Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjt
understöd åt förra slöjdlärarinnan Nanna Ulrika
Karolina Elfstrand, given Stockholms slott den 10
februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Örne.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t har folkskolestyrelsen i Gävle hemställt, att
den omständigheten att förra slöjdlärarinnan vid G-ävle folkskolor
Nanna Ulrika Karolina Elfstrand först efter den 1 januari 1920 förklarats
berättigad till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 87 käft. (Nr 99.) 1

Förhöjt
understöd åt
förra slöjdlärarinnan

Nanna Ulrika
Karolina
Elfstrand.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

understödsanstalt måtte förklaras icke utgöra hinder för henne att
erhålla det till henne från sagda understödsanstalt utgående understödet
å 450 kronor årligen förhöjt med ett belopp, som med 300
kronor överstiger hälften av detta understöd, eller med 525 kronor,
räknat från den tidpunkt, från vilken understöd till henne utgått
eller från den 1 december 1920.

Innan jag närmare ingår på ansökningen, torde jag få erinra
om några författningsbestämmelser, som hava avseende på den kategori
av lärare, till vilken ifrågavarande lärarinna hör.

Enligt Kung!. Maj:ts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt med däri sedermera vidtagna
ändringar avsåg anstalten beredande av ålderdomsunderstöd
åt de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
samt de icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, för vilkas
avlönande tillskott av allmänna medel åtnjötes; dock, vad beträffade
särskilda lärare och lärarinnor i övningsämnen vid de till
den allmänna folkundervisningen hörande skolorna, endast åt de lärare
och lärarinnor i slöjd, vilka erhölle minst samma avlöning, som
författningsenligt tillkomme småskollärarinnor (§ l). Helt understöd
skulle utgå med ett belopp av 450 kronor för år (§ 6). Käft till helt
understöd tillkom efter avgång från tjänsten varje understödsberättigad
lärare, som uppnått 55 års ålder och räknade 30 tjänstår.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr 336) beslöt
1919 års lagtima riksdag, bland annat, att — i stället för folkskollärarnas
pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och barnmorskornas
pensionsanstalt — från och med ingången av år 1920 skulle inrättas
en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. med
det verksamhetsområde, som angåves i ett vid statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 19 mars 1919 fogat förslag till reglemente,
varjämte riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att med iakttagande
jämväl av vissa av riksdagen angivna synpunkter, för anstalten
utfärda reglemente i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda
förslag.

Sådant reglemente utfärdades den 31 december 1919 (svensk
författningssamling nr 878). Av detta reglemente må här anföras
följande bestämmelser:

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

Där för befattning, som i detta reglemente avses, minimiårsavlöning icke
fastställts i författning, är reglementet icke gällande för densamma, med mindre
befattningen, på sätt nedan sägs, reglerats av den, hos vilken befattningshavaren
är anställd (huvudmannen), och pensionsanstalten bifallit huvudmannens framställning
om befattningens förenande med pensionsrätt för innehavaren (§ 5). Rätt
till genast börjande tjänstepension inträder vid avgång från befattningen för
befattningshavare, som uppnått pensionsåldern (§ 18). Pensionen är lika med
befattningens tjänstepensionsunderlag (hel pension), om den avgående räknar det
härför stadgade antalet tjänstår (§ 24). Delaktighet i anstalten tillkommer, bland
andra, lärare vid folkskolor (§ 41). Tjänstepensionsunderlaget för innehavare av
annan befattning än vissa tjänster vid statens folkskoleseminarier eller vid småskoleseminarier,
upprättade av staten, landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
är 3/i av den i gällande författning eller vid godkänd reglering fastställda
kontanta minimiårsavlöningen eller, där flera lönegrader finnas sålunda fastställda,
av den kontanta minimiårsavlöningen i högsta lönegraden; dock att, där minimiårsavlöningen
enligt godkänd reglering växlar med tjänstgöringens omfattning,
tjänstepensionsunderlaget skall av pensionsanstalten bestämmas efter den minimiårsavlöning,
som kan antagas komma att i medeltal utgå. Vid beräkning av
tjänstepensionsunderlaget skall i avlöningen icke inräknas avlöningsförmån av
bostad och bränsle, evad den utgår in natura eller kontant ersättes (§ 43). Pensionsåldern
är 65 år för manlig befattningshavare vid kommunal mellanskola och
60 år för annan befattningshavare (§ 46). För den, som före den 1 januari
1919 förklarats berättigad till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
eller före den 1 januari 1920 till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
skall för tiden efter 1920 års ingång pensionen, respektive
understödet höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger hälften av
pensionens eller understödets förutvarande belopp; dock att sålunda förhöjd pension
icke må överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och sålunda förhöjt
understöd icke må understiga 600 kronor (Övergångsstadganden till kap. IV,
mom. 2).

Vidare utfärdade Kungl. Maj:t samma dag kungörelse (nr 879)
angående godkännande av reglering av vissa i nyssnämnda reglemente
avsedda befattningar och förordnade därvid, att skolöverstyrelsen
skulle meddela dylikt godkännande beträffande, bland andra,
lärare vid folkskolor.

Jag övergår nu till förenämnda ansökning.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen och
styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Skolöverstyrelsen har anfört huvudsakligen följande:

Enligt vad skolöverstyrelsen i ärendet inhämtat avgick slöjdlärarinnan Elfstrand
efter uppnådda 65 levnadsår och 36 tjänstår från sin slöjdlärarinnebefattning
inom Gävle stads skoldistrikt den 25 november 1920, och har hon,

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

såsom av handlingarna i ärendet framgår, från och med den 1 december samma
år tillerkänts helt understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
med ett årligt belopp av 450 kronor. Därest hon med samma understöd avgått
från tjänsten före den 1 januari 1920, hade hon jämlikt punkt 2 av övergångsstadgandet
i kap. IV i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. den 31 december 1919 (nr 878) varit berättigad till ett pensionstillägg
å 525 kronor. Enär Elfstrand redan vid förenämnda tidpunkt avgått från
sin tjänst, har hon icke heller kunnat bliva delaktig av den högre pension, vartill
de nuvarande slöjdlärarinnorna i Gävle berättigats på grund av särskild reglering,
som i enlighet med bestämmelserna i § 5 av sagda reglemente beslutats av stadsfullmäktige
i Gävle den 28 februari 1921. Det nu gällande pensionsreglementet
med ovanberörda övergångsbestämmelse, som avsåg att trygga de äldre pensionsoch
understödstagarnas rätt till bättre pensionsvillkor för framtiden, utkom från
trycket först den 4 mars 1920, vadan någon försummelse å skoldistriktets eller
Elfstrands sida i fråga om den tidpunkt, då Elfstrand, med hänsyn till den i övergångsbestämmelserna
stadgade tiden för avgång från tjänst, bort för att komma
i åtnjutande av där nämnd förmån låta pröva sin rätt till understöd och taga
avsked från tjänsten, icke kan sägas föreligga. Endast den formella omständigheten,
att hon råkat komma att avgå från tjänsten några månader efter den 1
januari 1920, har sålunda vållat att hon gått miste om det pensionstillägg, vartill
hennes såväl ålders- som tjänstår berättiga och som tillkommer de med henne
i övrigt likställda pensionärer, som avgått tidigare ur tjänsten. Överstyrelsen
finner därför starka billighetsskäl tala för bifall till ansökningen.

Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. yttrar, bland annat:

Genom beslut den 3 juni 1921 förklarades Elfstrand, som är född den 25
november 1855 och räknade 36 tjänstår, med stöd av mom. 3 i övergångsstadgandena
till kap. IV i pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919
(nr 878), jämfört med reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
den 22 juni 1892 (nr 54) med däri vidtagna ändringar, berättigad till
helt ålderdomsunderstöd med 450 kronor. Sedan intyg om avsked för Elfstrand
från och med den 25 november 1920 hit inkommit, utfärdades den 17 juni
1921 för henne understödsbrev nr 6,861 å 450 kronor att utgå från den 1
december 1920.

Därest prövning av Elfstrands understödsrätt ägt rum före den 1 januari
1920, skulle hon, som redan före sagda dag varit berättigad till helt ålderdomsunderstöd,
enligt mom. 2 i övergångsstadgandena till berörda kap. IV hava fått
sitt understöd förhöjt med ett belopp, som med 300 kronor överstiger hälften av
understödets belopp 450 kronor, eller sålunda med 525 kronor. Hade åter huvudmannen,
på sätt honom stått till buds, redan under år 1920 reglerat Elfstrands
befattning och låtit densamma förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
hade Elfstrand vid avskedet erhållit en sannolikt ännu högre pension, nämligen
i förhållande till den reglerade lönen. Att så icke skett torde icke kunna tillskrivas
något Elfstrands förvållande; och då det under sådana omständigheter ej heller

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99. 5

synes billigt att den möjlighet till understödets höjning, som gives i nyssnämnda
övergångsstadgande, skall för henne vara utesluten på grund därav att ansökningen
om prövning av hennes understödsrätt inkommit först efter den 1 januari 1920,
får pensionsanstalten förklara sig icke hava något att erinra mot bifall till framställningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka
förhöjning av det till Nanna Ulrika Karolina Elfstrand utgående
understödet på sätt bestämmes i mom. 2 av övergångsstadgandena
till kap. IV i reglementet för omförmälda pensionsanstalt.
Riksdagens medgivande härtill torde emellertid böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen medgiva

att förra slöjdlärarinnan vid Gävle folkskolor
Nanna Ulrika Karolina Elfstrand må — utan hinder
av den omständigheten att hon först efter den 1
januari 1920 förklarats berättigad till understöd
från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
— erhålla förhöjning i det till henne utgående
understödet å 450 kronor årligen med ett belopp,
som med 300 kronor överstiger hälften av detta
understöd, eller med 525 kronor, räknat från den
1 december 1920.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall ävensom förordna, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

C. d’AlbedyKll.

Ur protokollet:

Departe mentschefen.