom -

Kassörskor.

Skrivbiträ den -

Sjukvårds personal.

28

munikationsverken var ur angivna synpunkter föreskrivet, att antalet
befattningar i vissa lägre lönegrader bestämmes av Kungl. Maj:t, men
att dessa synpunkter enligt kommitténs mening icke kunde anläggas, då
det gällde personalen vid centralförvaltningen i övrigt. Kommittén såg
ingen anledning, varför ej där fortfarande borde kunna tillämpas hittillsvarande
anordning, varigenom inrättande av nya tjänster och i förekommande
fall indragning av gamla, i samtliga grader — sålunda även de
lägre — underställas ej blott Kungl. Maj:ts utan även riksdagens prövning.
 Vad sålunda sagts syntes kommittén jämväl i allmänhet äga tillämpning
i fråga om verk, vilka antingen helt eller delvis vore att hänföra
till den lokala förvaltningen.

Kommitténs uppfattning i nämnda hänseende vann Kungl. Maj:ts
och riksdagens godkännande, även vid behandlingen av de 1921 års
riksdag förelagda frågorna om fångvårdsstaten och statens tvångsarbetsanstalter.

Det synes kommittén, att samma förfarande bör utan olägenhet
kunna komma i tillämpning beträffande all ordinarie personal vid statens
hospital och asyler, allrahelst efter det beslut av 1921 års riksdag fattats
om budgetårets omläggning.

Uppsyninge- I framställning till löneregleringskommittén, daterad den 8 juni

förestånder-1921, har hospitalens uppsyningspersonals förening hemställt, dels att
skor• nuvarande 3:e (lägsta) gradens uppsyningsmans- och förestånderskebe fattningar

måtte indragas och befattningshavare tillhörande denna grad
överföras till 2:a graden, dels att 2:a gradens uppsyningsman och förestånderskor
måtte överföras till l:a (högsta) graden, dels att uppsyningsman
av l:a graden måtte uppföras i 9:e lönegraden och uppsyningsman
av 2:a graden i 8:e lönegraden enligt kommunikationsverkens
löneplan avdeln. A (motsvarande samma lönegrader avdeln. B enligt det
vid 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk) dels ock att förestånderskor av l:a graden
måtte uppföras i 6:e lönegraden samt förestånderskor av 2:a graden i
5:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan avdeln. B (mot -

29

svarande 7:e resp. G:e lönegraden avdelu. C enligt nyssberörda vid 1921
års riksdag antagna avlöningsreglemente).

Föreningen bär ansett uppsyningsman vid hospitalen böra jämnställas
med lokomotivmästare vid statens järnvägar, linjemästare vid telegraf''
verket och kronohäktesföreståndare vid fångvårdsstaten.

Kommittén vill för sin del tillstyrka, att för såväl uppsyningsman
som förestånderskor vid hospitalen bestämmas allenast två tjänsteklasser,
uppsyningsman och förestånderskor av l:a klass samt uppsyningsman
och förestånderskor av 2:a klass, men anser kommittén till fyllest, om
uppsyningsman av l:a klass hänföras till lönegraden B 7 och uppsyningsman
av 2:a klass till B 5 i avlöningsreglementet för statsdepartement
m. fl. verk och att förestånderskor av l:a klass hänföras till C 6 och
förestånderskor av 2:a klass till C 4 i samma avlöningsreglemente.

Vad de nuvarande uppsyningsman- och förestånderskebefattningarna
angår, anser kommittén sig böra hemställa, att, såsom redan förut
varit i fråga, en uppsyningsmansbefattning vid Växiö hospitals manliga
sjukavdelningar uppflyttas från nuvarande andra grad till blivande l:a
klass och därigenom i detta hänseende likställes med enahanda befattning
vid samma hospitals kriminalavdelning, ävensom att, med bifall till
en av nuvarande innehavaren hos kommittén gjord, av vederbörande
överläkare tillstyrkt framställning, en förestånderskebefattning likaledes
vid Växiö hospital uppflyttas från nuvarande andra grad till blivande
l:a klass. Likaledes synes det kommittén, att en uppsyningsman och en
förestånderska vid Göteborgs hospital, vilka för närvarande tillhöra 2:a
graden, böra uppföras i l:a klassen. Detta hospital med ett platsantal
av sammanlagt 355 har ett femtiotal platser avsedda för sjuka av första
betalningsklassen, vilket medför ett ökat arbete för nämnda befattningshavare.
 Vid Piteå hospital och asyl uppgår platsantalet till 370, vilket
synes berättiga, att en uppsyningsman och en förestånderska därstädes
ävenledes uppflyttas från nuvarande andra graden till l:a klass.

I övrigt skulle, enligt vad kommittén håller före, uppsyningsmansresp.
 förestånderskebefattningarna av nuvarande andra och tredje graderna
sammanföras med varandra till resp. 2:a klass.

30

Förste skötare
resp.
sköterskor.
Skötare och
sköterskor.

Vid godkännande av kommitténs mening skulle antalet bliva:
av uppsyningsman av l:a klass...........18

d d » 2:a » 16

» förestånderskor » l:a » 17

» » » 2:a » 26

Beträffande därefter förste skötare och första sköterskor samt skötare
och sköterskor har från svenska hospitalspersonalens förbund, jämväl
genom dess representant inför kommittén sjukskötaren W. Svensson,
föreslagits, att nämnda grupper skulle sammanslås under benämningarna
»skötare» och »sköterskor» — med placering skötare i lönegraden B 5 och
sköterskor i lönegraden C 3 i avlöningsreglementet för statsdepartement
m. fl. verk. Detta skulle enligt förbundets mening vara lyckligare såväl
för personalen som ur ren sjukvårdssynpunkt.

Mot detta förslag har i ett flertal skrifter inlagts eu bestämd gensaga
från hospitalens förste skötarpersonals förening; och har denna
förening till kommittén överlämnat yttranden i ämnet från de allra
flesta överläkarna vid hospitalen, vilka avstyrkt den ifrågasatta sammanslagningen.
 Bland dessa yttranden är även ett av överläkaren Lauritzen,
vilken ock muntligen inför kommittén vidhållit sitt avstyrkande.

För sin del anser sig kommittén ej kunna förorda förslaget om de
båda gruppernas sammanslagning. En sådan sammanslagning skulle
nämligen förutsätta, att all sjukvårdspersonal bereddes den grundligare
utbildning, som fordras av den högre gruppen, och detta skulle med hänsyn
till den raska omsättningen av denna personal vara ett obehövligt
och rätt så kostsamt arbete. Enligt vad kommittén inhämtat, strävar
man att i sinnessjukvården få personer anställda, som vunnit utbildning
i vård av kroppsligt sjuka, och med styrka framhålles fördelen av anställandet
av en så utbildad personal. Att få all sjukvårdspersonal utbildad
vid sjukhus för kroppsligt sjuka skulle dock säkerligen medföra
synnerligen betydande hinder och kostnader.

Kommittén finner alltså ej anledning att föreslå rubbning i den
vid 1918 års lagtima riksdag godkända uppdelningen av ifrågavarande

31

tjänstekategorier, men vill hemställa, att benämningarna förste skötare
och törsta sköterskor utbytas mot »överskötare» och »översköterskor»; och
anser kommittén överskötare böra hänföras till lönegraden B 4, skötare
till B 2, översköterska till lönegraden C 3 och sköterska till C 2 i förenämnda
reglemente för statsdepartement m. fl. verk.

Enligt 13 § i nu gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och
ekonomipersonalen kan, såsom förut är omnämnt, ett särskilt ansvarsarvode
tilldelas befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken
ombetrotts att särskilt ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd
m. m. inom viss avdelning. Detta ansvar synes kommittén böra utan
särskilt arvode tillhöra den överskötare resp. översköterska, i vars åligganden
detta uppdrag ingår.

I den tjänsteförteckning, som av kommittén nu föreslås beträffande
personalen vid statens hospital och asyler, är antalet av nu ifrågavarande
sjukvårdspersonal i de särskilda grupperna lika som för närvarande, alltså
överskötare (= nuvarande förste skötare) 131,
översköterskor (= nuvarande första sköterskor) 191,
skötare 672,
sköterskor 761. I

I nu gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka äro under ekonomipersonalen
uppförda såsom ordinarie följande befattningshavare:
maskinmästare av 2 grader,
maskinister » » »

hantverksföreståndare av 2 grader,
trädgårdsmästare,
befallningsman,

köksförestånderskor av 3 grader,

tvättförestånderskor av 2 grader,

bageriförestånderskor » » »

arbetsförestånderskor,

hantverkare,

chaufförer,

Ekonomiper sonalen.

32

eldare av 3 grader,
magasinsföreståndare,

föreståndare i stall, ladugård och svinstall, post- och stadsbud,
nattvakter samt manliga biträden i trädgård och jordbruk,
köksförestånderskornas närmaste biträden,
tvättförestånderskornas » »

bageriförestånderskornas » »

sömmerskor och väverskor.

Beträffande den kontanta avlöningen kunna nämnda befattningshavare
uppdelas i följande särskilda grupper uppifrån och ned:
manliga:

1) maskinmästare av l:a graden,

2) » » 2:a »

3) hantverksföreståndare av l:a graden, trädgårdsmästare och befallningsman,

4) maskinister av l:a graden och hantverksföreståndare av 2:a graden,

5) maskinister av 2:a graden,

6) hantverkare, chaufförer och eldare av l:a graden,

7) magasinsföreståndare,

8) eldare av 2:a graden, föreståndare i stall, ladugård och svinstall,
 post- och stadsbud, nattvakter samt manliga biträden i trädgård och
jordbruk;

9) eldare av 3:e graden;
kvinnliga:

1) köksförestånderskor av l:a graden,

2) » > 2:a »

3) tvättförestånderskor av l:a graden,

4) köksförestånderskor av 3:e graden, tvättförestånderskor av 2:a
graden, bageriförestånderskor av l:a graden och arbetsförestånderskor,

5) bageriförestånderskor av 2:a graden,

6) köksförestånderskornas närmaste biträden,

7) tvättförestånderskornas och bageriförestånderskornas närmaste
biträden samt sömmerskor och väverskor.

33

Vad angår ekonomipersonalen, hava åtskilliga önskemål i avseende
å avlöningsförhållandena framställts såväl från personalsammanslutningar
som från särskilda befattningshavare.

Så har en genom kungl. remiss den 8 december 1920 till kom- Manliga bemittén
överlämnad framställning föreningen för maskinmästare och ma- hajare.''
skinister vid statens hospital föreslagit, att vid blivande lönereglering Maskinvid
statens anstalter för sinnessjuka lönerna till maskinister och maskin-ZalhnisTer.
mästare måtte utgå enligt kommunikationsverkens lönereglering av den
19 juni 1919 med följande lönegrader:

maskinist av 2:a graden lönegrad A 7 (d. v. s. = förste maskinist
vid statens vattenfallsverk),

maskinist av l:a graden lönegrad A 9 (= lokomotivmästare, andre
maskinist å ångfärja),

maskinmästare av 2:a graden lönegrad A 11 (= övermaskinist å
Köpenhamnsfärjan),

maskinmästare av l:a graden lönegrad A 12 (= övermaskinist å
Sassnitzfärj an).

Utan att i minsta mån vilja förringa betydelsen för hospitalen av
ifrågavarande befattningshavare och deras uppgifter, anser kommittén
emellertid den av föreningen framställda begäran om jämnställdhet med
förenämnda befattningshavare vid statens järnvägar och vattenfallsverk
synnerligen överdriven.

Kommittén kan för sin del ej tillstyrka högre placering än att i
vederbörande löneplan i avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement m. fl. verk maskinmästare av l:a (högsta) klass — 9
till antalet — sättas i lönegraden B 7, maskinmästare av 2:a klass — 5
i B 6 samt maskinister av l:a klass i B 5 och maskinister av 2:a
klass i B 4.

Innan kommittén ingår på frågan om antalet maskinister och deras
fördelning på de två särskilda klasserna, må här erinras om följande
vid 1921 års riksdag behandlade och i vissa delar till kommittén remitterade
ärende.

3—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

34

I underdånig skrivelse den 31 augusti 1920 hade medicinalstyrelsen
— med föranledande av framställningar från en del hospitalsdirektioner
— hemställt om vissa ändringar i avseende å det antal befattningshavare,
 som finnes upptaget i gällande avlöningsreglemente för sjukvårds-
och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka. 1
enlighet med styrelsens förslag gjorde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till 1921 års riksdag hemställan om nämnda ändringar.

Vissa av de riksdagen förelagda förslagen blevo godkända; beträffande
andra däremot framhöll riksdagen i skrivelse den 17 juni 1921
(nr 5 A), att med hänsyn till att av medicinalstyrelsen framlagt förslag
om lönereglering för hospitalpersonalen för det dåvarande vore under
1902 års löneregleringskommittés prövning, vilken prövning antogs komma
att slutföras under år 1921, riksdagen icke funnit skäl föreligga att biträda
förslagen om vissa befattningshavares uppförande å ordinarie stat
eller uppflyttning i högre lönegrad.

Detta gällde uppförande å ordinarie stat av en extra maskinist av
andra graden vid Östersunds hospital och en extra hantverksföreståndare
av samma grad vid Göteborgs hospital samt uppflyttande i högre lönegrad
av en maskinist vid Nyköpings hospital och en hantverkare och en eldare
vid Lunds hospital.

Genom kungl. remiss den 9 september 1921 överlämnades nämnda
ärende i nyssberörda delar till kommittén för att tagas i övervägande
vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget att avgiva utlåtande
rörande hospitalspersonalens avlöningsförhållanden.

I sin ovannämnda skrivelse den 31 augusti 1920 anförde medicinalstyrelsen
i de hänseenden, om vilka nu närmast är fråga, hurusom
hospitalsdirektionen i Östersund hemställt, att en extra maskinist av andra
graden, vilken anställts i samband med genomförande av åtta timmars
arbetsdag för ekonomipersonalen, måtte uppföras på ordinarie stat; att
hospitalsdirektionen i Nyköping hemställt, att befattningen såsom maskinist
av andra graden vid därvarande hospital måtte överföras till första
graden, enär de med nämnda befattning förenade avlöningsförmåner vore
lägre än de, som tillkomme den därsammastädes anställda smeden,
d. v. s. hantverksföreståndares av 2:a graden, och dessa befattningsha -

3f>

vare syntes böra vara åtminstone järnnställda i avlöningshänseende, då
maskinisten på sätt och vis vore förman för smeden; samt att direktionen
för Lunds hospital och asyl hemställt, att en eldare av första graden
måtte uppflyttas till maskinist av andra graden, enär den befattning,
nämnde eldare innehade, vore förenad med sådana göromål, som i regel
tillkomme maskinist av andra graden.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt bifall till dessa framställningar.

Efter inhämtande av vidare upplysningar dels om det stadigvarande
behovet av omförmälda maskinistbefattning vid Östersunds hospital
och om den nämnda eldarens vid Lunds hospital och asyl tjänsteställning
och göromål, dels ock att vid Nyköpings hospital ej finnes
någon maskinmästare och ej heller annan maskinist än den nu ifrågavarande,
 har kommittén ansett sig kunna tillstyrka bifall till vad i angivna
hänseenden blivit framställt.

För närvarande utgör antalet maskinister av första grad 13 och
av andra grad 16; detta antal skulle tillökas med en i l:a klass och en
i 2:a klass, antalet skulle alltså bliva 14 resp. 17.

Hantverksföreståndare äro för närvarande uppdelade i två grader;
i den° första graden äro upptagna skrädderi-, skomakeri- och snickeriföreståndare
vid de större hospitalen, i andra graden alla övriga hantverksföreståndare.
 Beträffande dessa befattningar har dels i flera framställningar
yrkats, att de nuvarande två graderna skulle sammanslås, dels
ock av eller för vissa hantverksföreståndare i lägre graden begärts deras
uppflyttning i den högre graden.

Redan vid 1918 års lagtima riksdag föreslogs i avgivna motioner,
att alla hantverksföreståndare skulle höra till en och samma grupp och
uppbära samma avlöning som hantverksföreståndare av första graden.

I sitt underdåniga utlåtande den 9 november 1918 i anledning av
riksdagens skrivelse den 15 juni samma år nr 414 har medicinalstyrelsen
föreslagit, att någon ändring i den för hantverksföreståndare fastställda
graderingen för det dåvarande icke måtte vidtagas. Det syntes
nämligen styrelsen ej kunna förnekas, att de hantverksföreståndare, som
uppförts i första (högsta) graden, jämförda med dem av andra graden

Hantverks förestån dare.

36

vid samma anstalt, hade avsevärt större förråd att ansvara för och måste
besitta personliga egenskaper, som gjorde dem lämpliga att handhava
ett ofta avsevärt antal patienter i arbetet.

Såväl från svenska hospitalspersonalens förbund i skrivelse till
chefen för civildepartementet den 14 september 1918 och skrivelse till
Konungen den 9 januari 1919 som ock vid flera tillfällen från svenska
hospitalens ekonomipersonals förbund — upprepat av förbundets representant
inför kommittén, hantverksföreståndaren Mobert hava framställts
erinringar mot graderingen av bantverksföreståndarna.

I underdånig ansökning den 17 juli 1920 gjorde hantverksföreståndaren
av andra graden vid Lunds hospital och asyl målaren G. Forsberg
framställning om uppflyttning i den högre graden. Direktionen tillstyrkte
bifall, men medicinalstyrelsen avstyrkte i utlåtande den 31
augusti 1920.

Styrelsen anförde i sådant hänseende, bland annat, följande.

Anledningen till att vissa skräddare och skomakare vid genomförandet
av den nya avlöningsstaten uppfördes såsom hantverksföreståndare
av första grad var den, att dessa befattningshavare förutom sitt hantverk
hade att handleda patienter i arbetet på verkstäderna. Det vore visserligen
sannt, att även målaren kunde hava patienter till hjälp i sitt arbete,
 men dessa patienter vore vanligen så pålitliga och rediga, att någon
direkt handledning i arbetet ej erfordrades, då däremot de patienter,
som sysselsattes på skrädderi- och sko m åkeri ver kstäd ern a, ofta vore mycket
svårskötta. Ett uppförande av målaren vid Lunds hospital och asyl
i högre lönegrad skulle givetvis hava till följd, att samtliga övriga målare
vid statens anstalter för sinnessjuka skulle med fog kunna begära att
likaledes bliva uppflyttade i högre grad, d. v. s. ett bifall till hans framställning
skulle betänkligt rubba principerna för grupperingen inom den
nya avlöningsstaten. Det syntes därför styrelsen vara klokare, att denna
fråga behandlades i sammanhang med en eventuell omreglering av samtliga
avlöningar för hospitalspersonalen.

Från ekonomipersonalens förbundsavdelning X, Lund, bär hemställts,
att utöver den hantverksföreståndare för skrädderi och den för skoma -

37

keri, som funnes vid Lunds hospital och asyl, måtte från hantverkare
till hantverksföreståndare uppflyttas en av vartdera slaget.

I sin ovannämnda skrivelse den 31 augusti 1920 har medicinalstyrelsen
anfört, hurusom direktionen för Göteborgs hospital, med erinran
att, i anledning av genomförandet av åtta timmars arbetsdag, därstädes
erfordrats en extra hantverksföreståndare av andra graden, elektriker,
hemställt, att denna befattning måtte uppföras på ordinarie stat; och har
styrelsen tillstyrkt bifall därtill. Direktionen för Lunds hospital och asyl
hade hemställt, att en hantverkare vid anstalten, plåtslagare, måtte uppflyttas
till hantverksföreståndare av andra grad; och har i detta hänseende
medicinalstyrelsen i nyssnämnda skrivelse framhållit, att övriga vid
statens anstalter för sinnessjuka anställda plåtslagare vore uppförda i
den nya avlöningsstaten som hantverksföreståndare av andra grad, vadan
det syntes styrelsen rättvist, att även plåtslagaren vid Lunds hospital
och asyl uppfördes i denna grad.

Att nu upphäva den vid 1918 års lagtima riksdag godkända indelningen
av hantverksföreståndarna i två särskilda grader eller klasser och
sammanföra dem alla i en gemensam grupp kan kommittén för sin del
ej tillstyrka, även om kommittén måste finna den indelningsgrund, som
kommit i tillämpning, icke i allo tillfredsställande.

Spörsmålen om uppflyttning av vissa hantverksföreståndare från
2:a till l:a graden och uppflyttning av en del hantverkare till hantverksföreståndare
synas emellertid kommittén vara ur principiell synpunkt så
pass betydelsefulla, att de i flera hänseenden fordra en mera ingående
och omfattande utredning än som i förevararande ärende lämpligen kan
ske. Vid denna utredning, som torde böra verkställas genom medicinalstyrelsens
försorg, synes även böra komma i- betraktande, huruvida ej —
jämte vissa befattningars uppflyttande från lägsta till högsta tjänsteklassen
— en del befattningar tilläventyrs må böra överföras från högsta
till lägsta klass av hantverksföreståndare.

I sammanhang därmed eller, om så anses lämpligt, fristående för
sig torde ock böra komma under övervägande, huruvida ej den förenämnda
extra hantverksföreståndarbefattningen vid Göteborgs hospital,

38

Trädgårdsmästare,
 befallningsmän.

Hantverkare,
 chaufförer,
 eldare
av l:a graden.

vid sysslans eventuella uppförande å ordinarie stat, må kunna och böra
där upptagas såsom allenast hantverkare.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén fördenskull i tjänsteförteckningen
för hospital och asyler upptagit antalet hantverksföreståndare
i de särskilda klasserna i överensstämmelse med vad som nu gäller;
och har kommittén hänfört hantverksföreståndare av l:a klass (27) till
lönegraden B 5 och hantverksföreståndare av 2:a klass (85) till B 4.

För närvarande äro trädgårdsmästare (14) och befallningsmän (11)
i avlöningshänseende jämnställda med hantverksföreståndare av högsta
graden.

Från befallningsmän föreligger en den 10 november 1920 till kommittén
inkommen framställning om deras likställande i avlöningshänseende
med uppsyningsmän av högsta grad inom sjukvårdspersonalen.

Från ekonomipersonalens förbund har hemställts, att såväl hantverksföreståndare
som trädgårdsmästare och befallningsmän måtte placeras
i lönegraden B 6.

Kommittén har ansett att, med bibehållande av den år 1918 godkända
likställigheten mellan hantverksföreståndare av högsta grad samt
trädgårdsmästare och befallningsmän, även dessa båda sista slagen av
befattningshavare böra likasom hantverksföreståndare av l:a klass hänföras
till B o.

För närvarande äro hantverkare, chaufförer och eldare av l:a graden
med varandra likställda i avlöningshänseende.

Från ekonomipersonalens förbund har hemställts, att samtliga ifrågavarande
befattningshavare måtte placeras i lönegraden B 5.

Kommittén har med fästat avseende å deras nuvarande avlöningsförhållanden
och efter skärskådande av vad som blivit bestämt för vissa
befattningshavare inom andra verk, som härvid kunnat komma i betraktande,
 funnit sig icke kunna föreslå högre placering än i lönegraden B 2.

Beträffande antalet av dessa befattningshavare torde, vad angår
eldare av l:a grad, böra erinras, att kommittén i det föregående tillstyrkt
bifall till gjord framställning att en eldare av första graden vid

39

Lunds hospital och asyl måtte uppflyttas till maskinist av 2:a klass. Vid
godkännande därav skulle antalet eldare av l:a klass minskas från 16
till 15.

I antalet hantverkare (78) har, såsom i det föregående synes, kommittén
ej velat tillstyrka någon förändring för närvarande, och i antalet
chaufförer (9) har ej ifrågasatts någon ändring.

Magasinsföreståndare (8) äro för närvarande i avlöningshänseende Magasinsställda
en löneklass under hantverkare, chaufförer och eldare av första utT
graden. Med avseende emellertid å betydelsen för hospitalens ekonomi
av de magasinsföreståndare åliggande uppgifter att utöva tillsyn över
de icke obetydliga förråden av proviant och andra förnöden hetsartiklar,
att verkställa in- och utleveranser och däröver föra journal samt att ansvara
för förrådens noggranna skötsel synes det kommittén berättigat att hänföra
magasinsföreståndare till lönegraden B 3.

Från ekonomipersonalens förbund har föreslagits inrättande av en
ny ordinarie befattning »trädgårdsförman», jämnställd i lönehänseende med
hantverkare.

Kommittén har icke kunnat tillstyrka detta, likasom ej heller ett
från samma förbund framkommet förslag om uppförande å ordinarie
sfat i samma lönegrad som chaufför m. fl. — av motorbåtsförare.

Förutom eldare av l:a graden finnas vid hospital och asyler ytter- Övriga
Ägare två grader eldare, 2:a och 3:e gradens. eldare.

Det har synts kommittén, att dessa eldare lämpligen kunna sammanföras
i en klass, placerad i lönegraden B 1.

Hela antalet dylika eldare, skulle, om hänsyn tages till vad för
närvarande är fallet beträffande sammanlagda antalet eldare av 2:a och
3:e graden, bliva 69.

Till samma lönegrad, B 1, anser kommittén ock böra hänföras Föreståndaföreståndare
i stall, ladugård och svinstall (26), varemot post- och stads- ^Jgirdoch

svinstall.
Post- och
stadsbud.

40

Vissa manliga
befattningar,
 som
anses höra
förändras
från ordinarie

till ickeordinarie.

Kvinnliga

befattnings havare.

Köksförest
änder skor

bud (16) med hänsyn till arten av deras tjänstgöring synas skäligen
kunna hänföras till lönegraden B 2.

Att, såsom från personalhåll ifrågasatts, post- och stadsbud skulle
berättigas till särskild ersättning för betjänande med vaktmästargöromål
åt vederbörande hospitalsdirektion, kan kommittén ej tillstyrka.

För närvarande räknas till ordinarie befattningshavare även nattvakter
(18) samt manliga biträden i trädgård och jordbruk (24).

Sedan emellertid numera även med extra ordinarie anställning anses
kunna följa åtskilliga av de förmåner, som äro beskärda ordinarie tjänstemän,
 såsom avlöning under sjukdom, kostnadsfri ledighet motsvarande
semester samt förhöjning av avlöningen efter viss tids tjänstgöring, varjämte
riksdagen i ej ringa omfattning plägat tilldela ålderdomsunderstöd
åt dylika befattningshavare efter långvarig tjänst, synes det kommittén
som om med hänsyn till hela karaktären av nu ifrågavarande nattvaktsoch
biträdesbefattningar vid hospitalen det vore riktigare att hänföra
dem till icke-ordinarie befattningar.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén funnit sig böra föreslå,
 att de icke vidare må uppföras bland ordinarie befattningar.

Under den avdelning av detta betänkande, som behandlar övergångsanordningar,
 kommer kommittén att yttra sig rörande vissa åtgärder
beträffande nuvarande innehavare av befattningarna i fråga.

Med den ståndpunkt, kommittén intager i nu berörda hänseende,
är det tydligt, att kommittén icke kan tillstyrka från ekonomipersonalens
förbund framställda önskemål, att till ordinarie befattningar skulle
hänföras även sysslorna såsom köks-, ekonomi- och kördrängar, renhållare,
 kollämpare och djurskötarnas biträden (förslagsvis under benämning
»ekonomibiträde») ävensom yttre portvakt.

Av köksförestånderskor förekomma för närvarande tre grader; till
tredje graden höra endast de vid Visby hospital och Malmö asyl. Dessa
anser kommittén böra hänföras till icke-ordinarie befattningshavare; varvid
emellertid de nuvarande innehavarna av befattningarna komma i

41

betraktande under den avdelning av detta betänkande, där övergångsanordningar
behandlas.

Övriga köksförestånderskor synas böra likasom hittills placeras i
två grupper.

Ekonomipersonalens förbund har ansett högsta (l:a) graden böra
placeras i lönegraden C 5 och 2:a graden i C 4 för kvinnliga befattningshavare.

Kommittén anser för sin de! högsta (l:a) klassen böra, till ett antal
av 11, placeras i C 4 och 2:a klassen (4) i C 3.

Tvättförestånderskor (15) äro fördelade i två grader; till den lägre Tvättföregraden
höra förestånderskorna vid hospitalen i Nyköping, Växjö, Härnö- stånde,skm
sand och Piteå. Vid de tre sistnämnda hospitalen äro, enligt vad kommittén
inhämtat, tvättavdelningarna utrustade med moderna maskiner,
vilkas användning och skötsel fordrar sakkunskap och erfarenhet från
vederbörande förestånderskas sida. Det synes därför kommittén, att tvättförestånderskorna
vid dessa hospital böra tillhöra den högre graden och
endast förestånderskan vid Nyköpings hospital höra till den lägre graden.

Den högre graden, till ett antal av 14, torde böra hänföras till C 3 och
den lägre till C 2.

Bageriförestånderskor äro för närvarande fördelade i två grader Bageriföremed
2 i första och 9 i andra graden. Dessa synas .höra sammanföras Arbetsföre-''
till en grad med placering i C 3. Till samma lönegrad synas ock ar- ^ånderskor.
betsförestånderskorna (13) böra hänföras.

Under åberopande av vad i det föregående anförts beträffande Vissa kvinnvissa
manliga befattningar, som ansetts böra förändras från ordinarie till nmgar^slm
icke-ordinarie, hemställer kommittén, att till icke-ordinarie kvinnliga be- V18™ ¥ra

o o i a ° jorandras

fattningar matte förändras, förutom ovannämnda köksförestånderskor av till icke3:e
graden, köks-, tvätt- och bageriförestånderskornas närmaste biträden, befatt-**
tillhopa 36, samt sömmerskor och väverskor, tillhopa 28. ningar.

I avseende å vissa åtgärder beträffande de nuvarande innehavarna

6—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

42

av befattningarna i fråga yttrar sig kommittén under den avdelning av
betänkandet, vari övergångsanordningar behandlas.

Med den ståndpunkt, kommittén intagit i nu berörda hänseende,
kan kommittén naturligen ej tillstyrka från ekonomipersonalens förbund
framställda önskemål, att på ordinarie stat jämväl skulle uppföras telefonist
(inre portvakt), kokerska, strykerska och maskintvätterska.

I sitt i det föregående avgivna förslag beträffande sjukvårdspersonalen
har kommittén upptagit antalet överskötare resp. översköterskor
samt skötare resp. sköterskor lika med nuvarande antal dylika befattningar.

Vid granskning av den avsedda fördelningen av dessa befattningshavare
å de olika hospitalen och med ledning av vad som inhämtats
vid de av kommittéledamöter avlagda besök å vissa hospital har kommittén
emellertid ej kunnat underlåta att fästa sin uppmärksamhet dels
å den olikartade fördelningen av befattningar vid anstalter med ungefär
lika platsantal, dels ock å det stora antalet skötare och sköterskor inom
vissa avdelningar.

Även om tillämpningen i viss mån av lagen om åtta timmars
arbetsdag medfört ett behov av förhöjt antal sjukvårdare, synes det dock
kommittén, att antalet befattningar i vissa fall skulle kunna undergå
någon minskning, exempelvis i de s. k. fasta paviljongerna vid Västerviks
och Säters hospital, med 30 patienter i vardera paviljongen. Där
tjänstgöra nämligen på vartdera stället 2 första skötare och 18 skötare.

Utan att anse sig nu kunna avgiva något förslag till förändring
i nämnda hänseenden har kommittén dock funnit sig böra framhålla
vad kommittén sålunda uppmärksammat.

43

Avlöning1 till icke-ordinarie befattningshavare.

Då vid 1885 års riksdag för första gången av Kungl. Maj:t framlades
förslag till avlöningsstat för vissa befattningshavare vid hospital
och sådan avlöningsstat av riksdagen godkändes, voro å staten uppförda
allenast läkare och sysslomän.

I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t hemställt anvisade emellertid
riksdagen ett särskilt maximibelopp att utgå av förslagsanslaget
till hospitals underhåll till arvoden åt vissa angivna befattningshavare,
vilka icke voro i avlön ingsstaten upptagna.

Urspungligen var detta anslagsbelopp upptaget till högst 16,000
kronor. Enligt beslut av 1921 års riksdag utgör beloppet högst 35,500
kronor. De befattningar, som efter 1922 års ingång erhålla avlöning
från nämnda anslagsbelopp, äro en amanuens vid Stockholms hospital,
„ predikanter samt hos vederbörande hospitalsdirektioner anställda sekreterare.

Det synes kommittén icke finnas någon anledning till vidare bibehållande
av dylikt särskilt anslagsbelopp utan torde avlöningar till dessa
befattningshavare böra fastställas i enlighet med vad som enligt det nya
avlöningsreglementet kommer att gälla för andra icke-ordinarie befattningshavare
vid hospital och asyler. I sådant hänseende torde 34 § i
reglementet böra komma till användning och således grunderna för avlöningsförmånerna
fastställas av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall
Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande verk (= medicinalstyrelsen).

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att beträffande all
ordinarie personal vid statens hospital och asyler en viss tids provtjänstgöring
finnes stadgad, för läkar- och kontorspersonal fastställd till tre

44

år, för sjukvårdspersonal till fyra år, för ekonomipersonalen, beträffande
befattningar, vilkas antal bestämts av Kungl. Maj:t och riksdagen, till ett
år och beträffande befattningar, vilkas antal bestämmes av Kungl. Maj:t,
till tre år. Under sådan provtjänstgöring avlönas läkar- och kontorspersonal
med belopp, som fastställts av Kungl. Maj:t och riksdagen,
övrig personal enligt grunder, som fastställts av Kungl. Maj:t.

Till vikarier å läkartjänster vid vakans, tjänstledighet för sjukdom,
semester m. m. utgår ersättning, som är fastställd av Kungl. Maj:t och
riksdagen.

Vidare finnes anställd annan extra personal, som avlönas i enlighet
med av Kungl. Maj:t godkända grunder.

För vissa befattningar utgå arvoden enligt grunder, som av medicinalstyrelsen
varje år fastställas.

I samtliga nu nämnda, m. fl. hithörande fall torde den förenämnda
34 § i avlöningsreglementet komma i tillämpning.

Att, såsom i 33 § i reglementet förutsättes kunna ske, i stat specifikt
angiva arvodesbelopp för vissa icke-ordinarie befattningshavare,
därtill synes, vad personalen vid hospital och asyler angår, anledning ej
förefinnas.

45

Avlöningsreglementet in. ni.

Enligt 2 § i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. verk kunna för tjänstemän vid vissa verk jämte reglementets
stadganden gälla särskilda, av Kungl. Maj:t och riksdagen
beslutade avlöningsbestämmelser.

Samtidigt med utfärdandet den 22 juni 1921 av nämnda avlöningsreglemente
(sv. f. s. nr 451) har ock utfärdats kungörelse (nr 452), innefattande,
 bland annat, dylika särskilda bestämmelser beträffande tjänstemän
vid vissa angivna verk.

Även för befattningshavare vid hospital och asyler torde i vissa
hänseenden sådana speciella föreskrifter böra fastställas.

Bland villkoren för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt gällande
avlöningsstat för läkar- och kontorspersonalen vid statens hospital och
asyler ingå ock de bestämmelserna, att överläkare icke må utom hospital
och asyl samt läkaren vid Visby hospital icke utom Visby stad utöva
enskild praktik mot betalning, utom vad rör nerv- eller sinnessjukdomar,
samt att med sysslomansbefattning icke må förenas anställning såsom
sekreterare hos vederbörande hospitalsdirektion.

Beträffande bestämmelsen i fråga om vissa läkares praktik synes
någon ändring icke önskvärd. Vad åter angår bestämmelsen om förbud
för syssloman att med sin befattning förena anställning såsom sekreterare
hos hospitalsdirektion, har denna bestämmelse tillkommit på en tid,
då till sysslomansbefattningen hörde anstaltens hela kassarörelse; det
ansågs under sådana förhållanden olämpligt, att expeditionen av direktionens
kassarapporter till medicinalstyrelsen och innehavande av anstaltens
kassa tillhörde samma person. Sedan emellertid numera särskilda

46

kassörskebefattningar tillkommit vid alla statens anstalter för sinnessjuka
undantagandes de små anstalterna i Visby och Malmö, har det ansetts
obehövligt att bibehålla ett bestämt förbud för syssloman att med denna
tjänst förena befattning såsom sekreterare hos hospitalets direktion.
Från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har ock framställts
begäran om förbudets upphävande.

Under erinran att, i händelse av förbudets borttagande, skulle på
förevarande fall tillämpas bestämmelsen i 3 § 2 mom. i avlöningsreglementet
för statsdepartement m. fl. verk och alltså ankomma på prövning
av vederbörande myndighet (här medicinalstyrelsen), huruvida med sysslomanstjänst
finge tills vidare förenas sekreterarbefattning hos vederbörande
direktion, får kommittén tillkännagiva, att kommittén ej velat motsätta
sig förbudets borttagande; vadan detsamma ej upptagits uti de ifrågavarande
särskilda bestämmelserna.

I 19 § 1 mom. i avlöningsreglementet angivas de grunder, enligt
vilka vikariatsersättning bör beräknas i de uti paragrafen omförmälda fall.

Denna vikariatsersättning utgår med ett belopp för dag räknat,
motsvarande skillnaden mellan i 16 § 1 mom. angivet tjänstledighetsavdrag
i lägsta löneklass för, å ena sidan, den högre befattningen och,
å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre
om dagen.

Med hänsyn till den särskilda ställning i avlöningshänseende (i
följd av bostadsförmånen) och i samband därmed jämväl i pensionshänseende,
 som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma överläkare vid
hospital och asyler, anser kommittén, att bland särskilda bestämmelser
beträffande befattningshavare vid hospital och asyler även bör intagas
föreskrift därom, att vid bestämmande av vikariatsersättning enligt de i
19 § 1 mom. angivna grunder överläkarbefattning av l:a klass skall
anses lika med befattning i lönegraden B 20 och överläkarbefattning av
2:a klass lika med befattning i lönegraden B 19.

Enligt 22 § i förenämnda avlöningsreglemente gäller såsom allmän
regel, att den tjänsteman, åt vilken såsom bostad anvisas lägen -

47

het, som disponeras av statsverket, skall därför på angivet siitt erlägga
ersättning, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
om sådan finnes anordnad. Likaså skall enligt 23 § i angivna fall
och på angivet sätt erläggas ersättning för eljest erforderligt bränsle.

Såsom kommittén i sitt betänkande delen LXII angående statsdepartement
m. fl. verk (sid. 60, 61) erinrat, givas emellertid inom vissa
grenar av förvaltningen sådana förhållanden, som kunna motivera en
begränsning av nyssberörda allmänna regel beträffande tjänstebostad,
vare sig så att bostaden bör upplåtas utan ersättning eller mot en efter
andra grunder än för flertalet befattningshavare beräknad ersättning.

Efter vad i det föregående av nu förevarande betänkande omförmäles,
 föreligga beträffande överläkarna vid hospital och asyler sådana
särskilda förhållanden, att de enligt kommitténs mening fortfarande böra
jämte kontant avlöning bibehållas vid fri bostadsförmån. Övriga befattningshavare
vid hospital och asyler skulle däremot, vid tillämpning
av det nya avlöningssystemet, ej vidare åtnjuta fria naturaförmåner.

Med överläkares bostadsförmån är ock förenad förmånen av bränsle
ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats, med skyldighet emellertid
för dem att själva bekosta armatur och lampor. Även denna förmån
skulle, enligt kommitténs mening, bibehållas.

Jämte de närmare föreskrifter, som äro eller varda meddelade
rörande bostadslägenhetens begagnande, torde även beträffande överläkarna
böra gälla vad i nämnda 22 § c) och d) finnes för innehavare av tjänstebostad
eller, om han avlidit, hans dödsbo föreskrivet angående avträdande
av bostad samt i fråga om upplåtande av nödigt utrymme i bostaden
för vikarie eller efterträdare.

För närvarande är föreskrivet, att överläkare, som åtnjutit tjänstledighet
under längre tid än ett år i följd på grund av sjukdom av sådan
art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, skall vara
skyldig att, efter medicinalstyrelsens omprövning, avstå från den honom
tillkommande bostad och övriga naturaförmåner mot en kontant ersättning
av 1,500 kronor för år.

En bestämmelse i sådant hänseende synes fortfarande vara av behovet
påkallad, dock torde, med avseende å bostadsförmånernas olika

48

inbördes värden vid olika hospital, lämpligen höra åt Kungl. Maj:t överlämnas
att bestämma det ersättningsbelopp, som i förekommande särskilda
fall må anses skäligt.

För undvikande av missförstånd torde ock i de särskilda bestämmelserna
böra stadgas, att, då åt befattningshavare bland hospitalspersonalen,
 mot ersättning i behörig ordning, anvisas tjänstebostad, de i
22 § i avlöningsreglementet givna eller avsedda föreskrifter skola lända
till efterrättelse, vare sig bostaden är försedd med möbler och sängkläder
eller ej.

Likaså torde böra föreskrivas, att de i 23 § i avlöningsreglementet
innefattade bestämmelser i fråga om bränsle skola, beträffande andra
befattningshavare vid hospital och asyler än överläkare, tillämpas, då
för tjänstebostad erforderligt lyse tillhandahålles befattningshavare. De
för befattningshavarna vid hospital och asyler avsedda bostäderna äro
nämligen i allmänhet utrustade med elektrisk belysning. I

I 10 § av gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka meddelas föreskrifter
i fråga om befattningshavares skyldighet att från anstalten mottaga kost
in natura samt om gottgörelse för mottagen kost.

Även för framtiden anses särskilda föreskrifter böra finnas i detta ämne.

Enligt kommitténs mening böra i allmänhet ogifta befattningshavare
vid hospital och asyler vara pliktiga att från anstalten mottaga kost
in natura; dock att vederbörande direktion må, när skäl därtill föreligga,
kunna medgiva ogift befattningshavare att själv sörja för sitt kosthåll.

Gift befattningshavare bör i regel själv få handhava sitt kosthåll,
men vara skyldig att mottaga kost in natura från anstalten i fall, då
sådant enligt direktionens beprövande finnes av omständigheterna påkallat.

För mottagen kost skall befattningshavare hava att utgiva gottgörelse
medelst avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare
bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t.

49

Vid avfattandet av dessa bestämmelser torde böra komma under
övervägande upphävande av en nu gällande bestämmelse angående vissa på
angivet sätt utbildade sköterskors rätt att erhålla personalkost av l:a
klass mot gottgörelse för dylik kost av 2:dra klass.

Jämlikt 11 § i gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och
ekonomipersonalen må förmånen av fri tvätt tillkomma befattningshavare
i enlighet med grunder, som medicinalstyrelsen äger bestämma.

Även vissa befattningshavare tillhörande läkar- och kontorspersonalen
äro för närvarande tillförsäkrade förmånen av fri tvätt.

Nämnda förmån bör i och med det nya avlöningsreglementets tillämpning
upphöra, varefter ersättning för tvätt bör utgå enligt av medicinalstyrelsen
fastställda grunder.

Genom 24 § i stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901 har
inom anstalten boende tjänstemän och betjäning tillerkänts rätt att i
händelse av sjukdom därstädes kostnadsfritt åtnjuta den vård, varav de
äro i behov och som lämpligen kan dem vid anstalten beredas.

Enligt 12 § i avlöningsreglementet för sjukvårds- och ekonomipersonalen
äger befattningshavare kostnadsfritt åtnjuta den läkarvård,
som lämpligen kan beredas honom av anstaltens läkare. Har befattningsnavaie
bostad i anstaltens hus, tillkommer sådan vard jämväl hans hustru
och hemmavarande oförsörjda barn. Finner anstaltens läkare vård å
offentligt sjukhus för befattningshavare erforderlig, må kostnaden för
sådan vård å allmän sal bestridas av de för anstalten anvisade medel.

Jämlikt 25 § i det nya avlöningsreglementet för statsdepartement
m. fl. verk erhåller tjänsteman allenast vid skada till följd av
olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad erforderlig
läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller
nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande
nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
meddelar.

I den mån vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseende

7—212742. Löneregleringskommitténs bet. LXV.

50

anses böra ifrågakomma, skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t
och riksdagen därutinnan besluta.

Med tillämpning av bestämmelsen i sistberörda hänseende har ock
enligt kungörelsen den 22 juni 1921 (sv. f. s. nr 452) medgivits, att
tjänstemän i fångvårdsstaten och vid statens tvangsarbetsanstalter, tillhörande
någon av angivna lägre lönegrader, må även i andra fall än
vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t
meddelade närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte
läkemedel på fångvårdens resp. vederbörande tvångsarbetsanstalts bekostnad,
 dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt
icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens resp.
tvångsarbetsanstalts medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad
lön.

I anslutning härtill och med beaktande jämväl av vad nu enligt
stadgan angående sinnessjuka är medgivet inom hospital och asyl boende
befattningshavare uti förenämnda hänseende torde föreskrifter i ämnet
böra ingå i de särskilda bestämmelserna beträffande befattningshavare vid
hospital och asyler. I de närmare bestämmelser, som i sådant hänseende
varda meddelade av Kungl. Maj:t, torde böra innefattas föreskrift i fråga
om skyldighet för vid hospital och asyl anställda läkare att kostnadsfritt
lämna därstädes anställd personal den läkarvård, som lämpligen kan beredas
av anstaltens läkare.

Befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken ombetrotts
att särskilt ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom
viss avdelning, må — enligt 13 § i nu gällande avlöningsreglemente för
sjukvårds- och ekonomipersonalen — tilldelas särskilt ansvarsarvode, som
bestämmes av medicinalstyrelsen, dock högst 200 kronor för år.

Vid de placeringar i lönegrader, varom kommittén i det föregående
hemställt för överskötare och översköterskor, har kommittén, såsom där
angivits, förutsatt, att nämnda särskilda ansvar för handhavandet av
sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning skulle utan särskilt arvode
ingå i vederbörande överskötares resp. översköterskas åligganden.

Emellertid gäller för närvarande, att nämnda ansvar vid tillfälligt

Öl

förfall för den ordinarie befattningshavaren och vid tider, då denne med
stöd av fastställd arhetstidsordning är fri från tjänstgöring å avdelningen,
utövas av annan befattningshavare därstädes; för sådan extra tillsyn
av annan befattningshavare än överskötare eller översköterska synes det
kommittén, att ersättning bör utgå enligt grunder, som fastställas av
Kungl. Maj:t.

Enligt den nämnda 13 § utgår för tjänstgöring å s. k. fast avdelning1
särskilt arvode, beräknat efter 120 kronor för år. Detta arvode
synes alltjämt höra utgå och beloppet skäligen höjas till 180 kronor
för år.

I vad nu ej blivit särskilt föreslaget att intagas i blivande speciella
bestämmelser torde beträffande befattningshavare vid statens hospital
och asyler böra tillämpas avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

1 Fasta paviljonger finnas 2:ne till antalet, en vid Västerviks och en vid Säters
hospital; de äro avsedda för vård av särskilt samhällsvådliga och farliga, för rymning benägna
sinnessjuka män; antalet befattningshavare, som åtnjuta ifrågavarande arvode, äro: 2 förste
skötare samt 18 skötare i varje paviljong.

52

övergångsanordningar och pensionsförhållanden.

Anordning Med föranledande av den ändrade anordning, som enligt det nya

VXtil\7fUr-9 lönesystemet skall gälla beträffande avlöningens fördelning i lön och

tlnin^av tjänstgöringspenningar samt hela avlöningens utbetalande i efterskott,

hela avis- jiar en särskild anordning funnits nödig vid övergången till den nya utningen.
 . .

betalningsordmngen.

I sådant hänseende har av riksdagen enligt skrivelse den 22
februari 1921 nr 55 beslutats, att, där tjänsteman, å vilken det nya avlöningsreglementet
skulle äga tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i
stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring i förskott, vid ingången
av januari månad 1922 — vid vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementet
skall träda i kraft för de i kungl. kungörelse den 22 juni
1921 (sv. f. s. nr 452) angivna verk — till honom skall på statsverkets
bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen
skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1921 innehade, i
förskott uppburit för januari månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande, vilket belopp för
tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjöte fri bostad jämte fritt
bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning, bör
ökas med värdet, enligt vederbörande myndighets uppskattning, av denna
förmån för en månad.

Kostnaderna för berörda övergångsanordning må bestridas av de
i vederbörande stater upptagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie
tjänstemän.

Vad sålunda bestämts bör ock i motsvarande mån gälla statens
hospital och asyler från den tidpunkt det nya avlöningsreglementet kommer
att tillämpas å desamma.

53

Då jämväl i övrigt skulle erfordras vissa föreskrifter i avseende å Särskilda
övergången till de nya avlöningsbestämmelserna, angav kommittén i be- Hämnteher.
tänkandet delen LXII med utredning och förslag beträffande ny definitiv
lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk (sid. 109—110) vissa allmänna principer i sådant hänseende,
som enligt kommitténs mening borde gälla tjänstemän, å vilka det föreslagna
avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.

Kommittén förutsatte därvid, att det skulle ankomma j)å Ivungl.

Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén i nämnda
betänkande angivna grunder, meddela erforderliga föreskrifter i avseende
å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna.

Bland de av kommittén därvid angivna grunderna må erinras om
följande.

De nya avlöningsbestämmelserna borde i allmänhet omedelbart efter
deras ikraftträdande varda gällande för samtliga ordinarie befattningshavare,
 såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens
hela tjänstetid i oavbruten följd.

Tjänsteman må icke genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet
vid övergången till ny stat lida minskning i de löneinkomster,
 som enligt dittills gällande stat och i övrigt särskilt meddelade
bestämmelser skulle vid tiden för den nya statens ikraftträdande hava
tillkommit honom.

Så länge nuvarande befattningshavare kvarstår i den tjänst, han innehar
vid tidpunkten för den nya löneregleringens ikraftträdande, må han
personligen varda bibehållen vid den större förmån beträffande semester,
som enligt hittillsvarande bestämmelser kan hava varit honom tillerkänd.

Det torde även böra uppmärksammas, hurusom kommittén i berörda
betänkande förutsatte, att för den personal, å vilken det ifrågavarande
nya avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, dyrtidstillägg
må bestämmas enligt enahanda grunder som för kommunikationsverken.

Vid å senare tider vidtagna löneregleringar för en del verk hava Befatt i

vissa fall åtskilliga befattningshavare blivit uppförda å övergångsstat; ^''övergångsstat.

54

Pensionsförhållanden.

de hava därvid fått bibehålla dem dittills tillkommande avlöningsförmåner,
 varjämte i regel tillfällig löneförbättring, därest sådan dittills till
dem utgått, tillerkänts dem.

Yad hospital och asyler angår, torde det bliva nödigt att uppföra
en särskild övergångsstat.

Då nämligen enligt kommitténs i det föregående framställda förslag
de nu såsom ordinarie tjänster upptagna befattningarna såsom köksförestånderskor
av 3:e graden (2), nattvakter (18), manliga biträden i
trädgård och jordbruk (24), köks-, tvätt- och bageriförestånderskornas
närmaste biträden (36) samt sömmerskor och väverskor (28) skulle förändras
till icke-ordinarie befattningar, torde de nuvarande innehavarna
av ifrågavarande befattningar böra lämnas tillfälle att, om de så önska,
å övergångsstat bibehålla sina hittillsvarande avlöningsförmåner, till vilka
emellertid ej hört tillfällig löneförbättring.

Genom kungl. kungörelse den 29 juni 1921 (sv. f. s. nr 456)
har förordnats, att för en var ordinarie tjänsteman, vilken tillsättes
genom förordnande på viss tid eller genom fullmakt eller konstitutorial
och å vilken avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den
civila statsförvaltningen äger tillämpning, skola i fråga om rätt till pension
samt skyldighet att avgå från tjänsten tills vidare och intill dess
annorledes varder förordnat gälla de i sistnämnda kungörelse meddelade
bestämmelser.

Därav föranledda ändringar i den civila pensionslagen angivas i
en den 29 juni 1921 utfärdad lag (sv. f. s. nr 455).

Då avlöningsreglementet kommer i tillämpning å befattningshavare
vid statens hospital och asyler, bliver därav självfallet en följd, att även
nyss omförmälda pensionsbestämmelser varda för dem gällande.

Därvid bör emellertid — vid bifall till vad kommittén i det föregående
föreslagit beträffande avlöningsförmånerna för överläkare iakttagas,
 att för överläkare av l:a klass skall gälla samma särskilda pensionsunderlag
som för tjänstemän, tillhörande lönegraden B 20 i av -

55

löningsreglementet, d. v. s. 6,996 kronor, samt för överläkare av 2:a klass
samma särskilda pensionsunderlag som för tjänstemän, tillhörande lönegraden
B 19, d. v. s. 6,684 kronor; i följd varav pensionsavgiften
skall, för år räknat, utgå:

för överläkare av l:a klass med 420 kronor,

» » » 2:a » » 399 kronor.

Vid 1919 års lagtima riksdag bestämdes för den ordinarie sjukvårdspersonalen
vid statens anstalter för sinnessjuka åldern för erhållande
av hel pension till 60 levnads- och 30 tjänstår för manliga befattningshavare
samt 55 levnads- och 25 tjänstår för kvinnliga befattningshavare,
alltså i bägge hänseendena tidigare än för manliga och kvinnliga befattningshavare
i allmänhet i statens tjänst.

Att nu, såsom från personalhåll ifrågasatts, vidtaga åtgärd för
ytterligare nedsättning av pensionsåldern för nämnda personal, anser
kommittén icke höra ifrågakomma.

56

Stater.

De kontanta avlöningarna till den ordinarie hospitalspersonalen
utgå, beträffande läkar- och kontorspersonalen enligt den av riksdagen
antagna avlöningsstaten och beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalen
i enlighet med det för dem gällande avlöningsreglementet.

Avlöningsbeloppen bestridas från det å riksstaten upptagna förslagsanslaget
till hospitals underhåll, undantagandes ålderstillägg till
läkare och kontorstjänstemän, vilka ålderstillägg utgå ur femte huvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg.

Kommittén har i det föregående erinrat under avdelningen avlöning
till icke-ordinarie befattningshavare om belopp, som utgå till vissa
i stat ej upptagna befattningshavare (amanuens, predikanter, sekreterare),
ävensom om en del andra ersättningar till extra personal m. m. Samtliga
dessa ersättningsbelopp jämte åtskilliga andra utgifter (hyresersättningar
m. m.) utgå av det stora anslaget till hospitals underhåll.

Därest, såsom avsett är, det nya avlöningsreglementet skall vinna
tillämpning å hospital och asyler, betingas därav förändrade anordningar
beträffande stater för dessa institutioner. Därvid torde, vad avlöningsstat
beträffar, böra, i den mån och på sätt ske kan, beaktas de allmänna
grunder, som finnas angivna i kommitténs betänkande delen LXII, sid.
130—133.

Sålunda skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie befattningshavarna
angivas i en anslagspost, varifrån jämväl skulle bestridas
de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstillägg.
Anslagsposten skulle erhålla förslagsanslags natur, vilket, vad hospital
och asyler beträffar, måste vara så mycket mera nödvändigt, som möj -

57

ligliet måste förefinnas att kunna i avsevärd utsträckning företaga omplaceringar,
 varigenom dilferenser i avlöningsbelopp kunna uppstå till
följd av ortsgrupperingen.

Då från den ifrågavarande anslagsposten skulle bestridas jämväl de i
lönerna ingående, nuvarande ålderstillägg motsvarande belopp, skulle
femte huvudtitelns gemensamma förslagsanslag till ålderstillägg ej vidare
behöva anlitas för avlöningsförhöjningar till läkare och kontorspersonal
vid hospital och asyler.

I fråga om statsdepartement, ett flertal centrala ämbetsverk, fångvårdsstaten
m. fl. har beräkningen av storleken av anslagsposterna för
avlöningar till ordinarie tjänstemän i enlighet med av kommittén angivna
grunder skett sålunda, att kostnaden för en var ordinarie tjänsteman
beräknats efter avlöningen i näst högsta löneklassen inom vederbörande
lönegrad, varvid ortsgruppen bestämts efter den av Kungl. Maj:t
för kommunikationsverken fastställda gruppering.

Ett dylikt beräkningssätt torde emellertid ej kunna i allo användas
beträffande den ordinarie hospitalspersonalen; beräkningen skulle då bliva
missvisande.

Omsättningen bland den kvinnliga personalen är nämligen mycket
stor; med hänsyn härtill har denna personal vid beräkning av kostnaderna
för dess avlöning placerats i näst lägsta löneklassen inom vederbörande
lönegrader; manliga befattningshavare hava däremot placerats i
näst högsta löneklassen av resp. lönegrader. Vidare har kommittén vid
placering i ortsgrupp räknat med ett medeltal; med tillämpning av den
för kommunikationsverken fastställda grupperingen har därvid använts
ortsgruppen E.

Enligt nu angivna beräkningsgrunder har kommittén upptagit anslagsposten
»avlöningar till ordinarie befattningshavare» till förslagsvis
7,000,000 kronor.

Från denna anslagspost torde ock, i enlighet med vad bestämt
blivit för statsdepartement m. fl. verk, böra bestridas begravningshjälp
och eventuell kostnad för läkarvård.

8—212742. Löneregleringskommitténs bet. LXV.

58

Vidare bör å avlöningsstat för hospital och asyler uppföras en
särskild anslagspost till vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar.
 Med de i avlöningsreglementet angivna grunder för dylika
ersättningar kunna emellertid även vad beträffar vikarier, som själva äro
ordinarie tjänstemän, kostnaderna härför endast approximativt beräknas;
och då det torde ankomma på Kungl. Maj:t att vid bestämmande av
grunder för avlöningsförmåner åt icke-ordinarie personal även giva föreskrifter
rörande vikariatsersättningar åt icke-ordinarie befattningshavare,
vilka vikariera å ordinarie tjänster, måste kommitténs beräkning uti
ifrågavarande hänseende betraktas såsom helt och hållet provisorisk.
Under alla förhållanden bör ifrågavarande anslagspost hava förslagsanslags
natur.

Med ledning av en uppgjord beräkning angående kostnaderna uti
ifrågavarande hänseende år 1920 och med fästat avseende vid den avsevärda
ökning av semestertiderna för en mängd befattningshavare, som
är att förvänta vid tillämpning av det nya avlöningsreglementet, har
kommittén ansett sig böra beräkna nu ifrågavarande anslagspost — till
vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar till 225,000
kronor.

Slutligen bör å avlöningsstaten för hospital och asyler upptagas en
anslagspost till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m.

Då emellertid antalet sådana befattningshavare — redan i och för
sig mycket stort — måste i viss mån rätta sig efter antalet och beskaffenheten
av patienterna och sålunda kan komma att undergå avsevärda
växlingar samt därtill kommer att grunderna för avlöningsförmånerna för
icke-ordinarie befattningshavare skulle fastställas av Kungl. Maj:t, kan
anslagsposten i fråga, som givetvis maste hava förslagsanslags natur,
icke begränsas till ett högsta belopp.

Kostnaden för övertidsarbete, där sådan förekommer, skulle, i enlighet
med vad för dylika fall blivit beträffande vissa andra verk bestämt,
 bestridas av den nämnda anslagsposten till avlöningar åt ickeordinarie
befattningshavare m. m.

Bland de särskilda bestämmelser, om vilka kommittén i det föl -

59

jande framställer förslag, innefattas i punkterna 9 och 10 föreskrifter i
fråga om dels ersättning för visst extra arbete beträffande ansvar för
handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning, dels arvode
för tjänstgöring å s. k. fast sjukvårdsavdelning. Bifalles förslaget i
dessa hänseenden, torde även sådan ersättning och sådant arvode böra
utgå av anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare
m. m.

Med ledning av uppgifter för åren 1920 och 1921 samt med hänsyn
till den höjning av avlöningsbelopp, som måste föranledas därav att
befattningshavare ej vidare skulle åtnjuta fria naturaförmåner utan
måste erlägga hyra för möblerade rum med värme och lyse m. m., har
kommittén ansett förslagsanslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare
ej kunna beräknas lägre än 1,090,000 kronor.

Till den ordinarie staten för hospital och asyler skulle naturligen
höra, förutom avlöningsstaten, även en omkostnadsstat för övriga ordinarie
utgifter för hospitals underhåll.

Beträffande denna omkostnadsstat har, på kommitténs uppdrag,
förste revisorn i medicinalstyrelsen Helge Burman gjort följande beräkning,
 mot vilken kommittén för sin del icke har någonting att erinra.

Till hospitals underhåll har såsom förslagsanslag anvisats
för år 1922 .............kronor 10,000,000

Av detta belopp beräknas åtgå till avlöningar i runt

tal.......................» 5,000,000

Sålunda skulle till övriga omkostnader återstå . . . kronor 5,000,000
Av allt att döma, och därest samma beräkningsgrund
för bestämmande av patientavgifterna, som tillämpats
de senaste åren, fortfarande kommer att tillämpas,
torde sistnämnda belopp icke behöva överskridas, utan
torde på detsamma någon besparing antagligen kunna
göras. Då därtill kommer, att statsverket, med tilllämpning
av löneregleringskommitténs förslag beträffande
avlöningsförhållandena för personalen, kommer

»

60

att tillföras en inkomst för hyror m. m. för bostäder,
vilkas upplåtelse nu utgår i form av naturaförmåner,
och denna inkomst bör tillgodoföras omkostnadsanslaget,
 så bör ovanstående belopp än ytterligare kunna
minskas. Nämnda inkomst kan approximativt beräknas
till 750,000 kronor och förenämnda besparing
till 250,000 kronor. Ovanstående anslag skulle sålunda
kunna minskas med............kronor 1,000,000

eller, med andra ord, till hospitals underhåll, oavsett
avlöningar, torde kunna beräknas ett förslagsanslag
av..................kronor 4,000,000

Det torde i förevarande sammanhang böra erinras, att enligt kungl.
kungörelsen den 22 juni 1921, med vissa föreskrifter i anledning av ny
definitiv lönereglering från och med år 1922 för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
 (sv. f. s. nr 453), de i avlöningsreglementets 26 och 27 §§
omförmälda kostnader (ersättningar för tjänsteresor in. m. ävensom ersättningar
för flyttningskostnader och därmed sammanhängande utgifter)
skola bestridas av vederbörande huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar
resp. flyttningsersättning, för så vitt ej resekostnads- och
traktamentsersättning för närvarande utgår av särskilt i staten för vederbörande
verk uppfört anslag, vilket ej är fallet beträffande hospital och
asyler.

Såsom i det föregående angivits, måste ock för hospital och asyler
finnas en särskild övergångsstat.

Utgifterna å densamma hava förslagsvis beräknats till 122,520
kronor.

Godtages vad kommittén sålunda i olika hänseenden föreslagit,
skulle staterna för hospital och asyler få följande utseende:

G1

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
..................

Yikariatsersättningar, förslagsanslag........

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in.,
förslagsanslag...............

7,000,000 kronor
225,000 »

1,090,000 »

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för hospitals underhåll, förslagsanslag 4,000,000 kronor

Summa förslagsanslag 12,315,000 kronor.

Övergångsstat.

Nuvarande

avlöning

Medelav-

löning.

Summa.

lägst.

högst.

1 köksförestånderska av 3:e graden.......

1,140

1,650

1,380

1,380

1 köksförestånderska av 3:e graden . .......

1,140

1,650

1,380

1,380

1 nattvakt..............

1,020

1,650

1,260

1,260

17 nattvakter..............

1,020

1,650

1,260

21,420

1 manligt biträde i trädgård och jordbruk..........

1,020

1,650

1,260

1,260

23 manliga biträden i trädgård och jordbruk .......

1,020

1,650

1,260

28,980

1 köksförestånderskans närmaste biträde.....

960

1,380

1,140

1,140

12 köksförestånderskornas närmaste biträden . . .

960

1,380

1,140

13,680

1 tvättförestånderskans närmaste biträde . . .

900

1,260

1,020

1,020

12 tvättförestånderskornas närmaste biträden.......

900

1,260

1,020

12,240

1 bageriförestånderskans närmaste biträde.......

900

1,260

1,020''

1,020

9 bageriförestånderskornas närmaste biträden........

900

1,260

1,020

9,180

1 sömmerska resp. väverska...........

900

1,260

1,020

1,020

27 sömmerskor och väverskor............

900

1,260

1,020

27,540

Summa förslagsanslag

—

—

—

122,520

Därtill komma natura- och andra förmåner i enlighet med avlöningsreglementet för sjukvårdsoch
ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka den 28 juni 1918.

62

Kostnadsberäkning.

Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som tillämpning
av kommitténs förevarande förslag till ny definitiv lönereglering
beträffande personalen vid statens hospital och asyler m. m. skulle kunna
anses medföra, tillåter sig kommittén meddela nedanstående uppgifter.

I riksstaten för år 1922 är för hospitalsstaten
uppfört, bland andra anslag, om vilka nu ej är fråga,

till hospitals underhåll förslagsanslag....... 10,000,000 kronor

Läggas därtill kostnaderna för

1) ålderstillägg åt läkar- och kontorspersonal vid

hospitalen, beräknade efter förhållandena år 1921 till
omkring.................... 20,000

2) tillfällig löneförbättring åt vissa ordinarie

tjänstemän, omkring............... 20,100 »______

erhålles en totalsumma av......... 10,040,100 kronor.

De av löneregleringskommittén framlagda nya
staterna, övergångsstaten däri inberäknad, sluta å ett

sammanlagt belopp av.............. 12,437,520

Oberäknat den kostnadsökning, som första året
för den nya avlöningsstatens tillämpning föranledes
av löneökningen vid övergång till efterskottsutbetalning
av hela avlöningen, skulle kommitténs förslag sålunda
kunna anses medföra en merkostnad av omkring . . 2,400,000 kronor.

Härvid har emellertid hänsyn ej tagits till dyrtidstillägg och de bestämmelser,
 i utjämningssyfte, som av riksdagen år 1921 vidtagits och
tilläventyrs även under följande ar kunna varda vidtagna beträffande
dyrtidstillägg för befattningshavare vid nvreglerade och dyrtidstillägg för
befattningshavare vid icke-nyreglerade verk.

63

Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer
kommittén, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1922 års riksdag

dels besluta, att avlöning sreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 januari 1923 äga tillämpning å befattningshavare
vid statens hospital och asyler;

dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckning
må under femte huvudtiteln införas följande:1

Avdelning

Avdelning

Verk och befattningar.

och löne-grad enligt

Verk och befattningar.

och löne-grad enligt

löneplanen.

löneplanen.

Femte huvudtiteln.

13 bokhållare...........

B 8

15 kassörskor...........

C 5

(manliga ....

B 4

Statens hospital och asyler.

8 kameralbiträden ! eller

(kvinnliga . . .

C 3

I. Läkarpersonal.

12 kanslibiträden.........

C 3

11 överläkare av l:a klass......

B 191 2

4 överläkare av 2:a klass......

B 18*

III. Sjukvårdspersonal.

1 läkare vid Visby hospital ....

B 16

18 uppsyningsman av l:a klass . . .

B 7

21 hospitalsläkare av l:a klass . . .

B 18

16 uppsyningsman av 2:a klass . . .

B 5

27 hospitalsläkare av 2:a klass ....

B 16

131 överskötare ...........

B 4

672 skötare ............

B 2

II. Kontorspersonal.

17 förestånderskor av l:a klass . . .

C 6

2 syssloman av l:a klass......

B 15

26 förestånderskor av 2:a klass . . .

C 4

7 syssloman av 2:a klass......

B 14

191 översköterskor.........

C 3

6 syssloman av 3:e klass......

B 13

761 sköterskor...........

C 2

1 Huru de i tjänsteförteckningen uppförda befattningshavarna äro avsedda att fördelas
på de särskilda anstalterna för sinnessjuka, framgår av den vid detta betänkande
fogade bilagan 3.

2 Jämte boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats,
 med skyldighet emellertid för överläkare att själv bekosta armatur och lampor.

64

Verk och befattningar.

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen.

Verk och befattningar.

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen.

IV. Ekonomipersonal.

9 chaufförer............

B 2

16 post- och stadsbud........

B 2

9 maskinmästare av l:a klass ....

B 7

15 eldare av l:a klass........

B 2

5 maskinmästare av 2:a klass ....

B 6 "

69 eldare av 2:a klass........

B 1

14 maskinister av l:a klass.....

B 5

26 föreståndare i stall, ladugård och

17 maskinister av 2:a klass.....

B 4

svinstall ............

B 1

27 hantverksföreståndare av l:a klass.

B 5

11 köksförestånderskor av l:a klass . .

C 4

85 hantverksföreståndare av 2:a klass.

B 4

4 köksförestånderskor av 2:a klass . .

C 3

14 trädgårdsmästare.........

B 5

14 tvättförestånderskor av l:a klass . .

C 3

11 befallningsman........

B 5

1 tvättförestånderska av 2:a klass . .

C 2

8 magasinsföreståndare.......

B 3

11 bageriförestånderskor.......

C 3

78 hantverkare...........

B 2

13 arbetsförestånderskor.......

C 3

dels godkänna följande särskilda bestämmelser att från och med den
1 januari 1923 lända till efterrättelse beträffande befattningshavare vid
statens hospital och asyler:

1. Såsom tillägg till 3 § i avlöningsreglementet skatt gälla, att överläkare
icke må utom hospital och asyl samt läkaren vid Visby hospital icke
utom Visby stad utöva enskild praktik mot betalning, utom vad rör nervetter
sinnessjukdomar.

2. Vid bestämmande av vikariatsersättning enligt de i 19 § 1 mom.
i avlöningsreglementet angivna grunder skall överläkarbefattning av l:a
klass anses lika med befattning i lönegraden B 20 och överläkarbefattning
i 2:a klass lika med befattning i lönegraden B 19.

3. Överläkare äger, utan hinder av föreskrifterna i 22 § a) och b)
i avlöningsreglementet, åtnjuta fri bo ställsvåning med bränsle ävensom elektrisk
belysning, där sådan anordnats, med skyldighet emellertid att själv
bekosta armatur och lampor.

Jämte de närmare föreskrifter, som åro eller varda meddelade rörande
boställslägenhetens begagnande, skatt dock även beträffande överläkare gälla
vad i nämnda 22 § c) och d) finnes för innehavare av tjänstebostad eller,
om han avlidit, hans dödsbo föreskrivet angående avträdande av bostad samt

i fråga om upplåtande av nödigt utrymmme i bostaden för vikarie eller
efterträdare.

Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes
för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre
tid än ett år i följd, skall lian vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens
omprövning, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner
mot en kontant ersättning till det belopp, som Kung!. Maj:t finner
skäligt.

4. Då åt befattningshavare bland hospital spersonalen, mot ersättning
i behörig ordning, anvisas tjänstebostad, skola de i 22 § i avlöning sreglementet
givna eller avsedda föreskrifter lända till efterrättelse vare sig bostaden
år försedd med möbler och sängkläder eller ej.

5. De i 23 § i avlöningsreglementet innefattade bestämmelser i fråga
om bränsle skola, beträffande andra befattningshavare vid hospital och asyler
än överläkare, tillämpas, då för tjänstebostad erforderligt lyse tillhandahålles
befattningshavare.

6. Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost
in natura, dock äger direktionen, när skäl därtill föreligga, medgiva honom
att själv■ sörja för sitt kosthåll.

Gift befattningshavare handhave själv sitt kosthåll; vare dock skyldig
att mottaga kost in natura från anstalten i fall, dä sådant enligt direktionens
beprövande finnes av omständigheterna påkallat.

För mottagen kost har befattningshavaren att utgiva gottgörelse medelst
avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser,
som fastställas av Kungl. Maj:t.

7. Verkställes vid anstalten tvätt för befattningshavares enskilda räkning,
 skall befattningshavaren därför utgiva ersättning i enlighet med grunder,
 som medicinalstyrelsen äger bestämma.

8. Befattningshavare, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna under
avdelning B eller 1—6 lönegraderna under avdelning C enligt avlöningsreglementets
9 §, må även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall
i tjänsten erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på vederbörande
hospitals bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik
vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall betalas av hospitals medel under

9—212742. Lönereyleringslcommitténs bet. LXV.

66

tid, då befattningshavaren åtnjuter oavkortad lön; och ma även andi a inom
hospital eller asyl boende befattningshavare i händelse av sjukdom därstädes
kostnadsfritt åtnjuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen kan
dem vid anstalten beredas; allt emellertid enligt av Kungl. Maj:t meddelade
närmare bestämmelser.

9. Har åt annan befattningshavare bland sjukvårdspersonalen än överskötare
eller översköterska ombetrotts att särskilt ansvara fou handhavandet
av sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning vid tillfälligt förfall för överskötare
eller översköterska och vid tider, då överskötare eller över sköter ska
med stöd av fastställd arbetstidsordning är fri från tjänstgöring å avdelningen,
 må för sådant extra arbete ersättning utgå enligt grunder, som fastställas
av Kungl. Maj:t.

10. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgar till befattningshavare
bland sjukvårdspersonalen särskilt arvode, beräknat efter 180 kronoi föi åi,

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i punkterna
9 och 10 i nyssberörda särskilda bestämmelser, må bestridas av anslag
till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m.;

dels besluta, att för överläkare av l:a klass skall gälla samma särskilda
pensionsunderlag som för tjänstemän, tillhörande lönegraden B 20 i
förenämnda avlöningsreglemente, eller 6,996 kronor, samt för överläkare av
2:a klass samma särskilda pensionsunderlag som för tjänstemän, tillhörande
lönegraden B 19, eller 6,684 kronor, och att i följd därav pensionsavgiften
skall, för år räknat, utgå för överläkare av l:a klass med 420 kronor och
för överläkare av 2:a klass med 399 kronor;

dels ock godkänna det av kommittén framlagda förslag till stater för

hospital och asyler.

<57

inlaga 1.

Förteckning

å

till 1902 års löneregleringskommitté inkomna handlingar i ärendet
rörande reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal
vid statens hospital och asyler.

Kungl. remiss den 24 januari 1919 å

1) medicinalstyrelsens skrivelse den 9 november 1918 angående ändring i
avlöningsstaterna för personalen vid statens hospital och asyler m. m. (med tillhörande
handlingar),

2) styrelsens skrivelse den 17 december 1918 angående en framställning
från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän (med tillhörande handlingar),

3) civildepartementets skrivelse den 20 januari 1919 i anledning av en
framställning från svenska hospitalspersonalens förbund.

_ Med denna remiss överlämnades tillika av kommittén vid föregående behandling
av ärendet prövade handlingar.

För att tagas i övervägande vid avgivandet av det genom ovanberörda
remiss infordrade yttrandet hava till kommittén genom kungl. remisser eller remisser
från vederbörande statsdepartement följande framställningar överlämnats
nedannämnda dagar:

den 1 mars 1919 från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän;
den 5 och 18 mars 1919 från vissa förste skötare;
den 18 mars 1919 från svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;
den 7 juli 1919 från maskinmästare vid hospitalen;

den 3 september 1919 från medicinalstyrelsen angående en av sköterskor vid
statens anstalter för sinnessjuka gjord framställning rörande förlängd semesterledighet; den

19 september 1919 från svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;

den 1 oktober 1919 från hospitalens uppsyningspersonals förening;

den 10 oktober 1919 från överläkare vid hospitalen;

den 14 oktober 1919 från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän;

den 14 oktober 1919 från svenska hospitalspersonalens förbund;

den 3 november 1919 från hospitalens förste skötarepersonals förening;

den 25 oktober 1920 från samma förening;

den 8 december 1920 från föreningen för maskinmästare och maskinister
vid statens hospital;

68

den 10 december 1920 från svenska hospitalspersonalens förbund och svenska

hospitalens ekonomipersonals förbund;

den 22 januari 1921 från hantverksföreståndaren av andra graden vid Lunds

hospital och asyl Gr. Forsberg; .

den 1 februari 1921 från hospitalens förste skötarepersonals förening;
den 28 februari och 3 mars 1921 från föreningen hospitalsförvaltningens

tjänstemän,^ fr§,n svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;

den 11 maj 1921 från medicinalstyrelsen i vad angår överinspektörens för
sinnessjuk vår den i riket löneförmåner;

den 20 maj 1921 från psykiatriska föreningen;

den 1 juni 1921 från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän; samt
den 9 september 1921 från medicinalstyrelsen angående ändring i antalet
av vissa befattningshavare vid statens anstalter för sinnessjuka.

Vidare hava till kommittén genom medicinalstyrelsen eller direkt inkommit
framställningar från

1) svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;

2) sagda förbunds avdelning X i Lund; . .

3) avd. VI av svenska hospitalspersonalens förbund och Uppsala-avdelningen
av samma förbund;

4) hospitalens uppsyningspersonals förening;

5) .hospitalens förste skötarepersonals förening;

6) sagda förenings avd. 2 i Säter;

7) vissa förste skötare vid hospital;

8) förestånderskan vid Växjö hospital Sandra Enquist;

9) föreningen för maskinmästare och maskinister vid statens hospital;

10) maskinmästare vid hospitalen;

11) vissa befallningsman vid hospitalen;

12) sysslomannen vid Uppsala hospital och asyl O. T. Nordsjö;

13) sjukskötaren vid Vadstena hospital och asyl W. Svensson; samt

14) hantverksföreståndare av andra graden vid Säters hospital.

Utlaga 2.

Transumt

av

avlöningsreglemente den 22 juni 1921 för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

9 §•

Löneplan.

Avdelning'' A. För manliga tjänstemän i cliefs- eller därmed jämförlig ställning.

70

Avdelning B. För andra manliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp.

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

Q.

1

kr.

1,980

kr.

2,070

kr.

2,160

kr.

2,250

kr.

2,340

kr.

2,430

kr.

2,520

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

l:a lönegraden ......

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144 !

’

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676 :

.

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832 1

j 3:a lönegraden......

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300 1

O

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988 |

| 3:e lönegraden......<

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

i

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988 |

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144 :

4:e lönegraden......

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

5:e lönegraden......<

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

; 6:e lönegraden......;

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

71

Lönegrad.

Lönc-

klas8.

Ort

h g r

n p p.

A.

B.

C.

B.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

Z:e lönegraden ......

.12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

1 13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4.260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

|

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

8:e lönegraden......

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5.118

5,304

5,490

5,676

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

9:e lönegraden......

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

10:e lönegraden......

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

*

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

14

4.260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

ll:e lönegraden......

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

IT

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

1 18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

I2\e lönegraden......,

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

72

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp.

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

17

kr.

5,160

kr.

5,370

kr.

5,580

kr.

5,790

kr.

6,000

kr.

6,210

kr.

6,420

13:e lönegraden.......

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

14:e lönegraden.......

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

x

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

15:e lönegraden.......

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

16:e lönegraden.......

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

17:e lönegraden.......

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

18:e lönegraden......J

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

'' 9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

|

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

19:e lönegraden......t

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

! |

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

73

Lönegrad.

20:e lönegraden

Löne -

klass.

tåg

P P -

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

Avdelning C. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp.

---

A.

B.

C.

D.

1 K

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,440

1,500

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

l:a lönegraden .......

2

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

3

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160 |

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

2:a lönegraden.......

5

1,920

1,983

2,046

2,109

2,172

2,235

2,298

6

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574 :

3:e lönegraden.......

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

|

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

4:e lönegraden......J

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850 i

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204 |

[

U

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

5:e lönegraden......''

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

10—212742. Löneregler

14

ngskomn

3,210

litténs bet.

3,312 |
LXV.

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

74

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

•

kr.

kr.

kr.

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3.414

3,510

3,606

ii:e lönegraden......

14

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

1

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

.

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

16

3,600

3,714

3,828

3,942

4,056

4,170

4,284

7:e lönegraden.......

17

3,810

3,927

4,044

4,161

4,278

4,395

4,512

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

19

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

8:e lönegraden.......

20

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

5,100

5,220

21

| 4,800

4,920

5,040

5,160

5,280

5,400

5,520

75

Bilaga 3.

Fördelning å de särskilda anstalterna för sinnessjuka av de i
tjänsteförteckning upptagna befattningshavare.

I. Läk,-u-personal.

Överläkare av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,
Lund 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 11.

Överläkare av 2:a klass.

Nyköping 1, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 4.

Läkare vid hospital.

Visby 1.

Hospitalsläkare av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 2, Vadstena 2, Växjö 1, Västervik 2,
Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg 2, Kristinehamn 2, Säter 2, Östersund 1, Piteå 1

Hospitalsläkare av 2:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 4, Strängnäs 2, Vadstena 2, Växjö 2, Västervik 2,
Lund 4, Göteborg 1, Vänersborg 2, Kristinehamn 2, Säter 2, Härnösand 1, Östersund
2 = 27.

II. Kontorspersonal.

Sysslomän av l:a klass.
Uppsala 1, Lund 1 = 2.

Sysslomän av 2:a klass.

Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1,
Östersund 1 = 7.

76

Syssloman av 3:e klass.

Stockholm 1, Nyköping 1, Växjö 1, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 6.

Bokhållare.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,
Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Pitea
1 = 13.

Kassörskor.

Stockholm 1, Uppsala 1, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1,
Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand
1, Östersund 1, Piteå 1 = 15.

Kameralbiträden (manliga eller kvinnliga).

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Vänersborg 1,
Kristinehamn 1, Säter 1 = 8.

Kanslibiträden.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,
Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 12.

III. Sjukvårdspersonal.

Manliga.

Uppsyningsmän av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 2, .Västervik 2,
Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn<1, Säter 2, Östersund 1, Pitea
1 = 18.

Uppsyningsmän av 2:a klass.

Uppsala 2, Nyköping 1, Vadstena 1, Västervik 2, Malmö 1, Lund 2, Vänersborg
1, Kristinehamn 1, Säter 2, Härnösand 1, Östersund 1, Piteå 1 = 16.

Överskötare.

Stockholm 2, Uppsala 12, Nyköping 4, Strängnäs 7, Vadstena 12, Växjö 10,
Västervik 11, Visby 1, Lund 12, Göteborg 6, Vänersborg 11, Kristinehamn 11,
Säter 15, Härnösand 5, Östersund 6, Piteå 6 = 131.

77

Skötare.

Stockholm 20, Uppsala 75, Nyköping 17, Strängnäs 20, Vadstena 41, Växjö
51, Västervik 72, Visby 5, Malmö 6, Lund 55, Göteborg 26, Vänersborg 72,
Kristinehamn 56, Säter, 72, Härnösand 14, Östersund 39, Piteå 31 = 672.

Kvinnliga.

För estunder skår av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 2, Vadstena 1, Växjö 2, Västervik
1, Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1,
Piteå 1 = 17.

Förestånderskor av 2:a klass.

Uppsala 3, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 2, Växjö 3, Västervik 2,
Visby 1, Malmö 1, Lund 2, Göteborg 2, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 2,
Härnösand 2, Östersund 1, Piteå 1 = 26.

Över sköterskor.

Stockholm 8, Uppsala 18, Nyköping 5, Strängnäs 13, Vadstena 16, Växjö 5,
Västervik 17, Visby 1, Lund 21, Göteborg 10, Vänersborg 17, Kristinehamn 18,
Säter 17, Härnösand 6, Östersund 11, Piteå 8 = 191.

Sköterskor.

Stockholm 29, Uppsala 112, Nyköping 14, Strängnäs 20, Vadstena 57,
Växjö 31, Västervik 70, Visby 7, Malmö 8, Lund 92, Göteborg 40, Vänersborg 70,
Kristinehamn 59, Säter 60, Härnösand 19, Östersund 49, Piteå 24 = 761.

IV. Ekonoinipersonal.

Manliga.

Maskinmästare av l:a klass.

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Vänersborg 1,
Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 9.

Maskinmästare av 2:a klass.

Stockholm 1, Växjö 1, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 5.

Maskinister av l:a klass.

Uppsala 2, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,
Lund 1. Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå
1 = 14.

78

Maskinister av 2:a klass.

Stockholm 2, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 2, Västervik 1,
Malmö 1, Lund 2, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund
1, Piteå 1 = 17.

Hantverksföreståndare av l:a klass.

Uppsala 3, Strängnäs 3, Vadstena 3, Västervik 3, Lund 3, Vänersborg 3,
Kristinehamn 3, Säter 3, Östersund 3 = 27.

Hantverksföreståndarc av 2:a klass.

Stockholm 4, Uppsala 7, Nyköping 4, Strängnäs 6, Vadstena 6, Växjö 6,
Västervik 6, Lund 5, Göteborg 7, Vänersborg 8, Kristinehamn 5, Säter (i, Härnösand
3, Östersund 5, Piteå 7 = 85.

Trädgårdsmästare.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,
Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamu 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund
1, Piteå 1 — 14.

Befallning smän.

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1. Göteborg
1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 — 11.

Magasinsföreståndare.

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Vänersborg 1, Säter 1,
Östersund 1, Piteå 1 = 8.

Hantverkare.

Uppsala 10, Strängnäs 7, Vadstena 6, Växjö 5, Västervik 8, Lund 11, Göteborg
1, Vänersborg 9, Kristinehamn 5, Säter 10, Östersund 4, Piteå 2 = 78.

Chaufförer.

Uppsala 1, Västervik 2, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1. Kristinehamn 1,
Säter 1, Östersund 1 = 9.

Post- och stadsbud.

Stockholm 1, Uppsala 1, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1,
Västervik 1, Malmö 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1,
Härnösand 1, Östersund 1, Piteå 1 = 16.

79

ridare av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Visby 1, Lund
1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 2, Östersund 1, Piteå 1 = 15.

Eldare av 2:a klass.

Stockholm 4, Uppsala 9, Nyköping 2, Strängnäs Ö, Vadstena 4, Växjö 3,
Västervik 6, Malmö 1, Lund 7, Göteborg 3, Vänersborg 5, Kristinehamn 5, Säter
4, Härnösand 2, Östersund 4, Piteå 4 = tJ9.

Föreståndare i stall, ladugård eller svinstall.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 1, Vadstena 2, Växjö 2, Västervik 2,
Lund 3, Göteborg 1, Vänersborg 3, Kristinehamn 3, Säter 3, Östersund 1, Piteå

A = Jj O.

Kvinnliga.

Köksförestånderskår av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1,
Goteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 11.

Köksförestånderskor av 2:a klass.
Nyköping 1, Växjö 1, Härnösand 1, Piteå 1=4.

Tvättförestånderskor av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1. Växjö 1, Västervik 1.
Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund
1, Piteå 1 = 14.

Tvättfärestånd erska av 2:a klass.

Nyköping 1 = 1.

Bag eriförestånder skor.

Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg
1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 11.

Arbetsförestånderskor.

Uppsala 2, Strängnäs 1. Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Göteboro- 1
Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 2, Östersund 1, Piteå 1 = 13.

80

Särskilda yttranden.

Utdrag av protokoll, hållet hos 1902 års löneregleringskommitté
den 31 oktober 1921.

Närvarande: Herr ordföranden samt herrar
Ekman, August Nilsson, Bernhard Nilsson,
Edbom och Stenbeck ävensom representanterna
för personalen vid statens hospital och asyler,
överläkaren E. K. Lauritzen, sysslomannen
O. T. Nordsjö, sjukskötaren W. Svensson och
hantverksföreståndaren C. E. Mobert.

§ 2.

Företogs till behandling frågan om ny definitiv lönereglering för
personalen vid statens hospital och asyler; och beslöt kommittén att med
underdånig skrivelse denna dag avgiva utlåtande i ämnet.

I detta ärende avgåvos de särskilda yttranden, som finnas återgivna
här efteråt:

av herr Lauritzen, som anförde:

»Beträffande läkarnes vid hospitalen avlöning har psykiatriska föreningen
i sin i kommittébetänkandet refererade underdåniga framställ -

81

ning av den 18 maj 1921 påvisat, att eu höjning av denna avlöning är
i sinnessjukvårdens intresse av nöden, för att icke eu tillfredsställande
rekrytering av nämnda läkarekår må äventyras. Föreningen har därvid
livligt betonat otillräckligheten särskilt av överläkarnes avlöning och föreslagit
en placering av dessa tjänster i lönegraden B. 20 med bibehållna
naturaförmåner och därutöver årliga arvoden av 2,000 kronor vid de
större hospitalen och 1,500 kronor vid de mindre.

Jag har inför kommittén i första hand förordat detta förslag.

Men även om man för överläkarne blott avser en med den nuvarande
avlöningen jämställd placering, synes mig den av kommittén
föreslagna vara för låg, i jämförelse med vad som av statsmakterna fastställts
för nuvarande 3:e gradens tjänstemän inom den centrala administrationen,
 med vilka överläkarne vid de större hospitalen hittills varit
. likställda ifråga om kontant avlöning, om man bortser från ett ortstillägg
för de förra i Stockholm av 600 kronor.

Detta framträder isynnerhet ifråga om de överläkartjänster, som
komma att placeras i de lägre ortsgrupperna. Under det att sålunda en
3:e gradens tjänsteman i Stockholm får en begynnelselön, som med 1,400
kronor överstiger den nuvarande, ortstillägget inberäknat, skulle motsvarande
siffra för överläkaren vid Växjö hospital enligt kommitténs förslag
bliva endast 320 kronor. Och då ifrågavarande överläkartjänster skulle
komma i relativt låga ortsgrupper, nämligen 1 i B-gruppen, 3 i C-gruppen,
3 i D-gruppen och 3 i E-gruppen, bleve deras placering i den nya löneskalan
enligt kommitténs förslag avgjort ogynnsam i förhållande till den
ställning i avlöningshänseende, de för närvarande intaga, så mycket mera
som ortsgrupperingen beträffande överläkartjänsterna på grund av naturaförmånernas
bibehållande icke innebär fullt samma rättvisa i avlöningens
avvägande tjänsterna emellan som beträffande övriga befattningar, till
nackdel för de i de lägre ortsgrupperna placerade överläkartjänstema.

Endast ifråga om överläkaren vid Stockholms hospital, vilken av
kommittén föreslagits placerad i samma lönegrad, B 19, som överläkarne
vid de större hospitalen, ''överläkare av l:a klass’, skulle den tidigare
proportionen mellan dessa överläkares och 3:e grads tjänstemännens avlöning
bibehållas.

11—212742. Lönereglei''ingskommittcns bet. LXV.

82

På o-rund av det anförda anser jag, att, då avlöningsförhöjning i
eldighet med psykiatriska föreningens förslag icke vunnit kommitténs
förord, överläkarne vid de större hospitalen i Uppsala, Strängnäs, Vadstena
’ Västervik, Växjö, Lund, Vänersborg, Kristinehamn, Säter och
Östersund bort placeras som överläkare av l:a klass i lönegraden B. 20
och vid de mindre hospitalen i Stockholm, Nyköping, Göteborg, Härnösand
och Piteå som överläkare av 2:a klass i lönegraden B. 19, samtliga,
såsom av kommittén föreslagits, med bibehållna naturaförmåner.

Ja- förutsätter därvid, att överläkaren vid Stockholms hospital förmedelst
°sin avlöning jämväl såsom professor vid Karolinska institutet i
allt fall erhåller den högre avlöning än övriga liospitalsöverläkare, vilken

utan tvivel bör tillkomma honom.

Beträffande placeringen av övrig personal i löneskalan finnei jag

densamma i åtskilliga fall väl låg, men har, närmast på grund av svårigheten
att inom ramen av den givna gradskala!! uppnå en fullt rättvis
inbördes placering av befattningarne, ansett mig hora inskränka mig ti
att för dels sysslomännen, dels skötarne påyrka uppflyttning i närmast
högre lönegrad än den av kommittén föreslagna»;

av herr August Nilsson, som yttiade.

»Beträffande överläkarnes placering i lönegrad instämmer jag i det
av herr Lauritzen avgivna särskilda yttrandet så till vida, att jag anser,
att överläkarne i Uppsala, Strängnäs, Vadstena, Växjö, Västervik, Lund,
Vänersborg, Kristinehamn, Säter och Östersund böra placeras i tjugonde
lönegraden och att överläkarna i Stockholm, Nyköping, Göteborg, Härnösand0
och Piteå böra placeras i nittonde lönegraden. Dessa tjänstemäns
vetenskapliga kompetens och verksamhet samt deras vittomfattande och
maktpåliggande administrativa ämbetsutövning gör en sådan placeringfullt
berättigad, varjämte hänsyn till den bekymmersamma rekryteringen
är ägnad att göra eu placering enligt kommitténs förslag, som innebaren
relativ sänkning av överläkarnas lönenivå, än mera betänklig. Ävenledes
finner jag det skäligt, att samtliga överläkare pensioneras efter

tjugonde lönegraden.»

83

av herr Nordsjö, som anförde:

>1 föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemäns framställning den
2ö maj 1921 rörande den förestående löneregleringen har påvisats, att
av föreningen föreslagen placering av sysslomännen i löneskalan — 16:e,
lo:e och 14:e lönegraderna — är väl berättigad, och att en lägre placering,
 med hänsyn till penningvärdets fall oavsett kristiden, skulle innebära
försämring av den ekonomiska ställning, sysslomännen tilldelats vid
de större anstalternas tillkomst, eu försämring så mycket mer oförtjänt,
da dessa tjänstemäns arbetsbörda under tiden i hög grad ökats och då
befattningshavare i likvärdig ställning vid andra statens verk och inrättningar,
 där lönereglering genomförts enligt de principer, som nu skola
tillämpas för hospitalspersonalen, ej blott kompenserats för penningvärdets
fall under samma tid, utan även i de flesta fall erhållit avsevärd
förbättring i sin ekonomiska ställning.

Oaktat dessa förhållanden och trots i tidigare uttalanden såväl av
samtliga hospitalsdirektioner som av kungl. medicinalstyrelsen (den 28
juni 1917) och löneregleringskommittén (den 24 april 1918) framhållits
den ekonomiska betydelsen för staten av att sysslomanstjänsterna kunna
besättas med verkligt dugande krafter och att avlöningen till dessa befattningar
därför ej bör sättas för lågt, har kommittén ej ansett sig kunna
godtaga föreningens förslag, utan tillstyrkt att dessa tjänster hänföras
till respektive 15:e, 14:e och 13:e lönegraderna.

Kommittén har därvid erinrat, hurusom i den centrala statsförvaltningen
endast ett mindretal av nuvarande andra normalgradens
tjänstemän hänförts till 16:e lönegraden, under det att det stora flertalet
upptagits i 15:e lönegraden. Detta förhållande synes mig ej tala mot
föreningens förslag, utan fastmer stödja detsamma, som blott hänför
tjänsterna vid de båda största anstalterna till 16:e graden och de övriga
7, det stora flertalet, inom den nuvarande högre lönegruppen, vars syssloman
i betraktande av deras naturaförmåner i avlöning shänseende varit jämnställda
med tjänstemän i andra normalgraden, till 15:e lönegraden. I varje
fäll motiverar detta förhållande ej uppförandet av de nämnda 7 sysslomännen
i 14:e lönegraden.

"Vidare erinrar kommittén, att kamrerarna vid det stora central -

84

fängelset å Långholmen och vid den betydande tvångsarbetsanstalten vid
Svartsjö hava upptagits i 14:e lönegraden. Även om dessa anstalter i
och för sig äro stora och betydande, äro de det knappast i jämförelse
med de större hospitalen, även om jag därvid ej räknar med de allra
största av dessa, de i Uppsala och Lund, vilket i viss mån framgar av
följande sammanställning, där jag använt mig av uppgifter för år 1919,
de senaste för mig tillgängliga från fångvården.

Mede

1 t a 1

På år 1919
belöpande

patienter per

fångar per

utgifter

dag 1919

dag 1919

Medeltal inom grupp hospital, vars sysslomän skulle
tillhöra klass 2...............

818

1,463,717: 4 L

Centralfängelset ä Längholmen..........

—

645

1,064,835: 43

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.........

229

274,355: 95

Men härtill kommer, att dessa av kommittén åberopade rent kamerala
tjänster ifråga om tjänstgöringens art ej äro jämförbara med
sysslomansbefattningen vid ett större hospital, där de kamerala göromålen
blott äro en mindre del av sysslomannens tjänsteåligganden och dennes
viktigaste uppgifter äro förvaltningsgöromål, som vid de ifrågavarande
anstalterna å Långholmen och Svartsjö utföras av direktörerna.

Den av föreningen föreslagna placeringen är även i avseende å
skillnaden mellan avlöningsbeloppens storlek i de olika lönegraderna
bättre avvägd än den av kommittén förordade. Den senare innebär
särskilt för sysslomän av blivande klass 2 en stor besvikelse, då densamma,
 på grund av skillnaden i dyrtidstillägg och pensionsavgifter å
nuvarande och nyreglerade löner samt förlusten av fria bostäder med
bränsle och lyse, i stället för att medföra en löneförbättring skulle åstadkomma
en ytterligare försämring av dessa befattningshavares avlöningsförmåner.

Då det även i statens eget intresse är av vikt, att sysslomännen
erhålla en ekonomiskt oberoende ställning, böra dessa a löneskalan bliva
placerade i enlighet med föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemäns

85

förslag. Denna min mening har ock inför kommittén vnnnit kraftigt
understöd av läkarepersonalens representant, överläkaren E. Lauritzen.
Är det emellertid ej möjligt att ernå denna placering, hemställes, att
samtliga syssloman inom nuvarande högsta gruppen, utan att uppdelas
på sätt föreningen föreslagit, måtte hänföras till 15:e lönegraden samt
övriga syssloman till 14:e graden.

I en framställning i lönefrågan år 1914 anhöll meranämnda förening,
 att sysslomännens tjänstetitel måtte ändras till ''hospitalsintendent’.
Löneregleringskommittén framhåller i sitt föreliggande betänkande, att
flertalet hospitalsdirektioner avstyrkte denna titelförändring, medicinalstyrelsen
likaså, samt att kommittén i sitt betänkande den 24 april 1918
för egen del fann några bärande skäl till förändringen ej anförda och
därför ansåg titeln syssloman böra bibehållas.

Sedermera har emellertid föreningen i underdånig skrivelse till
Konungen den 29 augusti 1919 upprepat sin tidigare hemställan i titelfrågan
och därvid ingående belyst de förhållanden, som föranlett framställningen.
 Då föreningen tillmäter denna fråga stor betydelse, och de
sakskäl, vilka förebragts i sistnämnda framställning, ej blivit prövade av
kungl. medicinalstyrelsen, varest föreningen tror sig hava anledning nu
kunna förvänta större förståelse än vid behandlingen av 1914 års kortfattade
framställning, får jag hemställa, att förenämnda skrivelse av den
29 augusti 1919 före frågans avgörande måtte underställas prövning av
såväl medicinalstyrelsen som av sakkunnige för verkställande av revision
av stadgan angående sinnessjuka m. m.

Beträffande bokhållare av l:a graden anför löneregleringskommittén
i sitt ovannämnda betänkande den 24 april 1918 (sid. 150) följande:
''Vad då först beträffar bokhållare av l:a graden, torde, med hänsyn till
fordringar på utbildning och tjänsteverksamhet, det kunna anses till
fyllest, om de avlönas med samma belopp som assistenter vid strafffängelser,
 vilkas kontanta avlöning utgöres av 2,100 kronor med två
ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år’. Denna avlöning blev även
fastställd för dessa bokhållare, vilka, i likhet med assistenter vid strafffängelser,
 från och med år 1919 tillerkändes tillfällig löneförbättring med

86

525 kronor. Om man bortser från att hospitalen äro mycket större anstalter
än straffängelserna, synes mig, just med hänsyn till tjänsteverksamhetens
beskaffenhet, jämnställandet av dessa tjänstemän lämpligt och
lyckligt valt, och har även föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän
hemställt, att dessa bokhållare måtte hänföras till 9:e lönegraden, som
av innevarande års riksdag bestämts för ifrågavarande assistenter.

Att efter blott 3 år frångå konsekvenserna av ovan citerade uttalande
och nu föreslå dessa bokhållares hänförande till 8:e lönegraden,

’motsvarande vid kommunikationsverken placeringen av manlig postexpeditör,
 förrådsbokhållare vid telegrafverket samt manlig kontorsskrivare
vid statens järnvägar och vattenfallsverk’, synes mig obilligt. Dessa senare
tjänstemäns åligganden äro ej så omfattande som förste bokhållarens
vid ett hospital, vilken måste vara förtrogen med ej blott samtliga kamerala
göromål å kontoret utan även, för att kunna funktionera såsom
sysslomannens ställföreträdare, med de förvaltningsgöromål, som åligga
denne. Enligt min uppfattning är det därför rättvist, att bokhållare av
l:a graden fortfarande jämställas med lägsta gradens assistenter vid
fångvården och sålunda uppföras i 9:e lönegraden.

Kommitténs förslag ifråga om placeringen av kassörskor samt kvinnliga
bokhållare av 2:a graden och skrivbiträden skulle, i händelse av
fastställelse, med hänsyn till de nuvarande naturaförmånerna och det
mindre dyrtidstillägget å nyreglerade löner, såväl relativt som absolut,
innebära en sänkning av de avlöningsförmåner, som av 1919 års riksdagtillerkänts
dessa befattningshavare. De erhöllo nämligen då samma kontanta
avlöning som kvinnliga biträden av respektive 3:e och 2:a graderna
inom den civila statsförvaltningen, av innevarande års riksdag uppförda
i C 5 resp. C 3, samt åtnjuta dessutom fri möblerad bostad med bränsle
och lyse samt fri tvätt. Då det är rimligt, att förlusten av dessa naturaförmåner
i någon mån ersättes, böra kassörskor och skrivbiträden i enlighet
med föreningens förslag uppföras i C 6 resp. C 4, till vilken sistnämnda
lönegrad jämväl kvinnliga bokhållare av 2:a grad böra hänföras,
då kommittén ej ansett sig kunna tillstyrka, att samtliga dessa tjänster
förbehållas manliga tjänstemän.

87

Manliga innehavare av samma bokhållaregrad, vilka enligt föreningens
mening böra uppföras i B 6, har kommittén hänfört till B 4
samt därjämte förordat en ytterligare försämring i de nuvarande bokhållames
av 2:a graden ställning genom sitt förslag, att dessa skola benämnas
kameralbiträden. Därmed skulle degraderingen av den ene av
de större hospitalens tvenne bokhållare bliva fullständig. Man måste få
den uppfattningen, att kommittén föreslagit denna titelförändring för att
kunna placera bemälde befattningshavare så lågt å löneskalan som skett.
Detta förslag kan jag ej biträda, enär det numera måste ställas stora
fordringar även på dessa tjänstemän, vilka, särskilt vid de största anstalterna,
 måste utföra självständigt arbete i stor omfattning, och då för
dem gälla avsevärt högre kompetensfordringar än för av kommittén åberopade
kontorsbiträden vid statens järnvägar, utan anser jag, att manliga
bokhållare av 2:a graden med oförändrad titel böra uppföras i B (i.

Maskinmästare av l:a graden har av kommittén hänförts till samma
lönegrad som uppsyningsman av l:a graden, B 7, samt maskinmästare
av 2:a graden till lönegrad B 6. Maskinisten vid Stockholms stads sinnessjukhus
vid Långbro, motsvarande maskinmästare av l:a graden, är
placerad tre grader högre än uppsyningsmannen därstädes. Maskinmästarne
synas mig, med hänsyn till dessa tjänstemäns utbildning —
numera fordras i allmänhet övermaskinistexamen — till de stora ekonomiska
värden, som av dem handhavas, samt till deras ansvar för anstalternas
omfattande maskinella drift, ej böra placeras lägre än i B 8 resp. B 7.»

av herr Svensson, som avgav följande yttrande:

»l:o) Rörande den till avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen.

Då hospitalspersonalen av 1918 års riksdag uppfördes på ordinarie
stat, företogs en uppdelning av sjukvårdspersonalen i två olika grupper
nämligen skötare respektive sköterska samt l:a skötare respektive l:a
sköterska.

Från de personalgrupper, som jag närmast representerar, har gjorts
gällande, att denna uppdelning ur flera synpunkter anses otillfredsstäl -

88

lande, och från Sv. Hospitalspersonalens förbund har ju också framställning
gjorts i syfte att en sammanslagning av sagda personalgrupper
borde ske.

Denna personalens uppfattning delar jag till fullo, och som skäl
härför tillåter jag mig anföra, att mångårig erfarenhet såsom skötare
givit mig den uppfattningen, att det för såväl personalen själv som ur
ren sjukvårdssynpunkt vore lyckligare med endast en grupp av skötare
respektive sköterska, vilka då borde erhålla eu så grundlig och allsidig utbildning,
 så att de kunde utföra allt arbete inom en sjukavdelning, som
ej fordrar läkarekompetens. Ty, att endast giva grundlig utbildning åt
en eller två på varje avdelning, anser jag vara meningslöst på grund av,
att varje skötare och sköterska bör i rätta ögonblicket kunna ingripa och
handla på rätta sättet i varje särskilt fall. Dessutom är vår tjänstgöring
ordnad så, att samma personal ej kan vara närvarande på en avdelning
samtidigt.

I löneregleringskommitténs motivering för bibehållande av uppdelning
av sjukvårdspersonalen i två grupper anföres bland annat, att en
utbildning av all personal skulle vara ett obehövligt och kostsamt arbete.
 Vad det förra beträffar, så torde det inte ur sjukvårdssynpunkt
vara obehövligt, att giva personalen en sådan utbildning, att den på ett
rätt sätt kan fylla de uppgifter och fordringar, som ställas på en god
sinnessjukvårdare.

Vad så kostnadsfrågan beträffar, så torde det inte behöva medföra
så stora merutgifter, tv enligt nuvarande utbildningsplan för l:a skötarepersonalen
avser ju kursen för densamma eu utbyggnad av elevkursen,
och är denna senare den mest kostsamma.

Genom eu sammanslagning utav sagda kurser, skulle troligen kostnadsökningen
icke bliva så synnerligen stor, och de merutgifter, som
möjligen skulle förekomma, uppvägas ju av den högre utbildningen, som
odelat kommer sinnessjukvården till godo. Vidare anför kommittén, att
det bör strävas efter att i sinnessjukvården få personer anställda, som
erhållit förutgående utbildning i vård av kroppsligt sjuka. Däremot har
jag intet att invända, men vill dock påpeka, att detta nära nog uteslutande
gäller den kvinnliga personalen, ty det är så gott som uteslutet

89

för manlig personal att kunna skaffa sig denna utbildning vid sjukhus
för kroppsligt sjuka.

Och i övrigt anser jag ej heller denna kommitténs synpunkt utgöra
något motiv för eu uppdelning av personalen i tvenne grupper.

På grund av vad ovan anförts, anser jag, att det endast bör förekomma
en grupp av skötare respektive sköterska, men med ett lämpligt
avvägt arvode för dem som ansvara för förråd, medicin in. m.

2:o) Angående placering i lönegrader.

Kommittén åberopar i sitt yttrande, att vid tjänsternas placering
i lönegrader hänsyn tagits till de särskilda förhållanden, under vilka
personalens tjänstgöring äger rum, samt de särskilda kvalifikationer, som
måste ställas på dylika befattningshavare.

Enligt mitt förmenande har icke tillräcklig hänsyn tagits till berörda
omständigheter, då det gällt placering i löneplanen av skötaregruppen.

Jag anser nämligen, att vårt arbete är av både svårare och obehagligare
art än det med oss jämnställda befattningshavare i statens
övriga verk hava att utföra, i detta fall tänker jag särskilt på fångvårdspersonalen,
 med vilken vi jämförts vid placering i lönegrad, men
anser jag, att arten av vårt arbete berättigar oss till en förmånligare
placering i lönehänseende än nämnda personal, ty ett mera krävande
och rent psykiskt irriterande arbete torde knappast kunna påvisas.

På grund av ovan anförda skäl anser jag, att skötaregruppen bort
placeras i lönegrad B 3 i det av kommittén föreslagna avlöningsreglementet.

3:o) Angående pensionsåldern.

På grund av att statsmakterna så sent som år 1919 fastställde
pensionsåldern för personalen vid statens anstalter för sinnessjuka, så
anser sig kommittén ej nu kunna upptaga till behandling frågan om en
ändring av pensionsbestämmelserna.

Men som frågan om sjukvårdspersonalens pensionsålder är av synnerligen
vital betydelse, och det från personalen vid upprepade tillfällen

12—212742. Löner eg ler ing skommitténs bet. LXV.

90

gjorts gällande, att den nuvarande pensionsåldern är för hög, så anser
jag mig böra framställa det önskemålet, att även frågan om pensionsåldern
upptages till förnyad behandling.

Erfarenheten har nämligen visat, att redan med den före 1919
gällande pensionsåldern, 55 levnads- och 25 tjänsteår för manlig, och
53 levnads- och 25 tjänsteår för kvinnlig befattningshavare, befattningshavarna
under de sista tjänsteåren endast i enstaka fall besuttit nödig
fysisk hälsa och andlig vakenhet för vidare tjänstgöring.

En jämförelse med pensionsåldern vid övriga statens verk blir
missvisande därför, att sinnessjukvårdspersonalen intar en särställning
på grund av tjänstens krav på den individuella spänstigheten ävensom
tjänstens förmåga att undergräva befattningshavares själs- och kroppskrafter.
 Kungl. medicinalstyrelsen har ju också i underdånig skrivelse
av den ll:e november 1918 hos Kungl. Maj:t understrukit dessa mina
här anförda synpunkter samt förordat bifall till den lägre pensionsåldern.

I yttrande till kungl. medicinalstyrelsen hava också de flesta hospitalsdirektioner
tillstyrkt denna lägre pensionsålder. Slutligen tillåter
jag mig hänvisa till Stockholms stadsfullmäktiges innevarande år fastställda
pensionsålder för skötare till 25 tjänste- och 55 levnadsår och
för sköterska till 25 tjänste- och 52 levnadsår.

På grund av vad här ovan anförts, anser jag, att pensionsåldern
för skötare bör fastställas till 55 levnadsår och 25 tjänsteår och för
sköterska till 53 levnads- och 25 tjänsteår.»

av herr Mobert, som anförde:

»Uti det föreliggande förslaget har kommittén ansett den nuvarande
uppdelningen av hantverksföreståndarne i l:a och 2:a grad böra bibehållas,
 under uttalande, att den ej kunnat tillstyrka att nu upphäva
1918 års riksdagsbeslut härutinnan, varemot kommittén funnit, att eu
utredning borde komma till stånd angående olika tjänsters placering.
Jag har ansett en sammanslagning av de två graderna mer rättvis an
den bestående uppdelningen, men med hänsyn till vad kommittén anfört
särskilt beträffande betänkligheterna mot att nu upphäva 1918 års
riksdagsbeslut — en betänklighet, som jag hoppats även skulle få gälla

91

(leu ifrågasatta ändringen av vissa befattningar från ordinarie till extra
ordinarie — har jag funnit mig höra avstå från något yrkande i denna
fråga.

Jag har dock ansett den föreslagna placeringen i lönegrader för
lag i jämförelse med motsvarande befattningar vid kommunikationsverken.
 Under det bokbinderiförman, tryckeriförman vid postverket, förste
reparatör vid telegrafverket och statens järnvägar äro placerade i B 5,
har hantverksföreståndare av 2:a grad av kommittén hänförts till B 4.
Hantverksföreståndarne, som äro föreståndare för sina respektive yrken
och verkstäder, måste således, synes det mig, ha en självständigare och
därmed fullt så ansvarsfull ställning som de nämnda befattningshavarne
vid kommunikationsverken, men icke dess mindre hava de av kommittén
placerats eu lönegrad lägre än dessa. Hantverksföreståndarne av l:a
grad synas mig fullväl kunna jämföras med linjeförman vid telegrafverket
och förste montör vid vattenfallsverken, vilka äro placerade i B 6.

Skulle befattningshavarnes placering slutgiltigt komma att bestämmas
enligt kommitténs förslag, skulle detta därjämte innebära, att ett
flertal finge vidkännas minskning av sina löneförmåner, något som personalens
strävan att få ett enhetligt lönesystem till stånd givetvis minst
av allt avsett.

På anförda skäl har jag därför inom kommittén yrkat, att hantverksföreståndare
av 2:a graden placeras i B 5 och hantverksföreståndare
av l:a graden i B 6.

Trädgårdsmästarna hava uti förslaget av kommittén hänförts till
5:e lönegraden, avdelningen B. Jag har ansett dem böra jämnställas med
trädgårdsmästarne vid statens järnvägar och vattenfallsverken, vilka äro
placerade i 6:e lönegraden. Denna jämförelse har synts mig ligga synnerligen
nära till hands. Förutbildningen är densamma. Vid hospitalen
förekommer därjämte, förutom parkanläggningars och gruppers vård, drivhus
samt dessutom en betydande köksväxtodling. Om över huvud taget
en jämförelse med kommunikationsverken kan och skall göras, något
som detta förslaget ju avser, anser jag på anförda grunder en jämförelse
ligga väl till hands. Därtill kommer, att 2:a gradens uppsyningsmän i
förslaget placerats i samma grad som trädgårdsmästare, och dessa upp -

92

syningsmän hava i regel de i trädgårdsanläggningarna sysselsatta patientlagen
om hand och äro vid sådant förhållande hänvisade att taga order
av trädgårdsmästaren, respektive befallningsman. Jag har därför inom
kommittén yrkat, att trädgårdsmästare och befallningsman må placeras i
lönegrad B 6.

Hantverkare, chaufförer och eldare av l:a grad hava placerats i
B 2. Jag har ansett exempelvis hantverkare böra jämföras med reparatör
vid statens järnvägar och vattenfallsverk. I enlighet härmed har jag
inom kommittén yrkat på dessa befattningars uppförande i 3:e lönegraden.
 Jag anser starka skäl tala härför även ur rekryteringssynpunkt.
Skulle avlöningsförhållandena vara desamma i den privata företagsamheten,
 är jag övertygad om, att hantverket skulle do bort. Ty få skulle
offra 4 å 5 års möda på inlärandet av ett yrke, som ej gav någon ersättning
i ökad inkomst. Jag har därför inom kommittén yrkat på, att
hantverkare borde placeras i lönegraden B 3. Till samma lönegrad anser
jag även chaufför och l:e eldare böra hänföras.

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall hava av kommittén
hänförts till lönegraden B 1. Då dessa föreståndare äro i viss mån
självständiga (stallföreståndaren får därjämte i vissa fall tjänstgöra som
chaufför), har jag ansett dem böra placeras i B 2.

Från ekonomipersonalens förbund har hemställts att till ordinarie
befattningar skulle hänföras även sysslorna köks-, ekonomi- och kördrängar,
 renhållare, kollämpare och djurskötares biträde av manlig personal
samt telefonist, kokerska, strykerska och maskintvätterska av kvinnlig
personal. Kommittén har emellertid ansett sig ej endast böra avstyrka
denna framställning utan därjämte föreslå, att från nu innehavd
ordinarie tjänst skulle avföras biträde i trädgård och jordbruk, yttre
nattvakter, 3:e gradens köksföreståndarinnebefattning, köks-, tvätt- och
bageriförestånderskans närmaste biträde samt sömmerska och väverska.
Jag har självfallet ej kunnat biträda denna kommitténs mening, då ett
avförande från ordinarie anställning innebär eu försämring för personalen,
 och, som jag i annat sammanhang anfört, personalens strävan att
komma fram till denna reglering av avlöningsförhållandena, som pågår,
givetvis ej avsett något dylikt. Om kommittén ej ansett sig kunna till -

93

styrka förevarande framställning om uppförande på ordinarie stat av
nämnda befattningar, synes det niig som om kommittén med hänsyn till
att dessa befattningar, som nu föreslås avförda från ordinarie stat, så
sent som vid 1918 års lagtima riksdag uppfördes på ordinarie stat ej
bort föreslå någon ändring härutinnan.

Jag har därför ansett mig böra inom kommittén allvarligt yrka,
att ingen ändring i syfte att avföra någon befattning från ordinarie stat
nu vidtages.»

In fidem:

Olof Ekeroth.